Sydøstenvind. Varmen kommer tilbage og møder kulden, som om der var noget, den havde glemt. Nogle gange er det ikke andet end lyset, der forfører en. Lyset var i morges, som i de ti minutter der går mellem man vågner og man er rigtig vågen, og det hele er der igen er alt for skarpt og tæt på. © Snaphanen (klik f. helskærm) genpostering fra oktober 2011.

Læs mere »

Der er mange fantasifulde forklaringer i omløb på Sveriges nedtur i PISA undersøgelserne, og at bringe intelligens og indvandring ind i det, er decideret ‘racistisk.’ Bla kalder man børn af krigsflygtninge ‘traumatiserede’, selvom det aldrig er vist, at børn af danske KZ fanger havde arvet deres forældres traumer.

Jeg blev forleden kaldt racist af en relativt oplyst svensker, for at minde ham om, at der er noget sådant som nationer og gennemsnits-IQ. Det er ingen hemmelighed, at Sverige indtager masser af mennesker fra overvejende lav IQ lande, og ikke en umulig tanke, at det påvirker skoleresultaterne permanent, da IQ er nogenlunde konstant over livet og man ikke kan uddanne mennesker udover deres begavelse. Der er tale om et gennemsnit, hvilket ikke forhindrer at den næste Niels Bohr er somalier, det er blot mindre sandsynligt.

Det er alt sammen ‘not nice to know” i et så anti-intellektuelt debatklima, som det svenske. Hellere vræle ‘racist’ og lukke debatten. Det betyder også, hvis det svenske problem er et delvist IQ problem, at der ikke er så forfærdelig meget at gøre ved den side af sagen. Man kan selvfølgelig gøre umuliusserne til genus-professorer, man behøver  ikke være begavet for at fremføre politisk konforme, pseudovidenskabelige teorier.

I 2010 skrev prof. Helmuth Nyborg en kronik i Jyllands Posten med titlen Sverige indvandrer sig dummere og dummere.  Mon ikke den kronik ville være strafbar med fængsel i Sverige i dag? (grafikken har den svaghed, at den blander alle asiater sammen, hvor der er betydelig intelligensforskel på pakistanere og japanere.)

Det är stora skillnader vad gäller skolprestationer mellan barn som är födda i Sverige och utrikesfödda. Ledande skolforskare menar att det är ett allvarligt problem, som hittills inte har tagits på tillräckligt allvar. Skolans växande kunskapsklyftor

Brussels  shooting suspect ‘beheaded baby’, tortured journalist

Ex-hostage says French jihadist accused of killing four at Brussels Jewish Museum ‘tortured prisoners’ and claimed to have raped and killed young mother before beheading her baby

Nicolas Hénin, a journalist, identified one of his kidnappers as Mehdi Nemmouche, 29, the French jihadist awaiting trial in Brussels for shooting dead four people at the city’s Jewish Museum after returning to Europe.He gave details of torture inflicted on prisoners by Isil militants holding the British aid worker David Haines. Mr Hénin described hearing beatings going on all night until the dawn prayer. He said he had been beaten by Mr Nemmouche, adding: “I don’t know if he [Nemmouche] tortured other western prisoners.”However, Mr Hénin’s account matches reports of beatings inflicted on other hostages including James Foley and Steven Sotloff, the two American journalists who have been beheaded in the past month. The Telegraph

 

Af Thomas Nydahl (se alle fotos på link)

Mikael Jalving: Søren Krarup och hans tid (People´s Press)

1984 fick jag min hand en bok vars innehåll egentligen konfronterade allt det jag trott mig veta. Jag hade fem år tidigare lämnat sektlivet i den svenska vänstern, vilket gjort det möjligt att revidera ståndpunkter och hållningar som dittills varit starkt cementerade. Men den här boken var radikalt annorlunda, den talade mot franska revolutionen, mot ”de mänskliga rättigheterna” och mot hela det moderna välfärdsprojektet. Boken var skriven av Søren Krarup, då mest känd som prästen från Seem som argumenterade mot invandring och EU. Jag visste inte så mycket om honom, men min nyfiken gjorde mig öppen för hans resonemang och idéer. Det här var ju ingen rännstenspamflett utan en i högsta grad seriös bok utgiven på Danmarks största förlag, Gyldendals. Titeln var Det moderne sammenbrud 1789-1984, med en klar blinkning till allt det som den danska kulturradikalismen och den så kallade ”Brandes-traditionen” betecknats och identifierats som. I Krarups version var detta moderna ett sammanbrott och ingen väg framåt.

