2
jun
Seneste opdatering: 2/6-13 kl. 1410
124 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Rinkebybrand

Upploppen och de anlagda bränderna i svenska förorter har riktat internationell uppmärksamhet mot Sverige och föranlett omfattande publicitet i internationella media. Förenklat kan reaktionerna delas upp i två kategorier. Den ena gnuggar sig häpet i ögonen – “Oj, hur kan detta hända i mönsterlandet Sverige?” Den andra är öppet skadeglad mot ett land som länge har spelat världssamvete och kritiserat andra men själv nu bokstavligen sitter i skiten. Sällan har avgrunden mellan Sveriges självbild och andra länders bild av landet avtecknat sig så tydligt. Sverige är inte längre ett land att avundas. Folkhemmet börjar lukta illa. Ut över världen sprider sig en odör av självgodhet, förljugenhet, enfald och hyckleri.

I utländska öron låter namnen på de svenska förorterna som namn ur Ikéakatalogen: Tensta, Rinkeby, Husby. Bara bokhyllan Billy fattas. Det är i Husby och många andra förorter över hela landet som nya invandrare och flyktingar hamnar. I motsats till den svenska ursprungsbefolkningen har de garanterad förtur till bostad, och de lägenheter de får har en standard som de inte ens skulle kunna drömma om i de länder de kommer ifrån. De har samma demokratiska fri- och rättigheter som de som tillkommer landets ursprungsbefolkning. De har tillgång till hela det svenska gottebordet av sociala förmåner, och dessutom speciella förmåner som enbart tillkommer invandrare, till exempel så kallade instegsjobb.

Inget annat land erbjuder sådana förmåner

Om du har fått dina asylskäl prövade och fått avslag eftersom du saknar asylskäl kan du stanna kvar illegalt i Sverige. Du belönas då med fri skolgång samt sjukvård, tandvård och mediciner för det facila priset av 50 kronor. Svenska folket betalar. Om du har fått uppehållstillstånd behöver du inte arbeta utan kan låta dig försörjas av svenskarna livet ut. Du kan göra regelbundna semesterresor till det land du påstår dig ha flytt från. Socialen, det vill säga skattebetalarna, betalar. Inget annat land i världen har någonsin erbjudit andra länders medborgare så generösa sociala förmåner som Sverige.

Osmaklighetsrekordet sätts av Andres Lokko

Ändå vältrar sig politiska och mediala aktörer över hela det politiska panoramat i skuldtyngda själv- och samhällsförebråelser om klassklyftor, arbetslöshet och utanförskap. En parad av vänsterdebattörer har i samband med förortsupploppen passat på att vädra hela sitt innestående lager av klyschor. Andres Lokko i Svenska Dagbladet tar osmaklighetsrekordet genom att jämföra unga kriminella invandrarmäns eldhärjningar i svenska förorter med den svarta befolkningens kamp för mänskliga rättigheter i USA på 1960-talet. Utan att skämmas citerar han Martin Luther King’s ord:

”A riot is the language of the unheard.”

Ett upplopp är de tystades språk. Ursäkta, men vem tystar de svenska invandrarna? Sanningen är att Sverige hade kommit mycket långt på väg mot jämställdhet och välstånd innan den socialdemokratiska regeringen under ledning av Olof Palme kring 1970 kläckte den geniala idén att importera ett nytt proletariat från tredje världen när det svenska började ta slut. Det som tjusigt kallades “solidarisk flyktingpolitik” byggde på idén att svenska folket skulle skänka bort det välstånd de hade arbetat ihop till dem som inte förmår åstadkomma något eget välstånd. Klassklyftorna är skapade av politikerna själva.

“De här förorterna är ingen slum”

wente kronikDet är en av Kanadas mest inflytelserika journalister, Margaret Wente,  som tycker att de svenska förorternas namn är i klass med bokyllan Billy och soffbordet Lack i Ikéakatalogen. Hon är kolumnist på Kanadas största dagstidning The Globe and Mail och skriver:

“De här förorterna är ingen slum. De har stora parker och aktivitetscentra och gratis svenskundervisning. Skolorna får extra understöd. Välfärdsförmånerna är generösa. Sverige stoltserar med att vara det mest toleranta, inkluderande landet i världen. Så vad får hundratals unga män att löpa amok och sätta eld på bilar och polisstationer och till och med sina egna skolor?” frågar sig Margaret Wente.

Mer än en miljon PUT sedan millennieskiftet

Hon ser en poliskår som säger sig inte ha en aning om vad upploppen handlar om och är beordrad att ingripa så lite som möjligt.

Hon ser en politiskt korrekt elit som ihärdigt förnekar att kravallerna skulle ha någonting som helst med invandringspolitiken att göra.

Med förvåning hör hon förklaringar om klass, arbetslöshet, utanförskap, dåliga skolor, låg levnadsstandard, växande ojämlikhet, polisbrutalitet och rasism.

Själv ser hon andra förklaringar. Sverige har öppnat sina dörrar för ett inflöde av människor från några av de oroligaste delarna av världen – i synnerhet länder med muslimsk majoritet, som Syrien, Afghanistan, Somalia och Irak. Bara under de senaste tio åren har det kommit hundratusentals. (Den korrekta siffran är 834 939 nya beviljade permanenta uppehållstillstånd (PUT) eller uppehållsrätter de senaste tio åren.)

Sedan millennieskiftet har mer än miljon – 1 006 697 utlänningar – beviljats rätt att stanna i Sverige.  Förra året släppte lilla Sverige in 111 090 utlänningar i landet. Kanada, med 3 1/2 gånger så stor befolkning, tog in nästan 260 000.

“Många kommer inte att klara sig”

“Många kommer inte att klara sig i det svenska samhället. De är predestinerade till ett permanent beroende av staten. Till skillnad från Kanada gör Sverige inget urval av immigranter utifrån yrkeskunskaper, utbildning eller potential att lyckas. Merparten av de senaste årens invandrare är flyktingar, anhöriginvandrare och importerade gemåler i arrangerade äktenskap. Många har liten yrkeserfarenhet och kan knappt läsa och skriva. Vissa kommer från nomadkulturer. Dessutom finns det knappt några jobb i Sverige för människor utan yrkeskunskap” skriver Margaret Wente.

Hon menar att även om de aktuella upploppen var ganska små (något hundratal bilar brändes, ingen blev skjuten) är de ett tecken på att någonting har gått väldigt fel i Sverige. Trots det är uppriktiga diskussioner om landets invandringsproblem bokstavligen tabu. Vem som helst som försöker tala om dem får etiketten “främlingsfientlig rasist”.

I avsaknad av en saklig debatt fortsätter Sverige i full fart mot fler och större kravaller och en oundviklig krasch. “Eftersom svenskarna skänker bort mer och mer av sitt välstånd till människor från främmande kulturer, människor som är permanent beroende av staten, är konsensus kring invandringen på väg att spricka” skriver Margaret Wente.

Var går gränsen mellan enfald och ondska?

eva-agnete-selsing kronikVar går gränsen mellan naiv enfald och okunnighet å ena sidan och medveten ondska å den andra? Frågan är retorisk. Dels för att omedvetna, naiva gärningar kan skada lika mycket som medvetet kalkylerad ondska – eller mer. Dels för att ingen med hedern i behåll kan påstå att det är på grund av okunnighet om konsekvenserna som svenska politiker bedriver en ansvarslös invandringspolitik. Tvärtom – de har haft fyra decennier på sig att se och förstå följderna av sin extrema politik. Alltså måste drivkrafterna vara andra.

När man medvetet utsätter sitt land och sin befolkning för gigantiska och irreparabla skador – vad är det annat än ondska? I en debattartikel i Berlingske Tidene kallar den danska filosofen Eva Agnete Selsing Sverige för “Ondskans Imperium”.

“Sverige är Ondskans Imperium, för här ser vi 2000-talets nya totalitarism utvecklad. Denna -ism skiljer sig från det förra århundradets totalitära system genom att varken vara militant, våldsam eller populistisk. Men det gör den inte mindre farlig: kombinationen av akademikerburna ideologier som mångkulturalism och feminism och verklighetsförakt i en politiskt korrekt åsiktsregim är fatal för ett samhälle” skriver Eva Agnete Selsing.

“Då är du en ond människa”

Hon fortsätter:

“Härmed konstitueras ett åsiktsfängelse för de medborgare som ska leva med konsekvenserna av maktelitens beslut. Medan Översverige mässar “inkludering”, “tolerans” och “mångfald” från sina privilegierade trädgårdsidyller plågas allt fler svenskar av en vardag som är långtifrån “tolerant”, men där otrygghet, våld och politisk demonisering av oliktänkande ökar mer och mer. Hur hycklarna i den svenska överklassen kan se sig själva i spegeln dag efter dag är en gåta för anständiga människor.

Om dina gärningar medför våld, övergrepp, hot, förtryck och social kontroll av dina medborgare (som aldrig har efterfrågat den verklighet du har satt dem i), och du inte förhåller dig till det, så är du en ond människa” skriver Eva Agnete Selsing.

Journalisterna utrustade med livvakter

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den senaste veckan har bjudit på flera exempel på den svenska ondskan och hyckleriet. Sveriges Radios mediegranskande program “Medierna” avslöjade att de journalister som bevakade kravallerna i Husby var utrustade med livvakter. Det är alltså samma journalister som lovsjunger mångkulturen i alla tonarter och tycker att andra människor kan bo i de invandrartäta områdena (utan livvakter), bara de själva slipper.

Ulrika By tillstår i en krönika i Dagens Nyheter och en intervju med Timbro att hennes viktigaste mål inte är att förmedla sanningen:

“Marken är minerad, fallgroparna djupa. Att försöka hitta rimliga förklaringar till att stenar haglar och bilar brinner är ett journalistiskt riskprojekt. Snacket om konsekvensneutralitet är ju bara nys i de här sammanhangen: jag tycker rakt av att journalistiken ska sträva efter att inte spä på främlingsfientlighet, och det är uppenbart att vi ofta faktiskt går som katten kring het gröt när vi kommer till så kallad förortsproblematik, säger hon.

“Vi väljer bort historier och händelser”

Nästa bekännelse:

“Av egen erfarenhet vet jag att vi väljer bort historier och händelser som lätt kan användas i främlingsfientliga syften. Vi citerar inte allt vi hör och berättar inte allt vi ser, ofta för att vi kanske också är dåliga och osäkra på vad vi ser och hör, för vi kan inte tolka det” skriver Ulrika By.

Det här är inga nyheter. Allmänheten har nogsamt fått klart för sig att sanningen är underordnad i svensk journalistik. När invandrare våldtar, rånar, misshandlar, mördar eller svindlar staten på miljoner i så kallad assistansersättning undanhåller journalisterna med olika metoder sina läsare/lyssnare/tittare vilka gärningsmännen är – och är övertygade om att de gör något bra och föredömligt.

“Journalisterna saknar demokratiskt mandat”

En debattör på nätforumet Flashback skriver:

“Hon (Ulrika By) upplever det inte som att ljuga. För henne och den övriga journalistkåren är motverkandet av främlingsfientlighet det helt överordnade målet. Journalistkårens uppgift är att agera så att motverkandet av främlingsfientlighet upprätthålls. I det avseendet är det mycket riktigt att likna vid en religion.

När journalisterna, uppenbarligen som kollektiv, tar sig rätten att filtrera, undanhålla och systematiskt vinkla den information som de förmedlar till allmänheten, så missbrukar de sin roll och sitt “journalistiska uppdrag”. Journalisterna saknar demokratiskt mandat men tar sig ändå friheten att utöva politisk informationsmakt över svenska folket. Det folk som skall hållas i okunnighet om de verkliga orsakerna och som skall hindras från att kräva adekvata åtgärder.”

“Om vi accepterar detta startar vi en lavin”

Olle-Engström-M kronikTrots årtionden av journalistisk mörkläggning av invandringspolitiken verkar förortsupploppen ha väckt många tidigare djupt sovande svenskar till medvetenhet om och ett ifrågasättande av Sveriges extrema politik. Under veckan har till och med något så sällsynt som en oliktänkande politiker i ett gammelparti hävt upp sin röst. I en debattartikel i Borås Tidning uttrycker Olle Engström, 68-årig moderat kommunpolitiker i Borås, sin oro över vart Sverige är på väg:

“Jag ser framför mig ett Sverige som inom 20–30 år fullständigt har tappat kontrollen över situationen, med konsekvenser som är skrämmande. Terrorism, våld och brottslighet kommer att öka i Sverige. Och kanske ser vi också på lite längre sikt ett fullskaligt inbördeskrig mellan olika religioner liknande de som varit och är i Libanon, Irak och Nigeria med flera. Tanken skrämmer, men vägen dit är kanske kortare än vi kan ana om inte dagens situation en gång för alla får sin lösning. Det är allas vårt ansvar att hitta lösningar. Rättsstaten Sverige kan eller ska aldrig acceptera att detta beteende röner någon som helst framgång. Om så sker startar vi en lavin som vi aldrig kan stoppa” skriver Olle Engström.

Inte ens ett dygn av sanning

De sanningarna var för magstarka för moderaterna. Det tog inte ens ett dygn förrän Olle Engström tvingades avgå ur partiet. Alternativet var att han skulle ta tillbaka det han skrivit. Det vägrade han. Han sa att han inte ångrade någonting. Kvinnan som höll i yxan är kommunstyrelsens vice ordförande Anette Carlsson. Lyssna på henne I SR P4 när hon motiverar varför Olle Engström måste lämna moderaterna, och känn stanken av medlöperi och inpiskad förljugenhet. Så här låter en äkta svensk politisk hycklare.

I inget politiskt parti klatschar partipiskan med hårdare snärtar än i kejsar Reinfeldts moderaterna, initierat skildrat av exmoderaten Anne-Marie Pålsson i boken “Knapptryckarkompaniet”. Se också krönikan “Utanförskapet”.

Tio kommunalråd skriker på hjälp

Odören av förljugenhet tätnar, i synnerhet den specifika svenska form som innebär att tala med dubbla tungor. I torsdagens Svenska Dagbladet Brännpunkt publiceras ett desperat nödrop från tio svenska kommunaråd i kommuner som har tagit emot ovanligt stora volymer flyktingar och anhöriginvandrare och nu skriker på omedelbar hjälp. Nöden talar sitt tydliga språk i kommunalrådens artikel:

“De ekonomiska konsekvenserna för våra kommuner börjar redan nu nå bristningsgränsen och vi ser tydligt följdverkningarna av detta med överbefolkade stadsdelar, ökad social problematik, ett skolsystem med växtvärk och en växande arbetslöshet. De medel staten ställer till förfogande för återföreningen räcker inte alls för de utökade kostnaderna som kommunerna får. De ekonomiska konsekvenserna för våra kommuner under 2013 blir mycket svåra att hantera.Våra kommuners ekonomiska båge är spänd till det yttersta. Låt oss slippa höra strängen brista” bönar och ber kommunalråden.

“Detta tillskott av människor är rent oumbärligt”

De pekar på bristen på bostäder (upp till tio personer kan bo i en 2:a eller 3:a), brist på skolor, brist på jobb, brist på allting. Och, hör och häpna: de har sociala problem i sina kommuner! Det har väl ingenting med invandringspolitiken att göra?

Men innan de tio kommunalråden vrålar på hjälp måste de givetvis mässa det politiskt korrekta evangeliet om hur bra och nödvändig invandringen är för Sverige:

“Vi är stolta över att vi har kunnat erbjuda dem ett nytt liv i ett land där fred och demokrati råder.Våra nyanlända är ett viktigt tillskott för Sverige både kulturellt och ekonomiskt. Låt oss dock vara ärliga och medge att mottagandet kan vara en ekonomisk belastning till en början. Detta är kostnader som vi i Sverige av solidaritetsskäl bör ta. På sikt är detta tillskott av människor rent oumbärligt för att Sverige ska klara sitt framtida behov av arbetskraft för att säkerställa tillväxt och utveckling.”

Och självklart är vi positiva till en återförening av splittrade familjer i vårt land!

Svenskarna är fredsskadade

Hur kommer det sig att just Sverige och svenskarna präglas av denna specifika form av förljugenhetskultur, en hycklarmentalitet som får oss att undvika sanningen som vore den dödlig? Vi avviker kraftigt till och med från våra nordiska grannländer. Förblindade av självgodhet och falsk trygghet tar vi klivet över klippkanten med ett lycksaligt leende på läpparna. Ingenting är ju farligt?

Det finns mängder av förklaringar till det här självskadebeteendet. Ett långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav och som konsekvens en blind tilltro till Farbror Staten är en. En annan är att vi är fredsskadade. Krigsskadade vet vi vad det är. Men fredsskador är en fara som det inte talas om, fast vi borde, särskilt när de visar sig så tydligt som i Sverige.

Stora eftergifter till Nazityskland

Till skillnad från våra grannländer klarade vi oss från nazitysk ockupation under andra världskriget. Priset var att den svenska regeringen under sken av “neutralitetspolitik” gick Nazityskland till mötes vad gäller transitering av miljoner tyska soldater och krigsmateriel på svenska järnvägar från juli 1940 till augusti 1943. Dessutom ett långtgående nazistiskt inflytande över vad svenska media tilläts skriva om kriget och nazisterna.

Under hela perioden 1933-45 klagade tyskarna via tyska ambassaden i Stockholm ständigt på svensk press. Ambassaden bev¬akade cirka 90 svenska tidningar och allt som de skrev om Tyskland. Nazityskland hade en totalitär inställning till media: nazisterna ansåg att det var regeringen som skulle styra vad pressen skrev och ingripa när den skrev något som var oförmånligt för nazisterna.

Vi trodde att de skulle vara snälla mot oss

Kanske var det under den här perioden vi lärde oss skenhelighetens och hyckleriets vidriga konst. Kanske lades grunden långt tidigare. Ett folk som inte har upplevt krig på 200 år börjar lätt inbilla sig att världen är god, att alla människor är goda och att det inte finns några fiender. Att inte på 200 år behöva försvara sig eller kämpa för sin självständighet och sin överlevnad riskerar att locka fram riktigt dåliga sidor hos människan, som mental förslappning, trygghetsnarkomani, naivitet, självgodhet och falska, kortsiktigt lönsamma beteenden.

Kriser och svårigheter ger möjligheter till utveckling. Utan sådana erfarenheter står vi försvarslösa när vi blir angripna. Därför står vi som oförberedda fån när invandrare eldar upp våra skolor och bilar. Därför lovar våra politiker att ösa ännu fler miljoner över slynglar som istället borde åtalas och utvisas.Vi trodde ju att de skulle vara snälla mot oss när vi tog emot dem och gav dem allt.

Drabbade av “efterkrigsparadigmet”

Ole_Jorgen_Anfindsen kronikSvenskar är i ovanligt hög grad drabbade av vad den norske författaren Ole Jörgen Anfindsen kallar “efterkrigsparadigmet”. Han beskriver tillståndet i Västvärlden de senaste 70 åren som en reaktion på andra världskrigets fruktansvärda grymheter, däribland Adolf Hitlers och Nazitysklands avrättning av sex miljoner judar plus grupper av homosexuella, romer och psykiskt utvecklingsstörda. Vid freden 1945 sa en plågad värld i korus “Aldrig mer!”

Pendeln har istället svängt hårt i motsatt riktning. I krigets efterbörd beslutade man att strunta i den forskning om rasskillnader och annat som fanns och fastslog helt enkelt att det inte finns några skillnader. “Kärnan i efterkrigsparadigmet är människosynen” skriver Anfindsen i sin bok “Selvmordsparadigmet”. Den människosyn som formulerades efter andra världskriget kan sammanfattas så här:

• Människan är god.

