Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar och Snaphanen. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Det är en vanlig dag på jobbet i Sveriges riksdag. Den moderata partigruppen på närmare etthundra personer ska diskutera FRA-lagen.

Eller rättare sagt, det är diskutera de inte ska göra. De ska lydigt ansluta sig till partiledningens linje och säga ja till den lag som ger FRA (Försvarets radioanstalt) möjlighet att avlyssna svenska folkets e-post och telefonsamtal. Partiledaren Fredrik Reinfeldt har intagit sin plats. Han ser ovanligt samlad ut och är blekare än vanligt. Det är upplagt för strid. Många inom partigruppen är starkt kritiska till lagförslaget och anser att det är ett alltför stort ingrepp i medborgarnas integritet. Om alla fick rösta enligt sitt samvete skulle regeringen lida ett tungt nederlag. Men efterhand har gruppmedlemmarnas motstånd mejats ner av partiledningen, och de har fogat in sig i ledet. Nu återstår en enda ledamot som utmanar självaste partiledaren. Karl Sigfrid heter han, ung moderat från Solna. Han gör klart att han tänker stå fast vid sin uppfattning och rösta nej till FRA-lagen.

Det är en dödssynd enligt den moderata partikulturen. Man opponerar inte ostraffat mot partiledningens allsmäktiga vilja. Om Karl Sigfrid framhärdar kan han stjälpa hela lagen. Rebellen ska med alla medel tvingas till reträtt. Fredrik Reinfeldt går till full attack, aggressivt och hotfullt:

”Alla har nu godtagit regeringens förslag. Det är du – bara du – som är ensam kvar. Det är på dina axlar som regeringsmakten vilar. Det är du – bara du – som förstör för miljoner människor. Du är den svaga länken! Ska skottet mot regeringen komma inifrån? Från en av de egna? Tänk efter vad du gör!”

Efter några ytterligare repliker tar den utpekade till orda med svag stämma. Han säger att han accepterar att bli utkvittad – en mycket ovanlig åtgärd. Sedan reser han sig och lämnar salen. Det är en tisdagseftermiddag i juni 2008. Den 23 juni 2008 röstar riksdagen igenom FRA-lagen sedan de sista protesterna har kvävts.

Partiledaren liknar alltmer en diktator

”En skammens dag för många men lättnadens för andra” skriver Anne-Marie Pålsson, docent i nationalekonomi, före detta riksdagsledamot och före detta moderat, i den nyutkomna boken ”Knapptryckarkompaniet”. Under två mandatperioder, mellan 2002 och 2010, har hon suttit i riksdagen för moderaterna. Hon hoppade av riksdagen efter valet förra hösten, och nu har hon även lämnat partiet.

Boken är en svidande uppgörelse, inte bara med den moderata partikulturen, utan med hela den sorgliga parodi på demokrati som hon anser att det nuvarande politiska systemet är. Bilden av Sveriges storståtliga demokrati är en kuliss som döljer att riksdagsledamöterna har kapitulerat från sitt politiska ansvar och reducerats till lydiga knapptryckare utan makt. De är bara statister att visa upp när den urholkade demokratin behöver ett ansikte.

Väljarna ska ingalunda känna sig trygga i att riksdagen lever upp till sin roll som demokratins främsta väktare. Det är inte så det fungerar. Istället styrs politiken med järnhand av partieliterna genom olika utstuderade system av belöning och bestraffning, utfrysning och ren mobbing. Partiledaren Fredrik Reinfeldt antar alltmer skepnaden av diktator, en enväldig tyrann. Det hov han omger sig med har en enda uppgift: att backa upp och hylla honom och aldrig ha en avvikande mening. Den som håller med honom belönas, den som dristar sig till att ställa en enkel fråga öppet inför partigruppen eller har en avvikande åsikt bestraffas.

Hot, tvång och utpressning

Partipiskan ven hårt redan när förslaget till FRA-lag behandlades 2007. Frågans sprängkraft, och att den stred mot den borgerliga politikens idéer om skydd för den enskildes integritet, gjorde den laddad med politisk dynamit. Trots att många moderater var emot lagförslaget gjorde Fredrik Reinfeldt klart att han tänkte driva igenom lagen oavsett partigruppens åsikter. Medlen hette hot, tvång och utpressning. Han gjorde saken till en kabinettsfråga. Budskapet var: ”Går ni emot mig så lämnar jag mitt uppdrag, och då får ni förklara för väljarna varför ni störtar en borgerlig regering.”

Han läxade upp den hundrahövdade gruppen som om den vore en skock olydiga barn:

”Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat.”

Den som smörjer kejsaren blir rikligt belönad

”Välkommen till den djävligaste av alla djävliga världar!” Det var vad Anne-Marie Pålsson fick höra när hon bestämde sig för att kandidera till riksdagen för moderaterna 2001. Orden kom från Bo Södersten, professor vid ekonomihögskolan i Lund och tidigare socialdemokratisk riksdagsman. Efter åtta år i riksdagen ger Anne-Marie Pålsson honom rätt. De outtalade spelreglerna och ledarens budskap till folkets valda ombud handlar om total underkastelse:

”Bit ihop, ifrågasätt inget, svälj förtreten att behöva stödja något du inte gillar och rätta in dig i ledet! Kort sagt: var lydig! Stöd mig och jag belönar er! Men så snart som jag ser tecken på olydnad kommer ni att bestraffas – hårt och skoningslöst.”

Sådana budskap kan naturligtvis inte uttalas öppet. Men de kan uttryckas i handling. Och det är precis det som sker. När den här logiken har gått fram behövs ingen piska. Den som vill ligga bra till uttalar aldrig ett kritiskt ord mot ledaren eller hans förslag. Det är tillrådligt att på gruppmötena okritiskt smörja och hylla ledaren med ord som ”mycket bra”, ”mycket klokt”, ”mycket skickligt”, ”har absolut ingenting att invända”, och så vidare. Den som är lojal med partiledningen ska vederfaras allt gott. För honom eller henne kommer belöningarna i form av utnämningar till attraktiva platser i riksdagsutskotten eller andra hedersamma extrauppdrag.

En kultur grundad på makt och misstänksamhet

Den som har fräckheten att ha en egen mening eller erinrar sig att han eller hon befinner sig i riksdagen på uppdrag av sina väljare hamnar utanför nådens cirklar, placeras i frysboxen och hålls effektivt borta från alla möjligheter till inflytande.

”I den moderata riksdagsgruppen har tystnaden brett ut sig och lydnaden upphöjts till norm. Det råder en kultur som grundas på makt och misstänksamhet snarare än på ädelmod och visioner. Det som gäller är: sparka hårt nedåt och stryk mjukt och medhårs uppåt!”

skriver Anne-Marie Pålsson. Hon påstår inte att moderaterna är ensamma om denna brutala partikultur. Men det är dem hon har erfarenhet av. Makten finns inte längre i riksdagen. Den återfinns i de centrala partikanslierna där ett stort antal politiska broilers genomdriver sina agendor. Samtliga 349 riksdagsledamöter med undantag av partiledarna tjänstgör i dag som politiska lakejer och lobotomerade knapptryckare utan egna åsikter. Det är ett demokratiskt nederlag utan like.

Förtroendet för regeringen sjunker

Den borgerliga alliansregeringen har länge seglat i medvind, till stor del på grund av en splittrad och icke fungerande opposition. Det största oppositionspartiet, socialdemokraterna, befinner sig i fritt fall och har fullt upp med att gå med kvasten och städa efter Håkan Juholts fadäser.

Men en regering som bygger sin makt på en svag opposition ska akta sig noga för att tro att den sitter säkert. Svenska folkets förtroende för regering och riksdag minskar, enligt Medieakademin/Sifos Förtroendebarometer 2011. Andelen väljare med mycket eller ganska stort förtroende för regeringen har sedan förra året minskat från 62 till 51 procent. Förtroendet för riksdagen har minskat från 55 till 46 procent.

De dalande förtroendesiffrorna är visserligen höga i jämförelse med andra länder. Men de utgör en varningssignal till den sittande regeringen.

Ett vänsterparti med marknadsbrutala inslag

Många moderata kärnväljare har anledning att känna sig blåsta på konfekten i takt med att traditionella borgerliga värden som individuell frihet, en strikt kriminalpolitik och värnande om nationen och dess medborgare säljs ut av De Nya Moderaterna med Fredrik Reinfeldt i spetsen. Under 1960- och 70-talens vänstervåg avled konservatismen i tvinsot och försvann med Jarl Hjalmarson (1904-1993)  och slutgiltigt med Gösta Bohman (1911-1997). Under Reinfeldts ledning har partiet sålt ut stora delar av svensk bestämmanderätt till EU och gått från marknadsliberalism till att bli ett vänsterparti, men med inslag av utpräglad marknadsbrutalitet.

Resultaten upplever vi i dag inpå bara skinnet när äldre medborgare – just de som med sitt arbete och sina skatter har byggt den svenska välfärden – säljs ut på fattigauktion till lägstbjudande, de humanitetsbefriade riskkapitalbolag som flyttar vinsterna till lågskatteparadis. När svårt sjuka människor tvingas ut på arbetsmarknaden för att höja sysselsättningstalen, och när vi ska vara beredda att jobba tills vi blir 70 och därefter gör klokast i att dö snabbt som tusan så att vi inte ligger samhället till last. Fredrik Reinfeldt och hans parti, som stoltserade med att uppfinna ”utanförskapet”, har skickat ut fler människor än någonsin i ett utanförskap genom ökande arbetslöshet och dramatiska försämringar av sjukförsäkringen. Inte ens för moderater är det en politisk succé när människor måste vända sig till kyrkan för att få pengar till mat.