Efter det fortsatte jag att läsa Krarup. Han har en rik utgivning bakom sig under dessa år, från 1985 och framåt. Han skriver i första han i teologiska frågor, men också i ökande grad i politiska. Danmark är fixpunkten i hans resonemang. Danmark och det nationella. Danmark och kristendomen.

Nu har författaren, historikern och polemikern Mikael Jalving (kanske här i landet mest känd för Absolut Sverige som kom för några år sedan), skrivit en mycket intressant och angelägen bok om Søren Krarup. Den blir, visar det sig efter avslutad läsning, i högsta grad ett dubbelporträtt, eftersom det inte bara är Krarup själv som studeras utan också i högsta grad den tid och de sammanhang han lever i. För den som vill förstå Danmark som nation, den danska kulturen och det politiska spänningsfältet i landet, blir således Jalvings bok viktig, jag skulle säga nödvändig. Det sista säger jag därför att jag utifrån egen erfarenhet vet att det behövs kunskap som moteld mot alla de vanföreställningar, förvrängningar och politiska korrekta infallsvinklar som präglar vår Danmarksbild. Ett av skälen till denna skevhet är naturligtvis Dansk Folkeparti och dess ledare Pia Kjærsgaard. I svensk offentlighet låter man bokstavligt talat allt som sker i grannlandet filtreras genom partiet och då tycks det fritt fram att tala om ”det rasistiska Danmark”. Fritt fram för grovheter och fördomar, men också för rena lögner.

Men låt oss inte gå händelserna i förväg.

Søren Krarup föddes föddes 1937 i Grenaa och växte upp i ett prästhem präglat av den nazityska ockupationen och båda föräldrarnas arbete i motståndsrörelsen. Han fick det nationella motståndet med modersmjölken:

”Det kan på denne bakgrund næppe undre, at Søren Krarups teologiske, historiske og politiske forfatterskab, som har strakt sig over mere end 50 år, i vis forstand begynder og slutter med spørgsmålet om nationen og dens overlevelse.”

Læs mere »

Kronikken fra september 2012 er aktualiseret af det svenske valg på søndag, de mange asylsøgere og den akutte mangel på boliger i Sverige. Det enorme antal asylsøgere i 2014 gør kronikken mere aktuel, end da den blev skrevet. Flere har bedt om, at den blev publiceret igen, så her er den i en opdateret 2014 udgave.

Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Antalet asylsökande i Sverige spränger alla gränser. Under första halvåret 2014 har 41 303 utlänningar sökt asyl i landet. De största grupperna kommer från Syrien och Eritrea. Sedan juni 2014 söker sig mer än 2 000 asylsökande i veckan till bidragsparadiset Sverige. Enligt migrationsverkets prognos i juli beräknas det totala antalet asylsökande under 2014 uppgå till minst 90 000, plus mer än 60 000 anhöriga. Under 2015 väntas 94 000 personer söka asyl i Sverige. Historiska rekord slås på löpande band.

“Katastrofen är inte längre nära. Den är här” skriver Merit Wager på sin blogg  och fortsätter:

“Under perioden januari-juni 2014 ökade antalet asylsökande till det lilla landet Sverige (9,5 miljoner invånare) med 70 procent. Alltså sjuttio procent! Om även bifallsprocenten fortsätter att vara nära 60 procent ( januari-juni 2014) så kan jag inte förstå hur och var detta ska sluta. (…)

Var går gränsen för den humanitära stormakten?

