Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Det svenska invandringsvansinnet och befolkningsutbytet ska inte bara fortsätta. Det ska accelerera. Den störste svenske landsförrädaren i modern tid, statsminister Fredrik Reinfeldt (m), har gett klart besked. Sverige ska fortsätta vara en “humanitär stormakt”. Det är viktigare än allt annat. Därför ska våra gränser fortsätta vara vidöppna för alla som vill bosätta sig här och bli försörjda på livstid av de svenska skattebetalarna. Och vi ska inte bara öppna våra gränser, utan dessutom, på statlig befallning, öppna våra hjärtan.

Fredrik Reinfeldt vet, eller fruktar (vilket är lika skrämmande) att han ute ur leken om en månad. De flesta opinionsundersökningar tyder på en kommande röd-grön valseger. Visserligen har han med största sannolikhet stoppat undan generöst tilltagna resurser och ordnat en eller flera reträttposter åt sig vid en valförlust. Men att bli avsatt som statsminister efter två mandatperioder är en narcissistisk kränkning, djupt kränkande för en person med den grandiosa självbild som kännetecknar Fredrik Reinfeldt. Han vill inte falla ensam. Han vill dra hela svenska folket med sig i ett utvidgat självmord. 

Nu är vi vid The point of no return

Det är svårt att tolka Reinfeldts tal på Norrmalmstorg i Stockholm på lördagen på annat sätt. Om han ska falla så ska han ha hela folket, 9,5 miljoner människor, med sig i fallet ned i sammanbrott och armod. Han, som ägnat sig åt att håna, bespotta och förtrycka svenska folket som ingen annan, har mage att befalla folket att “ha tålamod” och att “öppna sina hjärtan”.

Nu är vi där, vid The point of no return, som mängder av invandringskritiker har varnat för i många år. Pengarna är slut. Finito. Den gemensamma kassakistan är tom så den dammar. Vi vet alla i vilket omättligt slukhål skattebetalarnas pengar har stoppats: till att bedriva världens mest extrema och ansvarslösa invandringspolitik. Det finns inga pengar kvar till den svenska ursprungsbefolkningen, vi som har slitit ihop till den välfärd som alltmer börjar likna en ihålig schweizerost.

Ännu har han inte nått sin fulla galenskapspotential

Vansinnet ska fortsätta. Det framgick med all önskvärd tydlighet av Fredrik Reinfeldts tal. Ännu har han inte nått sin fulla galenskapspotential. Men han är mycket nära, och han har ytterligare fyra veckor på sig fram till riksdagsvalet att spränga målsnöret. Utrymmet för nya vallöften är mycket begränsat, får vi veta. Pengarna kommer att gå till ökande kostnader för flyktingmottagandet:

“Jag kan redan säga att det kommer att bli omfattande kostnader för att ta emot dessa människor. De är så pass omfattande att det kommer att lägga ytterligare restriktioner för vad som finns utrymme för i offentlig finansiering. Därför lovar vi nära nog ingenting i den här valrörelsen, det kommer inte att finnas inget utrymme för det” sa Fredrik Reinfeldt.

Flest asylsökande i hela Europa

Då ska man veta att Sverige under en lång följd av år har tagit emot ett jämfört med andra länder extremt antal asylsökande och anhöriginvandrare, och att vi nu tar emot flest asylsökande i hela Europa.

“Sverige beviljar nu mellan tre till fyra gånger så många uppehållstillstånd till asylsökande som övriga nordiska länder tillsammans. Förra året gick vi för första gången förbi Tyskland, och nu är Sverige det land inom EU i vilket flest asylsökande får stanna. Därtill kommer en uppskattningsvis lika stor anhöriginvandring av olika slag. Med en prognos på upp till 90 000 asylsökande i år är mottagandet utom kontroll”

skriver socionomen och journalisten Gunnar Sandelin i Dagens samhälle.

Han har hoppat jämfota på svenska folkets hjärtan

Det är sannerligen magstarkt att tala om tålamod och öppna hjärtan, av en man som i åtta års tid inte har gjort annat än exploatera vårt tålamod långt över bristningsgränsen, som har vridit om kniven i och hoppat jämfota med spikskor på svenska folkets hjärtan. Jag kan avslöja en sak. Ingen politisk psykopat ska kommendera mig att öppna mitt hjärta. Mitt hjärta är öppet för alla människor som jag håller av, men jag avgör själv vilka därutöver jag släpper in. Mitt hjärta är definitivt stängt för Fredrik Reinfeldt.