• Det finns ingen signifikant skillnad mellan kvinnor och män.

• Det finns inga signifikanta skillnader mellan raser eller etniska grupper.

Förortskravallerna ger oss en chans

Nästan 70 år senare bygger kulturmarxisterna och den politiskt korrekta eliten sin propaganda på de här uppenbara lögnerna. Eftersom det är just de grupperna som har tillgång till megafonerna och som gödslas med voluminösa statliga anslag, licenspengar och presstöd har de också lyckats lura stora delar av befolkningen att tro att det är sant.

“Men de som inbillar sig att människan är god och att folk kommer att uppföra sig som folk bara de får sina grundläggande behov tillgodosedda har väldigt lite att glädja sig över i det tjugonde århundradet”

skriver Ole Jörgen Anfindsen. Om vi ska förhindra att samhället blir ödelagt har vi ett prekärt behov av att byta ut efterkrigsparadigmet mot något annat och bättre.

Förortskravallerna ger oss en chans till tillnyktring och besinning. Men hur många har modet att lämna den bekväma och lönsamma lögnen?

Litteratur:

Ole Jörgen Anfindsen: Selvmordsparadigmet. Hvordan politisk korrekthet ödelegger samfunnet.

Anne-Marie Pålsson: Knapptryckarkompaniet

Klas Åmark: Att bo granne med ondskan

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Min kommentar til Journalisterna utrustade med livvakter: Jeg har brugt næste samme foto øverst som i sidste uge. Ud af fotografierne fra opstanden kan man nemlig læse mere end bare hvad de forestiller. Man kan se, hvor fotografen har kunnet komme, og hvor han ikke har kunnet komme.

    Der er så¨at sige ingen fotos af selve hovedpersonerne – hærværksmænd og pyromaner. En fotograf blev da også overfaldet og frarøvet hele sit udstyr. Alle fotos er taget fra politi-siden eller af resterne dagen derpå. Det adskiller sig ikke fra Expressen og AB’s livesendinger, hvor der stod en skræmt journalist som var imbedded hos politiet. Det er altså værd at bemærke, hvad billederne ikke viser.

    Selv ville jeg have være fristet til at blande mig i mængden med et lille, lysstrækt kompaktkamera/video kamera, men det er der ikke nogen, der har gjort.

    Se selv billederne

    Og et andet PS:

    Husby-kommission krävs för djup analys

    Svenska storstäder har blivit de mest segregerade i norra Europa och händelser som i Husby har blivit mer eller mindre förutsägbara. Både svenska och internationella forskare uppmanar nu de svenska politikerna att tillsätta en Husby-kommitté som utreder både upploppen och situationen i utsatta förorter.

    Og et tredje – hør Olle Engström, der slutter med at han afbryder interviewet

    Lyssna: Längre intervju med Engström – “Vi måste ställa krav på invandrarna”

    • Tack för att du postade intervjun med Olle Engström, Steen. Den är ju helt makalös och visar hur den fjuniga unga journalisten sitter och gör sig dum och låtsas om att det Olle tar upp har hon “ingen aaaaaning om”. Jag tror det är så vi måste bemöta journalister framdeles, som han gör, fast han är likväl för tam. Att idiotförklara dem tillbaka, att sätta upp en spegel, en skrattspegel, framför deras ansikten när de ställer sådana här frågor, är nästa steg i processen att avveckla dem. Intervjuoffret måste bli mer på bettet och ställa motfrågor typ:

      “Va? Hade du inte hört talas om att vi har shia- och sunnimuslimer i landet? Hade du aldrig hört talas om den indelningen? Och du ska vara journalist? Vad vet och kan du egentligen?”

      För det är dags att sätta hårt mot hårt nu och låta deras spelade okunskap göra dem till de fähundar de verkligen är.

      • Man tror ikke sine ører, vel? Jeg savnede bare “Er Zlatan svensk eller ej?” Det er glimrende han afbryder, men hvor svært kan det være at klæde sådan en journalistelev af?

        • Jobbskatt

          Lokalradio i ett nötskal. Han kunde gott ha struntat i metadiskussionen om etniciteter (“vi lämnar det därhän”) och framhållit att det inte spelar någon roll vilket pass eller vilken nationell identitet folk har; brott ska inte löna sig och de skyldiga ska lagföras. Vi har alla rättigheter och skyldigheter och utländska medborgare kan enligt svensk lag bli utvisade. Etc.

          Sedan kunde han ha ägnat de sista minuterna åt att kritisera utvecklingen inom det egna partiet. Det är klart att det blir problem för ett parti som förändrar sig till något helt annat på inte ens tio år.

      • Filippa

        Ypperligt av Engström! Måste höras.

  • Kompis_en

    Applåder!

    Jävligt bra skrivet – som vanligt.

    Heja “Julia Caesar”!

  • Maria Magdalena

    Så rätt, så rätt…

    Men de som kommer till Sverige är sannerligen inte fredskadade.
    En del vi får hit som kommer från Afrikas krigszoner tillhör säkerligen gäng liknande de vi brukar se bilder av åkande runt på lastbilsflak med en AK4 i högsta hugg för att anfalla byar där de lemlästar, våldtar och mördar andra klanfolk, och andra religiösa grupper.
    Vi har alla sett bilderna av dem på TV – ett brödraskap av unga svarta män – segerrusiga av lycka.
    Och så kommer de till Sverige och hamnar i förorten.
    Det kanske känns skönt en tid.
    Men sanningen är att adrenalin är starkt beroendeframkallande……
    Och hur får man sin kick i förorten?

  • Peter

    Tack för ännu en utmärkt krönika. Det är dock synd att den inte publiceras i sin helhet på Avpixlat eller någon liknande sajt, för då hade den fått flera hundra kommentarer.

    Det är det det intressant att du, Julia, har dragit samma slutsats som jag när det gäller anledningarna till varför Sverige sticker ut gentemot så gott som hela övriga västvärlden. Visst finns det mycket politisk korrekthet även i Storbritannien och Tyskland, men jag har ändå läst ett flertal artiklar i brittisk press som aldrig hade kunnat publiceras i svensk press.

    Man märker hur kulturmarxisterna har infiltrerat fler och fler positioner inom statlig och kommunal förvaltning. Ja, till och med Hembygdsföreningen har en kulturmarxistisk touch numera, vilket bevisades när den nya ordförande i en radiodebatt med SD:s Mattias Karlsson givetvis förkunnade att det inte finns någon svensk kultur (men det fanns förstås kurdisk kultur …).

    Svenska folket är ett “lustigt” folk. Man flyr bostadsområden så fort en viss procentsats (MENA)invandrare har flyttat dit, precis som man flyttar sina barn till andra skolor så fort en viss procentsats (MENA)elever hamnar i samma klass.

    Ändå så fortsätter dumsvensken (ja, jag har kommit att mer och mer förakta mitt folk) att rösta på samma partier som vanligt, trots att de:

    1. Diskriminerar svenskar på alltfler sätt för att i viss mån försöka rädda det redan havererade massinvandringsprojektet. Det skulle inte förvåna mig det minsta om det inom tjugo kommer vara viktigare att kunna arabiska (men fortfarande prata och skriva dålig svenska) än att kunna skriva och prata perfekt svenska (men inte kunna arabiska), åtminstone när det gäller en del yrken inom statlig och kommunal förvaltning eller inom vården. Det finns redan sådana tendenser.

    2. Talar om för oss svenskar hur värdelösa vi är, åtminstone relativt sätt (jag tänker bland annat på hur vi fått höra av politikerna att somalier är duktiga entreprenörer och att vi riskerar att förlora viktig spetskompetens om somalier flyttar till andra länder).

    3. Det är tillåtet för vilken invandrare som helst att kalla oss “svennejävel” och “svennehora”, men om vi skulle säga något liknande till en invandrare inför vittnen så får vi med stor sannolikhet en “inbjudan” till närmaste tingsrätt.

    4. Kommer att fortsätta att vräka ut miljarders miljarder i ett projekt som sex av sju riksdagspartier redan 1989 sågade i och med “Luciabeslutet” – cirka 200 utanförskapsområden färre.

    Ärligt talat som hoppas jag nästan att vi får ett inbördeskrig och att Sverige riskerar att bli en islamistisk stat i framtiden. Först då så skulle dumsvensken kunna vakna upp och inse vilket fantatiskt arbete våra förfäder lade ner.

    Ja, jag har gett upp. Jag har haft en del diskussioner med släktingar och vänner och dragit en mängd bra argument som jag snappat upp efter att ha studerat svensk invandrings- och flyktingpolitik, islam, politiska ideologier dagligen etc under nästan fyra års tid. Men det hjälper inte.

    Så länge svensken har råd att köpa sig loss från de mångkulturella områdena (vilket blir allt svårare och i dag är svenskar Europas kanske mest skuldsatta folk; både EU och IMF kräver nu antingen amortering, borttagande av räntesubventionerna och återinförd fastighetsskatt, vilket skulle bli rena katastrofen för många svenskar), och så länge svensken kan hitta en relativt MENA-fri skola åt sina barn, så kommer dumsvensken fortsätta att rösta på samma gamla partier.

    Den utmärkta bloggen “Den obekväma sanningen” har gjort en djuplodande sammanställning av de framtida pensionerna och det är ingen rolig läsning. Tvärtom, det är riktigt skrämmande läsning. Dessutom så kommer framtida generationer vara mycket mer skuldsatta när de går i pension än, säg fyrtiotalisterna (ja, gränsen går nog vid sjuttiotalisterna).
    http://freedomofspeech2014.blogspot.se/2013/05/faktabanken-pensionerna .html

    Jag är övertygad om att fler och fler högutbildade och/eller företagssamma svenskar, inklusive svenskar med invandrararbakgrund helt enkelt kommer att välja att emigrera i framtiden. För vi blir trots allt fler och fler som upptäcker Sjuklöverns gigantiska bluff och svek.

    • Angela

      Ja, “….Man märker hur kulturmarxisterna har infiltrerat fler och fler positioner inom statlig och kommunal förvaltning.” Det är inte hela sanningen. De som mörkar och förskönar mest är själva utlänningar. Den infiltrationen vågar man inte ens prata om här. Trots svenskklingande namn och perfekt svenska döljer sig nästan alltid en utlänning bakom mångkulturens och globaliseringens fröjder – nästan aldrig en svensk. Det är nästan alltid en utlänning som fördömer svenskar, s k “svenskhet” som ondgör sig över att det finns svenskar, identiteten, språket, historien, kulturen, utseendet.

      Medierna, inte minst SR, SVT och TV 4 körs nästan uteslutande av utlänningar. Det är nästan SVÅRT att finna en endaste svensk eller svenska. Lika illa är det i regering och riksdag. Vem visste att Erik Åsbrink, Fredrik Reinfeldt, Birgitta Ohlsson eller Björklund är utlänningar? Är de inte utlänningar själva så är de gifta med en. Varför skall denna sanning ständigt mörkas? I vissa länder i EU är utlänningar förbjudna att rösta. Helt rätt. Sådant får inte ens nämnas i Sverige utan att bli censurerad. Självfallet värnar ingen om Sverige av dessa utlänningar. Sverige kommer i andra hand för dem. Det är deras “hemland” , fädernesland eller fosterland de talar varmt om och agerar för. Svenskarna själva får inte ens påstå att de är svenskar , att de finns, hur de ser ut eller nämna att de har ett hemland, ett fosterland eller fädernesland. Andra folk i Europa kan t o m SJUNGA om sitt fädernesland i sin nationalsång.

      Systematiskt försöker utlänningarna sudda ut svenskarna och deras historia ur historien. Vid de svenska högtiderna får vi inte längre se svenskarna själva fira sina gamla högtider, i bästa fall får de äta och dra sexuella vitsar. Utlänningar tillsätts för att leda programmen i syfte att ge en ny kultur. Vi har sett många exempel på det som fått farsliknande former. Ett midsommarfirande som skulle ledas av en känd historieskrivare som hade med sig tre-fyra utlänningar som han ledde igenom ett slott. Utlänningarna såg uttråkade ut och med en mentalitet “härtill är jag nödd och tvungen” men jag har ju bra betalt för det. De kvicknade inte till förrän på slutet när de bjöds på mat och fick lovsjunga sina hemländer.

      Lika illa var det med lanserandet av ny natinaldagsfirande ochså med studion full av utlänningar ledd av en utländsk sportfåne. När sportfånen frågade den pakistanska kvinnan vad hon tyckte om nationaldagsfirandet sa hon glatt: “Ja, inte är det som i Pakistan. Där har de åtminstone militärparader och flaggviftande. Här har de ju ingenting. Det saknar jag.” Ridå. Sportfånen såg lång ut i ansiktet och tappade för en kort stund sin berömda svada. Jag slog över till TV 4 där Svenska flaggan firades på stadion med kungafamiljen. Sportfånen har vi aldrig sedan sett leda ett nationaldagsfirande. Kan man hoppas att han insåg sitt fiasko?

      Inte ens Lisa Bjurwald som du presenterat tidigare går fri, sambo med en utlänning. Och var finns han? Jo vid Aktuellt på kulturen. Så är det.

      • Kurt A Persson

        Haa, där satt du huvudet på spiken, rakt av mina egna tankar och en väldigt bra sammanfattning fenomenet går rakt igenom samhället. Jag bugar och bockar över ditt inlägg det bör utvecklas och spridas.

      • Snowflinga

        “Systematiskt försöker utlänningarna sudda ut svenskarna och deras historia ur historien”

        Tyvärr har den svenska regeringen redan år 1997 avskaffat den svenska historian när de fastställde att svenskarna inte längre hade en gemensam historia eftersom det har kommit så många utlänningar till landet.

        Regeringens proposition 1997/98:16:

        “Ett lands historia fungerar ofta som en förenande länk mellan människor. Eftersom en stor grupp människor har sitt ursprung i ett annat land saknar den svenska befolkningen en gemensam historia. Den samtida tillhörigheten i Sverige och uppslutningen kring samhällets grundläggande värderingar har därför större betydelse för integrationen än ett gemensamt historiskt ursprung.”

        http://www.regeringen.se/content/1/c4/22/71/bbd15e5a.pdf

        Dethär är det värsta som den svenska regeringen har gjort mot det svenska folket. De försöker bryta svenskarnas socio-historiska kontinuitet, men det kommer ändå att stå kvar i historieböckerna. Om de inte gör någonting riktigt Orwellskt förstås och redigerar historieböckerna.

        .

        • Angela

          Tack för det Snowflinga. Jag letade efter paragrafen men hittade den inte då. Dessutom har man tagit bort kravet på ursprungsnation i invandrarnas identitetshandlingar och en ny namnlag är på gång för att ge dem status av svensk. Sedan kan ingen se vilket ursprung invandrarna har. Därmed suddas identiteten ut. Svenskarna försvinner ur historien. Etablissemanget har bytt ut svenskarna mot ett nytt folk. Det kallas folkmord enligt Folkrätten. Sedan kommer de andra europeiska folken att följa efter. Sverige och svenskarna skall vara skolexemplet som visar vägen.

        • Angela

          Tack för det Snowflinga. Jag letade efter paragrafen men hittade den inte då. Dessutom har man tagit bort kravet på ursprungsnation i invandrarnas identitetshandlingar och en ny namnlag är på gång för att ge dem status av svensk. Sedan kan ingen se vilket ursprung invandrarna har. Därmed suddas identiteten ut. Svenskarna försvinner ur historien. Etablissemanget har bytt ut svenskarna mot ett nytt folk. Det kallas folkmord enligt Folkrätten. Sedan kommer de andra europeiska folken att följa efter. Sverige och svenskarna skall vara skolexemplet som visar vägen. En ny människa, skapad av etablissemanget har sett dagens ljus. Planerna på ett EU-imperium fortskrider.

          Än så länge gäller folkrätten men genom Lissabonfördraget och Solana-rapporten (2008) har NATO fått nya uppdrag vilket vi ser nu i den partipolitiska ordväxlingen om NATO, Ryssland och om försvaret. Ännu gäller folkrätten, men om denna nya Nato-strategi blir verklighet så läggs den till handlingarna. Författarna talar, precis som Blair och Bildt gjort sedan 2008 om den “post-westfaliska världen”. Eftersom det var Westfaliska freden som införde folkrätten så betyder detta i klartext: “en värld utan folkrätt”, där framför allt nationell suveränitet inte längre erkänns. Som ett mantra upprepade Bildt i medierna, SVT och SR 2008 i samband med kriget i Georgien när den nya strategin för NATO gjordes upp och Solana-rapporten kom :”Det finns inte, och kommer aldrig att finnas, någon plats där man kan känna sig säker; det kommer att göras oförtröttliga ansträngningar att jaga oss och beröva oss på alla möjligheter som vi kan komma på för att skydda oss från att skadas.” Nu är det tydligen dags att verkställa planerna om NATO efter “incidenten” med det ryska intrånget medan oroligheterna växer i Syrien, Libanon, Turkiet och Grekland.

        • Angela

          I FN:s deklaration om folkmord som Sverige ratificerade 1964 definieras som folkmord i artikel II vissa uppräknade gärningar under förutsättning att de förövats i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp som sådan. Gärningarna som räknas upp i konventionen är

          Att döda medlemmar av gruppen
          Att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada
          Att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som är avsedda att medföra dess fysiska undergång
          Att genomföra åtgärder, som är avsedda att förhindra födelser inom gruppen
          Att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.

      • Sunnyman

        Vad i all världen fantiserar du om?
        Jag bara snabbkollade det första namnet, Erik Åsbrink. Wikipedia:
        “Erik Åsbrink, född 1 februari 1947 i Stockholm, är en svensk socialdemokratisk politiker…// …Erik Åsbrink är son till Per Åsbrink, som var riksbankschef. …Och: “…Per Valfrid Åsbrink, född 18 oktober 1912 i Färila, Gävleborgs län, död 17 juni 1994[1], var en svensk ämbetsman och riksbankschef 1955-1973.

        Hur kan du komma med ett så absurt och enfaldigt påstående om Per Åsbrink…??

        • rksmrgs

          Enligt judisk tradition är det moderns religion som bestämmer vilken religion barnet ska tillhöra (i motsats till t.ex. muslimsk tradition, där det är faderns religion som avgör). Erik Åsbrinks mor hette Erika Richter, dotter till Walter Krassowsky och Grete Richter, båda bördiga från Polen och tillhöriga den judiska diasporan.

        • Angela

          Nej det är inga fantasier. Det är DET som är det farliga när politikerna börjar fiffla med lagarna och folk tror att Wikipedia tillhandahåller sanningar. Du får gräva djupare än så. Så blir det när man tagit bort “ursprunget” i id-handlingar. Då står det “svensk” medborgare i Wikipedia. Nu senast är det namnlagen man fifflar med eller är det också “fantasier”? Den svenska historien blir rumphuggen när forskare och vanligt folk inte får tillgång till ursprung och en sammanhållen historia bakåt utan upplysningar plötsligt försvinner med lagens hjälp. Kom ihåg att lag är politik. OCH det är FOLKET som skall stifta lagarna. Inte utländsk makt. All makt utgår från folket. RD är folkets lagstiftande makt. RD Lag är inget som stiftats av någon osynlig rättsinstans i himmelen som vet vad rätt och fel är. Lag stiftas av politiker. Av människor. Dåliga lagar skall rivas upp. Det är folket som stiftar lagarna enligt svensk grundlag inte lobbyister från EU eller annan global makt. Kriminella brukar ALLTID förstöra BEVIS! Genom dessa lagar är man i full gång med bevisförstöring.

          Så enfalden, naivismen och okunnigheten om politik och samhälle får du nog stå för själv, vilket din kommentar är ett uttryck för.

