Av Julia Caesar
Copyright Julia Caesar, Snaphanen, Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!
De islamistiska terrordåden i Paris den 7 januari skakade världen för ett par dagar. Nu rustar sig Europa med ett batteri av åtgärder mot islamistisk terrorism och jihadister som återvänder från strider i Syrien och Irak.
Och vad har Sverige?
Vi har Mona Sahlin.
Terrordåden i Paris kostade 17 personer livet. De är det senaste exemplet på vilka medel jihadister är beredda att använda för att uppnå sitt världsomspännande islamistiska kalifat och utrota alla “otrogna”. Samtidigt, i medieskugga, mördade den islamistiska terrororganisationen Boko Haram 2 000 personer i Nigeria.
Krav på dödsstraff för grova terrorbrott
Frankrike satsar nu 425 miljoner euro som ska gå till bland annat 2 680 nyanställda inom polis, rättsväsende och underrättelsetjänst. Inom fångvården ska ytterligare 60 muslimska fängelseimamer anställas för att motverka radikalisering. Front Nationals ledare Marine Le Pen vill utlysa folkomröstning om att återinföra dödsstraff för att kunna bestraffa grova terrorbrott.
Beslagtagna pass och indragna medborgarskap
Minst 500 brittiska medborgare har rest för att kriga med IS (Islamiska staten) eller andra terrornätverk i Syrien och Irak. Storbritannien har infört regler för att beslagta jihadisters brittiska pass och hindra misstänkta från att resa. För dem som har dubbla medborgarskap kan det brittiska medborgarskapet dras in, och personerna kan utvisas ur landet. Bland annat har en 51-årig brittiskfödd man med pakistanskt ursprung och hans tre vuxna söner förlorat sina medborgarskap på grund av kopplingar till al-Qaida.
I Danmark vill den politiska oppositionen (Venstre, Konservative Folkeparti och Dansk Folkeparti) återkalla danska jihadisters medborgarskap.
Flest jihadister från Sverige
Sverige har flest jihadister i Norden – unga islamistiska män med invandrarbakgrund (de ska på inga villkor kallas svenskar även om de har fått svenskt medborgarskap) – som reser till Mellanöstern för att delta i jihad. Säpo beräknar att omkring 350 personer har rest från Sverige för att strida med IS och andra islamistiska terrorgrupper i Irak och Syrien. Omkring 80 uppges ha återvänt till Sverige. Det är dessa 80 som innebär ett särskilt allvarligt hot, enligt Säpos chef Anders Thornberg.
“De kan ha lärt sig att använda vapen och sprängmedel utomlands och de kan också ha passerat alla mänskliga gränser i sina beteenden, de kan ha sett och deltagit i tortyr och avrättning av individer. Har man passerat sådana gränser och kommit tillbaka med en övertygelse så kan det hända att man gör något i sitt hemland” säger Thornberg.
Mellan 25 och 30 av jihadisterna från Sverige har stupat. De två senast kända dödsfallen enligt uppgifter på Per Gudmundsons blogg är två somalier som var bosatta i Örebro och dödades i Irak; Farah Osman, född i mars 1990, och Liban Qadar, född i juli 1991.
I Sverige har vi Mona Sahlin
Och vad har Sverige – ett land där Säpo anser hotbilden vara förhöjd sedan oktober 2010? Vi har Mona Sahlin (s). Det är hon som ska rädda oss från jihad i Sverige.
I juli 2014 utsågs hon till “nationell samordnare mot våldsbejakande extremism”. Eftersom politiker tillhör samma politiska klass och värnar om varandras bästa oberoende av partifärg var det en av Mona Sahlins kompisar, demokratiminister Birgitta Ohlsson (fp), som gav henne jobbet. Den borgerliga alliansregeringen utsåg alltså en avdankad socialdemokratisk före detta partiledare till att samordna det viktiga arbetet mot våldsbejakande extremism.
Vid pressträffen där beslutet kungjordes sa Birgitta Ohlsson:
“Det här är det viktigaste beslutet jag fattat som demokratiminister.”
Själv har alliansregeringen inte gjort någonting i frågan under de åtta år de suttit vid makten.
De ideologiska skygglapparna ofantligt tjocka
Att Mona Sahlin anförtros frågor som är avgörande för landets säkerhet är ren katastrof. Hon har fått ett vida större och svårare uppdrag än hon har kapacitet att klara av. Hon saknar det kunnande som behövs, hon är allmänt obildad och hon är framför allt ideologiskt förblindad efter att ha fötts in i socialdemokratisk politikeradel och dragit nytta av dess särskilda arvsordning. Hennes ideologiska skygglappar är så ofantligt tjocka att de i hela hennes snart 58-åriga liv effektivt har hindrat all kontakt med verkligheten.
Hon blev aldrig statsminister, och det kan vi vara innerligt tacksamma för. Sedan hon avgått som partiledare för socialdemokraterna i april 2011 och hastigt ersattes med en annan katastrof, Håkan Juholt, har hon knagglat sig fram med olika uppdrag som mer har handlat om sysselsättning och försörjning for ol’ times’ sake än om samhällsnytta. Ett slags politikernas Fas 3 om man så vill.
“Hennes styrka är inte tänkandet”
Förre statsminister Göran Persson (s) insåg tidigt hennes intellektuella begränsningar och sa i en intervju med Erik Fichtelius i oktober 1997:
“Man tilltror henne en större politisk kapacitet än hon har. Det är inte så märkvärdigt, det som kommer över hennes läppar. Hennes styrka är inte tänkandet, utan hennes styrka är att förmedla ett budskap.” (Från den första delen av SVT:s dokumentärserie “Ordförande Persson” 19 mars 2007).
Fritt uttolkat: Mona Sahlin är bra på att tuta i luren och låta käften gå. Men bakom fasaden är det tomt. Hon är helt enkelt obegåvad.
“Richard Jomshof är en feg usling”
Den som vill ha en aktuell orientering om Mona Sahlins intellektuella nivå rekommenderas SVT Agenda från 11 januari där hon debatterar med Sverigedemokraten Richard Jomshof. 16:40. Hennes debatteknik är så imbecill att en betydande andel av socialdemokratin borde vrida sig i plågor i sina tv-soffor. Eftersom Sahlin inser att hon förlorade debatten vänder hon sig till Expressen och uttalar att “Richard Jomshof är en feg usling”.
Med argument på den nivån kan man komma långt, men bara i Sverige. I vilket annat land som helst skulle en politiker som gör så dåligt ifrån sig i en debatt (inte den första utan den trehundrasjuttioåttonde på ett ungefär) ryka fortare än kvickt.
Många har aldrig förstått Mona Sahlins storhet
Vi är många som aldrig har förstått Mona Sahlins storhet. Själv ser jag henne – vid sidan av Olof Palme och Fredrik Reinfeldt – som en av Sveriges genom tiderna absolut mest samhällsskadliga politiker. Genom att driva en ansvarslös massinvandringspolitik och köra över svenska folket med mångkultur har trion Palme-Reinfeldt-Sahlin åsamkat Sverige omätlig skada. Mona Sahlin själv har av obegripliga skäl i decennier getts en makt som står i klar disproportion till hennes förståndsgåvor. Hennes politiska karriär har varit en enda utdragen olycka, kantad av korkade uttalanden, skandaler och stupida beslut.
Sverigedemokraternas partiordförande Jimmie Åkesson har sagt att “Mona Sahlin är den mest Sverigefientliga politikern vi haft i landet”. (Arbetarbladet 26 oktober 2008). Det är en mycket måttfull formulering om en politiker som under decennier har gjort allt hon har kunnat för att skada och sprida hat mot Sverige och svenska folket.
“Det gamla Sverige kommer inte tillbaka”
Bland alla dumheter Mona Sahlin har kläckt ur sig är det en som inte slutar ringa i mina öron. Ord kan bilda ärr som aldrig läker.
”Svenskarna måste integreras i det nya Sverige, det gamla Sverige kommer inte tillbaka”.
Hon säger de här orden i Sveriges Radios P1 Morgon. Det är den 17 maj 2001, och hon är olyckligt nog integrationsminister i Sverige. Det är ett uttalande av en politiker som tror sig ha makten att själv bestämma över ett helt folk. Hon ser sig som envåldshärskare. Och hon väntar sig att vi, folket, ska foga oss efter hennes beslut.
Mona Sahlins ord ringer i mina öron
Læs mere »
På Avpixlat publiceras 
