Av Julia Caesar:
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
Han är ett lysande exempel på en totalt havererad invandringspolitik där hundratusentals människor med okänd identitet okontrollerat släpps in i Sverige. I sjutton år har han varit på flykt undan sitt förflutna. Han och hans familj har levt ett till synes vanligt liv i en villa i Gävle. Men den 4 januari 2011 anländer ett brev till det svenska justitiedepartementet. Brevet kommer från den nationella åklagarmyndigheten i Rwanda. Det innehåller en begäran om att en misstänkt krigsförbrytare som uppehåller sig i Sverige ska utlämnas till Rwanda för lagföring. Mannen ifråga är misstänkt för det grövsta brott världen känner, folkmord.
Den 10 februari 2011 avslår justitieminister Beatrice Ask (m) den rwandiska åklagarmyndighetens begäran. Den man som efterspanas som delaktig i folkmordet på nästan en miljon människor i Rwanda 1994 heter Stanislas Mbanenande och är född 1958. Sedan 2008 är han svensk medborgare. Därmed får han enligt en 55 år gammal lag – utlämningslagen (1957:668) – inte utlämnas till något annat land. En brottsutredning drar igång om det grövsta brott som någonsin har utretts i Sverige.
Misstänkt för massakrer på tiotusentals människor
Ett år senare – den 22 december 2011. Stanislas Mbanenande landar sent på kvällen på Bromma flygplats i Stockholm på väg hem från ett uppdrag i Liberia för att fira jul med familjen i Gävle. Polisen står och väntar på honom. Han grips, förs till Kronobergshäktet och häktas några dagar senare, på sannolika skäl misstänkt för folkmord, mord och människorov. Genom vittnesmål från målsägande och överlevande är han utpekad som delaktig i mord och massakrer på tiotusentals människor på sex brottsplatser i västra Rwanda mellan den 6 april och 30 juni 1994.
Vittnen berättar hur han har gått fram som en veritabel mordmaskin, skjutit med automatvapen rakt in i stora folkmassor och slagit ihjäl obeväpnade civila med grova tillhyggen. Han har haft en aktiv och ledande roll i folkmordet i västra Rwanda; rekryterat, lärt upp och lett ungdomar och andra i hutuextremistiska dödspatruller med ett enda mål: att utplåna folkgruppen tutsi.
Svågern försöker tysta och muta vittnen
Den 16 november i år inleddes rättegången mot Stanislas Mbanenande vid Stockholms tingsrätt. Det är en historisk rättegång. Åtalet mot Mbanenande för folkmord och grovt folkrättsbrott gäller de grövsta brott som någonsin har prövats rättsligt i Sverige.
Samtidigt arbetar andra krafter för att sanningen fortfarande ska gömmas undan och Stanislas Mbanenande ska slippa straff. Sedan Mbanenande gripits har hans svåger, som är bosatt i Belgien, rest till Rwanda, sökt upp personer som har vittnat mot Mbanenande och försökt få dem att ändra sina vittnesmål. Vittnen har även erbjudits stora summor pengar för att ta tillbaka sina vittnesmål. Det framgår i en rapport från kriminalpolisen i Rwanda daterad den 20 juni i år.
I sjutton år har han hållit sig flytande
Sett ur sitt eget perspektiv har Stanislas Mbanenande haft en osannolik tur. I sjutton år har han lyckats hålla sig flytande undan rättvisan. När han grips på Bromma flygplats i december 2011 har han varit på flykt mellan olika länder sedan juni 1994. I Sverige har han med hjälp av falska ID-handlingar och gränslös svensk godtrogenhet kunnat bygga upp ett liv för sig själv och sin familj. Hans hustru Mukazana Jeanne d´ Arc Mbanenande, född 1963, var den som kom först till Sverige. Hon kom 1999 tillsammans med de två äldsta barnen, födda 1987 och 1997. Då har det börjat brännas under fötterna på familjen där de uppehåller sig i Nairobi i Kenya, och de bestämmer att hon ska söka sig till Sverige. Stanislas Mbanenande stannar kvar i Nairobi och arbetar för FN-organet ICAO, Internationella civila luftfartsorganisationen, ett arbete som ger ett visst skydd mot brottsmisstankar. Planen är att han ska komma efter till Sverige när hustrun har fått uppehållstillstånd.
Fru och barn till Sverige på falskt pass
Via Istanbul flyger Mukazana Jeanne d´ Arc Mbanenande till Stockholm i juli 1999. Hon söker asyl som flykting hos polisen på Arlanda med ett falskt ugandiskt pass.
“Vänner och folk som gedde en pengar och dom gedde passet för att komma hit” säger hon.
Vid ankomsten till Sverige är hon gravid och föder familjens tredje barn. Varför just Sverige? Polisen i Gävle ställer frågan till Mukazana Jeanne d’ Arc Mbanenande sedan hon hämtats till förhör samtidigt som maken grips på Bromma flygplats. Hon är inte misstänkt för brott utan förhörs för att förhindra att makarna ljuger ihop sig. Hon säger att hon funderade på Belgien och Danmark men bedömde Sverige som “en lugn och bra miljö för henne och barnen att komma till”. “Jag tänkte att Sverige är ett kristet land.” Familjen är katoliker.
Kom som anhöriginvandrare med falska ID-handlingar
Sedan hustrun och barnen kommit som ankare har Stanislas Mbanenande beviljats permanent uppehållstillstånd på så kallad anknytning, det vill säga som anhöriginvandrare, precis som bland andra Elin Krantz´ mördare, etiopiern Ephrem Tadele Yohannes. Det är ett av de vattentätaste sätten att ta sig in i Sverige utan kontroll av ett eventuellt kriminellt förflutet. Om migrationsverket inte har någon indikation på att personen är kriminell släpps han eller hon utan vidare in i Sverige och beviljas uppehållstillstånd. Stanislas Mbanenande har i likhet med sin fru falska ID-handlingar. Dels för att ta sig in i Sverige, dels för att kunna hålla sig undan lagföring. Han har aldrig bott i Uganda men har skaffat ett falskt ugandiskt pass. “Det är vad man måste göra för att överleva” säger han i polisförhören. Dessutom har han två olika rwandiska pass. “Allt är möjligt i Afrika.”
I april 2008 får han svenskt medborgarskap, utan någon prövning av sitt förflutna. Han kan andas ut. Nu är han oåtkomlig för den rwandiska rättvisan. Dock inte, som det ska visa sig, för den svenska. Familjen Mbanenande bor i en villa i Gävle. Stanislas Mbanenandes taxerade inkomst 2010 är 646 000 kronor. Familjen kör Mercedes. Hustrun är hemmafru efter att ha drivit en butik och ett afrikanskt gatukök en kort tid. De två yngsta barnen går i skolan i Gävle.
