Av Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor. Men inte för alla barn. Tusentals flickor i Sverige och andra länder i Väst ser fram emot sommarlovet med skräck, ångest och ont i magen. När vårterminen närmar sig sitt slut börjar flickor försvinna. Plötsligt står deras skolbänkar tomma. Invandrarflickor tas av föräldrarna med till sitt gamla hemland och gifts bort, oftast med en kusin. Sommarlovet efter åttonde klass är extra kritiskt – då har flickan i allmänhet hunnit bli könsmogen och ses inom hederskulturen som en vandrande högriskzon som snabbt måste tvingas in i ett äktenskap medan hon fortfarande är oskuld.
På en av Rosengårds skolor i Malmö gör man under ett läsår bedömningen att fjorton högstadieflickor är på väg att bli bortgifta. De yngsta går i sjunde klass och är alltså 12-13 år gamla. Till hösten dyker de upp med sina män men blir i många fall snabbt gravida och slutar skolan.
Invandrare väljer att flytta just till Sverige
Invandrare väljer gärna att flytta just till Sverige. Förra året beviljades 116 587 personer uppehållstillstånd eller uppehållsrätt i landet. Det är en mycket hög siffra för ett litet land med 9,5 miljoner invånare. De flyttar inte hit för att Sverige är ett hemskt land utan av motsatt anledning. Friheten och den generösa välfärden är kraftfulla dragplåster. Men de tar sin kultur, sin etnicitet och religion med sig, vilket tycks ha kommit som en total överraskning för politiker och myndigheter.
Politik ur ett totalt hjärnsläpp
Hur tänkte politikerna i Sveriges regering och riksdag när de 1975 enhälligt beslutade att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle? De tänkte inte alls. Svensk invandringspolitik uppstod ur ett totalt hjärnsläpp. Politikerna var – och är fortfarande – fångna i en utopi som aldrig har förverkligats någonstans i världen. De kände sig goda och vidsynta när de över folkets huvuden drev igenom sin utopi utan att ha en aning om vilka konsekvenser den skulle få för landet och dess medborgare.
Grunden till Sverige som humanitär stormakt var lagd. Nu fick det gå som det ville. Politikerna verkar ha trott att alla invandrare mirakulöst förvandlas till svenskar och goda socialdemokrater med svenska värderingar i samma ögonblick som de sätter foten på svensk mark. Eller också brydde de sig inte om konsekvenserna av ett beslut som utgjorde fullständig politisk härdsmälta. Med sina illusioner om mångkultur som en enda stor och lycklig gemenskap har politikerna istället åstadkommit djup splittring – ett samhälle av monokulturer som lever parallella liv på en glödbädd av latenta etniska, kulturella och religiösa konflikter.
Massimport av motsatt värdegrund
Ordet “värdegrund” är viktigt för svenska politiker. Med värdegrund menas deras egen värdegrund som aldrig närmare har definierats men framstår som ett diffust täckord för något slags allmän godhet. Värdegrund är en av de klyschor som politikerna använder som verktyg för att tvinga på sin befolkning världens mest extrema invandringspolitik. I själva verket är det ett befolkningsutbyte som pågår. Att i snabb takt byta ut Sveriges ursprungsbefolkning mot tredjevärldeninvånare är ett uttryck för den offentliga värdegrunden.
Paradoxalt nog innebär massinvandringen import i stor skala av en värdegrund som är raka motsatsen till den av politikerna anbefallda. Hederskultur struntar i mänskliga rättigheter och värderar kvinnor till en bråkdel av mannens värde. I hederskultur saknar individens bästa betydelse. Det som betyder något är gruppens, kollektivets behov. Om en individ går emot gruppens intressen måste individen offras. Hederskultur är släktens maffialiknande diktatur och raka motsatsen till demokrati.
