Av Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Vi är alla produkter av evolutionen, ända ned på cellnivå perfekt anpassade till klimatmässiga och andra faktorer i de miljöer där vi föds. Men vad händer när vi rubbar evolutionens lagar? När stora migrantströmmar flyttar till länder med helt annorlunda förutsättningar? Eller när man påtvingas ett annat kön än det man är född till? Området är minerat med starka tabun. Sedan andra världskriget har vi blivit indoktrinerade med den ideologiskt betingade myten att det inte existerar några raser och därför heller inga rasskillnader. Dominerande vänsterdebattörer över hela världen styr debatt, forskning och politiska beslut genom att påstå att ras och kön är sociala konstruktioner och att vi alla är lika. Alla andra ståndpunkter – även vetenskapliga och objektiva fakta – stämplas som rasism eller högerextremism. I några krönikor försöker jag beskriva människans utveckling ur evolutionens perspektiv och visa vad som händer när vi går emot evolutionens lagar.

Ett lands välstånd bygger framför allt på två saker: råvarutillgångar och mänsklig förmåga. Det vet alla. Alla vet också att människor är olika begåvade. Trots att IQ (intelligenskvot) är en av nyckelfaktorerna bakom hur vi bygger våra samhällen är det absolut tabu att tala om det – ännu mer tabu än det var att prata om sex i det viktorianska England. Oviljan att tala om IQ och låtsasleken att alla människor är lika leder de europeiska länderna mot självdestruktion och självutplåning. Den massiva invandringen från låg-IQ-länder i tredje världen förändrar för all framtid mottagarländernas genomsnittliga IQ och därmed också ekonomi, välfärd och på sikt möjligheten att bibehålla ett demokratiskt statsskick. Få om ens några länder lyckas skapa eller upprätthålla demokrati när landets genomsnittliga IQ sjunker under 90. Aktuella exempel är Egypten och Syrien.

Ändrad demografi handlar inte om hudfärg. Det handlar om att bryta sönder och byta ut en etniskt homogen befolkning – som de nordiska länderna hade för bara 50 år sedan – mot en genetiskt, kulturellt, socialt och ekonomiskt omstörtande förändring som följer av massinvandring från outvecklade och dysfunktionella låg-IQ-länder.

Diagrammet visar FN:s Human Development Index (HDI) för de länder som utrikes födda invånare i Sverige kommer ifrån. Det visar också hur andelen utrikes födda från länder med mycket högt HDI har minskat kraftigt sedan 1960 (då invandringen främst kom från europeiska länder).

Varför reser sig inte Afrika ur sitt elände?

Hur kommer det sig att Afrika inte någonsin tycks kunna resa sig ur sitt elände trots rika naturtillgångar och ett varmt klimat, och trots att miljarder och åter miljarder i utländskt bistånd vräks över kontinenten? Forna tiders kolonialisering brukar anges som orsak. Men de afrikanska ekonomierna har gått kräftgång sedan européerna drog sig tillbaka. Försummelse, korruption och förfall kan ses överallt i Afrika och stora delar av Västindien.

“Jag är pessimistisk med tanke på Afrikas utsikter. Alla våra sociala initiativ utgår ifrån att deras intelligens är densamma som vår, samtidigt som alla undersökningar visar att den inte är det”

sa en av världens mest kända vetenskapsmän, Nobelprisvinnaren James Watson i en intervju i Sunday Times i oktober 2007. Tillsammans med Francis Crick upptäckte han 1953 DNA-molekylens struktur, av många räknat som 1900-talets viktigaste vetenskapliga upptäckt. Han var 1988-92 ledare för ett av de mest prestigefyllda vetenskapliga projekten någonsin, “Human Genome Project”, kartläggningen av det mänskliga genomet som avslutades 2001.

“Folk förväntar sig att alla är lika”

“Folk förväntar sig att alla är lika” sa Watson i intervjun. Sedan tillade han något som han bittert fick ångra: “men folk som måste förhålla sig till svarta arbetstagare vet att det inte stämmer.”