Däremot går det alldeles utmärkt att dimpa ner som invandrare, få en trerumslägenhet och uppbära försörjningsstöd – men ändå unna sig två månaders semester i det land man påstår sig ha flytt ifrån, i det fall som Dagens Nyheter berättar om, Eritréa.  Det säkraste knepet att slippa arbeta är att göra sig oanställningsbar genom att skruda sig i heltäckande tält. Det slår aldrig fel, då skyr arbetsgivarna en som pesten, och det är bara att kvittera ut försörjningsstödet som tickar in på kontot varje månad.

Frihet byts ut mot statliga tvångsåtgärder

Den av traditionell borgerlighet omhuldade individuella friheten har ersatts med statliga tvångsåtgärder och övervaknings- och diktatorsfasoner. Moderaternas Sverige har blivit ett Storebrorssamhälle så gott som något. De Nya Moderaterna har sålt sin själ och lagt en praktfull krans på den svenska konservatismens grav. För bara några år sedan skulle moderater hata LAS (Lagen om anställningsskydd), hata skatter (särskilt värnskatten), avsky statlig inblandning i privatlivet och onödigt krångliga regler för företagare samt starkt ogilla den offentliga sektorn. Prioriterade älsklingsobjekt var familjen, försvaret, individens frihet, äganderätten och naturligtvis kungahuset. På partiets arbetsstämma 2005 var några av de viktigaste punkterna i det nya programmet följande:

• Det skall löna sig att arbeta.

• Satsningar på välfärden, främst skola, vård och omsorg.

• Nolltolerans mot brott.

Den svenska välfärden är på dekis

Hur det ser ut sex år senare vet vi. I Sverige lönar det sig gott att inte arbeta. Försörjd blir man ändå. Kvaliteten i skola, vård och omsorg har urholkats inpå bara skelettet genom ständiga och allt hårdare nedskärningar. Den svenska välfärden är – mycket milt uttryckt – på dekis. Sverige och svenskarna plågas av en dramatiskt ökande och alltmer brutal våldsbrottslighet, som till stora delar är importerad genom massinvandringen. Vi har den skamliga förstaplatsen i Europa när det gäller anmälda våldtäkter. Regeringen står förlamad och handfallen när det gäller att skydda landets invånare mot brott. Nolltoleransen har bytts ut mot en kriminalpolitik där påföljderna är löjeväckande, gärningsmännen ägnas oändligt mycket mer omsorg än brottsoffren och utvisningsdomar mot kriminella invandrare avkunnas alltför sällan och verkställs ännu mer sällan.

I dag tycker moderaterna att både LAS och värnskatten är bra. Försvaret har bantats till en relik av vad det en gång var. Politikernas styrning av såväl kommuner som den privata individuella sfären växer som en hydra.

En tvångslag förbereds som kommer att tvinga alla kommuner att ta emot så kallade ”ensamkommande flyktingbarn”, det vill säga skäggiga män i 17-30-årsåldern som i många fall är familjefäder som storljuger om sin ålder och var de kommer ifrån. En utredning under ledning av den före detta katastrofministern Bengt Westerberg (socialminister och vice statsminister (fp) i den borgerliga regeringen 1991-94) kartlägger ”främlingsfientligheten” i landet, det vill säga medborgarna ska genom skrämsel, åsiktsförtryck och upptrappning av den statliga propagandan tvingas att älska det mångkulturella samhälle som vi aldrig har bett om.

Alliansregeringen byter ut den svenska befolkningen

Invandringspolitiken har sedan den borgerliga alliansregeringen kom till makten antagit alltmer groteska proportioner. Fredrik Reinfeldt fortsätter på den socialdemokratiska upptrampade vägen och leder ett mörkt socialt högriskexperiment med svenska folket som ofrivilliga försökskaniner. Mångkulturen har aldrig lyckats någonstans utan istället lett till etniska och religiösa konflikter, social oro, ökat våld och otrygghet. De som röstade på moderaterna i valet 2006 i hopp om en mer ansvarsfull invandringspolitik har anledning att vara gruvligt besvikna.

Borgerliga regeringar bedriver av tradition en hämningslös invandringspolitik där alla slussar står öppna för dem som lockas till Sverige av de rester som ännu återstår av den svenska välfärden. Det gjorde Carl Bildts regering 1991-94, och Fredrik Reinfeldts regering gör likadant. Sedan 2006 till och med oktober i år har 433 196 utlänningar beviljats uppehållstillstånd. Bara 2,4 procent eller 10 365 personer har flyktingstatus enligt FN:s flyktingkonvention. Om tendensen håller i sig under den lilla tid som återstår av 2011 kommer 444 655 utlänningar att ha beviljats uppehållstillstånd i Sverige på bara sex år. Nästan en halv miljon människor, till stora delar från underutvecklade muslimska länder som Afghanistan, Somalia och Irak.