      • Spökskrivaren

        Den som vill förstå utplundringen av Sverige och hur vårt land utnyttjades av utlänningar för att bygga upp egna maktstrukturer internationellt, måste studera Jan Eliassons förehavanden. Handplockad 1980 av Olof Palme. Inga särskilda meriter, en av det Utvalda Folket, stod först i engelska Wikipedia sedan togs den uppgiften bort.

    • Angela

      Peter, ge inte upp! Då har de vunnit. Jag ser en tydlig förändring. Kravallerna kanske har varit den “tipping point” som behövdes. Under den tid som möjligheterna för svenskarna att skriva på nätet och beskriva sin verklighet är ganska ny och jag har sett och upplevt en markant skillnad. Från att fått tassa på tå, ständigt bli trakasserad och censurerad till att kunna sitta här och nu i egna bloggar och skriva. Snöbollen är kastad och den växer. Ingen lär kunna stoppa den. Den rullar på och vi behöver dig Peter. Du skriver ypperliga kommentarer själv.

    • Du ska inte snacka så mycket med kompisar och släktingar, för då får du ett sådant här svenskförakt, och det är inte bra. Börja blogga istället, det ger mycket mer.

      Jag har bloggat i motvind under ett par år, då andra som säger sig vara nationalister kallade mig för fascist, Breivikanhängare, galning och liknande. Jag sket i dem och bloggade vidare, och nu ser jag hur mitt bloggande har börjat ge resultat. Eftersom Demokratbloggen är en kvalitetsblogg börjar allt fler att inse att det som står där är sant. Jag märker det inte minst på kommentarsfälten på Avpixlat, hur folk idag uttrycker sig på ett sätt som bara jag har gjort tidigare, dvs revolutionärt.

      Ska vi komma någon vart måste vi föra ut våra åsikter och eftersom det är påfrestande att höra pappskallar tjafsa emot så ska man låta bli att ha med dem att göra, och det bästa sättet är ju att ha en blogg, och pappskallar och skit kan man ju bannlysa från bloggen så att de inte kontaminerar den. Då får du sagt det du vill ha sagt utan att någon käftar emot, och till sist är du där, för trägen vinner!

    • Naymlap

      Titeln dumsvensk är klart berättigad men skall man följa Albert Ensteins teori räcker inte det. Enligt den teorin är de klart klassade , som idioter. Bedöm själva: en person där gör en sak på ett visst sätt och resultatet blir ett fiasko, gör ett nytt försök på exakt samma vis och resultatet blir detsamma. Morgan Johansson S var ett lysande exempel på detta under debatten i Riksdagen i fredags. Trots detta fortsätter figuren likadant gång på gång. Då är individen en idiot. Ovanpå allt detta har svensken ingen stolthet, inget mod eller kurage. Det enda de besitter är ett gigantiskt storhetsvansinne. De är, som Julia Cesar skriver världsmästare. De kan allt, vet allt, klarar allt de, behöver inga råd de är sig själv nock.

  • pk

    Spørgsmål .” Kunne I forestille jer de sidste 25 år uden indvandrervolden og andet ødelæggelse ?”
    Det kunne I nok uden de store problemer.

    Desværre er det sådan, at humanister og socialister i regeringerne i Skandinavien ikke kan. Plus pressen.
    Det ville give dem et ringere og mindre beriget Skandinavien.

    Denne følelse af totalt overskud tror jeg vil forsvinde,, når livsglæde og økonomi er faldet tæt på nul.

  • Bergfast

    Ibland när man läser Julia Caesars välskrivna krönikor som kan formulera kritik kanske som få andra, och som kan sätta välbehövliga, välformulerade och träffsäkra kritiska pekfingrar på alla möjliga problem i det svenska samhället, så kan man ändå emellanåt undra vilka kategorier det är som Julia Caesar egentligen ogillar mest av allt och alla som ogillas…

    Om det kanske är den svenska nationen som helhet. Eller om det är det svenska korkade, naiva, idiotiska och ointelligenta folket självt, (där då sådan kritik sällar sig till det allmänna ständigt närvarande massmediala underliggande budskapet om att alla människor som har – nordiska drag – , och särskilt kanske svenska drag, i det stora hela är idioter, och som ofta får stå som symboler och karaktärer för allt och alla som är just korkade, naiva och idiotiska, och också samtidigt dumma, elaka och onda karaktärer, både kvinnliga som manliga sådana). Eller om det är främst de svenska, och då lika korkade, politikerna. Eller om det är främst den svenska invandringspolitiken. Eller om det är främst de invandrade folken, och främst då kanske islam, som är måltavla för Julia Caesars ogillande.

    Det känns ibland lite svårt att veta riktigt vad, vilket, vem eller vilka, som det är som Julia Caesar är mest kritisk och ogillande mot.

    Att som folk och nation kanske vilja försöka vara – goda och snälla – behöver inte vara någonting förljuget, ont eller elakt, enfaldigt eller hycklande i sig självt.

    Det sorgliga är väl att den propaganda som så länge har predikats genom det massmediala rummet är att det som då beskrivs som att vara just – god och snäll – , är att just vara – självuppoffrande – , samt att förneka sig själv, just till förmån för – andra – . och att då visa detta genom att inte uttala någon som helst kritik mot en överdimensionerad invandringspolitik. Om sedan detta att vilja vara – god och snäll -, är någonting ont eller elakt i sig, eller någonting som är dumt, korkat, idiotiskt eller naivt och – fredsskadat – , beteende, det kan det i sig kanske finnas olika synpunkter på.

    Det behöver det inte vara om och när majoriteten i ett samhälle omfattas av – samhörighetskänslor – , och där de flesta medborgare då kan känna trygghet och tillit till både nationen som helhet och till dess politiska ledarskikt.

    När detta inte längre är en verklighet, så kan det beteendet kanske inte längre i praktiken fungera som någonting – gott och snällt – , ur ett självbevarandeperspektiv både som folk och nation.

    Om propagandan istället predikat att det faktiskt är – gott och snällt – , samt klokt, förståndigt, intelligent och omtänksamt, för hela nationen och för alla medborgare, att faktiskt förespråka en begränsad invandringspolitik, så skulle människor i större utsträckning valt en sådan linje. Just därför att de flesta människor vill vara just – goda och snälla – , och inte vara varken elaka, naiva, korkade, ogenerösa eller blockerade, låsta, eller – onda och elaka -, mot omvärlden. De flesta människor vill vara just öppna, vänliga och tillmötesgående, samt också tilltroende, både till sig själva och till omvärlden.

    Det kan man i och för sig kanske beskriva som någonting naivt och insiktslöst kanske, men det är nog ändå så som de flesta människor och familjer tenderar att vilja fungera i vardagen. Både med sina anhöriga och sina släkter och med sina grannar, vänner och arbetskamrater.

    Att verkligheten sedan är sådan, för de allra flesta människor, att de oftast har lättare att kunna identifiera sig själva med de som liknar dem själva, både socialt, utbildningsmässigt, kulturellt, språkligt och också etniskt, det är en verklighet som det är just – människovänligt – att både erkänna och alltså – tillerkänna – alla människor, samtidigt som det också är just – människovänligt – att försöka ta hänsyn till denna verklighet. Detta gör man genom att försöka förstå sig på den och att vidta de nödvändiga beslut som krävs för att just ett hänsynstagande till denna verklighet kan ske. Det är en verklighet som i sin tur också kan skydda, beskydda och bevara den – mångfald – som finns inom mänsklighetens alla olika folkslag, språk och kulturella och etniska profiler. Det är inte att vara – ond och elak – , (främlingsfientlig och rasistisk). Det är att vara – god och snäll -.

    När Julia Caesar då uttalar ogillande och kritik mot mycket, och även mot svenskar som folk, och vill mena att svenskar är – fredsskadade – , samt naiva, korkade, falska, självgoda, hycklande och enfaldiga, så kan man däri avläsa att det verkar vara ett slags allmänt ogillande som inte enbart riktar sig till den svenska politiken, den svenska journalistiken, den svenska invandringspolitiken, eller till olika – svenska – invandringskategorier, utan även till den svenska nationen och det svenska folket som helhet. Det medför att man ibland kan undra vad det är som Julia Caesar egentligen önskar sig.

    • Anders

      “Det medför att man ibland kan undra vad det är som Julia Caesar egentligen önskar sig”, skriver du. Min fråga till dig: Vad är det, (i sammanhanget), du önskar dig?

      Anders L

      • Bernt

        Det står i andra, tredje och fjärde styckena från slutet.

  • Snowflinga

    Tack Julia Caesar för en beskrivande berättelse om Sveriges öde.

    Det har varit svårt för mig att förstå hur svenskarna har kunnat gå med på allting och t.o.m. är villiga att göra kollektivt självmord. Var började det hela och hur lyckades man hjärntvätta ett helt folk? Beror det på invandrarminister Pierre Schoris ord när han satte munkorg på svenskarna: “Rasism och främlingsfientlighet ska kriminaliseras och jagas” och det är Pierre Schori, förståss, som har tolkningsföreträde om vad utgör “rasismen” och “främlingsfientlighet.” Var det då som svenskarna började bli ett hunsat folk?
    http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/07/h-g-invandring-och-m-ngkultu rella-ideal-hotar-v-lf-rdsstaten

    De nuvarande politikerna får absolut inte kritisera invandringen. Alla skall följa den nationella multikulturella myten även om det leder till splittring och kaos i landet. Svenskarna är nämligen också ett väldigt likriktat folk och nu har alla ställt sig bakom myten om mångfald och att landet skall bli mångkulturellt. De som gör motstånd råkar ut för repressalier

    Efter att svenskarna har hjärntvättats i åratal så fick politikerna folket med på noterna att leka världens samvete: http://www.youtube.com/watch?v=DLtg1QL_lK8

    De förvrängde också Esaias Tegners dikt i statens propagandafilm där de bytte ut ordet “ofri” till “utländsk”

    I propapagandafilmen hör man: “All bildning står på “utländsk” grund till slutet blott barbariet var en gång fosterländskt” istället för vad Tegner egentligen skrev: “All bildning står på “ofri” grund till slutet blott barbariet var en gång fosterländskt”

    Nu har det svenska folket sväljt med hull och hår den nationella myten När skall de vakna?

    • Angela

      Just denna rad säger mycket “All bildning står på “ofri” grund till slutet blott barbariet var en gång fosterländskt”, om bildningen och begåvningen hos etablissemanget. Innehållet får rakt motsatt betydelse och de är för dumma att begripa det. Eftersom de inte själva är svenskar, saknar historia och svensk kultur, misstolkas och förvrids den svenska historien och kulturen. Eftersom de inte är svenskar känner de inte av något dåligt samvete när de baktalar svenskar och Sverige. Som alltid får maktmänniskor en svans av obegåvade ja-sägare efter sig som inte förmår att skapa något av egen kraft utan hoppas på att få sola sig i glansen av andra och som belöning få avancemang.

      Ibland skulle man vilja bryta in i sändningarna och rätta till alla dumheter som sägs. Detta skapar frustration och i nuläget kanske uppgivenhet och likgiltighet. Till slut kommer det att explodera med en skräll och makthavarna kommer att få springa för livet för den folkskock de så länge trakasserat.

      • Angela

        Jag kanske uttryckte mig oklart när jag skrev obegåvade. Etablissemanget skulle kanske syssla med helt andra saker än vad de gör, något som de har begåvning och fallenhet för. Ann Marie Pålsson fd RD (m) (youtube) ansåg att endast ett fåtal hade adekvat utbildning för det de höll på med i RD och regering. De flesta styrande i världen är ekonomer. Ekonomer borde kanske syssla med pengar och inte med människor. Ja alla är människor och som sådana är de lika. Alla är också individer och som sådana olika. Alla har olika förmågor. Vi är bra och dåliga på en massa saker. Det mest lämpliga är att alla kunde få syssla med det de är bra på. Tyvärr styr pengar alltför mycket. En 90 % av de som sitter i RD borde inte sitta där utan finna sin framtid någon annanstans.

        Nej, den gamla tiden rasbiologiska institut vill nog ingen ha tillbaks.

    • Svenskarna är fredsskadade, utan tvekan. Men de är också mer kollektivistiskt lagda än många andra europeiska folk. Det ligger djupt i kulturarvet. Den bästa beskrivningen av det här fenomenet finns i Roland Huntfords bok The New Totalitarians, som beskriver socialdemokraternas framfart i Sverige under 60-talet. Huntford menar bl.a. att danskarna är långt mer individualistiska (något jag gärna skriver under på – jag bodde och arbetade i Danmark innan jag stack till USA) än svenskar. Orsaken, enligt honom, är att renässansen aldrig kom till Sverige. Därmed upptäckte svenskarna aldrig den moderna statskonsten och det moderna individbegreppet. Det ligger en del i den analysen, även om det finns andra förklaringsfaktorer till Sveriges totala förfall.

  • HH

    Vi hade ju rasbiologiska institutet i Sverige som härjade fram till 1970-talet om jag minns rätt… Nej, jag tror inte det finns några skillnader i raser, alla är människor. Däremot finns en ENORM skillnad i kulturer. Enligt det berömda svenska institutet var LÅNGSKALLIGA personer mest värdefulla och ariska. Långskalliga personer hittar man genomsnittligt mest i nuvarande Iran (Persien) och liknande länder. Hur långt ska man gå i dumheter?

    Men självfallet blir det en omöjlighet att omplacera en fullständig analfabet till ett tekniskt utvecklat samhälle som det svenska. Och glöm inte en sak till – det finns vetenskapliga belägg för att somliga människor helt enkelt inte KAN lära sig ett nytt språk hur gärna de än vill. När det gäller barn lär åldern ligga vid ca 11 – därefter blir det svårare. Jag har själv ett barnbarn boende i Berlin som talar excellent tyska vid denna ålder. Allt som det tyska språket innebär i uttal behärskar hon fulländat. Om inte annat talar det om den åldersgräns jag pekar på.

    Jag ser dock ingen lösning på Sveriges problem – rättare problemen med våra politikers blundande inför rena fakta. Den gettoisering som blivit följden inramar och instänger folk, de blir offer. Och offer blir de som kommer hit för ett livslångt utanförskap.

    Jag har inget hopp och det pekar ju Julia utmärkt på. Ja, jag tror att vi är fredsskadade! Inte ens vid det nära krigsutbrottet ville den dåvarande i regeringen – läs socialdemokrater – öka på försvarsanslagen. Jag har ett starkt minne av det själv. Jag sitter som liten i min fars rökrum – han var yrkesofficer – och en välmodulerad stämma kommer ur radion. Jag vet inte vad Wigforss sa, men jag minns min ärade faders reaktion. Han svor inte, utan sa halvhögt: “Ja, se den förbankade Wigforss!”. Och det har jag förstått senare handlade om frågan om ett nej till ökade försvarsanslag.

    Min senare värnplikt som enkelt befäl gav för varje år allt dåligare smak i munnen. Erfarenheterna från de första årens starka kamratskap förbyttes senare i en allmän ovilja att göra jobbet. Nej, jag har inget hopp om Sveriges försvar och tillhör du en yngre generation och har en bra utbildning har jag bara ett råd – lämna landet!

    • PisseNisse i Hökarängen

      Vi hade ju rasbiologiska institutet i Sverige som härjade fram till 1970-talet om jag minns rätt… Nej, jag tror inte det finns några skillnader i raser, alla är människor. Däremot finns en ENORM skillnad i kulturer. Enligt det berömda svenska institutet var LÅNGSKALLIGA personer mest värdefulla och ariska. Långskalliga personer hittar man genomsnittligt mest i nuvarande Iran (Persien) och liknande länder. Hur långt ska man gå i dumheter?

      Ja, just det. Bara för att de flesta av Herman Lundborgs trubbiga teorier var stolliga och nyttjades av nazister måste alltså all forskning om rasbiologiska skillnader vara fel?

      Det är för de flesta inte något kontroversiellt att exempelvis en inavlad djurras uppvisar genetiska defekter. Givetvis kan inavel och andra genetiska skillnader/defekter förekomma även bland människor. Det innebär inte automatiskt att man klassat dem som mindre värda, rent mänskligt. Däremot är det givetvis rimligt att anta att det tex bland en population med sämre impulskontroll kommer att finnas fler brottslingar, till exempel.

      Jag verkar huvudsakligen i ett tropiskt klimat och det är inte utan att man funderar lite över det diametralt annorlunda “mindset” som finns i områden där ingen vinter förekommer. Grödor växer hela tiden och det finns absolut ingen anledning att “lägga i ladorna” för vintern (även i en vidare bemärkelse), så som nordbor fått göra i årtusenden. Palmerna, som man får en tämligen dålig olja av, behöver inte vara beredda på kalla nätter och har inte tvingats utveckla samma skyddsmekanism som rapsen (som ger en mer komplex och värdefull olja pga ett sinnrikt skydd mot frostnätter som den tvingtats utveckla för att överleva i det kallare klimatet). Detta är bara verklighet, inte rasism mot palmer.

      Jag tror vi måste inse att mänsklighetens genuppsättning kommer att visa sig bära på en del ovälkomna sanningar för fundamentalistiska rasrelativister.

      PS. Rasbiologiska institutet “härjade” naturligvis inte på 1970-talet, trams.

    • Bergfast

      Angående det rasbiologiska institutet – så var nog egentligen hela den västerländska vetenskapliga världen runt slutet av 1800-talet, och fram genom första halvan av 1900-talet, och längre, ganska så fokuserad på att vilja kunna åstadkomma – förbättringar – hos populationerna, både vad gällde att motarbeta sjukdomar och också vad gällde möjligheter att kunna begränsa födslar av gravt handikappade osv.

      Inte minst i USA gjordes vetenskapliga framsteg, men även då i Sverige. Också i Tyskland, (som gick över gränser i form av aktivt avlivande, i form av s.k. – barmhärtighetsmord – , av gravt handikappade och s.k. utvecklingsstörda människor, vilket idag ses som grymt i sin praktik), var ju också den s.k. – vetenskapliga synen – , långt framskriden.

      Förmodligen är det någonting som har förekommit i större eller mindre utsträckning genom hela historien, där handikappade barn då helt sonika har – placerats ut i skogen -, för att – självdö -, och liknande brutala förfaranden.

      I GT förordas det att inga handikapp, eller inga som är – ofullgångna – , på olika sätt, får ges tillträde till Templet. Det finns ju i de flesta mänskliga sammanhang drivkrafter och viljor att hylla vinnare, segrare och de som är mest – perfekta – , de som är mest – duktiga – , de mest – vackra – , de – finaste – , de -klokaste -, de – starkaste – , osv.osv., vilket väl hänger samman med viljor till – överlevnad – . Samtidigt sägs det också i t ex Bibeln, att det är – gott – , att värna om – änkan och den faderslöse -, samt att även – de minsta – , (och som man kan föreställa sig, de – svagaste -), också har rätt till beskydd och omsorg.

      Men den allmänna – vetenskapshysteri -, och materialistiska tilltro till att – rationella samhällslösningar -, samt till att ett – vetenskapligt och effektivt – tänkande skulle vara lösningar på samhällsproblem av olika slag, var stor just under första halvan av 1900-talet. (…Tänk bara på Alva Myrdals – vetenskapliga – formuleringar kring – daghemmens förträfflighet – , där just – ..”en särskilt glad och vänlig – människotyp”..(!) -, just ansågs skulle passa som lämpligast att ta hand om barnen under dagen -, då föräldrarna arbetade…..!). Det visar att det inte fanns en tanke på att nära familjära band och relationer, ansågs behöva odlas och kultiveras, värnas och vårdas, för att i sin tur kunna fungera. Att små barn behöver känna just – tillhörighet – , samt som små just ges möjlighet att – odla – nära relationer med en eller två vuxna, som då lägger grunder för förmågor till känslomässig närhet och trygghet och tillit, och förmågor till att kunna odla just nära familjerelationer senare som vuxna.