Sanningen har arbetat i tysthet, som en mullvad
Under alla år som Stanislas Mbanenande har hållit sig flytande har sanningen arbetat vidare i tysthet, som en mullvad. Han är en av mer än 50 000 personer som är misstänkta för att ha deltagit i massmordet i Rwanda 1994. Förövarna tros befinna sig framför allt i andra afrikanska länder, som Kongo-Kinshasa, men också i Europa; i Frankrike, Belgien och Holland och Sverige, Finland och Norge. Endast 146 av dem är efterlysta, resten är fort-farande under utredning.
Parallellt med rättegången mot Stanislas Mbanenande i Sverige pågår sedan september en rättegång i Oslo tingsrätt mot en 47-årig rwandier bosatt i Norge som är misstänkt för delaktighet i mord på 70 000 människor i Rwanda. Åtalet är begränsat till drygt 2 000 mord och gäller just mord – brottsrubriceringen folkmord fanns inte i norsk lag när riksåklagaren i Rwanda tipsade norska utredare om mannen. Även den här mannen har enligt uppgifter till NRK överfört pengar till flera vittnen för att köpa deras tystnad.
Trodde han att han skulle gå säker i Sverige?
Sanningen har hunnit ifatt Stanislas Mbanenande. 2009 dömdes han i sin frånvaro till livstids fängelse av en så kallad Gacacadomstol i Rwanda. Trodde han att han skulle komma undan? Trodde han att han skulle gå säker i Sverige? När jag läser den omfattande förundersökningen får jag bilden av en man som inte har någon kontakt med de fruktansvärda dåd som han enligt ett stort antal vittnen har begått. Hur har han kunnat leva med detta i arton år? Är det möjligt för det mänskliga psyket att så till den grad förtränga massmord på tiotusentals oskyldiga människor? Jag tillåter mig tvivla.
En troligare förklaring är att Stanislas Mbanenande är väl medveten om de brott som han misstänks för men fortfarande inte kan se att han har gjort något fel. Historien om andra världskrigets krigsförbrytare visar att de flesta av dem inte såg utrotningen av en folkgrupp som något brott. De såg massmorden som både berättigade och nödvändiga. Därför kände de ingen skuld.
“Alla anklagelser är falska”
Bevisningen mot Stanislas Mbanenande är oerhört tung. Självklart finns inte teknisk bevisning efter arton år, men vittnesmålen från andra gärningsmän och överlevande är förkrossande. När Mbanenande grips två dagar före jul 2011 har polisen under lång tid arbetat med att samla in fakta och vittnesmål. De har gjort flera resor till prefekturen Kibuye i västra Rwanda där Mbanenande bodde, skaffat sig lokalkännedom och hört och vallat vittnen och överlevande på brottsplatserna. I dagarna kommer ledamöterna i Stockholms tingsrätt hem från en resa till västra Rwanda dit delar av rättegången har förlagts sedan den 26 november.
Ett 40-tal vittnen har kunnat peka ut och namnge Stanislas Mbanenande som aktiv och drivande i massmorden på tutsier och moderata hutuer i västra Rwanda mellan 6 april och 30 juni 1994. Han har enligt vittnena haft vapen, bland annat en Kalashnikov, och han har rekryterat, lärt upp och lett hutuextremistiska civila och paramilitära dödspatruller. Han framstår som en effektiv heltidsarbetande mordmaskin som knappt unnar sig sömn mellan massakrerna. Han har setts träffa informationsministern och borgmästaren för avrapportering om framsteg i den etniska rensningen på folkgruppen tutsi. För att ge sig själv alibi har han låtit publicera uppgifter om sin vistelse på olika platser i prefekturen Kibuye under den tid massakrerna pågick. Men när svensk polis konfronterar honom med vittnesmålen har han samma kommentar:
“Jag förnekar kategoriskt alla anklagelser, eftersom de är falska.”
Jetplanet en gåva från Francois Mitterand
Rwanda 1994 är en krutdurk av gamla spänningar mellan folkgrupperna hutuer och tutsi som är djupt rotade sedan det belgiska kolonialstyret från 1916. Vid flera tillfällen sedan 1959 har spänningarna utlöst etnisk förföljelse, angrepp och massakrer mot tutsier. Den 6 april 1994 skjuts president Juvénal Habyarimanas (1937-1994) jetplan ned under inflygningen till Kigali när han är på väg från fredsförhandlingar i Tanzania. Alla ombord omkommer. Attentatet är fortfarande ouppklarat.
Regeringen har länge haft stöd från den forna kolonialmakten Belgien, Frankrike och katolska kyrkan. Jetplanet är en present till president Habyarimana från Frankrikes president Francois Mitterand (1916-1996), ett tecken på de intima förbindelserna mellan länderna. Frankrike kommer i juni och juli 1994 att spela en direkt kriminell roll när franska trupper hjälper massmördarna att fly ut ur Rwanda.
Media piskar upp hatet mot tutsi
Mordet på presidenten blir startsignalen till ett av de värsta blodbaden i världshistorien. Minst 800 000 människor, kanske en miljon, kommer att mördas under en tid av hundra dagar. Folkmordet är noggrant förberett. Vapen från bland annat Frankrike har samlats i stora vapenförråd under lång tid. I januari 1994 får FN en varningssignal från en lokal representant om att systematisk utrotning av tutsier planeras. FN:s vice generalsekreterare Kofi Annan avslår begäran om att ingripa och hävdar att “Situationen i Rwanda är stabil.” Hela världen ser åt ett annat håll medan 75 procent av folkgruppen tutsi utplånas.
Media piskar upp hatet mot tutsi. Regeringsstödda media som Radio Rwanda, Radio Télévision Libre des Mille Collines och tidningen Kangara sprider hutuextremistisk propaganda och kallar tutsierna “kackerlackor” och “ormar”. Två av budskapen är de här:
“Jaga kackerlackorna varhelst de befinner sig.”
“Tutsier är våra fiender, bekämpa dem. Din fiende kan vara din närmsta granne. Fienden är nära. Res er!”
Kvinnor, barn, präster och nunnor mördar
Först dödas liberala hutupolitiker. Sedan masslaktas tutsibefolkningen. Ministrar och högt uppsatta myndighetspersoner, kvinnor, barn, präster och nunnor deltar i mördandet. Alla spärrar släpper – samtliga tutsier ska förintas. I ett vittnesförhör säger en av de jurister vid åklagarmyndigheten i Rwanda som började arbeta med utredningen av Stanislas Mbanenande 2010 och vars utredning låg till grund för begäran om utlämning av Mbanenande till Rwanda:
“Folkmordet skedde öppet, och man skämdes inte för sitt deltagande. Man skröt till och med om det.”
Trots den noggranna planeringen av folkmordet är det en detalj som man har förbisett: hanteringen av liken. Tiotusentals kroppar av både levande och döda slängs i latrinerna. I månader ligger stanken av ruttnande kroppar tung och kväljande över Rwanda. Sjön Kivu kokar av de jäsande liken. Kagerafloden, gränsflod mot Tanzania och Uganda, för med sig tiotusentals kroppar ut i Victoriasjön som blir svårt förorenad. Och över dödens tystnad ljuder som en skärande kontrast den aldrig upphörande fågelsången.