Han har haft åtta år på sig att visa vem han är. Nu vet vi. Vi har sett att kejsaren är synnerligen naken, och vi är många som gärna skulle bidra till att påskynda hans uttåg ur svensk politik med en uppmuntrande spark där bak. I skarp konkurrens med Olof Palme (s) har Reinfeldt avancerat till positionen som Sveriges mest hatade statsminister.

Har inkompetensförklarat sin egen befolkning

Vilka tror han att han lurar? I ett Sverige som under invandringstrycket snabbt är på väg mot kollaps på flera viktiga samhällsområden (skola, sjukvård, socialtjänst, äldreomsorg, polis, rättsväsen, tågtrafik) talar han om att

“Vi har lärt oss att det är människor som kommer in i det svenska samhället och bygger Sverige tillsammans med oss, kommer det att blir ett bättre samhälle, tillsammans bygger vi ett bättre Sverige.”

Budskapet är tydligt: Fredrik Reinfeldt anser inte att svenska folket klarar att själva bygga sitt samhälle – trots att vi har gjort det i hundratals år. Reinfeldt tror att invandrarna är en förutsättning för att kunna bygga “ett bättre Sverige”. Han har alltså inte i något avseende ändrat inställning till svenska folkets kompetens sedan han i november 2006 inledde sin statsministerbana med att vid ett besök i invandrartäta Ronna i Södertälje fälla det numera klassiska yttrandet “Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån.” Blankt underkänt – för att vi är svenskar.

Efter terrordådet: “Värna den svenska öppenheten”

Han har heller inte någonsin erkänt att Sverige på grund av massinvandringen från främst muslimska länder har förvandlats till ett otryggt och våldsutsatt land. När den irakiske självmordsbombaren och islamisten Taimour Abdulwahab i december 2010 försökte mörda mängder av svenskar i den intensiva julhandeln i Stockholms city (men bara lyckades ta kål på sig själv) tog det 19 timmar innan statsministern kunde få fram ett ord om terrordådet till de chockade medborgarna. Och när han väl öppnade munnen kom ingenting mer än tomma plattityder.

”Det som hänt är oönskat och oacceptabelt” sa Reinfeldt. Verkliga kraftord i ett nationellt krisläge. Sedan kallade han terrordådet ”oacceptabelt därför att Sverige är ett öppet samhälle” och talade om att ”värna den svenska öppenheten och ha tålamod med demokratin.”

Öppenheten är livsfarlig

“Tålamod och öppenhet” är fortfarande Fredrik Reinfeldts mantran, fyra år senare. Han har ingenting sett, ingenting hört och ingenting lärt under sina åtta år som statsminister. Han tror fortfarande att det är genom att “stå upp för vår öppenhet och frihet som vi bekämpar terrorism och sekterism i vår omvärld.” I själva verket är öppenheten livsfarlig när den innebär att 95 procent av alla som söker asyl inte visar några ID-handlingar. Varken migrationsverket eller någon annan har den blekaste aning om vilka de är, var de kommer ifrån och vad de har för avsikter. Det är på det sättet vi får in tusentals terrorister i Sverige.

Vi har haft alldeles för mycket tålamod

Fredrik Reinfeldt ska inte tala med svenska folket om tålamod. Det har vi haft alldeles för mycket och för länge. För att straffa de 5,7 procent väljare som i valet 2010 röstade på Sverigedemokraterna kastade sig Fredrik Reinfeldt handlöst i famnen på invandringsextremisterna i miljöpartiet och genomdrev en ännu mer extrem invandringspolitik än som redan var fallet. Ett exempel på hämnd- och strafftänkande som anstår en mycket liten pojke på sandlådenivå.

Reinfeldt ska ta sitt pyramidala misslyckande med sig och gå nu. Allt eventuellt förtroende är kört i botten, till stor del också bland moderata väljare. Konkursboet efter åtta år med alliansregeringen kommer att lämpas över på Stefan Löfven (s), om det blir han som efterträder Reinfeldt. Men då är Reinfeldt redan långt härifrån.

Efter hans sommartal återstår bara en fråga: Vad behövs mer för att svenska folket ska dra upp näven ur byxfickan?

Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter