Av Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen, Citera gÀrna delar av texten men iaktta gott bloggskick och lÀnka till Snaphanen!
Hur god kan en svensk journalist bli? Hur god som helst, det finns inga grÀnser. Vill man vara riktigt god nöjer man sig inte bara med att propagera för att alla som vill mÄste fÄ komma till Sverige. Man omsÀtter sin politiska agenda i praktisk handling och smugglar en migrant med falskt pass med sig hem.
SVT-reportern Fredrik Ănnevall,  41, sprĂ€ngde godhetsvallen och kvalade direkt in som aspirant till titeln VĂ„r tids Jesus nĂ€r han smugglade den 15-Ă„rige syriern Abed till Sverige.
Smugglingen av Abed blev kryddan som har skapat maximalt PR-vĂ€rde och uppmĂ€rksamhet kring tv-serien “Fosterland”, som började sĂ€ndas i SVT den 11 januari. Ănnevall förklarar sitt handlande sĂ„ hĂ€r:
– Det var ingen annan som kunde hjĂ€lpa honom, och dĂ„ slutade det vara ett journalistiskt beslut. DĂ„ blev det till vad jag var beredd att göra för ett barn.
Smugglingen Ă€r polisanmĂ€ld. Men att mĂ€nniskosmuggling Ă€r ett brott, och att nĂ„gon som uppsĂ„tligen hjĂ€lper en utlĂ€nning att illegalt komma in i Sverige riskerar fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r avfĂ€rdar Ănnevall:
– Jag har uppfattningen att det inte Ă€r en frĂ„ga om ett brott, utan i det hĂ€r fallet ett medmĂ€nskligt agerande.
Kan inte ta ansvar för konsekvenserna
Fredrik Ănnevalls vilja att hjĂ€lpa Ă€r i sig inte svĂ„r att förstĂ„. De flesta av oss stĂ€lls nĂ„gon gĂ„ng i livet inför ett svĂ„rt val, och en empatisk förmĂ„ga finns inbyggd i mĂ€nniskan redan frĂ„n födseln. Men det Ă€r en sak att kĂ€nna empati men avstĂ„ frĂ„n rollen som aktör och leva med konsekvenserna av ett svĂ„rt beslut resten av livet. En helt annan att agera och övertrĂ€da lagar för att slippa just den vĂ„ndan. Graden av empati kan vara lika stor i bĂ„da fallen.
Fredrik Ănnevall överskred den grĂ€ns som skiljer hans roll som journalist frĂ„n rollen som aktör i medmĂ€nsklighetens tjĂ€nst. NĂ€r han smugglar med sig den syriske pojken till Sverige blir han sjĂ€lv medagerande, förĂ€ndrar journalistrollen och gör de professionella grĂ€nserna flytande pĂ„ ett sĂ€tt som kan ge stora framtida konsekvenser för omvĂ€rldens syn pĂ„ journalister. Konsekvenser som Ănnevall inte kan förutse, som kan komma att drabba bĂ„de honom sjĂ€lv och hans kolleger och som han inte kommer att kunna ta ansvar för. För den aspekten verkar det inte finnas nĂ„got fack i Fredrik Ănnevalls annars ömtĂ„liga samvete.
I förlÀngningen uppstÄr frÄgan nÀr det blir okej för journalister att lÀmna sin professionella roll och bryta mot lagen pÄ fler sÀtt; gömma illegala migranter, bygga illegala lÀger Ät tiggande romer eller hjÀlpa dömda brottslingar att rymma frÄn fÀngelserna? Allt givetvis grundat i empati.
Ănnevall ute pĂ„ en egen botgöringsresa
Ănnevalls kamp med sitt samvete visar sig ha djupare rötter Ă€n att enbart handla om den syriske pojken. Han skriver pĂ„ SVT:s sajt:Â
“Skolkorridorer dĂ€r man inte vĂ„gade hjĂ€lpa. HĂ€ndelser pĂ„ stan nĂ€r man tittade bort dĂ„ man borde klivit in. Och senare i livet, katastrofer jag rapporterat frĂ„n och mött mĂ€nniskor i trasor. TillfĂ€llen dĂ„ ens djupaste vĂ€sen uppmanar att hjĂ€lpa, men dĂ€r man sĂ€ger till sig sjĂ€lv, det Ă€r inte mitt ansvar.”
Fredrik Ănnevall Ă€r med andra ord ute pĂ„ en egen botgöringsresa. För att fĂ„ syndernas förlĂ„telse och frid i sitt samvete behöver han Abed nĂ€stan mer Ă€n Abed behöver honom. DĂ€rför drar han sig inte heller för att exploatera pojken i tv-serien pĂ„ ett sĂ€tt som Abed sĂ€gs ha samtyckt till. Men vilken förmĂ„ga att bedöma konsekvenserna av svenska tv-program har en 15-Ă„rig pojke frĂ„n ett helt annat land?
Varför inte smuggla med sig Ibrahim?
NĂ€r Fredrik Ănnevall trĂ€ffar Abed befinner han sig tillsammans med fem andra syriska migranter i en lĂ€genhet i Aten i vĂ€ntan pĂ„ hjĂ€lp frĂ„n mĂ€nniskosmugglare att ta sig över havet till Italien och vidare till norra Europa. Ingen av dem vill stanna i Grekland.
Varför smugglar Ănnevall med sig nĂ„gon som redan befinner sig i EU och enligt Dublinförordningen ska söka asyl i Grekland som första asylland? Och varför klappar hans hjĂ€rta inte lika starkt för till exempel Ibrahim, den syrier i Ănnevalls egen Ă„lder som sĂ€ger i SVT-serien – som om det handlar om att vĂ€lja mellan olika rĂ€tter frĂ„n ett smörgĂ„sbord:
“Jag tvekade mellan Danmark, Holland och Sverige, men det blir nog Sverige.” Â (Tidskod 31:02).
Jag tvekade mellan sillen, Ă„len och laxen, men det blir nog laxen.
“Sverige Ă€gs av invandrarna”
I tv-serien ska Ănnevall beskriva den nationalistiska rörelse som vĂ€xer i hela Europa. Ett intressant Ă€mne i ett land dĂ€r den förre statsministern uttalar sig sĂ„ hĂ€r:
âVad Ă€r Sverige för land? Ăgs det hĂ€r landet av dem som bott hĂ€r i fyra generationer eller de som hittat pĂ„ nĂ„gon grĂ€ns?â
âĂr det hĂ€r ett land som Ă€gs av dem som har bott hĂ€r i tre eller fyra generationer eller Ă€r Sverige vad mĂ€nniskor som kommer hit mitt i livet gör det till att vara och utvecklar det till? För mig Ă€r det sjĂ€lvklart att det ska vara det senare och att det Ă€r ett starkare och bĂ€ttre samhĂ€lle om det fĂ„r vara öppet.â
(Fredrik Reinfeldt i tv4:s “Nyhetsmorgon” den 24 december 2014).
Nationalism Ă€r fult. Att Ă€lska, hedra och vĂ€rna sitt eget land Ă€r suspekt. Det Ă€r det budskap som politiker och medias propagandamegafoner har tutat i oss i flera decennier. Uttalandet frĂ„n Fredrik Reinfeldt, som fortsĂ€tter att lĂ€gga sig i politiken trots att han har avgĂ„tt, Ă€r symtomatiskt – och otĂ€nkbart i vilket annat land som helst.
Reser runt i Europa för att fÄ sina fördomar bekrÀftade
Tusentals tittare skulle bÀnka sig för att se en tv-serie som i enlighet med SVT:s skyldighet att förmedla saklig och opartisk information kan belysa Àmnet nationalism ur sÄ mÄnga synvinklar som möjligt. Till exempel Àr vi mÄnga som Àr intresserade av varför nationalismen ökar starkt i Europa just nu.
