Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Vi är alla produkter av evolutionen, ända ned på cellnivå perfekt anpassade till klimatmässiga och andra faktorer i de miljöer där vi föds. Men vad händer när vi rubbar evolutionens lagar? När stora migrantströmmar flyttar till länder med helt annorlunda förutsättningar? Eller när man påtvingas ett annat kön än det man är född till? Området är minerat med starka tabun. Sedan andra världskriget har vi blivit indoktrinerade med den ideologiskt betingade myten att det inte existerar några raser och därför heller inga rasskillnader. Dominerande vänsterdebattörer över hela världen styr debatt, forskning och politiska beslut genom att påstå att ras och kön är sociala konstruktioner och att vi alla är lika. Alla andra ståndpunkter – även vetenskapliga och objektiva fakta – stämplas som rasism eller högerextremism. I några krönikor ska jag beskriva människans utveckling ur evolutionens perspektiv och försöka visa vad som händer när vi går emot evolutionens lagar.

Medicinsk katastrof i invandringens spår

Genom att öppna gränserna för stora grupper mörkhyade invandrare i de nordiska länderna har politikerna bäddat för en medicinsk katastrof. Evolutionen har sedan hundratusentals år utrustat människor som lever nära ekvatorn med mörk hy som skydd mot den skadliga ultravioletta strålningen från solen. Den mörka huden blockerar bildandet av livsviktigt D-vitamin i kroppen. Muslimska kvinnors heltäckande slöjor är ytterligare ett hinder för kroppens egen produktion av D-vitamin. Resultatet hos stora invandrargrupper i vårt solfattiga klimat blir D-vitaminbrist, ett tillstånd som i ny forskning kopplas till risk för allvarliga följdsjukdomar.

Dagens situation med storskalig migration av mörkhyade människor från Afrika och Asien till extremt solfattiga latituder i Norden är historiskt unik. En rad vetenskapliga studier visar mycket låga nivåer av D-vitamin hos personer med invandrarbakgrund.

“När mörkhyade människor flyttar till solfattiga latituder, har heltäckande slöjor och stannar inomhus – då har vi receptet på en medicinsk katastrof. Mängder av kvinnor och barn får skelettsjukdomar till följd av D-vitaminbrist” säger Nina Jablonski, professor i antropologi vid Pennsylvania State University och forskningspionjär på hudens roll i evolutionen, cirka 52 minuter in i den här föreläsningen.

Ett unikt vitamin med enorm betydelse för hälsan

D-vitamin bildas i huden när solen lyser på oss. Men på våra nordliga breddgrader är det bara mitt på dagen under sommaren som solen står tillräckligt högt för att vi ska kunna bilda D-vitamin. Mellan oktober och april står solen för lågt för att alls ha någon effekt. Då skulle vi behöva äta ungefär 300-400 gram fet fisk per dag för att ge ett D-vitamintillskott som har en chans att upprätthålla sommarnivåerna – men hur många gör det?

D-vitamin är unikt och har enorm betydelse för vår psykiska och fysiska hälsa och för en normal fosterutveckling. Trots namnet är D-vitamin egentligen inte ett vitamin utan förstadiet till ett steroidhormon som påverkar våra gener, de flesta av kroppens celler och därmed kroppens organ. Till skillnad från andra hormoner tar sig steroidhormoner in i cellkärnans DNA och agerar där.

Varken läkare eller myndigheter tar ansvar

D-vitaminbrist är dessvärre ett tyst och förrädiskt tillstånd som inte gör något väsen av sig. Riskerna för följdsjukdomar är desto allvarligare, och mörkhyade invandrare är den största riskgruppen. Svåra sjukdomar till följd av migration till solfattiga nordliga länder utgör en tyst och snabbt växande medicinsk katastrof som hittills inte har föranlett några åtgärder från ansvariga myndigheter. I Sverige har varken myndigheterna, majoriteten av läkarkåren eller politiker hittills visat något intresse för riskerna med D-vitaminbrist, vare sig hos den svenska befolkningen eller invandrade riskgrupper – trots att enkel, effektiv och billig behandling med D-vitamin finns tillgänglig.

Samtliga svenska regeringar har sedan början av 1970-talet öppnat gränserna för storskalig icke-västlig invandring utifrån den naiva tron “de är som vi” och “alla är lika”. När det visar sig vara en grav missbedömning gömmer sig politikerna undan ansvar och låtsas som det regnar. Ansvaret för att skaffa sig kunskaper och ta initiativ till att äta D-vitamintillskott är helt övervältrat på den enskilda individen.

