Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen, HRS och document.no. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Den svenska regeringen håller på att byta befolkning på Sverige. Sedan den borgerliga alliansregeringen kom till makten 2006 har takten i invandringen slagit nya rekord. Invandringen av svårintegrerade personer från muslimska länder i Afrika och Mellanöstern har i det närmaste fördubblats. Antalet utrikes födda ökar nu 12,5 gånger mer än den svenskfödda befolkningen. Om invandringen fortsätter i samma takt som de senaste fjorton åren kommer svenskarna att vara i minoritet i de största svenska städerna omkring 2050. Alla tecken tyder på att invandringspolitiken har gått överstyr och att politikerna har tappat greppet. Det är inte sunt förnuft som styr Sverige. En total beröringsångest inför invandringspolitiken har resulterat i massflykt från politiskt ansvar. Sandlådeprestige och statsminister Fredrik Reinfeldts (m) paranoida hat mot ett demokratiskt invalt riksdagsparti, Sverigedemokraterna, tillåts styra ett helt lands politik.

Den borgerliga alliansregeringen sa ingenting före valet 2006 om att de tänkte trappa upp invandringen till extrema nivåer, det vill säga ännu mer extrema än den socialdemokratiska regeringen hade lyckats med. Att svensk invandringspolitik är extrem i jämförelse med andra länder är ett välkänt faktum, och sannolikt röstade många väljare på moderaterna i förhoppning om en åtstramning. Det blev tvärtom. Sett i backspegeln fem år senare har moderaterna, centern, folkpartiet och kristdemokraterna visat sig vara verkliga invandringsextremister. Under deras fem år vid makten har inflödet till Sverige sprängt alla gränser.

Den förra borgerliga regeringen med Carl Bildt (m) som statsminister och Birgit ”We shall overcome” Friggebo (fp) som invandringsminister öppnade 1991-94 Sveriges gränser för en invandringsexplosion från Balkan. 1994 slog den i taket med ett All Time High på 78 987 beviljade uppehållstillstånd. Det rekordet har Fredrik Reinfeldts regering ännu inte slagit, men den nafsar sina borgerliga föregångares tätt i bakhasorna med ett genomsnittligt insläpp på 75 000 utlänningar per år sedan första januari 2007. Totalt har den borgerliga alliansregeringen sedan den kom till makten beviljat uppehållstillstånd till 299 808 utlänningar

Drygt 1,3 miljoner utlänningar har beviljats uppehållstillstånd

Migrationsverkets statistik över beviljade uppehållstillstånd går bara tillbaka till 1980. De stora strömmar asylsökande som på 1970-talet kom från Chile och andra delar av Latinamerika är alltså inte medräknade. Under perioden 1980-2010 har totalt drygt 1,3 miljoner, eller exakt 1 304 933 utlänningar beviljats uppehållstillstånd i Sverige, inklusive flyktingar, arbetskraftsinvandrare, adoptivbarn, gäststuderande och invandring enligt EES-avtalet.

Politiker och media vill gärna att svenska folket ska tro att alla som kommer till Sverige är flyktingar som flyr från krig och förföljelse. Så är det inte alls. Av de 1,3 miljoner som fått stanna i Sverige efter 1980 är bara 2,3 procent eller 29 852 personer flyktingar enligt FN:s Genèvekonvention. Men svenska politiker och myndigheter har utöver Genèvekonventionens flyktingkriterier uppfunnit klassificeringar som de är ensamma om i världen; ”de factoflyktingar” som från 1997 bytte namn till ”skyddsbehövande”, samt det flexibla begreppet ”humanitära skäl”. Nästan häften av de 1,3 miljoner som beviljats uppehållstillstånd, cirka 600 000, har kommit genom den kedjeinvandring som går under namnet anhöriginvandring.

Ett systematiskt utbyte av den svenska befolkningen

Det pågår ett systematiskt utbyte av den svenska befolkningen. Svenska kvinnor föder i genomsnitt 1,66 barn. Det är alldeles för få för att inte den svenska befolkningen ska minska.

