20
aug
Seneste opdatering: 20/8-17 kl. 0957
87 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Den här gången hände det i Barcelona, Cambrils och Åbo; islamistiska terrordåd som dödar och skadar oskyldiga människor.

Och vi vet alla att det kommer att hända igen och igen tills – ja vad då? Oavsett drivkrafter och motiv hos EU:s och enskilda europeiska länders styrande tycks de med undantag för de fyra Visegradländerna  vara eniga om att massinvandringen från muslimska länder ska fortsätta. Den upprepade terrorn mot oskyldiga civila får dem inte att darra det minsta på manschetten. Europas befolkning ska bytas ut och kontinenten förvandlas till ett nytt tredje världen, oavsett hur högt priset blir.

Innerst inne vet de att det vore en katastrof. Innerst inne vet de att de ändå till slut kommer att tvingas stänga Europas gränser. De är bara så förlamade av feghet och rädsla för att förlora sina positioner att de skjuter på besluten in i det sista, tills verkligheten blir ohanterlig.

”Våra regeringar vet inte ens vilka de är”

”Det enda sättet att utplåna terroristnätverken är att genom samordnade ansträngningar dämma upp den flod av migranter som tar sig till Europa. Våra regeringar vet inte ens vilka de är, än mindre vad de kan bli och vilka avsikter de har. Om vi inte säkrar Europas gränser kommer vi att fortsätta falla offer för terrorn” skriver den brittiske författaren och debattören Douglas Murray.

”För att besegra terroristerna är det nödvändigt att uppamma en basnivå av sunt förnuft. Och lite överlevnadsinstinkt” skriver Douglas Murray. (foto Snaphanen.dk)

Politikerna behöver inte frukta att själva betala priset

Europas politiker gör ständiga riskanalyser där de ställer sina egna behov och möjligheter (karriär, pengar, social ställning, kändisskap) mot eventuella risker. Deras slutsats av varenda analys är klar: de lever själva med hög grad av personlig säkerhet och behöver inte frukta att behöva betala priset med sina egna liv och kroppar i skottlossningar, få sina halsar avskurna, utsättas för bombexplosioner eller rammas av framrusande last- eller skåpbilar på gågatan eller strandpromenaden. De kan i lugn och ro leva upp till sina illusoriska självbilder och framstå som den universella godhetens företrädare på jorden.

Civilbefolkningen spelbrickor som offras

De spelbrickor de har på hand i det politiska spelet är civilbefolkningen, vars liv och säkerhet de är satta att skydda. Det är politikernas primära uppdrag. Men som vi kan se sedan många år verkar det för Europas politiker inte vara förknippat med några djupare samvetskval att offra sina egna befolkningar för att genomdriva mångkultur och utomeuropeisk massinvandring, på sikt ett befolkningsutbyte. De målen tycks överordnade alla former av politiskt ansvar. Maktelitens bedrägliga godhet gör helt enkelt en U-sväng när det kommer till deras egna folk. I synnerhet gäller detta Sverige.

En treårig pojke bland offren i Barcelona

En i mängden som just offrats är en treårig pojke som fanns bland terroroffren för torsdagens jihad på gågatan La Rambla i Barcelona där 14 människor dödades och 130 skadades. Barcelona är ett populärt turistmål, och offren har minst 35 olika nationaliteter. Terrororganisationen IS har via sitt propagandaorgan Amaq  tagit på sig ansvaret för terrordåden i Spanien.

Värsta attacken sedan tågbombningarna i Madrid

Attackerna i Barcelona och Cambrils är de värsta islamistiska terrordåd som drabbat Spanien sedan tågbombningarna i Madrid den 11 mars 2004 när en al-Qaidaterroristcell utlöste tio samordnade bombexplosioner i morgonrusningen på fyra pendeltåg.  Explosionerna dödade 193 personer och skadade cirka 1 700.

I oktober 2007 dömdes 21 personer som skyldiga till Madridattackerna. Både i Barcelona, Cambrils och Madrid är nordafrikanska invandrare, främst från Marocko, misstänkta och/eller dömda för terrordåden.

