Av Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen! (Grafik: Affe)
Sverige tycks utgöra en exceptionellt gynnsam miljö för olika avarter av mänskligt beteende. Landet kryllar till exempel av människor som ser sig själva som utpräglade Offer och ständigt letar efter anledningar att känna sig kränkta och diskriminerade. Jag behöver bara plocka i medias utbud de senaste två dagarna för att hitta exempel på Offerkoftans oemotståndliga lockelse. Det handlar om kravmaskiner som SKA HA, som ställer oändliga krav på samhället genom att använda sig av den beprövade metoden att utse sig själva till Offer. Få svenskar verkar orka stå emot kraven från invandrade offerkoftor och kravmaskiner. För i Sverige är vi vana vid att alla som påstår att det är synd om dem ska få det de pekar på. Vi har till och med en särskild Offermyndighet, Diskrimineringsombudsmannen, som betalar ut fantasibelopp till de mest framgångsrika Offren.
För tydlighetens skull: det finns infödda svenskar som framlever sina liv som Offer. Men deras glansdagar går oåterkalleligen mot sitt slut. På Offerscenen håller de snabbt på att utmanövreras av invandrade Super-Offer. I jämförelse med så kallade nysvenskar från tredje världen kan ingen infödd svensk någonsin göra anspråk på att ha det tillräckligt svårt för att hävda en offerstatus.
Vi kan börja offervandringen i Göteborg, närmare bestämt i Biskopsgården på Hisingen. Där bor familjen Badpa, som har sitt ursprung i Iran. Den fjärde september sköts en son i familjen Badpa, 28-årige Shoyeb Badpa, ihjäl på Väderilsgatan i Biskopsgården, tillsammans med 17-årige Arap Savuran. De var två av dem som dödats i sammanlagt omkring 56 skottlossningar i Göteborg hittills i år. Båda männen ingick i kriminella nätverk och var kända av polisen.
Bedrev utpressning under vapenhot
Shoyeb Badpa var sedan många år grovt kriminell och dömd för bland annat utpressningsverksamhet kombinerad med dödshot med skarpladdat vapen. Han har tidigare dömts för rån, hot mot tjänsteman och skadegörelse. Senast 2007 dömdes han av Göteborgs tingsrätt till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning för utpressning och försök till utpressning (dom B 7988-07). Han hade då krävt en svensk man på ständigt ökande belopp på upp till tre miljoner kronor “för att han inte skulle råka illa ut”. När svensken vände sig till polisen och polisen kunde avlyssna hoten per telefon kunde Shoyeb Badpa gripas och lagföras.
“Får vi inte hjälp för att vi har svart hår?”
Nu kräver Shoyeb Badpas syster Homa Badpa, 21, att familjen ska få en ny lägenhet av kommunen för att hennes kriminelle bror har blivit mördad. Hon drar sig inte för att använda ett riktigt fult rasistargument – om familjen inte får en ny lägenhet beror det på att de har svart hår och ett annat modersmål. Kommunens tjänstemän är med andra ord rasister om familjen Badpa inte får vad de pekar på. Homa Badpa utgjuter sig i Göteborgs-Posten:
“Min bror har blivit ihjälskjuten. Vi kan inte bo kvar i Biskopsgården. Vi har bett om hjälp att flytta från området, men vi får det inte. Jag är lika mycket svensk som min granne Andersson. Ska vi inte få hjälp bara för att vi har svart hår och ett annat modersmål?”
“Om mamma ska ta sig utanför Biskopsgården tar hon en omväg för att inte passera platsen där han låg. Pappa åker förbi varje dag och undrar vad fan som hände. Min bror åker förbi och får en örfil i ansiktet varje gång och hör någon skrika till honom att hans andra halva är borta.”
