14
jan
Seneste opdatering: 14/1-12 kl. 2345
68 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Några dagar före jul besöker Statssekreteraren Borlänge. Situationen i staden är desperat. Som goda socialdemokrater har kommunens politiker gjort precis som goda socialdemokrater ska göra. De har varit solidariska och tagit emot tusentals flyktingar från Somalia och Afghanistan. Nu sitter de med skägget i brevlådan. Flyktingarna går inte att få ut på arbetsmarknaden. En tidigare undersökning visar att 53 procent av de som kommer från Somalia är analfabeter. Majoriteten går direkt från SFI (Svenska för invandrare) till bidragsförsörjning. Nu står Borlänge kommun med ett budgetunderskott på 50 miljoner kronor. Kommunpolitikerna sliter sitt hår i förtvivlan.

Propagandaministeriet har hörsammat nödropen från Borlänge och skickat ut Statssekreteraren. Med sin närvaro hedrar han den lilla staden vid Dalälven dessa sista skälvande, stämningsfulla dagar före jul. Han hör socialnämndens ordförande säga att situationen i Borlänge är exceptionell och att kommunen behöver riktade pengar till ett kunskapslyft för de analfabetiska flyktingarna. Inser Statssekreteraren situationens allvar? Förstår han hur det känns för socialdemokratiska kommunalpolitiker från en liten landsortsstad att kräla i stoftet och be en borgerlig regering om hjälp?

Han är ingen regerings-Moder Teresa

Statssekreteraren säger inte: ”Skyll er själva när ni har varit så jävla dumma att ni har tagit emot en massa analfabeter.”
Ett sådant uttalande skulle skorra i känsliga öron. Men kommunalpolitikerna ska inte tro att Statssekreteraren är utsänd som något slags regerings-Moder Teresa. Hans ärende är av en annan art. I enlighet med Propagandaministeriets och ytterst Statsministerns intentioner handlar det om att få motsträviga kommunalpolitiker landet runt att rätta in sig i ledet, statuera exempel och motivera dem att tänka och tala rätt.

Det är där Statssekreterarens speciella begåvning kommer in i bilden, den som så tursamt har upptäckts av Propagandaministeriet och fått Propagandaministern själv att värva honom i sin tjänst. Statssekreteraren har demagogins användbara gåva. I vissa stunder tangerar den nästan det hypnotiska, ja den har alla förutsättningar att kunna domptera massorna.

Kommunalpolitiker måste förstå att det finns två sätt att tänka, tycka och tala. Ett som är rätt – och ett annat som är fel. Sådana här nödrop från kommunerna riskerar att ge helt fel signaler och fläcka ner Sveriges stolthet, den unika och solidariska invandringspolitiken som står fram som en lysande stjärna mot hela det övriga nattsvarta Europa där främlingsfientligheten ständigt erövrar ny mark.

Det finns inga skillnader mellan människor

Borlängeborna är förväntansfulla. Ska deras nödrop äntligen få ett svar? Vad de inte har insett är att statssekreterarens uppdrag är uppfostrarens och propagandistens. Inför de församlade kommunalpolitikerna och en andäktig lokalpress tar han tillfället i akt att tydligt inpränta en av regeringens mest orubbliga principer: det finns inga skillnader mellan människor.

”Vi tittar inte på etnicitet, det skulle bli problematiskt och utpekande” säger Statssekreteraren.

Analfabetism ska inte behöva innebära några problem, säger han. Det finns en reform. Propagandaministeriet har värkt fram denna reform.

”Reformen ska hjälpa till att anpassa integrationen efter individens förutsättningar.”

Maria Norrfalk, landshövding i Dalarnas län, fyller påpassligt i där Statssekreteraren slutar:

”Man ska komma ihåg att oavsett om de är analfabeter så har de samma talang som andra. Det finns lika många talanger hos dem som hos oss. Vill man så kan man, och det gäller att hitta på vägar att utbilda och få folk i arbete”, säger Landshövdingen.

Han ler ett teaterleende mot lokaltidningens fotograf

Enligt den Värdegrund som regeringen har utropat som överordnad trossats för landet har alla samma värde. Borlängeborna måste förstå att de utan att knota är skyldiga att försörja inte bara sig själva utan också inkludera de nya kommuninvånarna i sin försörjningsbörda resten av livet. Saken är mycket enkel: det är en fråga om jämlikhet och solidaritet.

Statssekreteraren ler sitt bredaste teaterleende mot lokaltidningens fotograf. Sedan åker han hem. Hans uppdrag är slutfört. Han hoppas att Statsministern och Propagandaministern ska bli nöjda med hans insatser. Det är förvisso nya tider nu, och han är en viktig del av det nya. En spjutspets mot framtiden, om man så vill. Han tänker lite förstrött att förr åkte regeringsrepresentanter runt och försökte övertyga folk om att regeringen har rätt; nu åker vi runt och dikterar regeringens hållning, uppfattning och intentioner. Gör klart för folk vad det är som gäller.

Det passar honom precis. I sitt stilla sinne tänker han att när allt kommer omkring är steget mellan demonregissör och regeringspropagandist inte särskilt långt. Budskap som budskap – de måste framföras kraftfullt, effektivt och med auktoritet om de ska få avsedd effekt. ”Totalitärt” och ”diktatoriskt” är inte ord som han tar i sin mun, här handlar det om subtilare kategorier. När rasistkortet börjar bli utslitet och devalverat kan man sikta in sig på den där speciella rädslan som finns hos alla människor, barndomens kvardröjande skräck för att vara olydig och göra bort sig. Det gäller med andra ord att hjälpa folk att inse att de kan få betala ett högt pris – till exempel arbetslöshet, social stigmatisering och andra humörsänkande otrevligheter – om de inte anpassar sig till Det Nya Sverige.

De har ju bara velat ställa upp och ta sitt ansvar

Tråkigt nog finns det negativt inställda kommunalpolitiker som i likhet med Borlänges politiker klagar och gnäller. Propagandaministeriet finner tendensen oroande. När verkligheten bakom ministeriets slagord har hunnit ifatt kommunalpolitikerna tycks de långsamt ha börjat förstå vilka sänken de har förletts till att ta i sina båtar. De har ju bara velat ställa upp och ta sitt ansvar, som de har blivit tillsagda. Nu ser de som i en spegel bilden av sig själva som kapten på den sjunkande bryggan. De klagar alltmer högljutt över kostnaderna och de sociala konsekvenserna av att ta emot alltför många invandrare från kulturellt alltför avvikande länder.

Underifrån pressas de av kommuninvånare som på det mest småskurna och egoistiska vis muttrar om islamisering, bostadsbrist, skattetryck, våldtäkter, rån, knivskärningar, mord och andra marginella företeelser. De verkar inte kunna förstå att mångkultur alltid har ett pris. Ett typiskt symtom på svenskars vanliga inskränkthet och inneboende rasism.

De svenska framtidsutsikterna är lysande

Det har gått så långt att vissa kommunpolitiker rent ut sagt trilskas och helt fräckt ifrågasätter mångkulturens välsignelser. De utgör ett definitivt hot mot regeringens uttalade målsättning: så stort inflöde av invandrare som möjligt från så främmande kulturer som möjligt på så kort tid som möjligt.

Statistiken sedan regeringen kom till makten 2006 ser mycket lovande ut. Med sin pikanta internationella släkttavla som drivkraft har Statsministern redan säkrat en plats åt sig i framtidens historieböcker som den invandringsvänligaste Statsministern i Sveriges historia. År efter år har man slagit rekord i antal beviljade uppehållstillstånd för icke-flyktingar utan ID-handlingar från muslimska u-länder som Somalia, Afghanistan och Irak. Med den här insläppstakten kan de svenska framtidsutsikterna inte betecknas som annat än lysande. Centerpartiets nya lilla yrhätta har i ett obevakat ögonblick försagt sig och öppet yttrat att hon vill ha hit 40 miljoner. Men vi vet ju alla hur lätt tungan kan slinka iväg när man drivs av höga ambitioner att förändra Sverige, tänker Statssekreteraren och ler överseende.

Ett oslagbart sätt att visa vem som har makten

Alla måste ställa upp på att fortsätta mångkulturalisera Sverige och i snabbare takt. Alla ska med! Det är där Statssekreteraren och andra invandrare kommer in i bilden. Det enda som biter på oppositionella kommunalpolitiker är att handfast visa vem som bestämmer. Regeringens nya strategi att skicka ut invandrare att föra dess talan är effektiv, åthutningarna tar så mycket bättre då. Kommunalpolitikerna går på det, undantagslöst. De blir liksom förlamade av skuldkänslor och tappar målföret fullständigt. Det är varje gång lika skojigt att se, tricket slår aldrig fel. Man kan ju inte argumentera mot en invandrare, då åker den verkliga tagelförsedda rasistskjortan på med omedelbar verkan.