Vi får säkert höra statsminister Fredrik Reinfeldts lugna statsmannaaktiga uttalanden i alla nyhetssändningar idag. Det blir intressant att höra var – om någonstans – gränsen går för den humanitära stormaktens generositet på asylområdet. Den går uppenbarligen inte vid katastrofhöga 90.000 asylsökande (budget: minst 20 miljarder kronor…), så var går den? 200.000 om året? En miljon om året? Vem ska betala? Har statsministern och andra politiker haft någon dialog med folket om var deras gräns går? Eller har gått.”

Nej, det finns ingen gräns för hur många Sverige vill ta emot. Inte för politikerna i de sju gammelpartierna, och inte heller för migrationsverket. Politiker både i det borgerliga och röd-gröna lägret har slagit fast att någon övre gräns inte existerar. Migrationsminister Tobias Billström (m) blev offentligt och under förödmjukande former örfilad av statsminister Fredrik Reinfeldt (m) när han i februari 2013 sa: ”Volymen måste sänkas för såväl den höga asylinvandringen som anhöriginvandringen.”

Att tala om volymer är ett brott

Bara att använda ordet “volymer” var ett brott. Ordet förpassades till den växande gruppen förbjudna ord, och tystnaden sänkte sig än en gång över invandringspolitiken. Men när politikerna inte vill ta sitt ansvar och sätta några gränser förskjuter de bara problemen i riktning från sitt eget skinn och exponerar sin feghet och oförmåga att bedriva politik. Någonstans måste strömmen av asylsökande bo, och bristen på bostäder ökar i samma katastrofala omfattning som inströmningen av asylsökande och anhöriga. I prognosen skriver migrationsverket:

“Asylsökande behöver tak över huvudet. För att anpassa tillgången på platser är det i dagsläget nödvändigt att utöka antalet tillfälliga boenden genom direkt upphandling. Migrationsverket avser även att som tidigare planerat starta korridorsboenden till exempel i gamla ålderdomshem, folkhögskolor och liknande anläggningar där det finns möjlighet till självhushåll. Det pågår därutöver en fortlöpande dialog med andra statliga myndigheter, exempelvis Försvarsmakten, om möjligheter att använda lämpliga lediga anläggningar för boende till asylsökande.”

Lystna blickar på svenskarnas fritidshus

Eftersom alla reserver redan är tagna i anspråk är jakten på boenden ett kamikazeprojekt för migrationsverket. Det säger något om desperationen och visar tydligt regeringens inriktning att man letar lediga boenden hos Försvaret som så lämpligt har lagts ned, precis som ålderdomshemmen.

Det är ingen vågad gissning att migrationsverket kastar lystna blickar på Sveriges största bostadsreserv, fritidshusen. En guldgruva att exploatera för en regering som vill vara en humanitär stormakt och inte vill sätta några som helst gränser för de hundratusentals människor som önskar sig livstids försörjning i Sverige. Vid totalt panikläge är inga principer heliga. Mer än den humanitära stormakten förstås.

Fritidshusen den största bostadsreserven

Är du en av de lyckliga ägarna till Sveriges omkring 565 000 fritidshus? Då har du anledning att vara oroad. Har du sparat och gnetat för att förverkliga din dröm om en stuga som din oas i livet, eller är den ett kärt arv? Ett hus som du har snickrat på och ägnat din omsorg varje ledig stund? Då ligger du risigt till. Fritidshusen är den bostadsreserv som staten kan komma att beslagta allra först om strömmarna av asylsökande till Sverige ökar till ännu mer ohanterliga nivåer. De juridiska möjligheterna att konfiskera svenska folkets fritidshus finns redan. Det är bara att plocka fram dem vid behov.

Konfiskation nödvändig vid massflykt

Den statliga Hot- och riskutredningen drog redan för mer än tjugo år sedan upp riktlinjerna för hur landet ska hantera massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige. Så kallad ”rekvisition”, det vill säga statlig konfiskation av svenska folkets fritidshus, blir i ett sådant scenario nödvändig, enligt utredningens delbetänkande från 1993, (SOU 1993:89). Förslaget lades den gången på is utan åtgärder. Men planerna finns kvar i de statliga arkiven, och verkligheten kryper allt närmare det värsta scenariot.