Skjuter med en Kalashnikov rakt in i folksamling
När folkmordet börjar i april 1994 är Stanislas Mbanenande 35 år och lektor vid universitetet i Butare i södra Rwanda. Han beger sig enligt vittnen snabbt till Kibuye och intar en ledande roll i massakrerna. Han är bunden till mord och massakrer på framför allt sex brottsplatser i Kibuye.
“När folkmordet började kom han direkt till Kibuye iförd soldatuniform och hade gevär med sig” berättar ett vittne. “Han uppmanade oss att mörda alla tutsier, och efter det kunde vi ta deras ägodelar, fast vi fick inte ta någonting innan vi dödat dem.”
Den 12 – 16 april 1994 har hundratals civila obeväpnade människor flytt till berget Ruhiro söder om Kibuye stad för att söka skydd. De dödas i en massaker. Hundratals människor flyr till lärosätet Nyamishaba i Kibuye stad. Där går flera hundra militärer, gendarmer, paramilitära grupper och civila till gemensam attack genom att skjuta och slå människorna med tillhyggen. Enligt ett vittne som själv är dömd till livstids fängelse är Stanislas Mbanenande den högste ledaren för attackerna mot tutsies. Han skjuter med en Kalashnikov rakt in i en folksamling på Ruhiroberget och skjuter personer som försöker rädda sig ut i sjön Kivu. De som kan simma skjuts, övriga drunknar. Själv förnekar Mbanenande att han känner till platsen Ruhiro, och han har “Inga kommentarer” om vad som hänt i Nyamishaba.
Tusentals mördas vid katolska kyrkan
Tusentals civilpersoner har sökt sig till katolska kyrkan och vandrarhemmet Home S:t Jean i Kibuye stad den 17 april 1994. De har sökt sig dit på uppmaning från myndighetspersoner och förespeglats att de skulle få skydd där. Kyrkan omringas, människorna stängs in. Flera hundra militärer, poliser, paramilitärer och civila går till samlad attack med skjutvapen, handgranater, machetes, påkar och tårgas.
Ett kvinnligt vittne berättar hur hon flyr till kyrkan och går in i ett litet hus där hon lägger sig bland döda kroppar med sitt lilla barn på ryggen och spelar död. Barnet slås ihjäl, det slutar röra sig på mammans rygg.
“Jag hörde att barnet inte andades längre. Jag låg kvar och låtsades vara död.”
De döda kropparna plundras på pengar
Ett annat vittne ser Stanislas Mbanenande mörda vid den katolska kyrkan och på vandrarhemmet. Han ser också förövarna plundra de döda kropparna, söka igenom de dödas fickor och ta pengarna. För pengarna går gärningsmännen på pubarna och firar.
“I alla attackerna hade han gevär. Han sköt alltid mot en massa folk och omkring sig. Vid kyrkan och S:t Jeanklostret sköt han själv prästen och hans fru” berättar vittnet.
Ytterligare ett vittne berättar hur förövarna häller bensin på bildäck och rullar in dem i kyrkan och tänder eld på dem. Sedan häller de bensin på kropparna och kastar in tårgas för att driva ut dem som ännu lever. När de kommer ut avrättas de. Siffran på hur många som mördades vid katolska kyrkan och vandrarhemmet varierar mellan 5 000 och 11 000. I förhör avfärdar Stanislas Mbanenande alla vittnesuppgifter:
” Det är falska anklagelser. Det är klart och tydligt att detta ärende är konstruerat av människor som är ute efter att hämnas” säger han.
Fotbollsstadion blir en dödsfälla
Den 18 – 19 april 1994 samlas flera tusen personer på Gatwaro stadion i Kibuye stad sedan de beordrats dit av myndighetspersoner och utlovats skydd. Stadion omringas av hundratals poliser, militärer och paramilitära grupper. De skyddssökande spärras in i en dödsfälla. Stanislas Mbanenande skjuter enligt flera vittnen med automatvapen rakt in i folkmassorna och berövar uppsåtligen flera tusen människor livet. Han briserar också en handgranat bland de instängda människorna.
Åtta flyende civilpersoner, sju män och en kvinna, mördas i bostadsområdet Wagasirika i Kibuye stad. Mbanenande har enligt vittnen tillsammans med andra skjutit ihjäl de flyende och slagit dem med tillhyggen. Han har personligen dödat en av männen genom att kasta och slå en sten eller cementklump i huvudet på honom. I förhör säger sig Stanislas Mbanenande “inte känna till” Wagasirika.
“Vi sjöng att vi skulle göra slut på dem”
En man har sökt skydd på en vind i närheten av Guesthouse Kibuye i Wagasirika vid Kibuye stad. Stanislas Mbanenande tvingar tillsammans med andra ut mannen genom att skjuta med automatvapen, brisera en handgranat utanför huset, kasta in tårgasgranater och tända eld på gummidäck. När mannen har tvingats ut mördas han genom att skjutas och slås ihjäl med tillhyggen.
Flera tiotusentals civilpersoner tar sin tillflykt till bergsmassiven Bisesero. De mördas i en enorm massaker. Ett vittne som själv är en av förövarna säger i förhör:
“Vi åkte dit i den där stulna blå Daihatsun som kan ta upp till 50 personer på flaket. Vi sjöng när vi var på väg upp, vi sjöng att vi skulle göra slut på dem.”
Ett annat vittne berättar:
“Stanislas Mbanenande uppförde sig som en ledare som dödade folk som djur. När man såg honom såg man att han hade makten, makten att göra vad han ville.”
Har haft flera FN-uppdrag
Stanislas Mbanenande är hutu och sprungen ur ett slags överklass med rwandiska mått mätt. Fadern var yrkesmilitär i Nationalgardet och hade råd att ta sig en andra hustru – olyckligtvis (ur sonens synpunkt) en tutsikvinna. Mbanenande är civilingenjör, utbildad i Sovjetunionen och Kanada. Han har forskat vid universitetet i Gent i Belgien. Han har haft flera FN-uppdrag, bland annat vid avdelningen för fredsbevarande insatser vid FN:s generalsekretariat och vid ICAO, Internationella civila luftfartsorganisationen. Han har arbetat i Kosovo, Somalia, Sydsudan, Eritrea, Kuwait, Irak, Elfenbenskusten, Tchad och Liberia. Arbetet i Tchad får han sparken från sedan den rwandiska livstidsdomen blivit känd 2009.
“Tutsierna var inte värda någonting”
Hans höga utbildning ger honom hög status i Rwanda. Han ses som en intellektuell och respekterad person. Genom sitt medlemskap i det hutudominerade politiska partiet CDR (Coalition pour la Défence de la Republique) har han inga svårigheter att få tag i de vapen han behöver för folkmordet.
“Jag hörde Stanislas under mötena med CDR, då han uttryckte budskapet att tutsierna inte var värda någonting. Han visade mycket aggressivitet under mötena och triggade igång mötesdeltagarna” berättar ett vittne.
Själv påstår Stanislas Mbanenande att han sålde mjölk i en liten butik vid en bensinstation under den tid folkmordet pågick.
“Han kom med bilen fylld av stöldgods”
I slutet av juni 1994 går folkmordet mot sitt slut. Marken börjar bränna under fötterna på förövarna. De flyr i massor. Efter bara några dagar har en miljon hutuer flytt till Zaire (nuvarande Kongo-Kinshasa eller demokratiska republiken Kongo). Frankrike sänder en elitstyrka med fallskärmssoldater till Rwanda, “Opération Turquoise”, som ska upprätta en humanitär skyddszon och hjälpa offren. Men de har också en annan agenda – att skydda förövarna och hjälpa dem att fly undan straff. Fallskärmsstyrkan kommer till Kibuye den 27 juni. Stanislas Mbanenande flyr och kan sätta sig i säkerhet i staden Bukavu i Zaire. Ett vittne som flydde samtidigt berättar:
“Han kom till Kongo i en bil som var fylld med stöldgods från Kibuye plus fru, barn, sin yngre syster och yngre bror. Han sålde stöldgodset innan han flög till Kenya och sökte asyl i början av 1995.”
Från Zaire går Stanislas Mbanenandes flykt vidare till Nairobi i Kenya och vidare till de länder som nämnts ovan, sedan fru och barn placerats i Sverige.
“Inga mänskliga rättigheter i Sverige”
Ett år efter gripandet sitter Stanislas Mbanenande fortfarande isolerad i Kronobergshäktet. Rättegången beräknas pågå till maj 2013. Han beklagar sig över att han har det sämre än fångarna på Guantánamo, de får åtminstone träffas och prata med varandra. Han är mycket kritisk mot den svenska rättvisan och hävdar att han utsätts för mentala stresskador i häktet:
“Det som jag genomgår här, det är rena helvetet. Att behöva be om lov för att gå på toaletten, det är otroligt mentalt frustrerande.”
“Det är något helt annat än vad jag hade hört om Sverige, det Sverige som värnar om mänskliga rättigheter… men från det jag ser nu så är det inte på det sättet. Jag kan inte ens skratta längre… och när polisen säger att maten är bra, hur vet han vad jag äter för mat hemma? Jag har aldrig ätit mat ur en pappkartong, men det måste jag acceptera här nu. Den behandling jag utsätts för kan inte på något sätt anses respektera de mänskliga rättigheterna.”
“Maten är alldeles för salt”
Senare fortsätter han att klaga på maten. Den är för salt, det är inte bra för hans blodtryck.
“I måndags fick jag köttbullar med salt i. I tisdags hade jag ätit lunch som var köttbullar och makaroner, på kvällen var det korv och sen några grönsaker. Jag var ju så otroligt hungrig så jag var tvungen att äta. Sen hade jag huvudvärk på onsdag morgon, jag försökte ta smärtstillande. Och sen var det ris, saltat ris, och så var det kyckling med barbequesås. Jag åt inte, och så på kvällen fick jag köttfärs, det var också salt på det.”
En person som misstänks för folkmord på tiotusentals personer klagar alltså på att behöva äta mat ur pappkartong – ett öde som han delar med hundratusentals icke kriminella äldre svenskar som åtnjuter samhällets äldreomsorg. Han klagar på att han inte anser sig få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda. Det ger viss relief åt teorin att han inte har någon insikt i de brott som han misstänks för.
Berättelsen om ett land där politikerna har abdikerat från ansvar
Historien om Stanislas Mbanenande och hans väg till Sverige är inte bara historien om ett av historiens mest brutala folkmord. Det är också berättelsen om ett land där politikerna i sju partier fullständigt har abdikerat från ansvaret för sitt land och sin befolkning. Det är berättelsen om ett land där invandringspolitiken har totalhavererat, och krigsförbrytare och grovt kriminella släpps in okontrollerat med falska eller inga ID-handlingar och ges fri tillgång till livstids försörjning. Minst 1 500 krigsförbrytare och ett okänt antal terrorister går lösa i Sverige. Jag tvivlar på att någon svensk politiker har ägnat en enda tanke åt vilka konsekvenser det kan få för svenska folket. Hur känns det för exempelvis Stanislas Mbanenandes grannar i Gävle att få reda på vem de bor granne med?
Sjupartiets representanter i regering och riksdag har helt tappat kontakten med verkligheten. I deras lilla verklighetsfrånvända värld är alla människor lika goda och har samma värde. De offrar gärna sitt eget folk bara de får känna sig som riktigt goda människor. Vi betalar alla ett pris för politikernas tvångsmässiga “godhet”, och priset är högt.
Lagen skriven för en annan tid, en annan verklighet
Utlämningslagen(1957:668) som hindrar utlämnande av Stanislas Mbanenande är 55 år gammal. Den är skriven för en annan tid och en helt annan verklighet än den som råder i Sverige i dag. 1957 fanns det inte en enda rwandier i Sverige och knappt några utomeuropeiska invandrare över huvud taget. Landet var fredligt och etniskt homogent. Några år senare, 1965, ska landets statsminister Tage Erlander uttrycka saken så här:
“Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.”
Ingen anade att vi ett halvsekel senare skulle ha hundratusentals invandrare från länder där folkmord och klanstrider inte är avverkad historia utan pågår för fullt och där invånarna tar sina konflikter med sig till Sverige.
Hur stor fara tänker de utsätta befolkningen för?
För att rensa upp i träsket av falska identiteter och okontrollerat insläpp av grovt kriminella måste lagar skrivas om och en helt annan politik drivas:
• Utlämningslagen från 1957 måste skrivas om så att kriminella invandrare kan utvisas även om de har hunnit få svenskt medborgarskap. Människor som är farliga för Sverige och Sveriges befolkning ska inte ha rätt att vistas här.
• Medborgarskapslagen måste skrivas om. Det måste bli betydligt svårare än i dag att få svenskt medborgarskap. Sverige har den kortaste väntetiden i Norden på medborgarskap, fem år. Den bör fördubblas till tio år och medborgarskapet villkoras med kontroll av kriminell belastning, krav på egenförsörjning och kunskaper i svenska språket, svensk historia, svensk lagstiftning och svenska normer.
• Stanislas Mbanenande har i likhet med många andra invandrare dubbla medborgarskap, både svenskt och rwandiskt. Den rätten måste slopas. Det är en fråga om lojalitet med det land där man väljer att bosätta sig.
• Den som i likhet med Mbanenande och hans hustru har fått uppehållstillstånd med falska ID-handlingar har förverkat sin rätt att bo i Sverige och ska omgående utvisas.
Sveriges politiker kommer förr eller senare att bli tvungna att genomföra de här lagändringarna. Därför att de är nödvändiga. Frågan är hur stor fara de tänker fortsätta att utsätta sin befolkning för och hur långt invandringshaveriet ska gå innan de agerar.