Hudpigmentering en del av evolutionen

Pigmenteringen av huden utifrån geografiska och klimatmässiga förutsättningar är en viktig och tydlig, för alla fullt synlig del av den mänskliga evolutionen. Minsta barn kan se skillnad på en ljushyad och en mörkhyad person. Evolutionens anpassning av vår hudpigmentering är en process som har pågått i miljontals år. När våra förfäder i människans tidiga utveckling i östra Afrika förlorade sin skyddande päls fick de istället mörk hud som skydd mot solens starka UV-strålning.

För ungefär 100 000 år sedan vandrade stora grupper av mörkhyade människor ut ur Afrika, först mot Mellanöstern och för cirka 40 000 år sedan vidare mot obebodda solfattiga trakter långt uppe i norr. Folkvandringarna gjorde en eller flera genetiska förändringar nödvändiga. De förändrade generna innebar minskad hudpigmentering och gjorde människorna ljushyade för att de lättare skulle kunna ta upp det nödvändiga solljuset och kunna bilda D-vitamin. De vars gener inte anpassades tillräckligt snabbt gick under genom evolutionens naturliga urval. Bara de mest anpassade individerna överlevde.

Olika kulturer samarbetar med evolutionen

Ibland samarbetar folkgruppers kultur med evolutionen. Två slående exempel på det är eskimåer/inuiter och samer. Inuiterna lever mycket nära Nordpolen i bland annat Kanada, Alaska och på Grönland. De har behållit en ganska mörkt pigmenterad hud som var anpassad till den sydligare miljö där de har sitt ursprung. Hudens pigmentbarriär mot solbestrålning kompenseras av deras traditionella, unikt D-vitaminrika kost, som består av fisk, sälspäck och valkött. När inuiter äter vanlig västerländsk kost drabbas de av svår D-vitaminbrist.

De ljushyade samerna lever också mycket nära Nordpolen i jordens allra solfattigaste klimat. Men rennäringen räddar dem från D-vitaminbrist. Renarna äter D-vitaminrika lavar som i deras kroppar omvandlas till för människan tillgängligt D-vitamin. Renköttet är basen i samernas kost.

Malignt melanom ökar i Sverige

Graden av hudpigmentering gör oss sårbara, men på olika sätt. I Sverige drabbas varje år drygt 2 000 personer av den mest elakartade hudcancerformen, malignt melanom. I jordbrukssamhället, där de flesta arbetade utomhus, var malignt melanom konstigt nog inte alls lika vanligt. Orsaken till att sjukdomen ökar, trots att majoriteten i dag arbetar inomhus, är okänd, men ändrade solvanor och ökat resande till sydliga länder antas vara två faktorer som spelar viss roll.

Fortfarande drabbas personer som arbetar utomhus i mindre utsträckning av malignt melanom än personer med tjänstemannayrken, vilket tyder på att D-vitamin skyddar mot sjukdomen. En annan gåtfull omständighet är att malignt melanom kan utvecklas på ställen som inte alls exponeras för solen, som fotsulor och handflator.

Under många år har vi varnats för att i synnerhet barn samt rödlätta och ljushyade personer kan ta skada av den skadliga UV-strålningen från solen. I Sverige har Strålsäkerhetsmyndigheten tagit som sin uppgift att varna för solens skadliga effekter. Metoderna är kopierade på den kampanj som brittiska myndigheter har drivit sedan 1994 och där enbart hudläkare har anlitats som experter.

Gravkors och skrämselpropaganda i barnbok

Strålsäkerhetsmyndigheten agerar delvis med ren skrämselpropaganda, riktad till barn. För några år sedan gav myndigheten barnboksförfattaren Pernilla Stalfelt i uppdrag att skriva en barnbok om solens skadlighet, “En bok om solen” som kom 2006. Boken har distribuerats gratis till landets förskolor med lärarhandledning. Budskapet är att man ska stanna inomhus mellan klockan 11 och 15, det vill säga just de timmar då D-vitamin kan bildas i huden. För att barnen och deras föräldrar ska skrämmas upp rejält är boken illustrerad med en rad svarta gravkors. Innebörden är att solsken är dödligt. Boken är slutsåld på svenska men finns på norska, finansierad av Folkhelsedirektoratet och Statens strålevern. BILDER UR SOLBOKEN

Fyra personer av tio solar mindre i dag

Strålsäkerhetsmyndighetens skrämselpropaganda har gett resultat. Mitt i sommaren meddelar myndigheten glädjestrålande att fyra personer av tio (40 procent) uppger att de solar mindre i dag än för fem år sedan.