Varje land måste ha en beredskap för katastrofer i fredstid. Därför tillsatte Carl Bildts (m) borgerliga regering 1992 en kommitté för att utreda olika slags tänkbara påfrestningar på samhället i fredstid.  Några tänkta scenarion var massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige under kort tid.

Sverige närmar sig alltmer krisscenariot

Under de senaste åren har Sverige alltmer närmat sig det ”otänkbara” scenario som skissades i den statliga Hot- och riskutredningen. Sedan Fredrik Reinfeldt (m) och den borgerliga alliansregeringen kom till makten 2006 har befolkningsutbytet accelererat i allt snabbare takt. Svenska folket lever redan i ett krisscenario. Men inte på grund av okontrollerbar massflykt av det slag som Hot- och riskutredningen målade upp. Den massinvandring som pågår till Sverige är fullkomligt frivilligt iscensatt av politiker som har tappat all verklighetsförankring och brutalt kör över sitt eget folk.

Sopa upp resterna av muslimska u-länder

För att upprätthålla skrytimagen av “humanitär stormakt” (vem blir imponerad?) har svenska politiker tagit det som sin särskilda uppgift att sopa upp resterna av underutvecklade och dysfunktionella muslimska länder som slits sönder av sin oförmåga att lösa egna problem, vidta åtgärder mot sin överbefolkning och få slut på interna strider mellan olika muslimska klaner och falanger. Som enda land i världen beviljar Sverige sedan september 2013 PUT, permanent uppehållstillstånd, till alla som tar sig hit och säger sig komma från Syrien, samt deras anhöriga. En oemotståndlig inbjudan till asylbedrägerier i stor skala.

Bara 2,55 procent är FN-flyktingar

Sedan 1980 och till och med 2013 har Sverige gett PUT eller uppehållsrätter till cirka 1,8 miljoner personer. Bara 2,55 procent är flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention. Mer än 700 000 är anhöriga. Sverige har sedan länge det utan konkurrens största asylmottagandet räknat per invånare i hela Europa. Under 2014 har rekordet slagits även i absoluta tal sedan Sverige har gått om Tyskland (som har en nästan tio gånger större befolkning) i antal asylsökande.

Sverige fylls varje år på med ett antal utlänningar som motsvarar invånarantalet i två Södertälje. Den enorma inströmningen innebär mycket stora påfrestningar för Sveriges hela infrastruktur; bostäder, skola, förskola, sjukvård, tandvård, polis, rättsväsende och på ekonomin. Allt fler kommuner protesterar högljutt mot en börda som de inte längre klarar av.

Ingen medvetenhet om problem i muslimska länder

Hot- och riskutredningen kalkylerade med några olika scenarion där händelser i andra länder utsätter landet för stora påfrestningar på alla nivåer i samhället. I oktober 1993 kom utredningen med ett delbetänkande, “Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande” (SOU 1993:89) som tar upp möjligheten att konfiskera svenskarnas fritidshus för att inkvartera migranter. Utredningen gick efter regeringsskiftet 1994 i arv till den tillträdande socialdemokratiska regeringen med Göran Persson som statsminister.

Intressant nog utgår samtliga scenarion från att anstormningen av hjälpsökande kommer från öst och Ryssland. Det kalla kriget och östdiktaturernas fall låg bara ett par år tillbaka i tiden. Någon medvetenhet om hur ständiga krig och konflikter i muslimska länder och oduglighet i dessa länder att lösa sina egna problem fanns inte, inte heller om hur det skulle komma att drabba Sverige. Det var under de här åren som Sveriges regering och riksdag började öppna Sveriges gränser för massinvandring från muslimska länder.

Tre tänkbara scenarion vid massflykt

Tre tänkbara scenarion skisserades.