Af Julia Caesar
Källa: Stämningsansökan och förundersökning i mål B 18271-11, Stockholms tingsrätt.
Tidligere kronikker af samme forfatter
tømning af dødsbo københavn
Söndagskrönika: Mordmaskinen « Snaphanen.dk
[…] och gränslös svensk godtrogenhet bygga upp tillvaron för sig själv och sin familj. De har levt ett till synes vanligt liv i en villa i […]
Ska läsa boken!
[…] genomsnittliga IQ och kontinentens fattigdom, svält, stamkrig och religiösa krig, analfabetism, folkmord, primitiva seder som könsstympning, tro på häxkonst och medicinsk underutveckling? Varför är […]
[…] Enligt ett stort antal vittnen och 21 målsägande har Stanislas Mbanenande gått fram som en veritabel mordmaskin i inbördeskriget i Rwanda 1994. Han har vid flera massakrer urskiljningslöst skjutit med automatvapen mot tusentals skyddslösa civila, män, kvinnor och barn. Jag har tidigare skrivit om förundersökningen i den unika rättegången i krönikan “Mordmaskinen”. […]
[…] den perfekta platsen för insläppta oidentifierade våldsverkare och terrorister, folkmördare och krigsförbrytare. En polis inom Göteborgspolisens så kallade integrationsgrupp med lång erfarenhet av att arbeta i […]
[…] alla identitetslösa som beviljas asyl i Sverige döljer sig ett okänt antal krigsförbrytare, folkmördare, terrorister och andra grovt kriminella. Sverige har blivit ett tryggt och kravlöst paradis för […]
Tack så mycket rksmrgs för denna historia. Vagt i minnet finns det, men nu ska jag kolla upp det. Det fina med denna sajt är ju att man hela tiden blir underrättad och påmind om historien. Varmt tack!
En historisk återblick. Det har varit diskussioner huruvida Turkiet skulle erkänna det armeniska folkmordet. Det ville sig inte. Men låt oss gå till fakta. Armenierna kristnades ca 300 e Kr. Landet erövrades av turkarna på 1500-talet. En nationell rörelse på 1800-talet (jmfr med Grekland!) resulterade i blodig turkisk förföljelse som fortsatte i stor skala under första världskriget och kostade 750 000 armenier livet. Turkarna påstår än i dag att det handlade om en gerillarörelse… För armenierna blev det en exodus. Många hamnade i Frankrike – Charles Aznavour är ju känd. Men den förnekade historien har kommit tillbaka. Ett barnbarn skulle… Read more »
Tack Ördög för det rätta namnet och hänvisningen! Ibland slinter det.Jag har nu ideligen förklarat för journalister och media att SD är en SAMFÄLLD protest från svenskar. Nu har man vänt bladet i PK-media. Det är inte längre outbildade ungdomar utan ÄLDRE personer. Detta med en tänkt pik – är man äldre är man helt enkelt klar för rullatorn och dessutom talar man långsamt. Och kan inte tänka! Men vi som är äldre ser en annan agenda. Vi ser framtiden för våra barn och barnbarn. Att stuva om ett folk härsan och tvärsan går inte och det ser man ju… Read more »
Europas sjuke man: http://en.wikipedia.org/wiki/Sick_man_of_Europe
Ett annat bemärkelsedatum i Europas historia (vid sidan av 10/10 732) är 11/9 1683, när den islamska invasionen slutgiltigt stoppades utanför Wiens stadsmurar. Få européer har numer en aning. Men i den arabiska världen är man mer medveten. Datumet för WTC-attacken var säkert inte valt av en slump.
[…] är ett lysande exempel på en totalt havererad invandringspolitik ….. http://snaphanen.dk/2012/12/15/sondagskronika-mordmaskinen/ Han är ett lysande exempel på en totalt havererad invandringspolitik där hundratusentals […]
Min fråga är hur ska det sluta för Sverige och ursprungsbefolkningen?
Kanske tvingas det sovande folket vakna antingen ni vill eller inte och det blir inte till ett tryggt Sverige utan till ett land som är totalt förändrat.
Hur kunde ni stillatigande bara sitta med armarna i kors och se på ni som har barn och barnbarn?
Därför är det så viktigt att upplysa den del av befolkningen som inte har tillgång
till Datorer, som bara blir matade med PK medias falska budskap.
Äldre människor har även en annan stor anledning att komma på andra
tankar när det gäller den huvudlösa invandringen, det är nämligen dom som får
stå tillbaka ekonomiskt på flera fronter, när regeringen ska leka världsmästare i
omsorg om andra länders människor!
Ja Berit och Tony jag instämmer med er därför är det så viktigt att för det första finner alla er som tycker detsamma så man blir bekräftad någonstans annars är det lätt att tro att man blivit tokig eller att det är något fel på en, (det är vanligt att människor reagerar så) sedan kommer frågorna Berit, hur kan ni låta det hända och det måste man också fråga sig och få säga i debatten, puffa på folk, försök att utgå från vardagliga exempel och som Tony skrida till verket med att ge tips, prata med folk. Helst i lugn… Read more »
Du skriver så klokt och insiktsfullt, Angela. Och du har helt rätt. Det var därför jag drog igång flygbladskampanjen före förra valet, för då var det ännu mer tabubelagt att prata om SD öppet, och då kunde man påverka folk anonymt genom att sätta och dela ut flygblad i folks brevlådor. Flygbladskampanjen finns givetvis kvar (www.aktualia.wordpress.com), men kan man nu, när tiden blivit lite mer mogen och frimodig, tala med folk med mun mot mun-metoden, är det ypperligt. Och ja, vi har ett oerhört ansvar att upplysa de ännu oupplysta om vad det är de undanhålls och var de kan… Read more »
@Tony, Angela, Cavatus,
Kör hårt och lycka till! Kanske är det möjligt att vända skutan innan vi träffar isberget.
Men kom även ihåg det gamla svenska ordspråket:
“Man ska hoppas på det bästa men vänta sig det värsta”
Med detta vill jag säga att alla som har vaknat även bör planera för att vi inte lyckas. Risken är stor att sjuklövern kommer att ta till storsläggan innan valet 2014….
