16
feb
Seneste opdatering: 16/2-17 kl. 0700
38 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen

Scenen är ett rum med bildat borgerlig framtoning: sienaröda väggar, mörka möbler, konst, böcker, läderfåtöljer. Det påminner om psykoterapeuten Paul Westons (Gabriel Byrne) kombinerade behandlingsrum och vardagsrum i HBO-serien ”In treatment”. Eller det skulle kunna vara ett trevligt insuttet vardagsrum på Öfre Östermalm i Stockholm.

En tv-studio där scenografen har lyckats

Men det är en tv-studio där scenografen har lyckats. Här förs samtal under ledning av den mångsidige Eric Schüldt, som trots sin relativa ungdom (han är 37) har hunnit skapa sig en välkänd kulturprofil, bland annat med sina uppskattade musikprogram i radions P2, ”Text och musik med Eric Schüldt”. På söndagsförmiddagarna presenterar han ett kräset urval av musik, baserat på stor kunskap. Han har arbetat som discjockey på Spy Bar i Stockholm och har bland annat spelat musik av den estniske tonsättaren Arvo Pärt för publiken på dansgolvet.

Varför tycker en marxist att kapitalismen är ohållbar?

Sedan några veckor leder Eric Schüldt en serie samtal i SVT på bästa sändningstid på söndagskvällar under rubriken ”Idévärlden”. Nu sitter den högt profilerade marxisten och frilansskribenten Kajsa Ekis Ekman, 37, i intervjustolen hos Eric Schüldt. Hon ska berätta varför hon tycker att kapitalism är ohållbart.

Kajsa Ekis Ekman är inbjuden i egenskap av tyckare långt ut på vänsterkanten. Såvitt känt belastas hon inte av några akademiska meriter men har desto fler åsikter.

Hur förhindra detta politiska självmord?

I genren politiska självmord blir det en föreställning som sällan har skådats i ängsligt politiskt korrekta SVT. Eric Schüldt låter henne begå det, och hur skulle han kunna hindra henne? Och varför skulle han göra det? Han sträcker ut en potentiellt räddande hand ibland, men eftersom hon inte förstår vad som håller på att hända tar hon den inte.

Kajsa Ekis Ekman har en timme på sig att kritisera kapitalismen. Ett enastående tillfälle. Först i halvtid släpps hennes opponenter in.

Hon hävdar att vi inte klarar att sätta stopp för ”den klimatkatastrof som vi själva har orsakat”. Det inneboende felet är vårt ekonomiska system, kapitalismen. Kapitalism skapar vinst åt företagens ägare. Kapitalism bygger på utsugning. Ägarna suger ut dem som slavar åt dem och som tvingas stiga upp tidigt på morgnarna för att arbeta och försörja sig fast de hellre skulle vilja stanna kvar hemma i sängen. 90 procent av alla svenskar är lönearbetare, även om vissa har F-skattsedel och kallar sig företagare. I ett kapitalistiskt företag råder inte demokrati. Ägaren bestämmer allt, roffar åt sig hela vinsten och kan inte röstas bort. Säger Ekman.

Ett proletariat är alltid ett proletariat

”Men har vi det inte bra i Sverige, och Sverige är ju en demokrati?” invänder Eric Schüldt.

Ekman kan sträcka sig till att hålla med om att vi i Sverige har det bra. Eller åtminstone hade vi det fram till 1981 då jämlikheten stod på topp. Då var hon ett år gammal. Sedan började jämställdheten minska, säger hon.

Hon säger ingenting om att det var ungefär då Sverige genom godhetsbetingad massinvandring från dysfunktionella länder i tredje världen började importera ett nytt proletariat, en kvinnosyn från 600-talet och den brist på jämställdhet som kännetecknar islam. I den marxistiska förklaringsmodellen är ett proletariat alltid ett förtryckt proletariat även om landets regim själv har sett till att byta ut det inhemska mot ett importerat.

Skulle helst ligga kvar i sängen

Kajsa Ekis Ekman är upprörd över att ”det sitter nån däruppe som tjänar pengar på dig och mig. Varför är det så viktigt med vinst?”

Hon tycker att människor ska ha rätt att välja fritt om de vill vara löneslavar och slita ihop vinst åt kapitalet, det vill säga arbeta, eller inte. Själv skulle hon helst vilja ligga kvar i sängen.

Det intressanta i sammanhanget är Ekmans egen uppenbarelse som inte förefaller gå med förlust trots att giriga kapitalister lägger beslag på vinsten och skördar frukterna av hennes arbete.

”Toalettpapper tar jag från fik och krogar”

De skulpterade naglarna matchar det rosa fodret i den svarta capen som i sin tur matchar de rosa strumpbyxorna som är nedstoppade i högklackade mockastövletter. Kajsa Ekis Ekman gillar glitter och rosa och handlar gärna Hervé Légers klänningar på nätet.

I en intervju i tidskriften Bon utvecklar hon sitt antikapitalistiska konsumtionsmönster:

”Jag köper bara sådant som är lustfyllt att köpa. Alltså mycket kläder, träningsredskap, alkohol. Jag köper inte toalettpapper, det tar jag från fik, krogar och sådant där. Jag har hittat massa kläder i grovsoporna. Men så kan jag också lägga 5 000 kronor på en klänning på nätet bara för att jag vill ha den.”

Retinol och hydroquinone köper hon på apotek i Spanien.

”De kostar bara några euro men fungerar. Retinol föryngrar huden och hydroquinone bleker.”

Alternativ till kapitalism ligger utanför ämnet

”Hur ska en radikal samhällsomvandling komma till stånd?” frågar Eric Schüldt.

”De stora system där socialismen eller Marx idéer har testats är ju Sovjetunionen, östblocket, Kuba, Kina – vad kan vi lära oss av de länderna? Hur ser ditt konkreta alternativ ut?” undrar han.

Nu kommer det svåra. Kajsa Ekis Ekman stryker undan en blonderad hårslinga. Att prata om alternativ till kapitalismen ligger utanför ämnet, menar hon. Om de ska diskuteras ska de ha ett eget program.

”Ja, då skulle vi kunna göra ett program om det, om kommunismen, för då skulle vi kunna diskutera jättelänge, och det finns jättemycket att prata om, men nu pratar vi om kapitalismen. Problemet är att när man pratar om kapitalismen säger många ”Ja men det där då?”. Ja, fast nu pratar vi inte om det, utan nu pratar vi om det här, om det här systemet.”

”Frihet för mig: att slippa jobba”

Argumentation, minspel och framtoning är en fjortonårings. Hon får en sista fråga:

”Vad betyder frihet för dig?”

Flickaktigt fnitter. Jamen såhära.

”För mig personligen – he he – skulle väl frihet vara att slippa jobba och bara ligga i sängen och ta det lugnt hela dagarna.”

”Frihet för de flesta människor tror jag inte är att gå upp klockan 06 och kasta iväg ungarna till skolan, sticka till ett jobb som du hatar och slava för en chef som beter sig som en jävla psykopat och tvingar dig att göra grejor du inte vill för pengar som du knappt får se.”

Då är avrättningen redan klar

Kajsa Ekis Ekman får det inte lättare när hennes opponenter släpps fram: Johanna Möllerström, professor i nationalekonomi, och Mattias Svensson, liberal debattör med ett förflutet på tankesmedjan Timbro och tidskriften Neo. De pulvriserar effektivt både hennes ekonomiska och miljöbetingade argument.

Men då är avrättningen redan klar, och cirka 49 minuter in i programmet anar Ekman det och kostar på sig ett utbrott:

”Ska vi hålla oss till ämnet så handlar det om kapitalismen. Det handlar inte om en massa andra system. Då kunde vi ha haft ett program om kommunismen, så kan vi diskutera den till döddagar. Och nu är det så här att när jag kritiserar att det sitter en massa rika människor som roffar åt sig resurser, vilket gör att det finns en skillnad i livslängd på 20 år i samma svenska stad beroende på var du bor, hur du lever ditt liv, klasskillnaderna ökar enormt. Om jag kritiserar då att det sitter människor som äger mer än halva befolkningen gör, ska man då komma och snacka om nåt annat jävla gammalt system? Det är inte det jag pratar om nu. Nu pratar vi om det här.
Ni får hålla er till ämnet, nu pratar vi om kapitalismen.”

Kultur- och medievänstern avrättar sig själv

Kultur- och medievänstern är i full färd med att avrätta sig själv. Kajsa Ekis Ekman är ett exempel. De gör det offentligt och med bravur, och vi behöver bara sitta vid ringside och applådera. Orsaken till att det sker så oförblommerat är enkel: den vänster som i ett halvsekel har dominerat både media och kulturliv lever så isolerad i sin skyddande bubbla och är så övertygad om att de äger formuleringsprivilegiet att de blir fullkomligt chockade över att andra människor kan tycka annorlunda.

Kanske håller någonting på att hända med det svenska kulturklimatet. En mycket liten strimma av ljus vid horisonten förebådar förändring, från total vänsterdominans till åtminstone små sprickor i den kulturella Berlinmuren.

En fällande dom och ett politiskt självmord

Ytterligare ett exempel: SVT-reportern Fredrik Önnevall, 43, har dömts för människosmuggling. Liksom Kajsa Ekis Ekman har han hittills seglat i medvind och blivit rikligt ryggdunkad för sina vänstersympatier, dessutom för sin oändliga godhet att smuggla in en 15-årig syrier i Sverige.

Nyligen dömdes han, en fotograf och den kända palestinska asylaktivisten Hanin Shakrah av Malmö tingsrätt mot sitt nekande för människosmuggling.

Smugglade 15-årig syrier från säkert EU-land

I samband med inspelningen av SVT-serien ”Fosterland” för två år sedan smugglade de med sig den 15-årige syriern Abed till Sverige från det ingalunda krigsdrabbade Grekland. Asylaktivisten Hanin Shakrah tjänstgjorde som så kallad ”tolk och researcher”. Tv-teamet räknade antagligen kallt med att deras ”godhet” gjorde dem straffimmuna.

I krönikan ”Resande i godhet”, publicerad den 18 januari 2015,  skrev jag:

”Hur god kan en svensk journalist bli? Hur god som helst, det finns inga gränser. Vill man vara riktigt god nöjer man sig inte bara med att propagera för att alla som vill måste få komma till Sverige. Man omsätter sin politiska agenda i praktisk handling och smugglar en migrant med falskt pass med sig hem. SVT-reportern Fredrik Önnevall, 41, sprängde godhetsvallen och kvalade direkt in som aspirant till titeln Vår tids Jesus när han smugglade den 15-årige syriern Abed till Sverige.”

”Ett medmänskligt agerande, inte ett brott”

Idén att smuggla en syrier från ett säkert EU-land (Grekland) till Sverige förklarade Fredrik Önnevall med att ”det slutade vara ett journalistiskt beslut. Då blev det till vad jag var beredd att göra för ett barn.”

Att människosmuggling är ett brott, och att den som uppsåtligen hjälper en utlänning att illegalt komma in i Sverige riskerar fängelse, avfärdade han:

”Jag har uppfattningen att det inte är en fråga om ett brott, utan i det här fallet ett medmänskligt agerande.”

Hela tv-teamet dömt för människosmuggling

Det höll inte Malmö tingsrätt med om. Lagen gäller alla, även om man arbetar på SVT. Enligt tingsrätten har såväl Fredrik Önnevall som hans fotograf och ”tolk” gjort sig skyldiga till människosmuggling. Rätten avvisar de åtalades argument om att brottet skulle vara att betrakta som ringa. Samtliga tre döms därför för människosmugglingsbrott av normalgraden till samhällstjänst i 75 timmar.

“Om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse i två månader ha dömts ut”, heter det i tingsrättens dom.

Asylaktivisten skulle föreställa släkting

SVT-teamet har nekat till brott och påstått att de bara var ”ressällskap” åt den 15-årige syriern. Men den fällande domen bygger på en lång rad omständigheter som visar att det handlar om ett planerat brott. Bland annat godtog Fredrik Önnevall att 15-åringen använde falska id-handlingar som pojken själv hade skaffat. ”Tolken” Hanin Shakrah och 15-åringen skulle ”se ut som två släktingar på semesterresa”.

Rätten avslog kravet på att brottet skulle anses som ringa, bland annat därför att den åtalade SVT-trion inte såg till att 15-åringen omedelbart ansökte om asyl i Sverige.

SVT betalar rättegångskostnaderna

Fredrik Önnevall och Hanin Shakrah är skyldiga att betala kostnaderna för sina försvarsadvokater. Önnevall ska betala 46 411 kronor, Shakrah 2 836 kronor. Men de slipper öppna sina egna plånböcker. SVT erbjuder sig generöst att med licensbetalarnas pengar betala rättegångskostnaderna för de dömda.

”Eftersom vi landade i beslutet att sända serien måste vi ta vårt ansvar för de medverkande” säger SVT:s kommunikationsdirektör Sabina Rasiwala.

Kommer Fredrik Önnevall och hans smugglingskumpaner att kvala in som missförstådda martyrer i godhetens tjänst? Jag tvivlar faktiskt på det. Någonting håller som sagt på att hända med debatt- och kulturklimatet. Gamla beprövade godhetsstämplar tappar i värde, attityder som var garanterat säkra ända till i går är plötsligt inte gångbara längre. Vreden över att SVT betalar dömda brottslingars rättegångskostnader med licensmedel är uppenbar överallt där allmänheten tillåts kommentera beslutet.

”En vandring i känslornas inferno”

I en ledare kritiserar Göteborgs-Postens politiska redaktör Alice Teodorescu det godtycke som innebär att vissa frågeställningar karaktäriseras som moraliskt riktiga, andra som förkastliga, enbart baserat på hur det känns i magen.

”Även om den politiska debatten alltmer påminner om en vandring i känslornas inferno är behovet av logik och konsekvens större än någonsin. Det som känns i magen är nämligen inte alltid rätt” skriver hon.

Frågan är naturligtvis också vems mage som tillmäts betydelse och blir lyssnad på. Vänsterns magar behöver ta en lång och vilsam paus. Framför allt behöver vi andra vila från dem.

Tidligere kronikker af samme forfatter

DONERA TILL JULIA

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC- kod ELLFFESS

Varmt tack för din gåva!


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?