13
apr
Seneste opdatering: 16/4-17 kl. 1848
108 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen

I det skamlösa hyckleriet från alla som nu säger sig alltid ha tyckt att illegala migranter ska utvisas från Sverige ska vi minnas de högljudda asylaktivisterna och deras kompisar i media och i Sveriges riksdag som stoppade Reva-projektet. Vi ska minnas vänsterns kulturetablissemang som tycker att alla jordens människor har rätt att bo i Sverige. Vi ska till exempel minnas Jonas Hassen Khemiri.

Låt oss ägna honom några minuters kontemplation i efterdyningarna av fredagens islamistiska terrordåd i Stockholm och det hämningslösa kappvänderi som utspelar sig efteråt. Det är hycklarnas julafton med obesvärade lögner från dem som borde ägna sig åt självrannsakan.

Uppiskade proteststormar mot Revaprojektet

Får ordet Reva en liten klocka att ringa? Reva betyder ”Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete”, ett beslut av alliansregeringen att kontrollera och utvisa utlänningar som befann sig illegalt i Sverige. Projektet – som eventuellt skulle ha lett till att illegala invandrare som den uzbekiske jihadisten Rakhmat Akilov hade upptäckts och utvisats – gick i graven på grund av hätska proteststormar som vårvintern 2013 piskades upp i media av extrema vänsteraktivister och tokliberaler med en drömd värld utan nationsgränser på agendan.

Innebörden i protestaktionerna var att polisens sökande efter misstänkt illegala var ”rasprofilering”, underförstått förföljelse av människor på grund av deras hud- och hårfärg. Miljöpartiet och kommunisterna hävdade att det var ren och skär rasism att försöka leta upp och utvisa dem som inte har rätt att vistas i landet. För att undvika rasism borde Blonda Bettan och gråhårige Berra utsättas för lika omfattande kontroller av huruvida de befinner sig illegalt i Sverige.

”Rasprofilering som måste upphöra genast”

Politikerna sällade sig till aktivisterna. Maria Ferm (mp), då rätts- och migrationspolitisk talesperson, sa:

”Vi är djupt kritiska till att regeringen väljer att prioritera fler avvisningar och har gett det i uppdrag till polisen.”

Den notoriskt verklighetsresistenta Christina Höj Larsen, migrationspolitisk talesperson för kommunisterna, sa:

”Man kan ju bara undra vad det är för grundade misstankar som gör att man genomför kontroller i tunnelbanan. Det är en rasprofilering som inte är vare sig rimlig eller laglig, det är rasism. Vi anser att detta är fel, olagligt och måste upphöra genast.”

Media höll fram megafoner för aktivisterna

Politiker från i stort sett alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna rasade mot beslut som de själva hade fattat. Men allra högst vrålade media. De gjorde gemensam sak med skrikande vänsteraktivister och höll fram megafonerna för aktivistgrupperingar som ”Allt åt alla” och ”Ingen människa är illegal”, som vill att alla människor som har lust att bo i Sverige och konsumera svensk välfärd på de svenska skattebetalarnas bekostnad ska få göra det.

Verklighetsuppfattningen skenade, och illusioner och hallucinationer tog över.

Offer för svenskarnas fruktansvärda rasism

Dagens Nyheter gjorde allt som stod i tidningens makt för att sänka Revaprojektet med ett iscensatt, rasande mediedrev.

”Något av det minst angelägna (som Polisen ska ägna sig åt) borde vara att leta upp och jaga bort människor ur landet” skrev DN i en ledare med rubriken “Avblås jakten på gömda” den 23 februari 2013.  Tidningen framhöll hur ”utsatta” de är som bryter mot utlänningslagen och stannar kvar i Sverige efter asylprövning och avslag på asylansökan.

Den 13 mars 2013 släpper DN:s kultursida fram författaren Jonas Hassen Khemiri i en ideologiskt måttbeställd, jämmerlig drapa som handlar om hur synd det är om Jonas Hassen Khemiri. Trots att han är en uppburen författare, hyllad av hela kulturetablissemanget och oavbrutet gullad med sedan han nedkom med romanen “Ett öga rött” 2003 slår han alla rekord i offentlig självömkan i sina anspråk på rollen som offer för svenskarnas fruktansvärda rasism.