Det är ett befolkningsutbyte som pågår. Under perioden 2002-2010 har befolkningen med utländsk bakgrund ökat med 439 675 personer, medan den svenskfödda befolkningen bara har ökat med futtiga 35 107 personer.

Billig arbetskraft åt kompisarna i näringslivet

Læs mere »

To af denne fotografs tidligere modeller. Bruce Bawer taler fra minut 0:52- 12:00 i video 1. Resten er her: The Decline of the West, and the Rise of the Rest. Ledeen er endda morsom! Efter ham taler Bruce Thornton.

Steyn: Nogle samfund for dumme til at eksistere

Det er nok en god idé ind imellem at værdsætte hvor godt et land Danmark er. Vi bringer dagligt historier fra den ganske verden om drakonisk og kvasi-totalitær politisk korrekthed, og sandt er det at der er en gennemstrømmende tendens til at fortie ondskab med oprindelse i formørkede kulturer fra de varme lande, som vi også er en del af. Glemmes skal det dog ikke vores enestående grad af frihed for fænomener som ‘sensitivity training’ eller genus-eksperimenter i børneinstitutioner. Mig bekendt er det heller ikke en mulighed i Danmark at syvårige kan sættes på livslang blacklisting som sædelighedsforbrydere for …. et rask spark i skridtet på en legekammerat. Dette skulle angiveligt være sket i Boston: First Grader Accused Of Sexual Harassment. Mark Steyn kommenterer (LFPC).

[…] One can understand that a school board might wish to discourage such activity, but not that it is so irredeemably, obtusely perverse as to categorize such an act as “sexual harassment”. The response of the official school board spokesmoron, one Matthew Wilder, is not encouraging:

“Any kind of inappropriate touching would fall under that category,’’ Wilder said. “The school administration is conducting a full investigation that has not concluded yet.’’

The mother said she spoke with the principal, Leslie Gant, who supposedly told her:

It doesn’t matter who hit who first… He said he hit him in the testicles. That’s assault. That’s sexual assault.

There may be “another side” to this story, but it’s hard to foresee any version of events in which a First Grader can plausibly be guilty of “sexual assault”. Nevertheless, if found guilty, Mark Curran when he turns 18 will be placed on a “sex offender registry”, and his life will be ruined. Mark Steyn: ‘Sometimes societies become too stupid to survive.’

Lidt diskret civillisationskritik: Michael Coren & Peter Hitchens – Atheism & Britain’s decline

Breiviks sindssyge “meningsfæller”

Først var de, massemorderen har citeret, selv potentielle massemordere blot fordi de blev citeret. Nu hvor Breivik er erklæret sindssyg – en ganske vist omdiskuteret diagnose – lider hans forebilleder også af psykotiske vrangforestillinger.Terrorekspert Tore Bjørgo definerer klogeligt nok ikke “de højreekstreme miljøer” nærmere. Breivik og alle hans abonnenter graver Norge dybere og dybere ned i en grøft. Det er ilde, når politik bliver til psykiatri. »Del jer efter anskuelser«, sagde Viggo Hørup. “Del jer efter diagnose,” siger norske eksperter. Hvis ikke det er sygt…..

KJENT TANKEGODS: Breiviks vrangforestillinger som legges til grunn for å erklære ham utilregnelig, er velkjent høyreekstremistisk tankegods, mener terrorekspert.Bjørgo er ekspert på høyreekstreme miljøer ved Politihøgskolen, og er svært skeptisk til at virkelighetsoppfatninger som i flere tiår har preget høyreekstremisme i inn- og utland, nå bli lagt til grunn for å erklære Anders Behring Breivik strafferettslig utilregnelig.
– Jeg setter spørsmålstegn ved om det er riktig at rettspsykiaterne fortolker hans bisarre og konspiratoriske virkelighetsoppfatning uten kunnskap om de kollektive forestillingene som er vanlig i det høyreekstreme miljøet, sier Bjørgo til NRK.no.Breiviks vrangforestillinger vanlig i høyreekstreme miljøer.

Den unge venstresiden har lært debatteknikk av ekstremhøyre. Med stempling og demonisering skal ondt fordrives. Du er ikke rasist, men…Høyreekstreme gleder seg over Breivik-rapport.