“Det är en trend som vi hoppas håller i sig” säger Johan Gulliksson, utredare på Strålsäkerhetsmyndigheten.

Myndighetens propaganda har också lett till att allt fler smörjer in sig med hudkrämer som blockerar bildandet av D-vitamin i huden. Vi har alltså en statlig myndighet som målmedvetet och med stora resurser skrämmer medborgarna för solen och därmed aktivt bidrar till att en ännu större del av befolkningen får D-vitaminbrist – men ingen myndighet som tar ansvar för de medicinska konsekvenserna.

Från ekvatorn till samma latitud som Sibirien

Motsatsen till hälsoriskerna för ljushyade hör vi sällan talas om. Vad händer när stora mörkhyade folkgrupper bosätter sig på helt andra latituder än de av evolutionen är anpassade till? De nordiska länderna ligger på extremt nordliga breddgrader – lika nära Nordpolen som Sibirien. Bara i Sverige handlar det om hundratusentals invandrare från Afrika och Asien sedan början av 1970-talet.

Oavsett om migrationen sker frivilligt eller ofrivilligt utsätter sig människor för helt nya hälsorisker när de radikalt förändrar sin livsmiljö genom att flytta till andra sidan jordklotet. Mörkhyade personer behöver 5-10 gånger mer solljus per dag för att bilda motsvarande mängd D-vitamin i huden som ljushyade. Eftersom mörk, rikt pigmenterad hud blockerar solens UV-strålning blir resultatet D-vitaminbrist som – om den inte upptäcks och behandlas – kan leda till mycket allvarliga följdsjukdomar.

Misstänkta samband med stora folksjukdomar

Urkalkning av skelettet, benskörhet och försvagade muskler är sedan länge välkända följder av D-vitaminbrist. Nyare forskning visar att brist på vitamin D dessutom kan vara en väsentlig riskfaktor för olika infektioner, nedsatt immunförsvar, olika cancerformer, högt blodtryck, hjärt-kärlsjukdomar, schizofreni, depressioner, autism och demens samt autoimmuna sjukdomar som diabetes typ 1, MS (multipel skleros) och reumatoid artrit.

Schizofreni är mindre vanligt vid ekvatorn än på nordliga latituder, men när svarta människor flyttar till solfattiga länder löper de 4-8 gånger högre risk att drabbas av sjukdomen. I andra generationen är risken ännu högre. Psykiskt sjuka kriminella invandrare upptar hälften av platserna i rättspsykiatrin i Danmark, ofta på grund av atypiska psykoser. Samma överrepresentation av psykiskt sjuka invandrare i rättspsykiatrin har rapporterats från bland annat Belgien, England och USA.

“Mycket få av patienterna är flyktingar, så det handlar inte om att de blir kriminella schizofrena för att de har en traumatiserande flyktingbakgrund” sa överläkare Helle Hougaard 2004.

Vitaminer har låg status bland läkarna

Forskarvärlden är yrvaken. Något så oglamouröst som vitaminer har av tradition låg status bland läkarna.

“Research on vitamin D has not been fashionable, and so its wider relevance has been largely overlooked” skriver den brittiske medicinjournalisten Oliver Gillie i rapporten “Sunlight Robbery”.

I dag är de som forskar i sambanden mellan D-vitaminbrist och flera av de stora folksjukdomarna en grupp pionjärer som arbetar i forskningens framkant. De medicinska riskerna gäller inte bara mörkhyade utan för alla som lever i ett solfattigt klimat, och i synnerhet de som sällan vistas utomhus.

Kopplingar till cancer och diabetes

Flera studier har visat att kvinnor med högre halt av D-vitamin i blodet löper mindre risk att avlida i bröstcancer. Kopplingen till diabetes styrks bland annat av en finsk studie som startade i mitten av 1960-talet. Under 30 år följde forskarna barn som fick extra D-vitamintillskott under sitt första levnadsår. De kunde konstatera att insjuknandet i typ 1-diabetes var 80 procent lägre än förväntat hos de nu vuxna personerna.

“Det finns idag omfattande epidemiologiskt stöd för att D-vitamin motverkar uppkomsten av flera vanliga cancerformer (i bröst, tjocktarm, ändtarm, livmoder, äggstockar och prostata samt lymfom)” skriver psykiatern och överläkaren Mats Humble i Läkartidningen.

D-vitaminbrist ger hjärnskador hos fostret

En rad vetenskapliga studier visar mycket låga nivåer av D-vitamin hos personer med invandrarbakgrund. En studie på gravida somaliska kvinnor i Sverige som publicerades i den vetenskapliga tidskriften Acta Paediatrica 2011 visade att samtliga somaliska kvinnor hade svår D-vitaminbrist med mycket lägre nivåer än gravida svenska kvinnor.  Det finns ökande belägg för att vitamin D3 är involverat i tillväxt och utveckling av fostrets hjärna. När mamman har haft brist på D-vitamin har man kunnat se skador på fosterhjärnan.

Utrotad sjukdom kommer tillbaka

Mörkhyade invandrarbarn riskerar att drabbas av en i Sverige sedan länge utrotad sjukdom som orsakas av D-vitaminbrist, “engelska sjukan” eller rakit, som angriper skelettet och tandutvecklingen men också kan påverka musklerna och nervsystemet. Engelska sjukan har varit känd i Sverige sedan 1700-talet och fick sitt namn efter de engelska läkarna Francis Glisson och Daniel Whistler, som var för sig beskrev sjukdomen omkring 1650. Men det skulle dröja ända till 1920-talet innan en tysk kemist, Adolf Windaus (1876-1969), kunde identifiera D-vitamin. Han belönades med Nobelpriset i kemi 1928.

Kunskapen om sambandet mellan D-vitaminbrist och engelska sjukan ledde till att man började ge barn fiskleverolja, senare ersatt av D-vitamindroppar som är gratis under barnets två första år. Detta tillsammans med D-vitaminberikad mjölk har utrotat engelska sjukan i den svenska befolkningen. Nu kommer den tillbaka hos invandrarbarn.

I Danmark och Irland, där mjölken inte berikas med D-vitamin, är D-vitaminnivåerna hos befolkningen betydligt lägre, och Danmark toppar listan över antalet insjuknade i cancersjukdomar i Europa med 457 insjuknade per 100 000 invånare. Tvåa är Irland med 449 insjuknade per 100 000 invånare. Norge kommer på fjärde plats med 422 och Sverige på plats nummer 19 med 353 insjuknade per 100 000 invånare. Siffror som borde föranleda intensifierad forskning om samband mellan cancer och D-vitaminbrist.

Riskgrupper: mörkhyade, beslöjade och äldre personer

Äldre personer och mörkhyade och beslöjade kvinnor utgör de största riskgrupperna för D-vitaminbrist. En tysk studie har visat att risken för extremt låga D-vitaminnivåer var 6-8 gånger högre för flickor med mödrar från ett arabland, Asien eller Afrika än för flickor med infödda tyska mödrar. En holländsk studie rapporterade att över 90 procent av de barn som fötts av kvinnor som burit slöja under graviditeten hade D-vitaminbrist, men även de flesta av barnen till mörkhyade kvinnor utan slöja hade låga värden.

Studier av pakistanier som bor i Oslo, arabiska kvinnor i Danmark och mörkhyade svenskar som lider av posttraumatiskt stressyndrom och kronisk smärta har alla visat låga D-vitaminnivåer, rapporterar psykiatrikerna Mats Humble och Susanne Bejerot i Läkartidningen.

“Att i klinisk rutin upptäcka och behandla D-vitaminbrist skulle kunna ha oanade folkhälsoeffekter” skrev Mats Humble i Läkartidningen 2007.

Somaliska föräldrar slutade vaccinera barnen

Efter Mats Humbles och Susanne Bejerots artiklar i Läkartidningen blev det tyst. De hade pekat på ett växande medicinskt problem som både läkarkåren och statliga myndigheter förhåller sig anmärkningsvärt passiva till. Tystnaden bröts inte förrän det började komma alarmerande uppgifter om autism hos somaliska barn i Stockholmsförorterna Tensta och Rinkeby. Somaliska föräldrar kallar det “den svenska sjukan”. Larmet fick Socialstyrelsen att kalla till en konferens i september 2009.

Det visade sig att autism är tre till fyra gånger vanligare bland somaliska barn födda i Sverige än bland svenska barn. Bland somaliska föräldrar spred sig rykten om att det var mässlingsvaccinet i trippelvaccineringen som orsakade autism, och föräldrarnas rädsla ledde till att de vägrade låta vaccinera sina barn. Därmed uppstod ett akut krisläge. Om vaccinationstäckningen sjunker under en kritisk gräns på 90 procent finns nämligen risk för mässlingsepidemier, och det är en allvarlig situation. I Tensta/Rinkeby hade vaccinationstäckningen sjunkit till 75 procent.

