“What is wrong with you if you would do this at a funeral?” skriver Dean Skoreyko. (Nu er det ikke selve begravelsen) Tjah, Michelle Obama er ‘not amused’, eks-kommunisten Thorning har en virkelig fest samtidigt som hendes højre hånd må træde vanæret tilbage hjemme i Danmark. Der var noget fjoget og useriøst over Svend Auken, man genkender hos Helle Thorning. Der er ikke tale om helstøbninger i begge tilfælde. Man kan mene så meget om Mandela, men dette er uværdigt, selv hvis man ikke er statsoverhoved. Det er voksne børn, som ulykkeligvis er statschefer. The Death of the Grown-Up. – Barack Obama, David Cameron and Helle Thorning-Schmidt Take Selfie At Nelson Mandela Memorial, Why do Cameron and Obama feel the need to behave like idiots?

CBN,December 10, 2013: Brotherhood Supporters Advising Obama Administration? Se også Inside the Muslim Brotherhood in the West og Muslim Brotherhood America’s Next Great Enemy? og dokumentaren Brotherhood of Terror – The Muslim Brotherhood

Hvem ejer multikulturen, II ?

Jeg har tidligere fraskrevet mig ethvert medejerskab til multikulturen under henvisning til 18 meningsmålinger foretaget i om dansk fremmedpolitik mellem 1985 og 2002. På intet tidspunkt viser de flertal for den førte fremmmedpolitik. Selvom man skulle mene, det var en central demokratisk pointe, er det et ikke-diskuterbart faktum med det mindretal, der installerede multikulturen. De ville skulle indrømme, at de handlede mod demokratiske grundprincipper, og det vil de naturligvis aldrig gøre.

Jeg mener imidlertid, det er en helt afgørende pointe at holde dem fast på enhver negativ konsekvens af masseindvandringen, hvad enten de er i live er er nået at dø som f.eks. Svend Auken. Kastanjerne i ilden er deres. De har lavet et barn på os, og barnet er i mine øjne illegitimt.

Er det tilstrækkeligt, at en vidtgående, upopulær beslutning er gennemført af folkevalgte, eller er det ikke jvf. alle EU afstemninger? Politikerne vil gerne have brede forlig om f.eks. forsvar, sundhed og skole, men de har ikke skønnet at bred enighed var vigtig om, at vi om to årtier er en million fremmede i Danmark. Multikulturen er født som konfliktstof, sådan som den er kommet til verden, og konflikten kommer til udbetaling. De rette kan lige så godt modtage den nu, hvor den endnu er håndterbar, mens nogle af problemerne endnu kan løses demokratisk. Når der er en halv mio muslimer i landet, er den tid antagelig forpasset. Uden et folkeflertal bag sig, er den politiske klasse på dybt vand, når og hvis indvandringsproblemerne bliver mere akutte, end de er nu.

De der har skabt nuværende og kommende problemer, ejer dem. Jo værre de bliver, desto mere skal de eje dem. Jeg ville selfølgelig gerne høre en god grund til, at jeg skulle hæfte solidarisk med et mindretals hasarderede handlinger, men da masseindvandringens legitimitet som sagt er udiskuterbar, forventer jeg den ikke. De kan tvinge os til at betale til deres eventyr, men de kan ikke tvinge os til at acceptere problemerne som vores, især ikke når de selv smyger sig udenom så godt de kan jvf. socialdemokraters privatskolevalg.

Det kan da også være, – relativt utænkeligt – at de røde lamper holder op med at blinke, at det hele går helt pingeling, og at ingen vil komme efter multikulturalisternes skalp, det er bare ikke det som er at se i min krystalkugle i disse år og der skal drastiske forbedringer af mange forhold til, før jeg ser den fremtid. I yderste instans, i tilfælde af at danskerne bliver påført krig af multikulturalisterne, befinder vi os på hver sin skanse. I skyder på mig, jeg skyder på jer, og jeg er til orientering en ret god skytte, ikke som de ‘danske’ amatører, der render rundt nede i Syrien og skriger og råber ‘allahu akkbar’ og skyder op i luften og får sig selv slået ihjel på  samlebånd..

Den samme antidemokratiske tendens man ser af danske målinger, finder den norske professor Sigurd Skirbekk i hele Europa i sin artikel The Immigration Debate: A Question of Moral, Science, Ideology, Myth or Belief?

When arguments in public debates do not represent the view of experts, this could be because they rather represent an overwhelming public opinion. But that is certainly not the case regarding this debate. Migration policies have rarely been voted on. The closest we can come to a determination of the popular will is various opinion polls, with comparable questions from the same period.

