Vad vet man om morgondagen? Inte ett skvatt. Men man behöver sannerligen inte spÄ i kaffesump eller fördjupa sig i ideologiernas labyrinter. Men kan göra som Bengt i Wien och lÀsa precis hur det Àr. Han gör det hos Paul Krugman som skriver i The New York Times om friheten att dö. SÄ hÀr:
âIâm referring, as you might guess, to what happened during Mondayâs G.O.P. presidential debate. CNNâs Wolf Blitzer asked Representative Ron Paul what we should do if a 30-year-old man who chose not to purchase health insurance suddenly found himself in need of six months of intensive care. Mr. Paul replied, âThatâs what freedom is all about â taking your own risks.â Mr. Blitzer pressed him again, asking whether âsociety should just let him die.â And the crowd erupted with cheers and shouts of âYeah!â
SĂ„ sent som i gĂ„rdagens Svenskan lĂ€ste jag om hur nĂ€ra dagen Ă€r dĂ„ Greklands statskassa Ă€r slut och varken löner eller pensioner kan betalas ut. Tysklands Angela Merkel sĂ€ger att om det skulle innebĂ€ra slutet för euron, sĂ„ Ă€r det ocksĂ„ slutet för Europa. Jag vet inte om den domedagsprofetian Ă€r befogad, men nog finns det skĂ€l att redan omgĂ„ende oroa sig för den framtida sjukvĂ„rden och annat i den offentliga verksamheten som varje medborgare tagit för givet. Men folkhemmet Ă€r sedan lĂ€nge dött – och begravt – och just dĂ€rför kan vĂ„r tids politiska klass hantera verkligheten pĂ„ ett sĂ€tt vi lite yrvaket börjat förstĂ„.
Gamla paroller om solidaritet Ă€r inget annat Ă€n festrekvisita. I grunden Ă€r man överens – frĂ„n Miljöpartiet till regeringsalliansen – om att de somaliska stammarna, i huvudsak familjer utan möjlighet till arbete, i analfabetism och med mĂ€n som flyr in i kattuggandet, ska Ă„terförenas och leva pĂ„ statsunderstöd i Sverige, att överklassen ska kunna berika sig utan minsta kritik, att skolan ska fortsĂ€tta ramla ner i ett bottenlöst trĂ€sk, att svenska soldater ska hĂ€cka i de afghanska bergen, att tiotusen rop pĂ„ polishjĂ€lp ska ignoreras varje Ă„r dĂ€rför att pengarna Ă€r slut, att sĂ„vĂ€l islamismen som den politiska godhetsideologin ska fĂ„ fortsĂ€tta korrumpera och frĂ€ta sönder hela tanken om det öppna samhĂ€llet, yttrande- och tryckfriheten.
I detta klimat kan man skrota vĂ€lfĂ€rd samtidigt som man i Sveriges Radio accepterar att en imam hotar att mörda landsmĂ€n boende i Sverige, om de lĂ€mnar islam. De “goda” i medier och politik kommer att blunda för det och fortsĂ€tta mĂ€ssa om “frĂ€mlingsfientlig retorik”. Det Ă€r redan för sent att lĂ€sa Kejsarens nya klĂ€der.
Man behöver inte vara pessimist för att ana vad det Ă€r Paul Krugman hĂ€nvisar till. Barbariet finns överallt runt oss. Ăr det nĂ„got vi saknar kan vi importera det. Fredrik Reinfeldt har ju redan försĂ€krat att före vĂ„r tid fanns det i Sverige bara barbariet.
” – Ursvenskt Ă€r bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrĂ„n. Det var statsminister Fredrik Reinfeldts lakoniska slutsats efter ett besök i invandrartĂ€ta Ronna i SödertĂ€lje pĂ„ onsdagen.â
Det försÀkrade DN sina lÀsare redan 2006. Och den frÀckhet med vilken sÄdana politiker uttalar sig har inte mildrats sedan dess. Det kommer mera, som man sÀger.
En af KĂžbenhavns mest trafikerede gader, Store Kongensgade, kl 15 tirsdag. Nej, Verdensmesterskaberne i landsvejscykling 2011. I dag kvindernes enkelstart set fra Hendes MajestĂŠts udkigspunkt, mindre kan ikke gĂžre det. Ruten, fra RĂ„dhuspladsen ud om Hellerup, to gange. Cyklist nr. 1 en thailĂŠnder, nr 2 en rumĂŠner. Nr. 3 en singaporeaner og nr. 4 en mexicaner.(klik fotos f. helskrĂŠm)
Terroranholdt: “Ărgerligt at Breivik ikke var en af os”
Den anholdte terrormistÊnkte Hani. N i Berlin, har rost massemorderen Anders Breivik som et forbillede. Det er oplyst, han besad en manual til at bygge en bombe. De islamistiske Hani N., der er anholdt for terrormistanker, havde dowloadet en vejledning i fremstilling af sprÊngstoffer fra internettet. Desuden skal han have informeret sig pÄ internettet om tÊndsatser til den.
Hertil kommer, at N. i e-mails roste den norske massemorder Breivik med ordene: “Ărgerligt, at det ikke var en ââos.” .N og den tysk- libanesiske Samir M sidder andholdt i Berlin. MĂ„lene for deres angreb er ikke afslĂžret endnu. Tyske sikkerhedsmyndigheder lod ti islamister tage til pakistanske trĂŠningslejre, selvom de kendte deres planer i detaljer. Lederen Mohammed A. ankom i august 2010 under fuld tysk overvĂ„gning. Berliner Islamist nannte Breivik als Vorbild (Snaphanens oversĂŠttelse) Berlin Terror Suspects. Alleged Connections to Afghanistan.Update, en engelsk oversĂŠttelse af Focus artiklen: Terrorism, Islamist named Berlin as a model Breivik.
Der var mange udenfor Politiken-segmentet, der med det samme sÄ, at den norske massemorders tankeverden havde mere til fÊlles med muslimske jihadister, end med nogen andres. Flere af disse har da ogsÄ udtrykt et fÊllesskab med ham, nu senest i Tyskland dag. Al Qaeda er en skygge af sig selv, men hjemmedyrkede terrorister skyder nu op som svampe i sÊsonen i Europa, og den sÊson er jo nu, som enhver svampejÊger ved.
I gĂ„r blev syv jihadister anholdt i Birmingham, forleden mĂ„tte Westergaard i hast forlade Oslo af terrorfrygt, den 16. blev to somaliere anholdt i Finland, den 12. fire muslimer i GĂžteborg, og sĂ„ den 8.9. to i Berlin. Det er fem forpurrede muslimske terroranslag i Europa pĂ„ ti dage (!) (selvom det svenske er nedskaleret til “antiftelse til mord”, drejer det sig om mord pĂ„ Vilks, regner vi det for terror i Danmark). En boomende branche midt i en krisetid, men sĂ„ lĂŠnge ingen af dem nĂ„r Breiviks snilde og udholdenhed til sokkeholderne, bliver der ingen dĂždsfald pĂ„ Allahs regning. Og venstreflĂžjen klager stadig over, at vi ikke taler pĂŠnt nok om islam. Senest forfatterne Carsten Jensen og Jane Teller i Deadline i gĂ„r (minut 9.34) Hvad vil de klage over, den dag nogle jihadister er lige sĂ„ “dygtige” som Breivik? PET? Eller vil de trĂžste de efterladte med et: “Se, hvad vi sagde, det er fordi I har talt sĂ„ grimt og respektlĂžst?”