344 dödade, 1 706 skadade sedan 2014

Sedan 2014 har migranter och ”flyktingar” dödat minst 344 personer och skadat 1 706 i Europa, skriver New Observer On Line.  I siffrorna är antalet européer som dödats i islamistiska terrorattacker i Ryssland, Nordafrika, Egypten och Turkiet inte inräknade. Om de hade tagits med i statistiken skulle antalet döda och skadade stiga med flera hundra. 

Vi kommer aldrig att få se bilder på den döde lille pojken

Islam har förklarat Europa krig. De enda som inte inser och erkänner det är politikerna. De yrar fortfarande om ”fredens och kärlekens religion” när offrens anhöriga tvingas identifiera resterna av sina kära. De lägger gärna till det obligatoriska mantrat om ”sorg och deltagande” och ”Våra tankar går till…”. Jag önskar att de kunde låta bli att ljuga så uppenbart. Deras tankar går inte alls till de drabbade. De går till dem själva – hur påverkar det här terrordådet karriären, möjligheten att bli omvald?

En treårig pojke finns alltså bland de dödade i Barcelona. Vi kan vara säkra på en sak: vi kommer aldrig att få se bilder på den här lille pojken valsa runt i internationella media som bilden på den drunknade treårige Alan Kurdi i september 2015.

Lika effektivt som svenska media mörklade bilder på elvaåriga Ebba Åkerlunds sönderslitna kropp efter terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm den 7 april (fem döda, 15 skadade) kommer de att undanhålla de mest ohyggliga bilderna från bilmassakern i Barcelona: bilderna på de döda barnen.

Barn har så mycket mer framtid framför sig

Bilder på döda barn griper tag i alla, mer än bilder på döda vuxna. Bilder på döda barn är ett knytnävsslag rakt i magen, utom på IS-anhängare som ser dem som troféer. Vi tänker att barn har så mycket mer framtid kvar än vuxna. Barn som slaktas av jihadister är fullständigt oskyldiga, de har aldrig ens hunnit bilda sig en uppfattning om politik, än mindre uttrycka den.

Trots den flitigt använda propagandafloskeln om allas lika värde ska vi ha klart för oss att det i medias och politikernas ögon är en avsevärd skillnad på barn och barn. En död treåring på La Rambla i Barcelona, en död elvaåring på Drottninggatan i Stockholm, ett offer för islamistisk jihad, väger fjunlätt jämfört med en död treåring på en strand i turkiska Bodrum som passar in i den politiska agendan.

Bilden på Alan Kurdi ett drömverktyg för öppna gränser

Alan Kurdi var ingen flykting, inget offer för en ”flyktingkatastrof”. Familjen hade bostad och arbete i Turkiet. Alan Kurdi, hans bror och mor var offer för sin egen far och make som tog familjen med sig och själv körde en undermålig båt mot den grekiska ön Kos. Målet var att sedan ta sig vidare till Sverige och få tandimplantat gratis.

Under trycket av den massinvandring som kulminerade sommaren och hösten 2015 och i media vilseledande kallades ”flyktingkris” var bilden på den döde Alan Kurdi ett drömverktyg i den europeiska maktelitens kampanj för upphävda nationsgränser och fri invandring till Europa.

Migrantströmmarna infiltrerade av jihadister

Bilden tjänade ett propagandistiskt och manipulativt syfte: att få Europas befolkning att öppna sina hjärtan för invasionen av ekonomiska migranter från Afrika och Mellanöstern – människor av vilka de flesta saknade asylskäl. Migrantströmmarna var infiltrerade av jihadister som har som mål att utplåna det demokratiska Europa och införa ett islamistiskt kalifat, styrt av sharialagar. Det är till stora delar insmugglingen av jihadister under falsk flyktingflagg som vi i dag ser följderna av i våldsamma terrordåd runtom i Europa.

Manipulatörerna inom media och politik vet exakt vilka knappar de ska trycka på. Människor, i synnerhet svenskar, reagerade 2015 precis som makteliten ville, gick in i en masspsykos och klunkade i sig höga doser av en giftig häxbrygd, bestående av irrationell skuld för den kolonialisering som vi aldrig har bedrivit och ett pådyvlat, lika irrationellt ansvar för att den muslimska världen i 1 400 år har varit upptagen med att förinta sig själv och andra.

