Hvilke tilfældigheder, der afgør hele nationers fremtid. Portræt af en statsmand.

Denne dokumentar fra marts 2008 om Enoch Powells tale fra 1968, har den samme kvalitet som god litteratur. Den udvider sig og skifter ens synsvinkel ved hvert gensyn, derfor får den en reprise her efter tre år. Der er skæbne i den, og ikke kun Powells.

Dennegang ser jeg ikke bare en profetisk statsmandsfigur, der med rette foragtede Edward Heath, men også en kantet, ubøjelig, ægte intellektuel, som med sin uforsonlighed umuliggjorde og arkiverede enhver realistisk diskussion i England i en generation, og dermed gjorde det hele meget værre for de følgende generationer. Omtrent som Glistrup i Danmark 17 år senere.

Powell forærede multikulturalisterne en overvældende, politisk sejr ved sin mangel på timing. Thatcher, der var Powells beundrende discipel, turde knapt berøre emnet i firserne. Major, Blair og Brown overkompenserede ved at drukne England i multikultur. Efter Thatcher kommer episoder i England, der kun kan lignes med borgerkrig, med BBC´s egne ord.

Hvilke tilfældigheder som former en hel nations fremtid, ligesom i Danmark, hvilke politiske amøber, der havde frit spil med Glistrup som baggrund, som man kan læse i Morten Uhrskov Jensens: Et delt folk, Dansk udlændingepolitik 1983-2008. For ikke at tale om Sverige, hvor floskelparaden Ullenhag forleden kunne skrive: Främlingsfientliga partier som förespråkar minskad invandring och ett mer slutet Europa är på frammarsch. Alene at tale om antallet, er altså “fjendtlighed.” Kan man stadig være bekendende demokrat, når man er repræsenteret af en yngling, hvis sprog afslører, at han ikke ejer en tanke, han selv har tænkt ?

Engelske arbejderes massive støtte til Powell, vidste vi intet om i Danmark dengang. 1968 handlede ikke om at vide noget. Powell havde statsmandsstof i sig, Glistrup intet der bare lignede, men det nytter ikke nogen at have ret årtier for tidligt: Sandheden er nyttig, men ikke for den, der siger den. Problemer erkendes først, når de ikke mere kan løses, siger Niccolo Machiavelli, skrev Henrik Gade Jensen om Enoch Powell. I dag er morderne og revolutionær islam forlængst trådt ind på scenen, den ene ekstremisme vandt over den anden, og ingen med viden og fantasi, tør længere forestille sig Englands fremtid.

Overraskelsen i denne film er, at BBC giver Enoch Powell vidtgående oprejsning – fra Rushdie over Bradford 2oo1 til London 2005. Indsigterne kan først diskuteres nu 42 år senere, hvor Glistrup blot lammede en åben, dansk debat i 10-12 år. Churchill ville forebygge en tragedie i 1935, Powell ville forebygge én i 1968. Spørgsmålet er, hvor megen forebyggelse, der overhovedet forekommer i politik, om ikke de allerfleste politikere blot er kustoder for kræfter, der er større end dem selv.

“All political careers end in failure,” sagde Powell, og i dag balancerer England på kanten af omfattende etnisk-religiøs vold, for hver eneste morgen man vågner, og ikke kun England, – men Sverige, Holland, Belgien, Frankrig, Tyskland. Politikernes fiasko, er en fiasko på vegne af millioner. – Kenan Malik, Roger Scruton og politikere fra samtiden og nutiden medvirker. Se den her, når DR 2 nu ikke ville vise den. At se den igen i dag, er at få en slags historisk mening i det hele. – (Vi skrev en nekrolog over Glistrup i 2008, det var ikke alle der forstod den i den ånd, den var skrevet. Scroll lidt.)

The supreme function of statesmanship is to provide against preventable evils. In seeking to do so, it encounters obstacles which are deeply rooted in human nature. One is that by the very order of things such evils are not demonstrable until they have occurred. Telegraph: Enoch Powell’s ‘Rivers of Blood’ speech.

When a Civilization Crumbles

GoV

UK: Landet der flyder med “nemme penge”

A woman who lied about being gang raped in Somalia to claim more than £250,000 in benefits had moved to Britain after boasting it was the ‘land of easy money’.

Ayan Abdulle was jailed this week after investigators discovered that the story she used to win asylum – and later UK citizenship – was a pack of lies. […]

Abdulle, who also used the fake name Amina Muse and is from Somalia, was living in Gothenburg when the authorities insisted immigrants learn Swedish if they wanted to continue to claim handouts. She told a friend she couldn’t be bothered and moved to England where she knew it would be far easier to collect benefits.

She made up a story to gain asylum and gave herself and five of her six children false names and dates of birth, fraudulently claiming benefits on both the real and invented identities. And she somehow managed to continue claiming benefits in Sweden for three years after leaving. […]

Between June 2004 and May 2010, Abdulle, who was living in Neasden, North-West London, claimed £261,358.14 in handouts.

