Erick Mushitu Mwinkeu, född 1989, överlämnade sig själv till polisen på söndagen. Han har varit anhållen i sin frånvaro misstänkt för dödsmisshandeln av den 44-årige Tommy Lundén i Ludvika i fredags kväll. 44-åringen var tillsammans med två andra män på väg hem efter att ha ätit julbord när de blev överfallna och brutalt misshandlade av tre till fem mörkhyade män. Enligt polisen var våldet helt oprovocerat. 44-åringen skadades så svårt av sparkar och slag att han avled strax efter att han kom till Falu lasarett.

Känner vi igen oss? Ja. Välkomna till den nya svenska verkligheten. Inte en dag utan gruppvåldtäkter, misshandel, skottlossning och mord. Detta är vad våra politiker har beslutat åt oss. Det är meningen att vi ska vänja oss. För så här är det, och så här kommer det att vara. Detta är mångkultur. Med lätt hand offrar svenska politiker sitt eget folk. När får vi nog? Finns det en gräns där våra folkvalda ställer sig upp och ber sin befolkning om ursäkt för den svenska historiens grymmaste och mest misslyckade sociala, ekonomiska och kulturella experiment? Nej. De är besatta av en ideologi av psykotiska dimensioner, och de är fast beslutna att köra den i botten.

Ludvikaborna byts ut mot afrikan

Ludvika, en liten stad i södra Dalarna, vackert belägen vid sjön Väsman och med lika många sjöar inom kommungränsen som det finns dagar på året. Gruvnäring och metallindustri, en utflyttningsort med kraftigt minskande befolkning – från 33 245 invånare 1970 till 25 810 förra året, därav drygt 14 000 i tätorten. En överlägsen socialdemokratisk majoritet i kommunfullmäktige. Därmed är de två främsta kriterierna för hög invandring uppfyllda. En socialistisk majoritet och minskande befolkning är en oslagbar och klassisk kombination. Samma utveckling kan ses på alla socialistiskt styrda bruksorter på dekis. När ursprungsbefolkningen flyttar ut fyller man på med invandrare. Här finns det första tankefelet: tron att människor är utbytbara mot varandra. Det är de inte. Problemen sitter inte i hudfärgen. Det är allt som människor bär med sig innanför huden som skapar problem: kultur, religion, människosyn, inställning till våld, moral, vilja att arbeta och göra rätt för sig, kvinnosyn, ärlighet, pålitlighet.

Politikerna har bäddat för katastrofer

Utifrån fakta och statistik går det att se hur Ludvikas styrande har bäddat för katastrofer som den här. Man har fyllt på med invandrare när ursprungsinvånarna flyttar ut och på det sättet slagit två flugor i en smäll: tomma lägenheter har fyllts, och politikerna har ”tagit sitt ansvar” och fått känna sig goda och solidariska med landets extrema invandringspolitik. Staden är ett typexempel på att de svenskar som kan flyttar ut när invandrarna flyttar in. Under åren 2002-2010 flyttade ungefär lika många svenskar (1 066 personer) från Ludvika som det flyttade in utrikes födda (901 personer).

2010 var 11,4 procent av Ludvikas befolkning utrikes född – men förbrukade 57,9 procent av kostnaden för försörjningsstöd. Det är en överrepresentation med 10,7, vilket är bland de högsta i landet.

Fackeltåg mot våldet

Den anhållne 22-årige afrikanen är sedan tidigare känd av polisen för bland annat misshandel och våld mot tjänsteman. Han ingår i det importerade våld som höjer svensk kriminalitet mot ständigt nya toppnivåer. Ludvika har en betydligt högre kriminalitet än den svenska genomsnittskommunen. Grattis, Ludvika! Nu är det tid att gå i fackeltåg mot våldet. Det tycks vara svenska folkets patentmedel att manifestera – ja, vad? Nu kallar Svenska kyrkan i Ludvika till ”ljusmanifestation mot våldet”. Allmänheten uppmanas ta med sig marschaller och infinna sig vid Skuthamn i Ludvika på torsdag kväll.

I takt med att det mångkulturella våldet som våldtäkter, gruppvåldtäkter, knivskärningar, misshandel, skottlossning och mord breder ut sig har märkliga sorgeritualer uppstått, inte bara i Sverige utan i många länder. På varje plats där någon har mördats finns de där, fortare än någon hinner blinka; gravljusen, blommorna, gosedjuren. Överallt samma sak. Och så är det ständigt fackeltåg och ”ljusmanifestationer” mot våldet. Är det någon som tror att dessa importerade våldsverkare bryr sig det minsta om fackeltåg mot våldet och bestämmer sig för att bli snälla? Eller vem riktar de sig till? Skulle Elin Krantz mördare Ephrem Tadele Yohannes bry sig om fackeltåget mot våld i Göteborg? Bryr sig mördaren Erick Mushitu Mwinkeu om att Ludvikaborna går ut med marschaller? Jag tillåter mig tvivla.

Kontraproduktiva nallar och fackeltåg

Det vore klädsamt om både Ludvikas kommunalpolitiker och Svenska kyrkan istället för fackeltåg ägnade sig åt djupgående självrannsakan efter mordet på den 44-årige familjefadern. Det är kommunpolitikerna som har fattat besluten om att ersätta utflyttade Ludvikabor med afrikaner, men Svenska kyrkan bär ett mycket tungt ansvar som en av de mest högröstade tillskyndarna av mångkulturen.

Fackeltågen och nallarna är kontraproduktiva. De förändrar ingenting. De uttrycker bara vanmakt. Med gosedjur och marschaller försöker vi besvärja en verklighet som vi uppenbarligen inte orkar ta in. Om man går i fackeltåg och lägger blommor på en mordplats, så känner man att man har gjort något. Men vad? Det är en kastrerad sorg som tar sig uttryck i dessa meningslösa manifestationer, en kastrerad sorg och en kastrerad vrede. Vi dränker oss i banalitet och kväver vårt berättigade raseri. Människor som menar väl staplar teddybjörnar och blommor istället för att ställa politikerna till svars för att de säljer ut vårt land till våld, kriminalitet och otrygghet.

Att knyta näven är ”out”

En terrorist spränger en buss full med skolbarn, och standardsvaret är att tända ljus och samlas på torget framför tv-kamerorna. Det är en av de mest meningslösa ritualerna i vår tid, skriver bloggen Gates of Vienna.

Meningslöshetens fackeltåg är ett led i den kulturella nedvittringen i vår tid. Den femininiserade tidsandan förbjuder alla sorters negativa känslor. Adekvata reaktioner på våld och död är bannlysta. Att knyta näven är ”out”. Att lägga ner blommor är ”in”.

När en familjefar på väg hem från julbordet i Ludvika mördas, när en kvinna på väg hem från krogen en lördagskväll, som Elin Krantz i Göteborg, när en kvinna gruppvåldtas av åtta män i Migrationsverkets lokaler i Mariannelund – då ska vi bara svälja vreden över vad politikerna har gjort med vårt land. Med fackeltåg ska vi manifestera vår kvävda, vår kastrerade sorg. Så tämjer vi vårt ursinne och vår förtvivlan. Till nästa mord och nästa fackeltåg. – Den anden nu anholdte er den 18-årige somalier Liban Isse Muse. (Flere detaljer om mordet her.)