I boken “Problempartiet, mediernas villrådighet kring SD valet 2010” citerar författaren (Björn Häger) en doktorsavhandling i vilken svenska journalister intervjuas om sin inställning till bl.a. invandringspolitiken: “..ibland bedöms [det] som bäst att undanhålla information och åsikter för att få opinionen att värna om ideal som bedöms som viktiga att försvara. Ett sådant område har exempelvis varit invandrarfrågor, särskilt de som är relaterade till brottslighet och främlingsfientlighet.” Läs denna häpnadsväckande deklaration en gång till. Här sägs alltså i klartext, att svenska journalister inte informerar väljarna om importen av organiserad brottslighet och allvarliga krigsförbrytare eller om t.ex. Migrationsverkets skandalösa miljonrullning. http://thoralf.bloggplatsen.se/2012/12/15/9153491-det-rodgrona-hyckleriet/ Svenska… Read more »
Om varför det är så här i Världen: https://www.youtube.com/watch?v=ozmL8-_cCvM
Tack. Det finns mycket att säga om det. Jag letar alltid efter sammanhang och samband. Jag ser när jag söker efter vilka det är som har makten att det är samma namn överallt, organisatiner som korsas och kryssas inflätade i varandra. Såg Cavatus här uppe i ngn kommentar nämna lite av det. Fler börjar förstå bara man sätter sig in i det och pratar med äldre. Deras debatter, kom ihåg, de haft samma debatter som vi, de talade om samma saker men ett människoliv är kort så kommer nya generationer så bryts kunskap igen och de nya generationerna vet inte… Read more »
Det finns fler vinklar på Afrika. Jag har visserligen aldrig varit på besök i denna kontinent, men bland allt som skrivits rekommenderar jag en bok av Romain Gary – “Le mangeur d´etoiles”. Boken finns på svenska under titeln “Talangscouten” tydligen en översättning från engelska. Men denna platta titel ger inte Garys bok rättvisa. Den franska titeln kan översättas med “Stjärnätaren” eller “Stjärnslukaren”. Jag tror aldrig jag läst något mer fundamentalt om Afrika. Men i ljuset av det vita följet – läs det inbjudna sällskapet – uppstår konstellationer som jag hitintills aldrig skänkt en tanke. Och Afrikas tragedi… Vill man få… Read more »
Det som inte stod klart för mig när folkmordet skedde 1994 att det var jag som skulle bli anklagade för folkmordet och tvingas stå för de gigantiska kostnader som detta kommer att medföra och inte minst skammen att ha begått det som Julia Cesar skriver “ett av historiens mest brutala folkmord”. Om någon sagt det skulle jag trott att personen i fråga var en dåre. Cesar nämner detta bara på slutet i förbigående och inte hela konsekvensen. Det finns alltså ytterligare aspekter på historien. Under de senaste decennierna har jag förbluffats över mitt folks förfall, analfabetism, hedersmord, vidskepelse med förhistoriska… Read more »
Den förfärande filmsekvens som lever i mitt minne från detta folkmord är en stor lastbil fullastad med FN- eller franska soldater som är på flykt lika mycket som de kvinnor, män och barn som hopplöst springer efter fordonet. Längre bak ser man mördarna, också de på språng. Som någon skriver härovan, man orkar inte med fortsättningen. Det finns helt inget slut på människors hat. Vad jag faktiskt kom att tänka på är den franske tecknare/etsare som följde soldaterna i spåren under 30-åriga kriget. Jag minns inte namnet på denne klassiker, men Oscar Levertin har skrivit om honom och visat bilder… Read more »
Nästan rätt. Jacques Callot hette han, konstnären.
http://en.wikipedia.org/wiki/Jacques_Callot
Bra att du skriver om detta. Det jag kommer mest ihåg av detta avskyvärda folkmord är när de var instängda i kyrkan och vi levde i skräck för att förövarna skulle ta sig in och förtvivlan när vi fick veta att de lyckats. På den tiden hade vi inte nätet utan fick leva med vår frustration och vanmakt utan att kunna ingripa på något sätt. Att kunna upphäva våra röster var uteslutet. Men glöm inte bort att det fanns journalister på plats som berättade om vad som hände. Det som också gnagt sig fast är att inte FN ville ingripa.… Read more »
Ja både sossar och moderater har blod på sina fingrar,bara det att fanskapet fått
med borgarskap på falska grunder vore skäl nog att utlämna honom till Rwanda.
Men svenska lagar skyddar i första hand brottslingen, brottsoffren har ingen hög
prioritering, det syns på många fullständigt horribla domstolsutslag som förekommer
dagligen, ingenting förvånar längre!
Att skydda massmördare är en grov skändlighet av ett land som säger sig värna om
mänskliga rättigheter, men med den fullständigt utflippade dåre som styr landet idag
finns inga betänkligheter, bara det gagnar hans eget vanstyre!
Du har helt rätt. Domare har berättat bakom kulisserna hur gement svenska folket behandlas polisen och rättsväsendet hur de trakasseras i rättegångar om det blir någon. Den vanlige Svensson har knappast råd att anlita en advokat. Brottslingar och invandrare som vill ha asyl har rätt till stjärnadvokat betald av skattebetalare. Hörde en kvinnlig asylsökande (afrikanska) säga att det var hennes rättighet att bo i Sverige och därför statens skyldighet att förse henne med advokat som gav henne den rätten. De flesta svenskar får efter anmält brott en skrivelse att utredningen lagts ner av brist på bevis. Standardsvaret. Trots att brottslingen… Read more »
Tack Julia. Det är en fröjd, och för mig en smula nostalgiskt, att läsa ett reportage som är baserat på fakta, som tar med alla relevanta uppgifter och som inte vinklar, döljer eller schackrar med sanningen. Hade fler journalister haft den inriktningen så hade inte försöken att utrota allt svenskt kunnat pågå så länge som det har. Därför innehar MSM:s journalister ett mycket stort ansvar för det som sker i landet. Än så länge har det huvudsakligen drabbat de som tillhör svaga grupper som t ex våra äldre, våra sjuka och våra barn. Deras röster är lika svaga som de… Read more »
Tack Julia för alltid lika välunderbyggd och vederhäftig söndagsläsning som borde komma betydligt fler till del.
Efteråt framkallas obönhörligt en träffande bild av svensken som jag läste på ett kommentarsfält någonstans:
“Att vara svensk är att stå med byxorna nere och plånboken öppen i tron att han ska frälsa världen”.
JC uppmanas att läsa förslaget till ny utlämningslag ( SOU 2011:71) där hon får en del av sin önskningar uppfyllda.
Han, Stanislas, kan vara oskyldig (till det han anklagas för).
Om det hade varit tutsierna som varit utåtagerande mot hutuerna istället,
kunde han, Stanislas, varit en av dom vars oskyldiga livs släckande
skulle begråtas.
Oh och nu efter sjutton år kanske det är dags att kolla sanningshalten i Stanislas Mbanenandes påståenden inför att få asyl och bli svensk.
Ja, han kan vara oskyldig, det är däför vi har en rättegång och inte bara dömmer honom direkt.
Angående ditt andra stycke; ja, om världshistorian hade varit helt annorlunda så skulle det vara annorlunda nu, är det vad du vill ha sagt? Hutuerna dödade tutsi, och Stanislas Mbanenande är misstänkt för att ha varit delaktig. Det är den värld vi lever i. Att världen skulle kunna ha varit annorlunda betyder ingenting
Jag tror att jag menar något i stil med att talet om kackerlackor må vara överdrivet, men det finns ingen anledning att tro att det är helt gripet ur luften.
Och att ovanstående kan anses giltigt oavsett om det är H som utåtagerar mot T, eller tvärtom.
Som alltid har Julia Caesar en fullständigt klar och koncentrerad bild över situationen!
Aldrig att vi skulle se en sådan journalistik i Sverige.
