9
sep
Seneste opdatering: 10/9-14 kl. 0115
37 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Kronikken fra september 2012 er aktualiseret af det svenske valg på søndag, de mange asylsøgere og den akutte mangel på boliger i Sverige. Det enorme antal asylsøgere i 2014 gør kronikken mere aktuel, end da den blev skrevet. Flere har bedt om, at den blev publiceret igen, så her er den i en opdateret 2014 udgave.

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Antalet asylsökande i Sverige spränger alla gränser. Under första halvåret 2014 har 41 303 utlänningar sökt asyl i landet. De största grupperna kommer från Syrien och Eritrea. Sedan juni 2014 söker sig mer än 2 000 asylsökande i veckan till bidragsparadiset Sverige. Enligt migrationsverkets prognos i juli beräknas det totala antalet asylsökande under 2014 uppgå till minst 90 000, plus mer än 60 000 anhöriga. Under 2015 väntas 94 000 personer söka asyl i Sverige. Historiska rekord slås på löpande band.

“Katastrofen är inte längre nära. Den är här” skriver Merit Wager på sin blogg  och fortsätter:

“Under perioden januari-juni 2014 ökade antalet asylsökande till det lilla landet Sverige (9,5 miljoner invånare) med 70 procent. Alltså sjuttio procent! Om även bifallsprocenten fortsätter att vara nära 60 procent ( januari-juni 2014) så kan jag inte förstå hur och var detta ska sluta. (…)

Var går gränsen för den humanitära stormakten?

Vi får säkert höra statsminister Fredrik Reinfeldts lugna statsmannaaktiga uttalanden i alla nyhetssändningar idag. Det blir intressant att höra var – om någonstans – gränsen går för den humanitära stormaktens generositet på asylområdet. Den går uppenbarligen inte vid katastrofhöga 90.000 asylsökande (budget: minst 20 miljarder kronor…), så var går den? 200.000 om året? En miljon om året? Vem ska betala? Har statsministern och andra politiker haft någon dialog med folket om var deras gräns går? Eller har gått.”

Nej, det finns ingen gräns för hur många Sverige vill ta emot. Inte för politikerna i de sju gammelpartierna, och inte heller för migrationsverket. Politiker både i det borgerliga och röd-gröna lägret har slagit fast att någon övre gräns inte existerar. Migrationsminister Tobias Billström (m) blev offentligt och under förödmjukande former örfilad av statsminister Fredrik Reinfeldt (m) när han i februari 2013 sa: ”Volymen måste sänkas för såväl den höga asylinvandringen som anhöriginvandringen.”

Att tala om volymer är ett brott

Bara att använda ordet “volymer” var ett brott. Ordet förpassades till den växande gruppen förbjudna ord, och tystnaden sänkte sig än en gång över invandringspolitiken. Men när politikerna inte vill ta sitt ansvar och sätta några gränser förskjuter de bara problemen i riktning från sitt eget skinn och exponerar sin feghet och oförmåga att bedriva politik. Någonstans måste strömmen av asylsökande bo, och bristen på bostäder ökar i samma katastrofala omfattning som inströmningen av asylsökande och anhöriga. I prognosen skriver migrationsverket:

“Asylsökande behöver tak över huvudet. För att anpassa tillgången på platser är det i dagsläget nödvändigt att utöka antalet tillfälliga boenden genom direkt upphandling. Migrationsverket avser även att som tidigare planerat starta korridorsboenden till exempel i gamla ålderdomshem, folkhögskolor och liknande anläggningar där det finns möjlighet till självhushåll. Det pågår därutöver en fortlöpande dialog med andra statliga myndigheter, exempelvis Försvarsmakten, om möjligheter att använda lämpliga lediga anläggningar för boende till asylsökande.”

Lystna blickar på svenskarnas fritidshus

Eftersom alla reserver redan är tagna i anspråk är jakten på boenden ett kamikazeprojekt för migrationsverket. Det säger något om desperationen och visar tydligt regeringens inriktning att man letar lediga boenden hos Försvaret som så lämpligt har lagts ned, precis som ålderdomshemmen.