Per Ahlmarks memoarer: Gör inga dumheter medan jag Àr död!
Det er en god titel. Ahlmark, forfatter, tidligere leder af Folkpartiet og vice-statsminister, kunne have givet den undertitlen: “Hvorfor lavede I sĂ„ mange dumheder, mens jeg levede?” En anden folkpartist, Mauricio Rojas, kan til den tid kalde sine erindringer: “I var godt dumme i nakken, da I skilte jer af med mig.”
Han anklagar Bildt för att ha förminskat serbernas massmord pÄ bosnier i Srebrenica och för att ha tigit om den sudanesiska regimens ansvar för folkutrotningen i Darfur. Bildts lojalitet mot Lundin Oil som gjorde honom förmögen var större Àn hans avsmak för massdödande i Darfur, hÀvdar Ahlmark.[..]
Han kritiserar Ă€ven Bildt för att ha en âenfaldigâ syn pĂ„ staten Israel som ett monoetniskt land, trots att det bestĂ„r av invandrare frĂ„n mer Ă€n 100 nationer. âUtrikesministerns okunnighet om detta lands historia, kultur, vitalitet och folkstyre Ă€r pĂ„taglig och utgĂ„r frĂ„n en klart fientlig attitydâ, skriver Per Ahlmark. âInte minst hĂ€r avslöjar Carl Bildt, öppet och ihĂ€rdigt, de reaktionĂ€ra vĂ€rderingar som sĂ„ ofta har drivit honomâ, skriver han. Ahlmark till hĂ„rt angrepp mot Bildt og Ahlmark: Bildt Ă€r likgiltig för folkmord
via MXp bloggen.
Debat med multikultierne pÄ vore betingelser, eller ingen debat?
Baron Bodissey og Robert Spencer hĂžrer til mine absolutte favoritbloggere fordi de pĂ„ hver deres mĂ„de fastholder lĂŠserens fokus pĂ„ nogle bestemte betragtningsvinkler pĂ„ de emner de dĂŠkker, vinkler der bliver vigtige redskaber for en selv nĂ„r man lĂŠser nyheder og artikler uden for hhv. Gates of Vienna og Jihad Watch. Spencers fokus er pĂ„ den islamiske selvforstĂ„else og pĂ„ ureflekterede antagelser i mainstreammediernes fremstilling af islam. Bodissey skĂŠrer lige ind til benet nĂ„r det drejer sig om magtfordelingen mellem ‘os’ (islam- og multikultikritikere) og den mainstream der udgĂžr den overvĂŠldende majoritet. VĂŠnner man sig til at se verden i disse perspektiver bliver det meste andet bare bullshit, i hvert fald alt der kommer fra mainstream.
Der er bestemt ingen naive illusioner i Bodisseys udlĂŠgning her: Glem alt om at pĂ„virke den vĂŠrdirelativistiske og multikulturalistiske mainstream, det er hĂ„blĂžst, og i stedet bĂžr vi stĂ„ fast ved ikke engang at acceptere deres prĂŠmisser. Det er formentlig en helt realistisk vurdering – spĂžrgsmĂ„let bliver sĂ„ om tilgangen er praktisk anvendelig i det daglige, og om man samtidig afgiver nogle gode kort derved. Det er nok ikke forkert at antage at de fleste kender situationer med bekendte, familie eller kolleger hvor tidens stĂžrste kontrovers forĂ„rsager en eksplosivt ophedet debat der Ăžjeblikkeligt medfĂžrer at man mĂždes med heftigt antiluftskyts af moralsk ĂŠkvivalens, strĂ„mĂŠnd og racismebeskyldninger fra modparten. Bodisseys forslag om ikke at acceptere modpartens prĂŠmisser er interessant, men forudsĂŠtter stor fattethed fra egen side. Robert Spencer, eller herhjemme f. eks. Henrik RĂŠder Clausen, er oplagte debattĂžrer der kunne hĂ„ndtere denne udfordring. Jeg kunne ikke.
Og ved at fraskrive sig selv begrebet racisme, fordi det er noget modparten (vitterligt) benytter manipulerende, fraskriver man sig jo ogsÄ muligheden for at anlÊgge sandfÊrdige, men af modparten ukendte, fakta om f. eks. arabisk/islamisk racisme mod sorte afrikanere. I virkelighedens hotspots af kultursammenstÞd er en kompromislÞs tilgang nok ikke mulig (LFPC).
Main Premises:
1. Media coverage of the Counterjihad is stacked against us.
2. This overwhelming disadvantage canât be significantly improved.[…]
The Alternative: Decline to Play the Game
Once we realize that we cannot possibly win the mainstream game and still remain Counterjihad activists, the only prudent course of action is to refuse to play the game.
Donât accept the rules.
Donât recognize the authority of the referee.
Donât call the toss.
Donât even go onto the field.
Itâs very difficult to avoid being sucked into the game, because weâve been playing it for so long. Virtually everyone else is playing it, too. No one else recognizes how screwy the rules are. Very few people realize that the game is rigged so that only the Multicults can win.
We need to reinforce our inner determination by reminding ourselves over and over again that the rules forced upon us for the past forty years are irrational, insane, and evil. They permit only one outcome: the destruction of our traditional Western culture.
Avoiding Intramural Versions of the Game
Itâs crucial not to allow the rules of the mainstream game to enter our internal discourse. No one should fling the âracistâ term at other members of the Counterjihad. Nobody that shares our goals should be described as a âneo-Naziâ or a âfascistâ.
Such behavior is a sign that the game has been internalized by our own people. It displays an unconscious acceptance of the mainstream premises. […] Baron Bodissey: Declining to Play the Game
Les flics courant
Vi ved ikke prÊcist hvad det er der foregÄr her, men det synes klart at de vÊsentligste bestanddele er 1) eksotiske fremmede opfÞrer et af den slags optÞjer man sÊtter pris pÄ i de varme lande de kommer fra, men 2) de gÞr det i et land hvor de ikke hÞrer hjemme, nemlig Frankrig, og 3) den lokale ordensmagt stikker halen mellem benene. Det minder slÄende om et lignende sceneri pÄ britiske gader vi ogsÄ omtalte her for et par Är siden. En fin illustration af en af Baron Bodisseys pointer der ogsÄ omtales i posten vi citerede fra lige her over: Islam er er ikke selve problemet, men en afledt konsekvens af dette, nemlig multikulturalismen. Det er resultatet af nogle valg som ledere i vestlige lande har gjort der er Ärsagen til de flygtende betjente vi ser, ikke det reelle styrkeforhold. Glem aldrig denne banale pointe (LFPC). Algerian Savages vs. French Police
Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gÀrna delar av texten men iaktta gott bloggskick och lÀnka till Snaphanen!