Medias älskling, kramad av hela kultureliten

Han är född i Sverige av en svensk mor och en tunisisk far, men ”I hela sitt liv har han erfarit rasismen in på bara huden”. På DN:s bild poserar han med tragisk offeruppsyn. Texten är formulerad som ett öppet brev till dåvarande justitieminister Beatrice Ask (m).

”Jag skriver till dig med en enkel önskan, Beatrice Ask. Jag vill att vi byter skinn och erfarenheter. Kom igen. Vi bara gör det.”

Trots att han är succéförfattare och medias älskling, kramad av hela kultureliten, drar han sig inte för att skriva:

”Hur kommer det sig att det alltid finns pengar när resurssvaga ska förföljas, men aldrig pengar när resurssvaga ska försvaras?”

Peter Wolodarskis tokliberala agenda

Jonas Hassen Khemiris brev till Beatrice Ask är DN:s mest delade artikel genom tiderna, fram till 2014. Sommaren 2014 hade artikeln delats 155.832 gånger på Facebook. Den var kulmen på det välregisserade drevet mot Reva-projektet.

Publiceringen av artikeln var en av de allra första som gjordes sedan Peter Wolodarski tillträtt som chefredaktör för Dagens Nyheter några dagar tidigare och genast deklarerat sina avsikter att bedriva agendajournalistik, det vill säga åsiktsjournalistik på nyhetsplats. Med Wolodarskis extremliberala, för att inte säga tokliberala hållning, skulle det 150-åriga flaggskeppet Dagens Nyheter efter hans tillträde påbörja sitt fall mot tidigare okända bottennivåer.

Rösträtt för illegala invandrare

En vecka efter tillträdet, den 17 mars 2013, publicerar Wolodarski en osignerad ledare med rubriken ”Vem får rösta i skuggsamhället?” På fullt allvar pläderar tidningen för rösträtt för illegala invandrare. Utlänningar som inte ens har laglig rätt att vistas i Sverige måste ha rätt till politiskt inflytande, ansåg DN.

Eftersom de som trotsar lagen och håller sig undan alla slags myndigheter också påverkas av sådant som konsumtionsskatter, tillgång till vård och utbildning och annan offentlig service, anslag till brottsbekämpning, bostadsbyggande och annat måste de ha rätt att vara med och bestämma, löd det luddiga resonemanget. Detta trots att de som uppehåller sig i Sverige illegalt inte bidrar med ett öre till någonting av detta, utan det betalas av skattebetalarna.

Kultureliten krävde totalstopp för Reva

I ett upprop i Aftonbladet med rubriken ”Polisstat i Sverige? Nej tack” krävde 162 författare, akademiker, journalister och kulturarbetare – med en iögonenfallande överrepresentation av poeter – totalt stopp för polisens arbete med att utvisa illegala invandrare.

Undertecknarna var idel vänsterprofiler, bland annat Antje Jackelén, då biskop nu ärkebiskop, författarna Susanna Alakoski, Johannes Anyuru, Bengt Berg, Inger Edelfeldt, Agneta Pleijel, Torbjörn Elensky, Mattias Hagberg (under hösten 2016 anlitad av DN Kultur för att attackera liberala ledarskribenter på andra tidningar), aktivistläkaren Henry Ascher, konstnären Channa Bankier, journalisten Jonna Sima, yrkesdemonstranten och saxofonspelaren Dror Feiler, chefredaktör Helle Klein, litteraturkritikern Annina Rabe, artisterna Ola Magnell och Stefan Sundström och Ulrika Westerlund, förbundsordförande RFSL.

Godhetsaktivister utan eget ansvar

Listan skulle kunna göras mycket längre. Att vara journalist eller sysselsatt inom kultursektorn i Sverige är i stort sett liktydigt med att ha vänsteråsikter. Tyvärr är det i stort sett samma människor som har tillträde till medieplattformarna och ser till att effektivt stänga ute alla som inte tycker som de. De håller sig framme i debatten, profilerar sig, vårdar sin image, putsar på godhetsglorian och skriker i kör som de professionella exhibitionister och narcissister de är.