      Vetenskap och rationalitet i all ära, men vetenskapen har kanske ändå inte svar på alla mänskliga förhållanden och problem.

      Den kan bli alltför kall, brutal och hård i sin vilja till – effektivitet – och – rationalitet -.

      • Angela

        “Vetenskap och rationalitet i all ära, men vetenskapen har kanske ändå inte svar på alla mänskliga förhållanden och problem. Den kan bli alltför kall, brutal och hård i sin vilja till – effektivitet – och – rationalitet -.”

        Helt rätt. Bara rationalitet är precis som du säger helt förödande. Bara känslor är också helt förödande och lika rått med lynchning, häxjakter, fanatism, djungelns lag. Ett bra samhälle är ett samhälle som står på två ben. Både på förnuft och känsla.

    • Per Albin

      Mängder med fel!
      – Sverige hade en koalitionsregering av socialdemokrater och bondeförbundare från 1936 till december 1939. ”Läs socialdemokrater” bör vi alltså inte göra.
      – ”Inte ens vid det nära krigsutbrottet ….” puh! Ingen kan förutsäga framtiden, ej heller när ett krig bryter ut.
      – Försvarsanslagen sänktes drastiskt efter 1925 års försvarsbeslut. Sedan höjdes de i flera steg, bl a 1936, 1938 och 1939. Wigforss var med på alla höjningarna.
      – Sveriges upprustning 1940-45 saknar troligen motstycke i världshistorien. Wigforss var med på allt. Enbart de tre (frivilliga) försvarslånen 1940-42 inbringade 2.5 miljarder kr, vilket motsvarade nästan 25 årsanslag på 1925 års försvarsbesluts nivå. Förutom de då enorma försvarsanslagen över statsbudgeten, som betalades med skatter, betalade svenska folket frivilligt in nästan 25 års försvarsanslag på en tidigare lägre nivå, på tre år! Wigforss var med på allt. Men sådana oväsentligheter nämndes kanske inte i din fars rökrum?

  • H B

    Tack Julia för ännu en strålande krönika. Tänk vilken otrolig sprängkraft denna skulle ha om också vi i Sverige haft en fungerande media. Nu får vi istället förlita oss på den utländska som genom händelser som den senaste i Husby finner anledning att granska och därmed tämligen snart slå hål på myten Sverige.
    Så ännu får vi nöja oss med att konstatera att sakta, oändligt sakta, börjar det sovande folket att på olika sätt, vare sig man vill det eller ej, bli informerade om den verklighet man med idogt bistånd av den svenska journalistkåren valt att blunda för.
    Själv har jag en from förhoppning om att få uppleva den dagen då eminenta skribenter och samhällsdebattörer som Julia Caesar slipper gömma sig bakom synonymer och utan risker och på samma villkor som det politiskt korrekta etablissemanget tillåts delta i samhällsdebatten.
    Murar har fallit och faller världen över. Det måste vara möjligt också i det kanske mest försåtliga förtryckarsamhälle som skådats utanför de renodlade diktaturerna.

  • Niklas R

    Kan bara konstatera att svenska journalister är demagoger och agigatorer, inte journalister.

  • HH

    Tag min ursäkt, PisseNisse, som en minneslapsus när det gäller rasbiologiska institutet! Om vi alla är en ny variant av Homo Habilis – de första homonoider som kunde göra verktyg – så är vi faktiskt alla av släktet Homo Sapiens. Att det sen finns variationer beroende på diverse omständigheter skriver jag gärna under på. Men jag minns särskilt dåvarande “vetenskapsmän” som utgick, tydligen från Kretschmers lära, från utseendet på människorna. Ett minnesfragment dök upp, möjligen från tidigt 1920-tal och från Chicago där sociala myndigheter förordade sterilisering av vissa människogrupper som levde och bodde eländigt. Någon förnuftig själ insåg att det var de SOCIALA omständigheterna som var den grundläggande orsaken. Det programmet blev verklighet. och inte mass-steriliseringar.

    Och det här pekar ju direkt in i vår egen tid. Gettoiseringen som våra politiker inte vill se och det Julia lyfter fram. Man umgås med sina likar eller i varje fall människor där man finner gensvar. Det har jag funnit hos en invandrad irakier som jag mött, akademisk bakgrund, talar excellent engelska, icke-muslim. En mycket intressant person att tala med och som givit mig många nya infallsvinklar.

    Men det är givetvis MÄNGDEN av inkommande som är problemet. Ja, t o m SR har ju berättat om den “flyktingindustri” som skapats där man kan köpa sig till fri seglation. Tyskland eller Sverige? Bägge länderna ger förmåner.

    För en flykting – oavsett bakgrund – finns inga gränser…

    • PisseNisse i Hökarängen

      Naturligvis tar jag den, bäste HH. Óch vi är nog eniga rätt så långt (skallmätning är ett klumpigt ett irrspår, men det humana genomet kommer nog bjuda på godbitar, tror jag) men det är ju alltid trevligt att spetsa till debatten lite 🙂

  • HH

    Nu skrev jag inte tillräckligt tydligt. Den irakier jag nämner talar BÅDE excellent SVENSKA och engelska. Hela familjen är integrerad. Barnen är duktiga och går i svensk skola.

  • Vilken text, Julia! Tänk om Åkesson hade haft den att recitera i riksdagen häromdagen när det var debatt begärd av SD om upploppen. Tänk att få trycka upp denna text i ansiktena på gammelpolitikerna likt en smaskig gräddtårta. Rakt i plytet! Ja, det är faktiskt så att men få och små friseringar skulle den hålla måttet för ett anförande i riksdagen och jag kan riktigt se sjuklöverpolitikerna sitta och kippa efter andan när sanning på sanning levereras rakt i deras nyllen. Det skulle vara ett sant nöje. Då skulle även de som lyssnar på riksdagsdebatterna få sig till livs denna text fylld med sådan sprängkraft.

    Men asch, nu sitter jag och drömmer igen! Åter till ordningen. Bör vi göra ett flygblad av denna, eller?

  • Utlandssvensk

    Tack för ytterligare en utmärkt krönika, Julia!

    Är Sverige fredsskadat? Ja, det är mycket möjligt och man ser det ofta framföras som en förklaring till Sveriges, jämfört med övriga västländers, extrema immigrationspolitik.

    Men samtidigt finns det ett annant land som i Europa som har haft nästan exakt lika lång fred och som även agerade ganska likartat mot tyskarna under kriget, nämligen Schweiz. Men det landet är i princip Sveriges direkta motsats när det gäller alla frågor relaterade till immigration och mångkultur. Lagarna är troligen hårdast i Europa, ett parti som är betydligt mera radikalt och frispråkigt än SD är klart störst och debattklimatet är minst sagt fritt.

    Nu kan man självklart fundera och debattera i all oändlighet varför Sverige och Schweiz skiljer sig på detta vis men en mer relevant aspekt just nu är möjligen att man som immigrationskritisk svensk har väldigt lätt att trivas i Schweiz samt att det på i stort sätt alla områden är ett mycket bättre fungerande land. Inte minst så är det en enorm skillnad om man har barn. Här kan de växa upp utan våld och hot, skolan fungerar utmärkt och det finns väl fungerande bostads- och arbetsmarknad där man inte diskrimineras pga. man är blond och blåögd.

    Men Schweiz håller redan nu på att stänga dörrarna. Man inför nu begränsningar mot samtliga medborgare från EU länderna. Om förfallet i Sverige fortsätter lär det endast vara en fråga om några få år innan det som svensk blir nästan omöjligt att få bosätta sig i Schweiz.

    • Kurtan

      Beträffande skillnaderna mellan Schweiz och Sverige kan en markant skillnad vara att vi har haft en troligen kraftig infiltrering och koppling till DDR med sitt STASI som möjligen har satt sina spår speciellt vad gäller “journalister”. Sätter “journalister” inom situationstecken eftersom majoriteten av de svenska “journalisterna” inte är annat än kommunistpropagandister…

      Detta har gjort att, som vi alla nu vet, att sanningen om t.ex massinvandringens konsekvenser har mörkats maximalt under de senaste decennierna. Om demokrati skall fungera så måste väljarna få relevant och sanningsenlig information annasr blir det som vi ser nu i Sverige…

      En annan skillnad är troligen svensk godtrogenhet och blåögdhet!!!
      MVH

    • Anonym

      Jag vet just inte mera om Schweiz än vad jag läste i skolan – om folkomröstningssystemet. kantonerna och att det talas tre språk där.
      Italienska. tyska och franska. Då infinner det sig hos mig en förklaring till schweizarnas annorlunda inställning till “mångkulturalism”: Dom har helt enkelt nog av det, det är problematiskt nog med dessa tre kulturer, för nog kan man identifiera kultur med språk?
      Ren gissning egentligen, men jag tror att “Utlandssvensk” “idylliserar” Schweiz.

      • Utlandssvensk

        “jag tror att “Utlandssvensk” “idylliserar” Schweiz.”

        Tja, jag har bott där i snart 10 år och innan dess bodde jag i flera andra länder i västeuropa, så jag anser nog att jag har ganska bra täckning för mina påståenden. Sen är det väl så att många svenskar har ytterst svårt att erkänna att det finns länder som fungerar bättre än Sverige, trots att det för varje år blir allt fler länder som passar in i den kategorin. Men Schweiz står ut som det i särklass bäst fungerande landet i västeuropa, åtminstonde enligt min uppfattning. Sverige däremot framstår som en stark kandidat till det sämst fungerande landet i regionen.

        Du kanske skulle åka ner hit en vecka och titta? Det är en fröjd att gå en dag i t.ex Zurich. Känns som en påkostad variant av Stockholm på 70-talet, dvs. innan mångkulturen började spåra ur.

        • Bernt

          Jag är skeptisk till mångkultur. bor själv i ett av tror jag minst mångkulturella länderna i Europa, men om nu Schweiz fungerar så bra trots 3 kulturer vore det ju värt att forska i varför av förespråkarna för mångkultur. Ni är väl rätt segregerade från varandra till exempel
          tidningar, teve, bosättning, umgänge?

        • Utlandssvensk

          @ Bernt

          Det är nog väldigt få som skriver här på Snaphanen som inte är skeptiska till mångkultur…….

          Att kalla Schweiz för mångkulturellt är ungefär som att göra samma sak med Finland pga. den svenskspråkiga minoriteten. Eller Kanada pga. den franskspråkiga delen. Eller Belgien pga. de två språkgrupperna. Poängen är att det knappast är några problem för olika västerländska folkgrupper att samexistera. Sen är det väl möjligt att Schweiz konstruktion, med väldigt fristående kantoner, gör saken ännu lättare. T.ex tror jag att Norden skulle ha kunna fungera utmärkt med ungefär samma modell som Schweiz, åtminstonde innan denna vanvettiga massimport från tredje världen blev Sveriges viktigaste nationella projekt. Att finska språket skiljer sig markant från de övriga tror jag inte hade varit något som helst problem.

        • Bernt

          Du nämner tre exempel, Finland, Canada och Belgien, men visst har man hört om problem i alla dom länderna. Men det verkar som du kan ha rätt om Schweiz för inte har då jag sett något om etniska motsättningar där, möjligen att dom har lite olika inställning till EU och sedan finns det ju islamkramare där också, det var regionala skillnader beträffande minareter om jag minns rätt. Men de skillnaderna är kanske snarare ideologiska än etniska? Och det är ju bara kul!

        • Utlandssvensk

          @ Bernt,

          “Du nämner tre exempel, Finland, Canada och Belgien, men visst har man hört om problem i alla dom länderna.”

          Jo visst, i någon bemärkelse finns det väl problem i alla länder. Skottarna och engelsmännen drar väl inte direkt jämt, många i Bajern (södra Tyskland) skulle gärna vilja ha ett eget land, Norra Italien har en ganska stark självständighetsrörelse, etc, etc. Men detta är absolut inte samma typ av problem som de som uppstår när man massimporterar folk från de värsta krigshärdarna i tredje världen.

    • Bernt

      Glömda skriva namn i svaret till Utlandssvensk om det mångkulturella Schweiz,

    • Hej utlandssvensk!

      Har åkt igenom Schweiz på väg mot vårat sommar tillhåll i Italien och har känt, här kan vi bo vilket land! “ordnug ist der halbe levfen” kanske ungefär skrivit, rätta mig gärna du förstå nog vad jag menar!
      Hur kan vi bli lojala landsmän?
      Jag verktygsmakare och egen företagare 5 år (plastindustrin) besökte Chur och EMS=företag i Schweiz några gånger början på 2000 talet.
      Min fru kindergarten lärare mycket dedikerad till sitt yrke och förbannad över Sveriges eftergiftsmentalitet!

      MVH
      Landsbroder!

      • Utlandssvensk

        Hej Niklas,

        “Hur kan vi bli lojala landsmän?”

        Det är inte så svårt! Du behöver antingen en anställning alternativt att du flyttar ditt bolag till Schweiz och sen anställer dig själv. Din fru kan nog få jobb direkt på någon av de många engelskspråkiga kindergatens som finns här. De är alla privata och betalar ganska OK löner, skulle gissa att 5 till 6 tusen CHF per månad är realistiskt.

        • Tack landsman!

          Låter mycket intressant, detta skall undersökas per omgående!

          Wir besteigen den Zug!
          Niklas I

  • boeufhjerte

    Julia, denne her: “Förra året släppte lilla Sverige in 111 090 utlänningar i landet. Kanada, med 3 1/2 gånger så stor befolkning, tog in nästan 260 000.”, er vildledende.

    Tallet for Canada passer meget godt, se her: http://www.statcan.gc.ca/daily-quotidien/120927/t120927b001-eng.htm

    Men det er jo så nettomigrationen for Canada, mens de 111.090 for Sverige er antal opholdstilladelser. Nettomigrationen til Sverige i 2012 var 51.312. eller 55.966 hvis man fraregner nettoudvandringen af svenske medborgere. Så i forhold til befolkningens størrelse har Canada stadig større nettoindvandring end Sverige.

    Det er ikke størrelsen af indvandringen der er det primære problem for Sverige, problemet er at man giver opholdstilladelser til en masse mennesker som Sverige ikke har brug, især asylansøgere og ikke mindst familiesammenførsler til disse.

    • Julia Caesar.

      @ boeufhjerte

      De kanadensiska siffrorna är citerade ur Margaret Wentes artikel.
      Den svenska siffran 111 090 gäller som du så riktigt påpekar uppehållstillstånd och uppehållsrätter i Sverige under 2012 och är hämtad ur migrationsverkets statistik.

      Hur Kanada beräknar sin invandring har jag inga synpunkter på, men nettoinvandring anser jag för Sveriges vidkommande är ointressant, eftersom de som emigrerar och de som invandrar inte är jämförbara kategorier.

      Lite förenklat kan man säga att det är högutbildade, framgångsrika svenskar som emigrerar, och lågutbildade svårintegrerade människor från jordens mest dysfunktionella konflikthärdar som invandrar till Sverige. Sveriges invandringspolitik kännetecknas till stor del av att vi tar emot personer som inga andra länder vill ha eller har lust att försörja.

      Vänliga hälsningar
      Julia Caesar.

      • PisseNisse i Hökarängen

        Lite förenklat kan man säga att det är högutbildade, framgångsrika svenskar som emigrerar, och lågutbildade svårintegrerade människor från jordens mest dysfunktionella konflikthärdar som invandrar till Sverige. Sveriges invandringspolitik kännetecknas till stor del av att vi tar emot personer som inga andra länder vill ha eller har lust att försörja.

        Något som ofta glöms bort är att detsamma gäller även den lilla rännil “riktiga” kvotflyktingar FN skickar till Sverige. De flesta länder vill välja bland dessa, och handikappade, sjuka och lågutbildade är naturligvis svårplacerade. Finland, som tar en del av dessa kvotflyktingar, vinnlägger sig om att de FN får skicka till Finland är särskilt väl lämpade att kunna integrera sig i Finland (med avseende på hälsa, ålder, utbildning, språkkunskaper etc).

        Sverige däremot ställer inga särskilda krav. Dårarnas paradis får naturligvis då inte ens ett tvärsnitt av det flyktingklientel UNHCR har att “lämpa av” på mottagarländer, utan de allra sjukaste, mest handikappade, lägst utbildade..de med svåra trauman. De dyraste, mest svåranpassade tar alltså Sjupartiet ombord som en riktig rutten lök på det fat som redan svämmar över av all världens lycksökande laxar. Grattis Svennebanana!!

  • Pingback: Hykleriet hos de svenske journalister uden sidestykke | Hodjanernes Blog()

  • XY

    Det är alltid uppfriskande med JC:s klarspråk och nyktra analyser. Någon som delar ens ilska, indignation och förakt mot nomenklaturans inbitna, neurotiska föreställningar som bringar landet i fördärvet.

  • Ludvig

    Efter läsningen av din krönika idag fick jag ett tungt tryck över hjärtat.
    Sanningen om nuets Sverige är fruktansvärd och eftersom våra quislingjournalister förtiger den helt,blir sanningen – när den någon gång utsägs – som ett hårt drabbande slag.
    Vad göra? Sprida texten till så många som möjligt.

    Tack Julia för att du tog upp det historiska perspektivet. Det är mycket viktigt. Hade Sverige gjort upp med det murkna i sitt förflutna (vilket ju tyskarna tvingades till – och klarade) hade man inte behövt hölja sig i den förljugna självbilden av godhetens apostlar på jorden. Som du säger så upphörde den förnedrande transittrafiken 1943, men försäljningen av den svenska malmen till Nazi-Tyskland fortsatte nästan till det bittra slutet 1945, långt efter det att invasionshotet mot Sverige var borta.Med hur mycket bidrog den inkomstbringande verksamheten till förlängningen av kriget? Det vill vi inte veta.
    Att gödsla invandrare med förmåner samtidigt som man bestjäl sina egna leder inte till respekt hos de nyinvandrade utan förakt, vilket är just vad vi sett prov på i bland annat de senaste kravallerna. Svenskarna möts av förakt inte bara från dem man i missriktad välvilja försöker vara “snäll” mot utan även från de egna politiska makthavarna. I vilket annat land får pensionärerna betala högre skatt än andra grupper med samma inkomster?; bara för att ta ett exempel.

    Vad den exempellösa massinvandringen kostar oss vill våra politiker inte att vi ska veta.
    Det blir intressant att se vad deras svek kommer att kosta dem i nästa års val.

    • Per Albin

      Jag tycker det är pinsamt att man ska behöva korrigera historiska felaktigheter från personer som slår sig för bröstet och påstår att de drar fram i ljuset vad andra ”inte vill veta”. Vad Ludvig absolut inte vill veta är det som är viktigt att veta, t ex detta:

      – Varje gram järnmalm som Sverige exporterade till Tyskland under kriget var godkänt av de västallierade.
      – Lapplandsmalmen, som helt dominerade den svenska malmexporten, var och är fosforhaltig, vilket innebär att den inte duger till framställning av kvalitetsstål, och absolut inte till det högkvalitativa stål som krävs i krigsmateriel, t ex stridsvagnar, flygplan, krigsfartyg, vapen.
      – Anledningen till att västmakterna godkände svensk export till Tyskland var att import från Tyskland var nödvändig för svenska folkets överlevnad. I utbyte fick Sverige bl a kol, koks, och konstgödsel. Utan den importen hade svenskarna frusit ihjäl och svultit ihjäl under de tre första, extremt kalla krigsvintrarna. Om Ludvig hade fått bestämma retroaktivt hade han ha haft sex miljoner svenskars liv på sitt samvete. Plus mängder med flyktingar från bl a Norge, Danmark och Baltikum.
      – All svensk handel med Tyskland upphörde under hösten 1944. Ludvig ljuger.
      – P g a meningen ”långt efter det att invasionshotet mot Sverige var borta” i Ludvigs text vill jag påpeka att Sverige mot slutet av kriget i hög grad sysslade med att planera aktionerna ”Rädda Danmark” och ”Rädda Norge”. Om Tyskland försökte hålla sig kvar i Danmark och/eller Norge sedan man tvingats kapitulera på kontinenten – och tyskarna antydde själva att de tänkta fortsätta göra motstånd i ”Festung Norwegen” – eller om ockupationstrupperna där löpte amok, var det Sveriges avsikt att – i samförstånd med berörda länder och de västallierade – angripa de tyska ockupationstrupperna där och besegra dem. Tyskland kapitulerade på alla fronter därför att man hade fått kännedom om detta. Men för Ludvig gäller att man bara ska rädda det egna skinnet.

      Sanningen är att krigsårens svenskar har all heder av sina insatser på resp fält, med undantag för enstaka misstag av någon promille av befolkningen. Dagens svenskar har all anledning att känna stolthet över sina förfäders agerande. Tyvärr finns det gott om Ludvigar och Julior som tycker det är kul att använda sin historiska okunskap till att racka ner på dem som ställdes inför extremt svåra problem och löste dem på bästa möjliga sätt. Politik är det möjligas konst, utom för Ludvig och Julia som anser att dåtidens svenskar självklart borde ha lyckats med det omöjliga.

      • Utflyttad svensk

        Och hur var det med SKF som exporterade kullager till Tyskland? Efter vad jag har läst så hotade de allierade med att bomba fabriken I Göteborg om dem inte slutade med att skicka kullager till tyskarna.

        • Niklas R

          Tomma hot, Storbrittanien behövde själva de kullager som blockadbrytare från Sverige förde över till dem till sina flygplan.

          Dessutom skall vi inte glömma att Sverige tränade och beväpnade de norska “polis”styrkorna som gick in och säkrade landet i krigets slutskede.

      • Angela

        Per Albin, jag instämmer helt med ditt sista stycke.

        “Sanningen är att krigsårens svenskar har all heder av sina insatser på resp fält, med undantag för enstaka misstag av någon promille av befolkningen. Dagens svenskar har all anledning att känna stolthet över sina förfäders agerande. Tyvärr finns det gott om Ludvigar och Julior som tycker det är kul att använda sin historiska okunskap till att racka ner på dem som ställdes inför extremt svåra problem och löste dem på bästa möjliga sätt. Politik är det möjligas konst, utom för Ludvig och Julia som anser att dåtidens svenskar självklart borde ha lyckats med det omöjliga.”

        Vi har all anledning att känna stolthet! Svenskarna gjorde ENORMA insatser under kriget. Utan Sveriges “neutralitet” hade inte Tyskland besegrats. Väst försökte “ramla” ner över Sverige när de blivit “träffade” i Tyskland. Där blev de omhändertagna av svenskarna och smugglade tillbaka till England. Vi hjälpte danskar och norrmän. Naturligtvis var vi tvungna att verka i det tysta. Tack vare att Sverige kunde hålla sig neutralt hade väst någonstans att ta vägen.

        Okunnigheten om Sveriges historia är stor.

      • rksmrgs

        Låt mig då få fylla på pinsamheterna genom att påpeka att fosforproblemet är och var sedan länge (1876) löst genom Thomasprocessen http://sv.wikipedia.org/wiki/Thomasprocessen

        Det är nog ingen tvekan om att den svenska järnmalmsexporten var mycket viktig för den tyska rustningsindustrin, om än inte avgörande. Ett större problem för tyskarna var deras begränsade tillgång till legeringsmetaller, särskilt molybden, som oftast ersattes med vanadium, som dock inte har lika i sammanhanget goda egenskaper.

        • Per Albin

          rksmrgs,

          Intressant, men den Wikipediaartikel du länkar till säger väl bara att stålet blir smidbart? Kan det bli kvalitetsstål, och högkvalitetsstål? Var Lapplandsmalmen en lämplig startpunkt för att bygga en avancerad stridsvagn?

          Jag talar om Lapplandsmalmen, som var den dominerade delen av den svenska malmexporten till Tyskland. Du skriver “den svenska järnmalmsexporten”. Det begreppet inkluderar även de jämförelsevis små mellansvenska gruvorna som, enligt den historiska litteratur som vi icke-metallurgiker får hålla till godo med, förvisso producerade malm lämpad för tillverkning av kvalitetsstål. Och den lilla och lågvärdiga fyndigheten i Taberg var vanadinhaltig. Men detta var små rännilar jämfört med Lapplandsmalmen och kan inte ha hållit den tyska krigsmaskinen igång.

          En vederhäftig statlig svensk publikation, utgiven av Utrikespolitiska institutet 1947, konstaterar att när Tyskland efter ett kort krig erövrat Frankrike var man oberoende av järnmalmsimport. Den franska malmen räckte gott och väl till Tysklands behov. Tysklands ledande expert på området har sedan dragit slutsatsen att Tysklands intresse för att köpa svensk malm berodde på – brist på järnvägsvagnar, eller snarare kapacitet i järnvägssystemet. Det tar för lång tid att visa hur detta hänger ihop men det indikerar ju knappast att den tyska krigsindustrin hade slutat fungera utan svensk malm.

          Posted: 3 June 2013 – 10:35 – Reply
          Låt mig då få fylla på pinsamheterna genom att påpeka att fosforproblemet är och var sedan länge (1876) löst genom Thomasprocessen http://sv.wikipedia.org/wiki/Thomasprocessen

          Det är nog ingen tvekan om att den svenska järnmalmsexporten var mycket viktig för den tyska rustningsindustrin, om än inte avgörande. Ett större problem för tyskarna var deras begränsade tillgång till legeringsmetaller, särskilt molybden, som oftast ersattes med vanadium, som dock inte har lika i sammanhanget goda egenskaper.

      • Ludvig

        Ditt svar på mitt inlägg visar övertydligt nödvändigheten av att vi äntligen gör upp med mörkandet av vårt bidrag till Nazi-Tysklands framfart under andra världskriget. Här har vi den kanske viktigaste roten till dagens eländiga politikerfeghet: mörka, mörka, mörka – framförallt när det gäller följderna av vår vettlösa invandringspolitik.

        Vi upphörde med transittrafiken när det tyska invasionshotet mot oss var över. Men fortsatte i ytterligare mer än ett år med den lukrativa malmexporten, dvs nästan till det – för tyskarna – bittra slutet på kriget.
        Vår malmexport var livsviktig för uppbyggandet av den tyska krigsmaskinen före krigsutbrottet och blev ännu viktigare under kriget. Det är skrattretande att du försöker förneka detta.
        Du, Per Albin, är förblindad av din önskan att behålla locket på avseende denna för oss mörka tid; så förblindad att du förleds att kalla sanning lögn. Inte bra, för att uttrycka det milt.

        Först när vi vågat erkänna vår dåvarande feghet kan vi gå vidare och göra upp med den till dumsnällhet förklädda feghet som styr vår nuvarande invandringspolitik – inte bara den, men framförallt den.
        Vårt agerande härvidlag gör oss till åtlöje i omvärlden

        • Per Albin

          Bäste Ludvig,

          Du bygger din argumentation bl a på egna minnesbilder som ligger minst 74 år bakåt i tiden (se övriga inlägg i denna diskussion). Jag gissar att du är ca 80 år nu och var förskolebarn då. Jag har visat att det du tror dig minnas är historiskt felaktigt. Du minns fel eller har missförstått din far. Du ignorerar emellertid totalt möjligheten att så kan vara fallet. Det är omöjligt att föra en saklig diskussion med dig. Tyvärr, gamle man, du börjar bli gaggig.

        • Anonym

          Bäste Ludvig, Jag förväxlade dig med min andre vedersakare i denna diskussion, signaturen HH. Jag ber dig bortse från detta inlägg. Jag återkommer med en replik till dig.

        • Ludvig

          Per Albin,
          Först fantiserar du om Sverige under andra världskriget och tom på argument börjar du fantisera om Ludvig, som du inte känner och som du avsiktligt förväxlar med H.H. (en annan meddebattör du insinuerar vilt kring). Så kan du förstås inte blanda bort korten. Det är inte att debattera. Nej, get real man!

          Läs t.ex. den av Julia rekommenderade boken av historikern Klas Åmark: Att bo granne med ondskan och försök ta till dig sanningen i Åmarks slutord; att “förhållandet mellan Sverige och Nazityskland lever som ett olöst moraliskt trauma för svensk demokrati.” Det handlar om att som vi teg då så tiger vi nu.
          Det tigandets trauma ligger kvar som en våt duk över svensk politik och svenska media. Det är dags att vi
          börjar tala klartext och tar ansvar för våra handlingar både då och nu.

        • Per Albin

          Bäste Ludvig – och bästa Julia – ja detta inlägg angår dig också.

          När man diskuterar med flera olika personer samtidigt, och vissa av dessa personer är lika i väsentliga avseenden, har det nog hänt mer än en gång tidigare att en replik avsedd för person A har kommit att riktas till person B.

          Jag har läst Åmarks bok, och jag har också insett dess vetenskapliga och moraliska brister, vilket du uppenbarligen inte har gjort, och tyvärr inte heller Julia. Därför hoppas jag att Julia läser detta.

          En detalj till att börja med: Har det aldrig slagit dig (Ludvig och Julia) hur egendomligt det är att boktiteln “Att bo granne med ondskan” har tagits i anspråk för en bok som vill skildra Sveriges tolv år som granne till det nazistiska Tyskland? Vad ska man då kalla en bok om Sveriges 74 år som granne till det kommunistiska Sovjetunionen?

          Nåväl, Åmark konstaterar att man i Sverige först anlade ett “småstatsrealistiskt” perspektiv på Sveriges historia under andra världskriget. Därmed avses bl a de 20 SUAV-avhandlingarna. Från 90-talet – med startpunkt i att Expressen-journalisten Boêthius gjorde ohederlig skandaljournalistik av det historiska skeendet, av ett slag som vi numera ser dqgligen rörande invandringen – övergick man till ett “moraliskt” perspektiv på Sveriges agerande.

          Åmark konstaterar att båda dessa perspektiv är otillräckliga. Rörande det “moraliska” perspektivet konstaterar han bl a att det förutsätter att man också kartlägger och bedömer de sannolika konsekvenserna av ett alternativt handlingssätt.

          Därefter fyller Åmark boken med moraliserande pekpinnar, explicita och implicita, vanligtvis helt utan att uppfylla det av honom själv uppställda kravet att konsekvenserna av ett alternativt handlande ska kartläggas och bedömas.

          Åmark säger sig vara anhängare av ett aktörsperspektiv men tar fantastiskt lätt på hur aktörerna – t ex den svenska regeringen – uppfattade situationen och riskerna när man agerade i specifika fall, t ex när man beslöt släppa igenom permittenttrafiken. Gör man inte det är risken oerhört stor att läsaren gör det som Åmark också varnar för, tolkar gårdagens agerande utifrån dagens verklighet, dagens kunskap och dagens värderingar.

          Det räcker faktiskt att åberopa Åmarks egen kritik mot en moraliserande historieskrivning för att ifrågasätta hans bok. Boken är ju ett politiskt beställningsjobb, initierat av Göran Persson och fullföljt under Fredrik Reinfeldt. Jag uppfattar Åmarks här nämnda invändningar mot en moraliserande historieskrivning som en vetenskapsmans brasklappar. När han levererat dem, tämligen undanskuffade i texten, struntar han i dem och kör vidare med det som politikerna vill ha, nämligen en skildring av Sverige under andra världskriget som underlättar nedmonteringen av det svenska samhället och införandet av det multikulturella paradiset.

          I väsentliga delar är Åmarks bok exempel på samma hycklande moralism som vi dagligen ser rörande “ensamkommande flyktingbarn” m m, m m, m m.

          Jag har inga förhoppningar om att Ludvig ska förstå detta, men jag hoppas Julia gör det.

  • Diktaturens Kreatur

    Det finns saker som förklarar delar av förortskravellerna. Det är inte så att de startas bara för att de som bor i förorterna har långtråkiga liv eller känner hopplöshet om livet. Jag menar att kravallerna har ett alldeles speciellt syfte och att de som styr har en egen agenda.

    Min hypotes om detta är att kravallerna, kasta sten på brandkår, polis, ambulans ja mot allt som kan tänkas symbolisera det svenska majoritetssamhället i grund och botten handlar om kriminalitet. Det handlar om att jaga ut samhället ur förorten. Det är kriminella som vill ha sina affärer i fred, utan besvärande insyn. Ungdomarna som kastar stenar och bränner är den svans som försöker vinna de äldre erfarnas förtroende och respekt.

    Jag ser likheter med landet Mexico där kriminella tagit över hela städer och där lag och ordning helt brutit samman. Det här är en farlig utveckling för Sverige. Politiska partier och medier ljuger och förvanskar sanningen för det svenska folket. De står inte upp för polisen som är satt att upprätthålla lag och ordning, polisen vet det här och det är därför de är så passiva. I förlängningen kan den svenska staten och samhället kollapsa till kaos och anarki. Vem kan stoppa den här utvecklingen? Kan nån/vill nån?

  • Sean

    Realistisk: hvilke muligheter har Sverige, eller Norge for den saks skyld, til å overleve som et moderne velferdssamfunn? Trolig ingen. Kostnadssiden er relativt enkel å skrive fram, det er verre med inntektene, men at innvandrere skal bli like produktive som svensker er det bare dårer som tror på.

    Det hjelper heller ikke om SD får 15 prosent eller 30 prosent i valget neste år, det er bred konsensus i Riksdagen om at innvandrings-vanviddet skal fortsette.

    Sverige vil alltid være der det er, men svenske tradisjoner, svensk kultur og, ikke minst, svensker og svensk språk vil på sikt fortrenges av fremmede folk (og språk).

    Man skal være optimist så lenge det er realistisk, ikke lenger. Jeg tror ikke lenger på at Sverige (eller Norge) lar seg redde. I så fall må det bli verre snart, mye verre, før vi ser tegn til en eventuell bedring. Man skal vær forsiktig med bruk av sterke ord og uttrykk, men oppløsningstendensene i Sverige er åpenbare for alle som kan se.

  • Pingback: Sverige är fredsskadat | Señor H()

  • Erling

    Om du har fått dina asylskäl prövade och fått avslag eftersom du saknar asylskäl kan du stanna kvar illegalt i Sverige. Du belönas då med fri skolgång samt sjukvård, tandvård och mediciner för det facila priset av 50 kronor.

    Hvordan fungerer det? Møder man bare op hos tandlægen uden svenske papirer, eller skal man kunne tale arabisk? Tandlægeregninger er en rimelig tung post på mit budget.

  • Tony

    Fredsskadade, ja det är nog ingen fel ordval, vi har ju inte deltagit i något krig på över 200 år,
    så det kan vara så att vi är otroligt snälla och naiva gentemot andra kulturer, men även en kombination
    av ren dumhet från makthavarnas sida. Att helt kravlöst släppa in folk över gränserna, är att bjuda in även
    dom som inte är fredligt sinnade, därför hyser landet idag allt från vanliga ligister till krigsförbrytare av värsta
    slag.

    Som infödd Svensk ska jag kunna identifiera mig med personnummer och namn till i stort sett allting.
    men en utlandsfödd invandrare kan flyta omkring här utan att vi vet något om personens bakgrund, dessutom med
    bättre förmåner än dom infödda. Att landet är helt fel ute med sin kravlöshet på vilka vi släpper in, det är Finland
    ett bra bevis för, med en måttlig invandring, samt att ställa krav på vederbörande, med språkkrav,krav på att gå i skola
    så visar dom också på att Finland har dom bästa skolresultaten i Hela Europa, och Sverige snart dom sämsta!

    Men ändå påstår mångkultur ivrare att den höga invandringe inte har med Sveriges problem att göra, vilket
    är kvalificerat skitsnack, för det är precis vad det har. Visst har säkert en del Svenskar vaknat till efter förorts kravallerna
    i veckan, men det återstår en förfärande del att väcka, det visar inte minst varje opinionsundersökning på.
    Att bara gå och rösta på partier för vad dom säger, ja det tyder på inskränkthet, det är vad dom gör som borde vara
    vägledande.

    Hörde någon till exempel Fredrik Reinfeldt säga innan han tillträdde för 7 år sedan att Sverige skulle
    vara värst på invandring i hela Europa? Där närde landet Sverige en verklig orm kring sin barm, och med lydig hjälp
    av en Media ,som inget annat land kommer ens i närheten av så har landet kommit ännu närmre katastrofen som
    är ofrånkomlig, såvida inte rodret slås om kraftigt !

    Tack Juli för ännu en toppkrönika!

  • XY

    Det är sällan jag orkar glo på SVT:s nyheter, men av någon inbiten vana låter jag TV:n stå på vid nyhetssändningarna… Endast för att konstatera att jag sett mig mätt inom några sekunder; så även vid Rapport som avlutades precis. Det första jag hör av det inte så lite högfärdiga och dryga kvinnliga nyhetsankaret är följande: “att bränna bilar har ju blivit ett vanligt sätt för ungdomar att uttrycka sin ilska”, säger hon i förbigående, som om det vore en vedertagen sanning och ett enkelt konstaterande. Samtidigt ligger det ju försåtligt i en sådan formulering ett överslätande av en grov och mycket kostsam skadegörelse.

    Fy fanken för kulturmarxismen och de rödgröna 80% som dominerar “svensk public service”. Svensk? Public service? My *ss.

    • rk

      Jag förstår precis vad du menar. Dessa anorektiska kvinnor med sina små elaka svarta ögon, så fulla av hat så snart SD kommer på tal. Självklart förstår jag också att de har ett manus att följa, och att de egentligen bara är ett verktyg för sin redaktions sinistra agenda (obs oavsiktlig vits!) men deras minspel och tonfall avslöjar så tydligt deras egna tankar och inställning.

  • Robin Shadowes

    OT @Steen. Sedan någon tid ser jag click to edit och delete på random kommentarer andra än mina egna. Vet inte vad det beror på eller om det är en glitch av något slag. Är jag den ende som har upplevt detta? Vill slutligen påpeka att jag inte har tagit tillfället i akt att missbruka det heller. Hoppas det går att fixa för det är bara en tidsfråga innan nån annan gör det, från Expo, Afa eller något annat vänstertroll från Sverige eller Danmark tar chansen att exploatera denna program-glitch eller vad det nu beror på. Trist också att den inte kommer ihåg ens namn längre heller som innan. Lite tjatigt att hålla på med varje gång då det tar lusten av att kommentera.

    • tak, har kontaktet teknikken. *S

      • Angela

        Kan du fixa mitt med? Om det är dig man skall fråga?

    • Angela

      Jag har samma problem Robin Shadowes. Det hade jag inte från början. Förut var min sign redan ifylld och post adress vilket det inte är längre. Är tacksam om jag får hjälp med det. Till skillnad från Robin förstod jag inte vilka konsekvenser det kunde få.

      • Er det i orden nu ?

  • nobody

    Dags att jobba igen så att staten får in mer pengar till sin dårskap.

    Jävlaranamma – Äntligen Måndag!: http://www.youtube.com/watch?v=s22bwvHQcnc

  • Utflyttad svensk

    @ Nicklas R. Tror inte det var tomma hot. Har läst det på olika ställen. Det är väl klart att England ville ha kullager. Men dem ville inte att Tysklad skulle få dem. Men det blev aldrig av kanske för kriget var vunnit iallafall.

    • PisseNisse i Hökarängen

      Det är väl klart att England ville ha kullager. Men dem ville inte att Tysklad skulle få dem.
      ..och en bombad fabrik producerar hur många kullager? Tror du “dem” hade det med i kalkylen? 😉

      Det här udda svenska draget, att sjuttio år efter en faktisk export ägde rum älta frågan om en exportvägran till Tyskland hade varit moraliskt riktig känns lite överdrivet. Sverige var försatt i en knepig sits pga av decenniers vansinnig nedrustning, och hade att använda all list som stod till buds. Det leder bara fel om man, sett med dagens ögon, plockar ut enskilda beslut föt 70 år sedan och gör dem föremål för kritik, utan att förstå sammanhanget. Som påpekats hjälpte Sverige i stor utsträckning de allierade.

      Om du verkligen vill hitta ett land som “dealar med allt och alla” tycker jag att du skall studera Thailand, som klarat sig från utländsk ockupation genom avservärt flexiblare diplomati än att´bara rulla iväg några kullager. Och samtidigt är hur glada som helst, helt utan lutheransk 70-årsånger..

    • Niklas R

      Churchill hotade att bomba Sverige sönder och samman flera gånger under kriget, speciellt i början när han var tvungen att visa sig på styva linan inför Tyskland och USA.

      Dessutom hade Storbrittannien och Frankrike långtgående planer på att ockupera norra Sverige och Norge 1939. Hade de lyckats med sina planer så hade Tyskland invaderat Sverige och vi hade haft kriget här. Finland hade med största sannolikhet aldrig kunnat hålla emot Sovjetunionen under vinterkriget och blivit ockuperat det också.

  • Martin Andersson

    Helt riktigt i rubriken.
    Sverige är fredskadat.

    Se på Danmark och Norge som var ockuperade av Nazityskland under WWII och Finland som kämpade för sin existens mot ryssen 1941. De är stolta över sina länder.

    Sverige skulle ha varit med i WWII, så hade den svenska kvävande pk-ismen varit mindre och man hade kunnat sjunga svenska nationalsången utan att bli kallad för nationalist eller t.o.m. rasist.

    Sverige – ett mycket sjukt land,som är i behov av stark medicin.

  • test

  • Victor

    Vil lige gøre opmærksom på, at Daily Mail har kigget nærmere på den voldsomme stigning i overgreb på Muslimer efter Woolwich…

    De fleste var Twitter- og Facebook-kommentarer!

    http://www.dailymail.co.uk/news/article-2334897/Truth-wave-attacks-Mus lims-Woolwich-killing-Most-incidents-recorded-offensive-messages-Faceb ook-Twitter.html

  • OT

    Fed kommentar af Søren Ulrik Thomsen

    Der er nogle folk, der spørger: Hvorfor udtaler kunstnere sig ikke mere om politik? Men at jeg er forfatter, gør jo ikke, at jeg har mere forstand på politik end min bror, som er bankmand. Tværtimod har det ofte vist sig, at kunstnere har været til fals for totalitære ideologier, fordi de tit har et æstetisk blik på politikken.

  • HH

    Naturligtvis finns det flera klara röster härovan – Per Albin t ex och den röst som redogjorde för den svenska malmen. Det konstiga är emellertid att allt som skrivs och skrivits om krigsåren ses i ljuset av de allierades seger. Hur var det EGENTLIGEN? Jag är absolut ingen beundrare av tyskarnas rasteorier och fruktansvärda mördande. Men hur mycket förtegs? Hur mycket ville man inte hjälpa till? Och här kommer det viktigaste jag vill föra fram – VI VAR NEUTRALA! Vi tillhörde varken den engelska politiken eller den tyska eller amerikanska, vi var NEUTRALA! Och då spelar det väl ingen roll i det timade skedet om det var tyskar eller engelsmän som fick våra kullager, eller hur? Och om igen – detta sett vid tidpunkten ifråga, inte efteråt.

    F ö ville den dåvarande socialdemokratiska regeringen – närmare krigsutbrottet alltså – inte öka försvarsanslagen. Det här minns jag mkt väl även om jag var liten då. Men framförallt minns jag min fars reaktioner. Han var yrkesofficer.

    Som det skrivits tidigare – vad hade vi att ställa upp med och mot? Bollhuset kan ses som en skam men de vita bussarna som en akt av godhet. Det är lätt att sätta betyg efteråt. Vem sätter betyg på dagens politiker?

    Två andra saker från dagens värld slår mig: stölderna av rara plantor på Botaniska trädgården i Gbg – en oas jag minns. Vem stjäl plantor från en botanisk trädgård? Vad i hel-ete pågår i vårt land. Tjuvar är det lägsta skrå jag vet!

    Nummer två – fortsättningen på dokumentären om Irak-kriget. Ett gigantiskt missat av amerikanerna kan man förstås säga. Här handlar det inte om vettiga européer… Men framförallt denna uppvisade sörja av misstrogna allianser i detta Mellanöstern. När jag såg detta, bilbomber och ihjälskjutande till höger och vänster, insåg jag plötsligt att de här människorna helt enkelt är bortom all räddning. Och att de förmodligen bara kan styras av en diktator.

    Men jag glömmer inte Halabja…

    • Per Albin

      Bäste HH,

      Du skriver i ditt senaste inlägg: “F ö ville den dåvarande socialdemokratiska regeringen – närmare krigsutbrottet alltså – inte öka försvarsanslagen. Det här minns jag mkt väl även om jag var liten då. Men framförallt minns jag min fars reaktioner. Han var yrkesofficer.”

      Som jag nämnt, som replik till vad du skrivit tidigare i denna debatt, genomförde Sverige under krigsåren den största, effektivaste och mest resurskrävande upprustning som någon småstat någonsin mäktat med, och hela tiden med en socialdemokrat som statsminister, finansminister och försvarsminister. F ö har jag också nämnt att Sveriges regering under åren före kriget inte var socialdemokratisk utan en koalitionsregering.

      Du “reagerar” med att fortsätta älta att den socialdemokratiska regeringen inte ville öka försvarsanslagen. Som “bevis” åberopar du dina egna minnesbilder från – vaddå? – 5-6-7-årsåldern? Om du var sex år 1939 så är du 80 år nu. Båda dessa åldersangivelser, sex år och 80 år, föranleder försiktighet med användandet av personliga minnesbilder i diskussioner om hur det var för så länge sedan. Som jag också nämnt höjdes försvarsanslagen både 1938 och 1939, av koalitionsregeringen (s) + (bf), så jag tillåter mig att påstå att det mest sannolika är att du minns fel och/eller har feltolkat din fars reaktioner.

      • PisseNisse i Hökarängen

        Tja, det är ju inte så konstigt att man TVINGADES till en extrem upprustning, man hade ju dessförrinnan ägnat sig åt en huvudlös nedrustning (ungefär som Sverige gör nu). Materielen var ju rent utsagt urusel, med utrustning som tex mausergevär från 1800-talet för skyttesoldater, alltmedan Per-Albin som en typisk socialdemokrat stod och ljög svenska folket upp i ansiktet: “Vår beredskap är god.” Då föredrar jag Churchills ärliga och enande blood, sweat and tears framför en socialists lögner.

        En detalj, regeringen under krigsåren brukar kallas “samlingsregering” (då den samlade alla partier, utom kommunisterna som inte bedömdes ha Sveriges bästa för ögonen) och inte “koalitionsregerining”.

        • Per Albin

          Bäste PisseNisse,

          Jag använder “koalitionsregering” alldeles korrekt, i mina fruktlösa försök att föra en diskussion med en ca 80-årig åldring som drar historiskt felaktiga slutsatser av sina egna minnesbilder från förskoleåldern. Dessa minnesbilder är från tiden före andra världskrigets utbrott, då Sverige hade en koalitionsregering av socialdemokrater och bondeförbundare. (Fast åldringen “minns” att Sverige hade en socialdemokratisk regering. Och att den vägrade höja försvarsanslaget.)

          Den svenska krigsmateriel du kallar urusel var inte sämre än att finnarna hade mycket stor nytta av den under Vinterkriget. Om Sverige hade kunnat skänka dem ännu mer av sin urusla krigsmateriel hade finnarna kanske vunnit kriget.

          Den historiskt kunige inser att det hade varit utsiktslöst för Per Albin Hansson att försöka påstå att Sverige hade ett starkare försvar än landet hade. Eftersom samtiden kände väl till vad du inte känner till, hade det varit omöjligt för honom att ljuga om det. Det gjorde han inte heller. “Vår beredskap är god” syftade inte på det militära försvaret. När detta tal hölls, innan kriget brutit ut, hade ordet “beredskap” ännu inte fått de militära konnotationer det fick under krigsåren. Det betydde bara “vi är väl förberedda” i största allmänhet. Och i de avseenden som Per Albin Hansson syftade på var Sverige också väl förberett.

          Svenska socialdemokrater, och svenska politiker i allmänhet, var världsunikt årliga och hederliga fram till ca 1970. Det är där den stora skiljelinjen går. Fram till ca 1970 var Sverige också en av världens mest framgångsrika och snabbast växande ekonomier. Perioden 1870 – 1970 var Sveriges gyllene århundrade. Därtill bidrog bl a Per Albin Hansson.

          En detalj, Churchill sa aldrig “Blood, sweat and tears”.

        • PisseNisse i Hökarängen

          Bäste Per-Albin,

          Det vore ju enklare att bara erkänna att “samlingsregering” är den korrekta benämning som används av historiker. Ordet “koalitionsregering” syftar snävare, det kan vara en koalition som regerar med majoritet eller tom utan.

          Tycker du tramsar när det gäller Churchill, känner du verkligen inte till ett av hans viktigaste tal, Per-Albin?

          Sir, to form an Administration of this scale and complexity is a serious undertaking in itself, but it must be remembered that we are in the preliminary stage of one of the greatest battles in history, that we are in action at many points in Norway and in Holland, that we have to be prepared in the Mediterranean, that the air battle is continuous and that many preparations have to be made here at home. In this crisis I hope I may be pardoned if I do not address the House at any length today. I hope that any of my friends and colleagues, or former colleagues, who are affected by the political reconstruction, will make all allowances for any lack of ceremony with which it has been necessary to act. I would say to the House, as I said to those who have joined the government: “I have nothing to offer but blood, toil, tears and sweat.”

          We have before us an ordeal of the most grievous kind. We have before us many, many long months of struggle and of suffering. You ask, what is our policy? I will say: It is to wage war, by sea, land and air, with all our might and with all the strength that God can give us; to wage war against a monstrous tyranny, never surpassed in the dark and lamentable catalogue of human crime. That is our policy. You ask, what is our aim? I can answer in one word: victory; victory at all costs, victory in spite of all terror, victory, however long and hard the road may be; for without victory, there is no survival. Let that be realized; no survival for the British Empire, no survival for all that the British Empire has stood for, no survival for the urge and impulse of the ages, that mankind will move forward towards its goal. But I take up my task with buoyancy and hope. I feel sure that our cause will not be suffered to fail among men. At this time I feel entitled to claim the aid of all, and I say, “Come then, let us go forward together with our united strength.”

          Winston Churchill – May 13, 1940

          När det gäller Sveriges glansålder så håller jag dock helt med dig om att den inträffade 1870-1970. Endast två länder kunde uppvisa en sån hög tillväxttakt under 100 år: Sverige och Japan. Båda etniskt enade och homogena länder. För Sveriges del var perioden 1870 till 1910-talet den allra viktigaste, betydelsen av efterkrigstiden har överdrivits något “rekordårens” siffror är inte så extrema som man vill låtsas om ibland. Det var mest en funktion av “ax till ax, blir till limpa”.

          Så gott som alla sossar som drömmer sig tillbaks till tiden pre 1970 missar en av de viktigaste anledningarna till att Sverige klarade sig så bra i konkurrensen: Ett lågt skattetryck! Faktum är att Sverige perioden fram till slutet av 60-talet hade ett lägre skattetryck än de allra flesta konkurrentländerna! Runt sekelskiftet 1900 var avvikelsen tom så pass stor till Sveriges fördel att man kunde kalla Sverige ett skatteparadis jämfört med de stora industrinationerna.

        • Per Albin

          Bäste PisseNisse,

          Det finns inte en enda historiker som kallar den koalitionsregering som styrde Sverige 1936-39 för “samlingsregering”. Det finns inte en enda historiker som kallar den för något annat än “koalitionsregering”.

          Koalitionen avgick samma dag som Sovjet angrep Finland, den 30 november 1939. På Luciadagen den 13 december 1939 tillträdde den nybildade samlingsregeringen.

          Förvisso känner jag till Churchills tal och många bevingade ord. Jag tog mig friheten att återgälda din missriktade kritik mot att jag kallade en koalitionsregering för koalitionsregering genom att påpeka att Churchill aldrig sa just det du påstod, blood, sweat and tears. Han sa det du har upptäckt nu när du letat upp citatet i dess helhet, “blood, toil, tears and sweat”. Detta uttryck är troligen ett av världens mest frekvent felciterade, bl a av dig. Att ett mycket berömt Churchill-citat är en förvanskning är ingen bagatell. Ska man återge citat, ska man återge dem korrekt.

          Men jag gläder mig mycket åt att vi har samma uppfattning om Sveriges guldålder. Jag har läst lite ekonomisk historia, det låter som om du har läst mer. Tyvärr finns ett lågt skattetryck inte ens på kartan i det multikulturella paradiset Sverige. Jag köper gärna bedömningen att perioden fram till 1910 var viktigast och lyssnar gärna om du har mer att berätta.

      • PisseNisse i Hökarängen

        Per-Albin,

        Vid en noggrannare genomläsning av vår skriftväxling ser jag att du har skrivit rätt, även om det varförsåtligt 😉 Koalitionsregering först, sedan samlingsregeiing, vi är eniga..och jag anklagade dig på lösa boliner..I stand corrected.

        Sen tycker jag att du har lite väl låga tankar om dina meddebattörer ibland. Jag känner ju väl till talet, jag råkar faktiskt beundra Churchill och har läst en hel del av och om honom. Nu blir det din tur att läsa noga:

        Jag skrev:

        “Då föredrar jag Churchills ärliga och enande blood, sweat and tears framför en socialists lögner.”

        Det refererade alltså till vad Churchill hade att erbjuda (plus det lite torrare toil). Jag gillar inte riktigt ordföljden i det exakta citatet riktigt och det fanns dessutom en popgrupp som hette Blood, Sweat and Tears..det ligger bättre i munnen, helt enkelt. Jag brukar vara rätt noga att sätta ut citationstecken när jag citerar exakt och ser du löpande text från mig utan citatationstecken, så är det stor risk att det bara är löpande text från mig 🙂

        Dessutom, om man vill spetsa till det, så var det ju snarast Churchill som med sitt extra “toil” förvanskade tidigare citat som tex Lord Byrons “Blood, sweat, and tear-wrung millions” (1823).

        Men, bäste Per-Albin, poängen var att Per-Albin ljög svenskarna upp i ansiktet (medan Churchill bara erbjöd blod, svett och tårar). Beredskapen var – hur du än försöker vrida på konnationerna – urusel vid krigsutbrottet. Mausergevär till skyttesluskarna som sagt och mycket dålig materiel i övrigt. Flygvapnet försökte desperat upprusta, men när det strax ska bli krig är det givetvis sämsta tänkbara tid att köpa sig ett fungerande flygvapen! Den sorgliga Caproni-historien blev resultatet; italienska skräpplan med vilka svenska politiker skickade ett stort antal svenskar i döden, helt i onödan.

        Sen tycker jag att du kan lägga ner det där snacket om att en 80-åring skulle ha direkt felaktiga minnesbilder. Det finns många 80-åringar som är klarare i knoppen än många flummiga svenska fördummade ungdomar av idag. Vårt minne förändras ständigt, så även ditt Per-Albin, men barndomsminnen är ofta tämligen hårdkodade.

  • HH

    Naturligtvis finns det flera klara röster härovan – Per Albin t ex och den röst som redogjorde för den svenska malmen. Det konstiga är emellertid att allt som skrivs och skrivits om krigsåren ses i ljuset av de allierades seger. Hur var det EGENTLIGEN? Jag är absolut ingen beundrare av tyskarnas rasteorier och fruktansvärda mördande. Men hur mycket förtegs? Hur mycket ville man inte hjälpa till? Och här kommer det viktigaste jag vill föra fram – VI VAR NEUTRALA! Vi tillhörde varken den engelska politiken eller den tyska eller amerikanska, vi var NEUTRALA! Och då spelar det väl ingen roll i det timade skedet om det var tyskar eller engelsmän som fick våra kullager, eller hur? Och om igen – detta sett vid tidpunkten ifråga, inte efteråt.

    F ö ville den dåvarande socialdemokratiska regeringen – närmare krigsutbrottet alltså – inte öka försvarsanslagen. Det här minns jag mkt väl även om jag var liten då. Men framförallt minns jag min fars reaktioner. Han var yrkesofficer.

    Som det skrivits tidigare – vad hade vi att ställa upp med och mot? Bollhuset kan ses som en skam men de vita bussarna som en akt av godhet. Det är lätt att sätta betyg efteråt. Vem sätter betyg på dagens politiker?

    Två andra saker från dagens värld slår mig: stölderna av rara plantor på Botaniska trädgården i Gbg – en oas jag minns. Vem stjäl plantor från en botanisk trädgård? Vad i hel-ete pågår i vårt land. Tjuvar är det lägsta skrå jag vet!

    Nummer två – fortsättningen på dokumentären om Irak-kriget. Ett gigantiskt misstag av amerikanerna kan man förstås säga. Här handlar det inte om vettiga européer… Men framförallt denna uppvisade sörja av misstrogna allianser i detta Mellanöstern. När jag såg detta, bilbomber och ihjälskjutande till höger och vänster, insåg jag plötsligt att de här människorna helt enkelt är bortom all räddning. Och att de förmodligen bara kan styras av en diktator.

    Men jag glömmer inte Halabja…

  • Angela

    HH : “Som det skrivits tidigare – vad hade vi att ställa upp med och mot? Bollhuset kan ses som en skam men de vita bussarna som en akt av godhet. Det är lätt att sätta betyg efteråt. Vem sätter betyg på dagens politiker?”

    Ja, precis. Det vet vi alla som skriver på de fria bloggarna. Ingen kritik får framföras som inte hyllar makthavarna. Och VEM sätter betyg på politiker i en världsregering? Vem kan kritisera den? Ingen! Det är det FARLIGA och HEMSKA med globaliseringen och framdrivandet av en världsstat och världsregering! Hur många har insett det? Naturligtvis vet samhällsvetare det men de tiger, tyst som i graven. Vilka fega uslingar! Lägger man därtill dagens TEKNIK och TEKNIK-UTVECKLINGEN. Vilket SKRÄCK-SAMHÄLLE vi serverar våra barn! Där militären och vetenskapsmän redan nu VARNAR för drönarna som inte ens kommer att styras av människor utan styr sig själva. Hans Corell tidigare rättschef vid FN sa när han fick höra om dokumentären om drönarna (Dokument Utifrån): “Det är ju mord”. Då visste han inte vad nästa steg skulle bli när drönarna avgjorde själva. Ett fruktansvärt scenario som borde få alla att rysa och skaka av skräck!

  • rksmrgs

    @Per Albin

    Kul att du är så intresserad!

    Jodå, det går utmärkt att framställa högkvalitativt stål av “Lapplandsmalm” som du kallar det. Den springande punkten är just smidbarheten, och då särskilt frånvaron av fosfor, som annars gör stålet sprött och “skivigt”. För övrigt är det mer en fråga om kolhalt och legeringsmetaller.

    Här är en länk som mer i detalj beskriver förutsättningarna för stålets olika egenskaper, och metoderna att nå desamma. Håll tillgodo!

    http://www.jernkontoret.se/ladda_hem_och_bestall/publikationer/stal_oc h_stalindustri/jks_utbildningspaket/jkutbpak_del1.pdf

    • Per Albin

      @rksmrgs,

      Kul att du är så intresserad! Stort tack för länk!

      Jag tror på dig och kommer att revidera min historieskrivning och argumentation vad gäller den fosforhaltiga malmen. Några frågor bara: Var det lika lätt att göra högkvalitativt stål av fosforhaltig malm som av annan järnmalm under andra världskrigets dagar? Eller var det förenat med tillkommande arbetsmoment eller kostnader?

      Om man diskuterar Sverige under andra världskriget kan det i vissa fall vara lämpligt att skilja på den mellansvenska malmen och den i Lappland. Därav termen “Lapplandsmalm.

      • Anonym

        Jadå, processen var mycket väl utarbetad, inte minst i Tyskland. Många tyska metallurger under slutet av 18- och början av 19-hundratalet (Adolf Martens t.ex.) hade bidragit till ytterligare utveckling och förfining. Den berömda tyska stridsvagnen Tiger var till stor del tillverkad av högkvalitativt kristallint stål, där järnmalmen säkert haft sitt ursprung i Sverige. Det finns beskrivet hur den amerikanska stridsvagnen Shermans granater helt enkelt studsade mot Tigers pansarplåtar.

  • joffe

    Tack Julia !

    Åter en strålande skrift och sann analys av Sverige av idag.

    Cavatus har rätt. Varje journalist och riksdagsman skulle få en förkortad version av detta sig tillsänd.
    Om det nu kunde hjälpa att väcka dem men jag tror inte det förrän en terrorbomb smäller…

    Jag drömmer mig tillbaka till mitt älskade Sverige på 40-70 talet Resten är en mardröm jag läst om i mitt nya hemland och sett efter åtskilliga återbesök.
    I utlandspress läser vi att Sverige håller på att begå självmord och jag håller med efter att följt utvecklingen på avstånd i trettio år.

  • HH

    Helt riktigt Per Albin (som kanske är socialdemokrat?) så ältar jag vidare om du finner sådana uttryck lämpliga. Vänligen håll en trevligare ton!

    Citat: “Även om statsministern i ett radiotal försäkrade att “Vår beredskap är god”, fanns det stora materiella brister. Av försvarsgrenarna var det endast marinen som hade en någorlunda relevant, om än sliten materiel. Flygvapnet som hade bildats 1926 förfogade inte över några moderna flygplan och armén hade bara erhållit några tiotal stridsvagnar.” Detta om den “enorma uprustningen.” Men vi hjälpte Finland med åtskillig materiel.

    Naturligtvis är jag precis som alla andra människor – d v s vi vill inte ha krig. Bertha von Suttner, Peace Pilgrim och Gandhi är alltfort mina ideal.

    Krokodiler är spännande. Men vill man klappa dem?

  • Jonny

    Européer har en lång, lång tradition av “moraliskt definierade ingrupper”. De som har stort “moraliskt kapital” har lättare att få gehör för sina åsikter – ibland kan de till och med använda moraliserande, utopiskt skitsnack för att krossa faktagrundad, verklighetsförankrad argumentation.
    ( Se: h t t p://www.theoccidentalobserver.net/2013/05/moral-capital/ )

    Den svenska samförståndskulturen i kombination med en normativt moraliserande verklighetsbeskrivning har fått katastrofala konsekvenser.

    —–

    Det här med att se Sveriges handlande under andra världskriget som så fruktansvärt fegt och hemskt – helt enkelt unikt dåligt och förkastligt – känns väldigt svenskt. Danmark eller Norge, Belgien eller Holland, hade
    naturligtvis aldrig använt sig av “eftergiftspolitik” för att hålla sig utanför kriget. Aldrig! Det är bara de fega, korkade, hycklande svenskarna som gör sådant.
    Självspäkande, med tindrande ögon: Hurra vad vi är dåliga! Hurra vad vi är sämst!

    Svennar, alltså. Alltid måste de vara “bäst”.

    • Arvid Falk

      Jonny skriver: “Det här med att se Sveriges handlande under andra världskriget som så fruktansvärt fegt och hemskt – helt enkelt unikt dåligt och förkastligt – känns väldigt svenskt.”

      —–

      Det framstår ff.a. som en berättelse som man skulle vilja veta NÄR den 1. på allvar lanserades och 2. NÄR denna berättalse började läras ut på bred front (t.ex. i skolan).

      Det är mycket osannolikt att det fanns något större gehör på 1950-talet för berättelsen om “Sveriges handlande under andra världskriget som så fruktansvärt fegt och hemskt – helt enkelt unikt dåligt och förkastligt”. Kriget var för nära i tiden. Det fanns alltför många personer med egen insikt ang. hur beskuret Sveriges handlingsutrymme hade varit.

      Den generationen måste därför gå ur tiden innan denna berättelse framgångsrikt på allvar kunde börja läras ut.

      Som S R Larson skriver, så är svenskarna “mer kollektivistiskt lagda än många andra europeiska folk. Det ligger djupt i kulturarvet”. Dagens oreflekterande uppslutning kring denna smädande berättelse om de tarvliga svenskarna känns därför väldigt svensk.

      På denna sajt (obekant för mig) skriver någon:

      “Under lång tid var den dominerande uppfattningen om den svenska politiken under andra världskriget att den hade varit klok och berättigad. De flesta utgick från att det inte fanns mycket en liten stat som Sverige kunde göra i det läge det befann sig i och att eftergifterna till Tyskland var beklagliga men nödvändiga. Den svenska regeringens politik hade gjort det bästa möjliga av situationen och hade stöd av en stor majoritet av befolkningen.

      Under 1990-talet började emellertid denna bild att ifrågasättas. Kritikerna hävdade att de svenska eftergifterna till Tyskland hade varit betydligt större än de hade behövt vara för att hålla Sverige utanför kriget. Sverige hade uppträtt fegt och opportunistiskt, hävdade de..”

      http://www.annefrankguide.net/sv-se/bronnenbank.asp?aid=32810

      Har du (eller någon annan) samma minnesbild, att den här smädeskampanjen mot svenskarna på allvar startade på 1990-talet? (Det sammanfaller isf med att Zarembas och DNs frontalangrepp på svenskarna också är förlagt till 1990-talet.)

    • Arvid Falk

      TILLÄGG

      Notera, att enl. den citerade skribenten ska kampanjen ursprungligen ha haft följande profil:

      “Kritikerna hävdade att de svenska eftergifterna till Tyskland hade varit betydligt större än de hade behövt vara för att hålla Sverige utanför kriget.”

      Idag anser kampanjmakarna snarast, att det var klandervärt (!) av den tiden politiker att försöka hålla Sverige utanför kriget.

      • PisseNisse i Hökarängen

        @ Arvid Falk

        Det kan i sammanhanget vara intressant att uppmärksamma några andra myter som synes hänga samma med den mytbildning du nämner ovan.

        Det brukar ofta i samma veva påstås att det svenska välstånde “plötsligt uppstod” efter 1945 eftersom “Sveriges fabriker ej bombats sönder” och nu stod redo att “producera varor och profitera på Europas olycka” (ungefär). Ofta vill multikulturalister lägga till något om att det i själva verket var stora skaror utländska arbetare som stod för detta välståndslyft, en ren lögn då den stora importen av gästarbetare (från ffa Italien, Grekland, Jugoslavien och Turkiet) kom först senare. Efterkrigstidens första år må ha andats lättnad över att kriget tagit slut, men var välståndsmässigt mediokra. Den ekonomiska återhämtningen var rätt trög och efterkrigsåren plågades av resurs- och materialbrist, valutarestriktioner och många kvarvarande ransoneringar.

        (Det skall dock medges att Sverige faktiskt “utnyttjade” förlorarsidans kvinnor till billigt hushållsarbete; många tusentals tyskor tvingades ta anställning som just hembiträde i svenska familjer. Svensk lagstiftning förbjöd dem att ta andra jobb utan arbetstillstånd.)

  • Rune

    Danmark, Norge, Belgien, Holland, Frankrike, Storbritannien bedrev alla eftergiftspolitik gentemot Tyskland innan Andra Världskriget blev ett faktum.
    Jag har i min ägo Churchills redogörelse över krigets förlopp. Sex band på ca 700 sidor vardera.
    Hitler hade kunnat stoppas redan när han lät besätta Rhenlandet, som var en demilitariserad zon, genom en enkel polisaktion av Frankrike, skriver han.
    Tjeckoslovakien var välförsvarat med en modern krigsindustri och hade med uppbackning från Storbritannien och Frankrike kunnat klara sig. Dessutom var det en militärkupp på gång mot Hitler och hans gäng men denna kupp kom av sig när Chamberlain undertecknade dokumentet i München.
    När krigstillstånd hade inträtt mellan Tyskland och Storbritannien ville Churchill lägga ut minor i några norska fjordar. Men Norge vägrade att gå med på detta.
    Överdriven fredsvilja från Danmark, Norge, Belgien, Holland, Frankrike, Storbritannien hjälpte till att få igång kriget.
    När alla dessa länder mot sin vilja hade blivit indragna så var det för sent för Sverige att göra hjältemodiga insatser.

  • Angela

    I kväll hade SVT Aktuellt ett inslag om det jag tidigare och i denna debatten berättat om ang den hemska framtid som väntar våra barn runt hörnet. Inslaget med intervju med professor Sharkey kommer strax före Kulturnytt i slutet av programmet. Det går också att läsa på svt.se/nyheter Här handlar det om “mördarrobotar” samma sak gäller för drönare. I dokumentären Dokument utifrån berättas om framtida robotar och drönare. Jag rekommenderar er att läsa och se. Inslaget rör sig om 5 min. Intervjun är textad på svenska likaså intervjuer med FN-personal.

    ”Mördarrobotar kan inte hållas ansvariga”

    ”En massa saker kan gå snett” Kritiken är hård mot utvecklingen av ”mördarrobotar” för användning i krig. Professor Noel Sharkey, expert på robotteknik, är djupt oroad över ansvarsfrågan.

    Publicerad 3 juni 2013 – 21:21 – Uppdaterad 3 juni 2013 – 21:22

    Skrev kommentaren på fel krönika. Nu kommer den rätt.

  • Mittiprick

    Journalistkåren har blivit till sagoberättare, och medierna är numera fulla sagor. Sagor som berättar om de goda invandrarna och det goda mångkulturella samhället, visavi de främlingsfientligt inskränkta svenskarna. Sluta lyssna till deras sagor. Du kan använda tiden till något nyttigare och bättre!

    • Tony

      Men dom goda invandrarna blir visst aldrig så goda så att journalisterna vill bo i samma kvarter
      som dom goda, konstigt med tanke på att mångkultur är sååååå berikande!

  • Måste bara få skriva kommentar nummer 100 på den här bloggposten!

    Att Sverige är fredsskadat är ingen nyhet för mig. Jag framhåller och har framhållit det ofta i debatter med medmänniskor och de tittar ofta med höjda ögonbryn på mig. När jag mer ingående börjar förklara vad det innebär och vilka följder det har fått, hummar de tyst medhållande och jag ser att jag sått ett frö.

    Det var ganska längesedan jag sa det till en yrkeskollega. Döm om min förvåning när denna man tar uttrycket i sin egen mun när vi talar som om det kom från hans egen fatabur. Uppenbarligen lyckades jag i min strävan så pass bra att han helt och hållet internaliserade uttrycket i och med att han insåg att det är just så det ligger till med svenskarna.

    Han är svensk själv men har bott och arbetat utomlands i många år i olika länder i Europa, Afrika och Asien. Efter hemflytt för att slippa tråkiga attityder och nedbrytande samhällsslitningar har han börjat inse att splittringen nu även har nått Sverige. Det kan vi tacka politikerna för som, i sin strävan att globalisera Sverige, även sett till att vi fått de negativa sidorna.

  • Marit

    Kjære Julia Caesar !

    Gratulerer med krønika på GoV ! Håper det fortsetter.

    Klem
    fra Marit.

  • HH

    Jonnys ord om “moraliskt kapital” hos vissa fick mig till denna epistel. Ett öppet brev till Per Wirtén som kallar sig författare och frilansskribent och som i Expressen den 2 maj skrev en kria som fyllde mig med verklig förundran.

    Till Per Wirtén!

    Jag har läst vad du skrev i Expressen den 2 maj och om förortskravallerna i Husby. När jag läser närmare på din långa epistel finner jag flera egendomligheter – inte bara de historiska jämförelserna som jag finner olämpliga men också din lilla blinkning med ögat – givetvis antyder du så där i förbigående att du är uppvuxen i en villa och således ljusår från folk och fä i Husby. Men – trumvirvel här! – med din djupgående känsla för människor, din upphöjdhet gör dig nästan till ett helgon. Du FÖRSTÅR på ett annat sätt!

    Inte nog med det. Med Hanna Arendts lilla bok “Om våld” i handen mejslar du fram en osannolik bild av vad som försiggått i Husby. Hanna Arendt skriver om de forna studentrevolterna, Vietnamkriget, raskravallerna i USA och Sovjet-ockupationen av Tjeckoslovakien. Det är den fantastiska bakgrunden du finner i Husby!

    Och nu gör du ett besök, läppjar på en kopp kaffe framför sönderslagna fönster täckta av plywoodskivor, solen skiner och du tycker det är skönt och huliganerna påminner ju bara “om en vilsen virvelvind.”

    Den bestående händelsen för dig var inte de “utbrända bilvraken, stenkastningen och vandaliseringarna”, NEJ! det var att “grupper av människor erövrade sin rätt att tala tillbaka.”

    Per Wirtén, jag tror aldrig jag läst något mer skamlöst i mitt liv! Ett av de utbrända bilvraken tillhörde en rörläggare som betalat för bilen och skulle hämta den för att kunna utföra sitt jobb. Han har inte råd med en bil till! Bilförsäljarens alla bilar, som blev vrak under din sol, var betalda och skulle likaledes hämtas men försäkringen gäller endast till liten del eftersom förövarna inte går att få tag på.

    Och plywoodskivorna på de sönderslagna skyltfönstren där du satt i godan ro och drack ditt kaffe, tillhörde förmodligen den invandrade affärsman som inte heller får allt försäkrat och nu tvingas höja priserna. Han såg mycket deprimerad ut.

    Lägg därtill samhällets framräknade 65 miljoner kronor som det kostat i polis och räddningstjänst – och faktiskt tror jag att du sätter kaffet i halsen.

    Men för all del, Per Wirtén, ta en öl till! Jag bjuder. Men glöm inte sätta på dig foliehatten!

  • Arvid Falk

    @ Per Albin

    Du skriver: “Vår beredskap är god” syftade inte på det militära försvaret. När detta tal hölls, innan kriget brutit ut, hade ordet “beredskap” ännu inte fått de militära konnotationer det fick under krigsåren. Det betydde bara “vi är väl förberedda” i största allmänhet.”

    Här är ett par exempel (från Svenska Akademiens Ordbok) på hur “beredskap” bl.a. har använts:

    “Adelen fick .. befallning, at hålla sig med all sin rustning til häst och fot i beredskap. DALIN Hist. III. 1:416 (1761). Svenske Ståthållarne på Polska gränserna .. måste ständigt vara i beredskap emot anfall. HALLENBERG Hist. 3:90 (1793).”

    “Vid infanteriet bevaka sig 1 till 2 kompanier med en eller flera fältvakter och posteringar, under det att resten af styrkan utför beredskapens åligganden. Instr. f. bevakn.tj. 77 (1881).”

    Det framstår (kanske i synnerhet mot bakgrund av det sista citatet) som osannolikt, att ordet “beredskap” helt skulle ha saknat militära konnotationer före krigsåren (under andra världskriget).

    På nedanstående läsvärda länk citeras Vilhelm Moberg i brev till Olle Holmberg, den 17 maj 1943:

    “Om det är sant vad Du skriver om vårt försvar 1940, så är det för jävligt. Men vems är felet, om icke den mans och det partis, som praktiskt taget har regerat landet alltifrån hösten 1932? Från och med 35 borde dessa män, som alltid skryter av att ‘bäst kunna bedöma läget’, ha förstått vart det barkade hän – eller hur? I slutet av aug. 1939 försäkrade oss P. A. H. i ett tal, att vår militära beredskap var god. Jag i min enfald trodde honom. Jag i min enfald trodde våren 1940 att vi hade goda chanser mot tyskarna. Och jag trodde på P.A. när han 12 april lovade aldrig släppa någon krigförande makts trupp in i landet.”

    Det är imho långsökt att föreställa sig, att Vilhelm Mobergs minnesbild av, hur han tolkade talet, skulle ha förändrats under åren 1939 – 1943.

    P.A.H sa inte, att “vår militära beredskap var god”. Han sa:

    “.. om branden bryter ut måste alla vara på sin vakt. Regeringen har vidtagit alla anstalter för vakthållning och skydd, som nu kan anses påkallade. Dessa komma att utvidgas och stärkas i den mån så befinnes nödvändigt. Vår beredskap är god.”

    Vilhelm Moberg tolkade detta (“vakthållning och skydd”) som syftande på militär beredskap. Det är imo inte en orimlig tolkning.

    http://www.faktoider.nu/beredskap.html

    • Per Albin

      @ Arvid Falk

      Jag gick just in på Snaphanen för att jag erinrade mig att någon hade frågat om andra än han själv hade minnesbilden att nedsvärtningen av Sveriges och svenska folkets agerande under andra världskriget hade börjat på 1990-talet, och fann att det var du. Jag minns 1990-talet hyggligt väl och har samma minnesbild, vilket jag tänkte berätta. Och så visar det sig att du just har skrivit ett inlägg riktat till mig. Jag ska gärna svara, men klockan är rätt mycket, så det får bli i morgon. Hoppas du kan och vill invänta svaret. Jag skriver nu vad jag hade tänkt säga om hur skambeläggandet av Sverige och svenskarna för agerandet under andra världskriget började.

      När muren föll och Sovjetunionen krackelerade började Europa diskutera andra världskriget på nytt. När de sovjetiska historiska lögnerna inte längre backades upp av någon stat, och ingen längre belönade dennas rövslickare i väst, kunde historien tas upp till diskussion på nytt. Andra världskriget visade sig ligga först i den mentala pipelinen, och många böcker därom gavs ut och diskuterades livligt i Europas olika länder. Expressen-journalisten Maria-Pia Boethius, som blivit frilansjournalist, såg tydligen en möjlighet att tjäna pengar genom att bli först i Sverige med en bok i detta åter aktuella ämne. År 1991 gav hon ut “Heder och samvete, Sverige under andra världskriget”. Dess budskap var att Sverige som stat och enskilda svenskar agerat genomruttet under krigsåren. Jag läste boken grundligt några år senare, och fann att den ger intryck av att vara väl reserchad, men att Boethius omdömen om Sverige och svenskarna möjliggörs genom att hon utelämnar en eller flera viktiga saker vid varje tillfälle hon ställer dessa vid skampålen. Helt vanlig ohederlig svensk journalistik alltså, av en typ som sedan översvämmat de svenska pappers- och etermedierna.

      Trots att boken närmast var kvällstidningsjournalistik i bokform blev den startpunkten för en “moraliserande” och fördömande hållning till Sveriges historia under andra världskriget.

      Och så har det fortsatt. Jag kanske får citera ett inlägg som jag tidigare idag framfört på Snaphanen. Det gäller den bok av Klas Åmark som Julia ständigt åberopar som “bevis” för att det offentliga Sverige var lika ruttet under andra världskrigets dagar som nu. Jag citerar mig själv:

      ” … Jag har läst Åmarks bok, och jag har också insett dess vetenskapliga och moraliska brister, vilket du uppenbarligen inte har gjort, och tyvärr inte heller Julia. Därför hoppas jag att Julia läser detta.

      En detalj till att börja med: Har det aldrig slagit dig hur egendomligt det är att boktiteln “Att bo granne med ondskan” har tagits i anspråk för en bok som vill skildra Sveriges tolv år som granne till det nazistiska Tyskland? Vad ska man då kalla en bok om Sveriges 74 år som granne till det kommunistiska Sovjetunionen?

      Nåväl, Åmark konstaterar att man i Sverige först anlade ett “småstatsrealistiskt” perspektiv på Sveriges historia under andra världskriget. Därmed avses bl a de 20 SUAV-avhandlingarna. Från 90-talet – med startpunkt i att Expressen-journalisten Boêthius gjorde ohederlig skandaljournalistik av det historiska skeendet, av ett slag som vi numera ser dqgligen rörande invandringen – övergick man till ett “moraliskt” perspektiv på Sveriges agerande.

      Åmark konstaterar att båda dessa perspektiv är otillräckliga. Rörande det “moraliska” perspektivet konstaterar han bl a att det förutsätter att man också kartlägger och bedömer de sannolika konsekvenserna av ett alternativt handlingssätt.

      Därefter fyller Åmark boken med moraliserande pekpinnar, explicita och implicita, vanligtvis helt utan att uppfylla det av honom själv uppställda kravet att konsekvenserna av ett alternativt handlande ska kartläggas och bedömas.

      Åmark säger sig vara anhängare av ett aktörsperspektiv men tar fantastiskt lätt på hur aktörerna – t ex den svenska regeringen – uppfattade situationen och riskerna när man agerade i specifika fall, t ex när man beslöt släppa igenom permittenttrafiken. Gör man inte det är risken oerhört stor att läsaren gör det som Åmark också varnar för, tolkar gårdagens agerande utifrån dagens verklighet, dagens kunskap och dagens värderingar.

      Det räcker faktiskt att åberopa Åmarks egen kritik mot en moraliserande historieskrivning för att ifrågasätta hans bok. Boken är ju ett politiskt beställningsjobb, initierat av Göran Persson och fullföljt under Fredrik Reinfeldt. Jag uppfattar Åmarks här nämnda invändningar mot en moraliserande historieskrivning som en vetenskapsmans brasklappar. När han levererat dem, tämligen undanskuffade i texten, struntar han i dem och kör vidare med det som politikerna vill ha, nämligen en skildring av Sverige under andra världskriget som underlättar nedmonteringen av det svenska samhället och införandet av det multikulturella paradiset.

      I väsentliga delar är Åmarks bok exempel på samma hycklande moralism som vi dagligen ser rörande “ensamkommande flyktingbarn” m m, m m, m m.” Slut citat.

      • Per Albin

        Bäste Arvid Falk, och PisseNisse om du läser detta,

        Det finns en disputerad historiker som har skrivit om det tal av Per Albin Hanssons som vi diskuterar här. Jag rekommenderar hans kartläggning och analys. Återfinns i:
        Gunnar Richardson: Förtroligt och hemligt, Carlssons 2007, Del II, Per Albins “beredskap” – den var faktiskt god! (sid 94 – 124).

        Därutöver har jag en hel att tillägga, men denna fantastiskt vackra sommar- och nationaldag och -kväll har jag inte kunnat förmå mig till att sätta mig vid datorn, mer än den korta stund det tagit att skriva detta. Jag återkommer i morgon!

        • Per Albin

          @ Arvid Falk och PisseNisse,

          Fortsättning från i går.

          Gunnar Richardson gör en grundlig, seriös analys av PAH:s yttrande ”Vår beredskap är god”. Han läser och analyserar givetvis hela talet, han sätter in det i sitt sammanhang, han undersöker hur samtidens uppfattade det och kommenterade det, han belägger den betydelseglidning för ordet ”beredskap” som ägde rum i Sverige efter andra världskrigets utbrott, han drar slutsatser om vad PAH syftade på, och han konstaterar att PAH talade sanning. Den beredskap PAH talade om var god.

          Talet hölls på Skansen söndag 27 augusti 1939 och sedan även i radion på kvällen. Det refererades och kommenterades av praktiskt taget alla tidningar. INGEN UPPFATTADE DET SÅ SOM NI VILL UPPFATTA DET. INGEN TOLKADE IN NÅGOT PÅSTÅENDE OM ATT SVERIGES FÖRSVAR VAR STARKT.

          Nu säger ni – och tyvärr också Julia – naturligtvis att de där pappskallarna som levde i Sverige 1939 begrep ju ingenting – det är ni som begriper vad PAH menade, och ni tycker det är jättekul att ställa Sveriges förflutna vid skampålen, därför ljög PAH hela svenska folket rakt upp i ansiktet!

          Richardson belägger betydelseglidningen – från att ”vara beredd”, ”vara förberedd” till ”bedriva militär verksamhet” bl a genom en analys av vad som sades i riksdagens talarstolar (första och andra kammaren). Ungefär ett år efter PAH:s tal var det nya språkbruket etablerat, enligt vilket ”beredskapen” syftade på försvaret och en ”beredskapsman” var en militär.

          Så länge beredskap handlade om att vara beredd eller förberedd hade ordet givetvis tillämpningar inom alla livets områden, även inom försvaret.

          Något Richardson inte tar upp, men som jag menar är viktigt, är att varje uppmärksam tidningsläsare 1939 visste hur det var ställt med det svenska försvaret OCH att alla politiskt intresserade, och givetvis alla politiker, militärer, journalister m fl visste att den person som var huvudansvarig för den svenska nedrustningen och det bristfälliga försvaret var just Per Albin Hansson, som var försvarsminister i Brantings sista regering och därmed huvudansvarig för 1925 års försvarsbeslut. Det hade därför varit politiskt självmord flera gånger om ifall just PAH hade påstått att Sverige hade ett starkt försvar. Den politiska opposition som 1925 och därefter hade yrkat på större försvarsanslag men fått nej av PAH hade tagit heder och ära av honom.

          Det tal av PAH vi diskuterar här blev sannerligen inte något politiskt självmord. Det var precis tvärtom. PAH åtnjöt mycket stor respekt och ett mycket stort förtroende hos stora delar av befolkningen. Socialdemokraterna gick 1940 till val med en valaffisch som bara visade PAH:s ansikte – ingen partibeteckning! Och (s) fick 54% av rösterna i riksdagsvalet 1940 vilket fortfarande är all-time-high, främst p g a det mycket stora förtroende svenska folket hyste för PAH. Han ljög inte, han hade inte ljugit i augusti 1939, han sa som det var. Det var uppenbart att han hade önskat nedskärningar av försvaret i det läge som rådde efter första världskriget – ”aldrig mera krig” och tillkomsten av Nationernas Förbund som instrument för att lösa konflikter med fredliga medel – för att kunna genomföra mycket angelägna förbättringar för de mindre bemedlade klasserna i Sverige, och att han ändrade kurs när det blev nödvändigt.

          Sveriges upprustning under åren 1940-45 under PAH:s politiska ledning torde sakna motstycke i världshistorien. Jag har till andra debattörer ovan nämnt att Sverige mot slutet av kriget ansåg sig ha kapacitet att angripa och besegra de tyska ockupationstrupperna i Danmark och Norge, och hade noggrant utarbetade planer för att göra detta om det hade behövts (tyskarna var inställda på att fortsätta göra motstånd i ”Festung Norwegen” som var i det närmaste ointaglig, men Sveriges hållning fick dem att ändra sig). Dick Harrisson anser att Sverige mot slutet av kriget hade kapacitet att angripa Tyskland!

          Richardson visar att det PAH syftade på var Sveriges och regeringens handlingsberedskap. Regeringen var utomordentligt handlingskraftig och väl förberedd för att hantera t ex livsmedelsförsörjningen om störningar i handeln uppstod, t ex genom att krig utbröt. Under första världskriget – som var i gott minne – hade hungerkravaller utbrutit p g a att alltför stora delar av den svenska livsmedelsproduktionen exporterades eller gick till svartabörshandel. PAH:s regering hade just vidtagit åtgärder för att undvika en upprepning.

          Detta inlägg är redan långt, så jag tar mig friheten att inte ta upp varje detalj ni anfört. Men om det är nödvändigt diskuterar jag gärna vidare. Ni har fel på varje punkt och ni – och Julia – bidrar därmed, tyvärr, till den helt obefogade nedsvärtningen av Sveriges förflutna.

        • PisseNisse i Hökarängen

          @ Per-Albin

          Helt kort bara några punkter för att (för min del) försöka låta detta sidospår få vila vid en (s)toppbock:

          * Du har helt missuppfattat – eller ej noga läst – mina tidigare inlägg. Jag kritiserar EJ den av samlingsregeringen förda politiken. Här har Ceasar och jag olika uppfattningar.

          Jag anser att man skall vara mycket försiktig med att bedöma den då förda politiken med dagens glasögon och med facit
          i hand. Den förda politiken var sannolikt den minst dåliga med tanke på omständigheterna = den sits tidigare regeringar
          försatt Sverige i. Med en hel del skicklighet och ännu mera tur klarade man skivan.

          * Det jag däremot kritiserat var Per-Albins taktik att ljuga för svenskarna. Antisocialisten Churchill valde motsatsen; att säga
          som det var. Båda lyckades ena sina befolkningar, men socialisten Per-Albins lögn är bara en i raden av de grova lögner SAP
          serverat svenskarna genom åren. Erlander och Palme fortsatte traditionen att ljuga svenskarna rätt upp i ansiktet.

          * Även om du nu håller en hyfsad ton, Per-Albin, så använder du dig av småfula debattknep som halmgubbar och “cherry picking”
          Men en historiker som händelsevis råkar tycka som du har givetvis inte patent på krigstidens konnotation av “beredskap”. Du har inte vederlagt Falks inlägg med bland annat hänvisning till Mobergs samtida korrespondens.

          * Du verkar nu ha lagt ner snacket om att 80-åringar inte kan vara klara i knoppen. Bra. Jag kan ju i sammanhanget berätta att jag
          har tillgång till just vitala 80-plussare. Det dyker då och då för mig upp detaljfrågor om denna tidsperiod, tex hade jag nyligen frågor om shampoo under kriget och tiden närmast efter (detta var en övergångstid då bättre shampoon höll på att ersätta äldre tiders mindre goda). Anekdotiskt kan jag berätta att jag fick mycket klara och koncisa svar beträffande detta spörsmål!

          PisseNisse over and out! 🙂

  • Lars, Sala

    Bra Julia Caesar, håller med i allt, inklusive valda citat från Margaret Wente, Eva Agnete Selsing, m.fl. ! Jag skulle bara vilja tillfoga något om den mekanism som vidmakthåller och vidareutvecklar vårt samhälle på det sätt som du och andra beskrivit och som allt fler svenskar känner sig främmande i.
    Från ett välfärdssamhälle med en skola i världstopp, ett socialt välfärdsprogram utan motstycke, ett land präglat av hög grad av solidaritet jämfört med omvärlden och en långtgående kulturell gemenskap.
    Till ett samhälle med accelererad vandalism och huliganism i form av organiserade upplopp (ofta via sociala media) med stenkastning, nedbränning och kriminalitet, med ständiga konflikter i invandrartäta områden, med åsidosättande av grundläggande rättsprinciper som vår likhet inför lagen, långtgående korruption, stigmatisering av dem som vågar ifrågasätta invandringspolitiken….
    En förvandling som startat sedan drygt fyra decennier, först i blygsamt tempo med kommunalisering av skolor och nivellering av den lägre utbildningen, men snart i ett allt intensivare tempo där mångkultur med exceptionell invandring som medel kom att bli det över allt härskande begreppet.

    Mekanismen då? Hur har denna gigantiska omstrukturering kunnat ske? Och hur kan det fortgå?
    De som förespråkar fortsatt massinvandring till Sverige kan indelas i tre delvis överlappande kategorier:
    de som gör det av humanitära/ideologiska skäl,
    de flyktingar och invandrare som gör det i snävt egenintresse och
    de som gör det av strikt ekonomiska skäl.
    Till detta kommer det stora flertalet, som förhåller sig motvilliga men passivt positiva. Den tysta majoriteten.

    Den ekonomiskt motiverade gruppen är en mycket liten grupp makthavare som motiveras av att en åldrande befolkning inte utgör ett tillräckligt underlag för intensifierad konsumism, som är en förutsättning för att hjulen ska snurra i landet, att befintliga företag ska växa och nya företag ska etableras. Detta kan ha ett egenvärde för de relativt få som beredes arbete eller fortsatt arbete inom företgassektorn. Men de som verkligen tjänar på detta är ett litet privilegierat fåtal bland den ekonomiska och politiska adeln.
    Senaste decenniet i USA tjänar som ett belysande exempel. De som har berikat sig är storföretag och personer inom det politiskt-ekonomiska toppskiktet. Det visas förtjänstfullt i nobelpristagaren Joseph Stiglitz bok ”Freefall. Free markets and the sinking of the global economy” (Penguin Books 2010). Gemene man har tvärtom fått en minskad reallön i USA men lyckats bibehålla och till och med utöka sin konsumtion fram till slutet av 2007 tack vare en lånekarusell baserad på i första hand inteckningar i bostäder. Storföretagen berikade sig under den fortsatta aningslösa konsumismen. Produktiviteten minskade men följdes inte av att man rättade munnen efter matsäcken, utan tvärtom fortsatte en ökad konsumtion. Resultatet vet vi. Den ödesdigra bostadsbubblan som tvingade tiomiljontals vanliga människor i USA från hus och hem under 2008, 2009, 2010 och som fortsätter än idag. De politiska beslut som var nödvändiga då bubblan väl sprack uteblev. Företag och banker hölls om ryggen av makthavarna och småfolket fick ta de avgörande stötarna.
    Och naturligtvis blev toppskiktet, nomenklatura, berikat, både ekonomiskt och med utökad makt.
    Sverige är inte USA, finanserna är sundare men processen densamma. Bibehåll, helst öka konsumtionen. Här har man valt att i första hand satsa på invandring, under senare år flyktingmottagning av runt hundratusen utomeuropeer per år. Våra hemmabaserade företag kan därmed försäkras en fortsatt god och växande marknad, makthavarna konsoliderar sin ställning, vilket naturligtvis ytterligare förstärks av att av att multinationella företag och utländska storkoncerner kan känna tillförsikt med den svenska utvecklingen, köpa svensk mark och koncessioner.
    Så att det handlar om några tusental personer inom det svenska politiskt-ekonomiska toppskiktet.
    De som berikar sig alltså.
    De som själva är föremål för invandringen, flyktingarna, är lättare att förstå för en person med normal moraluppfattning. Det är klart att man i första hand vill värna om sig själv och den närmaste kretsen. Om möjlighet finns…
    Det handlar om många av de med utländsk bakgrund i Sverige. De senare utgör totalt en icke föraktlig andel på uppemot 20% av befolkningen idag. Och då talar vi bara om utländsk bakgrund i Statistiska Centralbyråns bemärkelse: Utländsk bakgrund har personer som är utrikes födda eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar. Tredje generationens invandrare är alltså exempelvis inte inräknade. Naturligtvis inte heller alla de s.k. ”papperslösa”, d.v.s de illegala invandrarna.
    Den som är intresserad av detaljer kan se t.ex. wikipedia eller http://scb.se.

    Personer som av humanitära/ideologiska skäl förordar fortsatt massinvandring tillhör en icke obetydlig del en intelligentia, som dessvärre under utbildning och karriär blivit systematiskt indoktrinerade och missledda. Det handlar om ett stort antal journalister men även lärare och ledare inom flertalet folkrörelser. Och det handlar naturligtvis om de hundratusen politiskt aktiva på lägre nivåer inom alla etablerade partier. Och det handlar om människor inom förvaltning och rättsväsen, ja idag även om personal inom det militära. Och det handlar om många av oss vanliga knegare som på olika sätt knutit vänskaps- eller släktband med ”flyktingar”..
    Inom denna kategori ryms några hundratusen aningslösa eller missledda etniska nordbor.

    Återigen vad är det som egentligen är mekanismen i denna förvandling av Sverige till en ny kandidat för etnisk rensning och folkmord?
    Accelererad konsumism, som nödvändigtvis innebär en rovdrift på befintliga resurser.
    Och som sagt, de enda bland vår etniskt nordiska befolkning, som berikas av denna utveckling – naturligtvis i humanismens namn – är en maktelit, vars antal kan uttryckas med fyra digitala siffror!

    Hur fungerar det?
    En förutsättning är naturligtvis tillgången till den lagstiftande makten och att man därmed kan ändra regelverk så att man kan påbjuda en immigration och exploatera de drygt hundratusen främlingar som kommer till landet varje år. ”Human flyktingpolitik” eller ”Bekämpande av arbetslöshet bland de mest utsatta” kallar man det. Men det förhållande att frälset därigenom får tillgång till nya marknader och gratis arbetskraft i aldrig sinande ström liknar nästan en tanke. Och det mediala stödet flödar i strida strömmar, avbrutet endast undantagsvis då någon trampat alltför grovt i klaveret. Då kan det hela förbytas i ett medialt drev. Händer då och då men bara i en liten bråkdel av alla fall.
    Så snart flyktingarna ankommit kan den smarte lokalpampen hyra ut bristfälliga inkvarteringar till skyhöga priser till Migrationsverket. Kontrollera gärna i din kommun vilka det är som äger flyktingförläggningarna. Namnen lär komma igen i flera steg i den kedja av företag som har till nominell uppgift att integrera dessa stackars människor. Men där aktörernas verkliga syfte är att berika sig själva på pengar och makt. Företagsinriktning: prisdumpade insatsvaror till industrin eller rena konsumtionsvaror. Och, självklart, gratis arbetskraft tills nästa kontingent ”flyktingar” anländer.
    Att frälset med denna politik skapar tilltagande fattigdom och alienation bland befolkningens majoritet bekymrar inte dessa damer och herrar. De har ju full kontroll över samhällets repressiva organ (polis, militär, etc), över de ekonomiska resurserna och, inte minst, över i stort sett alla media. Och inte sällan ordnar de för sig själva och de närmaste trygghet i form av väpnade säkerhetsvakter och hem i ”fina områden” eller rent av i inhägnade och säkrade områden, ”gated communities”.
    Sällan eller aldrig bosätter sig kommunalråd och andra pampar i problemområden som Alby, Rinkeby, Tensta (Stockholm), Bergsjön, Biskopsgården (Göteborg), Möllevången, Sorgenfri, Sofielund eller Rosengård (Malmö). Endast fem av våra 349 riksdagsledamöter (1%) bor i sådana områden [, nämligen Mehmet Kaplan (Mp), Edip Noyan (M), Abdirizak Waberi (M), Hillivi Larsson (S) och Amineh Kakabaveh (V)]. Men det är hit och till liknande områden som en stor andel av ”de nya svenskarna” hänvisas. Så gör vårt korrupta frälse utan att rodna…

  • Pingback: Svenskhet | Jan Millds blogg()

  • Pingback: Fortsatt grundkursarbete | Jan Millds blogg()

  • Pingback: Weimar-Sverige: Den gode vold « Snaphanen()