Genom att systematiskt skicka ut personer som Statssekreteraren och Statsministerns islamistiske partibroder  har regeringen hittat ett oslagbart sätt att visa vem som har makten. ”Se här hur mycket vi skiter i vad ni tycker – var så god och gapa och svälj” är budskapet. Strategin är också en effektiv metod att normalisera ett nytt, förändrat Sverige där svenska folket får klart för sig att svenskhet, så som flertalet uppfattar den, numera är avskaffad.

Man måste se varje individ

Statsministerns islamistiske partibroder har fått Propagandaministeriets uppdrag att ta itu med en annan bångstyrig kommunalpolitiker, det socialdemokratiska kommunalrådet i Katrineholm. Bara namnet på denne upprorsmakare får regeringens samfällda adrenalinproduktion att gå i taket. Han är en uppkäftig och självständigt tänkande jävel som definitivt ska sättas på plats.

Inför protesterna mot den månghundrahövdade anhöriginvandring från Somalia som bland annat Katrineholm har att se fram emot har Statsministerns islamistiske partibroder – som själv råkar komma från Somalia – gjort en utryckning till Katrineholm, utrustad med samma inlärda formuleringar från Propagandaministeriet som Statssekreteraren fick med sig till Borlänge. Om budskapen koordineras blir effekten så mycket starkare.

Statsministerns islamistiske partibroder har på plats låtit meddela att man måste se varje individ. Visserligen är alla lika, men att dra alla över en kam leder till utanförskap. Det är jätteviktigt att man inte säger ”invandrarna, somalierna eller de ensamkommande barnen”.

Inte ens Olof Palme nådde den här arrogansnivån

I ett anfall av plötslig klarsyn tänker Statssekreteraren att den här strategin ligger på en arrogansnivå som aldrig tidigare har varit synlig hos någon svensk regering. Inte ens Olof Palme (s) nådde de här nivåerna. Strategin är ett led i den snabba pågående förskjutningen av svensk politik i auktoritär riktning, den som enligt vissa går över en ny och mycket allvarlig gräns och som mannen på gatan illasinnat kallar demokratur.

Statssekreteraren slår snabbt bort de obehagliga tankarna. Under resan hem från Borlänge kostar han på sig att drömma sig tillbaka en smula. Bara tjugo år sedan han kom hit som flykting från Bosnien. Sannerligen, allt har gått honom väl i händer. Från uppehållstillstånd till Statssekreterare på bara två decennier – det kan man kalla raketkarriär! Han har snabbt lärt sig svenska, om än med omisskännlig brytning och även om de öppna a:na från Balkan hänger med och ledsamt nog i en del svenska öron verkar uppfattas som lika högfärdiga som den gamla Östermalmsaristokratins. Samtidigt ger hans aristokratiska a:n otvivelaktigt en klang av auktoritet åt hans tal, vilket inte alls är till nackdel nu när han ska regissera såväl allmänheten som bångstyriga kommunalpolitiker i konsten att tänka och tala rätt.

Från högskolevänstern till liberalismens breda famn

Han har hanterat sina kort väl. Hemma i Sarajevo växte han upp med islam light och den kommunism som formats av Josip Broz Tito (1892-1980). Därför kändes det från början väldigt naturligt att röra sig i kretsarna kring den ytterst radikala högskolevänstern i Göteborg, under senare halvan av 90-talet hemvist för alla möjliga utomparlamentariska existenser, notoriska kommunistiska slagskämpar och radikalfeminister. Där fanns också nuvarande vänsterpolitikern och riksdagsledamoten Kalle Larsson,  känd för sina blodiga seglatser tillsammans med den övriga extremvänstern med ”Ship to Gaza” och för sina ständigt återkommande krav på fri invandring. Från avgrundsvänstern i Göteborg har Statssekreteraren lyckats ta språnget till liberalismens vidsträckta famn, den perfekta plattformen för den karriär han har stakat ut åt sig.

När blev han egentligen liberal?

När blev han egentligen liberal? Han minns inte så noga. Men kanske var det när han insåg att folkpartiet erbjuder just det utrymme och den gränslöshet han behöver för att iscensätta sin politiska vision. Det är mot den liberala fonden han bäst kan koreografera sin politiska kullerbytta. Han har visserligen själv flytt från balkanisering och mångkultur på ett splittrat och krigshärjat Balkan. Ändå anser han mångkultur vara ett vinnande koncept för Sverige. Han förstår att vissa här ser en paradox, men det beror bara på deras begränsade sätt att tänka och att de inte har förstått mångkulturens innersta och ädla väsen. Som uppvuxen i ett mångkulturellt samhälle tycker han att Sverige behöver bli ännu mer blandat. Det var inte mångkulturens fel att Balkan föll samman i blodiga inbördeskrig. Det berodde på nationalism, det är hans orubbliga åsikt.

Humanitet har ingen prislapp

Han har en tacksamhetsskuld att amortera på. Det är just folkpartiets förtjänst att han lyckades få uppehållstillstånd, som en av 34 817 det år då han kom till Sverige, 1992. Det var då den förra borgerliga regeringen under ledning av Carl Bildt (m) och Bengt Westerberg (fp) stod på sin absoluta höjdpunkt. Det var under dessa gyllene år i början av 90-talet som invandringsminister Birgit Friggebo (fp) slog fast att humanitet inte har någon prislapp och fick Invandrarverket att strö ut uppehållstillstånd som konfetti, samtidigt som Sverige kastades in i sin värsta ekonomiska kris i modern tid och räntan en dag i september 1992 chockhöjdes från 50 till 500 procent.

Han har hunnit begå massaker på Puccinis Tosca

Han har mycket att tacka folkpartiet för. Visserligen har han inte lyckats ta sig in i riksdagen på deras lista. Men telefonsamtalet från Propagandaministern förra hösten smäller så mycket högre. Äntligen förfogar han över den scen, de aktörer och den rekvisita han vill ha. Ibland har han snuddat vid tanken att hans karriär måhända har underlättats eller rent av möjliggjorts just av att han är invandrare. Men han har slagit den ifrån sig. Han har bara av en lycklig slump råkat passa som handen i handsken just när borgerligheten bestämde sig för att överge sina klassiska ideologiska och frihetliga principer för ett rent statsauktoritärt projekt och köra mångkultur för fulla segel, oavsett vad befolkningen tycker.

Som mönsterinvandrare har han kunnat åtnjuta all den uppbackning som tillkommer sådana som han. De spännande uppdragen har avlöst varandra, ett regn av priser och utmärkelser har sköljt över hans huvud. Han har satt upp Sofokles ”Antigone” på Dramaten 2003 och samma år hunnit begå massaker på Giacomo Puccinis ”Tosca” på Folkoperan i Stockholm. Enligt rykten lämnade delar av publiken föreställningen gråtande och rasande över den råbrutala förfulningen av ett av operalitteraturens mest älskade verk. Men kultur ska utmana och måste få kosta, det är hans fasta övertygelse. Svenskarna behöver uppfostras till en mer vidsynt och globaliserad kultursyn.

Gränsöverskridande Radiosex

Under sina år som chef för Radioteatern har han sett som sin främsta uppgift att bryta tabun och bland annat iscensatt vad somliga intoleranta individer upplevt som sexuella övergrepp på intet ont anande radiolyssnare med ”Radiosex” i P1 vid midnatt på lördagar.

Han ler vid minnet av radiochefernas hänförelse över hans idé. ”Radiosex” passade perfekt in som ett led i deras privata, aldrig avslutade pubertetsuppror. Äntligen något absolutely shocking, en knytnäve rakt i prydhetens solar plexus i den gamla ångradion! Avsikterna kan inte sägas ha varit annat än behjärtansvärda: att spränga gränser och hjälpa det bleksiktiga och hämmade svenska folket att brista ut i en kollektiv folkhemsorgasm i lördagsnatten vid 00.07-snåret. Det måste helt enkelt till ett mer gränsöverskridande och kosmopolitiskt tänkande för att förstå vad svenska folket behöver. Numera råder ju samma sorts sexuella klimat i alla sociala skikt, på Stureplan och i Tumba.

Hans viktigaste mål är att bekämpa Sverigedemokraterna

Han ser sig som demokrat och europé. I den ordningen. På sin blogg skriver han:

”Att vara europeisk etnisk ”bastard” är mitt självklara europeiska val, som jag till och med anser vara ett tecken på den moraliska hälsan.”.

Utifrån sin moraliska hälsoförklaring av sig själv är hans högst prioriterade mål nu att bekämpa Sverigedemokraterna. Han använder ordet ”bekämpa”. Det är ingenting att huttla med. Tjänsten i Propagandaministeriet är som skräddarsydd för det. De har kallat på hans hjälp, och han är villig att ta striden mot främlingsfientlighet och nationalism. För honom finns ingen konflikt mellan att kalla sig demokrat och att offentligt bekämpa ett demokratiskt invalt parti i Sveriges riksdag. På den punkten befinner han sig i stort och skönt värmande sällskap, och som Statssekreterare är han självklart garanterad åsiktsutrymme på de stora tidningarnas debattsidor.

”Svenskhet är inte livslång kärlek till sill och potatis” slår han fast i en sina många debattartiklar.

Obildade vita män med ölmage

Sill och potatis får honom att känna sig osvensk och exkluderad. Från sin tjänstestol på Propagandaministeriet och i sin egenskap av invandrare är han definitivt en av de bäst lämpade att avgöra vad svenskhet är. Han vill inte höra talas om att ett folk, en nation, hålls samman av etnicitet och kultur, att det är det som skapar känslan av samhörighet som kittar medborgarna samman och får landet att fungera. Så tänker bara nationalister. Sådana som Sverigedemokraterna och andra ”nationalistiska, främlingsfientliga partier som härstammar ur den protektionism som är en följd av Europas efterblivenhet.”

Det är för övrigt inte bara Europa och partierna som är efterblivna. Han drabbas av ett lätt illamående när han tänker på deras väljare. De är ”globaliseringens förlorare, unga, arga, ofta lågutbildade män, som just därför konkurrerar om jobb med de invandrare som de ger sig på” skriver han i en annan debattartikel. De främlingsfientliga är helt enkelt obildade vita män med ölmage och klippkort på arbetsförmedlingen. Det är så han ser dem.

Han har gråtit ut mot Statssekreterarens axel

Han har funnit sig väl tillrätta i floskelproduktionen på Propagandaministeriet. Som fisken i vattnet, faktiskt. Hans specifika uppdrag är att inte bara ta död på de myter som de främlingsfientliga sprider och lever på utan framför allt i enlighet med det statsauktoritära projektet slå fast de absoluta och allenarådande sanningarna. Nu återstår inte många steg i karriärtrappan innan han har nått målet. Propagandaministern med sitt lilla gosseansikte utgör ingen svårerövrad etapp. Han är för närvarande fullt upptagen med att slicka såren och försöka återerövra sin förlorade prestige efter det utskrattade bottennappet med de tretton myterna om invandringen. Åtskilliga gånger har han gråtit ut mot Statssekreterarens breda axel i Propagandaministeriets soffa den senaste tiden. På något sätt känns det i luften att ett sådant prestigenederlag inte låter sig repareras i första taget, om ens någonsin.

Det har blivit så tyst i regeringen

Egentligen är det bara en sak som bekymrar Statssekreteraren. Förutom Sverigedemokraterna, naturligtvis. Det har på något sätt blivit så tyst i regeringen. Tystnaden ekar i korridorerna. Alla samtal, argument och debatter verkar ha stannat av. Till och med Dagens Nyheter har uppmärksammat saken i en ledare, ”Politik är inte att tiga”.

”Statsråden i Fredrik Reinfeldts regering är, med en handfull undantag, märkligt passiva. De formulerar i dag sällan problem eller lösningar, de dras motvilligt in i debatter om avgörande samhällsfrågor och när de väl deltar är resultatet knappast upplyftande. ”

Risken är att förklaringen snarare är rädsla. Statsråden sitter panikstilla i båten för att den inte ska gunga för kraftigt. (…) Kanske är det en ledningsfråga. Ger Fredrik Reinfeldt och hans regeringskansli utrymme för starka medarbetare, uppmuntrar statsministern egna debattinitiativ? Eller är det mångomtalade ansvaret för landet så överordnat att ministrarnas eget ansvar förkvävs? Ni är ovanligt tysta. Vad är det ni tänker?” frågar Dagens Nyheter.

När allting spricker ska han vara beredd

Pinsamt, pinsamt. Alla vet ju vad tystnaden beror på. Även Statssekreteraren. Statsministerns personliga nojor, hans stingsliga humör, hans alltmer uttalade totalitära tendenser och ohöljda hat mot Sverigedemokraterna sprider ängslan och räddhågsenhet som ett långsamt verkande virus, får initiativ att vissna innan de ens har uttalats och skrämmer in alla i ledet som lydiga skolbarn. Statssekreteraren anar att det bara är en tidsfråga innan alltihop spricker. Då ska han vara beredd.

I Borlänge, långt från Rosenbad, har ovissheten hållit i sig över julen och härskar fortfarande efter Statssekreterarens besök. Socialnämndens ordförande sitter och tänker på vad Statssekreteraren sa innan han åkte därifrån. Han lovade att ”ta med sig frågan”. Socialnämndens ordförande upprepar orden för sig själv, om och om igen. Vad menade Statssekreteraren egentligen?

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter.

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Info

    ”HANS VIKTIGASTE MÅL ÄR ATT BEKÄMPA SVERIGEDEMOKRATERNA”

    Inte bara Borlänge. Också Malmö är som bekant numera en dynamisk och färgrik stad, full av spännande människor och nya impulser.

    I Malmö härskar (sedan 18 år) socialdemokraten Ilmar Reepalu och tidningen Sydsvenskan (Bonnierkoncernen). I Sydsvenskan härskar fyra fanatiska oikofober, Rakel Chukri (kulturchef, 34 år), Heidi Avellan (politisk chefredaktör), Per Svensson (f.d. kulturchef på Expressen) och Niklas Orrenius.

    Sitt nationella genombrott som politisk stjärnreporter på Sydsvenskan fick NIKLAS ORRENIUS inför valet 2010 med boken ”Jag är inte rabiat. Jag äter pizza”. Bokens syfte, liksom flera liknande, av journalister författade skrifters syfte samma år och året innan, var att blockera Sverigedemokraternas inträde i riksdagen.

    Orrenius om Sverige i debattartikel i Dagens Nyheter 13/12 2011: ”Målade hakkors, sönderslagna fönster, mordbränder. Den svenska främlingsfientligheten är ingen fiktion. ´Jag trodde att jag var härdad efter tjugo år som reporter, men den här avhumaniseringen skakar mig´, skriver journalisten Niklas Orrenius.”

    En ny bok i samma anda, ”Sverige forever in my heart”, har i dagarna gjort Niklas Orrenius högaktuell på nytt. Bokens avsikt är att belysa och varna för den högerpopulism och islamofobi, som likt glödande, framvällande lava just nu hotar att förbränna allt större delar av Europa.

    En bok med särskild adress till ett visst, nyblivet, svenskt riksdagsparti.

    Det kan vara av intresse att kort sammanfatta svenska massmediers mottagande av ”Sverige forever in my heart”:

    SVENSKA DAGBLADET 12/1 (Magnus Eriksson)

    ”Niklas Orrenius, journalist på Sydsvenskan, är en skicklig analytiker av politisk extremism och rasism. – – – Men den starkaste skärpan finns i Niklas Orrenius reportage om Sverigedemokraterna. Han har följt och analyserat deras utveckling i mängder av artiklar, och han sätter dem också i klargörande relation till den småpartitradition som finns i Skåne, inte bara idémässigt utan också på individplanet; de skånska Sverigedemokraterna är närmast ett pensionärshem för avdankade missnöjespolitiker.”

    EXPRESSEN 12/1 (Per Wirtén)

    ”Orrenius är inte vem som helst. Han har blivit en av landets mest läsvärda dagstidningsreportrar. Och jag gissar att han kommer [att] bli förebild för en hel generation unga kollegor. Sverige forever in my heart är ett generöst urval reportage mellan 28 juni 2008 och 23 oktober 2011.
De flesta berör vår tids stora frågekomplex: migration, gränser och rasism avlyssnade i skånskt landskap. Några är enastående. Jag tänker på berättelserna om hur protesterna mot Israels tennismatch fick fart, om de rasistiska angreppen på i [!] Malmö och stenkastningen mot i [!] Tomelilla.”

    KRISTIANSTADSBLADET 12/1 (Ingela Rutberg)

    ”övertygande reportage om främlingsrädsla och tolerans”

    TIDNINGEN KULTUREN 11/1 (Freke Reihä)

    ”Boken söker sig tillbaka till partistatsuppluckringen och den fascistbruna myllan i det segregerade Skåne”

    SYDSVENSKAN 12/1 (Stefan Jonsson)

    ”I ett annat, redan legendariskt reportage, ´Varför stenar de dig, mamma?´, berättar Orrenius om Malyum Salah Hashi i Tomelilla. Hon flydde 2009 från Somalia och från minnena av milismännen som bröt sig in i huset och våldtog hennes systrar. I sin skånska ´fristad´ blir hon varje dag trakasserad av skolelever som kastar sten på henne. En skolsköterska polisanmäler. Polisen i Tomelilla struntar i att utreda. När Orrenius rapporterat invänder läsare att ´muslimsuggan´ går i spetsen för en invasion som måste hejdas med våld.

    Orrenius journalistik gör upp med den världsbild som får sådana som Adams, de anonyma läsarna och eleverna på Kastanjeskolan i Tomelilla, men också Kent Ekeroth och Jimmie Åkesson, att tro att de är i krig. Vilket också vill säga att detta är en journalistik som gör upp med samtidens farligaste ideologi: den systematiska demoniseringen av den andre.”

    NORRBOTTENS-KURIREN 12/1 (Sara Ullberg)

    ”I boken Sverige forever in my heart samlar Niklas Orrenius sina mest tankeväckande reportage. Vi talas vid en torsdag i mellandagarna. För Niklas Orrenius har dagen börjat med ett maskinskrivet vykort i brevlådan. Undertonen är hotfull, avsändaren en karaktäristisk pseudonym: ´Patriot Holger Svenske´.

    Hatet som riktas mot honom är det värsta med jobbet, säger han. Men det är inte bara Sverigedemokrater och antimuslimer som kanaliserar sin aggressivitet mot Sydsvenskans reporter. De verbala spyorna, det hämningslösa raseriet kommer stundtals från helt oväntade riktningar.”

    AFTONBLADET (Samuel Edquist)

    ”mästerliga reportage om vardagsrasism, klassförakt och homofobi”

    ”Sydsvenskans Niklas Orrenius är en av våra främsta skribenter. Jag sträckläste hans reportagesamling om Sverigedemokraterna, Jag är inte rabiat – jag äter bara pizza (2010). I nya Sverige forever in my heart är innehållet mer skiftande. Flera av dem handlar fortfarande om SD och dess livmoder i form av svensk vardagsrasism, men nu får vi även läsa om svälten i östra Afrika, krisdrabbad svensk glesbygd, religiöst motiverad homofobi och mycket annat.

    Åtskilliga av de välskrivna och fängslande texterna behandlar intolerans inför det främmande. Vi får läsa om klassföraktet när Lundaspexare driver med kusinen från landet (Eslöv), om hantverkarfirman i just Eslöv som kallar en invandrarfamilj för ´Familjen Kebab´, om hederliga svenskar som stenar muslimer i Tomelilla – och lika hederliga poliser som skiter i att utreda brottet. Tvärt emot den dominerande bilden att svensk rasism främst göds i vita arbetarklassområden, får vi veta att Limhamn, Västra Hamnen och Lilla Torg är de farligaste områdena i Malmö för muslimer att vistas i.”

    • XY

      Tack för fyllig genomlysning av den interna hyllningskören bland rättroende journalister!

    • Da Capo

      Signaturen Magentan hos Thoralf Alfsson borta i Kalmar har av en slump hittat en äldre men inte för den sakens skul gammal redovisning om hur svenska media från centralt håll: Svenska Publicistklubbern (PK), fått ta emot instruktioner om hur SD och annat invandringskritiskt folk skall förföljas och förtalas medan vänsterdräggens och AFA:s missdåd skall tystas ned eller förtigas av media. Som bekant är de senare kategorierna eller deras sympatisörer mer än överrepresenterade på svenska tidningsredaktioner.
      Se inlägg 2012-01-15 @ 01:47:24 på:
      http://thoralfalfsson.webblogg.se/2012/january/vagar-ostran-publicera. html#comment

    • Da Capo

      Signaturen Magentan hos Thoralf Alfsson borta i Kalmar har av en slump hittat en äldre men inte för den sakens skull gammal redovisning om hur svenska media från centralt håll: Svenska Publicistklubbern (PK), fått ta emot instruktioner om hur SD och annat invandringskritiskt folk skall förföljas och förtalas medan vänsterdräggens och AFA:s missdåd skall tystas ned eller förtigas av media. Som bekant är de senare kategorierna eller deras sympatisörer mer än överrepresenterade på svenska tidningsredaktioner.
      Se inlägg 2012-01-15 @ 01:47:24 på:
      http://thoralfalfsson.webblogg.se/2012/january/vagar-ostran-publicera. html#comment

    • Da Capo

      Signaturen Magentan hos Thoralf Alfsson borta i Kalmar har av en slump hittat en
      äldre men inte för den sakens skul gammal redovisning om hur svenska media
      från centralt håll: Svenska Publicistklubbern (PK), fått ta emot instruktioner om hur
      SD och annat invandringskritiskt folk skall förföljas och förtalas medan
      vänsterdräggens och AFA:s missdåd skall tystas ned eller förtigas av media. Som
      bekant är de senare kategorierna eller deras sympatisörer mer än
      överrepresenterade på svenska tidningsredaktioner.
      Se inlägg 2012-01-15 @ 01:47:24 på:
      http://thoralfalfsson.webblogg.se/2012/january/vagar-ostran-publicera. html#comment

  • Pingback: SD är helt enkelt obildade vita män med ölmage och klippkort på arbetsförmedlingen. | Sverigedemokraterna i Svedala()

  • Arvid Bengtsson

    Kanske någon kan skicka Maria Norrfalk, landshövding i Dalarna, ett exemplar av Lynn och Vanhanens, IQ and the Wealth of Nations. Genomsnittligt IQ i Somalia är en dessa författare runt 70, dvs två standarddeviationenr lägre än för den inhemska svenska befolkningen. Siffran har visserligen kritiserats, men inte ens kritikerna vill hävda att IQ i Somalia är högre än 80! Så lycka till Borlänge – det blir spännande att se hur det ska gå till i skolorna där framöver.

    • Robin Shadowes

      Det går inte. Borlängeborna får nog vänja sig vid med att öppna munnen och svälja den beska medicinen med många allahu akhbar i. Så är det bara.

    • XY

      För att travestera ungdomsvurmen i medelåldern: 80 is the new 100

      Humankapital. : )

  • Da Capo

    Nu jävlar tar Julia bladet från mun:
    dagens krönika är underbar;
    mera av detta slag.
    Dräp dem, om bara verbalt;
    slå ihjäl dem, om bara med ord;
    nästa figur till lustmord:
    Annie Rööf kanske?
    Tack Julia!

  • Marie Edenhager

    Tack Julia Caesar!

    Marie Edenhager
    SD-Borlänge

  • Pingback: Julia Caesars krönika « Karlskronabloggen()

  • Frida

    Den här krönikan var en av de bästa mycket träffsäker! Jag har en fråga till Julia och er andra; har ni tankar/planer kring att “fly” Sverige pga sakernas tillstånd? Vart i såfall? Kommer vi svenskar att kunna söka och få asyl i andra länder framöver?

    • Peter

      När mångkulturen väl når medel- och överklassens kvarter (vilket redan börjar ske i Malmö; Limhamn är ett exempel) och när det inte längre finns några icke-beikade skolor dit de kan placera sina barn, ja, då kommer många att flytta från Sverige. Det kan ta några decennier, men det kommer att hända. De som har möjlighet att arbeta i andra länder kommer inte att tveka för när mångkulturen drabbar sig själv och din familj så känns den inte lika pitoresk längre.

      Vi ser redan nu hur The White Flight har börjat i vissa skolor och nästa steg blir bostadsområden. Städer som Malmö och Södertälje kommer att påminna om Detroit (där den vita befolkningen flytt till olika förorter) om några decennier om denna utveckling fortsätter.

      Själv skulle jag helst flytta till ett land utanför EU, där befolkningen känner en normal sund nationalism. Tyvärr ser det mörkt ut för USA; i så fall bör man flytta till en stat med så vit befolkning som möjligt, till exempel Vermont.

      så när det gäller västliga länder så återstår väl bara länder som Schweiz och Finland (som i och för sig är medlem i EU men där berikningen inte har gått så långt).

      • Marit

        Ungarn er et fint land, og lite ” beriket”, Ungarerne er siviliserte mennesker, veldig høflige og hjelpsomme. Jeg kan tenke meg å flytte dit, når forholdene her i Norge blir uutholdelige.

        Takk, igjen, Julia Cæsar, for en glimrende krønika !

        Mvh
        Marit.

    • Nordbo

      Jag har bland annat tentakler ute i Finland och Danmark för att få ett jobb. Men jag sticker i så fall dit för att arbeta. Det verkar vara en bra idé att dra innan landet faller samman. Det Nya Sverige är inte mitt land så jag känner ingen lojalitet eller samhörighet med det landet. Jag kommer dock gärna tillbaka för att bygga upp Sverige igen, om det kommer att bli möjligt att återerövra det från den degenererade politiska klassen som har stulit det från oss.

      • Elvert

        Detta funderar många Svenskar på också. Att fly fältet innan det är för sent. Men det går att kämpa redan nu. Frihet är inte gratis den måste ständigt återerövras.

        • Nordbo

          När jag är i Sverige kan jag inte säga vad jag tycker under eget namn utan att få allvarliga problem på mitt jobb eftersom jag förväntas ha de korrekt verklighetsförnekande åsikterna där. Det är så repressionen fungerar i en demokratur som Sverige. Du blir inte avrättad, men du kan förlora ditt jobb, och riskerar att bli socialt utfrusen. Särskilt inom vissa branscher.

    • B de Silva

      Hej Frida!
      Det är nog många som funderar i dessa banor, att fly Sverige, jag bland förmodligen många andra.
      Nog väl så kom jag att tänka på en händelse för ett antal år sedan.

      En av f d Statens invandrarverks (SIV) högre tjänstemän vid verket i Malmö, försökte ta sitt ansvar genom att försvara de svenska skattebetalarnas intressen. Han vägrade att inte bevilja rena fantasibidrag till de nyanlända, därför det var ju skattebetalarna som skulle stå för fiolerna och därför vill han vara lite restriktiv. Han blev därför utsatt för en konspiration av andra inom verket och tillsammans med verkets avdelningschef anklagades han för att vara rasist för att han förde en “minimalistisk bidragslinje mot flyktingarna”. Att han snålade med bidrag till unga nykomlingar som ville ha pengar till bl a taxi för att ta sig till praktiseringen på något företag i Malmö, när han bad dem att ta bussen istället som alla andra svenska skattebetalare måste göra. Det fick han inte. Det var opassande! Eftersom han inte underkastade sig den värdegrund som var pålyst av SIV vad gäller “generösa bidragsnormer” så fick han sparken.

      Han blev arbetslös och utsatt för yrkesförbud och facket tog sin hand ifrån honom. Därför försökte han invandra till Danmark och sökte asyl av politiska skäl hos polisen i Köpehamn. Men tyvärr gick inte de danska myndigheterna på detta, eftersom det ju var en etnisk svensk som påstod sig vilja fly för att han var förföljd! Man kunde i Danmark inte finna något skäl att söka asyl där för svenskar. Det var ju rena dumheterna – fly från ett av väldes starkaste demokratier, ett land som försvarade de mänskliga rättigheterna bättre än något annat land i världen?

      Jag har också funderat över vilket land som skulle ta emot oss svenskar om vi tvingades fly på grund av politiska eller/och religiösa förföljelser?

      Det är ju jäkligt orättvist! Här har vi givit permanent uppehållstillstånd (PUT) år drygt 150 olika etniciteter under de gångna 30 – 35 åren. Vi har givit dem livslång försörjning och allt de bara har pekat på. Men tro inte att ett enda av dessa länder där vi tagit deras medborgare skulle vara berett att ta emot oss. ICKE! Vi måste räkna med att vi kommer bli övergivna av omvärlden den dag som vi blivit i minoritet och andra (t ex muslimerna) tagit över. Sanna mina ord.

    • Utflyttad svensk

      Frida.
      Jag flydde till USA för många år sedan. Tack och lov.

    • M Capensis

      Jag har tänkt tanken. Har en utbildning och en yrkeserfarenhet som är mycket gångbar (och välbetald) i både USA och Australien.

      Men jag väljer att stanna. Jag hör hemma här. Om jag låter mig jagas härifrån, vilken annan plats kan då ge trygghet? Var har jag kraft, motivation och anledning att stå kvar när det börjar blåsa, om jag inte har det här?

      För att citera Churchill:

      “Never give in–never, never, never, never, in nothing great or small, large or petty, never give in except to convictions of honour and good sense. Never yield to force; never yield to the apparently overwhelming might of the enemy.”

  • Nordbo

    ”Man ska komma ihåg att oavsett om de är analfabeter så har de samma talang som andra. Det finns lika många talanger hos dem som hos oss. Vill man så kan man, och det gäller att hitta på vägar att utbilda och få folk i arbete”, säger Landshövdingen.

    Mot det ställer jag Byron M Roth som är professor i psykologi och författare till “The perils of diversity”. Det är en utmärkt bok. Rekomenderas till alla som är mer intresserade av vad vetenskapen säger om verkligheten än vad politiker påstår om den.

    http://www.amazon.com/Perils-Diversity-Immigration-Human-Nature/dp/159 3680341

  • Info

    FELET MED SVERIGE ÄR SVENSKARNA!

    Alla myndigheter, alla redaktioner, alla institutioner är nu framgångsrikt uppbundna som megafoner för den extatiska multikultiväckelse, som drar fram genom Sverige.

    Ett färskt, groteskt exempel utgör Arkitekturhögskolan. Som till främsta bidrag i sin årliga jultävling om det bästa pepparkakshuset utsåg en siamesisk tvillingkyrka – ett godhetsmonster i form av en partiellt sammanbyggd moské och en svensk, kristen kyrka.

    Inspirationen kommer i själva verket från ett länge planerat projekt i Fisksätra (Nacka kommun). Samma plats, där (det förbeställda?) vinnarbidraget kommer att ställas ut i framtiden:

    http://www.nvp.se/Nacka/Nacka/Pepparkaksmoske-till-Nacka-forsamling/

    Just nu är bara 49% av alla Fisksätra-bor ”utrikesfödda”, vilket naturligtvis förefaller vara ojämlikt, på gränsen till strukturellt rasistiskt. Men om alla dessas i Sverige redan födda barn medräknas, blir siffrorna mera demografiskt positiva. Problemet i sammanhanget är väl snarast, att PEPPARKAKSHUSEN HAR EN RASISTISK FÄRG!

    ”Nogger Black” har försvunnit. Kinapuffar togs hastigt och lustigt ur det svenska godissortimentet. Ordet ”negerbollar” har blivit värre än den grövsta svordom. Men hur kan DO tillåta att moskéer skapas av BRUN DEG? Kommer inte Fisksätras befolkning att känna sig in i märgen kränkt av detta Arkitekturhögskolans förstapris?

    Här kan ni läsa en hel del om främlingsfientligheten i Nacka (”Främlingsfientlighet finns här, som överallt. Sverigedemokraterna fick ju två mandat i senaste valet”):

    http://www.nvp.se/Bortomviochdom/Spraket-det-viktigaste-for-att-bli-in tegrerad/

    Till sist en liten påminnelse om just Fisksätras engagemang för Sveriges nya, inofficiella nationaldag, Kåldolmens dag (utlandsmatens dag):

    http://tanjabergkvist.wordpress.com/2010/12/17/genuskemi-och-nagra-kla vertramp-i-det-politiskt-inkorrekta-trasket/#comment-10933

  • Tony Ingman

    Som vanligt är julia helt suverän när hon klär av skitstövlarna ända in på bara skinnet.

    JA nu börjar dessa dårars
    utopi att krackelera i allt snabbare takt, Borlänge, Södertälje, Malmö idag, men fler kommer att braka samma väg
    allt eftersom verkligheten kommer ifatt beslutsfattarna i kommunerna, men varningstecken har inte saknats, så
    jag tycker inte synd om dessa menlösa ledare som stolt poserat i tidningar och tv när man proklamerat att vi
    ska ta emot si och så många flyktingar. Synd tycker jag däremot om dom kommuninvånare som inte bett om den
    sanslösa utveckling, som är ett resultat av huvudlös politik. Synd tycker jag om dom som dagligen utsätts för rån
    våldtäkter misshandel, och verbala hot.

    För dom som upplevde Olof Palmes Arrogans, trodde nog ingen att han kunde överträffas i uppblåsthet, men
    det är bara att konstatera att lopp circusdirektörens avfälling passerat honom med råge!

    Någon skrev om fjanten Niklas Orrenius när han orrerade om att ungdomar kastade sten på en Muslimska i
    Tomelilla?? Men tillhör inte stening Mussarnas kultur?? Hur fan kan idioten hänga upp sig på vad småungar i
    rent oförstånd i bland får för sig, och få det till ren rasism, dom har ju inte varit vana vid att se figurer iklädda tält
    vandra omkring på gatorna, det försvarar naturligtvis inte tilltaget, men har någon sett denne Orrenius skriva så
    mycket som en enda mening om massvåldtäkten på flyktingförläggninge i Mariannelund? Nej just det!

    Då vet han om att knipa käft. Sen att han överöstes med beröm från kollegor är inte så konstigt, alla vet ju att
    just journalister är ett gäng för inbördes beundran, utanför detta gäng är han bara en ynkrygg!

    • Utflyttad svensk

      Tony.
      Jag tycker inte alls synd om kommuninvånarna. Dom får skylla sig själva. Svenskarna måste vara det dummaste och mest naiva foket i världen. Man kunde se tydliga tecken på vad som skulle hända med Sverige. Men ingen brydde sig. Det var viktigare att se sveriges idol på tv. Jag har försökt många gånger att få mina vänner och bekanta att läsa Snaphanen och andra liknande sajter i ett par år. Men har hört på omvägar att inte göra det för dom tycker att jag klagar på Sverige för mycket. Så nu har jag slutat med det. Det är helt bortkastad tid för dom föredrar att sticka huvudet i sanden och låtsas att allt är frid och fröjd.

      • Tony Ingman

        Jo att naiviteten är stor hos svenskarna kan jag hålla med om, men man ska inte glömma att informationen som
        sipprar ut till allmänheten är starkt begränsad, när det gäller verkligheten. Sen är det en medveten strategi från
        Tv kanalerna, att genom att sända ut fördummande program håller man folket ifrån dom verkliga problemen, och
        detta har medierna lyckats bra med. Alla dom människor som inte har tillgång till internet har ju bara den ljugande
        massmedian och förlita sig till.

  • mullis

    tack

  • Julias och Mats Dagerlinds artiklar är en fröjd att läsa.
    Det måste ruska om ordentligt på nyhetsredaktionerna när man ser konkurrensen hårdna från debattörer som tillhör “de förhatliga motståndarna”.

    • Tony Ingman

      Javisst, därav desperationen som kan skönjas hos både politiker och journalister när dom blir avklädda
      av personer som besitter högre intelekt än dom själva.

  • Kenneth Karlsson

    Tack Julia. Dagen är räddad.

  • Pingback: Dissektion av en statssekreterare | Pettersson – försöker göra skillnad()

  • Julia:
    Kort och gott..Personer som du behövs i tusentals för att få skutan på rätt köl.Nu lär jag tyvärr inte få uppleva den dag landet befrias,eftersom den långt framskridna propagandan och missären nu nått sådant djup,att det(om möjligt) tar årtionden att rätta till !!
    Men för er i yngre generationer,ett upprop..GE ALDRIG UPP,en dag kommer dessa landsförrädare,att få se en vändning.
    Förhoppningsvis också sina välförtjänta straff,vilket jag gärna skulle velat uppleva !!

  • Rita

    Underbart! Vass och svidande kritik. Hoppas statssekreteraren läser.

  • Invandrare1957

    ”HANS VIKTIGASTE MÅL ÄR ATT BEKÄMPA SVERIGEDEMOKRATERNA” Lånade den av info. Det här betyder samtidigt att han bekämpar demokratin det får vi aldrig glömma.

  • Naymlap

    Hela soppan Waberater, Kamrater, S-akrobater, Prelater, Agrarer, Tomater och FP= förlorade pundare. Försöker leva upp till sitt slag ord “Ju sämre desto bättre”! Men verkligt komiska är ändå att det svenska folket röstar på dem än i dag. Vi är några , som diskuterat
    detta fenomen och kommit fram till detta märkliga fenomen. Slutledningen blev följande Svenskarna måste vara jordens dummaste
    folk genom tiderna, ut över detta har fegheten blivit ett nationellt drag för svenskar, lögnen har blivit sann, lojalitet mot sitt land har blivit rasistiskt, etc. Det finns en Argentinsk tango, trots den har en del år på nacken är den, som klippt och skuren för Sverige den titeln
    “el Cambalache” och betyder “Lumpeboden”. I en strof i texten sägs “alla är lika värda en åsna eller professor, en hedersam medborgare som en tjuv, skurk och bedragare”. Så ni, som är bevandrade i spanska lyssna och lär av denna tango.

  • Utlandssvensk

    Fantastisk krönika, Julia!

    Just när man tror att du inte kan bli vassare överträffar du dig själv.

    Det pratas en del i kommentarerna ovan om man bör flytta eller kämpa. Personligen anser jag att man bör flytta men jag har ockå en fråga till dem som anser att man ska kämpa: Varför och för vem?

    Att ställa sig upp idag och ta kampen öppet, t.ex genom att ställa sig på valbar plats för SD innebär väldigt påtagliga nackdelar som alla här säkert är medvetna om. Minst 90% av dina landsmän kommer sen att agera genom att antingen aktivt smutskasta och förfölja dig alternativt tyst se på när du utsätt för denna behandling. Vem är villig att kämpa för att dessa eländiga ryggradslösa kryp ska få en bättre framtid? Inte jag.

    Unga pursvenskar är de som får ta den absolut värsta smällen av den mångkultur som deras föräldrar och far- och morföräldrar har röstat fram. De rånas, misshandlas och våldtas i en utsträckning som är unik i västvärlden och närmast liknar förstadiet till ett folkmord. Men de äldre generationer som har röstat fram detta, vad gör de? Jo, de tjatar om sin pension!

    • Josefina Bergfast

      Håller med Utlandssvensk.

      Men hur har allt detta ”man måste förse sig själv, och lära sig tänka på sig själv-tänket” växt fram i Sverige, kan man undra…….

      Hur har steg, för steg nedmonteringen med t ex den antiauktoritära fostran, samt avprogrammeringen av alla nations-känslor gått till…..

      De tankar och idéer som verkar ”goda och bra”, under vissa förhållanden, beroende på vissa omständigheter, de kan vid en senare tidpunkt visa sig vara ”inte alls så bra”, eller ”funktionellt gångbara”. Och då särskilt inte ur s.k. självbevarandesynpunkt….

      Men så är det kanske inte bara i ”staters och nationers liv”? Så kanske det också kan vara i enskilda människors liv ibland. Det kan vara svårt att ”veta allt på förhand” så att säga…..

      Men det kan också finnas ”alternativa påverkningar av befolkningar”, som är en slags påverkan som är ”okänd”, eller ”dold”, till skillnad från den mer öppet politiska och massmediala påverkan. Den ”propagandan”, som kontinuerligt mer eller mindre öppet pågår genom “det multinationella industriella massmediala komplexet”, är kanske ändå förhållandevis lätt att få syn på, i jämförelse med just ”dold” påverkan…

      Det kanske också finns en hel del faktorer som är fullkomligt okända, men som ändå påverkar mycket? Och som just därför kan vara svåra för en befolkning att så att säga kunna ”rå på”, eller kunna ”värja sig mot”?

      T ex, så kan en betydligt större påverkan av hormoner av olika slag ha skett över den svenska befolkningens huvud? Som alltså t ex då i sin tur kanske gjort att ”flickor och kvinnor” blivit mer ”pojkaktiga” och ”manhaftiga”? Och också, åt andra hållet, som kanske har gjort att pojkar och män blivit mer ”flickaktiga”, och ”kvinnliga”?

      Vem vet?

      Det kanske t.o.m. har kunnat ske en sådan ”hormonpåverkan” på ett alldeles ”viljemässigt” sätt, (från några som då kanske ”tror” att det, ur deras egen synvinkel, är någonting ”fördelaktigt och bra”)?

      Och HUR skall i så fall en befolkning, som kanske då ”i smyg”,(t ex genom ”barnmatsburkarna”?), eventuellt utsätts för en sådan ”påverkan” verkligen kunna ”värja sig själv”?…..

      Helt och hållet ”bergsäker” kan man kanske inte vara på så särskilt mycket här i tillvaron…

    • ExitSweden

      Själv har jag flyttat från Sthlm till Oslo. Jag är beredd att flytta igen. När som helst. Oslo är ingen trygg stad och Norge är snart som storbror Sverige. Jag ger Oslo ut 2012, för att spara pengar, så är det ut i världen igen. Frågan är vart. Tänkte på Danmark, men efter att ha varit på semester i Danmark sommaren 2011, så inser jag att Danmark också har muhammedanere spridda ut över hela landet. Spanska solkusten, kanske. Jag vet f*”# inte. Framtiden är mycket oviss, men dhimmi ska jag i alla fall aldrig bli.

      • Utlandssvensk

        @ExitSweden

        “så är det ut i världen igen. Frågan är vart”

        mitt tips: svensktalande delen av Finland eller tysktalande delen av Schweiz.

        • ExitSweden

          Bra förslag, utlandssvensk. Min sambo har släktingar i Kristinestad. Vi tar sommarsemester med bil och tält i Finland och kollar läget. Jag känner många som flyttat till Thailand och USA, men det blir för långt bort nu. Måste ju ha jobb också. Hoppas Finland lämnar euron snart. När SD bara ligger på drygt 5 procent i Sverige och de flesta norrmän vill ha Stoltenberg, så är det tyvärr ingen framtid i Norge och Sverige.

    • Först och främst, stort tack till Julia! Hennes krönikor är ovärderliga.

      Jag är helt enig med Utlandssvensk. Hur och var skulle ni kämpa? Inte nog med att ni, som Utlandssvensk påpekar, skulle bli utfrysta och socialt (kanske även fysiskt) mobbade, men era barn skulle också bli det. Det finns små anekdotiska evidens att skolorna i Sverige håller på att få samma funktion som de hade i DDR, nämligen att lärarna ber barnen berätta om vad föräldrarna tycker om vissa frågor. Huruvida det är en samlad trend eller inte är för tidigt att säga, men jag har nyligen hört ett par historier som fick mig att höja ögonbrynen. Ännu en front, med andra ord, för er som fortfarande bor i Sverige att vara vaksam på. Och sannolikt ytterligare ett pris ni får betala för att vara aktiva i den politiska oppositionen.

      Jag vill inte avråda någon från att bli politiskt aktiv. Men tänk på vad historien har att lära oss om länder som förfaller från demokrati till totalitärt styre. Under den första fasen, förfallet, hårdnar repressionen hela tiden. Priset för att engagera sig i motstånd mot den repressiva utvecklingen ökar hela tiden. Begreppet “demokratur” är utmärkt för att beskriva den här fasen: de repressiva medlen har ännu inte blivit så öppna och så tydliga att de inte går att ytligt förneka. Men under ytan ökar priset hela tiden för de som väljer oppositionen över regimen.

      Regimen måste öka detta tryck mot oppositionen hela tiden av den enkla anledningen att det fortfarande finns en spontan opposition. Demokratur-fasen, som Sverige alltså befinner sig i idag, är ju till för att makthavarna ska kunna förneka att det faktiskt finns en linjär utveckling av en repressiv statsmakt. För att kunna göra det måste de hela tiden utveckla nya mer eller mindre subtila instrument för att förfölja oppositionen – utan att göra det öppet. Därmed ökar man priset för oppositionell politisk verksamhet i takt med att man också expanderar den repressiva statsmaktens maktutövning.

      Jag misstänker att Sverigedemokraternas partiledning ser den här mekaniken. Det skulle förklara varför partiet har lagt så stor vikt vid att, bara något år efter inträdet i Riksdagen, göra om sig från ett invandringskritiskt parti till ett socialkonservativt parti. I praktiken har partiet reducerat invandringspolitiken till bara en av många andra frågor som partiet arbetar med. Därmed har man gjort en eftergift till den politiska eliten: för att få vara med och leka med Reinfeldt och hans Allianskamrater har man gjort som makten krävt, nämligen tonat ner just den fråga som var partiets profilfråga i många år.

      Jimmie Åkesson vill bli så accepterad som möjligt, och på så kort tid som möjligt. Hans kompromissande bidrar till att öka priset för den som vill engagera sig politiskt mot den absurda svenska invandringpolitiken: “till och med SD tonar ju ner den där frågan, så varför gapar du om den?” Än värre är att det finns det andra partier som är beredda att ta upp den invandringskritiska fanan, partier som är betydligt mindre intresserade av att sitta vid maktens köttgrytor. Dessa partier har inte långt till utomparlamentarisk kamp, vilket skulle vara en utmärkt anledning för statsmakten att formellt ta nästa steg, från demokratur till ett öppet totalitärt samhälle.

      Återigen, rösta gärna på SD 2014, och engagera er gärna om ni vill. Men ta er också en titt i backspegeln. Hur såg Sverige ut för fem år sedan? Hur ser landet ut idag? Hur kommer det att se ut om fem år?

      Mitt råd är: packa och stick. Andra länder i Europa har börjat vakna till liv, så där finns det hopp. Canada är alltid intressant, liksom Australien. Jag har hört från folk som skaffar egendom i så vitt skilda delar av världen som Filippinerna, Argentina och Estland. Glöm inte att som nordiska medborgare har ni rätt att immigrera till Island på goda, smidiga villkor. Själv har jag funnit mig väl tillrätta i den vida vilda amerikanska västern.

      Det svåra för många är att ta det första steget – det verkar vara svårare för svenskar att emigrera än för många andra. Det är som om man lever i en folkhemsbubbla till att börja med. Men när ni bott utomlands i två år kommer ni att se att suget hem till Svedala och Konsums blåvita fiskpinnar försvinner ganska fort.

      • Utlandssvensk

        S R Larson,

        Jag har saknat dina inlägg i den svenska debatten, men har full förståelse för att det finns en gräns för hur mycket man orkar.

        Till slut kanske det mest relevanta blir det fina gamla svenska ordspråket “bättre fly än illa fäkta”….

        Men jag kunde inte låta bli att tänka på dig och dina många utmärkta inlägg angående BRÅ när jag såg deras senaste förklaring till mordvågen i Malmö, nämligen stadens närhet till Danmark! Slutligen blev allt klart för mig. Efter att under många år ha funderat över varför våldsbrottsligheten i Sverige ligger cirka 1000 % (10 gånger) högre i per capita i Sverige jämfört med Schweiz fick jag svaret: Graden av våldsbrottslighet är linjärt beroende av avståndet till Danmark……

        Slutligen inser jag att sannolikheten inte är jättestor, men om Ron Paul blir nästa president ska jag ta mig en allvarlig funderare på att flytta över till din sida av Atlanten. Med schweizerfranc på fickan framstår fastigheter i USA som extremt billiga. Montana, Wyoming, Colorado eller kanske Maine, var tror du man trivs bäst? Finns det någon delstat som inte beskattar kapitalinkomster??

        • Anonym

          Jo, vi hade många goda utbyten av tankar och ideer! Chansen att Ron Paul ska vinna är nog ganska liten, speciellt efter hans tvehågsna insats vid debatten i South Carolina igår kväll. Men jag är ganska övertygad om att Mitt Romney kommer att göra ett bra jobb som president. Fyller man bara på Congress med conservatives och libertarians så ska det nog gå bra till slut!

          Här ute i den vida vilda västern finns det många bra ställen att slå sig ner på. Denver är en fin stad, Wyoming är otroligt spännande, och vackert på många håll. Universitetsstaden Laramie är nog min favorit, ligger en dryg halvtimme väster om Cheyenne. Jackson Hole har många fans, och det är lätt att se varför. Montana är storslaget och skulle jag röra mig längre åt väster skulle jag titta på sådana ställen som Coeur d’Alene i Idaho. På östkusten finns det också en del pärlor, som New Hampshire och centrala delarna av Pennsylvania. Mycket vackert!

          Det svenska debattklimatet har försämrats märkbart de senaste åren. Jag har hört tillräckligt många förstahandsberättelser om hot, trakasserier och ren terror mot oliktänkande för att det ska kännas meningsfullt att försöka bidra. Inte för att jag är orolig för min egen del, men som så många andra utvandrade har jag släkt och vänner kvar i Sverige. Det verkar ha blivit regel snarare än undantag att välformulerade oppositionella gör som Julia Caesar och skriver under pseudonym.

          Inte nog med detta. Våldsvänstern har flyttat fram positionerna märkbart. Attackerna i Eskilstuna är bara ett av många exempel på detta. Det är lätt att föreställa sig under vilka omständigheter valet 2014 kommer att hållas, vilket återigen påminner mig om hur den moderata klanen Landerholm-Bill unisont stämplade mig som rättshaverist när jag för ett tiotal år sedan påpekade hur nära Sverige var att slitas i stycken av social, ekonomisk och politisk oro.

          Du är alltid välkommen till den vida, vilda västern. Jag lurar fortfarande på att ställa till med exilsvensk surströmmingsskiva här ute på prärien…

        • Hej Utlandssvensk,

          Jag skrev ett långt svar, vet inte vart det tog vägen. Men kort om skatter: Wyoming har ingen inkomstskatt, ingen kapitalskatt, ingen arvsskatt. Detta är en ganska ovanlig kombination. Kolla gärna taxfoundation.org för närmare information om delstaterna. I övrigt, hör gärna av dig per epost. Och du är alltid välkommen på surströmmingsskiva ute på prärien!

        • Utlandssvensk

          @S R Larson,

          Tack för feedback och svar.

          Jag hör av mig om jag ska över till dina trakter, det kan bli något i år.

  • elwee

    Ironi via Internet är en mycket svår konst, men du har lyckats igen Julia, intill perfektion :o)

    Det hade varit roligt om även snaphanen.dk kunde installera “Media Creeper” så det blir möjligt att se vilket intresse Julias faktasamlingar röner hos gammelmedia :o)

  • anno

    – 3 stk’s fra:

    Lars J Eriksson, Politisk redaktör Skånska Dagbladet:

    14.01.12 ‘Sluta prata, börja agera’
    ht tp://www.skanskan.se/article/20120114/OPINION/701149997/1061/-/sluta-p rata-borja-agera

    12.09.11 ‘Centerns planer på ökad invandring är orealistiska’
    ht tp://newsmill.se/artikel/2011/09/11/politisk-redakt-r-centerns-planer- p-kad-invandring-r-orealistiska

    14.07.09 ‘EU:s gränser kan inte bli öppnare’
    ht tp://www.skanskan.se/article/20090714/OPINION/440572285/1061/OPINION/*  /eus-granser-kan-inte-bli-oppnare

  • Svenskar ska ha utbildning, utbildar dom sig inte, då klagas det. Men när invandrare kommer till Sverige, då ska dom inte behöva vara utbildade. Ändå kallar politikerna dessa invandrare för Raketforskare ? Hur många gånger kan man köra med lögner, före det blir patetiskt ?
    http://svenssonsfunderingar.wordpress.com/

  • Leif Tore

    Utmärkt som vanligt Julia. Så skall en slipsten dragas.

  • Bravo Julia! Tack för att du inte gett upp!

    Hoppas Propagandaministern statssekreterare läser det du skrivit om honom!!!

    Om han så gör saknar han nog förmåga att ta lärdom av detta på annat sätt än att han kommer sätta upp pekfingret i luften och se vartåt det blåser. Ty en ren och skär opportunist är vad han är.

    Som chef för Stadsteatern rationaliserade han bort även de fast anställda och mest trogna vänsteranhängare.
    Undrar vad de tyckte om det tilltaget?

  • Kweenkristin

    Tack Julia Caesar för en lysande och beskrivande krönika om verkligheten!

    Du är den som ännu ger framtidstro och hopp åt många svenskar att orka fortsätta att kämpa mot den ansvarslösa och felaktiga invandringspolitiken som drabbat landet.

    Jag hoppas Sverigedemokraterna också orkar fortsätta att kämpa för Sverige och de svenska värderingarna fast de blir orättvist svartmålade och förföljda av etablissemanget. Det finns krafter som vill förinta den svenska kulturen och värderingarna och de skyr inga medel att göra det.