Nej, det började inte med terrordĂ„den i Norge. Starka krafter har lĂ€nge velat begrĂ€nsa allmĂ€nhetens möjligheter att komma till tals i tidningssajternas kommentarsfĂ€lt. UtĂ„t sĂ€ger sig medieföretrĂ€dare vilja ha en dialog med sina lĂ€sare. Men de hycklar. Att administrera lĂ€sarkommentarer kostar tid och pengar, och det Ă€r ingenting som medieföretagen vill betala för. Journalister gillar inte heller att utsĂ€tta sig för obehaget att fĂ„ sina artiklar sĂ„gade jĂ€mns med fotknölarna av arga lĂ€sare. De krafter som vill begrĂ€nsa yttrandefriheten vĂ€ntade bara pĂ„ ett tillfĂ€lle. Anders Behring Breiviks terrordĂ„d i Norge den 22 juli kom som pĂ„ bestĂ€llning. Massmorden gav dem exakt det alibi de behövde. Under parollen âBort med nĂ€thatetâ har medias marionettregissörer skridit till verket och ytterligare inskrĂ€nkt allmĂ€nhetens möjligheter att komma till tals i offentliga fora.
Sedan har Aftonbladet, Dagens Nyheter och Expressen meddelat kraftiga begrÀnsningar i möjligheterna att kommentera pÄ deras nÀtsajter, framför allt genom minskade möjligheter att skriva anonymt.
Det Ă€r slutet pĂ„ en smekmĂ„nad mellan media och lĂ€sarna som blev ganska kort. NĂ€r internet i början av 2000-talet gav möjligheter att kommentera tidningsartiklar sĂ„g i synnerhet medias chefer utvecklingen genom nyputsade vinstglasögon och var lyriska. âLĂ€sarmedverkanâ och âdialogâ lĂ€t sĂ„ bra. För en dagspress som kĂ€mpar mot sjunkande upplagor och vill slippa förvandlas till döende dinosaurier framstod lĂ€sarinflytande som en vĂ€lkommen rĂ€ddningsplanka. I tidningshusen hoppades man att det skulle âstĂ€rka tidningarnas varumĂ€rkenâ och âskapa lojalitetsbandâ mellan lĂ€sarna och den egna tidningen. Riktigt sĂ„ blev det inte. Internet och bloggvĂ€rlden har fortsatt att sopa golvet med dagstidningarna, och upplagorna fortsĂ€tter att sjunka. Och journalisterna visade sig vara totalt oförberedda pĂ„ att de snart skulle vada omkring i en störtflod av arga lĂ€sarkommentarer.
Journalister har aldrig blivit emotsagda
Journalister Àr en yrkesgrupp som aldrig tidigare har blivit emotsagd av sina avnÀmare. Det enda veto mediekonsumenterna har haft tillgÄng till har varit att sÀga upp tidningsprenumerationen och tv-licensen, i övrigt har man fÄtt gapa och svÀlja. Sedan evighetens begynnelse har makten över ordet varit förbehÄllen en liten klick som har haft privilegiet att fritt formulera sig offentligt. Med sjÀlvklar rÀtt har de lagt beslag pÄ tolkningsföretrÀdet och slagit fast för oss andra vilka Äsikter som Àr de rÀtta.
Denna elit har haft obegrÀnsad tillgÄng till medias kanaler och oinskrÀnkta möjligheter att trumpeta ut sina budskap. Om de nÄgon gÄng stött pÄ motstÄnd har det pÄ sin höjd rört sig om lite noga utvalt och betydelselöst glÀfs frÄn i förvÀg godkÀnda proffstyckare pÄ tidningarnas debattsidor. Och möjligen nÄgon vÀlregisserad debatt i form av föga trovÀrdigt spel för galleriet i riksdagens kammare, dÀr annars förkrossande enighet har rÄtt om det mesta. I den hÀndelse makteliten har haft en rudimentÀr susning om att deras agenda och ÄtgÀrder kan vÀcka kÀnslor och reaktioner hos vanligt folk har den i varje fall sluppit att möta dem öppet. DÀrigenom har den ostört kunnat fortsÀtta leva i villfarelsen att dess egna Äsikter Àr de enda som existerar. HÀr finns grundorsaken till en förbluffande tondövhet inför reaktionerna frÄn allmÀnheten.
Internet har förÀndrat allting
Internet har vĂ€nt upp och ner pĂ„ allting och stĂ€ller journalisterna inför nĂ„got historiskt nytt – en opposition. DĂ€r vanliga mĂ€nniskor tidigare har varit tvingade till tystnad har internet gett dem röst. Inte nog med det: folk anvĂ€nder sig av de möjligheter som nĂ€tet ger dem. För journalister och andra i den politiskt korrekta makteliten Ă€r det chockartat.
âLĂ€sarkommentarerna har i mĂ„nga Ă„r varit heta potatisar internt och reportrar har ifrĂ„gasatt varför de ska behöva finna sig i att de sjĂ€lva, och personer som de intervjuat, angrips med rĂ„a tillmĂ€len direkt under artiklarna. Andra har menat att journalisterna har sig sjĂ€lva att skylla, eftersom de sĂ„ sĂ€llan sjĂ€lva gĂ„tt in och diskuterat med lĂ€sarna och dĂ€rmed inte bidragit till att höja nivĂ„nâ
skriver Anders R Olsson, författare och journalist med yttrandefrihet som specialomrĂ„de, i en debattartikel med rubriken âĂven det stötande förtjĂ€nar skyddâ pĂ„ Svenska Dagbladet BrĂ€nnpunkt.
âNĂ€thatetâ en berĂ€ttigad reaktion
Det Ă€r nu inte sĂ„ enkelt som att det bara handlar om att journalisterna inte gĂ„r in och diskuterar med lĂ€sarna. Det som kallas ânĂ€thatâ Ă€r till stor del allmĂ€nhetens berĂ€ttigade reaktion mot Ă„rtionden av vilseledande och politiskt korrekt propaganda förklĂ€dd till journalistik, mot ett inavlat debattklimat och enkelriktade maktstrukturer som mĂ„nga mĂ€nniskor i dag kĂ€nner sig totalt överkörda av. Allt fler genomskĂ„dar medias mörklĂ€ggning och lögner, allt fler har helt enkelt fĂ„tt nog av att dagligen manipuleras och fĂ„ politiskt korrekta bluffuttalanden serverade rakt upp i ansiktet. En nĂ€tkommentar av signaturen Johannes Brahe pĂ„ bloggen Politiskt Inkorrekt uttrycker vad det handlar om:
âDe som pĂ„ allvar vill pĂ„stĂ„ nĂ„got sĂ„dant infantilt som att bara sverigedemokrater stĂ„r för de politiskt inkorrekta inlĂ€ggen i debattfĂ€lten ska inte glömma att den decennielĂ„nga opinionsbildning, vĂ€nster- och invandringspropaganda som media, inkl SVT, hittills har fĂ„tt köra oemotsagda har varit lĂ„ngt ifrĂ„n folkligt förankrad och representativ. Det Ă€r verkligen inget konstigt att allmĂ€nheten reagerar pĂ„ vad den matas med i media. Allt fler mĂ€nniskor genomskĂ„dar det politiskt korrekta svamlet, vilseledandet, lögnerna.â
BehÀndiga slaskdiagnoser som befriar frÄn ansvar
Ordval Ă€r intressanta. NĂ€r journalisterna konfronteras med folklig vrede kallas det ânĂ€thatâ. Ordet Ă€r liksom âislamofobiâ behĂ€ndiga slaskdiagnoser och etiketter som gör det möjligt för journalisterna att distansera sig frĂ„n de underliggande problemen genom att göra systemkritiker och andra med âfelâ Ă„sikter till en sĂ€rskild sorts hatiska och föraktliga mĂ€nniskor. SĂ„dana begrepp har dessutom fördelen att de befriar journalisterna frĂ„n ansvar. De slipper reflektera över orsakerna till att ânĂ€thatarnaâ Ă€r förbannade och behöver aldrig drabbas av den besvĂ€rande insikten att lĂ€sarnas/lyssnarnas/tittarnas vrede Ă€r en adekvat reaktion pĂ„ vad de sjĂ€lva ger ifrĂ„n sig.