Det är ingen vågad gissning att migrationsverket kastar lystna blickar på Sveriges största bostadsreserv, fritidshusen. En guldgruva att exploatera för en regering som vill vara en humanitär stormakt och inte vill sätta några som helst gränser för de hundratusentals människor som önskar sig livstids försörjning i Sverige. Vid totalt panikläge är inga principer heliga. Mer än den humanitära stormakten förstås.

Fritidshusen den största bostadsreserven

Är du en av de lyckliga ägarna till Sveriges omkring 565 000 fritidshus? Då har du anledning att vara oroad. Har du sparat och gnetat för att förverkliga din dröm om en stuga som din oas i livet, eller är den ett kärt arv? Ett hus som du har snickrat på och ägnat din omsorg varje ledig stund? Då ligger du risigt till. Fritidshusen är den bostadsreserv som staten kan komma att beslagta allra först om strömmarna av asylsökande till Sverige ökar till ännu mer ohanterliga nivåer. De juridiska möjligheterna att konfiskera svenska folkets fritidshus finns redan. Det är bara att plocka fram dem vid behov.

Konfiskation nödvändig vid massflykt

Den statliga Hot- och riskutredningen drog redan för mer än tjugo år sedan upp riktlinjerna för hur landet ska hantera massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige. Så kallad ”rekvisition”, det vill säga statlig konfiskation av svenska folkets fritidshus, blir i ett sådant scenario nödvändig, enligt utredningens delbetänkande från 1993, (SOU 1993:89). Förslaget lades den gången på is utan åtgärder. Men planerna finns kvar i de statliga arkiven, och verkligheten kryper allt närmare det värsta scenariot.

Varje land måste ha en beredskap för katastrofer i fredstid. Därför tillsatte Carl Bildts (m) borgerliga regering 1992 en kommitté för att utreda olika slags tänkbara påfrestningar på samhället i fredstid.  Några tänkta scenarion var massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige under kort tid.

Sverige närmar sig alltmer krisscenariot

Under de senaste åren har Sverige alltmer närmat sig det ”otänkbara” scenario som skissades i den statliga Hot- och riskutredningen. Sedan Fredrik Reinfeldt (m) och den borgerliga alliansregeringen kom till makten 2006 har befolkningsutbytet accelererat i allt snabbare takt. Svenska folket lever redan i ett krisscenario. Men inte på grund av okontrollerbar massflykt av det slag som Hot- och riskutredningen målade upp. Den massinvandring som pågår till Sverige är fullkomligt frivilligt iscensatt av politiker som har tappat all verklighetsförankring och brutalt kör över sitt eget folk.

Sopa upp resterna av muslimska u-länder

För att upprätthålla skrytimagen av “humanitär stormakt” (vem blir imponerad?) har svenska politiker tagit det som sin särskilda uppgift att sopa upp resterna av underutvecklade och dysfunktionella muslimska länder som slits sönder av sin oförmåga att lösa egna problem, vidta åtgärder mot sin överbefolkning och få slut på interna strider mellan olika muslimska klaner och falanger. Som enda land i världen beviljar Sverige sedan september 2013 PUT, permanent uppehållstillstånd, till alla som tar sig hit och säger sig komma från Syrien, samt deras anhöriga. En oemotståndlig inbjudan till asylbedrägerier i stor skala.

Bara 2,55 procent är FN-flyktingar

Sedan 1980 och till och med 2013 har Sverige gett PUT eller uppehållsrätter till cirka 1,8 miljoner personer. Bara 2,55 procent är flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention. Mer än 700 000 är anhöriga. Sverige har sedan länge det utan konkurrens största asylmottagandet räknat per invånare i hela Europa. Under 2014 har rekordet slagits även i absoluta tal sedan Sverige har gått om Tyskland (som har en nästan tio gånger större befolkning) i antal asylsökande.

Sverige fylls varje år på med ett antal utlänningar som motsvarar invånarantalet i två Södertälje. Den enorma inströmningen innebär mycket stora påfrestningar för Sveriges hela infrastruktur; bostäder, skola, förskola, sjukvård, tandvård, polis, rättsväsende och på ekonomin. Allt fler kommuner protesterar högljutt mot en börda som de inte längre klarar av.

