Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Han heter Niklas Emil Erik Orrenius och ska fylla 40 år om några månader. Han kallar sig journalist. Men det är han inte. Niklas Orrenius är politisk aktivist. Han använder det han kallar journalistik som redskap för att driva en tydlig politisk agenda – både sin egen och agendan hos den chefredaktör som håller honom om ryggen, Dagens Nyheters Peter Wolodarski.

Dagens Nyheter ska bedriva “agendajournalistik”

Dagens Nyheter ska bedriva “agendajournalistik”. Det deklarerade Peter Wolodarski klart i samband med att han utsågs till chefredaktör för tidningen i mars i år. I det arbetet är Niklas Orrenius en oumbärlig fotsoldat. Alla som har översköljts av medias förfasningsdrev mot Skånepolisens påstådda “etniska registrering av romer” den gångna veckan har fått klart för sig vad Niklas Orrenius lägger i begreppet journalistik: att dra igång drev som skandaliserar och misstänkliggör så många hederliga medborgare som möjligt. Regel nummer 1: Peka ut etniska svenskar som vidriga rasister, islamofober och antiziganister. Regel nummer 2: Kasta så mycket skit som möjligt på poliskåren.

Vi lever i rädslans diktatur

DN vill sprida skräck och rädsla bland vanliga människor som känner iskylan inpå bara kroppen när åsiktspiskan viner från höghuset i Marieberg i Stockholm. Vi ska möras som välhängt kött. Vi ska bankas i huvudet med åsiktsdiktat tills vi finner oss i vad som helst.

Vi lever i rädslans diktatur. När sanningen tabubeläggs blir priset alltid rädsla. Ångestnivån i Sverige har nu nått sådana höjder att den kräver utlösning med jämna mellanrum. PK-eliten får utlösning för sin ångest när den får något riktigt saftigt att förfasa sig över, när den kan fördöma och förkasta. Det är där Niklas Orrenius kommer in i bilden. Han ger PK-eliten vad den vill ha. Han levererar de rätta, maffigt skräddarsydda förfasningsämnena. Han bjuder PK-eliten på lättnad när deras ångest tillfälligt blir förlöst. Men vilan är kort. Snart är jakten på nästa blodiga köttben igång.

Propagera för mångkultur och smutskasta oliktänkande

Andra punkter på Orrenius agenda: propagera för mångkultur och massinvandring samt med alla medel smutskasta och rasistförklara alla som har något att invända. Det främsta hatobjektet är Sverigedemokraterna. De ska oskadliggöras. Niklas Orrenius är sjupartiernas vispgräddeinbäddade marängdröm. Han är den änglalike korgosse som alla vill sjunga med. Han är den politiska maktens perfekte lakej, ständigt beredd att med stövelklacken krossa alla som tycker fel.

Själv har han alltid tyckt rätt. Niklas Orrenius har följt en utstakad väg mot den maktposition som i dag ger honom fria tyglar att mot fet betalning bedriva vilka djupt ohederliga kampanjer som helst som han för tillfället har lust med. Saklig, opartisk och korrekt journalistik som arbetsmetod har han för länge sedan kastat överbord. När man får så häftiga belöningar för att bedriva ond journalistik, varför ska man då kasta bort sitt liv på att vara hederlig?

På Sydsvenskan satte han upp pekfingret i luften

Efter Östgöta Correspondenten och Värnpliktsnytt tog karriären fart på Sydsvenska Dagbladet i Malmö, där han blev reporter 1997. På Sydsvenskan fick Niklas Orrenius upp ångan ordentligt genom att höja pekfingret i luften och känna efter vart vindarna blåste. I det mångkulturella PK-Sverige som Orrenius kraftfullt omhuldar blåste det tidigt styv kuling mot Sverigedemokraterna, ett parti som fördubblade sina röster för varje val och alltmer tornade upp sig som ett svart och ångestframkallande moln vid horisonten.