Passivitet på grund av rädsla för “rasism”

Äktenskap mellan nära släktingar inom kristna och muslimska hederskulturer ger upphov till en bevisat högre frekvens av missbildade och dödfödda barn samt högre förekomst av autism. Trots kunskap om riskerna förhåller sig den ansvariga myndigheten, Socialstyrelsen, passiv även i den frågan. När SVT Uppdrag granskning i mars 2009 gjorde ett program om saken ställde den nu pensionerade, då ansvarige byråchefen Göran Annerén motvilligt upp och förklarade, hårt pressad, passiviteten med att han var rädd för att bli sedd som ”rasist”.

Andra faktorer än släktgiften kan också bidra till den ökade risken – att svälta sig under graviditeten för att barnet ska bli litet och därmed lättare att föda fram är ett exempel på en riskfylld tradition bland somaliska kvinnor.

Det finns inga problem – bara “utmaningar”

Läkarvetenskapen står inför nya frågeställningar när människor som är anpassade till klimatmässiga förhållanden på andra sidan jordklotet bosätter sig på våra breddgrader. Och eftersom inga problem, utan på sin höjd “utmaningar”, någonsin får förknippas med den icke-västliga invandringen vilar en ängslig tystnad över de medicinska kretsarna i Sverige. Raser och rasskillnader är officiellt avskaffade sedan andra världskriget. Därför råder ett absolut tabu mot att ens antyda att det finns rasskillnader i till exempel hudfärg, och att de medicinska hjälpbehoven därför kan se olika ut.

Mörkhyade invandrares hudpigmentering kommer naturligtvis av evolutionen att anpassas till klimatförhållandena i deras nya solfattiga hemländer. Men evolutionen arbetar med långa tidscykler. En sådan genetisk anpassning kan komma att ta tiotusentals år och genom det naturliga urvalet skörda mängder av offer.

Gravidas D-vitaminivåer undersöks inte

“Brist på D-vitamin skapar allvarlig ohälsa – men ingenting görs”

skriver Mats Humble, Susanne Bejerot och Ann Gardner i Läkartidningen 2011.

Det hade gått fyra år sedan den första artikeln utan att någonting hänt, och de tre läkarna var frustrerade. De hade ringt runt till fem mödravårdscentraler i Stockholmsförorter med hög andel invandrad befolkning (Kista, Huddinge, Botkyrka) och två mödravårdscentraler i Stockholms city. Telefonsamtalen visade att MVC-personalen i stort sett aldrig undersöker de gravida kvinnornas D-vitaminnivåer, oavsett om kvinnorna bär slöja eller har mörk hudfärg. På sin höjd föreslår man D-vitaminberikade lättmjölksprodukter, till synes utan kunskap om att en majoritet av människor från Afrika och Asien är laktosintolerant.

Tydliga riktlinjer behövs för att få fart på läkarkåren

En mur av okunnighet, feghet och ointresse återstår att forcera innan någonting kan hända – trots att det handlar om ett allvarligt hot mot folkhälsan. Framför allt behövs tydliga riktlinjer från Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet för att få fart på läkarkåren. De här myndigheterna sviker sitt ansvar och utgör propparna i systemet.

I USA har kostnaderna för sjukdomar orsakade av D-vitaminbrist beräknats till 50 miljarder dollar per år. Enligt officiella siffror i Storbritannien kostar fallolyckor och frakturer till följd av benskörhet två miljarder pund per år, diabetes kostar 1,7 miljarder pund varje år. http://www.healthresearchforum.org.uk/reports/sunlightrobbery.pdf Eftersom man inte erkänner problemet finns i Sverige ingen officiell beräkning av kostnaderna, men de uppgår sannolikt till hundratals miljoner varje år.

D-vitamin till äldre sparar 540 000 dollar i vårdkostnader

I Nya Zeeland har äldre personer inom äldreomsorgen sedan 2010 fått D-vitamin efter initiativ från hälsovårdsmyndigheterna. Avsikten är dels att förbättra livskvaliteten hos de äldre genom att minska fallolyckor på grund av benskörhet och muskelsvaghet, dels att minska vårdkostnaderna för den här gruppen. Genom den här enkla åtgärden har gruppens behov av akutvård på grund av frakturer orsakade av fallolyckor på bara tre år minskat med 32 procent och sjukhusinläggningar av samma orsak minskat med 41 procent. Besparingen i vårdkostnader hittills beräknas till 540 000 dollar.

“Fördelarna med att förebygga äldre personers fallolyckor kan inte överskattas. Det gör det möjligt för de äldre att behålla sitt oberoende och sin trygghet” säger hälsovårdsminister Jo Goodhew.

“Inte Folkhälsoinstitutets bord”

Jag skickar ett mail till Folkhälsoinstitutets generaldirektör Sarah Wamala och frågar vilken hennes och Folkhälsoinstitutets inställning är och vilka åtgärder Folkhälsoinstitutet planerar i frågan. Sarah Wamala borde vara intresserad eftersom hon är mörkhyad och alltså själv ingår i riskgrupperna för D-vitaminbrist.

Sarah Wamala har semester, men en medarbetare svarar i hennes ställe. Svar: Frågan inte är Folkhälsoinstitutets bord..

..och inte Socialstyrelsens bord heller

Jag skickar samma fråga till Socialstyrelsen och får svar från Susanna Wahlberg, enhetschef på “Avdelningen för kunskapsstyrning, Vägledning 2”. Inte heller Socialstyrelsen tänker ta något initiativ i frågan. I den kunskapssammanställning som gjordes 2010 (efter expertmötet med anledning av den kraftigt förhöjda frekvensen av autism hos somaliska barn) “konstateras att det behövs särskilda studier med specifik inriktning och fokus. Men något särskilt arbete med riktlinjer, rekommendationer eller vägledning till hälso- och sjukvården inom det nämnda området pågår inte” skriver Susanna Wahlberg.

Under hösten kommer Socialstyrelsen att publicera Vägledning till mödrahälsovården och barnhälsovården. Inte heller där har det bedömts att det finns anledning att ta upp frågan om D-vitaminbrist.

“Det är cyniskt att låta detta fortgå”

I Sverige kommer det alltså inte heller i fortsättningen att ordineras D-vitamintillskott, vare sig till gravida kvinnor, mörkhyade invandrare eller någon annan riskgrupp.

“Vi anser att det är cyniskt att låta detta fortgå. Ett rikt och civiliserat land bör visa omsorg om sina svagaste och mest utsatta medborgare. Lika självklart som att solskyddsmedel förespråkas om man reser söderut bör D-vitamintillägg med uppföljning erbjudas alla riskgrupper i Sverige. Dessutom bör D-vitaminnivåerna undersökas hos alla som söker vård för diffusa smärttillstånd, nedstämdhet eller annan psykisk ohälsa. Priset för undersökning och behandling är försumbart jämfört med de vinster man kan vänta sig” skriver Susanne Bejerot, Ann Gardner och Mats Humble.

Referenser:

Gregory Cochran och Henry Harpending: The 10 000 Year Explosion. How Civilization Accelerated Human Evolution. 2008.

Oliver Gillie: Time to abandon this outdated view on staying out of the sun

Oliver Gillie: Sunlight Robbery.

Mats Humble: D-vitaminbrist kanske vanligare än vi trott. Läkartidningen nummer 11 2007.

Susanne Bejerot och Mats Humble: D-vitamin och graviditet. Etnisk-kulturella riktlinjer efterlyses. Läkartidningen nummer 35 2008.

Susanne Bejerot, Ann Gardner och Mats Humble: D-vitaminbrist – vems ansvar? Läkartidningen nummer 14 2011.

Mats Humble, psykiater och överläkare, föreläser om D-vitaminbrist.

Professor Nina Jablonski föreläser om hudens roll i evolutionen

Kortversion Nina Jablonski.

NRK Hjernevask episod 6: Ras.

Docent Johan Malm om betydelsen av D-vitamin.

Steven Pinker: The Blank Slate. The Modern Denial of Human Nature. 2002.

Jonatan Salzer och Peter Sundström: Brist på D-vitamin kan öka risk att få MS. Svenska Dagbladet Brännpunkt 19 november 2012.

Socialstyrelsen november 2009. Rapport från informations- och samrådsmöte om MPR-vaccination, vitamin D och autism.

Pernilla Stalfelt: En bok om solen. 2006.

Maria Sääf med flera: Severe vitamin D deficiency in pregnant women of Somali origin living in Sweden. Acta Pediatrica Volume 100 Issue 4, April 2011.

Av Julia Caesar
tidligere kronikker af samme forfatter