Granskning av en invandrare??
Om så han har mördat tiotusentals?
Inte att tänka på!
[…] Ny söndagskrönika av Julia Caesar. Här ges ett lysande exempel på en totalt havererad invandringspolitik där hundratusentals människor med okänd identitet okontrollerat släpps in i Sverige. Läs och förfasas. By Señor H, on 16 december, 2012 at , under Okategoriserade. Inga kommentarer Post a comment or leave a trackback: Trackback URL. « En föredöme från Gambia […]
[…] Ett tack till Julia Caesar som skriver betydligt mer om detta i dagens Söndagskrönika. […]
En suveränt bra krönika – som vanligt. Det här med invandring måste få ett slut. Jag såg just filmen “Riddle of Sweden” (googla och titta på den) där det framgick att Sverige år 1963 hade den högsta levnadsstandarden i Europa. Dvs innan massinvandringen hade börjat. Ändå påstår svenska politiker att Sverige blir bättre av invandringen. Allt talar för det motsatta. Vi måste inte bara minska invandringen utan sätta stenhårda krav på att stoppa den nästan helt och hållet för att reda ut alla problem som vi har drabbats av. Det är rena folkmordet som pågår mot svenskarna. i praktiken hade… Read more »
Stora invandrarländer som USA och Canada har inget problem med att upphäva/återkalla medborgarskap som beviljats på uppenbart felaktiga grunder genom att den nye medborgaren använt sig av falsk identitet och/eller mörkat delaktighet i grova förbrytelser som folkmord, terrorhandlingar eller krigsförbrytelser. Medborgarskapet återkallas och individen i fråga utlämnas till de rättsvårdande myndigheterna i det land där brotten begåtts. Självklart ska vi ha det på samma sätt i Sverige. Och lika självklart borde medborgarskap kunna omprövas och återkallas i alla de fall där den sökande använt sig av falska handlingar eller lämnat uppenbart oriktiga uppgifter. Detsamma borde gälla för den nye medborgare… Read more »
Tack, Jörgen och Tallbarr. All sådan information är viktig att spridas till andra.
Jag undrar i mitt stilla sinne hur stor korrelationen är mellan den identitetslösa invandringen och det förtvivlade nödropet från svensk polis om att man de facto förlorat kampen mot den organiserade brottsligheten: http://libertybullhorn.com/2012/12/13/sweden-succumbing-to-organized-crime/ Det är enormt allvarligt när ett lands polis går ut med den här sortens deklaration i offentligheten. Det betyder i praktiken att polisen under lång tid desperat försökt få gehör för sin frustration, för att inte säga växande panik, över den allt starkare organiserade brottsligheten. Regeringen har slagit dövörat till. Därmed ser polisen ingen annan utväg än att gå direkt till media. Att politikerna vägrar lyssna innebär… Read more »
PK-överhetens respons på denna vädjan från polisen lär bli att avskeda de chefer som vågat öppna truten och utse nya politiskt tillsatta kvinnokvoterade chefer vars jobb är att se till att ingen inom polisen vågar varna för eller kritisera regeringspolitiken.
@Regimkritiker
Ja, det låter som ett väldigt sannolikt utfall. Sverige må vara ett dårhus men det mesta är faktiskt ganska förutsägbart. Problemet är snarast att en stor majoritet av befolkningen absolut inte vill se sanningen i vitögat.
Alliansen och De rödgröna har gemensamt åstadkommit den katastrof som den svenska invandrings-politiken utgör. Därför sitter de i endräkt i Riksdagen och berättar amsagor för folket om tillståndet i landet. SVT,SR och pressen (också de i största samförstånd) vidarebefordrar kritiklöst geggamojan som numera blott nittio procent av väljarna lapar i sig.Det blir intressant att se hur många i denna förledda majoritet som hunnit storkna fram till nästa val. Vi får tacka Julia Caesar och alla andra som tar till orda och skapar andningshål i detta kvävande sagoland: Sverige.
Hej! Tack för länken till din nya blogg. Du är saknad på den svenska arenan, med ditt utomeuropeiska perspektiv. Ja, det är skrämmande att polisen har abdikerat och ingen i Sverige reagerar på en sådan artikel. Det är nästan ännu mer skrämmande. Dina teorier om orsaken är också intressanta. Jag har privat spekulerat i att det finns starka krafter som tjänar stora pengar på invandringen. Någon har en hållhake på politiker och media. Det är därför repressionen mot SD är så hård, för SD är ännu ovetande om denna hårdföra maktsfär. Det är ett skrämmande scenario vi i Sverige befinner… Read more »
Hej! Tack för länken till din nya blogg. Du är saknad på den svenska arenan, med ditt utomeuropeiska perspektiv. Ja, det är skrämmande att polisen har abdikerat och ingen i Sverige reagerar på en sådan artikel. Det är nästan ännu mer skrämmande. Dina teorier om orsaken är också intressanta. Jag har privat spekulerat i att det finns starka krafter som tjänar stora pengar på invandringen. Någon har en hållhake på politiker och media. Det är därför repressionen mot SD är så hård, för SD är ännu ovetande om denna hårdföra maktsfär. Det är ett skrämmande scenario vi i Sverige befinner… Read more »
Ingen, skriver du. Politiker och medier har inte reagerat men jag gjorde det. Och jag hade hoppats att flera skulle följt upp mig men icke. Fastän jag tog till storsläggan och krävde regeringens avgång och talade om allvaret i artikeln.
Men Angela, jag menar ingen bland de som har tillgång till den offentliga debatten i Sverige. Eller menar du att du fått komma till tals i gammelmedia någonstans och fått göra din röst hörd?
Larsson, jag tror på det senare alternativet. Asylantindustrin i Sverige tillhör den organiserade brottsligheten (den mest lönsamma verksamhet i landet) den genererar miljarder om året och är totalt riskfri, minimala investeringar fodras. När det regnar guld på bossarna så, stänker det på deras hantlangare. Det mest häpnadsväckande är att, 94% av svenskarna stöder denna grova brottslighet
trots att, de själva får betala hela kalaset. Vad är det för fel på svenskarna?
Helt rätt om Asylantindustrin . Svenskarna i gemen, de 94%, vet inte om det. Svenskar idag är dessvärre rena politiska analfabeter. Medier har mörkat i decennier och det MEDVETET! Kampanjen bl a mot svenskarna i medierna är beordrad. Journalister tiger för sin karriärs och jobbs skull. De har berättat om hur de på bl a Aktuellt tvingats att berätta de mest ömkansvärda historier om invandrare så att svenskarna skulle gråta i sina hem. SD eller andra nationalpatier skall alltid vidhängas invektiv vid benämningar. Folk skall ständigt matas med “rasism” och “främlingsfientlighet” och “islamofobi”. Gamla trick när man vill byta ut… Read more »
Skrev om det i parallelldebatten Jan Troell: Torgny Segerstedt. Mina kommentarer om det i SR TT bemöttes med tystnad och debatten togs snabbt bort. Jag tog b l a upp TT:s totala tystnad. Det borde slagits upp som huvudnyhet. Jag krävde regeringens avgång för att få sprutt på oppositionen. Men inte ett knäpp från oppositionen.