 Sedan 2002 har antalet invånare med utländsk bakgrund (utrikes födda eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar) ökat med närmare en halv miljon, eller 439 675 personer. Under samma tid har antalet invånare med svensk bakgrund (som alltså även inrymmer inrikes födda med en utrikes född förälder) ökat med futtiga 35 107 personer. Personer med utrikes bakgrund har med andra ord under de senaste åtta åren ökat 12,5 gånger mer än svenskarna.

Det är bara i sex län: Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands län, Skåne län, Hallands län och Västra Götalands län – som i stort sett sammanfaller med de tre storstadsregionerna – som den svenska befolkningen inte minskar. I övriga femton av landets 21 län minskar den kraftigt – samtidigt som antalet invånare med utländsk bakgrund ökar. I Stockholms län ökade befolkningen med utrikes bakgrund dubbelt så mycket som den svenska de senaste åtta åren. I Göteborg ökade den utländska befolkningen fem gånger mer än den svenska.

Vad allmänheten inte får veta

Det här är fakta som gammelmedia inte vill informera allmänheten om. Ingen journalist är intresserad av att översätta Statistiska Centralbyråns, SCB:s, eller migrationsverkets statistik till begriplig information. Statistik finns tillgänglig på myndigheternas hemsidor, men den är ofta svåröverskådlig och tydligt anpassad för att inte ge upphov till politiskt inkorrekta slutsatser. Det är istället bloggare som gör jobbet; som arbetar ideéllt utifrån eget intresse och samhällsansvar, ställer samman statistik, avläser tendenser, skapar grafik, skriver artiklar. En av dem är Affes statistikblogg, som står för en stor del av det statistiska underlaget till den här krönikan. Hans arbete visar i olika inlägg det som samhällets elit inte vill att svenska folket ska få veta – att Sverige är på väg mot utplåning av sin ursprungsbefolkning.

I en lång rad kommuner röstar invånarna med fötterna och flyttar i vad som kallas ”the white flight”. I bland annat Södertälje och Malmö flyr svenskarna från mångkulturen i takt med att invandrarna flyttar in. Under perioden lämnade 3 576 svenskar Södertälje, och 1 795 Malmöbor med svensk bakgrund sa adjö till Ilmar Reepalus (s) mångkulturella inferno och flyttade. Landskrona, Botkyrka, Avesta, Borlänge, Ludvika och Söderhamn är andra exempel på invandrartäta kommuner som svenskarna överger. När man inte upplever sig ha någon möjlighet att påverka via röstsedeln är flytt från en påtvingad mångkultur det enda som återstår – för dem som kan. I det tysta pågår en folkvandring inom landet av aldrig tidigare skådat slag, och det är en folkomflyttning som vi aldrig någonsin hör politiker eller media tala om.

Svenskar i minoritet i storstäderna 2050

I två kommuner, Botkyrka och Haparanda, var invandrare i majoritet 2010. Om invandringstakten under perioden 1997-2010 består kommer invandrarna 2050 att vara i majoritet och de med svensk bakgrund i minoritet i alla de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö.

Om invandringstakten sedan alliansregeringen kom till makten håller i sig kommer vi att få se en ännu snabbare utveckling mot att svenskar hamnar i minoritet. Det är bara 39 år till 2050.

Vi som lever nu lever redan i ett förvandlat land där svensk kultur och västerländska värden är på väg in i minnenas arkiv. Det land som våra barn och barnbarn kommer att leva i – på vilka sätt kommer det att påminna om Sverige? Kommer det att finnas någonting kvar av det land vi en gång hade?

”Kom åtminstone ihåg, kära röda, blå och färglösa vänner att era egna barn kommer att hålla er ansvariga för det mycket fattigare samhälle som ni är på god väg att lämna efter er till dem, för att ni inte handlade i tid.”

Det skriver Helmuth Nyborg, professor emeritus vid Aarhus universitet i en artikel med rubriken ”Infödte kommer i mindretal” i Jyllands-Posten. I artikeln framhåller han Sverige som varnande exempel för Danmark och övriga Europa. Jag återkommer till hans slutsatser senare.