âDet hĂ€tska tonfallet i till exempel artikelkommentarer beror oftast pĂ„ frustration: över att ingen bryr sig om vad man sĂ€ger, över att det aldrig blir nĂ„gon dialog.â
Att fÄ nÀtspyor över sig
Vad man kan och inte kan skriva pÄ nÀtet Àr ingen okomplicerad frÄga. Varje gÄng nÄgon formulerar sig vÀcker det kÀnslor och reaktioner hos nÄgon annan. Det Àr ett existentiellt grundvillkor, ingenting som bara gÀller pÄ internet. Det finns en grupp riktigt hÀtska kommentatorer med nolltolerans mot alla andra Äsikter Àn sina egna och med frÀmsta mÄl att krÀnka och utropa andra till idioter. SjÀlv har jag, förutom de obligatoriska tillmÀlena rasist och frÀmlingsfientlig, blivit kallad högerextrem, populist,
Ku Klux Klan, hagga, jude, sionist, sodomitkramare och nekrofil. Jag har fÄtt veta att allt jag skriver Àr skit och blivit beskylld för att vilja utrota varenda mÀnniska pÄ jorden. Bland annat. Det Àr inte roligt att bli nedkletad med invektiv, det vet alla som nÄgon gÄng har fÄtt nÀtspyor över sig. Men invektivspridarna Àr ingalunda i majoritet bland nÀtkommentatorerna, och nÄgonstans har vi ett val: att slÄ vakt om yttrandefriheten, till priset av att stÄ ut med en del okvÀdingsord. Eller att börja tumma pÄ den, och dÀrmed pÄ demokratin. Ingen kan sÀga att nÄgon annans kÀnslor eller Äsikter Àr fel. Men var och en har ett ansvar för hur man uttrycker sig.
Anonymitet kan vara skillnaden mellan liv och död
Journalisters uttalanden kan vara oerhört avslöjande. I SVT Debatt den 1 september yttrade Aftonbladets debattredaktör Karin Magnusson följande minnesvÀrda ord:
âOm man har sĂ„ svĂ„rt att stĂ„ för sina Ă„sikter med namn kanske man ska övervĂ€ga att skaffa sig en annan Ă„sikt.â
Den som sjĂ€lv aldrig tar nĂ„gra risker genom att avvika frĂ„n mainstreamparadigmet har givetvis inga problem med att exponera sig under eget namn. I Karin Magnussons vĂ€rld verkar Ă„sikter vara ett slags chica accessoarer som man byter lika geschwint som man byter handvĂ€ska â inte nĂ„got som vĂ€xer fram ur en lĂ„ngvarig process av tankar och erfarenheter. De som blankt avfĂ€rdar behovet av och rĂ€tten att uttrycka sig anonymt demonstrerar en aningslöshet pĂ„ grĂ€nsen till medvetslöshet. Möjligheten att skriva anonymt kan faktiskt innebĂ€ra skillnaden mellan att dö eller att fĂ„ fortsĂ€tta leva. Har de upprepade dödshoten mot Kurt Westergaard, Lars Vilks, Salman Rushdie och alla dödsoffer för den iranska fatwan mot hans bok âSatansversernaâ redan fallit i glömska?
Statsministern sanktionerar vÄld mot oliktÀnkande
Sverige Ă€r redan ett samhĂ€lle dĂ€r mycket otĂ€cka saker hĂ€nder mĂ€nniskor som inte bekĂ€nner sig till de ârĂ€ttaâ Ă„sikterna: misshandel, hot, att fĂ„ fönstren krossade och vĂ€ggen nedklottrad i sin bostad eller bli utsatt för försök till mordbrand, att bli motarbetad i eller fĂ„ sparken frĂ„n jobbet, fĂ„ yrkesförbud, bli utesluten ur facket, bli utfrusen ur sitt sociala nĂ€tverk eller att ens barn blir utsatta för hot eller annan skada. Landet leds som bekant av en statsminister som offentligt sanktionerar vĂ„ld och trakasserier mot oliktĂ€nkande.
Kim Möller, bloggaren bakom Uriasposten,förutser i en artikel i Jyllands-Posten (ej pÄ nÀtet, scroll lidt) att debatten i ökande utstrÀckning kommer att ske anonymt:
âJeg lever pĂ„ en hemmelig adresse og kender til presset, men hvis konsekvensen af at ytre sig i debatten er, at man uforvarende kan blive kĂŠdet sammen med en massemorder, er det betydeligt lettere at diskutere anonymtâ siger Kim MĂžller .
âHvis jeg havde vidst for 10 Ă„r siden, hvad jeg ved i dag om de mange konsekvenser af at debattere Ă„bent, ville jeg have valgt at debattere anonymt.â
âJag Ă€r, som signaturen antyder, intensivvĂ„rdslĂ€kare och har sett mycket av detta. Man Ă€r som Iva-doktor auktoritĂ€r dĂ„ vi besitter kunskap som folk inte kan ta in via internet för exempel. Dock ser jag en tendens till ökning av gap- och skrikpatienter med anhöriga som gapar Ă€n mer. Krav finns, som ibland Ă€r orimliga. För dagen har vi en ganska ung invandrargeneration, men dĂ„ dessas förĂ€ldrar blir i behov av avancerad vĂ„rd kommer problemen att öka. I dagslĂ€get Ă€r en stor andel intensivvĂ„rdspatienter av yngre Ă„lder som rĂ„kat ut för akut trauma att hĂ€rleda till just invandringen. Det Ă€r skott/knivskador. Ăverfall/misshandel. Balkongfall etc. BĂ„de gĂ€rningsmĂ€n och drabbade kan relateras till nybyggare. Vi handlĂ€gger ocksĂ„ havande kvinnor med smĂ€rtlindrande epiduralbedövning och beredskap för kejsarsnitt. Inte sĂ€llan stĂ€lls det krav pĂ„ att narkoslĂ€karen ska vara kvinna och det kan ibland anta orimliga proportioner med oerhörd aggressivitet.