In 1994, the German periodical Focus pointed to opinion polls taken in Germany, France and England in which 55, 52 and 50 per cent, respectively, felt that their countries accepted too many immigrants.1 There are corresponding figures for the Scandinavian countries. From Norway we have a representative study from 1987 which showed that 51% of the people felt that the country should accept fewer immigrants; 25% felt that politicians should stick to current practice, while only 8% wanted to accept more immigrants.2 A similar study in Sweden, made a couple of years later, showed that 54% of Swedes felt that too many people were immigrating to Sweden.3 A later Gallup poll in Denmark showed that 59% of Danes wanted to limit immigrants access to their country.4 In later studies the figures have varied somewhat; but there have always been more people who have favored a restrictive policy than those who favored liberalization.

The extent of recent immigration cannot be explained on the basis of popular opinion. So the next question is this: can it be explained on the basis of a superior insight among groups that have dominated the debate in the public media? If so, the arguments in favor should not be falsified by empirical data or represent obvious logical self-contradictions.

Manifestation mot DN – Wolodarski “sympatiserar” – Det hele begyndte med, at professor Arnstberg og journalist Gunnar Sandelin efter en måneds forhandlinger fik en stilfærdig og saglig annonce i Dagens Nyheter for deres bog Invandring och mörkläggning, en saklig rapport fra en förryckt tid. Det var selvfølgelig en ren alibibeslutning fra redaktør Wolodarskis side, i dag er det hverdag igen og avisen vil nægte en hvilken som helst kronik eller annonce optagelse – business as usual. Wolodarski kan ikke snyde nogen til at tro, at DN ikke er et censurerende propagandaorgan for multikulturen, hvor mange har DN ikke lukket munden på inden det skrækkelige internet underminerede deres ytringsmonopol? I dag skal han brændes, men i morgen er han glemt:(Klik billeder for helskærm)

Redaktøren satte imidlertid gang i Twitterhønsenes standende brigade af debattyranner, de svenske, overvejende kvindelige multikulturalister i de snakkende klasser, der er vant til at have bukserne på og shame enhver politisk debat til i moralisme og politisk religiøsitet. Når folk holder op med at tro på Gud, begynder de at tro på Helle Klein , Alexandra Pascalidou, Lena Sundström og Elisabeth Olsson Wallin, den fejge fotograf, der lever i det meget kristelige Sverige af 50’erne og har så travlt med Jesus, men ikke kunne drømme om at træde ind i nutiden og røre ved Muhammed. Der skal dæleme ikke være nogen debat i Sverige, som baserer sig på fakta og fornuft. Mikael Jalving har vittigt beskrevet det hele i Jyllands Posten i dag i Et land af skygger og spøgelser.

Mens jeg var ude og passe mine daglige gøremål, fik jeg så en mail om næste geled af Twitterhønsenes aktioner i Sverige i dag, fodtussernes og gadeterroristernes. Nu skal der brændes hekse, aviser og bøger, men Sverige vil ankomme til virkelighenden frivilligt eller uvilligt, og visst vill det göra ont när knoppar brister. Vielgrescheri, Bedsteforældre for hyl, Ingen racister i vore gader og bongotrommer. Burn baby, burn.

Alle hønsene m/k har så ondt i rumpetten, at de ikke kan lægge æg i dag af lutter ophidselse. Helle Kleins skriverkarl Mattias Irving er så venlig at opmærksomme yours sincerly og et foto jeg har taget. Skide godt, hans skinhellighed, vi har kun det sjov, der kommer fra det svenske matriarkat og deres kastratsangere. Jeg bliver i særlig godt humør af at blive set gennem Expo og Segloras briller, ellers er det ærlig talt for kedeligt et syn at spejle sig. Det har intet med politik at gøre, og alt med magt, religion og følelser at gøre.

Sådan har nordmændene det jo også med Sverige i øjeblikket. Egentlig har vi ondt af svenskerne, men ikke nok til at afstå fra at more os af den grund, og i morgen er det som sagt atter hverdag, og Helle Klein kan lægge guldæg igen i “skärningspunkten mellan det existentiella o samhälleliga”, og Wolodarski kan renvaske svensk debat som normalt i hele opløbet til valgkampen. Hans alsidighedsalibi er hjemme, tror han, og imens bare vokser Sverigedemokraterne.

Vist gør det ondt, høns, men ikke en brøkdel så ondt som på hundredetusindvis af svenske voldsofre for multikulturen. Disse apologeter for bortgivelse af land har ikke et folkeflertal bag sig, de er et døende segments hyleri, mennesker der ikke kan se et anduvende, politisk nederlag i øjnene med værdighed.

Det svenske folk har lidt. I vil komme til at lide en dag, hyl eller ej. Et delt folk betyder dem og jer og der er ingen selvklar grund til, at Helle Klein , Alexandra Pascalidou, Lena Sundström, Elisabeth Olsson Wallin og Mattias Irvings standpunkter vil vise sig gratis i længden efterhånden som Sverige forfalder. Vrede over hvad der er sket, og hvad der kommer til at ske, er min bestående følelse over for disse modbydelige forræddere. I ventetiden kan man more sig lidt efter fattig evne.

(Se også Karl-Olov Arnstberg, “Jag är förbannad för att man inte får säga sanningen i Sverige”, När fakta blir rasism, Aftenposten : Leserstorm mot innvandringskritisk annonse i svensk avis, Dispatch LEDARE: Hitler hade varit stolt över ”anti-rasisterna” og Helle Klein interviewet i Ekot. En enkelt hæderlig socialdemokrat, Widar Andersson, går op imod strømmnen: När fakta blir rasism )

Glædelig jul, Malmø

Fra Uwe Max Jensen

Læs mere »

Alene i Münsterland 27 vandaliseringer siden september. Gewalt gegen Bildstöcke und Kreuze, Das Tecklenburger Land bringt seine Heiligen in Sicherheit. Weitere Kirche in München mit “Allah ist größer” und “Heiliger Krieg” beschmiert. I Augsburg er flere kirker smurt til med jihadistisk grafitti. Ser man på det samlede antal angreb på kristne i Europa, på præster, processioner, kirkegårde og kirker, er indtrykket skræmmende. Den fuldstændige nedbrænding af en kirke i Garbsen, har nordiske medier overhovedet ikke noteret sig. Islam i Europa kan ikke fremvise et tilnærmelsesvist lignende antal brændte moskeer og overfaldne i imamer. Når voldsregnskabet mellem islam og kristendom i Europa står 50/50, så har vi først balladen.

Finkielkraut: ‘There Is a Clash of Civilizations’

Finkielkraut: I am pained to see that the French mode of European civilization is threatened. France is in the process of transforming into a post-national and multicultural society. It seems to me that this enormous transformation does not bring anything good.

Finkielkraut: The lower middle classes — the French that one no longer dares to call Français de souche (ethnic French) — are already moving out of the Parisian suburbs and farther into the countryside. They have experienced that in some neighborhoods they are the minority in their own country. They are not afraid of the others, but rather of becoming the others themselves.

Finkielkraut: The left wanted to resolve the problem of immigration as a social issue, and proclaimed that the riots in the suburbs were a kind of class struggle. We were told that these youths were protesting against unemployment, inequality and the impossibility of social advancement. In reality we saw an eruption of hostility toward French society. Social inequality does not explain the anti-Semitism, nor the misogyny in the suburbs, nor the insult “filthy French.” The left does not want to accept that there is a clash of civilizations.

Finkielkraut: I become sad and feel a growing sense of anxiety. Optimism would seem a bit ridiculous these days. I wish the politicians were able to speak the truth and look reality in the face. Then, I believe, France would be capable of a true awakening — of contemplating a policy of civilization. French Philosopher Finkielkraut: ‘There Is a Clash of Civilizations’ Interview Conducted by Mathieu von Rohr and Romain Leick

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen! (Grafik: Affe)

Sverige tycks utgöra en exceptionellt gynnsam miljö för olika avarter av mänskligt beteende. Landet kryllar till exempel av människor som ser sig själva som utpräglade Offer och ständigt letar efter anledningar att känna sig kränkta och diskriminerade. Jag behöver bara plocka i medias utbud de senaste två dagarna för att hitta exempel på Offerkoftans oemotståndliga lockelse. Det handlar om kravmaskiner som SKA HA, som ställer oändliga krav på samhället genom att använda sig av den beprövade metoden att utse sig själva till Offer. Få svenskar verkar orka stå emot kraven från invandrade offerkoftor och kravmaskiner. För i Sverige är vi vana vid att alla som påstår att det är synd om dem ska få det de pekar på. Vi har till och med en särskild Offermyndighet, Diskrimineringsombudsmannen, som betalar ut fantasibelopp till de mest framgångsrika Offren.

För tydlighetens skull: det finns infödda svenskar som framlever sina liv som Offer. Men deras glansdagar går oåterkalleligen mot sitt slut. På Offerscenen håller de snabbt på att utmanövreras av invandrade Super-Offer. I jämförelse med så kallade nysvenskar från tredje världen kan ingen infödd svensk någonsin göra anspråk på att ha det tillräckligt svårt för att hävda en offerstatus.

Vi kan börja offervandringen i Göteborg, närmare bestämt i Biskopsgården på Hisingen. Där bor familjen Badpa, som har sitt ursprung i Iran. Den fjärde september sköts en son i familjen Badpa, 28-årige Shoyeb Badpa, ihjäl på Väderilsgatan i Biskopsgården, tillsammans med 17-årige Arap Savuran. De var två av dem som dödats i sammanlagt omkring 56 skottlossningar i Göteborg hittills i år. Båda männen ingick i kriminella nätverk och var kända av polisen.

Bedrev utpressning under vapenhot

Shoyeb Badpa var sedan många år grovt kriminell och dömd för bland annat utpressningsverksamhet kombinerad med dödshot med skarpladdat vapen. Han har tidigare dömts för rån, hot mot tjänsteman och skadegörelse. Senast 2007 dömdes han av Göteborgs tingsrätt till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning för utpressning och försök till utpressning (dom B 7988-07). Han hade då krävt en svensk man på ständigt ökande belopp på upp till tre miljoner kronor “för att han inte skulle råka illa ut”. När svensken vände sig till polisen och polisen kunde avlyssna hoten per telefon kunde Shoyeb Badpa gripas och lagföras.

“Får vi inte hjälp för att vi har svart hår?”

Nu kräver Shoyeb Badpas syster Homa Badpa, 21, att familjen ska få en ny lägenhet av kommunen för att hennes kriminelle bror har blivit mördad. Hon drar sig inte för att använda ett riktigt fult rasistargument – om familjen inte får en ny lägenhet beror det på att de har svart hår och ett annat modersmål. Kommunens tjänstemän är med andra ord rasister om familjen Badpa inte får vad de pekar på. Homa Badpa utgjuter sig i Göteborgs-Posten:

“Min bror har blivit ihjälskjuten. Vi kan inte bo kvar i Biskopsgården. Vi har bett om hjälp att flytta från området, men vi får det inte. Jag är lika mycket svensk som min granne Andersson. Ska vi inte få hjälp bara för att vi har svart hår och ett annat modersmål?”

“Om mamma ska ta sig utanför Biskopsgården tar hon en omväg för att inte passera platsen där han låg. Pappa åker förbi varje dag och undrar vad fan som hände. Min bror åker förbi och får en örfil i ansiktet varje gång och hör någon skrika till honom att hans andra halva är borta.”

Avvisar socialtjänstens förslag

Homa Badpa berättar att familjen har haft ett möte med de sociala myndigheterna i Biskopsgården och fått veta att de inte kan erbjuda en ny lägenhet, utan familjen får i så fall byta lägenhet själv. Precis som alla andra svenskar, med andra ord. Förslaget accepteras inte av familjen Badpa. Socialtjänsten har också föreslagit att familjen flyttar till Hammarkullen, en annan stadsdel i Göteborg. Inte heller det förslaget godtas av familjen Badpa. Homa Badpa skriver:

“Min familj flyttade ifrån Hammarkullen 2001. För att finna ro. På den tiden var Biskopsgården betydligt lugnare. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag vet inte om socialens förslag är ett skämt.”

Och så fyrar hon av vad hon tror är ett trumfkort:

“Ska vi inte få hjälp bara för att vi har svart hår och ett annat modersmål?”

“De förstår inte den smärta som finns i kroppen. Det är inte acceptabelt. Vi är lika kapabla som alla andra svenska medborgare och vi kommer att sträva för rättvisan.”

“Mycket allvarligt att plocka fram rasistkortet”

Homa Badpa fastslår inte bara sin position som Offer. Hon går ett steg vidare och utnyttjar den offerplattform som hon själv har skapat genom att göra sig till en kravmaskin. Den “rättvisa” hon kämpar för är att få gå före alla andra i bostadskön. Dagen därpå får Homa Badpa dessvärre mothugg i Göteborgs-Posten av Tanja Tabrizian Selfors, lokal fp-politiker som råkar vara landsman med familjen Badpa.  Hon skriver:

“Jag kommer aldrig att förstå människors utkrävande och “rätt till ett jobb” eller bostad på annan adress oavsett om man kommer från Sverige eller något annat land. Det finns många människor som skulle behöva byta bostad, ort eller arbetsplats. Alla dessa har också olika skäl till detta. Jag har vänner som överhuvudtaget inte har någon lägenhet att bo i utan får växla mellan att bo i andra och tredjehand. Detta gäller både svenska bekanta men även vänner från andra länder. Det är mycket allvarligt att plocka fram rasistkortet när man är missnöjd över hur ett beslut fattats eller inte fattats. Det är sådana konspirationsteorier som ökar klyftan mellan svenskar och invandrare.”

Pantrarna – en aggressiv kravorganisation

 Homa Badpas offerkofta och kravmentalitet blir lite lättare att förstå när man vet att hon är sekreterare i Pantrarna i Göteborg, en aggressiv krav- och rättighetsorganisation med anknytning till Rättvisepartiet Socialisterna. Pantrarnas grundidé är att alla invandrare är offer för svenskars strukturella rasism. Om familjen Badpa inte omgående får en ny lägenhet, helst i Göteborgs innerstad, sedan deras kriminelle son/bror mördats är det självklart ett utslag av svensk strukturell rasism.

Förebilden för Pantrarna är 1960-talets aggressiva och kravinriktade Black Pantherrörelse i USA. Flera av ledarna i Göteborg är dömda för grova brott, bland andra Muhammed Hällgren Abdulrahman, Eddie Jobe och Yasin Khalif.

Medlemmar demonstrerade för gärningsmännen

Den 6 april förra året deltog flera medlemmar i Pantrarna i en demonstration till stöd för de tonåriga invandrare som den 18 mars utsatte 61-årige sjukpensionären Carl-Eric Cedvander för en synnerligen grov misshandel på Kortedala torg i Göteborg. Cedvander sparkades omkull och sparkades hårt i huvudet tills han fick livshotande skador.

Trots att minst fem invandrarkillar deltog i den brutala misshandeln dömdes bara två: 16-åringarna Hasan Kibar och Diar Mahmoud, som hånflinande tog emot informationen om sina låga straff, ungdomsvård med ungdomskontrakt och ungdomstjänst. Inte heller hovrätten ansåg misshandeln som grov, trots att Carl-Eric Cedvander fått svåra och bestående men.

En skuld ska bankas in hos svenskarna

Læs mere »

Klik . helskærm

Svensk sundhedsvæsen dårligst i Norden

Long queues to see a doctor and get treatment in Sweden have dragged the country far down a European ranking of healthcare providers, with Sweden now the worst among its Nordic neighbours despite efforts to cut waiting times. On Tuesday, a Brussels-based Swedish researcher revealed that Sweden had the worst health system of any of the five Nordic countries. Sweden slipped from sixth to eleventh place among 35 European countries, with Denmark, Finland, Norway and Iceland all racing past it.

The report in particular had harsh words for waiting times in the Swedish healthcare system. It gave as an example that teenagers suffering anorexia at times have to wait six months for an appointment with a specialist. It also highlighted its concern that cancer patients were left to wait.

“Why can Albania operate its healthcare services with practically zero waiting times, and Sweden cannot?” the report authors from the Health Consumer Powerhouse (HCP) organization in Brussels asked, albeit acknowledging modest improvements. “The Swedish queue-shortening project, on which the state has spent approximately 5 billion euro, has achieved some shortening of waiting times.” Sweden aims to make sure people can see their general practitioner within one week max, which the organization said was a modest goal in and of itself.

“The target for maximum wait in Sweden to see your primary care doctor (no more than seven days) is underachieved only by Portugal, where the corresponding figure is 15 days,” the report stated.”Only Serbia has equally long waiting times as Sweden today,” HCP founder Johan Hjertqvist said in a statement. “Despite the government pumping billions into the queue system, very little is happening.” Sweden’s health system ‘worst in the Nordics’

Sveriges resultat påverkas av bland annat den nya abort-indikatorn, där den mycket höga svenska abortfrekvensen kan tolkas som att aborter används som ett preventivmedel, med hälsorisker för mödrarna och belastning på sjukvården. Lika många aborter som i Sverige – fler än 30 aborter per 100 födslar – återfinns idag bara i länder som tillhört det forna Sovjetblocket.

Samtidigt som den svenska politiska debatten handlar om brister i vård och omsorg presenteras idag årets Euro Health Consumer Index (EHCI), där Sverige halkar från 6:e till 11:e plats av 35 europeiska länder. Sverige får se sig passerat av alla övriga nordiska länder. Sverige rasar i årets ranking av EU-sjukvården ”Fortfarande bra vårdresultat men oförmåga ta itu med kroniska svagheter” –