Invandringen från MENA har nästan fördubblats

Fredrik Reinfeldts regering har trappat upp invandringen avsevärt jämfört med den tidigare socialdemokratiska regeringen. Insläppet från muslimska länder, länder i Mellanöstern och Afrika har ökat särskilt kraftigt. Inklusive invandringen från några länder med grupper av svårintegrerade invånare (bland annat Bulgarien, före detta Jugoslavien, Moldavien, Rumänien) har invandringen från de här länderna sedan alliansregeringen kom till makten nästan fördubblats, från 1 463 personer per månad till 2 711 personer per månad.

Den invandring och asylprövning som ska vara rättssäker och följa utlänningslagen har enligt rapporter från ”miggor” i praktiken urartat till fri invandring. ”Miggorna” är anställda på migrationsverket som i vanmakt och förtvivlan skriver anonymt på Merit Wagers blogg.

Prövningen av arbetskraftsinvandrare har blivit ett skämt, eftersom de enheter som ska sköta den lika gärna kan ersättas med stämpeldynor. Försäkringskassan, Centrala studiestödsnämnden, Pensionsmyndigheten och socialförvaltningarna betalar glatt ut bidrag, år efter år, till personer som uppehåller sig illegalt i landet. Exemplen är hårresande. Här är några av ”miggornas” berättelser:

Förtvivlade ”miggor” rapporterar om missbrukad asylrätt

• Far och son hade tillstånd som upphörde att gälla hösten 2007. Har sedan dess haft allt betalt (bostad, sjukvård, skola, kost och logi och kläder) av kommunen de vistas i. Allt blev uppdagat när pappan greps misstänkt för bostadsinbrott.

• En kvinna skilde sig 2006 när maken lämnade Sverige. Hon stannade helt sonika kvar, och har haft allt betalt (bostad, språkundervisning, praktikplatser, kost och logi) av kommunen hon vistats i under nästan fem år. Detta blev uppdagat när kvinnan sökte PUT (permanent uppehållstillstånd) och menade att hon hade skyddsskäl mot sitt hemland. Skyddsskäl som hon då hållit för sig själv i ett halvt decennium. (Merit Wager)

• ”En man saknade helt asylskäl, men myndigheterna gav upp och beviljade hans ansökan på ”humanitära skäl”, mest för att han hade barn. När mannen fått PUT i Sverige ville han varken läsa svenska eller arbeta. Han blev förbannad när man drog in socialbidraget på grund av hans totala ovilja att göra det allra minsta rätt för sig. Den här mannen tyckte inte att det var rätt av svenska staten att ställa krav på honom. Han ansåg att det fanns pengar i Sverige och att han hade rätt att ta del av dem. Han lärde sig aldrig svenska, tog aldrig ett vitt jobb. Han levde på existensminimum från socialtjänsten, på bostadsbidragen och barnbidragen och jobbade svart några år. Sedan flyttade han tillbaka till hemlandet, hyrde ut sin lägenhet i andra hand till 10-15 asylsökande samtidigt, som alla betalade 1 500 kronor var. Sina barn lämnade han hos släktingar. Han såg till att komma hit då och då för att inkassera bostadsbidragen och barnbidragen och visa upp sig på arbetsförmedlingen och socialen för att förhindra att hans PUT återkallades. Numera är han svensk medborgare.” (Merit Wager)

• ”Miggorna” berättar om somalier som inte är somalier, som inte infinner sig till sina egna asylutredningar och om eritreaner med tre olika identiteter. (Merit Wager)

Asylrätten missbrukas systematiskt.

• ”Som till exempel att barn i familj som fått PUT på grund av anknytning lämnar ”hemmet” utan att ”föräldrarna” bryr sig och att de sedan ansöker om asyl som påstått ensamkommande barn från Somalia, Irak eller Eritrea – för att få hit nya föräldrapar, nu oftast de biologiska. De sociala myndigheterna är givetvis bekymrade och värnar om dessa ”barn”. För det mesta rör det sig förstås inte om några barn utan om personer vilkas ålder ifrågasattes redan när de kom hit, då på grund av anknytning. Men man godtog det ändå.” (Merit Wager)

”Miggorna” har i många år rapporterat om en totalt urspårad invandringspolitik. Ingen bryr sig. Journalister lusläser Merit Wagers blogg, liksom de läser Snaphanen, Politiskt Inkorrekt, document.no, Uriasposten, Affes statistikblogg, Fria Tider, Jan Millds blogg, MXp och många andra bloggar. Men de skulle hellre dö än låtsas om det och – än värre – låtsas om att de har tillägnat sig någon politiskt inkorrekt kunskap. De fortsätter att redigera verkligheten. Hur den processen går till vill jag helst inte ha någon inblick i, men Hans Rustad ger en beskrivning på document.no.