Deras mål är att förinta alla icke-muslimer

Därför är vi alla som lever i Västvärlden legitima offer för islamisterna: de följer koranen och haditherna som de anser är Allahs egna ord. De dyrkar profeten Muhammed som sin stora förebild och den perfekta människan – trots att han mördade, stal, plundrade, våldtog, hade sexslavar och var pedofil.

De lever under religiös-ideologisk tyranni och hatar oss för vår frihet. Deras mål är att förinta alla icke-muslimer, som inom islam ses som ”otrogna” – och det spelar ingen roll hur många snälla muslimer du känner och som du tror skulle göra ett undantag för just dig. När det kommer till kritan är alla muslimer underkastade islam och gör ingen skillnad mellan ateister eller människor med andra religiösa/ideologiska tillhörigheter. Inte heller kommunister och andra vänstertroende har någon som helst fribiljett inom islam, som de tycks tro. Det är det här målet, omsatt i praktiken, som människor med andra trosuppfattningar, i synnerhet judar och kristna, har utsatts för under alla år som islam har befunnit sig i krig med den övriga världen.

Här finns motivet till terrordåden i Madrid, London, Bryssel, Paris, Nice, Köpenhamn, Berlin, Stockholm, Würzburg, Ansbach, Normandie – listan växer sig allt längre.

Huvudmålet: att upprätta ett muslimskt kalifat

Målet att förinta alla icke-muslimer är bara ett delmål. Det primära målet för islamisterna är att upprätta ett världsomspännande muslimskt kalifat, det vill säga ett totalitärt världssamhälle som upphäver alla nationsgränser och ersätter juridiska lagar med sharialagar. Det är den visionen som islamister oavbrutet kämpar för att förverkliga.

I skenet av terrordåden i Barcelona och Cambrils finns det anledning att påminna om att Spanien har en särställning i islams mål att upprätta ett kalifat. Terrordåd begås över hela Västvärlden, men på spansk jord handlar de inte om att erövra, utan om att ta tillbaka det som muslimer ser som sin rättmätiga egendom.

Det ”fredliga” al-Andalus – lögn och förbannad dikt

I mer än 700 år, från år 711, var stora delar av Sydeuropa, främst Iberiska halvön, underkastade muslimskt styre. En morisk armé av nordafrikanska islamister invaderade det katolska Spanien som utropades till kalifat och fick namnet al-Andalus. Den muslimska belägringen har historiskt framställts som ”islams guldålder”, en period då kristna, judar och muslimer levde i fred med varandra och den arabiska-muslimska kulturen blomstrade – helt enkelt ett mångkulturellt paradis på jorden.

Det är myt, dikt och förbannad lögn. I verkligheten rådde sharialagar, och den infödda spanska befolkningen levde under brutalt religiöst, socialt, ekonomiskt och kulturellt förtryck. Kristna kyrkor gjordes om till moskéer med tvångsarbete som utfördes av kristna slavar. Judar och kristna hölls som slavar eller avrättades. Muslimerna höll sig med kvinnliga spanska sexslavar enligt känd Muhammedmodell, och alla kristna var tvungna att betala jizya, muslimsk tvångsskatt.

Slut på toleransen – muslimerna drevs ut från Spanien

Det lyckliga al-Andalus är en myt skapad av historiker och islamkramare som har vägrat befatta sig med dokumentation som visar på motsatsen; brutal islamsk repression. Den som vill veta mer om det här nedtystade kapitlet i Europas historia rekommenderas läsning av Dario Fernandez-Moreras bok ”The Myth of the Andalusian Paradise. Muslims, Christians and Jews under Islamic Rule in Medieval Spain”. 

