“Trusler og terror i Danmark 1968-1990”. Blekingegadenbanden var en marginel røverbande i nogle årtier, hvor langt farligere, internationale terrorister hærgede Europa. Historikeren og journalisten Bent Blüdnikow talte om temaer i sin nye bog i CEPOS lokaler i aftes. Norden spiller en særlig rolle, ikke mindst Sverige var base for palæstinensiske terrorister og deres naive, svenske støtter. I dag er den befolkningsgruppe på enhver måde mere mangfoldig.

Audio: 49:55 minutter. Under den kolde krig opererede en lang række venstreorienterede terror-grupper i Danmark – Belkingegadebanden var kun en del af dette miljø. Der var både terrorangreb og mordtrusler i Danmark i denne periode. Bent Blüdnikow udgiver netop nu en ny bog om emnet:” Bombeterror i København”. Gå-hjem-møde CEPOS: Redaktør og forfatter Bent Blüdnikow: Trusler og terror i Danmark 1968-1990 Foto: Bent Blüdnikow og ordstyrer Henrik Gade Jensen (tv.)  (Bogen kan købes online her.) (Adam Holm interviewer også Blüdnikow på P 1, Hør Udsendelsen:   (28:30)

Kristina Aamand: »I den muslimske kultur er alt seksualiseret«

»Hvis du ikke har ret til at træffe beslutninger om din egen krop og hvad, du gør med den, hvordan skal du så kunne træffe beslutninger om andre vigtige forhold? Tingene hænger sammen, for seksualiteten har dønninger ind i alle livets forhold. Bare se på et traditionelt pakistansk bryllup, hvor mænd og kvinder sidder i hvert sit rum. Det kan godt være, at det ville være sjovt, hvis de to køn mødtes, men det ville udvikle sig til et orgie – det er den underliggende præmis. I den muslimske kultur er alt seksualiseret – samtidig med, at du ikke med ét ord taler om det. Dobbeltheden er hele tiden til stede,« siger Kristina Aamand.

Hendes bedste råd er at »stoppe alle ’perkerpige-projekterne’, hvor kvinder betragtes som ofre, og hvor forandringerne ikke kommer fra de etniske minoriteter selv, men for 99 procents vedkommende er definerede af etniske danskere.«

»Jeg synes, man skal se at få fortalt dem, at ’hvis I lukker øjnene for, hvordan det er at være ung i Danmark i dag, så opdrager I jeres børn til at være ofre’. Sagen er, at der er uendelige muligheder for at fyre den af, men dobbeltbogholderiet gør de her unges identitet meget skrøbelig. Unge muslimer skal lære, at de er mennesker med mange ressourcer og en god uddannelse – og ikke ofre. Det samme skal samfundet lære. Ellers ender vi med at skabe klienter frem for kolleger på arbejdsmarkedet.«Kristina Aamand TRADITIONER BLOKERER FOR INDVANDRERKVINDERS KARRIERE

Nidal Malik Hasans visitkort: Allahs soldat eller slave?

Major Hasan havde åbenbart så travlt med at hæfte diverse jihadiske forkortelser på sit visitkort, at den lige smuttede med stavningen af “health”. Det siger noget om prioriteterne. SoA er i de seneste dage blevet udlagt som “Soldier of Allah”, men er måske mere sandsynligt “slave of Allah”, den troende muslims selvopfattelse, på arabisk Abdullah. Henvisningen nævnes her fordi det til et vestligt publikum gerne hævdes at ‘Abd’ betyder ‘tjener’, men tag ikke fejl, til internt brug er der ingen slinger i valsen. Prøv selv at google “slave of Allah”, og se at søgeresultaterne oftest henviser til muslimske hjemmesider. Nu får Nidal vist ikke brug for visitkort igen (LFPC).

Officielt: Mangfoldighed vigtigere end menneskeliv

Citatet er nogle dage gammelt, men vi har vist ikke bragt det, og det er en alarmerende klar udmelding fra allerhøjeste hold. Fra det amerikanske forsvars topledelse lyder en erklæring om at “mangfoldigheden” – hvilket man roligt kan læse som “muslimer der ikke skaber sig hysterisk” – er vigtigere end de mennesker som Nidal Malik Hasan nedslagtede. Udtalelsen er vigtig også for os, for den siger noget om værdierne i det hierarki som vi også befinder os i, og derfor hvad vi er oppe imod (LFPC).

[…] “As horrific as this tragedy was,” said the Chief of Staff General George Casey, “if our diversity becomes a casualty, I think that’s worse.” […] A nation in fear of being seen as anti-Muslim

Dansk invandrings- och integrationspolitik ett föredöme

Malmö kommun är Sveriges största nettobidragstagare samtidigt som Malmö pekas ut som tillväxtmotor, hur går det ihop? Brandkåren möts av stenkastning i Rosengård. Landskrona har blivit rånarnas Mecka. Arbetslösheten är enorm bland utrikesfödda. Gängbildning, hot och misshandel har blivit vardag på våra skolor.

Skåne behöver inte gå längre än till vårt grannland Danmark för att hitta föregångare. Danmark har lyckats pressa ned arbetslösheten, gett pensionärerna en dräglig pension och inte minst så får de anställda inom vården betydligt bättre löner än här i Skåne. En av anledningarna till att utlänningspolitiken lyckats bättre i Danmark är tuffare regler och en betydligt mer restriktiv politik. Debattklimatet är samtidigt friare och öppnare i Danmark än vad det är i Sverige.

Sammanfattningsvis så borde svenska politiker svälja sin stolthet, erkänna sina brister och fel och snarast möjligt ta efter Danmarks linje inom utlänningspolitiken. Lär av de lyckade exemplen och ta tillvara på de möjligheter som ges men var samtidigt tuff mot de som varken vill anpassa sig eller bidra efter förmåga. Eller är det oviljan att erkänna sin egen ryggradlöshet och att Sverigedemokraternas politik genomförs i Danmark med goda resultat som skrämmer? Låt Skåne lära av Danmark

»Sverige bekostar frivilligt sin egen kolonisering«

Forfatteren, fotografen og digteren Anders Johansson, Kalmar, har en artikel i Barometern idag som vi bringer i sin helhed med tilladelse. Johansson førte den første, åbne grundige avisdebat om indvandringen til Sverige i Ölandsbladet i 2003.  Den blev samlet i bogen “Invandrarpolitiken i “Månas” Sverige og er ivørigt  ikke gentaget andetsteds siden:

“Sverige påtar sig därmed en försörjningsbörda som redan inom några år ska visa sig nästan omöjlig att bära, och i praktiken rasera det som finns kvar av den offentliga sektorns omsorgssamhälle…. ..Aldrig har invandringen varit så stor – i runda tal 100.000 invandrare har under de borgerligas tid varje år beviljats uppehållstillstånd, dvs tre städer av Landskronas storlek….I dag har invandringen nått sådan omfattning att man med en lätt glidning i begreppen kan påstå att Sverige är det enda land i världen som frivilligt bekostar sin egen kolonisering.”

Fotbollsspelaren Henrik Rydström har uppmärksammat mig och mina åsikter i den stora fråga som brukar kallas ”invandringspolitik”, trots att jag inte på flera år yttrat mig i dessa ämnen. Trots hafsig läsning tar han sig friheten att kalla mig ”gubbjävel”, vilket också Rydström kommer att bli, fortare än han anar. Hans lilla älskvärdhet vill jag returnera genom att beteckna honom som ett tomtebloss som sprakar till en stund. Trots sitt påhopp säger han sig vara motståndare till all slags diskriminering, däribland åldersdiskriminering. Logik är inte hans grej, således.

Nu läser jag ännu ett uttalande som lyder: ”Det mångkulturella i sig kan aldrig vara ett problem. Det är bara vår inställning till det som kan vara ett problem. Eller rättare sagt, människor som Anders Johansson och den otäcka syn de står för”. Jag antar att Rydström menar ”människosyn” och inte synfel? Han avslutar med att säga att han tar ställning ”Så in i helvete”. Argumenten är ersatta av invektiv på en primalskrinivå. Rydströms stilkonst är en sällsam mix av gorilla vid dörren på en krog, och äppelkäck moralist med pekpinnar. I den senare rollen kan han påminna om en Baden-Powells och dennes råd i boken ”Scouting for boys”. I stället för klartext väljer han uttryck som ”brunstiga råbockar” och annat. Är Henrik Rydström en godare människa med ett mera demokratiskt sinnelag än Anders Johansson? Den saken överlåter jag åt läsarna att avgöra.

Här konstaterar jag att Sverige under flera decennier framträtt som det mest invandringsliberala landet i världen, unikt genom stora kvoter och genom att sällan avvisa migranter. I dag har invandringen nått sådan omfattning att man med en lätt glidning i begreppen kan påstå att Sverige är det enda land i världen som frivilligt bekostar sin egen kolonisering. Det existerar ej en enda opinionsundersökning som förespråkar denna utveckling.

”Nu har vi kommit till ett stadium där vi måste välja mellan mångkultur eller välfärd” Det påståendet tillhör en socialdemokratisk politiker i Holland men äger än större relevans i Sverige (P1 2009-10-22). Ett svalg är befäst mellan folk och dess representanter i form av s k intellektuella, journalister och politiker. Ordet ”hedersmord” kastar en blixtbelysning över den saken. En journalist med intresse för ordens valörer borde självklart resonera så här: det kan aldrig någonsin vara hedervärt att mörda sina kvinnor. I Norden kallas sådant sedan urminnes tider för nidingsdåd. Och det ska det heta i fortsättningen också.
FN varnade oss redan på 1980-talet för att tunna ut flyktingbegreppet. Av de migranter som sökt sig till Sverige har endast några få procent haft flyktingstatus. Jag hyste en förhoppning om att den s k Alliansen skulle, som det heter, börja ta i de här frågorna. Så blev det inte, tvärtom. Aldrig har invandringen varit så stor – i runda tal 100 000 invandrare har under de borgerligas tid varje år beviljats uppehållstillstånd, dvs tre städer av Landskronas storlek. Folkpartiet har förstås gått i spetsen, liksom den tongivande falangen av nyliberala inom moderata samlingspartiet. De har funnit varandra, om än med skilda motiv: de förra är godare än spunnet socker, de senare odlar myten om den stora friheten, denna usla ideologi där friheten blir självändamål och förvandlas till ren egoism. Jag tycker hjärtligt illa om båda.

Min farfar var folkpartistisk politiker och så ”god” att han hellre stoppade pengar i fattigbössan än gav sina söner tillräckligt med mat. I hans fall ett sätt att hävda sig i närvaro av präst och storbönder i den församling han verkade som folkskollärare med urusel lön som knappast räckte till för sex barn. Dagens folkparti gör något liknande: man deltar i sänkningen av de gamlas pensioner, men låter alla bidrag till invandrare kvarstå ograverade. Samtidigt förespråkar man fri invandring! Var i världen finns sådana politiker utanför Sverige? Att man i de fattiga staterna får minst tio gånger mer för våra pengar är ett argument som studsar mot den politiska korrektheten. Därför misstror jag djupt det humanistiska sinnelaget hos våra politiker.

Samlevnaden med främmande kulturer är aldrig okomplicerad. Alldeles avgjort är den enorma invandringen, som dessutom snarast tenderar att öka, en ödesfråga för vårt land. När framtiden ska se tillbaka på det som hände i vår tid, medan situationen ännu möjligen var hanterlig, ska den konstatera att majoriteten av den svenska journalistkåren inte bara teg utan dessutom hänsynslöst förföljde de personer som ville väcka debatt.

I ett läge där de svenska kommunernas ekonomi ofta är så dåliga att de skulle anses konkursfärdiga, om de tvingades agera på marknaden, ökar inflödet av människor som måste ha sin försörjning av allmänna medel. Sverige påtar sig därmed en försörjningsbörda som redan inom några år ska visa sig nästan omöjlig att bära, och i praktiken rasera det som finns kvar av den offentliga sektorns omsorgssamhälle.

På kortare tid än vi kan ana kommer det svenska sekulära samhället med dess mödosamma landvinningar där socialdemokratin en gång spelade en så betydelsefull roll att sättas på svåra och hopplösa prov. Det behövs en regering som ägnar sig åt den verklighet som finns bakom alla skenheliga proklamationer, vilket inkluderar en human invandringspolitik. Till politikerna vill jag säga: Sluta att vara så förbannat goda på andras bekostnad!

Anders Johansson, författare, Kalmar  (Barometern, ikke online)