Kul att se dig i debatten, Larson. Din krönika i Fria Tider var för övrigt väldigt bra.
Jag orkar knappt kommentera svensk politik längre. Det är så tragiskt att det nästan gör ont i ögonen att bara titta på eländet. Att jag flyttade ut var mitt livs bästa beslut och att mina barn nu växer upp som medborgare i Schweiz, som alltmer framstår som det friaste och bäst fungerande västlandet, känns väldigt bra. Sverige är nu ett land utan framtid.
Den svenska journalistkåren har (tillsammans med det invandringsindustriella komplexet) tagit makten över den svenska invandringspolitiken. Politiker, tjänstemän eller gemene svensk utsätts för en medial lynchning, om de uttrycker några tvivel om det försvarbara med en import av organiserad brottslighet eller det försvarbara med en storskalig import av bidragsberoende klientväljare. I en gästkrönika i Ystads Allehanda uppmärksammar Ann-Marie Pålsson Timor Kurans bok: Private Truths, Public Lies (svensk titel: Privat sanning, offentlig lögn). http://www.amazon.com/Private-Truths-Public-Lies-Falsification/dp/0674707583/ref=cm_cr_pr_product_top En undertitel till boken är “preferensförfalskningens sociala följder”. Preferensförfalskning aka hyckleri innebär, att man pga tryck från omgivningen inte säger sin uppriktiga mening. Kuran förklarar medborgarnas preferensförfalskning med,… Read more »
Jag hoppas att fängelsekocken saltar Herr Mbanenandes mat lite extra så att han förhoppningsvis dör av för högt blodtryck. Kontrollen är så undermålig och godtycklig på migrationsverket så att man får känslan av att de bara sitter där och stämplar PUT i alla papper som läggs på deras bord..det är en skam och dom följer inte svensk lag..! Det borde göras en polisanmälan mot migrationsverket..!
Nackdelen med att ta bort dubbla medborgarskap är ju att det går inte att utvisa personen till hemlandet igen. Har han eller hon medborgarskap enbart i Sverige lär vi ju få dras med alla dessa kriminella som missbrukar vårt land.
En klok invändning. Dock borde det vara så att om man har dubbla medborgarskap så ska man ange i vilket land man vill ha huvudmedborgarskap respektive semimedborgarskap, och dessutom avge ett trohetslöfte till det land man väljer som huvudmedborgarskap. Som bland annat ska innefatta skyldigheten att försvara det landets territorie och dess invånare i händelse av krig, vilket kräver återinförande av den allmänna värnplikten inom totalförvaret för alla medborgare, oavsett om medborgarskapet erhållits genom födelse (född i landet av svenska medborgare, anhörighet (född i utlandet av svensk kvinna) eller invandring. Plus att medborgarskapet självklart ska kunna dras in vid grov… Read more »
[…] Mbanenande är en skrämmandee och hårresande sådan på flera sätt. Läs hela krönikan HÄR. Publicerat 2012-12-15, 23:17 (Uppdaterat 2012-12-15, 23:17) | Kategori(er): Brott, Inrikes, […]
Vad som kommer att hända när Sverige till slut kraschar, vilket kommer ske innan nästa val, så blir det till kaos, våld och död, som i vilket tredje världen-paradis som helst. Folkmördare som Mbanenande kommer då att se sin chans och ta till vapen och uppvigla till folkmord på svenskarna. Hans hämnd på smutsfolket som hade mage att låta gripa honom och hålla honom inlåst. Tyvärr är våra lagar sådana att vi inte kan varken utvisa honom på livstid eller ens låta honom dingla, något som vore mer än välförtjänt för sådana brottslingar som honom. Av den anedningen kommer sannolikt… Read more »
Dette er enda en strålende kronikk ! Takk Julia Cæsar ! Ingen over, ingen ved siden !
Bästa Julia, tyvärr har inte jag mage att läsa hela din sannolikt sanna artikel, jag har blivit mjuk med åren och bara det faktum att jag efter åtta år utan TV, ärvde en apparat från min pappas dödsbo, fick stänga eländet abrupt första gång jag satte på den; jag så en man skjutas genom huvudet så skallen sprack och tyvärr visas sånt hela tiden, så nu är jag lite rädd att sätta på apparaten, jag får bara ångest av eländet. Sen är det jo sorgligt att Sverige så aningslöst lämnar asyl och fristad för allehanda stygga människor utan ens elementär… Read more »
Ja Julia Caesar, du drar sannerligen rätt slutsats. Berättelsen är också en berättelse om den fullständigt havererade svenska politiken. Det är en mänsklig rättighet att få bli svensk och få Sveriges beskydd, enligt 7klövern, även om du begått folkmord. Ett svenskt fängelsestraff lär inte heller avskräcka. Du är ute på nolltid, får massor av permissioner och lever lyxliv den tid du sitter inne. Sverige är en skam för världen, för Rwandierna, för svenskarna själva. Jag skäms lite att vara svensk faktiskt.
Vet du vilket land du ska flytta till? Om så är fallet, hur valde du?
Jag vet att han inte har gjort något sådant. Domen mot honom är bara politik, och en sorts teater för att komma åt utlandsrwandier
Undrar hur mycket pengar har FPR betalat till Julia Caesar för att skriva allt det här, jag är själv från Rwanda, när jag läser allt du har skrivit, undrar jag vad du håller på med.
Han är misstänkt, men det ser ut som om du har givit honom straff.
vem är du?
Hvem er FPR, og hvad vil du antyde med pengebetaling ? Du kan ikke forestille dig en undersøgende artikel uden andet motiv ? Det kan være, det foregår sådan i Rwanda, men tak og lov endnu ikke i Sverige eller Danmark.
JC er journalist og har som en af de få læst den meget omfattende forundersøgelse. Det er det hele.
FPR har makt i rwanda och vill komma åt alla rwandier som kritiserar dem
Regeringspartiet.
http://en.wikipedia.org/wiki/Rwandan_Patriotic_Front
http://fr.wikipedia.org/wiki/Front_patriotique_rwandais
@ Pekka. @PJ. Stanislas Mbanenande dömdes 2009 till livstids fängelse för folkmord av en Gacacadomstol i Rwanda, men eftersom han hunnit få svenskt medborgarskap kan han inte utlämnas till annat land för att avtjäna sitt straff. Nu pågår en rättegång mot honom i Stockholms tingsrätt där ett 40-tal vittnen hörs om händelserna i Rwanda 1994. Innan domen har fallit betraktas han som misstänkt. Min text bygger helt på uppgifter i stämningsansökan mot Stanislas Mbanenande och förundersökningen i målet. OM PJ “vet” att Mbanenande är oskyldig är det ju bara att lugnt avvakta att han får en friande dom. Det finns… Read more »