Mesut Sahindal skjuten till döds av polis
För en månad sedan, på morgonen den 8 april, sköts Mesut Sahindal, 34, ihjäl av polis i Uppsala. Han var yngre bror till Fadime Sahindal, 26, som hedersmördades av sin far Rahmi Sahindal 2002. Mesut Sahindal var familjens ende son och kroniskt kriminell. Han började begå brott när han var 15 år, och brotten blev ständigt grövre. Eftersom han var invandrare och alltså tillhörde en “utsatt minoritet” dömdes han till uppseendeväckande låga straff.
1998 dömdes han till skyddstillsyn för flera olaga hot mot sin syster. Under en lunchpaus i rättegången kastade han sig över Fadime, misshandlade henne och skrek: “Jag ska döda dig, din jävla fitta, din jävla hora. Din tid kommer snart. Det slutar inte här!” Några veckor senare slog han ned Fadime på Stora Torget i Uppsala. För detta dömdes han till fem månaders fängelse och avtjänade tre. En tid senare, hösten 2001, skulle Fadime berätta i riksdagen om sin situation.
Genom att berätta undertecknade hon sin dödsdom
Det var när Fadime berättade i medierna om vad hederskultur innebär och att hon var hotad till livet som hon undertecknade sin dödsdom. Under rättegången efter mordet på Fadime motiverade Rahmi Sahindal dådet med att “hon lämnade ut oss till världsopinionen”. Att hon levde på “svenskt vis” med en svensk pojkvän var en katastrof och en skam för familjen. Men hon mördades för att hon avslöjade hur hedersideologin ser ut. Hon exponerade familjen och drog därigenom ytterligare skam över den. Det värsta som kan hända i en hederskultur är att andra får veta något om vad som pågår i en familj. Det ska till varje pris hållas dolt från insyn.
“Vi får aldrig acceptera talet om “hedersmord”
När Fadime mördades var Mona Sahlin (s) integrationsminister. Efter hedersmorden på 15-åriga Sara (Maisam Abed Ali) i Umeå i december 1996 och 19-åriga Pela Atroshi i Irak i juni 1999 förnekade hon kategoriskt existensen av hedersmord och hederskultur, trots att de inte var de första hedersmorden i Sverige. 1986 mördades det nygifta paret Ibrahim och Bafreen Fatah, irakiska kurder, i Eskilstuna. Mordet är fortfarande ouppklarat. 1994 mördades 18-åriga Maryam, kristen palestinier, i Hällefors av sin far Farg Dabas.
Tillsammans med jämställdhetsminister Margareta Winberg skrev Mona Sahlin i en debattartikel i Dagens Nyheter i december 2000:
“Det finns ingen statistik som säger oss att våldet mot de unga kvinnorna är kulturellt betingat. Det handlar istället om mäns våld mot kvinnor. (…) Vi får aldrig acceptera talet om “hedersmord”.”
Med andra ord: invandrare får aldrig någonsin förknippas med något negativt. På Fadimes begravning grät Mona Sahlin och kom med en offentlig ursäkt. Hon förklarade sitt svek med att hon var rädd för att bli kallad rasist, alltså det invektiv som hon själv är en av de flitigaste spridarna av.
“Denna svenskhetens primat”
Ångern satt dock inte djupare än att hon två år senare handplockade den ökände Masoud Kamali, iranskfödd professor i socialt arbete vid Uppsala universitet, som den socialdemokratiska regeringens nye diskrimineringsutredare. Men först hade hon kört över sin egen sittande utredning på samma område, ledd av professor Anders Westholm vid Uppsala universitet. Kamali visade i en intervju redan strax efter att han fått sitt utredningsuppdrag hur Sverige skulle förhålla sig till hedersvåldet:
“Man gör en jättestor grej av att några invandrartjejer blivit utsatta för så kallat hedersrelaterat våld. Det handlar om någon mindre procent, en mindre grupp. Det är inget stort problem.”
Masoud Kamali valde att argumentera på grobiannivå och kallade sin företrädare Anders Westholm “denna svenskhetens primat”. I januari 2006 anklagade han integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) i tidskriften Mana för att vara “fanbärare i ett rasistiskt korståg” och kallade henne och Mauricio Rojas för “folkpartiets bleka husnigger”.