Igen i den sidste artikel, er der ikke noget der tilnærmelsesvist ligner en konkretisering af disse “højreekstreme”. Jeg ser ikke noget nogen steder, men jeg må færdes i kredse, der ikke er nær ekstreme nok. Norsk presses daglige insinuationer, hvem gør de klogere på højreekstreme miljøer overhovedet? Man må sandelig håbe, at norsk politi er bedre informeret. Om Breiviks paranoide schizofreni, har vi ikke skrevet andet end, at den overraskede os, og at han virker som en temmelig højt fungerende sindssyg, intet andet, da vi nødigt stiller fjerndiagnoser, og hverken skuffes eller glædes over behandlende psykiateres faglige skøn i modsætning til f.eks. terrorekspert Tore Bjørgo. Han har beskæftiget sig indgående med nordmænds chikanering af indvandrere, men i hans forskning finder man intet om over 4000 røverier begået mod Osloboer på ti år, endsige asylsøgeres overfaldsvoldtægter på norske kvinder. M.a.o. en helt normal dusinforsker, for såvidt der stadig er velforvarede mennesker tilbage i Norge.. – Se også Forskere: Breivik er måske nok sindsyg, men mange “sysler med liknende ideer i ulik grad”.

UK: Endnu en kvinde ser rødt

Det er ikke adfærd der trækker verden i den ene eller den anden retning, og med tanke på de usædvanligt mange daglige historier om opfarende briter der ser rødt in mente, har det måske ikke en gang noget specielt med multikulturen at gøre. Men som dokumentation af hvordan spontan vrede af denne slags kan give sig udslag er det i det mindste interessant at skue (LFPC).

A third sickening racist rant – this time delivered on a London Underground Tube – has been posted online. In the the clip a brunette woman is seen hurling racist abuse at a passenger and jabbing her finger at him. The unnamed woman ‘welcomes’ the man to London and tells him: ‘Learn the lingo and then think about coming back you ******* r*****’. […]

Clutching a rose, she then screeches: We have got enough of you ******* muppets in our country, stealing out jobs, ******* taking the English jobs.’

She then glances around the carriage and apologises to passengers for her outburst before returning her attention to her victim and making an obscene gesture with her middle finger, saying: ‘BNP, that’s me. I don’t care, **** off.’ The video, which was shot in June last year, was uploaded on YouTube by a friend of the victim. ‘BNP, that’s me, now f*** off’: Vile race rant No.3 caught on camera as ANOTHER woman hurls abuse on a train ; se også My Tram Experience Response

Og “et omvendt Falling-Down-Syndrom”: Alle hvide skal dø !

UK: 47% stigning i æreskriminalitet

I vestlige lande begås 91% af alle æresdrab af muslimer. Til trods for landets store grupper af hinduer og sikher taler the Daily Mail her ikke om ‘Asians’, men om muslimer (LFPC).

Nearly 3,000 so-called honour attacks were recorded by police in Britain last year, new research has revealed. According to figures obtained by the Iranian and Kurdish Women’s Rights Organisation (Ikwro), at least 2,823 incidents of ‘honour-based’ violence took place, with the highest number recorded in London.

The charity said the statistics fail to provide the full picture of the levels of ‘honour’ violence in the UK , but are the best national estimate so far. The data, taken from from 39 out of 52 UK forces, was released following a freedom of information request by Ikwro. […]

Between the 12 forces able to provide figures from 2009, there was an overall 47 per cent rise in honour attack incidents. ‘Honour’ attacks are punishments usually carried out against Muslim women who have been accused of bringing shame on their family and in the past have included abductions, mutilations, beatings and murder.

Ikwro director Diana Nammi told the BBC that families often deny the existence of the attacks. She said: ‘The perpetrators will be even considered as a hero within the community because he is the one defending the family and community’s honour and reputation.’ […] Alarming rise of Muslim ‘honour attacks’ in the UK as police reveal thousands were carried out last year

Arbetskrafttillskott – 600 somalier till Borlänge, Somalier dömd för våldtäkter i Borlänge‏, Borlänge mobilserar för somalisk massinvasion, Borlänge kommun klarar inte inflödet av somalier, Motståndsrörelsen Dalarna – 1:a maj i Borlänge,Allt fler behöver hjälp i Borlänge. Julia Caesar kronik om byen: Søndagskrönika: Mina drömmars stad. Det er ligegyldigt om jeg skulle have lyst til at kalde de ansvarlige landsforræddere. Det er ikke min by, mit land, mine følelser. Problemet for dem opstår selvfølgelig den dag, de lokale får lyst til at sætte navn på landsforrædderne. Det bliver deres problem, held og lykke til dem og sikken en idyl, det bliver. Vi følger dem til dørs uden filter til den tid, for det er svært at forestille sig, den tid ikke kommer, selvom håbet endnu er lysegrønt. Nå ja, lad os kalde det lyserødt.