Ingen medvetenhet om problem i muslimska länder

Hot- och riskutredningen kalkylerade med några olika scenarion där händelser i andra länder utsätter landet för stora påfrestningar på alla nivåer i samhället. I oktober 1993 kom utredningen med ett delbetänkande, “Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande” (SOU 1993:89) som tar upp möjligheten att konfiskera svenskarnas fritidshus för att inkvartera migranter. Utredningen gick efter regeringsskiftet 1994 i arv till den tillträdande socialdemokratiska regeringen med Göran Persson som statsminister.

Intressant nog utgår samtliga scenarion från att anstormningen av hjälpsökande kommer från öst och Ryssland. Det kalla kriget och östdiktaturernas fall låg bara ett par år tillbaka i tiden. Någon medvetenhet om hur ständiga krig och konflikter i muslimska länder och oduglighet i dessa länder att lösa sina egna problem fanns inte, inte heller om hur det skulle komma att drabba Sverige. Det var under de här åren som Sveriges regering och riksdag började öppna Sveriges gränser för massinvandring från muslimska länder.

Tre tänkbara scenarion vid massflykt

Tre tänkbara scenarion skisserades.

Delscenario 1: Nya makthavare har tagit över i Ryssland. Efter en tids aggressiv utrikespolitik går den ryska armén in i de baltiska staterna. Omfattande utrensningar sker bland politiker och tjänstemän som deltagit i frigörelsen några år tidigare. Det politiska systemet krossas. Det antas att cirka 50 000 asylsökande under en vecka i februari kommer till svenska hamnar via småfartyg. Utredningen är bussig nog att tipsa om lämpliga hamnar.

Delscenario 2: Utöver 50 000 asylsökande tar sig 150 000 hjälpsökande till Sverige under sammanlagt fyra månader. Ett stort antal människor kommer via Finland och Polen till Sverige.

Delscenario 3: Efter en lång period av sträng kyla och stor brist på livsmedel kommer en halv miljon hjälpsökande till Sverige under en tid av cirka sex månader. Samtidigt sprids ryktet att en allvarlig olycka har inträffat i ett kärnkraftverk utanför Moskva. Man antar vidare att ett stort antal massflyktingar bär på smittsamma sjukdomar som får den svenska sjukvården att kollapsa.

Sjukhusen töms, patienterna skickas hem

Alla myndigheter ska agera enligt planer som gjorts upp i förväg. Dåvarande invandrarverket ordnar tillsammans med kommunerna inkvartering av flyktingarna, till att börja med i kommunala idrottsanläggningar. Landstingen överväger att tömma vårdavdelningar på länssjukhus och skicka hem patienterna för att kunna ta hand om hjälpsökande och smittade. Att hjälpa både sjuka svenskar och hjälpsökande utlänningar klarar man inte av.

Länsstyrelserna får så småningom allt svårare att ordna förläggningar med sanitära utrymmen och möjligheter till utspisning. Nästa steg är så kallad rekvisition, det vill säga att med stöd av lagstiftning beslagta bostäder som behövs för att inkvartera immigranterna. I första hand tas outhyrda lägenheter i flerfamiljshus i anspråk. Sådana fanns fortfarande i början av 1990-talet när utredningen gjordes. Men de räcker inte långt för en halv miljon människor i det tänkta scenariot.

Fritidshusen beslagtas på obestämd tid

Staten har då laglig rätt att ”rekvirera”, det vill säga konfiskera svenskarnas fritidshus. Husen och deras utrustning beslagtas och används på obestämd tid utan ägarnas medgivande. Fastigheterna görs om för att passa immigranternas behov utan att ägaren har något att säga till om. Inte ens i fredstid kan alltså svenskarna vara säkra på att själva förfoga över sin egendom.
Paragraf 20 i betänkandet 1993:89 lyder:

”Rekvisition får, när andra lösningar inte utan avsevärd olägenhet kan komma i fråga, ske för att tillgodose kommuns, polismyndighets eller Statens Invandrarverks ofrånkomliga behov av lämpligt belägna och utformade utrednings- och inkvarteringslokaler så att de uppgifter som enligt denna lag åvilar kommun eller myndighet kan fullgöras på ett riktigt sätt och att i enlighet med intresset att bereda de skyddssökande ett så värdigt och mänskligt mottagande och vistelse som möjligt.”