Efter ett blodigt slag vid Las Navas de Tolosa år 1212 tvingades muslimerna att dra sig tillbaka till södra Spanien. Det sista muslimska fästet i Spanien, Granada, bestod i ytterligare tre sekler. År 1502 var det slut på spanjorernas tolerans mot kolonisatörerna, och de återstående muslimerna tvingades lämna Spanien eller konvertera till kristendomen. 1609-1614 drevs de sista muslimerna systematiskt ut från landet. Det är ett sår och en förödmjukelse som muslimer fortfarande 400 år senare vill ha revansch på.

Tågbombningarna i Madrid 2004 var en påminnelse till världen – flera hundra år i efterhand – om att al-Qaida och andra islamister inte kan förlåta Europa för ”förlusten” av det spanska väldet.

”De som vill oss illa har onda avsikter och långt minne.” (Douglas Murray).

Spanjorerna däremot firar fortfarande på många platser i landet karnevaler och fester till minne av återerövringen av det egna landet.

”Stoppa floden av migranter!”

Den brittiske författaren och debattören Douglas Murray, författare till ”The Strange Death of Europe” skriver i en artikel på fredagen att enda sättet att få stopp på den islamistiska terror som härjar Europa är att dämma upp floden av migranter. ”Bara så kan vi strypa terroristernas nätverk.”

Inför ögonen på chockade turister kunde man på en film från i onsdags se dussintals afrikanska migranter stiga i land från en gummibåt på en strand i Spanien. Ingenting hindrade dem. Det är en tydlig illustration till inte bara frånvaron av gränskontroll i Spanien utan vid alla europeiska gränser, menar Douglas Murray.

”Europas invånare bad inte om upplösta gränser”

Han frågar: ”Hur kan vi hålla våra länder säkra om vi inte upprätthåller våra egna lagar och gränser? Hur kan vi förhindra terrorismens fasor om vi inte ens bryr oss om vilka som finns i landet?

”Politiker och andra kommer att prata om svårigheterna att stoppa sådana attacker som i Barcelona och Cambrils. Londons borgmästare Sadiq Khan har beskrivit terrorism som en del av att leva i en stor, modern stad. I fjol sa Frankrikes dåvarande premiärminister Manuel Valls att Frankrike måste lära sig att leva med terrorn.”

”Men det var inte Europas invånare som bad om att våra gränser skulle upplösas. Det var inte invånarna som föreslog att de europeiska länderna skulle sluta bevaka vår kontinents svaga punkter. Och det var inte invånarna som argumenterade för att ideella organisationers fartyg skulle delta i människosmugglingen” skriver Douglas Murray.

Fjolårets rekord kommer att slås

Hittills i år har mer än 100 000 migranter anlänt bara till Italien. Det innebär att fjolårets rekord på 181 000 antagligen kommer att slås. Av de 181 000 plockades alla utom 2 000 upp strax utanför Libyens kust. Ingen vet vilka de är, bara att de flesta kommer från länder sub Sahara som inte befinner sig i krig. Majoriteten kommer från Nigeria, där en explosiv överbefolkning orsakar massutvandring.

Jag tvivlar på att det går att rädda Sverige

Douglas Murray tror att det går att rädda Europa. Jag tvivlar, i varje fall på att det går att rädda Sverige. Motkrafterna är starka, finns på alla nivåer och visar inga tecken till insikt och besinning. Men inte heller Murray tror att det kommer att bli lätt.

”För att besegra terroristerna är det nödvändigt att uppamma en basnivå av sunt förnuft. Och lite överlevnadsinstinkt.”

Mina tvivel bygger på att det är just det som i synnerhet svenskar i stor utsträckning saknar: sunt förnuft. Och överlevnadsinstinkt. I de insikterna ingår medvetenheten om att vi är ett folk som har en unik rätt till vårt land. Det har många ännu inte förstått. Allra minst politikerna.

DONERA TILL JULIA

Swish 073 594 52 69

Bankgiro 111-9072

IBAN-nummer SE 89 9020 0000 0902 4239 4290

Swift-BIC- kod ELLFFESS
Varmt tack för din gåva!

Du kan også bruge bloggens Mobile Pay. Mærk tydeligt “Julia Caesar”

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter. Høre eventuelt historikeren Torben Hansen i Andalusien, paradis eller propaganda?


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?