Sexchikaneret og bestjålet i busser: “Ny kynisk overgrebsform”

Oslo minder om Cairo for nogle år siden, og i dag for den sags skyld: Sexual Harassment on the Streets of Cairo.

To venninner i 20-årene ble angrepet og befølt av en gjeng med menn på nattbussen i Oslo. Voldsforsker advarer mot det hun kaller en ny og kynisk overgrepsform.

I september ble en 25 år gammel kvinne og venninnen hennes omringet på nattbussen. 25-åringen forteller til NRK at det var omtrent tjue menn som klådde på dem og forklarer at hun følte det var hender overalt, på brystene, på rumpa og mellom beina. Flere kvinner i Oslo har den siste tiden opplevd lignende hendelser. Venninnene prøvde å dytte unna mennene, men de var omringet. Og ved hvert busstopp gikk noen menn av, mens nye kom mot dem.Mens bussen manøvrerer seg østover holder jentene rundt hverandre. De er redde og tør ikke prøve å komme seg av, i frykt for at mennene skal følge etter dem. Hele tiden blir de blir tatt på, samtidig som mennene river ringene av fingrene deres og stjeler fra veskene.

Ved busstoppet på Sofienberg i Oslo kommer de seg ut av klyngen de står i. De vet at en kamerat venter på dem ved neste stopp. Der kommer de seg ut, og oppdager da at knokene er blodige. Kvinnene sier de tror verken medpassasjerer eller sjåføren oppdaget hva som hendte fordi gjengen stod så tett rundt dem, og de var små sammenlignet med mennene. Ble omringet og befølt på nattbussen, “Overfallsbeføling”.

Bør Anders Behring Breivik henrettes ?

Forleden argumenterede Marine Le Pen for, at Frankrig ser forbrydelser, staten ikke har noget strafferetligt, proportionalt svar på, og at genindførelsen af dødsstraffen derfor bør kunne diskuteres. Det i særklasse barbariske mord på den jødiske Ilan Halimi i 2006, er et sådant eksempel. Afskaffelsen af dødsstraf er grundlagt i samfund i en social harmoni, vi er ved at forlade. Hvad skulle vi have gjort ved London og Madrid bomberne, hvis ikke de havde været så hensynsfulde at ekspedere sig selv til himmels? Hvad ville befolkningerne og de ramte have fundet rimeligt, og hvad havde vores strafferetlige svar været? Bin Ladin blev de facto “dødsdømt”, men ikke af en domstol. Få havde noget at indvende imod det udenomsretslige mord. Han var en krigsførende kombattant, og han kendte indsatsen. Uviljen mod at diskutere dødsstraffen, vidner om et gigantisk hykleri. Vi er parate til at lade vores soldater skyde og bombe i tusindvis af afghanske 15-årige drenge, hvis eneste karrieremulighed er, at få en AK-47 i hånden og “kæmpe mod islams fjender”, fordi “kampen for vores frihed foregår i Helmand, (bare vi ikke ser for udpenslede billeder af det)” men når det kommer til hjemlig vold, så er vi fuldstændige bløddyr, der ikke vil påtage os noget ansvar over liv og død overhovedet.

Jeg mener også dødstraf må kunne overvejes under særligt skærpede omstændigheder, alene for at komme retsfølelsen i møde og undgå selvtægt, men ingen vil gribe bolden endsige argumentere imod det. Sverige har oplevet “dødsstraf ved selvtægt” her og her, fordi mennesker ikke føler, at retssystemet yder en morder en adækvat straf. Det er ikke nogen ønskelig løsning i et retssamfund, at et land presser forbryderes straf ud i privat entreprise. Breivik kommer selv til at leve i akut livsfare fra det private initiativ resten af sit liv. Dør han af det, er det retssamfundets udeladelsessynd.

“Det gør humane samfund ikke”, men det er ikke lige præcis noget retsfilosofisk argument. Breivik har taget 4.500 leveår fra unge mennesker, han erklærede sit land krig, og selv Norge har i krig dødsstraf. En forråelse, javist, men forråelsen er helt på forbrydernes side, og en stat kan blive tvunget til at følge truslernes optrapning og forbrydelsernes uhyrlighed. Er han rablende utilregnelig, – og det er han da forhåbentlig, – skal han naturligvis ikke aflives, men er han ikke, bør han have den strengest mulige straf, og det er ikke livsvarig indespærring i en treværelses-lejlighed med TV og træningsudstyr…….. Alan Lake mener, Norge bør henrette ham. I sig selv nok til at mistænkeliggøre ham i norsk presse, der ikke selv har noget der blot ligner et svar på barbaren Breivik. Vi tøver med at mene noget definitivt, men vi beskriver, hvad der presser sig på, for spørgsmålet i rubrikken forsvinder ikke af sig selv. Tilpas mange finder ham værdig til den skæbne, han beredte 69 andre. Man kan sidde det overhørigt, men ikke i uendelighed.

Jeg mener at enhver som har begått mer enn to drap bør henrettes, sier Lake som svar på spørsmålet om hva slags straff Breivik fortjener…..Han hevder at han ikke var blant dem som fikk tilsendt nordmannens manifest og understreker igjen at han aldri har møtt Breivik. Han har imidlertid møtt den norske bloggeren Fjordman, og omtaler samtalene med ham som «interessante». Alan Lake var i forrige uke i politiavhør i England i forbindelse med Breivik-saken. 47-åringen regnes som en nøkkelperson i den antiislamske organisasjonen English Defence League. Påstått mentor mener Breivik fortjener dødsstraff

Moralsk relativisme når den er allerværst

Her er et mysterium: Hvordan kan de opvoksende generationer der oplever at de tilvandrede tredjeverdenskulturer de møder i deres hverdag ikke selv er moralrelativistiske, forestille sig en fremtid hvor det fælles grundlag er ‘live and let live’? Man kan vedtage med sig selv at værdidomme er relative; styrke og voldsparathed kan derimod aldrig relativeres, og har man altså selv frasagt sig retten til at handle på vegne af ens egen kulturs værdier er der problemer forude. Via PJ Media (LFPC).

“Moments Of Startling Clarity” Dr. Stephen L. Anderson

“The picture is horrific. Aisha’s beautiful eyes stare hauntingly back at you above the mangled hole that was once her nose. Some of my students could not even raise their eyes to look at it. I could see that many were experiencing deep emotions.

But I was not prepared for their reaction.

I had expected strong aversion; but that’s not what I got. Instead, they became confused. They seemed not to know what to think. They spoke timorously, afraid to make any moral judgment at all. They were unwilling to criticize any situation originating in a different culture.

They said, “Well, we might not like it, but maybe over there it’s okay.” One student said, “I don’t feel anything at all; I see lots of this kind of stuff .”

Another said (with no consciousness of self-contradiction), “It’s just wrong to judge other cultures.”

“While we may hope some are capable of bridging the gap between principled morality and this ethically vacuous relativism, it is evident that a good many are not. For them, the overriding message is “never judge, never criticize, never take a position.” […] “It’s just wrong to judge other cultures.”

Henrik Gade Jensen: Ræven går derude, mor (anmeldelse)

Lars Hedegaard engagerede sig energisk for EU i Europabevægelsen i 1990’erne til nutidig fortrydelse. Fatwaen mod Salman Rushdie i 1989 blev ingen øjenåbner og først 10 år senere i 1999 skrev han sin første islamkritiske artikel. Og så det gik ellers hurtigt, og siden følger bøger og indlæg om den trussel, som islam udgør for Europa.Samtidig er han med til at udvikle Berlingskes Groft Sagt-spalte med daglige slag i bolledejen. Undervejs uddeles der lussinger, som når Anders Fogh Rasmussens kulturkamp sammenlignes med en generals kommando til angreb, hvorefter han selv gemmer sig i nærmeste busk.
Mange navngivne journalister bliver også spiddet: De ved ikke, hvad de snakker om, de kommer med grove beskyldninger, og de vil altid blive støttet af deres kollegaer.
Lars Hedegaards erindringer er som en frisk vin, der bliver mere spændende at åbne om få år. For så kan det konstateres, om han fik ret i sine profetier. Indtil da indgår den i rækken af gedigne selv- og venstrefløjs-opgør, fordi marxisten og ateisten Hedegaard skriver som en kristen kirkefader, der ved, at han har syndet.Et fremragende opgør og et præcist tidsbillede.Lars Hedegaard: Ræven går derude, mor

Hvem har ikke været på Andys Bar til kl. 05 ? Menneskelig fejlbarlighed. Og en anden gylden popsang, aussies, jeg også skylder en kvinde, som i virkeligheden også næsten alt andet. Hver lørdag hører man så meget her. Hvem ved, om Peter Øvig Knudsen lytter med, og græder snot over at være for ung ? Dyrk det ikke, for det ligner en last, selvom man kommer i P1, Radio 24 et eller andet københavnerkulturpersonligheder og Deadline. København er en købstad, førstegenerations-genierne hænger løst på det indre Nørre-Vester- og Østerbro. De har fået deres egen public service radiokanal, hvis mødregrupper og mondæne small-talkere har fået smidt den klassiske musik af FM båndet. Det er konservativ politik, måske derfor partiet kysser spærregrænsen.

Tom Waits: Bad as me

Gravel Pit The voice and times of Tom Waits anmeldt i The New Yorker

When Waits was a teen-ager, he saw Bob Dylan perform. Like Dylan, Waits is big on characters, stories, and punch lines, and he favors images over confessions.

Læs mere »

Sendt 30 november 2011. Se også: Steyn in Scandinavia: “You will have to kill us all”, Mark Steyn in Scandinavia, II, Mark Steyn: “Lars man standing again”

Marokkanere i Holland: Over 50 % kriminelle og på socialhjælp

Forty percent of Moroccan immigrants in the Netherlands between the ages of 12 and 24 have been arrested, fined, charged or otherwise accused of committing a crime during the past five years, according to a new report commissioned by the Dutch Ministry of Interior.In Dutch neighborhoods where the majority of residents are Moroccan immigrants, the youth crime rate reaches 50%. Moreover, juvenile delinquency among Moroccans is not limited to males; girls and young women are increasingly involved in criminal activities.

The “Dutch-Moroccan Monitor 2011” also reveals that most of the Moroccan youth involved in criminal activities were born in Holland. This implies that the children of Moroccan immigrants are not integrating into Dutch society, and confirms that the Netherlands is paying dearly for its failed multicultural approach to immigration.

The report, which was produced by the Rotterdam Institute for Social Policy Research (Risbo) at the Erasmus University Rotterdam, examines the extent and nature of crime among the Dutch-Moroccan population in 22 municipalities in the Netherlands. The data were taken from the Herkenningsdienstsysteem (HKS), a nationwide database where the Dutch police register criminal suspects. So who is to blame for the failure of Moroccans to integrate into Dutch society and the attendant epidemic of Moroccan youth criminality?

According to Dutch journalist Fleur Jurgens in her book, “The Moroccan Drama” (Het Marokkanendrama), the blame lies with two groups: the Moroccans, who say the Dutch are responsible for their circumstances, and leftwing multiculturalists, who have portrayed Moroccans as the defenseless victims of an unfair society. Jurgens convincingly demolishes four multicultural myths that have been built up over the years, and which have prevented the implementation of lasting solutions.

The first myth is that there is no Moroccan problem. Jurgens answers this myth with the following statistics: over 60% of Moroccan youths between 17 and 23 drop out of school without even a basic qualification; Moroccan youth unemployment in the Netherlands is around 40%; more than 60% of Moroccan males between ages 40 and 64 live on Dutch social welfare benefits.

The second myth is that Moroccans turn to crime because the Dutch labor market discriminates against them. Jurgens refutes this by pointing out that immigrants from many countries are working in the Netherlands.

The third myth is that Moroccan parents cannot control the conduct of their sons because it is not part of their culture. Jurgens disproves this claim by showing that many Moroccan girls complain about the intense social control they face from their parents.

The fourth myth is that the Netherlands has a moral debt to the Moroccan immigrants because they were recruited as “guest workers” by the Dutch in Morocco. Jurgens refutes this argument by showing that not only was such recruitment stopped in 1973, but that at least half of the Moroccans who were recruited as guest workers eventually returned to Morocco. The present population is almost entirely made up of Moroccans who immigrated to the Netherlands on their own initiative for economic reasons.

Jurgens concludes that Moroccan parents are to blame for the antisocial behavior of their children by teaching them at a young age to hate the Dutch and abhor their society. Dutch politician Geert Wilders has taken Jurgens’ analysis one step further by arguing that Moroccans are not integrating because they do not want to. He has told Parliament that Moroccans are in the Netherlands not to integrate but rather to “subjugate the Dutch and to rule over them.” He said: “They happily accept our dole, houses and doctors, but not our rules and values.”Moroccan Crime in the Netherlands & the Myths of Multiculturalism , Mulitikulti gescheitert: Regierungsbericht enthüllt Wahrheit über marokkanische Verbrechen in Holland

Regimekritisk blog Sveriges 12. største nyhedsmedie
“Afpixelleret” – et sigende navn om svenske mediers pixellering af virkeligheden. Danmark kan bruge en blogosfære nu og da når Ritzau går i auto-mode, når Jyllands Posten ikke er til at skelne fra Politiken, men i Sverige er den essentiel for overhovedet at kunne trække vejret og formidle “ubehagelige” kendsgerninger. Den voldsomt statsstøttede svenske presse har svigtet sin demokratiske opgave i årtier. Men som man ser, har Nordens værste socialdemokratiske propaganda-site, Aftonbladet, stadig langt den største indflydelse. I modsætning til deres moderparti, kan man roligt sige. Folk læser altså Aftonbladet, men de giver ikke mange potter p… for deres politiske, såkaldte nyhedsformidling. For slet ikke at tale om deres opinion, der befinder sig afkoblet fra enhver dagligdag. Svenskerne er blevet “borgerlige” i stort tal, men spørgsmålet er selvfølgelig hvor længe Reinfeldt har de stemmer til låns. Efter hans hidtidige ageren at dømme – temmelig kort.