Uttalandet väckte proteststormar och fördömdes över hela världen som rasistiskt. Englands Equality and Human Rights Commission övervägde att dra saken inför domstol, och Federation of American Scientists beskyllde Watson för att “använda sin unika position till att gynna personliga fördomar som var både rasistiska och ondsinta, och utan vetenskapliga belägg”.

Proteststormarna mot James Watsons uttalande ledde till att han omedelbart fick lämna sin tjänst som chef för Cold Spring Harbor Laboratory i delstaten New York.

Afrikaner har lägst genomsnittlig IQ i världen

Tidigare hade James Watson skrivit i sin självbiografi:

“Det finns ingen grund till att tro att den intellektuella förmågan hos folk som har varit geografiskt åtskilda under evolutionen skulle visa sig ha utvecklats identiskt lika.”

Watson hade rätt. Afrikaners genomsnittliga IQ är lägst i världen, kring 70. Hur obehagligt vi än tycker att det är finns det i dag flera hundra vetenskapliga studier som visar samma sak. (Att ett värde är genomsnittligt innebär att lika många ligger över som under genomsnittet. Det finns alltså stor individuell variation, och det finns högintelligenta och lågintelligenta i alla folkgrupper).

Och det finns, precis som James Watson skrev, ingen anledning att tro att den intellektuella förmågan, eller för den delen andra egenskaper hos olika folkgrupper som har varit geografiskt åtskilda under evolutionens mångtusenåriga historia skulle ha utvecklats identiskt lika. Både kulturer och det mänskliga genomet förändras genom evolutionen inför de krav som ställs av skilda geografiska, klimatmässiga och andra förhållanden. Ett exempel är olikheter i hudfärg som anpassning till ett soligt eller solfattigt klimat.

Samband mellan IQ och länders ekonomi

Finns det ett samband mellan Afrikas låga genomsnittliga IQ och kontinentens fattigdom, svält, stamkrig och religiösa krig, analfabetism, folkmord, primitiva seder som könsstympning, tro på häxkonst och medicinsk underutveckling? Varför är somliga länder välmående medan andra är fattiga?

Britten Richard Lynn, professor i psykologi, och finländaren Tatu Vanhanen, professor i statskunskap har undersökt sambanden mellan länders ekonomi och invånarnas IQ, först publicerade i boken “IQ and the Wealth of Nations” 2002, senare i “IQ and Global Inequality” 2006. Kartan här ovanför visar genomsnittlig IQ i de undersökta länderna; högst i Ostasien, medel i USA, Kanada, Europa och Ryssland och lägst i Afrika.

Resultaten väckte det obligatoriska raseriet

Författarna kunde visa ett starkt samband mellan olika länders genomsnittliga IQ och deras välstånd, mätt i inkomst per capita, livslängd, arbetslöshet, läskunnighet och grad av demokrati. De drar slutsatsen att skillnaderna mellan länders välstånd har samband med ländernas medel-IQ. Ju lägre genomsnittlig IQ hos ett lands befolkning, desto sämre utvecklat land.

Det hade inte varit politiskt opportunt att jämföra de här parametrarna tidigare, och det var det fortfarande inte. Eftersom Lynn och Vanhanen var de första forskare som kunde visa sambandet mellan nationell ekonomi och genomsnittlig IQ väckte deras resultat naturligtvis det obligatoriska raseriet hos människor som föredrog att även i fortsättningen inte vilja veta varför vissa länder är rika och andra fattiga. Med andra ord den traditionella vetenskapliga striden när forskare presenterar nya rön.

Ostasien i IQ-toppen, Afrika i botten

Richard Lynn och Tatu Vanhanen kunde också visa stora skillnader i genomsnittlig IQ i de undersökta länderna. I samtliga gjorda IQ-undersökningar toppar ostasiater (orientaler) med högst genomsnittlig IQ, och det bekräftades även i Lynns och Vanhanens resultat. De sex ostasiatiska länderna Kina, Japan, Taiwan, Hong Kong, Singapore och Sydkoréa har alla en genomsnittlig IQ mellan 105 och 108. De 29 europeiska länderna har mellan 92 och 102, medan de 19 afrikanska länderna söder om Sahara har mellan 59 och 73.