Alla prognoser pekade på att SD skulle komma in i riksdagen 2010. Det fick bara inte ske. Det gällde att vrida upp den styva kulingen till full storm. Niklas Orrenius gjorde vad han kunde för att förebygga katastrofen, både i artiklar och i en bok om Sverigedemokraterna, “Jag är inte rabiat. Jag äter pizza” (citat av den Sverigedemokratiske riksdagsmannen Mattias Karlsson). Boken kom ut i april 2010, lagom före valet. Niklas Orrenius var i gott sällskap. Merparten av kollegerna pumpade anabola steroider i sina karriärer genom att med så många skamtricks som möjligt försöka förhindra att SD kom in i riksdagen. Det var inte fult att säga att det var ens journalistiska mål. Det var lovvärt. Genom att uttrycka avsky för SD visade man ett demokratiskt sinnelag.

En oumbärlig kraft i “järnrörsskandalen”

SD kom dessvärre in i riksdagen trots Orrenius’ och andras heroiska insatser, och på Expressens redaktion i Marieberg i Stockholm satt chefredaktör Thomas Mattsson och insåg att Niklas Orrenius var exakt vad tidningen behövde i sin fortsatta kamp för att demonisera och marginalisera “de rasistiska Sverigedemokraterna”. I februari 2012 rekryterades Orrenius till Expressen, men av någon anledning blev succén kortvarig, bara ett år. Högre uppdrag hägrade i grannhuset i Marieberg. Men innan Niklas Orrenius köptes upp av Dagens Nyheters nye chefredaktör Peter Wolodarski i mars i år hann han göra kraftfulla insatser i den så kallade “järnrörsskandalen” – historien om hur Sverigedemokraterna Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling efter en våt utekväll i Stockholm i juni 2010 betett sig som de omogna berusade valpar de var. Den historien gick det att krama oanade mängder saft ur, månader i sträck.

“Skandalen kommer att förfölja SD”

“Skandalen kommer att förfölja SD” fastslog Niklas Orrenius (foto ovenfor) som självutnämnd sibylla i Expressen den 25 november 2012, givetvis utan att ha en aning om att hans ansträngningar bara skulle resultera i ständigt stigande opinionssiffror för partiet.

“Jimmie Åkessons hårda linje om nolltolerans mot rasism och extremism i partiet har exploderat i hans ansikte. Nu skickar SD ut den grovt antimuslimska tidningen Dispatch International som hetsar mot muslimer till partimedlemmarna”

förfasar sig Niklas Orrenius. För säkerhets skull upprepar han omdömet “grovt antimuslimsk” flera gånger i artikeln.

En tidning som gör vad övriga media inte gör

Omdömet pådyvlas alltså en tidning som gör vad övriga svenska media inte gör, nämligen att rapportera om massinvandringen och kritiskt granska islam. En tidning som gör ett journalistiskt arbete så som det ska göras måste sänkas. Till råga på allt skickades tidningen ut gratis till SD:s medlemmar. Fullkomligt oacceptabelt.

“Inget annat riksdagsparti skulle ta i en tidning som Dispatch International ens med tång. Än mindre betala porto för att skicka ut den till sina medlemmar” ylar Orrenius.

Nej, just det. Och vi är numera ganska många som inte vill ta i de lögnaktiga media som Niklas Orrenius representerar ens med tång och skyddshandskar. Vi vill inte förlänga deras dödskamp med att betala ett enda öre.

Gammelmedia utkämpar sin sista strid

Men försöka duger. Gammelmedia utkämpar sin sista strid, och alla medel är tillåtna. Peter Wolodarski tillträdde ett sjunkande, tungt skuldsatt skepp när han utsågs till chefredaktör för Dagens Nyheter i mars. Trots i princip en halvering av webbredaktionen och lika kraftig utrensning av gamla kulturmarxister, som Stefan Jonsson, på kulturredaktionen för ett par år sedan fick Wolodarski börja sin chefredaktörskarriär med att 80 journalisttjänster måste bort – var femte journalist. Tio ska sägas upp, ett 30-tal har erbjudits tre månadslöner i avgångsvederlag, och tolv har erbjudits omplacering till påhittade “journalistiska arbetsuppgifter” inför DN:s 150-årsjubileum 2014.