En olöst personlig neuros styr Sverige

En som definitivt inte bryr sig är statsminister Fredrik Reinfeldt (m). Han har fullt upp med att vantrivas med att leda en minoritetsregering, en position som för någon med hans personlighet utgör en dödlig förolämpning. Fredrik Reinfeldt vill bestämma själv. All sin frustration över att regera i minoritet, all ilska och alla tillkortakommanden projicerar han på ett demokratiskt invalt riksdagsparti, Sverigedemokraterna. Fredrik Reinfeldt tål dem inte, och han accepterar inte att mer än 300 000 väljare har röstat in dem i riksdagen. De är ett ständigt närvarande rött skynke för hans ögon. Gång på gång upprepar Sveriges statsminister att han tänker göra allt för att isolera detta demokratiskt invalda parti från politiskt inflytande. Så talar en antidemokrat. Av allt att döma bär Fredrik Reinfeldt på någon form av mobbingproblematik som är så obearbetad och omedveten att den levs ut inför öppen ridå. En olöst personlig neuros styr i praktiken Sverige. Lägg till detta alla politikers gränspsykotiska godhetssyndrom som yttrar sig i en strävan att vara världsmästare på att ta hand om alla jordens människor – och bilden av ett sjunkande skepp blir allt tydligare.

Lagändring för fler somalier

”Man kan ju alltid möblera om på däck när fartyget sjunker.”

(Citat av journalisten Frederick Lyon (Ben Wishaw) i BBC:s kritikerrosade serie ”The Hour”, som nyligen sändes i SVT.)

Det är ungefär vad regeringen Reinfeldt håller på med. Möblerar om på däck. I desperation över minoritetssitsen har den kastat sig i miljöpartiets invandringsextremistiska famn. Bara SD kan isoleras från inflytande spelar det ingen roll om Sverige sjunker. I ett första steg ska lagen ändras så att alla somalier ska få ta hit sina anhöriga utan pass eller andra ID-handlingar. I gruppen ingår somaliska mödrar som har flytt från och övergivit sina stora barnaskaror och, när de själva har satt sig i säkerhet, dragit igång kampanjer för att återförenas med sina barn – i Sverige.

Dessutom ska barn som vistas illegalt i Sverige få fri skolgång. Kalaset beräknas till en början kosta 850 miljoner kronor, närmast att se som ett tillyxat startkapital eftersom ingen vet hur många som kommer att dra nytta av ändringarna..

”Jag vill ha mina skattepengar tillbaka”

Joao, invandrare från Portugal, skriver i en av 772 kommentarer till nyheten på Politiskt Inkorrekt:

”Ja, jag, som portugis, europé och svensk skattebetalare blev oerhört arg på den här nyheten att somalierna kommer att fortsätta invadera Europa. I Portugal har vi angolaner, men Angola var ju vår koloni och de får inga bidrag, de MÅSTE jobba. I Portugal ger vi inga asyl eftersom vi inte vill vara med i flyktingindustrin som drabbar Sverige och Norge.

Jag har bott här i nästan 4 år och älskar svensk kultur och tradition, men jag tycker att det är förkastligt att ni importerar de allra fattigaste islamister. I Europa kan man både läsa, skriva osv… Hur fan kommer de att få jobb här? De vet att de inte får jobb, utan att det är rena rama lotterivinsten. Jag är utlänning, jag vet att Sverige inte är mitt land, men ni måste reflektera mer. Vi i Europa har en tusenårig kristen tradition, med filosofi, öppenhet och vi har lärt oss att vara solidariska mot varandra. Jag vill se dagen då afrikaner kommer att ge oss sina pengar…

JAG VILL HA MINA SKATTEPENGAR TILLBAKA. Jag föredrar att hjälpa svenska pensionärer eller andra kristna än att stödja al-Shabaabs framtid. Ursäkta om jag låter hård, men jag är upprörd.”