Kännetecknande för den här kategorin är att de inte tar något ansvar för sina aktiviteter. Som ansvarsfria fjärilar flyger de från blomma till blomma, från den ena debatten till den andra, och suger ut den nektar som får dem att känna sig mätta och nöjda. Konsekvenserna av sina debattartiklar och upprop bekymrar de sig inte för. Dem får andra ta hand om. År 2013 var det betydligt viktigare för godhetsaktivisterna att framstå i media som solidariska med lagbrytare än att besinna rätten till trygghet och säkerhet för sitt eget folk. Fredagens jihad på Drottninggatan har knappast ändrat på det. Döda barn med sönderslitna kroppar, som elvaåriga Ebba, är uppenbarligen ett pris de gärna betalar för att behålla sin bild av sig själva som moraliskt högtstående människor intakt.

Skrupelfria människor tjänar pengar på illegala

Det var i detta opinionsklimat som Polisen hade att bedriva sitt arbete 2013, med svagt eller obefintligt stöd från politiker och en polisledning där katastrofen Dan Eliasson ett och ett halvt år senare skulle utses till rikspolischef. Enligt Polisens egna beräkningar befinner sig cirka 12 500 personer som fått avvisningsbeslut illegalt i Sverige. De gömmer sig i lägenheter som människor tjänar pengar på att hyra ut till dem, de arbetar svart för mindre nogräknade arbetsgivare, och de belönas med full tillgång till skattefinansierad sjuk- och tandvård samt skola för sina barn. För vissa av dem är kriminalitet hela eller en del av försörjningen.

Det blomstrar en flora av illegala aktiviteter omkring dem som uppehåller sig illegalt i landet, och tillräckligt många skrupelfria människor tjänar tillräckligt med pengar på dem för att sakna motivation att sätta stopp.

Vänsterstyrda media bär en mycket stor del av ansvaret

Vänsterstyrda media, i synnerhet DN, Aftonbladet och de ideologiska aktivisterna med sina ständiga snyftreportage i public service måste inse att de bär en mycket stor del av ansvaret för att Reva-aktionen fick avbrytas och tiotusentals illegala invandrare finns kvar i landet. Sådana som den 39-årige uzbekiske jihadisten Rakhmat Akilov, som nu sitter häktad och har erkänt att han begick lastbilsmassakern på Drottninggatan i Stockholm på fredagen.

Eller den 36-årige illegale eritreanske invandraren Abraham Ukbagabir, som den 10 augusti 2015 mördade 55-åriga Carola Herlin och hennes 28-årige son Emil Herlin på Ikéa i Västerås. Det var hans hämnd för att han inte fick stanna i Sverige. Han hade redan uppehållstillstånd i Italien och skulle utvisas.

Asylaktivisterna gjorde terrordådet möjligt

Det var sådana som Rakhmat Akilov och andra presumtiva islamistiska terrorister som Reva-aktivisterna värnade om och till varje pris ville ha kvar i Sverige. Det vill de naturligtvis inte inse, eftersom de vill se alla utlänningar som renhjärtade och goda människor och islam som fredens och kärlekens religion. Men så ser verkligheten ut. Illa genomtänkta åsikter får onda konsekvenser.

Det var agendajournalisterna och de andra asylaktivisterna som med sin naivitet och brist på verklighetskontakt gjorde terrorattentatet i Stockholm möjligt. Deras högljudda kampanjer och politikernas feghet och brist på kunskaper och mod fick dem att strunta i det viktigaste, det mest basala som politiker måste kunna garantera sin egen befolkning: trygghet och säkerhet på gator och torg.

”Svenska politiker har lurat alla”

”Svenska politiker har lurat alla. Man har lurat asylsökare att tro att det inte är så noga; ett avslag betyder ingenting, du får stanna här ändå, med fulla rättigheter. Och man har lurat sin egen befolkning. Inte minst statsminister Stefan Löfven har upprepat till tjatighetens gräns att det ska vara ordning och reda i asylpolitiken” skriver pseudonymen Felix på den norska nätsajten document.no.