Stämningen i DN-huset sägs vara tryckt.  Och inte bara där. Tidningsbranschen förlorade en miljard i intäkter under förra året.

“Sveriges kanske bästa reportageskribent”

Läget i branschen är desperat, och Peter Wolodarskis första insats var att från mars i år värva Niklas Orrenius till DN:s redaktion. Bort med 80 medelmåttor och in med en stjärna. Priset var högt, mycket högt. Men framför sig såg Wolodarski Niklas Orrenius som det perfekta redskapet för att genomföra SIN agenda. Köpet av Orrenius var en investering som snabbt kunde förväntas ge mångdubbel avkastning på investerat kapital. I en chatt med läsarna den 11 mars skriver Wolodarski, påtagligt stolt över sin reportershopping:

“Det inte bra om du upplever att kvaliteten minskar. Jag vill att du ska kunna känna motsatsen. Rekryteringen av Niklas Orrenius – Sveriges kanske bästa reportageskribent – är ett led i den ambitionen.”

“Sveriges kanske bästa reportageskribent” – ett täckord för politiskt redskap. I samma chatt skriver Wolodarski : “Vi kommer i närtid att satsa mer på berättande och agendasättande journalistik. “

Registerchock och landsomfattande förfasning

I måndags pumpade DN ut Niklas Orrenius senaste förfasnings-köttben. Skånepolisen påstods ha fört ett “etniskt register” över 4 029 romer, därav 1 000 barn.

“Svensk polis har upprättat ett olagligt register över romer. Totalt innehåller det 4.029 människor spridda över hela landet. Registret anses värdefullt av polisen, används i polisarbetet och är öppet för ett stort antal anställda. Det handlar om en kartläggning av släktband: ett biologiskt baserat register” skriver Orrenius.

Nu blir husse nöjd. Niklas Orrenius vet att han trycker på de exakt rätta rasbiologiska och nazistiska knapparna, och att landsomfattande registerchock och förfasning kommer att utbryta. Den bryter ut redan i Orrenius egen artikel:

“Den senaste veckan har DN varit i kontakt med flera människor som finns i registret. Ingen av dem har känt till att de eller deras barn registrerats. De reagerar med chock, vrede – och ibland ett sorgset igenkännande. “Det var så här Hitler gjorde. Först registrerar man oss. Sedan så ska vi bort” säger 44-årige Marcello Demeter i Skarpnäck, vars barn och barnbarn registrerats.”

“Vi bevittnar en nationell katastrof”

På DN:s kultursidor öser den kurdiska feministen Lawen Mohtadi, före detta chefredaktör för den feministiska tidskriften Bang, ur sig:

“Vad vi nu bevittnar är en nationell katastrof”.

Det återstår för Lawen Mohtadi att skaffa sig insikt i ordens valörer. Hon jämför Skånepolisens register med den så kallade Zigenarinventeringen som svenska myndigheter genomförde 1943. Regeringen hade året innan gett Socialstyrelsen i uppdrag att räkna antalet zigenare i landet.

PK-eliten har julafton en hel vecka

Alla media hakar på DN:s drev. Det här köttbenet ska tuggas tills sista gnuttan benmärg är avgnagd. Att alla som bor i Sverige är registrerade innan vi ens föds spelar ingen roll. Det som gäller alla andra får inte gälla romer, då är det diskriminering och rasism. Rikspolischefen Bengt Svensson säljer omedelbart ut sina underlydande och påstår att detta har han inte känt till, och ett sådant register är naturligtvis totalt förkastligt. Justitieminister Beatrice Ask (m) krälar i stoftet, faller på knä och ber landets alla romer om ursäkt – innan hon ens har satt sig in i saken eller tagit reda på om det finns någon anledning till ursäkter. Hysterin är total. De romska kränkthetsarméerna mobiliserar till siste man. PK-eliten har julafton en hel vecka. Här kom den äntligen, den slutgiltiga bekräftelsen på att svenskar är rasister och poliser de värsta rassesvinen. Var det inte det vi alltid har trott?

Rasism mot skåningar är helt okej

Att påstå något negativt om romer, denna oumbärliga folkgrupp som inte har lyckats integrera sig på 500 år, är en dödssynd. Rasism mot skåningar är däremot helt okej. I en “kulturpanel” i SVT sitter musikjournalisten Camilla Lundberg och säger:

“Nu ska jag vädra en fördom här, om skåningar. Det är ingen tillfällighet att det här kommer från Skåne Det finns en ingrodd främlingsfientlighet där.” Sa Bill.

DN:s kulturchef Björn Wiman:

“Det är strukturell rasism.” Sa Bull.

Missa inte godhetsmaffian i den svenska kultureliten när de sitter i SVT:s morgonsoffa och gottar sig i sina egna godhetsillusioner. Det är äckligt, det är obscent – det är ren lyteskomik.

” En snitslad framgångssaga utan besvärliga gupp”

Innan jag släpper in Peter Springare, rotelchef för länskriminalen i Örebro, för att punktera hela DN:s registerskandal så att pyset hörs över hela landet ska jag ge några prov på vad Peter Wolodarskis “agendajournalistik” innebär. Eventuella kvarvarande DN-läsare har sannolikt noterat tidningens förfall under flera års tid, men framför allt en dramatisk kursändring i DN:s journalistik det senaste halvåret.

Överste agendasättaren själv, Peter Wolodarski,  är född 1978 och son till polskjudiska invandrare som kom till Sverige i slutet av 1960-talet. Bakom sig har han en karriär som politiskt underbarn. Tjugoett år gammal blev han ledarskribent i Expressen. Han är medlem i redaktionskommittén för Judisk krönika och återfinns frekvent i STV:s morgonsoffor och SR:s panel i “Godmorgon Världen”. Och naturligtvis blev han i år utsedd till Sommarpratare i SR P1,  ett eftertraktat uppdrag för kändisar som inte har någonting av intresse att säga.

“En snitslad framgångssaga utan besvärliga gupp fram till dagens position som chefredaktör för Sveriges största morgontidning”

skriver Gunnar Bergdahl i Helsingborgs Dagblad efter Peter Wolodarskis sommarprat den 27 juni.

Några prov på DN:s agendasättande journalistik

Peter Wolodarskis och Dagens Nyheters agendasättande har bland annat tagit sig de här uttrycken: Lögner om invandringens kostnader.

“Invandrare betalar mer till samhället än de får tillbaka” påstår Henrik Brors i en artikel den 13 juni efter att ha dragit agendamässigt felaktiga slutsatser av en OECD-rapport.

USA bör bomba Syrien, och strunta i vad FN säger.

“Återstår att USA, EU och en koalition av grannländer bortser från låsningarna i FN och gemensamt flygbombar regimens anläggningar, vilket för tankarna till hur omvärlden agerade under Kosovokriget i slutet av 1990-talet”

skriver Peter Wolodarski i en ledare den 25 augusti. Den 8 september fortsätter han argumentera för ett militärt ingripande i Syrien:

“Fram träder en värld där det är tillåtet att göra vad som helst bara man har stöd från en medlem i FN:s säkerhetsråd.”