”Vi har ju ba´ varann”

Svensk invandringspolitik utgår ifrån en ödesdiger illusion, nämligen att alla invandrare är som vi, eller åtminstone blir precis som svenskar så fort de sätter fötterna på svensk mark. Och skulle de inte bli som svenskar ens då går det säkert att fixa med generös miljardrullning och lite social ingenjörskonst.

2004 togs en bild av de fyra borgerliga partiledarna hemma hos centerns partiledare Maud Olofsson. Den som tittar noga på bilden ser en broderad bonad ovanför de borgerliga huvudena. Någon, kanske Maud Olofsson själv, har broderat: ”Det bästa vi har är varandra”. Det var ungefär samma ord som hon hulkade fram vid sitt lyckligtvis sista tal i Almedalen den 7 juli i år:

”Vi har ju ba´ varann. Vi är ju bara människor.”

Låt oss hoppas att hon efter avgången som partiledare i veckan ägnar sig helhjärtat åt broderi, som är en tyst sysselsättning.

”Alla människor är lika” – medveten manipulation

För riksdagens sju vänsterpartier och Sveriges hela politiskt korrekta åsiktsetablissemang är fakta om invandringens konsekvenser ointressanta. I takt med att konsekvenserna visar sig allt tydligare ljuder deras paradklyscha alltmer ihåligt:

”Vad är det för skillnad? Vi är ju alla människor!”

Den beramade så kallade ”värdegrunden” om alla människors lika värde vantolkas till påståendet att alla människor är lika. Det är ett medvetet försök till manipulation. Värdegrundsapostlarna är inte dummare än att de inser att tesen om alla människors lika värde blir allt svårare att försvara när allt fler ser de uppenbara skillnaderna i kultur och moral, egenförsörjning, vilja till integration, kriminalitet, bidragsberoende med mera. För att legitimera en vanvettig politik försöker de alltmer desperat invagga oss i tron att alla människor är lika.

Karl-Olov Arnstberg, pensionerad professor i etnologi, skriver om värdegrunden på Merit Wagers blogg:

”Värdegrund är ett begrepp som smugit sig in bakvägen i det politiska landskapet. Den eller de som inte har rätt värdegrund är det legitimt att mobba. Värdegrund är med andra ord ett begrepp som vänder sig mot rätten att tycka och tänka fritt. Visst, tänk fritt du, men då får du inte leka på våran gård. Har du inte rätt värdegrund så kommer vi inte att anställa dig och heller inte ta dina tjänster i anspråk. Om vi från detta går vidare till frågan om allas lika värde, så är det en retorisk fras som låter bra men inte har någon som helst verklighetsanknytning. Människor har aldrig varit lika värda, inte i dagens Sverige och inte i gårdagens och inte heller någon annanstans. De kommer heller aldrig någonsin att bli det. Människor är olika värda men låtsas inte om det. Filosofen Slavoj Žižek betecknar ”allas lika värde” som en ideologisk fantasi. Begreppet har därför ingen politisk representativitet utan fungerar enbart som ett sorteringsverktyg.”

Vulgäruppfattningar om att alla människor är lika är ingenting annat än politisk demagogi av ohederligaste slag. De som uttalar dem bortser från all kunskap om det allra mest centrala hos människor: identitet och tillhörighet. Identiteten grundläggs i det sammanhang där man föds och växer upp, i familj, släkt, språk, kultur och religion. Alla människor vill höra till ett sammanhang där de liknar och kan känna igen sig i varandra, och där de delar samma normer och uppförandekoder.

Utrikes födda överrepresenterade i bidragsförsörjning

Skillnaderna mellan människor av olika ursprung manifesterar sig med kristallklar tydlighet på alla samhällsområden. Mer än 50 procent av invandrarna lever på socialbidrag, och många därutöver försörjs i andra bidragssystem. Finansminister Anders Borg (m) har all anledning att vara bekymrad, som framgår av den här videoinspelningen från Finanspolitiska rådets paneldebatt den 1 juni.