Delscenario 1: Nya makthavare har tagit över i Ryssland. Efter en tids aggressiv utrikespolitik går den ryska armén in i de baltiska staterna. Omfattande utrensningar sker bland politiker och tjänstemän som deltagit i frigörelsen några år tidigare. Det politiska systemet krossas. Det antas att cirka 50 000 asylsökande under en vecka i februari kommer till svenska hamnar via småfartyg. Utredningen är bussig nog att tipsa om lämpliga hamnar.

Delscenario 2: Utöver 50 000 asylsökande tar sig 150 000 hjälpsökande till Sverige under sammanlagt fyra månader. Ett stort antal människor kommer via Finland och Polen till Sverige.

Delscenario 3: Efter en lång period av sträng kyla och stor brist på livsmedel kommer en halv miljon hjälpsökande till Sverige under en tid av cirka sex månader. Samtidigt sprids ryktet att en allvarlig olycka har inträffat i ett kärnkraftverk utanför Moskva. Man antar vidare att ett stort antal massflyktingar bär på smittsamma sjukdomar som får den svenska sjukvården att kollapsa.

Sjukhusen töms, patienterna skickas hem

Alla myndigheter ska agera enligt planer som gjorts upp i förväg. Dåvarande invandrarverket ordnar tillsammans med kommunerna inkvartering av flyktingarna, till att börja med i kommunala idrottsanläggningar. Landstingen överväger att tömma vårdavdelningar på länssjukhus och skicka hem patienterna för att kunna ta hand om hjälpsökande och smittade. Att hjälpa både sjuka svenskar och hjälpsökande utlänningar klarar man inte av.

Länsstyrelserna får så småningom allt svårare att ordna förläggningar med sanitära utrymmen och möjligheter till utspisning. Nästa steg är så kallad rekvisition, det vill säga att med stöd av lagstiftning beslagta bostäder som behövs för att inkvartera immigranterna. I första hand tas outhyrda lägenheter i flerfamiljshus i anspråk. Sådana fanns fortfarande i början av 1990-talet när utredningen gjordes. Men de räcker inte långt för en halv miljon människor i det tänkta scenariot.

Fritidshusen beslagtas på obestämd tid

Staten har då laglig rätt att ”rekvirera”, det vill säga konfiskera svenskarnas fritidshus. Husen och deras utrustning beslagtas och används på obestämd tid utan ägarnas medgivande. Fastigheterna görs om för att passa immigranternas behov utan att ägaren har något att säga till om. Inte ens i fredstid kan alltså svenskarna vara säkra på att själva förfoga över sin egendom.
Paragraf 20 i betänkandet 1993:89 lyder:

”Rekvisition får, när andra lösningar inte utan avsevärd olägenhet kan komma i fråga, ske för att tillgodose kommuns, polismyndighets eller Statens Invandrarverks ofrånkomliga behov av lämpligt belägna och utformade utrednings- och inkvarteringslokaler så att de uppgifter som enligt denna lag åvilar kommun eller myndighet kan fullgöras på ett riktigt sätt och att i enlighet med intresset att bereda de skyddssökande ett så värdigt och mänskligt mottagande och vistelse som möjligt.”

Värdighet – men bara för migranterna

Observera det cyniska resonemanget om att konfiskera svenska folkets egendom för att ge utlänningar ”ett så värdigt och mänskligt mottagande och vistelse som möjligt”. Här uttrycks klart en värdering av det egna folket som mindre värt än människor från andra länder. Något resonemang om värdighet och mänsklighet för svenska folket finns inte.

Paragraf 21: ”Ägare eller innehavare av egendom som tas i anspråk enligt § 19, är skyldig att, i förekommande fall, mot särskild ersättning, godta att inredning eller utrustning som hör till egendomen flyttas eller ändras och att även i övrigt tåla de åtgärder i fråga om egendomen som befinns nödvändiga för att egendomen skall kunna användas för ändamål som sägs i § 20. När rekvisitionen upphör, skall egendomen på statens försorg eller på dess bekostnad så långt möjligt återställas i sitt tidigare skick.”