Värdighet – men bara för migranterna

Observera det cyniska resonemanget om att konfiskera svenska folkets egendom för att ge utlänningar ”ett så värdigt och mänskligt mottagande och vistelse som möjligt”. Här uttrycks klart en värdering av det egna folket som mindre värt än människor från andra länder. Något resonemang om värdighet och mänsklighet för svenska folket finns inte.

Paragraf 21: ”Ägare eller innehavare av egendom som tas i anspråk enligt § 19, är skyldig att, i förekommande fall, mot särskild ersättning, godta att inredning eller utrustning som hör till egendomen flyttas eller ändras och att även i övrigt tåla de åtgärder i fråga om egendomen som befinns nödvändiga för att egendomen skall kunna användas för ändamål som sägs i § 20. När rekvisitionen upphör, skall egendomen på statens försorg eller på dess bekostnad så långt möjligt återställas i sitt tidigare skick.”

Alltså:

“Även i övrigt tåla de åtgärder i fråga om egendomen som befinns nödvändiga för att egendomen skall kunna användas…”

Ett yxhugg rakt i den svenska folksjälen

Innebörden är att svenskar ska tåla vad som helst. Men att beslagta svenska folkets fritidshus för att inkvartera immigranter är ett yxhugg rakt i den svenska folksjälen. Stugan i skogen, på fjället eller vid stranden är helig för svenskarna, en absolut okränkbar glädjekälla för alla dem som har lyckan att äga ett fritidshus, liksom för deras gäster.

Både den borgerliga och den socialdemokratiska regeringen insåg naturligtvis i början av 1990-talet den känslomässiga laddningen i planen. Bostäder har visserligen beslagtagits av politiska skäl i alla tider. De ryska bolsjevikerna och Josef Stalin stal brutalt andra människors bostäder och drev dem därifrån eller mördade dem. Samma sak hände i Mao Zedongs Kina och Pol Potregimens “Demokratiska Kampuchea”. Under andra världskriget lade nazisterna beslag på judarnas bostäder, deras möbler, konst, smycken och – ända in i döden – de ihjälgasades guldplomber.

Men de här planerna är tänkta att gälla i fredstid, inte i krig. Kommunerna uppmanas planera för att på bara några månader ta emot fem procent av sin egen befolkningsmängd som massflyktingar. För Stockholms del skulle det innebära 40 500 personer, för Filipstad 528, Eskilstuna 816, Falun 2 802, Malmö 14 948, Kalmar 3 141, Nässjö 1 467 och Gävle 4 753 personer.

Explosionsartad kriminalitet

I slutsatserna kring det tredje scenariot (en halv miljon asylsökande) antar utredningen att det svenska samhället havererar av påfrestningar och oroligheter i landet. En explosionsartad kriminalitet med mängder av bank- och butiksrån bryter ut. Sjukvården klarar inte anstormningen utan bryter till stora delar samman.

Utredningen förutser att konfiskation av fritidshusen kommer att utlösa massivt motstånd, demonstrationer och väpnade konflikter. Med hjälp av makttrogna medier trodde man ändå att motståndet i vanlig ordning skulle gå att ”informera bort” genom kraftfulla propagandainsatser. Hot- och riskutredningen konstaterar att “behovet av information kommer att vara mycket stort såväl på lokal som på central nivå”.

“Negativa opinionsmässiga effekter”

Till slut når stark kritik från remissinstanserna fram till regeringen. I proposition 1993/94:94 säger statsminister Göran Perssons (s):

”De flesta remissinstanser som yttrat sig över den del av förslaget som rör rekvisition är kritiska. Bland annat har ifrågasatts om den föreslagna möjligheten till rekvisition i fredstid står i överensstämmelse med våra internationella åtaganden. Det har också framförts att tvångsrekvisition kan leda till negativa opinionsmässiga effekter som ytterst kommer att drabba de hjälpsökande.”

“Negativa opinionsmässiga effekter” – en enastående klarsyn! S-regeringen drar öronen åt sig och backar. ”Ställningstagande till förslagen i betänkande 1993:89 bör avvaktas.” Förslagen läggs på is tills vidare.