Utlandsfödda i Sverige är överrepresenterade 8,8 gånger i utnyttjandet av försörjningsstöd (socialbidrag) jämfört med den svenskfödda befolkningen. De utgör 14,7 procent av Sveriges befolkning men förbrukar 60,2 procent av de totala socialbidragen. Siffran skulle vara ännu högre om inte bara utlandsfödda utan även personer med utrikes bakgrund vore medräknade.

Högst är utrikes föddas överrepresentation i Växjö, där de förbrukar 78,9 procent av kostnaderna för försörjningsstöd (21,5 gånger mer än svenskarna). I Södertälje 77,8 procent, i Botkyrka 77,2 i Malmö 75,4, i Kristianstad 72,6 procent, i Stockholm 67,5 och i Göteborg 66,7 procent.

Av utgifterna i offentliga sektorn slukas nu nästan hälften, 41 procent, av kostnaderna för socialt skydd (olika sociala transfereringssystem), medan den hårdhänt nedskurna sjukvården, med en halvering av slutenvårdsplatserna på 30 år, bara drar 13 procent. Invandrarnas höga bidragsberoende drar upp de sociala utgifterna väsentligt.

Högst IQ i Ostasien, lägst i Afrika

Sedan Statens institut för rasbiologi på 1920-talet och nazisternas judeutrotning är allt tal om raser och biologiska skillnader tabu. Tabubeläggandet trollar givetvis inte bort de stora skillnader i till exempel genomsnittlig intelligenskvot, IQ, som finns i olika delar av världen och är väl belagda i forskning.

Invånare i ostasiatiska regioner som Hong Kong, Singapore, Japan, Kina, Taiwan, Nord- och Sydkorea har världens högsta genomsnittliga IQ på 105-108. Infödda nordbor har i genomsnitt en IQ på 98-100. Länderna i Mellanöstern har låg genomsnittlig IQ, och allra lägst är den i Afrika; i Irak är genomsnittet IQ 87, i Afghanistan och Pakistan 84, Tunisien, Syrien och Libyen 83, Libanon 82, Egypten 81, Kenya 72, Etiopien 71, Nigeria 69, Eritrea och Somalia 68 och Gambia 66. Somalier har alltså en av världens lägsta genomsnittliga IQ på 68.

Gränsen för utvecklingsstörning går vid IQ 70. Mellan IQ 70 och 85 räknas man som svagbegåvad. Svagbegåvade personer har bland annat bristande förmåga till abstrakt tänkande och når oftast inte en högre intelligensålder än cirka 11-13 år.

Ole Jörgen Anfindsen skriver i boken Selvmordsparadigmet:

”Mer forskning är nödvändig för att vi ska få veta hur stora skillnader evolutionen har försett oss med. Bortsett från anhängarna av efterkrigsparadigmet, förstås. De behöver inte vänta på några forskningsresultat. De bara vet med sig att skillnaderna är obetydliga och bara har att göra med yttre kännetecken som hår, hudpigment och lite till. Orsaken till att efterkrigsparadigmatikerna inte behöver vänta på fakta är att man menar att sanningen måste underordna sig en viktigare princip, nämligen den att skapa en bättre värld som är fri från rasism. Det man säger är egentligen att man vill försöka ljuga verkligheten bättre – ett projekt ingen hittills har lyckats med.”

Allt sämre betyg i grundskolan

Självklart påverkas mottagarländerna på en mängd olika sätt av massiv invandring från länder med låg genomsnittlig IQ i till exempel Mellanöstern och Afrika.

”Barn som har invandrat till Sverige lämnar årskurs nio med betydligt sämre betyg än barn som är födda i Sverige. Detta oavsett om de har fått hela sin grundskoleutbildning i Sverige eller inte” rapporterar tidningen Skolvärlden.

Skillnaden är stor mellan elever från olika länder. Så här många procent av de elever som i fjol gick ut grundskolan och är uppdelade efter födelseland hade behörighet till gymnasiet:

• USA – 90,1
• Norge – 86,3
• Storbritannien – 85,0
• Turkiet – 46,9
• Serbien och Montenegro – 46,7
• Somalia – 24,6
• Utländsk bakgrund, totalt – 75,5
• Svensk bakgrund – 91,2

Inte ens var fjärde elev från Somalia klarar alltså gymnasiebehörighet.