Alltså:

“Även i övrigt tåla de åtgärder i fråga om egendomen som befinns nödvändiga för att egendomen skall kunna användas…”

Ett yxhugg rakt i den svenska folksjälen

Læs mere »

Bare ikke hans egen kommune, Täby og Stockholms Centrum, hvor journalister og akademikere bor. Det svenske valg på søndag er i grunden ikke overvældende interessant. At omkring maks. 15 % af svenskerne stemmer imod afgivelsen af deres land og skattefinancieringen af ‘flygtninge’, der ikke er flygtninge, er ganske nedslående efter 40 års masseindvandring. Det er ikke egnet til at styrke ens to på demokratiet, som frie informerede borgeres suveræne deltagelse i skabelsen af deres egen skæbne. Sverige er regeret af rene fantaster, og vælgerne gør efter 40 år stort set  intet ved det. De er de eneste, der kunne have ændret Sveriges kurs mod afgrunden.

Svenske politikere påstår, de flygter fra “krig och fortryck”, men det er overhovedet ikke tilfældet for 95 % vedkommende. De fylder landet op med fattigdomsflygtninge, ingen ved hvem er. Dette maksimerer også terrortuslen. Det kan godt undre én, at Säpo ikke griber ind over for politikernes hasardspil.

Til gengæld er flygtningestrømmen kun i sin vorden. Den muslimske verden er i opløsning, og  Afrikas befolkning fordobles de næste 30 år. Man kunne rimeligvis forlange af politikere, der får godt betalt, at de er orienterede bare fem år ud i fremtiden. Bare Egypten braser sammen med sine 86.5 mio. mennesker, udstilles europæiske politikers grænseløse dumhed og uansvarlighed. Flygtningekonventionen af 1951 må naturligvis genforhandles eller opsiges, inden dens farlighed er demonstreret for enhver. Er Sveriges skæbne ikke advarsel nok, Venstre og DF?

Det rigtig interessante kommer efter valget. Reinfeldt har valgt at afgive magten, for at forhindre SD i at få indflydelse, tvært imod enhver realpolitik. Det er ikke ret velkomment i hans eget parti, men Moderatmedlemmerne må leve med, at være forenede i et suicidalparti. Taber han på søndag, vil han få X-antal knive i ryggen. SD kan ikke undgå at blive vågmästare, som det ser ud, dvs. at Sverige kan kastes ud i en parlamantarisk krise og nyvalg på grund af syvpartiets dogmatiske holdning. Det bliver ganske interessant på dem mere makabre måde. Sverige er formentlig ‘kört’, som Ulf Nilson skrev for ni år siden, da han endnu havde et par tænder at  bide med.

Egentlig burde alderens privillegium være, at man ikke længere har noble hensyn overfor magteliten at tage, men altså ikke i Sverige. Han bor i Frankrig som olding, og alligevel er han behagesyg overfor  den svenske nomenklatura. Det er ikke fortjenstfuldt af en gammel mand. Hvis man ikke kan sige ubekvemme sandheder på tærsklen til døden, er man virkelig ikke mange potter pis værd.

I Janne og Belinda, kan man høre en svensk værnemager. En Sverigedemokrat som har øjnet chancen for at tjene nogle penge på afskaffelsen af sig selv. Der er intet nyt under solen, alt kan kapitaliseres af personer uden nogen moral. Denne person skammer sig ikke engang nok til, ikke at optræde på TV..

Man kan også se i programmet Sveriges egentlige problem, hvis vi nøjes med at holde os til nutiden: 1968 vandt en mere knusende sejr i Sverige, end i nogen andre lande. Selv de ‘borgerlige’ er ræverøde. SD er oppe imod en overmagt, som vil vinde, som allerede har vundet. Man må beskytte sig imod Sverige. Ikke bare vi naboer, men også alle de svenskere, der allerede er flygtet fra Ny-Sverige. Der vil blive mange flere.

Tre faktorer, vil være afgørende i Sveriges forsvinden som nationalstat: 1968, fraværet af en borgelighed, som i resten af Europa, og kvindernes knusende dominans. Hvor meget jeg end sætter pris på kvinder, er de i gennemsnit en ødelæggende, politisk kraft. De kan gøre samfund beboelige, men de kan ikke forsvare dem imod ødelæggelse udefra, og islams historiske eksitstensberretigelse er erobringen og udsugningen af folkeslag.

Islam kan ikke bygge nationer, de kan ligesom deres religion er tyveri af det værste fra kristendommen og jødedommen, kun leve som snyltere. Når der ikke er mere at erobre, henfalder islam i forfald ligesom Osmannernes kalifat gjorde i 1924.  Lidet havde de troet, den foræring multikulturalismen og Flygtningekonventionen ville være for revitaliseringen udefra af deres hensygnende dødskult.

Muhammed, der højst sandsynligt aldrig har eksisteret, lå og rallede, men så kom Poul Nyrup, Gammeltoft Hansen, Marianne Jelved, Holger K Nielsen og Margrethe Vestager med fornyet ilt til den “absurde teologi fra en immoralsk beduin, der er et rådnende kadaver, som forpester vore liv og hører hjemme på historiens losseplads.”som Kemal Atatürk beskrev islam.

I kvindelandet Sverige ville Kemal Atatürk være blevet fængslet for hets mot folkgrupp af landets sharia-domstole. De svenske tøser m/k kan slet ikke få nok af rådnende kadavre af en mand, der foragter dem og regner dem for mindreværdige. Snak om mascochisme og Stockholm-syndrom.

I Sverige, hvor mændene også er kvinder, er de et let bytte for erobrere. De har ingen historisk erindring i 300 år af,  at nogen vil erobre deres land. Ingen vil røre ved temaet svenske kvinders dødstrang, derfor er det naturligt at jeg, der ikke kan blive meget værre, påtager mig det. Sverige er et kommende kalifat, og tøserne æ æ æ l l s k er det. Indtil videre, vil det sige. Når jeg en sjælden gang er i Sverige, føler jeg mig som Marcello Mastroiani i Fellini’s Kvindebyen, fortabt med andre ord. Det er ikke et land for mig længere, undtagen bønderne og svampeskovene.

Sverige er allerede et flygtningeproducerende land. Når jeg iagttager det svenske folk, tænker jeg på de 50% af de tyske jøder, der ikke flygtede fra Tyskland inden 1939. De tror simpelthen ikke deres egne øjne. De mener, DN, SvD og SVT har mere ret i deres virkelighedsbeskrivelse, end det de selv ser lige foran sig. Vi har med psykologi at gøre, psykologien er ikke af denne verden, måske er den  ikke engang en videnskab.

Tino Sanandaji: Sorgebarnet Malmö

Ingen större svensk stad har högre arbetslöshet och mer fattigdom än Malmö. Malmö hamnar i botten oavsett vilket mått på socialt välmående vi studerar.

Bland de i arbetsför ålder förvärvsarbetar ungefär 80 procent i Sverige. I Malmö däremot arbetar färre än 70 procent av de i arbetsför ålder, inklusive gränspendlare. Av stadens invandrarbefolkning saknar nästan hälften arbete. Malmö är rankad som 281 av 290 kommuner i termer av andelen elever som lämnar grundskolan med för få godkända betyg för att vara behörig för gymnasiestudier. Den öppna arbetslösheten ligger på 15 procent, tredje högst bland landets kommuner.

Det troligen enskilt viktigaste måttet på en kommuns ekonomiska välmående är förvärvsinkomster från arbete och företagande per invånare. SCB:s statistik för perioden 1991-2012 visar att reala inkomster per capita i hela landet växte med i genomsnitt 1,7 procent per år. I Malmö låg tillväxten på endast 1,1 procent per år, femte lägst av alla kommuner. Endast Botkyrka, Burlöv, Perstorp och Södertälje upplevde en sämre ekonomisk utveckling än Malmö.

Arbetslöshet och inkomststagnation har eroderat kommunens skattebas. När Ilmar Reepalu tog över år 1994 låg Malmös genomsnittliga skattekraft per invånare 2 procent under riksgenomsnittet. Idag ligger Malmös skattekraft per invånare 16 procent under riksgenomsnittet, lägre än Pajala och Jokkmokk.

Stadens ekonomi går ihop genom att skattebetalare i övriga landet täcker de enorma hålen i budgeten. Förra året fick Malmö kommun över 4 miljarder kronor i kommunalt utjämningsbidrag, utan jämförelse mest av alla kommuner. Stadens egna skatteintäkter var 10 miljarder kronor. Malmö får nu ensamt lika mycket i kommunalt utjämningsbidrag som hela Övre Norrland, en region med betydligt fler invånare.

Att skylla på externa faktorer är dock inte helt tillfredställande. För det första har Malmöregionen i övrigt haft en gynnsam situation. Sverige har upplevt en urbanisering som lyft övriga medelstora städer. Malmö borde utöver detta ha gynnats av Öresundsbron, den nyöppnade högskolan samt närheten till tillväxtstäderna Lund och Köpenhamn. De rödgröna själva menar dessutom att flyktinginvandring tvärtom har gynnat Malmös ekonomi. Mångkulturella Malmö förs snarast fram som en lyckad förebild. Malmö har nu varit en mångkulturell stad i decennier. När ungefär kan vi förvänta oss att de länge utlovade ”långsiktiga” vinsterna från flyktinginvandringen kommer att materialiseras? Det vore överlag intressant om någon bad Stefan Löfven förklara varför det går så dåligt för Sveriges mest vänsterdominerade stad.Realtid.

Malmström udspørges af sverigedemokraten Kristina Winberg via Winberg (SD) ställer Malmström (FP) mot väggen. Bemærk at Malmström svarer sin landsmand på engelsk. Hvis man vil studere hendes forestillinger lidt nærmere, er denne god at forstand af: EU needs to recognise value of immigrants

Equally important is international co-operation on migration. Last year, during the Arab revolutions, the EU missed a historic opportunity to begin weaving together the two sides of the Mediterranean. It failed to open its doors to young students, entrepreneurs, and other North Africans. Today, the EU is making a more serious effort to engage its southern neighbourhood.

Løgn og hykleri

De oklippta intervjuerna som avslöjar Sacrédeus Kristdemokraten Birgitta Sacrédeus kom til at sige i en skjult optagelse, at hendes parti burde samarbejde med Sverigedemokraterna. Hun lyder ærlig og fornuftig, men hun har måtte trække sine ord tilbage da blandt andre minister Ullenhag beskylder hende for ¨främlingsfientlighet.”, Sveriges universelle primalskrig i disse år.

Sverige har ikke flyttet sig en meter siden Janne Josephssons valgstuereportager fra 2002. Svensk politik skal være et teatershow for hyklere og løgnere. Svensk journlistik er forudsigelig og gennemsigtig som vand. Expressen begynder  i dag sin anti-SD kampagne med historier fra deres “agendajournalistik”, de har haft på lager. SD manden Christoffer Dulny’s ‘sag’ er fem år  gammel – 5 år! Expressen afslører.…..men Expressen afslører kun sig selv som en parodi på en avis. Hans Hauge skriver bla. morsomt i Svenske stormagtsdrømme om dette mærkelige land

Det kræver skarpe etnografiske evner for at forstå den meget fremmede kultur, som vi kalder den svenske, skønt de ikke selv bruger den slags etnisk-racistiske ord. Vi tænker altså på den stat, hvis territorium findes på den anden side Øresund. Det er en stat, hvis befolkning øges med tusinder og atter tusinder hver måned. Den bliver derfor folkerig. De mange folk skal bruges, fordi landet producerer mange våben og bruger mange penge på forsvar, for de er helt neutrale. Befolkningen i den svenske stat ønsker at betale mere i skat, end de gør, for staten er for dem en guddom, som de gerne ofrer til. De har en særlig form for demokrati, der har til formål at forhindre befolkningen i at udskifte styret og i at stemme på dem, der vil gøre Sverige svensk. Stemmesedlerne har partifarve og ligger frit fremme.

Christoffer Dulnys canossagang på SR