“Vad har det med kultur att göra – att gifta bort sina barn?”
Mona Sahlins handgångne man Kamali anser allting vara Sveriges och svenskarnas fel – Sverige är ett otäckt och rasistiskt litet land med utbredd kulturrasism, omfattande strukturell diskriminering och “etniskt rensade” massmedier. Det är ett mysterium att en person som hatar Sverige och svenskar så mycket som Masoud Kamali över huvud taget uppehåller sig här. “Vad har det med kultur att göra – att gifta bort sina barn?” är ett av hans berömda uttalanden.
Mona Sahlin och Masoud Kamali har varit effektiva bromsklossar i debatten kring hedersproblematik. Genom deras insatser politiserades det statliga utredningsväsendet, och hela integrationsdebatten har förvridits och försenats med långsiktiga skador som följd.
Hederskulturen är invandrad
Mesut Sahindal och de skolflickor som med fasa ser fram emot sommarlovet ingår båda i hederskulturen; Sahindal som förövare, flickorna som offer. Hederskulturen är invandrad och självvald. Utövarna kan inte skylla på några andra. Den har inte införts av koloniala eller imperialistiska krafter utifrån, den kan inte skyllas på utanförskap eller socioekonomiska faktorer.
“Den är inte på något sätt en följd av utsatthet i det svenska samhället. Den har uppstått i odemokratiska miljöer, med ofria tankar och i avsaknad av pålitliga institutioner, på platser där man bara har familjen och klanen att ty sig till. I Sverige lever hederstänkandet vidare i enklaver och patriarkala föreningar med ekonomiska bidrag från det offentliga”
skriver Lars Åberg och Eduardo Grutzky i “Heder och samvete”, den mest faktaspäckade och kunniga bok om hederskultur som har getts ut på svenska.
Mannens heder sitter mellan kvinnans ben
En hederskultur uppstår ur två tomrum: frånvaron av upplysningstankar och frånvaron av en välfärdsstat. Det finns inga samhällsinstitutioner eller myndigheter att vända sig till för att få hjälp när man blir svag, sjuk eller gammal. Man är hänvisad till släkten för att få hjälp, vilket skapar en extrem beroendesituation. Individen får skydd och säkerhet, pengar om det behövs, men också tillhörighet och gemenskap. Släkten ger trygghet men begränsar i gengäld rörelsefriheten, i synnerhet om du är kvinna. Mannens heder sitter mellan kvinnans ben, och det är männen – fäder, bröder, mor- och farbröder – som ska övervaka den.
De hatar friheten – och avundas den
Hederskulturen är lokalt producerad i socialt och ekonomiskt underutvecklade länder med uråldriga samhälls- och familjestrukturer, utbredd analfabetism och stenhård könsapartheid. Genom migrationen har den globaliserats. När personer formade i en hederskultur flyttar till ett land som Sverige möter de en helt annan sorts samhälle med frihet för både män och kvinnor. Det är ett språng över hundratals eller tusentals år av utveckling.
Men man ändrar sig inte för att man flyttar. Den svenska kravlösheten innebär att det går utmärkt att i allt väsentligt dröja sig kvar i sitt ursprungsland och den medhavda kulturen genom att exempelvis titta på al-Jazeera hela dagarna. Kroppen befinner sig i Sverige, men den kulturella tillhörigheten är kvar i ursprungslandet. Värderingarna är djupt rotade, hedersideologin lever vidare. Det spelar ingen roll att man har flyttat till ett upplyst land.
Det gäller inte bara fattiga outbildade människor. Hederskultur kan komma klädd i designkläder, ha en akademisk examen och senaste modellen av i-Phone. Det är till och med så att grupper av invandrare blir ännu mer reaktionära sedan de flyttat till Väst. De hatar den frihet och de värderingar som Väst står för, men det finns också en avundsjuka. I en tankevärld formad av hedersideologi uppfattas friheten som förtryckande.
Även homosexuella gifts bort
Læs mere »