Ungefär tio år tidigare, 1995, hade en av världens mest utskällda forskare, J. Philippe Rushton (1943-2012), professor i psykologi vid University of Western Ontario, Kanada, chockat världen med boken “Race, Evolution and Behavior. A Life History Perspective” där han gör en omfattande kartläggning av olika etniska grupper och skillnaderna mellan dem. Jag återkommer till honom. En förkortad version av boken kan laddas ned här.

“The Bell Curve” chockade världen

Det var samma värld som inte på långa vägar hade hunnit hämta sig efter den chock som mastodontverket och bestsellern “The Bell Curve” av Richard J. Herrnstein och Charles Murray förde med sig när den kom ut året innan, 1994; åttahundrasjuttiotvå sidor fullpackade med statistik över sambanden mellan intelligens, ras och klass hos USA:s befolkning. Herrnstein och Murray kunde visa på stora skillnader i genomsnittlig IQ. Vita amerikaner av europeisk härstamning har IQ 100, afroamerikaner 85 och orientaler 106. Personer med IQ 75 (strax över gränsen för psykisk utvecklingsstörning) utgör 25 procent av svarta amerikaner, men bara 5 procent av vita.

IQ-skillnaderna mellan svarta och vita var inget nytt. De var kända sedan tidigare. Det som utlöste de mest vredgade protesterna var Herrnsteins och Murrays hypotes att skillnaderna kunde ha en genetisk förklaring. IQ-gapet mellan grupperna hade nämligen visat sig bestå över tid, trots stora förbättringar i den svarta befolkningens levnadsvillkor.

Världens främsta forskare till motattack

Kombinationen ras, ärftlighet och intelligens är ett getingbo där var och en som hittills har satt sin fot har blivit rejält stungen. I New York Times kallades “The Bell Curve” “raspornografi”, och övriga media hakade på drevet.

Boken utlöste ett sådant jordskred av mediaprotester att 52 av världens främsta intelligensforskare fann sig föranlåtna att slå tillbaka. De lät den 13 december 1994 publicera ett uttalande, “Mainstream Science on Intelligence”,  i Wall Street Journal, som kraftfullt och utifrån belagda vetenskapliga fakta backade upp Charles Murray och de publicerade resultaten i “The Bell Curve”. (Richard J. Herrnstein hade hunnit avlida innan boken kom ut).

Ändå hade Herrnstein och Murray utifrån sitt enorma material bara dragit den modesta slutsatsen att det verkar sannolikt att både gener och miljö har något att göra med rasskillnaderna. Att det genetiska arvet har mycket stort inflytande har visats i mängder av adoptionsstudier. Både svarta och orientaliska barn som placeras i vita medelklassfamiljer behåller den IQ som är typisk för deras etniska grupp. Idag vet vi att intelligens är ärftligt betingad till mellan 50 och 80 procent.

Egentligen börjar alltihop med synålen

Egentligen börjar historien om människors olika utveckling, inklusive IQ-skillnader, med en synål. Synålen som symbol för mänsklig uppfinningsrikedom och intelligens. Arkeologer har funnit synålar, gjorda av djurben, från den tid för cirka 40 000 år sedan när grupper av människor vandrade ut ur mänsklighetens vagga, Afrika, mot det som i dag är Nordostasien och de nordiska länderna.

Men vi ska gå ännu längre tillbaka, till den tid för cirka 200 000 år sedan när våra förfäder Homo sapiens började utvecklas från aporna i östra Afrika, enligt den teori om arternas uppkomst som Charles Darwin  lanserade redan 1859. Modern forskning har gett Darwin rätt. Att förfäderna till den moderna människan såg dagens ljus i Afrika är numera de flesta forskare inom olika discipliner – arkeologer, genetiker och palenteologer – överens om.

Splittring av människosläktet i två etapper

För ungefär 100 000 år sedan började vandringen ut ur det afrikanska paradiset, i första etappen till Mellanöstern. Det var den första uppdelningen av människosläktet, och där startade den genetiska utvecklingen av olika egenskaper hos dem som lämnade Afrika och de som stannade kvar. Om man tänker den hypotetiska tanken att alla hade stannat kvar i Afrika skulle alla fortfarande ha varit mörkhyade, och bara lokala genetiska och kulturella variationer skulle ha uppstått. Mängder av fynd på olika vetenskapliga områden styrker “Out of Africa”-teorin.

För ungefär 40 000 år sedan skedde nästa delning. Då vandrade grupper av människor vidare från Mellanöstern mot Ostasien och det som i dag är Europa. De blev förfäder till dagens orientaler och européer/kaukasier. När de slog sig ned i trakter med arktiskt klimat mötte de svårigheter som ställde dem inför hårda existentiella prov. De måste hitta på nya sätt att finna föda, och spara och lagra mat till vintern. De måste skapa verktyg för att kunna fiska och jaga, och de var tvungna att bygga bostäder som skyddade mot kyla, snö och vindar.

Arkeologiska fynd har visat att husen ofta byggdes av mammutben och grävdes ned i marken för att ge mesta möjliga isolering mot kyla. Eldstäder och enkla lampor som eldades med djurtalg gav värme och ljus under den kalla vintern. Människorna måste också kunna tvinna rep till nät att fånga djur i och lära sig tillverka kläder för att inte frysa. Det är här synålen kommer in i historien. För att kunna fästa ihop djurhudar till värmande kläder tillverkade man synålar av djurben och “tråd” av senor. Uppfinningen av synålen vittnar om utvecklad smartness.

Kallt klimat tvingade fram mental utveckling

Allt fler forskare är övertygade om att det var det kalla klimatet som selekterade för högre intelligens. De nya och stora utmaningar som utvandrarna till arktiska trakter ställdes inför krävde både fysiska och psykiska förändringar som utvecklades av evolutionen under tiotusentals år, bland annat i form av större hjärna, långsammare fysisk tillväxt och lägre halter av könshormoner – vilket resulterade i mindre våld och aggressivitet, mindre sexdrift, mer planering och framförhållning, färre barn och större familjestabilitet. I det kalla klimatet behövdes båda föräldrarna för att skydda och ta hand om barnen.

Människor började alltså utveckla högre kognitiv förmåga när de vandrade ut från Afrikas sol och värme. En anpassning till kallt solfattigt klimat medförde också en eller flera genetiska förändringar som under loppet av tiotusentals år ledde till lägre grad av hudpigmentering och ljusare hy. Detta för att mäniskorna lättare skulle kunna bilda livsviktigt D-vitamin i huden.

Miljoner människor dog genom det naturliga urvalet

Nordborna och ostasiaterna var helt enkelt tvungna att utveckla sin mentala kapacitet för att överleva. Med låg IQ har man svårt att långtidsplanera och kan glömma att spara mat till vintern, ordna varma kläder och en bostad som skyddar mot kylan. Miljoner människor som inte klarade det arktiska klimatets krav gick under genom evolutionens naturliga urval. Kvar, med möjlighet att få barn och sprida sina gener, blev de bäst anpassade – de mest intellektuellt utvecklade människorna.

“Denna urskiljningsprocess ligger bakom de intelligensskillnader vi ser i dag – med en genomsnittlig botten-IQ i Afrika på 70 och en topp-IQ på 105 i de nordasiatiska länderna”

skriver Helmuth Nyborg, professor emeritus i utvecklingspsykologi vid Aarhus Universitet, i Dispatch International.

I Afrika fanns värme och mat tillgängligt året runt

I Afrika fanns värme och mat tillgängligt året runt. Därmed fanns inte samma evolutionära incitament att utveckla högre intelligens. Istället innebar och innebär fortfarande tillvaron i Afrika andra problem, som torka, tropiska sjukdomar och hög barnadödlighet. I länderna söder om Sahara dör ett av åtta barn innan de fyller fem år. På den afrikanska kontinenten blev överlevnadsstrategin därför att föda många barn. Fortfarande föds i genomsnitt fem barn per afrikansk kvinna.

Det afrikanska barnafödandet är högst i världen och har tvingat FN att uppdatera sina beräkningar för befolkningstillväxten. År 2100 beräknas nära 11 miljarder människor leva på jorden. Det är drygt 680 miljoner fler än den siffra som presenterades för två år sedan. Enligt den nya beräkningen kan antalet människor boende i Afrika komma att nästan fyrdubblas till år 2100.

Stora skillnader mellan tre huvudgrupper

De skillnader som J. Philippe Rushton kunde visa i boken “Race, Evolution and Behavior” 1995 var resultatet av tjugo års forskning. De vederlade det populistiska påståendet att rasskillnader – om de över huvud taget finns – bara är “skin deep”. Rushton hade undersökt faktorer som genomsnittlig IQ, hjärnstorlek, skelettutveckling, motorisk utveckling, hormonnivåer, tidpunkt för könsmognad, reproduktionsmönster, impulsivitet, aggressivitet, laglydnad och äktenskapens hållbarhet. Resultaten visade att de tre huvudgrupperna vita, svarta och orientaler skiljer sig åt i en mängd avseenden, och skillnaderna följer ett mönster där orientaler och svarta genomgående placerar sig i var sin ytterkant och vita i mitten.

Gruppindelningen är ingenting som Rushton hittat på. Den finns i UNESCO-dokumentet “Statement on the Nature of Race and Race Differences” från 1951. Skillnaderna, menade Rushton, kan förklaras med att splittringen mellan de som stannade kvar och de som vandrade ut ur Afrika skedde först, nästan dubbelt så tidigt som uppdelningen mellan vita och orientaler.

Mer testosteron – mer aggressivitet och kriminalitet

Orientaler har enligt Rushtons data, precis som i mängder av andra undersökningar, högst genomsnittlig IQ med ett medelvärde på 106, afroamerikaner lägst (85) och vita ligger mittemellan med 100. Svarta barn föds en vecka tidigare än vita men är ändå fullgångna och mognar fysiskt tidigare än vita, som i sin tur mognar tidigare än orientaler. Svarta män har mellan 3 och 19 procent mer av könshormonet testosteron än vita och orientaler, vilket ger mer explosiv energi, större aggressivitet och en bevisad mycket högre kriminalitet än vita och orientaler.

Varje år mördas mellan 8 000 och 9 000 afroamerikaner i USA. 94 procent av morden begås av andra afroamerikaner. Närmare 37 miljoner afroamerikaner utgör bara 12,3 procent av landets befolkning men begår hälften av alla brott.

Olika kondomstorlekar i olika världsdelar

Högre halt av könshormoner ger svarta, både män och kvinnor, större könsorgan, tidigare könsmognad och sexdebut, större sexuell aktivitet, mångdubbelt högre frekvens av HIV, tidigare barnafödande, fler barn och dubbelt så många tvillingfödslar som vita – som i sin tur har dubbelt så många tvillingfödslar som orientaler.

De olika penisstorlekarna ligger till grund för WHO:s rekommendationer av kondomstorlekar för Afrika, Europa och Asien i arbetet med att förhindra spridning av HIV och aids.

Låg IQ kopplat till en lång rad sociala problem

J. Philippe Rushtons data om rasskillnader skulle kunna ha ett närmast anekdotiskt intresse om de togs ur sitt sammanhang. Men de bekräftar beskrivningar av olika folkgrupper som gjordes av arabiska och turkiska författare redan för mer än 1000 år sedan och som i dag går att visa med DNA-teknik. Inom medicinen kan man avgöra rastillhörighet från skelett, blod, hår och sperma.

Intressanta utöver anekdotnivån blir uppgifterna när de sätts in i ett socialt och ekonomiskt sammanhang. Mängder av rapporter visar att låg IQ hos alla folkgrupper har kopplingar till en lång rad sociala problem: många och tidiga barnafödslar, många partners och spruckna förhållanden, låg utbildning, missbruk, misshandel, hög sjukdoms- och olycksfrekvens, hög arbetslöshet, bidragsberoende och fattigdom. Även här följer grupperna mönstret med svarta och orientaler i ytterkanterna och vita mittemellan.

Utsatt för en makalös häxförföljelse

Världen tycker inte om att höra något annat än det som bekräftar vad den redan tror. J. Philippe Rushtons vetenskapliga arbete gjorde honom till persona non grata bland “antirasister” och dåtidens politiskt korrekta elit, och han utsattes för en makalös häxförföljelse.

Tidningen Toronto Star drog1989 igång en kampanj för att få honom sparkad från sin tjänst vid University of Western Ontario. Övriga media anslöt sig till kören som vrålade efter J. Philippe Rushtons skalp. Någon klottrade “Racists pig live here” på dörren till hans tjänsterum. Lynchmobbar skrek okvädingsord var han än gick. Hur det kunde låta visar den här videon från en debatt mellan J. Philippe Rushton och den rabiate zoologen David Suzuki  när hetsen mot Rushton stod på topp 1989.

Rushton utreddes för hatbrott

Ontarios premiärminister David Peterson krävde att universitetsledningen skulle ge Rushton sparken. Rushton utreddes för hatbrott men frikändes. Det fanns inga lagliga medel att sparka honom, så universitetsledningen stängde honom ute från att undervisa i klassrummet och beordrade honom att spela in sina föreläsningar på video som studenterna sedan kunde se på sin fritid. Förlaget Transaction Publishers avbröt 1999 tryckningen av Rushtons bok och bad till och med om ursäkt efter att ha distribuerat en förkortad upplaga av boken till en rad akademiker och utsatts för en eldstorm av protester. Rushton vek sig aldrig, han framhärdade och fortsatte att publicera sina forskningsresultat. Och mobben tystnade så småningom, förmodligen i jakt på andra villebråd efter Rushtons död.

“J. Philippe Rushton var en sanningssökare. I en frisk värld skulle Kanada ha erkänt honom som den nationella klenod han var” skriver Rushtons vän Jared Taylor strax efter Rushtons död i oktober förra året.

Fakta kan inte vara rasistiska

Kan fakta vara rasistiska? Svaret är nej. Fakta är fakta och någonting som politiker och andra har att förhålla sig till. Hur man väljer att tolka fakta är en helt annan sak. Vetenskapliga fakta visar att det finns skillnader mellan olika etniska grupper, att de i hög grad är ärftligt betingade och att vi har de största genetiska likheterna med personer i vår egen etniska grupp. En dansk eller norrman är mer genetiskt lik vem som helst av sina landsmän än en japan eller kines.

Självklart är det så, eftersom genetiska (och kulturella) skillnader uppstår när en utbrytargrupp lämnar stammen och de sedan lever isolerade från varandra i tiotusentals år, åtskilda av till exempel ett hav, en öken eller en bergskedja. I takt med att vardera gruppen utvecklas kommer skillnaderna mellan gruppernas genom och kulturer inklusive språket gradvis att öka. Det är en naturlig följd av evolutionen, och den pågår fortfarande.

Får man säga att svarta idrottsmän är bra?

Hur kommer det sig att svarta ofta är toppidrottsmän? Eftersom rasskillnader officiellt är avskaffade bör vi låtsas att det beror på en ren slump. Men så är icke fallet. Kenyaner är världens bästa långdistanslöpare, de har 60 procent av samtliga bästa tider i långdistanslopp någonsin. Det lilla Nandidistriktet, med 500 000 invånare, har 20 procent av rekorden. För att bli en framgångsrik långdistanslöpare behöver man ha långsam, uthållig muskelkapacitet, och det har de smärta, långa kenyanerna.

Afroamerikaner och jamaicaner är däremot usla långdistanslöpare. De är av västafrikanskt ursprung, och deras muskelfibrer är snabba och explosiva, vilket gör dem till suveräna sprinters. Av de 55 personer som någonsin har löpt 100 meter på mindre än tio sekunder är 15 från Jamaica. Forskare vid universiteten i Kingston och Glasgow har funnit en variant av genen ACTN3 som ger bättre disposition för kortdistanslöpning. De fann genvarianten hos 70 procent av Jamaicas befolkning.

Men att påstå att vita är bra på någonting är rasism

Att antyda delvis genetiska förklaringar bakom mönstren för olika prestationer ses som rasistiskt. Ändå kan det i undantagsfall gå an att berömma svarta människor när de presterar, till exempel när USA får sin förste färgade president. Däremot är det absolut tabu att erkänna att vita är bra på någonting som helst, alla Nobelpris till trots. Filmaren Craig Bodeker i Denver Colorado  har gjort en mycket intressant film om denna utpräglade dubbelmoral,”A conversation about race”. Filmen kan ses här med svensk text. I Bodekers film blir det uppenbart att de flesta inte har några problem med att säga att svarta är bättre än vita i basketboll (tidskod 19:40). Men att säga att vita är bra på någonting är ren rasism. Vitas arvedel är att vara förlamade av skuld, ingenting annat än skuld, och vi ska inte tro att vi är eller kan något.

De leker låtsasleken att alla är lika

I Sverige sitter naiva politiker och har inte dragit några slutsatser alls av mer än 40 års massinvandringsfiasko. Trots all forskning om kultur- och genetiska skillnader, trots fyra decenniers oerhört dystra facit av invandringens konsekvenser leker de och hela PK-eliten fortfarande låtsasleken att alla är lika. Annars ryker karriären snabbare än en fjärt dunstar i universum. Tänk bara på hur det gick för James Watson. Eller J. Philippe Rushton.

Följaktligen kunde vi den 25 maj höra socialdemokraternas partiledare och Sveriges möjlige näste statsminister, Stefan Löfven, säga i SR Ekots lördagsintervju:

“Alla ungdomar har en framtid. Alla ska klara grundskolan med godkända betyg. Det är bara att bestämma sig.”

Hälften klarar inte grundskolan

Antingen är Stefan Löfven okunnig, vilket i så fall är illa nog. Eller också ljuger han för att skaffa sig politiska poäng. Alla barn kommer inte att gå ut grundskolan med godkända betyg, hur mycket Stefan Löfven än “bestämmer sig”. Det är ett hopplöst mål, ett omöjligt mål. Människor är nämligen olika begåvade. Stefan Löfven bör ta en titt på hur decenniers massimport av människor från låg-IQ-länder ger allt större mätbara utslag i de så kallade PISA-undersökningarna. (Programme for International Student Assessment) Enligt den senast redovisade undersökningen har hälften (48 procent) av första generationens utomeuropeiska invandrade elever svag läsförståelse och klarar inte grundskolan med godkända betyg. Av etniska svenskar är det 14 procent som inte klarar grundskolan. Av somalierna misslyckas 75 procent.

Likhetstanken bygger på en illusion

“Det är en stor önskan i alla demokratiska samhällen att likställa alla och utjämna sociala skillnader. Det är en fantastisk tanke. Vi vill göra allt för att upprätthålla illusionen om att alla har lika möjligheter. Problemet är bara att det inte är sant”

säger Linda Gottfredson, sociolog och professor vid Delaware Universitet i Newark i USA. Hon anser att IQ-skillnader är likhetssamhällets stora tabu.

“I skolan är idealet att alla elever ska nå samma nivå – utan att erkänna att det bygger på en falsk föreställning om att alla har samma kapacitet. På det sättet straffar man både barnen, skolan och lärarna” säger hon.

“Inga är så besatta av intelligens som akademiker”

“Förvånansvärt många intellektuella, företrädesvis till vänster, förnekar förekomsten av en medfödd begåvning, i synnerhet när det gäller intelligens”

skriver psykologiprofessorn Steven Pinker i boken “Ett oskrivet blad och andra myter om människans natur”.  Absurt, tycker Pinker. Inga är nämligen så besatta av intelligens som just akademiker. De väljer partners och vänner med hög IQ, och de vill ha intelligenta barn.

“Folk som hävdar att IQ är ett meningslöst begrepp blir i nästa stund upprörda över att myndigheterna vill avrätta en mördare med “bara” 64 i IQ, och man gör sig lustig över George W Bushs förment låga IQ” skriver Steven Pinker.

Migrationen från låg-IQ-länder förändrar Europa för all framtid

Dagens migration från dysfunktionella låg-IQ-länder förändrar Europa för all framtid och i alla avseenden. Den innebär också att Europas politiker har tagit sig rätten att ingripa i evolutionen och vrida den baklänges. Evolutionens naturliga urval är satt ur spel av den ambition om “social rättvisa” och långtgående välfärdslagstiftning som i dag omfattas av politikerna i alla välfärdsstater – och som ursprungligen var tänkt för och är skapad av ländernas homogena ursprungsbefolkningar.

För dem som deltar i vår tids folkvandringar från Afrika och andra låg-IQ-länder till Europa finns inte längre några evolutionära incitament att anpassa sig till ändrade förhållanden, till exempel våra komplexa och högteknologiska samhällen. Bordet är redan dukat. Allting som våra förfäder har producerat under tusentals år – varma bostäder, högteknologiska redskap, livsmedelsframställning, infrastruktur med mera – finns redan på plats och behöver inte uppfinnas på nytt. Invandrarna kommer till ett färdigt välståndskoncept som de inte har bidragit till och som innebär ett civilisationskliv på hundratals år.

Kan Väst ta hand om alla svältande miljoner?

Bakom den självutplånande invandringspolitiken ligger den “humanitära” tanken att några få länder i Väst kan ta hand om jordens alla svältande miljoner människor och skona dem från deras egen oförmåga. Det är inget annat än kvalificerat storhetsvansinne. Idén att länderna i Väst ska klara att ta hand om befolkningarna i jordens alla dysfunktionella länder är så bisarr att det är märkligt att någon över huvud taget uttalar den utan att dumstruten skaver på huvudet.

“Den olyckliga sanningen är att den moderna välfärdsstaten motverkar evolutionens naturliga urval just eftersom det är humant att hjälpa de fattiga, de dumma och de skröpliga och därmed ge dem möjlighet att sätta många barn till världen. Detta leder ofrånkomligen till att antalet gener som styr låg IQ, skadliga mutationer och disposition för psykopatologi ökar och att denna process kommer att gå ännu snabbare i kommande generationer”

skriver professor Helmuth Nyborg och fortsätter:

“Omkring 2050 kan vi förvänta oss att ickevästliga invandrares barn – med intelligenskvoter mellan 75 och 80 – kommer att vara i majoritet i danska grundskolor. Det är där framtiden avgörs.”

Frågan är hur länge Europas befolkningar kommer att låta politikerna hållas med sina låtsaslekar medan de utplånar det som en gång var välfärdsländer.

“Frågan är om någon kommer att ställa dem till svars för deras förbrytelser mot demokratin och mänskligheten” skriver Helmuth Nyborg. “Den dag de vaknar upp har vi för länge sedan passerat the point of no return. Då har de redan underminerat de grundläggande förutsättningarna för demokratin och välfärdsstaten – en nationell genomsnitts-IQ över 90.”

Litteratur:

Gunnar Adler Karlsson: Ländernas framtid avgörs av medborgarnas IQ. Aftonbladet 2 september 2002.

Ole Jörgen Anfindsen: Selvmordsparadigmet. Hvordan politisk korrekthet ödelegger samfunnet. 2009.

Gregory Cochran och Henry Harpending: The 10 000 Year Explosion. How Civilization Accelerated Human Evolution. 2008.

Richard Dawkins: The Selfish Gene. 2006.

Jared Diamond: Collapse. How Societies Choose to Fail or Succeed. 2011.

Harald Eia och Ole-Martin Ihle: Födt sånn eller blitt sånn? 2012.

Richard J. Herrnstein och Charles Murray: The Bell Curve. Intelligence and Class Structure in American Life. 1994.

Richard Lynn och Tatu Vanhanen: IQ and the Wealth of Nations. 2002.

Richard Lynn och Tatu Vanhanen: “IQ and Global Inequality”. 2006.

NRK Hjernevask episod 6: Ras.

Helmuth Nyborg: Vi må ikke blive som Sverige. Jyllands-Posten 15 september 2010.

Helmuth Nyborg: Indfødte kommer i mindretal. Jyllands-Posten 13 september 2011.

Helmuth Nyborg: Västvärlden blir dummare för varje dag. Dispatch International 20 september 2012.

Steven Pinker: The Blank Slate. The Modern Denial of Human Nature. 2002.

J. Philippe Rushton: Race, Evolution and Behavior. A Life History Perspective.1995.

J. Philippe Rushton föreläser om ras och rasskillnader 2000.

Av Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter

Videos i teksten og relateret til den indlejret