    Jag känner sorg när jag ser på vad som händer med landet och hur det politiska etablissemanget svartmålar och förföljer svenskar som vill bevara sitt land.

  • Da Capo

    Stieg Larsson, Tobias Hübinette, Robert Aschberg, Martin Fredriksson, Mikael Ekman, Alexander Bengtsson, Mathias Våg med flera är alla större eller mindre tårtbitar i den ’sköna nya världerns’ GATEAU MAXIMUS, som passande har garnerats med den röda rosenknoppen Mona Muslim, som behövde extra kosing som avdankad och misslyckad partiordförande och därför fick bli styrelsemedlem i stiftelsen EXPO.

    Efter att ha läst bloggen expomakt.wordpress.com känner jag mig både upprörd och även skrämd av att vänsterextremistiska sk journalister på stiftelsen EXPO, som med en elefants kapacitet snablar pengar ur Allmänna Arvsfonden, tillsammans med (andra) militanta vänsterextremister har byggt upp en löst sammanhållen organisation syftande till åsiktsregistrering av landets medborgare
    samt därtill bildat ett “antirasistiskt” underrättelsenätverk. Detta är inget annat än ett svenskt GESTAPO i sitt vardande.

    Jag anser att Expos verksamhet med dess kopplingar till militanta vänstergrupper påverkar både tanke- och åsiktsklimatet i Sverige på ett för demokratin skadligt sätt. Jag anser vidare att Expos verksamhet och det gemensamma nätverk man har byggt upp med andra suspekta organisationer redan är eller kommer att bli ett direkt hot mot demokratin i landet.

    se: http://www.flashback.org › Samhälle › Juridik > AFA och Expo:s gemensamma bolag Piscatus AB bryter mot lagar…
    Se här hur organisationerna samverkar: http://expomakt.wordpress.com/

    Offentlighetsprincipen används idag som vapen mot medborgarna, som rent allmänt i växande grad skall till varje pris trakasseras. Har medborgarna sedan vad vänsterslöddret anser vara fel politisk åsikt, är invandringskritiska, islamantagonistiska eller har anknytning till eller hyser sympatier för SD, Nya Sveriges enda demokratiska oppositionsparti, skall dessa meborgare smutkastas, förföljas, helst förgöras.

    Jag kräver att Datainspektionen, åklagarämbeten och lagstiftare skall utreda Expos verksamhet och Expos samhällsfarliga kopplingar till andra suspekta organisationers aktiviteter, som helt uppenbart måste anses vara oförenliga med märkligt nog i Nya Sverige fortfarande gällande demokratiska principer.
    – – – – –

    Alla som hyser samma eller likartad uppfattning om den av döda svenskar (via Arvsfonden) finansierade stiftelsen EXPO — kopiera ovanstående text, signera och maila den till:
    datainspektionen – datainspektionen@datainspektionen.se
    Riksdagsledamöter – http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=1050
    Säkerhetspolisen – sakerhetspolisen@sakerhetspolisen.se
    Åklagarämbeten – registrator@aklagare.se
    Tidningar — Bloggar — Vänner och bekanta när och fjärran.
    Share this: Twitter or Facebook

  • Pingback: FELET MED SVERIGE ÄR SVENSKARNA! « Sverige idag()

  • nobody

    Då mina ord inte är tillräckliga för att uttrycka vad jag känner om Sveriges väg på “High Way to Hell”, så säger jag det i form av musik: http://www.youtube.com/watch?v=9e5WTARWVKk

  • Info

    REKORD I HAT

    Som tillägg till min kommentar ovan (15/1) kan jag nu presentera Sveriges radios magnifika recension (16/1) av Niklas Orrenius´och Magnus Lintons nya krossa-Sd-böcker.

    Om ni läser nedanstående text, författad och framförd i programmet Kulturnytt av den oavsättlige, med skattemedel avlönade kulturjournalisten Arndtzén, så förstår nog de flesta, varför jag här skulle vilja tala om ett i en kort text nytt svenskt (kvantitativt) rekord i ”hat”, ”hatbrott” o.l.:

    ”VARIFRÅN KOMMER ALLT DETTA HAT?

    Vintern och våren 2010 utsätts en somalisk flyktingkvinna i Tomelilla för systematiska trakasserier av en minderårig mobb. När de börjar kasta sten på hennes barn också går hon till polisen – som snabbt lägger ner förundersökningen, trots att alla vet vilka förövarna är. En natt vintern innan, i den ungerska byn Tatárszentgyörgy, skjuts en romsk man och hans femårige son till döds när de försöker fly ur sitt brinnande hem.

    Trots att HATET mot romer är omfattande i Ungern misstänker Polisen inget HATBROTT. – – –

    Det är svårt att tro idag, då den främlingsfientliga populismen hunnit göra sig så väl hemmastadd i de flesta parlamenten. Medan en våg av svart terror sveper över kontinenten, från Florens till Oslo.

    Trots att Niklas Orrenius rapporterat länge om FRÄMLINGSHATET i den skånska myllan, säger han sig blivit chockad över reaktionerna på hans reportage om den stenade kvinnan i Tomelilla. Att det var så många som gav sitt helhjärtade stöd till våldet mot en människa vars enda brott är att hon bär slöja.

    Att HATET är så starkt.

    Magnus Linton söker upp ´de HATADE´, som hans bok heter; vilket innebär romer i Ungern, muslimer i Nederländerna och kulturmarxister i Norge. Och får liknande reaktioner på HATET.

    Varifrån kommer det, allt detta HAT?

    Linton träffar filosofer, statsvetare och historiker som förser honom med en försvarlig mängd tänkbara förklaringar: kroniskt arbetskraftsöverskott, permanentade klassklyftor och boendesegregation, socialdemokratins kris, Internet. Men en av de tyngsta forskarna på området, holländske Cas Mudde, menar att det är fel att tolka högerpopulismens framgångar som ett krisfenomen.

    Att dess värderingar i själva verket är väl förankrade i breda folklager, och alltid spelat en roll i Europeisk politik, med undantag för några decennier efter andra världskriget. Att HATET, om man så vill, är en del av vår [= Sverigedemokraternas] kultur.

    Att “De HATADE” slutar med massakern på Utöya är både olycksbådande och logiskt, den ger gott om orsaker till oro och inte många till hopp.

    Niklas Orrenius reportage rör sig närmare marken, och där – på individnivå – finns förstås plats för en och annan ljusare historia. Som den om Gülbahar Gülec, i Orrenius första bok en självmordsbenägen femtonåring vars föräldrar gått under jorden efter ett avvisningsbeslut. Här återkommer hon som målmedveten gymnasist som tänker bli advokat. Eller den om den chassidiske Malmörabbinen Shneur Kesselman, som knappt kan gå utanför dörrn utan att bli trakasserad.

    Uttalat antisemitiska attacker [utförda av vilka – sverigedemokrater eller muslimska invandrare?] som inte upphörde efter Sydsvenskans reportage.

    Men när Orrenius stöter på Kesselman ett halvår efter publiceringen är han ändå märkbart lättad. Efter artikeln har många malmöbor kommit fram till honom på gatan och visat sitt stöd.

    Att HATET trots allt inte står oemotsagt.”

  • Argus

    Alla har hört historien om vad som kan hända, när en fjäril fladdrar
    borta i Amazonas. Helt oväntat kan det utlösa en orkan i Europa.

    När rosenknoppen Mona Muslim i unga år blev med barn med
    en chilensk flykting, då blev flyktingar till Sverige från all världens
    länder helt plötsligt heliga. Det var början till massinvandringen
    av flyktingar till vårt land

    Genom djungeltelegrafen får fattiga människor i alla länder
    höra talas om det underbara landet Sverige, där man inte
    behöver arbeta för att överleva. Det är klart att man är flykting
    om man vill fly från fattigdomen.

    När de väl kommit hit, är det väl mänskligt att de vill hjälpa vänner
    och anhöriga så att även de ska kunna förverkliga denna sanndröm?

    Och genom Expo behöver inte heller Mona längre tänka på att arbeta.
    Det är väl en vacker sannsaga?

  • Pingback: Söndagskrönika: Jag tänker ofta på Winston « Snaphanen()

  • Pingback: Skymningsland « Jan Millds blogg()

  • Pingback: Hatimport | Jan Millds blogg()

  • Pingback: Hatimport | BlåGult Referat()

  • Pingback: Folkdressyr | Jan Millds blogg()

  • Pingback: Borlänge | Jan Millds blogg()

  • Pingback: Svenskhet | Jan Millds blogg()

  • Pingback: dagens trakter | coolspil()

  • Pingback: Vårt behov av bildning « Snaphanen.dk()

  • Pingback: The Swedish Media’s Final Stand | Swedish Surveyor()

  • Pingback: Söndagskrönika: Medias sista strid « Snaphanen.dk()

  • Pingback: Förlåt? | Jan Millds blogg()