“Sverigedemokrater älskar att vara underdog”

I en tv-morgonsoffa 2008 uttalar Peter Wolodarski: “Sverigedemokrater älskar att vara underdog.” Uttalande plockas tacksamt upp av statsminister Fredrik Reinfeldt (m). I en debatt på Publicistklubben den 11 oktober 2010 sa han:

”Hela idén är att sådana här partier ska vara missförstådda och kränkta. Det är själva livsluften, annars finns inte rörelsen. Vi är en liten missförstådd grupp, som ständigt är utsatt för angrepp från etablissemang och andra som inte förstår dom. Det är så man håller ihop, det är så man får upp tempot. Det här är inget nytt, dom älskar detta…”

Den 28 juli 2009 argumenterar Wolodarski mot svenska barnläkare och för omskärelse av små pojkar.

“Romer en förebild för alla européer”

Den 28 september 2010 hyllar DN romerna som ”de sanna kosmopoliterna” i en artikel skriven av Jackie Jakubowski, chefredaktör för tidskriften Judisk Krönika, författare och kompis med Peter Wolodarski:

“Den romska identiteten värnar om sin kulturella särart men bryr sig inte om gudar och territorier. Jacke Jakubowski skingrar myterna kring de förföljda gränsöverskridare som borde bli en förebild för alla européer.”

DN var ett av de ledande medierna i drevet mot polisens Revaprojekt (ID-kontroll av illegala invandrare) och bär en stor del av ansvaret för att aktionen fick läggas ned och att tiotusentals illegala invandrare finns kvar i landet. “Avblås jakten på gömda” var rubriken på DN:s ledare den 23 februari.

Rösträtt för illegala invandrare

Den 13 mars släpper DN som ett led i drevet mot Revaprojektet fram författaren Jonas Hassen Khemiri i en jämmerlig drapa som handlar om hur synd det är om Jonas Hassen Khemiri. Trots att han är en uppburen författare som kultureliten oavbrutet har gullat med sedan han nedkom med romanen “Ett öga rött” för elva år sedan spränger han alla hittills kända gränser för offentligt självömkande när han gör anspråk på rollen som invandraroffer för svenskarnas fruktansvärda rasism.

Fyra dagar senare, den17 mars, pläderar DN på ledarplats för rösträtt för illegala invandrare – utlänningar som inte ens har laglig rätt att vistas i Sverige. Eftersom de som håller sig undan alla slags myndigheter också påverkas av politiska beslut om sådant som konsumtionsskatter, tillgång till vård och utbildning och annan offentlig service, anslag till brottsbekämpning, bostadsbyggande och annat måste de ju ha rätt att påverka, lyder det luddiga resonemanget.

I en ledare den 17 juli 2011avfärdar Peter Wolodarski alla farhågor för jordens överbefolkning: ”7 miljarder, ja även 9 miljarder ska nog kunna leva tillsammans utan att det blir alltför trångt.”

I en globaliserad värld är romerna oumbärliga

Ser ni mönstret? Med Niklas Orrenius som redskap arbetar Peter Wolodarski för en globaliserad värld utan gränser, och där är romerna ett oumbärligt inslag. DN:s agenda vad gäller romer sattes redan 2010 av Jackie Jakubowski i citatet här ovan: “Romerna, de sanna kosmopoliterna, gränsöverskridarna som borde bli en förebild för alla européer.”

Socionomen och journalisten Gunnar Sandelin har i en artikel på DN Debatt 2008 berättat om hur det var när han arbetade på en socialbyrå i Stockholm från mitten av 1970-talet och tio år framåt:

” Som färsk socialarbetare hamnade jag i en tradition som jag från början instinktivt reagerade mot, men som jag ändå snabbt föll in i. Jag var med om att bevilja asylsökande med uppehållstillstånd semesterresor till de länder som de påstått sig ha flytt från. Jag betalade ut socialbidrag till utländska medborgare som jag nästan säkert visste hade svarta jobb vid sidan om – allt för att undvika obehagliga konfrontationer. Om en folkgrupp sa en av mina chefer att “vi får väl försörja dem som en folkloristisk färgklick.”

Den “folkloristiska färgklicken” var romerna.

Då stiger Peter Springare fram

Så stiger han fram mitt i det allmänna förfasandet, en polischef som vågar säga emot drevet och kritisera en lögnaktig rikspolischef och ett våp till justitieminister. Han heter Peter Springare och är rotelchef vid länskriminalen i Örebro.

I SR Studio Ett den 25 september säger han:

” Vartenda polisdistrikt arbetar med såna här register, och det vet rikspolischef Bengt Svensson mycket väl. Inom svensk polis jobbar vi underrättelsebaserat, och det innebär att vi kartlägger och registrerar kriminella och deras nätverk. Det har vi lagstöd för att göra. Etnisk registrering förekommer inte, inte ens tendenser till det. När Bengt Svensson utgår ifrån att Malmöpolisen bryter mot gällande lag visar han att han saknar förtroende för dem. Dessutom ger han näring åt spekulationer där polisen pekas ut som rasbiologer och att vi diskriminerar romer.”

I SVT Aktuellt samma dag, tidskod 08:55, framstår rikspolischefen som en mycket slät figur i debatt med Peter Springare. Hela hans eventuella förtroendekapital är härmed förbrukat. Överåklagare Mats Åhlund, som håller i förundersökningen kring polisens register om romer, har ändrat brottsrubriceringen till tjänstefel. Vips är den uppblåsta DN-ballongen förvandlad till skrumpna rester.

Frihetsberövades och våldtogs i 16 dygn

Samtidigt som det medieregisserade drevet går mot Malmöpolisens kartläggning av romer hölls en 25-årig kvinna inlåst i 16 dygn i en lägenhet i Lund. Där misshandlades och våldtogs hon och fick håret avrakat. Gärningspersonerna är romer; kvinnans exmake Alpacino Petrivic Levakovic, 22, och tre släktingar till honom, en man och två kvinnor. Levakovic ingår i den ökända kriminella kroatisk-romska släktklan som årligen suger miljonbelopp i bidrag från Köpenhamns kommun och vandrar ut och in i rättssalar och fängelser.

Av en revisionsrapport som Ekstrabladet har fått inblick i framgår att familjens 28 medlemmar under de sista fyra åren har kostat Köpenhamns skattebetalare16,8 miljoner danska kronor. Sammanlagt har gangsterfamiljen Levakovic kostat det danska samhället omkring 74 miljoner danska kronor sedan de slog sig ned i Danmark i mitten av 1970-talet, berättar Den korte avis.

Ingen ringer upp Karl-Olov Arnstberg

Medan drevet pågår är det ingen enda journalist som ringer upp en av Sveriges främsta experter på romer, professor Karl-Olov Arnstberg, och ber om hans utlåtande. Jag gör det. Karl-Olov Arnstberg svarar:

“Journalister på etablerade media frågar inte mig därför att de vet att jag säger “fel saker”. Bättre att ringa upp Rosa Taikon som är 87 år, bor i Härjedalen och inte har levt ett vanligt romskt liv sedan hon var barn, och knappt då heller. Det viktiga är att hon säger det som journalisterna vill ha sagt.”

De synpunkter från professor Karl-Olov Arnstberg som PK-media inte vill höra kommer istället här:

1. Det register som utlöste drevet är ett kriminalregister och har ingenting att göra med tyskt 1930-tal eller utrotning.
2. Det finns flera skäl att hålla rätt på barnen eftersom kriminaliteten dels är familjebaserad, dels snarare beundrad än kritiserad internt bland romer.
3. Går man igenom kommunala och statliga insatser för romer under de senaste femtio åren, så kommer man att upptäcka att ingen annan grupp har fått så mycket positiv särbehandling som denna.
4. Svenska journalister är inte intresserade av annan information om romerna än att de är förtryckta och kränkta.
5. Genom att berätta fel story om romerna så bäddar man för att romer kan fortsätta att kvittera ut ersättningar från samhället och har lättare för att hitta naiva svenskar att blåsa.
6. Journalisterna har att välja mellan att solidarisera sig med en etnisk grupp med en parasitär försörjningsnisch och att solidarisera sig med det samhälle och den skattebetalande befolkning som inte bara försörjer dem utan också ger dem ett bra samhälle att leva i. Har de någon gång tänkt tanken att det var romer som skulle ordna samhället för dem? Tror de att Sverige skulle bli ett bättre samhälle då?
7. Ingen journalist har kunnat visa att dessa register i något sammanhang använts för att kränka romer.
Sammanfattningsvis, skriver Arnstberg:

“Genom att inte vilja söka annan kunskap än den som visar att svenskarna och svenska myndigheter, i synnerhet svensk politik, kränker romer, demonstrerar journalisterna sin kunskapsfientlighet och sin trolöshet mot det samhälle och folk de tillhör. När jag ovan skrev att romer har en parasitär försörjningsnisch så är det något jag både vet och kan leva med. Men att journalisterna, utbildade vid svenska högskolor och med jobbet och ansvaret att informera medborgarna definierar folket och myndigheternas representanter som rasister etc. (vi kan den där ramsan) så är det är ett parasitärt beteende som är skrämmande och oacceptabelt.”

Jag avskyr att skriva om det här

Jag avskyr att behöva skriva det här. Det finns sannerligen angelägnare ämnen att skriva om än medieregisserade svenska ankdammsdrev. Men så talar jag med mina syskon. Och de har gått på alltihop. De har fått hela drevet över sig i lokaltidningen och Rapport och tror att det är sant. De har hört PK-eliten förfasa sig, men de har inte hört Peter Springare. Mina syskon är inte dumma. De är bara vilseledda, precis som merparten av svenska folket. Det är skrämmande, och det är det som motiverar mig att sticka nålar i Niklas Orrenius uppblåsta ballong. Agendajournalisterna ska inte få hållas ostörda.

Det finns en avsikt bakom det vältajmade “avslöjandet”

Jag inser dessutom, som i en mardröm, och i likhet med Victoria Wärmler på bloggen “Sockerbitar till kaffet”, att det finns en avsikt bakom att romregistret “avslöjades” just nu. Insikten gör mig iskall av vrede och fasa. Från första januari 2014 får Bulgarien och Rumänien medlemskap i Schengen och visumfri rörlighet inom EU. Beslutet kommer troligen att tas i oktober. Jag skrev en varnande text, “Till fest med Schengen” i mars, om vad romers fria rörlighet hittills har inneburit.

Victoria Wärmler skriver:

“Koreografin med ”romregistret” är perfekt: vi ska från och med nu anse att vi har en ny fördomsskuld att betala med fri och kravlös invandring. Journalisternas uppdrag nu är att ansvarsbefria regeringen inför vad som komma skall. Skulden för det som händer, har hänt och kommer att hända ska läggas på den ondskefulla svenska befolkningen. Ju högre vi protesterar och visselblåser inför ett vansinne som står i full blom, desto mer ”godhet” kommer det välla fritt in över våra gränser.”

De som redan har fått nog av rumänska tiggare i varje gathörn i svenska städer ska ha klart för sig att det bara är en försmak av vad som ska komma. Men genom agendajournalisternas planterade drev kommer ingen att våga andas ens en vindpust av protest mot en romsk invasion av vårt land. Vi vet vilken dom som väntar: att bli uthängda som “antiziganister” av den PK-elit som aldrig riskerar att själva komma i kontakt med romer.

Och det var exakt det Niklas Orrenius och Peter Wolodarski ville uppnå.

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter

Litteratur:

Karl-Olov Arnstberg: Mera svenskt. 2010.
Karl-Olov Arnstberg: Sverige och invandringen. 2008.
Niklas Orrenius: Jag är inte rabiat. Jag äter pizza : en bok om Sverigedemokraterna. (Reportage, 2010, Månpocket).

Hotell Paradiset by Vrs77