The cash came from almost every welfare benefit possible, including income support, disability living allowance, carers’ allowance, jobseekers’ allowance, housing benefit, council tax benefit, tax credits and child benefit. […]

Abdulle, who showed no remorse, cannot be deported after finishing her sentence because she was granted British citizenship in 2009.The land of easy money: How the Somali woman who lied to claim asylum and £250,000 in benefit handouts described Britain

Videoen: En helt anden historie, og så alligevel, for den siger noget om prioriteter og kontraster i disse år: Canadiske radiomyndigheder har med 25 års forsinkelse opdaget at Dire Straits’ hit Money For Nothing indeholder diskriminerende ytringer: “That little faggot” (LFPC).

Dire Straits’ “Money for Nothing” can no longer be played in Canada in its original form since the Canadian Broadcast Standards Council has deemed the song offensive.

The decision stems from a listener’s complaint last year calling the lyrics — which contain the word “f—-t” — extremely offensive to gay, lesbian, bisexual and transgender people. […] Dire Straits’ ‘Money for Nothing’ Deemed Offensive In Canada, Can’t Air

‘Grooming’: Toni-Marie og Abid Mohammed Saddiques ‘Rape Rover’

Interessant førstehåndsberetning om det hektiske liv med charmerende “asiatiske” gutter, og masser af stoffer, alkohol, pistoler – og gruppevoldtægt. Ud over den åbenlyse legitimering af misbruget i kultur og religion kan man også gætte på at fraværet af risikoen for blodhævn og klanfejder gør britiske piger til nemmere og mere attraktive ofre, end hvis det drejede sig om piger fra førmoderne kulturer. Her dog en undtagelse der – det skal være indrømmet – varmer ens hjerte: Saddique blev således tildelt en brækket kæbe af en slægtning til Toni-Marie Redfern (LFPC).

Pretty teenager Toni-Marie Redfern thought she’d found the perfect boyfriend. Polite, handsome, and seven years her senior, he drove a silver BMW, wore designer suits and bought her dinner at her favourite pizza café. […]

During their relationship, Saddique gave her a copy of the Koran to read secretly in her bedroom and told her she should cover her head with a scarf when she went out, in keeping with his Muslim faith.

As Toni-Marie recalls now: ‘On one of my first nights out with Saddique and Liaqat, I was taken to a seedy flat of one of the gang where they were sniffing coke. There was another girl there who was grabbed by the throat by Liaqat. Looking back now, it should have scared me to death.’ […]

Ironically, but in a step typical of the double standards of such sexual predators, Saddique tried to stop her wearing low tops. ‘He said I was supposed to wear things that covered my arms and he encouraged me to convert to Islam.’ […]

She explains: ‘In one of the last conversations I had with him, he referred to his Land Rover as the “Rape Rover”. That is when I knew I had to escape. I’d had enough.’ […]

Once, Toni-Marie went out to sit in his car to explain to him that their relationship was over. He sped off with her and dumped her in her dressing gown in the middle of the night in a road three miles outside Derby. Her family found her and took her home.

Saddique, though, wouldn’t be thwarted and when he came looking for her again and again, he was set upon by one of Toni-Marie’s relatives who hit him, breaking his jaw. […] I was kept prisoner by the Asian sex gang predator: Victim tells harrowing story of ‘boyfriend’ who dubbed his car the ‘Rape Rover’

UK: Tal ikke om islamisering, eller samfundsfreden bryder sammen

Hver dag byder på denne slags historier: Der er omstændigheder der ikke bliver klart fremlagt, men som umisforståeligt viser dem der vil se hvem der har fat i den lange ende. Der er egentlig ikke brug for bloggere som os til at tilbyde uddybning og fortolkning, for det hele står der jo allerede. I en lille by i Kent, Storbritannien, klapres der tænder over en 80-årig dames artikel i et kirkeblad. Via Gates of Vienna (LFPC).

AN anti-Islamic article aiming to “liven up” a church magazine has sparked outrage after it branded the religion a “threat”.

Muriel Clark’s controversial piece on “Islamisation” in the monthly Hildenborough Keys has been slammed for urging residents to take a stand against Muslims coming into this country.

The 80-year-old divorcee claimed in her column for the St John’s Church publication that young Christian schoolchildren were being brainwashed with Islamic ideology.

Both magazine editor Nick Hawkins – who admitted toning down the original submission because it was “too extreme” – and the Reverend John Chandler this week defended the piece, which was sent out to all homes in Hildenborough.

But residents and the West Kent Muslim Association (WKMA) have called it “unacceptable” and “harmful to the community”. WKMA president Nasir Jamil said: “We strongly condemn these views.

“Islamisation is a very sensitive issue. Her views are a bit extremist and it’s a bit out of the blue. It really hurts us. “How can they publish it, especially to a small community? It creates a bad impression that Muslims are extremists.”

Tonbridge Green Party‘s Steve Dawe said he hoped the article – which sits alongside more benign offerings about coffee mornings and whist drives – was a one-off. He said: “I hope those responsible indicate this was a mistake, and will never occur again.

“If not, then this is clearly a matter for the Equality and Human Rights Commission, who may wish to bring a case on the grounds of incitement to religious hatred.” […] St John’s Church magazine under fire after anti-Islam article

Det öser ner vatten down under

Tekst og fotos fra Australien til Snaphanen af © Ulf Hjertquist

Queensland brukar normalt sett kallas ”The Sunshine State” och Brisbane där vi snart bott i trettio år betecknas vanligtvis som ”Beautiful one day – Perfect the next”. Nu har båda dessa slogans kommit på skam. Denna årstid brukar vi normalt njuta av härlig subtropisk sommarvärme och ligga och plaska i poolen eller vid Pacifics surf. Denna sommar undrar vi alla, inte minst turisterna; hur kunde det bli så här katastrofalt? Vart tog solen vägen? Framför allt – hur ska det bli framöver?

Stora delar av Queensland står nu under vatten, det vill säga ett område lika stort som Frankrike och Tyskland tillsammans! Regnet öser ner sedan veckor tillbaka och sköljer över hela städer. Befolkningen i vissa fall tvångsevakueras från sina hus. Envisa stannar för att senare behöva räddas med helikopter från hustak. Infrastruktur dränks av överfyllda floder som sväller till nivåer till över 20 meter från det normala. Brisbanes närmaste vattendamm vid Wivenhoe är fylld över kapacitet, 140 procent! Vatten tränger sig nu ut vid de öppna dammluckornas sidor och vräker ner i Brisbane River som slingrar sig genom staden.

Vid Brisbanes senaste stora översvämningskatastrof 1974 stod halva stan helt under vatten. Sedan dess har den stora dammanläggningen byggts för att förhindra en katastrofupprepning. Nu undrar till och med stadens borgmästare Newman i TV idag om en ny brisbanekatastrof är på gång? Cykloner hotar i faggorna. King tide från havet är också förutspådd inom några dagar, och det bidrog till katastrofen 1974. Sandsäckar för uppdämning fördelas till lågt liggande bebyggelse och vissa områden i staden har blivit översvämmade. Floden stiger oroväckande snabbt och regnet kommer att fortsätta så långt metrologerna kan skönja…

Queenslands befolkning lider. Tusentals har fått evakuera sina hem och förlorat allt. Lantbrukares grödor är förstörda. Frukt och vinodlingar bortspolade. Kreatur och vilda djur drunknar. Alla lider miljardförluster och även om aussies är ett tåligt släkte, i synnerhet i outback, ser man tårar i ögononen på dem som aldrig i sitt långa liv upplevt något liknande. Men deras fighting spirit är skyhög…Sure Mate! Vi kommer igen, säger dom med en ölflaska i hand…

Allt detta vatten som skyn jättesnabbt hällt ut över Queensland rinner iväg mot kusten. Dessa strida livsfarliga strömmar sköljer över all infrastruktur i sin forsande framfart. Spolar bort bilar som barkbåtar! Människor har drunknat. Tvåhundra vägar är avstängda och allvarligt skadade. Järvägsspår sköljs bort. Gruvdrift är påverkad, exportnäring av kol och järnmalm avbruten och leveranser fördröjda. Flygtrafiken drabbas hårt då vissa landningsbanor står under vatten. Allt är kaotiskt.

Vår stolthet och turistikon, Stora Barriärrevet 2 300 km från Cooktown till Grafton och 120 km ut i Pacific drabbas indirekt. Detta påverkar även den förnämliga turistindustrin. Allt flodvatten som strömmar ut i havet för med sig stora mängder av olika föroreningar i form av sediment av gödningsmedel från odlingar mm. Detta förgiftar det känsliga eko-systemet. Korall och fiskbestånd tar skada och vattnet som tidigare varit kristallklart grumlas. Vetenskapsmän hyser delade meningar om det kommer att ta ett eller många år innan korall och fiskliv återhämtar sig efter denna ovälkomna cocktail.

Det blir tufft för ALLA kategorier efter att denna katastrof är över. Ännu skönjer vi inte slutet på eländet. Allt måste byggas upp på nytt till kostnader av miljarder dollars. En katastrof av denna omfattning har aldrig tidigare skett i en modernt uppbyggd samfällighet av Queenslands storlek i Australien, the land of extremes…

Vi bor i ett hus på en höjd och avrinningen brukar vara perfekt. Men i dag har även vi drabbats av en ringa översvämning i lägst liggande byggnation, som omfattar terrass, garage och gäststuga där jag nu sitter vid computern med fötterna plaskande i vatten. Det har just dråsat ner 20 cm blöta på en timme! Dräneringsrör och marken är övermättad eller rättare sagt överfylld och klarar ingen påspädning. Jag skall nu ut och skyffla iväg vatten över en liten förhöjning. Precis så får ni göra, fast med snö i dessa dagar.

Men först ska jag rädda en förvirrad grön kvackande groda som helt mist orienteringen fångad inom fyra väggar. Jag är glad så länge jag slipper en giftig brownsnake slingrande kring benen…

God fortsättning på 2011 från ett dyblött Brisbane och

Ulf Hjertquist