Avvisar socialtjänstens förslag
Homa Badpa berättar att familjen har haft ett möte med de sociala myndigheterna i Biskopsgården och fått veta att de inte kan erbjuda en ny lägenhet, utan familjen får i så fall byta lägenhet själv. Precis som alla andra svenskar, med andra ord. Förslaget accepteras inte av familjen Badpa. Socialtjänsten har också föreslagit att familjen flyttar till Hammarkullen, en annan stadsdel i Göteborg. Inte heller det förslaget godtas av familjen Badpa. Homa Badpa skriver:
“Min familj flyttade ifrån Hammarkullen 2001. För att finna ro. På den tiden var Biskopsgården betydligt lugnare. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag vet inte om socialens förslag är ett skämt.”
Och så fyrar hon av vad hon tror är ett trumfkort:
“Ska vi inte få hjälp bara för att vi har svart hår och ett annat modersmål?”
“De förstår inte den smärta som finns i kroppen. Det är inte acceptabelt. Vi är lika kapabla som alla andra svenska medborgare och vi kommer att sträva för rättvisan.”
“Mycket allvarligt att plocka fram rasistkortet”
Homa Badpa fastslår inte bara sin position som Offer. Hon går ett steg vidare och utnyttjar den offerplattform som hon själv har skapat genom att göra sig till en kravmaskin. Den “rättvisa” hon kämpar för är att få gå före alla andra i bostadskön. Dagen därpå får Homa Badpa dessvärre mothugg i Göteborgs-Posten av Tanja Tabrizian Selfors, lokal fp-politiker som råkar vara landsman med familjen Badpa. Hon skriver:
“Jag kommer aldrig att förstå människors utkrävande och “rätt till ett jobb” eller bostad på annan adress oavsett om man kommer från Sverige eller något annat land. Det finns många människor som skulle behöva byta bostad, ort eller arbetsplats. Alla dessa har också olika skäl till detta. Jag har vänner som överhuvudtaget inte har någon lägenhet att bo i utan får växla mellan att bo i andra och tredjehand. Detta gäller både svenska bekanta men även vänner från andra länder. Det är mycket allvarligt att plocka fram rasistkortet när man är missnöjd över hur ett beslut fattats eller inte fattats. Det är sådana konspirationsteorier som ökar klyftan mellan svenskar och invandrare.”
Pantrarna – en aggressiv kravorganisation
Homa Badpas offerkofta och kravmentalitet blir lite lättare att förstå när man vet att hon är sekreterare i Pantrarna i Göteborg, en aggressiv krav- och rättighetsorganisation med anknytning till Rättvisepartiet Socialisterna. Pantrarnas grundidé är att alla invandrare är offer för svenskars strukturella rasism. Om familjen Badpa inte omgående får en ny lägenhet, helst i Göteborgs innerstad, sedan deras kriminelle son/bror mördats är det självklart ett utslag av svensk strukturell rasism.
Förebilden för Pantrarna är 1960-talets aggressiva och kravinriktade Black Pantherrörelse i USA. Flera av ledarna i Göteborg är dömda för grova brott, bland andra Muhammed Hällgren Abdulrahman, Eddie Jobe och Yasin Khalif.
Medlemmar demonstrerade för gärningsmännen
Den 6 april förra året deltog flera medlemmar i Pantrarna i en demonstration till stöd för de tonåriga invandrare som den 18 mars utsatte 61-årige sjukpensionären Carl-Eric Cedvander för en synnerligen grov misshandel på Kortedala torg i Göteborg. Cedvander sparkades omkull och sparkades hårt i huvudet tills han fick livshotande skador.
Trots att minst fem invandrarkillar deltog i den brutala misshandeln dömdes bara två: 16-åringarna Hasan Kibar och Diar Mahmoud, som hånflinande tog emot informationen om sina låga straff, ungdomsvård med ungdomskontrakt och ungdomstjänst. Inte heller hovrätten ansåg misshandeln som grov, trots att Carl-Eric Cedvander fått svåra och bestående men.
En skuld ska bankas in hos svenskarna
Læs mere »