Alla mina kollegor vet detta och tycker sannolikt innerst inne som jag, men det skulle de aldrig visa offentligt. Om mitt landstings ledning skulle lĂ€sa detta och hĂ€rleda det till mig skulle jag sannolikt avskedas. I takt med detta slĂ€cks debattmöjligheterna pĂ„ nĂ€tet ned för dem som inte vill, eller kan skriva under med eget namn. Hade jag gjort det hade mitt hus skadats, mina bilar slagits sönder och mina barn hotats. Anonymitet Ă€r ibland ett mĂ„ste för att kunna uttrycka sig utan risk för repressalier.â
En majoritet av de tillfrÄgade, 51 procent, anser att lÀsarkommentarerna Àr viktiga. Mest positivt instÀllda Àr unga kvinnor i Äldern 15-29 Är. 67 procent i den gruppen tycker att lÀsarkommentarer Àr viktiga, jÀmfört med 53 procent av mÀnnen i samma Älder. Det Àr alltsÄ inte frÀmst arga skalliga unga mÀn boende i glesbygd som tycker att nÀtkommentarer Àr viktiga. PensionÀrer Àr en annan stor grupp som uppskattar kommentarsfÀlten, mer Àn medelÄlders personer. Ett intressant resultat Àr att arbetslösa, lÄgutbildade, arbetare och offentliganstÀllda tycker att lÀsarkommentarer Àr viktiga i större utstrÀckning Àn högutbildade, egenföretagare, tjÀnstemÀn och privatanstÀllda.
âEn kvalificerad gissning Ă€r att folk med högre utbildning och status i samhĂ€llet upplever att de redan har möjligheten att komma till tals. För mĂ€nniskor med lĂ€gre status blir kommentarsfĂ€lten dĂ€remot en viktig plattform för att göra sin röst hördâ sĂ€ger medieforskaren Sofia Mirjamsdotter.
Det schweiziske kors i flaget bĂžr afskaffes. Det krĂŠver indvandrerforeningen Secondos Pluss. “Det schweiziske flag reprĂŠsenterer ikke lĂŠngere dagens multikulturelle Schweiz.”
“Korset har en kristen baggrund. SchweizÂŽ kristne oprindelse skal respekteres, men vi mĂ„ ogsĂ„ krĂŠve at religion og stat holdes adskilt,” siger formanden for Secondo Plus. “Vi har i dag en stor religiĂžs og kulturel mangfoldighed i Schweiz, der behĂžver nye symboler som alle kan identificere sig med, ogsĂ„ ikke-kristne.” Immigranten-Verein fordert Abschaffung des Schweizer Kreuzes, Weg mit dem Kreuz: Secondos fĂŒr neue Schweizer Fahne (Snaphanens oversĂŠttelse)
Det schweizinske flag kan spores tilbage til 1200-tallet, og er nÊsten lige sÄ gammelt som det danske. Foreningen krÊver ogsÄ en ny nationalhymne:
En pebret situation for Tyrkiets ambitioner
Det er en interessant observation at “liberals” (og venstreflĂžj, kunne man tilfĂžje) generelt ikke anerkender eksistensen af ulĂžselige problemer. SĂ„ sent som under den netop afsluttede valgkamp havde Enhedslisten et slogan der lĂžd “der er rĂ„d til velfĂŠrd”, dvs. skamlĂžst infantil ĂžnsketĂŠnkning og virkelighedsflugt som man nok mĂ„ antage at dette partis vĂŠlgere ikke kan rokkes vĂŠk fra fĂžr deres egen Ăžkonomi nĂ„r nulpunktet. Uden for dette sĂŠlsomme reservat pĂ„ den yderste venstreflĂžj er mainstreammedierne dog nu dagligt svangre med Ăžkonomiske dommedagsprofetier, og man mangler efterhĂ„nden kun at det begynder at regne med frĂžer, og at mĂ„nen bliver rĂžd som blod.
Man kunne anskue dette positivt for sĂ„ vidt som at det jo er en murbrĂŠkker der vil noget med hensyn til den virkelighedsresistens vi her i blogverdenen gerne jamrer over: Ingen i mainstreammedierne har nogensinde beskĂŠftiget sig med enkle og hĂžjst relevante spĂžrgsmĂ„l som “hvor mange tilvandrere fra den tredje verden kan vi egentlig optage fĂžr pengekassen lĂžber tĂžr, og samfundet fragmenterer?”. Ăkonomisk fin-de-siĂšcle-journalistik anno 2011 kan mĂ„ske fremrykke dette uomgĂŠngelige reality check fĂžr virkeligheden selv gĂžr det uafviseligt. LĂŠs ogsĂ„ Spenglers artikel her for dejligt varmende dystopi hvad angĂ„r den tyrkistanske imperiedrĂžm (LFPC).
[…] It doesnât occur to liberals that there are problems for which solutions might not exist; the notion that cultures and countries may suffer from tragic flaws does not enter into consideration, because if that were true, there would be no need for liberals. That is why Friedman, the bellwether of liberal opinion, sounds stupider than anyone else when he describes Israel as âalone and adrift at sea.â If only Netanyahu had offered his own peace plan, complains FriedmanâŠto Hamas? A news analysis in the Times meanwhile reports the Obama administrationâs consternation that every pillar of its foreign policy is crumbling at once.
If the Obama administration and the New York Times are pulling their hair out over the disintegration of Arab society, consider how Tayyip Erdogan must feel. His economic boom is about to come to a crashing end, and his country is doomed demographically to split up when Kurds outnumber Turks not long from now, as I argued here recently. And his ambitions for Turkish hegemony in the Muslim world have run directly into an existential crisis that is long past solution. That would make anyone crazy. Donât think of the Turkish leader as an outpatient who lost his meds. In the spirit of political correctness, we might call him âexistentially challenged. â […]
French film star Brigitte Bardot was today convicted of provoking discrimination and racial hatred for writing that Muslims are destroying France. A Paris court also handed down a âŹ15,000 ($11,920) fine against the former screen siren turned animal rights campaigner.
Bardot had been convicted four times previously for inciting racial hatred.She was first fined in 1997 for her comments published in Le Figaro newspaper. A year later she was convicted for making a statement about the growing number of mosques in France “while our church bells fall silent”. In 1998 she was convicted for making a statement about the growing number of mosques in France. In a book she wrote in 1999, called “Le Carre de Pluton” (Pluto’s Square), she again criticised Muslim sheep slaughter and was fined 30,000 francs ÂŁ3,000). In a 2001 article named, Open Letter to My Lost France, she lamented: “…my country, France, my homeland, my land is again invaded by an overpopulation of foreigners, especially Muslims.”
In her 2003 book, A Scream in the Silence, she warned of the âIslamicisation of Franceâ, and said of Muslim immigration: âOver the last twenty years, we have given in to a subterranean, dangerous, and uncontrolled infiltration, which not only resists adjusting to our laws and customs but which will, as the years pass, attempt to impose its own.” She was fined âŹ5,000 (then worth ÂŁ2,900) Brigitte Bardot fined ÂŁ12,000 for racial hatred after claiming Muslims are destroying France
Allerede i 1997 slo psykiaterne Berthold GrĂŒnfeld og Finn Magnussen fast at Bhatti er «emosjonelt umoden, ureflektert og bagatelliserende med hensyn til den alarmerende sosiale og personlighetsmessige utviklingen som har preget ham siden 1990».I siste rettsrunde slo de sakkyndige Kjell Noreik og Jofrid Alise Nygaard fast at «Bhattis prognose er svĂŠrt dyster og svĂŠrt vanskelig â nĂŠrmest umulig â Ă„ behandle».
Man mĂ„ lade den uheldigt navngivne Nadir Ahmed at hans tilgang til islam-apologi er forfriskende anderledes og Ăžrevenlig i forhold til hvad man kender og forventer. Her er ingen skingre beskyldninger om alskens had og intolerance mod opponenten David Wood fra den kristne organisation Acts 17. Stemmelejet er sĂ„ afdĂŠmpet at man umiddelbart bemĂŠrker det, og nervĂžst afventer det frĂ„dende angrebs komme. I stedet fĂ„r man ulden tale i usĂŠdvanlige mĂŠngder. Der er faktisk det velkendte ‘kontekst’-kort, hvor pĂ„standen er at den famĂžse sura 9:29 betyder noget helt andet end kristne og andre ikkemuslimer pĂ„stĂ„r – faktisk det modsatte af hvad enhver kan lĂŠse at der stĂ„r:
Sura 9 (Omvendelse) vers 29
BekÊmp dem, som ikke tror pÄ Gud og den yderste dag, og som ikke forbyder, hvad Gud og Hans udsending forbyder; og blandt dem, der har fÄet Skriften, skal I bekÊmpe dem, der ikke bekender sig til den sande religion, indtil de kuet er rede til at betale skat!
Hvad Ahmed ikke oplyser er at islamiske lÊrde den dag i dag lÊser verset som det stÄr skrevet, dvs. som almengyldigt, og ikke som den udstrakte hÄnd til kristne i 600-tallet han prÞver at udlÊgge det som. Han fortÊller heller ikke at budskabet bekrÊftes i tallÞse andre islamiske helligtekster. Klippet her er noget af en Þrkenvandring indtil den altid klare og vittige David Wood kommer pÄ banen, men vÊrd at se for en tilgang til apologi der mÄske har bedre chancer for at ringe klokker hos pÊne vestlige mennesker end man er forvÊnt med (LFPC).
SĂžlle 396 stemmer skilte Socialdemokratiet og det borgerlige parti Folkeflokken og sikrede dermed rĂžd blok 1 mandat til Socialdemokratiet pĂ„ FĂŠrĂžerne, hvor stemmeprocenten kun nĂ„ede 59%. Hvis 198 af Socialdemokratiets stemmer dermed i stedet var gĂ„et til Folkeflokken, sĂ„ havde de rĂžde mistet dette mandat. De nordatlantiske mandater ville sĂ„ledes vĂŠre blevet fordelt med 2 til hver blok.Hvis Ărum derudover ikke havde lavet stemmespild med 28.000 stemmer havde kristendemokraterne fĂ„et 2 mandater, som dermed var gĂ„et fra rĂžd til blĂ„ blok. Dermed ville stillingen have vĂŠret 89/90 i stedet for 92/87 til rĂžd blok. 180 grader
VÀlfÀrdsstaten, ömsesidigheten, och den stora bluffen
EssÀ av Kenneth Karlsson
Tre frÀmmande lÀnder har jag bott i, och dÄ rÀknar jag inte in SkÄne: Förenade Arabemiraten (2 Är), Norge (2,5 Är), och Spanien (snart 16 Är). I alla dessa lÀnder har jag varit en legal invandrare med mina papper i ordning; det har ocksÄ i alla tre fall handlat om arbetskraftsinvandring.
NĂ€r det gĂ€ller svenskar som flyttar ut ur Sverige sĂ„ tror jag att mitt exempel Ă€r tĂ€mligen typiskt â man flyttar för att fĂ„ arbete eller studera samtidigt som man Ă€r intresserad av att uppleva en ny kultur; det betyder att svenskar som flyttar utomlands relativt snabbt anpassar sig till de nya förhĂ„llandena i kraft av att man klarar sig sjĂ€lv och ofta har en nyfiken och öppen attityd till den nya miljön.
Svenskar flyttar inte som flyktingar, Ă€ven om det finns nĂ„gra fĂ„ kverulanter som anvĂ€nder det ordet ocksĂ„ â skatteflyktingar â men de kan vi glömma i det hĂ€r sammanhanget.
Tankelek
LÄt oss ÀndÄ för ett ögonblick leka med tanken, att Sverige blir utsatt för krig och förtryck, och att stora delar av befolkningen tvingas fly för att klara livhanken. Vart flyr dÄ svensken? Troligtvis över grÀnsen till Norge, Finland, eller Danmark. Vissa tar sig kanske till de baltiska staterna, till Polen, eller Tyskland, medan andra kan vÀlja att ta sig till Storbritannien, USA, eller varför inte till Spanien.
Svensken skulle med stor sannolikhet inte fly till norra Afrika, till Mellanöstern, eller till frĂ€mre Asien. Inte heller till Indien eller Kina eller ens Japan. Varför inte? Den frĂ„gan kan vem som helst svara pĂ„, orsakerna Ă€r uppenbara â geografiska avstĂ„nd i kombination med helt annan kultur plus i de flesta fall dĂ„ligt fungerande samhĂ€llen vad gĂ€ller ekonomi och demokrati.
De tvĂ„ största etniska grupper inom flyktingskaran som Sverige tagit emot de senaste Ă„ren utgörs av irakier och somalier. Varför vĂ€ljer en relativt stor del av de irakiska och somaliska flyktingarna att fly, inte till geografiskt nĂ€rbelĂ€gna samhĂ€llen, utan hellre till detta avlĂ€gsna land, dessutom ett land med en för en irakier eller en somalier troligtvis helt frĂ€mmande kultur, vad gĂ€ller religion, kvinnosyn och demokrati? Ăven den frĂ„gan kan vem som helst svara pĂ„: det handlar om pengar.
Ekonomi Ă€r den absolut starkaste drivkraften bakom varför flyktingströmmen frĂ„n MENA-lĂ€nderna (Mellanöstern och Norra Afrika) gĂ„r till Europa, och dĂ„ inte minst till Sverige. Eller som man i en vĂ€lmenande offentlig utredning frĂ„n 1979 kunde förutspĂ„: âĂkad kĂ€nnedom i vĂ€rlden om Sverige som flyktingland gör att man mĂ„ste rĂ€kna med att Sverige blir ett eftertraktat resmĂ„lâ. Med andra ord: flyktingcharter.
Ekonomiska drivkrafter
Pengar Ă€r en stark drivkraft. Vi Ă€r beredda att göra rĂ€tt mycket för pengar, som till exempel att jobba i fabrik i 45 Ă„r. I det normala arrangemanget, vad gĂ€ller pengarnas makt och drivkraft, ligger oftast ett kontrakt i botten. Gör du det och det sĂ„ betalar jag dig sĂ„ och sĂ„ mycket â sĂ„ ser till exempel mitt kontrakt ut med min arbetsgivare, och med min stĂ€derska Aida. En ömsesidighet uppstĂ„r, som i princip nĂ€r som helst kan rivas itu om nĂ„gon part inte hĂ„ller vad den lovar. Det hĂ€r Ă€r en ekonomisk grundval som alla demokratiska samhĂ€llen bygger pĂ„.
DÄ pengar Àr denna starka motiverare uppstÄr inte sÀllan situationer dÀr mÀnniskan försöker tillskansa sig pengar utan att bidra med motsvarande insats. BankrÄn Àr ett sÄdant exempel. Svindleri Àr ett annat. Mutor ett tredje. Det hÀr Àr brott mot det gemensamma samhÀllskontraktet, som i vÄr del av vÀrlden inte Àr accepterat och som dÀrför kan leda till inte bara fÀngelsestraff utan ocksÄ till social uteslutning.
Det finns dock ocksÄ en grÄzon, mellan det tydliga samhÀllskontraktet och det uppenbara brytandet av denna regel. GrÄzonen kan illustreras av mannen som simulerar en ryggskada och fÄr förtidspension vid 50 Ärs Älder, trots att han mycket vÀl skulle ha kunnat fortsÀtta jobba i tio Är till. Det hÀr Àr inte okej i folks ögon, men dÄ det inte Àr helt lÀtt att bevisa skuldbördan, lyfts sÀllan problematiken upp i offentligheten.
Det samhÀlle som tillÄter en alltför stor grÄzon riskerar att bli utnyttjat av en stor del av befolkningen. Att ha en sÄ liten grÄzon som möjligt torde dÀrför vara en viktig mÄlsÀttning för varje samhÀlle som önskar att fungera nÄgorlunda vÀl.
En sÄdan grÄ, ogenomlyst zon, innehÄllandes en lockande mÀngd pengar, kan ocksÄ bevisligen motivera mÀnniskor frÄn avlÀgsna lÀnder att söka sig till vÄrt land. Det vet Domenico Lucano, borgmÀstare i den lilla italienska staden Riace. Han uttalar sig om de 150 palestinier som fÄtt flyktingasyl i Italien, men som efter nÄgra Är i Riace, dÀr de inte garanteras försörjning av staten, flytt vidare till Sverige i hopp om att fÄ ny flyktingasyl. Lucano sÀger att enda anledningen till att man valt Sverige Àr pÄ grund av ett generöst bidragssystem som kan försörja dem livet ut.
VÀlfÀrdsstaten
Den svenska vÀlfÀrdsstaten bygger till stor del pÄ det ömsesidiga kontrakt jag skisserat i kapitlet ovan. Vill man hitta en startpunkt kan man nÀmna 1938 dÄ arbetarorganisationen LO slöt ett avtal med Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), det sÄ kallade Saltsjöbadsavtalet, dÀr man i samförstÄnd reglerade hur man skulle agera i samhÀllet.
Innan 1938 visade sig inte sÀllan klasskampen i sin nakna brutalitet. Mest var det arbetsgivarsidan som bromsade och förnekade rÀttvisa och bÀttre mÀnskliga förhÄllanden för den vÀxande arbetarklassen. Socialdemokratin tycktes emellertid förstÄ hur man skulle gÄ tillvÀga, samtidigt som arbetsgivarsidan var pressad av vetskapen om kapitalismens nyligen upplevda kris. Saltsjöbadsavtalet var med andra ord en slags kompromiss, ett fredsfördrag, ett kontrakt som satte sig över eventuella motsÀttningar, i syfte att hitta gemensamma, mer fredliga, lösningar.
Tillsammans med socialdemokratins vision om Folkhemmet kom detta att leda fram till det vi idag kallar för VĂ€lfĂ€rdsstaten â en stat som önskar skapa bĂ€st möjliga förutsĂ€ttningar för sina medborgare och som i sin vĂ€lfĂ€rd ocksĂ„ tar hand om de svagaste; en vĂ€v av ömsesidiga beslut och relationer som tillsammans utgör vĂ„rt samhĂ€lle. MotsĂ€ttningar fortsĂ€tter förvisso existera, men generellt sett hanteras dessa under fredliga och civiliserade former.
Det hĂ€r sĂ€ttet, att hellre försöka begrĂ€nsa konfliktvĂ„gorna Ă€n att lĂ„ta de löpa fritt, har bidragit till det vi idag kan igenkĂ€nna som âSverigeâeller som âDet typiskt svenskaâ; ett i stort vĂ€llyckat projekt som pĂ„ mĂ„nga nivĂ„er prĂ€glar vĂ„ra handlingsmönster och som starkt bidragit till att lyfta ett fattigt land till att bli ett av de mest vĂ€lmĂ„ende.
Tittar man nÀrmare pÄ vad som utgör grunden i det gemensamma samhÀllskontraktet hittar man fyra nödvÀndiga fundament, fyra pelare.
Först, Arbete. Man ska arbeta, för att bygga landet, och detta arbete ska betalas skÀligt. Dock: de mÀnniskor som satt och skisserade vÀlfÀrdsstaten rÀknade inte med att mÀnniskor inte skulle vilja arbeta.
Dels handlar det om Demokrati. Demokratin Àr en förutsÀttning för vÀlfÀrdsstaten. Yttrandefrihet, pressfrihet, politisk frihet; men ocksÄ en kulturell demokratisk skolning som innehÄller kvinnans och barnens rÀttigheter, sanitet, och förnuft i ekonomiska- och utbildningsfrÄgor. Dock: de mÀnniskor som satt och skisserade vÀlfÀrdsstaten rÀknade inte med att mÀnniskor inte skulle vilja ha denna demokrati.
För det tredje handlar det om Fördelning. VÀlfÀrdsstaten skall utan att bryta mot ÀganderÀtten eller andra demokratiska ordningar strÀva efter att i bÀsta förmÄga fördela de vinster som arbetet genererar. PÄ sÄ sÀtt kan samhÀllet ocksÄ vettigt sörja för dem som av nÄgon anledning inte kan delta i den direkta produktionen. Dock: de mÀnniskor som satt och skisserade vÀlfÀrdsstaten rÀknade inte med att mÀnniskor istÀllet för att nyttja denna fördelning enbart skulle vilja utnyttja den.
Till sist handlar det om AvgrÀnsning. Utan den sociala konstruktion som en stabil nationsgrÀns Àr hade aldrig vÀlfÀrdssamhÀllet kunnat byggas; det gemensamma projektet blev genom landets avgrÀnsning möjligt att genomföras. Dock: de mÀnniskor som satt och skisserade vÀlfÀrdsstaten rÀknade inte med att de styrande i Sverige en dag skulle betrakta grÀnser som nÄgot klandervÀrt.
En vÀlfÀrdsstat, som vi kÀnner den, kan inte fungera om sÄ bara en enda av dessa pelare rasar samman. Utan arbete, finns ingenting att bygga med. Utan demokrati, sÄ tystnar utvecklingen och det frigörande tankeutbytet. Utan fördelning, upprÀtthÄlls orÀttfÀrdiga klyftor. Utan avgrÀnsning, rinner allt ut i sanden.