Han tillägger: ”Ordning och reda. Vad betydde det i fallet Rakhmat Akilov?”

”Svenska politiker var mer upptagna av att rädda världen. Att bygga en bild av sig själv som humanitär stormakt. Det var mer drag i det. Nu vill de helst prata om blommor och kärlek.”

Cynisk exploatering när vi är som mest sårbara

Den så kallade ”kärleksmanifestationen” på Sergels torg i Stockholm är ett uttryck för människors naturliga behov av att sluta sig samman och få gemenskap och tröst i ett nationellt trauma. Det är inget märkligt, det är så vi människor beter oss när vi behöver hämta styrka hos varandra.

Men manifestationen är också en skrämmande uppvisning i politikers och medias cyniska exploatering av människor när vi är som mest utlämnade och sårbara. I chock, rädsla och sorg blir vi manipulerade att älska och omfamna våldsideologin islam och våra egna banemän som vill döda oss för att vi är ”otrogna”. Vi får inte ens vara rädda. Just när vi är som skörast blir vi offer för propaganda från dem som bär ansvaret för att ett nytt islamistiskt terrordåd kunde inträffa i Stockholm – och som till vilket pris som helst vill leda bort uppmärksamheten från sitt eget ansvar.

Reporter på Nya Tider: ”Jag befann mig mitt i en sekt”

Stefan Pettersson, kriminalreporter på Nya Tider, gick på tisdagen längs Drottninggatan i Stockholm, där lastbilen med Rakhmat Akilov vid ratten rusade fram som en dödsmaskin några dagar tidigare. I en ännu opublicerad text beskriver han ett hjärntvättat folk som inte ens vet vad de får känna:

”Det är värre än jag trodde. För första gången sedan terrordådet (”lastbilsattacken”) i fredags, besökte jag i dag, tisdag, Drottninggatan. Jag gick runt bland folk och fotade. Bland det mest obehagliga jag varit med om. Jag har aldrig befunnit mig i en sekt tidigare. Men nu var jag mitt i en sekt. Det var så här det kändes att besöka Jim Jones’  på 1970-talet.

Det var så här han gjorde för att få 800 människor att begå kollektivt självmord. Jag bara väntade på att någon skulle smussla till mig en lapp: ”Hjälp, ta oss härifrån”.

Svenskar är ett märkligt folk. Tysta, passiva och svaga. Ensamma och olyckliga. Svältfödda på närhet. Och fullständigt hjärntvättade. Det var som att gå omkring bland zombier. Ett perfekt land för islam att erövra. Inget motstånd. Ingen aggression. Ingen sammanhållning.”

”Polisen fick ta ohyggligt mycket skit”

Vi befinner oss i ett allvarligt läge. Ett onödigt allvarligt läge. Ett läge som inte hade behövt uppstå om vi låtit bli att hetsa mot polisen och i stället låtit dem göra det arbete som lagstiftarna ålagt dem, i tid. Det skriver Andreas Henriksson, debattredaktör på Realtid.se.

”Varför utvisas inte de som bevisligen inte har tillstånd att vistas i Sverige, efter beslut i domstol? Låt oss för en stund tala klarspråk: bland annat för att polisen (den som nu alla kramar om och överöser med blommor) fick ta ohyggligt mycket skit av ett antal opinionsjournalister och andra opinionsbildare när de ville sköta sitt jobb.”

Blommor, kärlek och illusioner är vackert men helar inte de skador som islam tillfogar vårt land. De läker inte de sår som revs upp när en illegalt invandrad uzbekisk jihadist mördade fyra personer och skadade femton. Och eftersom vi befinner oss i Sverige, ett land som ständigt hänger sig åt förvillelser och självskadebeteende, kommer läkeprocessen att ta mycket lång tid.

Tidligere kronikker af samme forfatter

DONERA TILL JULIA
Swish 073 594 52 69
Bankgiro 111-9072
IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290
Swift-BIC- kod ELLFFESS
Varmt tack för din gåva!

Stefan Petterssons bilder från Drottninggatan 11 april.


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?