Ramaskrin från vänstern mot tältförläggningar

I dag befinner sig Sverige i Hot- och riskutredningens värsta scenario. Till skillnad från början av 1990-talet finns det inga lediga lägenheter längre. En stor del av allmännyttans lägenheter har redan getts med förtur till invandrarna. Bostadsbristen drabbar ett tvärsnitt av svenska folket men slår allra hårdast mot ungdomar. Det behövs 189 000 bostäder bara för att täcka behovet hos de 288 900 unga vuxna som redan nu väntar på egen bostad. Förra året stod 29 225 bostäder klara, en droppe i havet.

När Sverige under Carl Bildts (m) borgerliga regering 1991-94 släppte in halva Balkan reste invandrarverket tältförläggningar för att kunna hysa alla asylsökande. Trots att situationen är mycket mer desperat nu än den var då har tältalternativet inte nämnts i den aktuella debatten. Vad beror det på? Kan det möjligen ha att göra med förutsägbara ramaskrin från den extremvänster som i praktiken är de som styr Sverige via media?

Viktiga saker att tänka på om du vill flytta

De svenskar som vurmar för mångkultur och upplever spänning i tillvaron med bilbränningar, skottlossning, knivskärningar, gruppvåldtäkter och rån av försvarslösa barn och åldringar – ni är att gratulera! Ni har all anledning att vara nöjda. Ni har fått precis som ni ville. Passa på att njuta allt ni orkar av den förstörelse av Sverige som ni har lyckats åstadkomma. Glädjen kan bli kortvarig.

Allt fler svenskar har fått nog av Sveriges ansvarslösa invandringspolitik och den snabbt progredierande förstörelsen av Sverige. Allt fler flyr från den påtvingade mångkulturen i det som kallas ”white flight”. Långtifrån alla kan välja bostadsort. Men om man har möjlighet att flytta bort från mångkulturen är det några saker som kan vara bra att tänka på. Här är en liten lista:

Undersök om din blivande hemkommun har ett avtal med migrationsverket och vad det i så fall innebär.

Se upp med cyniska fastighetsspekulanter som åker runt och köper upp fastigheter och sedan hyr ut dem till migrationsverket. Olika “entreprenörer” skär guld med täljknivar i invandringsindustrin.

Undvik kommuner som styrs av en röd-grön majoritet (socialdemokrater, vänsterpartiet, miljöpartiet). De tar konsekvent emot fler invandrare än borgerligt styrda kommuner. Det finns en lång rad varnande exempel: Borlänge, Ludvika, Flen, Örebro, Södertälje, Malmö, Söderhamn, Katrineholm, Eskilstuna och många fler.

Undvik samhällen med sportanläggningar och andra större kommunala lokaler, till exempel skolbyggnader som kan tas i anspråk som asylboenden.

Undvik över huvud taget att bo nära allmänna byggnader som kan omvandlas till asylboenden; herrgårdar, nedlagda ålderdomshem, industrilokaler.

Undvik om möjligt hyreslägenhet, i synnerhet i den kommunala allmännyttan. Sky stora hyreshusområden som pesten.

Om du köper en bostadsrätt, kontrollera att föreningen inte har avtal om att sälja lägenheter till kommunen. Annars kan du fortare än du anar få grannar som flyttar in i bostadsrätter köpta av kommunen sedan de vräkts från sina hyreslägenheter på grund av störningar eller för att de inte har betalat hyran.

Kontrollera att bostadsrättsföreningens stadgar innehåller förbud mot parabolantenner.

Bosätt dig så långt från allmän service som du klarar att bo. Det finns fortfarande några fredade platser kvar i glesbygden. Då behöver du förstås ha bil, vilket miljöpartiet kommer att fortsätta göra allt för att försvåra.

Förebrå aldrig dig själv för att du väljer ett fredat boende och flyr den mångkultur som har tvingats på dig av politikerna utan att du har blivit tillfrågad. Det är du som formar ditt liv, och att välja var du ska bo i ditt eget land är din rättighet. När du flyttar gör du bara exakt samma sak som samhällseliten gör och har gjort i alla tider. De skulle aldrig drömma om att utsätta sig själva för konsekvenserna av sina egna beslut och sin egen propaganda. Låt dem bli din förebild!

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?