Kulturella skillnader
MÄste ett samhÀlle vara kulturellt homogent för att fungera bra? Nej, inte om vi med kultur menar ytliga fenomen sÄsom vad man Àter för mat, vad man berÀttar för historier, vilken musik man lyssnar pÄ och sÄ vidare. I sjÀlva verket Àr varje land uppbyggt runt en mÀngd sÄdana hÀr olika kulturella signaturer; mÄngfalden kan vara enorm. Det finns till exempel kulturella skillnader mellan olika smÄbyar i Norrland, smÄ dialektala skillnader, skillnader i sÀttet att tillaga vissa matrÀtter, till och med skillnader i temperament. Det finns förstÄs ocksÄ Ànnu större sÄdana kulturella skillnader mellan de olika regionerna i ett land.
NĂ€r jag flyttade till SkĂ„ne frĂ„n Norrland, dĂ€r jag Ă€r född och uppvuxen, och gifte mig med en tös frĂ„n Malmö, frĂ„gade jag min svĂ€rfar, en inbiten malmöit, om jag nĂ„nsin kunde rĂ€kna med att bli en riktig skĂ„ning. Han tĂ€nkte efter i en sekund och svarade: âAldrigâ.
Det hÀr Àr ytliga kulturella skillnader som vi accepterar och odlar utan att det pÄ nÄgot sÀtt kÀnns hotfullt för det gemensamma samhÀllsprojektet. Vi kan som utbölingar i en annan del av landet förstÄs kÀnna oss frÀmmande, men det Àr mer av ett privatpsykologiskt dilemma Àn nÄgot annat.
UppstĂ„r kulturella skillnader emellertid pĂ„ ett djupare plan, kan följderna bli svĂ„rare, via destruktiva friktioner och splittringar i samhĂ€llet. Vad kan dĂ„ betraktas som djupare kulturella fenomen? Ekonomen Tino Sanandaji uttryckte det sĂ„ hĂ€r pĂ„ ett seminarium i Almedalen sommaren 2011: âDet jag menar…Ă€r de informella spelregler som styr samhĂ€llet. Det handlar om vĂ€rderingar och det handlar om normer.â
NÀr jag flyttade till SkÄne utmÀrkte jag mig framför allt genom min annorlunda dialekt. I övrigt, vad gÀllde syn pÄ lagar och regler, demokrati och t.ex. kvinnans rÀttigheter, skilde jag mig inte frÄn den gÀngse malmöiten.
NÀr jag flyttade till Förenade Arabemiraten (UAE) dock, skilde jag mig avsevÀrt i dessa frÄgor frÄn den lokala befolkningen, trots att UAE ÀndÄ mÄste betraktas som relativt liberalt för att vara ett muslimskt land. För att undvika konflikt var jag tvungen att anpassa mig till de regler som fanns pÄ plats. Jag kunde Àta min svenska mat, lyssna pÄ min musik, i stort sett klÀ mig som jag alltid brukar, men jag kunde inte för ett ögonblick rÀkna med att min bakgrund och mina grundnormer skulle respekteras framför landets egna lagar och förordningar. Det kan förstÄs vara svÄrt att leva i en sÄ pass diametral kulturell motsats, men det gÄr om man anpassar sig, och klarar man inte av det kan man alltid resa vidare. Vilket jag gjorde efter tvÄ Är.
Att bo i Norge hade ocksÄ sina kulturella utmaningar, men enbart pÄ det ytliga planet.
Spanien och Costa del Sol, dĂ€r jag nu bor, Ă€r egentligen samma sak som Norge, fast med nĂ„gra intressanta skillnader. Den lilla spanska landremsan som strĂ€cker sig frĂ„n Nerja ner till Gibraltar Ă€r för Europa ett unikt multikulturellt âexperimentâ (möjligtvis kan Monaco, Mallorca och Kanarieöarna ocksĂ„ nĂ€mnas i sammanhanget), som uppstĂ„tt pĂ„ grund av ett jĂ€mnt och bra klimat, bra flygförbindelser, och ett överskott av pengar i de nordeuropeiska och östeuropeiska lĂ€nderna. HĂ€r trĂ€ngs finlĂ€ndare, danskar, norrmĂ€n, svenskar, engelsmĂ€n, irlĂ€ndare, hollĂ€ndare, tyskar, ryssar, med den inhemska spanska befolkningen. Och i stort sett sker detta friktionsfritt.
Hur kan det komma sig? Jo de ytliga kulturella uttrycken tillĂ„ts hĂ„llas intakta, men pĂ„ det djupare planet rĂ„der ömsesidighet och konsensus; âde informella spelregler som styr samhĂ€lletâ Ă€r alltsĂ„ intakta; ingen förnekar eller utmanar de fyra pelarna â Arbete, Demokrati, Fördelning, och AvgrĂ€nsning.
Att fly och fÄ skydd
Det Àr naturligt för oss mÀnniskor att ge skydd till den som Àr hotad till livet. Skydd, ett mÄl mat, och en sÀng att vila i. Inga motprestationer krÀvs. Det omedelbara skyddet Àr det viktiga. StrÀcker sig emellertid skyddsbehovet över en lÀngre tid, veckor, mÄnader, Är, uppstÄr naturligt en annan situation, dÀr den som erbjuder skyddet, maten och sovplatsen, börjar stÀlla vissa förvÀntningar pÄ den som Àr jagad. Denne bör i alla fall tvÀtta sÀngklÀderna sjÀlv, kanske ocksÄ hjÀlpa till att bereda maten och delta i andra dagliga göromÄl som ett hushÄll krÀver. Efterhand som tiden gÄr, och flyktingen förhoppningsvis bidrar med sitt strÄ till stacken, kan denne successivt till och med bli en naturlig del av gemenskapen, och bli erbjuden att stanna trots att hotet Àr borta och det finns möjlighet att ÄtervÀnda till den egna boplatsen.
Men vad hÀnder med relationen om denna förvÀntade ömsesidighet uteblir? Jag Äterkommer strax till den frÄgan, först lite historik.
Mailadresse:snappost(snabel a)yahoo.dk Regarding use of my copyrighted photos on the blog, please contact the mail above.
Mobile Pay ved kĂžb af fotografier.
-Bogen âDet frie ordâ er udgivet af Ole Hasselbalch 2019 pĂ„ Den Danske Forenings forlag.
-Bogen er pÄ 312 sider og koster 295 kr + porto. (Porto Danmark 44 kr og Udland 79 kr)
-Bestil pÄ danskeren@danskeren.dk og husk navn, adresse og telefonnr. og modtag bogen bilagt faktura.
"Axel Artke har skrevet en fin og helstÞbt bog om dansk kultur. Vidste man det ikke i forvejen, sÄ ved man ikke sÄ lidt mere om, hvad der er danskhed og dansk kultur efter endt lÊsning."
-Morten Uhrskov
âDansk kultur i korte trĂŠkâ kan kĂžbes pĂ„
bogsalg@danskkultur.dk Pris: 132 kr inkl. forsendelse.
Annonce
Malerfirmaet Mester Jakob
-22 Ă„rs erfaring
-Centralt i KĂžbenhavn
Tlf. 26 71 91 70
Disse og mange andre spĂžrgsmĂ„l â herunder om forskellene i intelligens, seksualitet, kriminalitet og opdragelse â giver denne letlĂŠste bog af den verdenskendte psykolog, professor Philippe Rushton svarene pĂ„.
Den er letlĂŠst, men ikke desto mindre videnskabeligt veldokumenteret.