Men det Ă€r inte vad vi fĂ„r. Vi serveras den vanliga vĂ€nsteragendan, beledsagad av sliskig, kĂ€nslosam musik som Ă€r avsedd att styra vad vi ska kĂ€nna. Det Ă€r naturligtvis otĂ€nkbart att en svensk journalist kan stava till f-ö-r-u-t-s-Ă€-t-t-n-i-n-g-s-l-ö-s-t och klarar att göra en tv-serie ur ett objektivt perspektiv. Efter tvĂ„ avsnitt av “Fosterland”  Àr det tydligt att Fredrik Ănnevall reser runt i Europa för att fĂ„ sina fördomar bekrĂ€ftade. Som en forskningsresande i exotisk ondska letar han efter allt som kan tĂ€nkas ge relief Ă„t hans egen godhet.
Han ser allt med blÄ svenska ögon
Det blir, inte ovÀntat, en resa dÀr han avslöjar mer om sig sjÀlv Àn han sannolikt Àr medveten om. Ogenerat exponerar han sig sjÀlv och det PK-bagage han kÄnkar pÄ. Han ser allt med blicken frÄn blÄ svenska ögon som han Àr absolut övertygad om Àr det enda rÀtta och följaktligen ska prackas pÄ hela vÀrlden. För honom Àr nationalister Onda MÀnniskor, och han blir förbannad för att de inte Àr intresserade av att förstÄ hur HAN, den utsÀnde journalisten pÄ opartiskt public serviceuppdrag, tÀnker. (Tidskod cirka 25:20).
SjÀlvbespegling pÄ licensbetalarnas bekostnad
I seriens introduktion sĂ€ger han att om han kan förstĂ„ hur “de alla” tĂ€nker kan han kanske ocksĂ„ fĂ„ syn pĂ„ sig sjĂ€lv:
“Vad Ă€r det egentligen som skiljer mig frĂ„n dem?”
Han vill förstÄ sig sjÀlv. Han vill ta reda pÄ varför han sjÀlv Àr sÄ god och alla nationalister Àr sÄ onda. Det hade han kunnat fÄ hjÀlp med av en psykoterapeut, men dÄ hade han förstÄs fÄtt betala ur egen plÄnbok. Nu Äker han istÀllet runt och Àgnar sig Ät narcissistisk sjÀlvbespegling pÄ licensbetalarnas bekostnad och skickar rÀkningen för sin mÀnniskosmuggling till de svenska skattebetalarna.
En formlig godhetsepidemi
Att vara god Àr en mÀnsklig drift som belönas högst olika i olika lÀnder och kulturer. PÄ ett individuellt plan har mÀnniskans hjÀrna, precis som hos alla andra ryggradsdjur, ett belöningssystem som aktiveras nÀr vi upplever att vi gör goda gÀrningar. Kemiska signalÀmnen som serotonin och dopamin frisÀtts frÄn vissa nervcellsutskott och stimulerar andra. Kroppens eget morfin, endorfiner, frigörs och fÄr oss att mÄ bra.
I den humanitĂ€ra stormakten Sverige belönas godhet sĂ„ till den grad att det har gett upphov till ett missbruk, en formlig epidemi av grasserande “godhet” – som ofta Ă€r poserande och falsk.
Godheten krÀver över- och underordning
Godhet bygger pÄ godhetsmaktordning. Den krÀver över- och underordning. Den som ger nÄgot Àr överordnad, och den som fÄr Àr underordnad. Inte sÀllan anvÀnds den underordnade som ett redskap, en moralisk putstrasa, för att ge glans Ät den godes gloria.
Godhet kan inte utövas osynligt i enskildhet. Godheten krÀver en publik. Först nÀr nÄgon ser hur god den gode Àr fÄr godheten betydelse. Störst godhetspoÀng fÄr de som vill riva Sveriges grÀnser och slÀppa in alla som vill komma hit. I en svart-vit moralisk scenografi betecknas alla som inte vill ha sina lÀnder invaderade av fortsatt massinvandring som rasister.
“Det Ă€r hĂ€rligt att kĂ€nna sig god, vinet smakar lite bĂ€ttre dĂ„, och varför försvĂ„ra denna fina berĂ€ttelse om sig sjĂ€lv (som god), med fakta och jobbiga analyser?” skriver bloggaren Jussi H. Lundell.Â
“Hur var det att vĂ€xa upp som högerextremist?”
LĂŠs mere »