Sjunkande IQ ger minskad BNP

I Danmark är man inte lika skräckslagen för att prata om skillnader i IQ som i Sverige. I en artikel i Jyllands-Posten skriver professor Helmuth Nyborg:

”En rad globala storskaliga undersökningar visar att ett lands genomsnittliga IQ ganska exakt förutsäger nationens bruttonationalprodukt, invånarnas produktivitet och dess ekonomiska växtkraft. Immigranter från Afrika söder om Sahara har en genomsnittlig IQ på 70. Vi ser att de, betraktade som grupp, har allvarliga problem med att få en kvalificerande utbildning i alla länder som de hittills har invandrat till, och att de precis som svenskar med samma låga IQ löper stor risk för att hamna i permanent bidragsförsörjning.”

Han varnar för att fri invandring från låg-IQ-länder ovillkorligen kommer att sänka det svenska IQ-genomsnittet och därmed minska Sveriges produktivitet och internationella konkurrenskraft.

Europa avvecklar sig självt

I ytterligare en artikel i Jyllands-Posten skriver professor Nyborg:

”Ingen politiskt ansvarig vill uppenbarligen diskutera innebörden av den historiskt stora förändring i europeisk demografi där Europa sedan 1980-talet har sett en massiv invandring av låg-IQ-immigranter från icke västliga länder. Prognoser antyder att Danmark, Sverige och Norge, ja hela Europa är i färd med att avveckla sig själva som demokratiska välfärdsstater. Fem procents lägre IQ motsvarar en sänkning av bruttonationalprodukten, BNP, med 35 procent. Man ska heller inte förvänta sig väletablerade demokratier i länder med lägre genomsnittlig IQ än 90. Det som pågår med invandringen från länder med låg genomsnittlig IQ är den mest dramatiska demografisk omvälvningen någonsin – och den är irreversibel.”

Utvecklingen borde hålla ansvariga politiker sömnlösa. Samtidigt som de med berått mod undergräver de nordiska ländernas framtid står det klart att ett skärpt intellekt blir ett allt viktigare överlevnadsvillkor. ”Intellekt i toppform skapar framtidschanserna” är rubriken på en artikel i Svenska Dagbladet.

Framtiden hänger på begåvningen. Det finns inga okvalificerade jobb längre, de har rationaliserats bort. Från att vara ett bondesamhälle har vi gått till att vara en högteknologisk industrination. I ett sådant samhälle är förlorarna alla som inte kan tillgodogöra sig utbildning och alla hårt arbetande invånare som ska försörja dem på livstid.

De ger bort någonting som inte tillhör dem

Det här vet naturligtvis politikerna. De har åtminstone bra betalt för att veta. Fredrik Reinfeldt har 144 000 kronor i månaden i grundlön för att bedriva en politik som gagnar Sverige och svenskarna. Men han och alla andra politiker har målat in sig i ett hörn. Oavsett vilka insikter som eventuellt når dem borrar de ned huvudena djupt i sanden. Nu duggar politiska panikåtgärder i en strid ström, vilket tyder på något slags medvetenhet om det sänke som en extrem invandring från dysfunktionella länder utgör. Men ingen enda vågar föreslå det enda vettiga, att begränsa invandringen till konventionsflyktingar under den tid det tar att arbeta med de gigantiska integrationsproblem som Sverige har. Man får tala om integration men aldrig någonsin om att begränsa det extrema inflödet av invandrare som kommer att leva på bidrag livet ut. Miljardprojekt havererar, det ena efter det andra, för att ingen vågar stänga av tillflödeskranen.

En svensk regering har fattat ett sådant beslut tidigare. Genom det så kallade Luciabeslutet 1989 stängde socialdemokraterna Sveriges gränser för alla utom konventionsflyktingar. Det höll i två år, tills Carl Bildts borgerliga regering upphävde beslutet och öppnade gränserna 1991.

Hur många miljarder ska politikernas strutsmentalitet och Fredrik Reinfeldts personliga nojor gentemot SD få kosta svenska skattebetalare?

Sanningen är ju att politikerna ger bort någonting som inte tillhör dem. De ger bort vårt land utan att vi som bor här någonsin har blivit tillfrågade. Det kan bara sluta på ett sätt: illa.

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter