Jeg vidste dokumentaren fandtes, den er fra 2006,  men jeg har ikke fundet den før nu. Denne vidunderlige stemme, denne store kunstner, der ikke er crooner, men er sådan. Vellyden, barytonen og melankolien er  han er født med, begavelsen, mareridtene og nerverne er bare køretøjet. Marc Almond, David Bowie, Jacques Brel, Brian Eno, og Sting medvirker. Bowie har produceret, han er stor nok til at bøje sig for en kunstner, der er større end ham selv. Musikernes musiker. Det er ikke noget, man hører, mens man steger frikadeller. For meget? Ja, derfor i små portioner, men man er glad for, at det findes. Man må leve med de spanske undertekster, med mindre man er spanier. Scott Walker – Tilt (Full Album) Scott Walker — Scott 3, 1969 (Full album)

“We consider them Swedes; they consider us enemies”

“We feel that we have lost our country forever to Islamists,” siger en svensk mand i In Sweden and the West, What Message Are We Muslims Sending?  af den jordanske akademiker Mudar Zahran. Han og konen er fordrevet fra deres hjem i Uppsala af muslimers chikane.

“I just want to make a living but those Islamist crazies won’t leave us alone. They say they support jihad, they deal drugs, they get drunk and harass women. I swear to Allah, sometimes I feel I am not living in Malmö but in Afghanistan.” — Mr. S., Palestinian refugee from Jordan living in Sweden.

“I am religious, but I cannot accept what the Muslim fundamentalists have been doing to this country. I have had job offers to teach at major Swedish cities, but instead chose to go to a remote town where I would not have to see those fundamentalist immigrants.” — Muslim College Professor, northern Sweden.

A local businessman in Uppsala, said, “I just feel sad for the insults we get from many Arabs and Muslims in this town. We consider them Swedes; they consider us enemies. We are doing our job, we are protecting them, and we will never fail them or look down on them, why are we received with such hostility?”

Læs mere »

Av Julia Caesar:

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

På en uteservering vid Nytorget på Södermalm i Stockholm sitter två segerrusiga miljöpartisympatisörer och äter melonsallad med italiensk prosciuttoskinka och dricker var sin importerad tjeckisk ekologisk öl. Allt transporterat genom Europa i kylcontainrar på dieseldrivna långtradare som med tvekan skulle ha klarat den svenska bilprovningens avgaskontroller. De skålar nöjt med varandra efter en osedvanligt lyckad partikongress och en makalös valrörelse och njuter i fulla drag av den trendriktiga importerade maten och drycken i den svenska försommarvärmen. I EU-valet har de just röstat för en politik som påstås vara hållbar och miljövänlig. Men det är andra som ska göra de hållbara valen. Inte de själva.

Gravöl vid Nytorget – framtiden ser ljus ut

Socialdemokraten Johan Westerholm tecknar bilden av de firande miljöpartisterna på sin blogg ledarsidorna.se. Rubriken är “Gravöl”. Ölet och den italienska prosciuttoskinkan på Nytorget har ett pris. Mp vill ta två kärnkraftreaktorer ur drift – till att börja med. Fler ska stängas under valperioden. Nya skatter på mellan 15 och 17 miljarder kronor per år ska tas ut, bland annat som nya pålagor på energi. Fantastiskt! Framtiden ser ljus ut. En idealistisk dröm ser ut att kunna gå i uppfyllelse inför de regeringsförhandlingar som miljöpartiet ska föra med socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven i september, konstaterar Johan Westerholm.

Var tredje Nytorgsbo är miljöpartist

På Nytorget röstade 28 procent på mp i EU-valet, 7,7 procent på vänsterpartiet och 20,4 procent på Feministiskt initiativ, Fi. Var tredje Nytorgsbo är miljöpartist, var femte anhängare av Fi. Men det finns en verklighet långt bort från trendiga Södermalm. I Avesta går varmvalsverket upp från tre- till fyrskift. I första skedet handlar det om 52 nya tjänster. Expansionen av anläggningen i Avesta väntas resultera i en produktionsökning på 100 000 ton stål per år. Orter som Avesta (21 000 invånare), Degerfors (7 000 invånare) och Nyby (622 invånare) härbärgerar en viktig del av den svenska exportindustrin. Export som ger arbetstillfällen och skatteinkomster.

Cirka 400 000 svenskar, bland annat mp-sympatisörerna vid Nytorget, är direkt eller indirekt beroende av basindustrin. Den står för 29 procent av exportintäkterna (2012). Valsverken, en del av den elintensiva basindustrin, expanderar och öser in skattepengar till den gemensamma välfärden, för att inte tala om hur många kvalificerade arbeten som den möjliggör. Hur länge till, frågar sig Johan Westerholm.

Journalisterna försöker hantera sitt smärttillstånd

Efter EU-valet och en fullkomligt skandalöst partisk och ensidig valvaka i SVT som det första dygnet resulterade i mer än 300 anmälningar till granskningsnämnden har media haft fullt upp med att förfasa sig över att “EU-kritiska, högerpopulistiska, nazistiska, främlingsfientliga, högerextrema, islamfientliga, rasistiska” partier fick stora framgångar. Verkligheten kommer ikapp, journalisterna försöker hantera sitt smärttillstånd med rena ryggmärgsreflexer, demonisering varvat med ihjältigande. Det är naturligtvis en stor motgång för vänstern och media (vilket är ungefär samma sak) att Sverigedemokraterna fick 9,7 procent av rösterna.

För första gången i historien är överklassen vänster

Men det verkligt uppseendeväckande valresultatet är det här: För första gången avtecknar sig Sveriges politiska och ekonomiska överklass som en tydligt urskiljbar och tämligen homogen grupp vänsterextremister med kraftiga inslag av kommunister och feminister inom ett geografiskt avgränsat område. Det är en historiskt ny situation, överklassen har av tradition varit borgerlig. Den nya överklassen bor på Södermalm i Stockholm. Där röstade drygt 70 procent på vänsterpartierna. Valresultatet avslöjar också att Sverige allt snabbare slits isär; ekonomiskt, geografiskt, politiskt. Det är synnerligen oroväckande.

På Söder bor ett guldkantat låtsasproletariat

De flesta av Söders drygt 100 000 invånare är högutbildade och har välavlönade arbeten. Medelinkomsten 2012 för män 25-64 år boende i Södra Hammarbyhamnen var 486 100 kronor, för män och kvinnor 421 900 kronor. För män och kvinnor 25-64 år vid Mariatorget 377 500 kronor, i Södra Sofia 374 500 kronor. Att jämföra med medelinkomsten för hela Sverige, 251 200 kronor. 

Det är visserligen en bit kvar för Söderborna till medelinkomsten i Oscars (567 400 kronor) eller Hedvig Eleonora församling på Östermalm i Stockholm (503 600 kronor). Men det står ändå klart att Söder är befolkat av ett guldkantat låtsasproletariat, i alla bemärkelser beläget mycket långt från varmvalsverket i Avesta.

Men varför är de inte lyckliga?

Majoriteten av Söders överklass bor i bostadsrättslägenheter som de i många fall fått köpa till vrakpris vid ombildning från hyresrätt och som nu värderas till många miljoner. De har allt som de någonsin kunnat önska sig och som många avundas dem. Alla vill till Stockholm, alla vill bo på Söder. Det är där pengarna finns. Sedan år 2000 har innerstadsborna ökat sin inkomst med 46 procent. 

Men varför är de inte lyckliga? Varför ser de privilegierade Söderborna så sura och förbittrade ut, som om de verkligen avskyr de människor de möter? Krönikören Marcus Birro, med ursprung i Göteborg och inflyttad till Hornstull på Söder i Stockholm, skriver i Expressen:

“Jag lever i de snörpta munnarnas stad. (…) Men varifrån kommer denna gallfärgade syrlighet i folks ögon? Jag möter ju framgångsrika människor på de här gatorna. Hornstull kryllar av folk som lyckats i livet, som får jobba med det de vill, som har en spännande fritid, som tränar, källsorterar och grillar på innergården. Ändå ser de så arga ut. Södermalm kryllar av unga kvinnor som förvandlats till arga tanter. De tycks tro att den nya tidens feministiska vänstervind, själva friheten i sig själv, kräver att de beter sig oförskämt mot andra, särskilt män de inte känner men kanske läst något att någon sagt något om… (…) Ingen ler. Den som ler utan anledning måste vara en idiot. Eller kristen. Vilket på Södermalm är ungefär samma sak.”

Tre av fyra Söderbor röstade på sin egen godhet

Ungefär tre personer av fyra som Marcus Birro möter på gatorna i den gamla arbetarstadsdelen Söder röstade i valet till EU-parlamentet på sina illusioner och på sin egen godhet och tolerans. 70,5 procent av Söderbornas röster gick till vänsterpartierna: socialdemokraterna 16,9 procent, vänsterpartiet 19,4 procent, miljöpartiet 19,4 procent och Fi 14,8 procent.

På Söder trängs miljöpartiets gröna khmerer med babyrosa radikalfeminister. De är övertygade om att kommunism, genderfeminism och miljö- och invandringsfundamentalism är svaret på Europas ödesfrågor, och de uppvisar alla kännetecken på det som utmärker en härskande klass: makten, pengarna, arrogansen, tolkningsföreträdet i debatten samt en djupgående resistens mot fakta.

Den ekologiska överklassens ockupation

Söder var till stora delar ett slumområde långt in i modern tid. Det ruffiga området kring Nytorget beboddes av svensk, etniskt homogen arbetarklass och lägre medelklass långt in på 1970-talet, innan modernisering och privatisering av fastigheter satte klorna i det genuina Söder.

När ölschappen och alkoholisterna försvann togs deras platser av nyrika trendkommunister och chica tapas- och sushibarer, delikatessbutiker och kaffelatteställen. Den ekologiska överklassens ockupation av en gammal stadsdel med en lång arbetarhistoria pågår i allt snabbare takt. Söders döda arbetare som slet livet ur sig för att skapa en dräglig existens skulle rotera i sina gravar om de såg den dogmatiskt rättänkande lattebourgeoisie som har intagit deras gamla stadsdel.

I takt med att vänsteranhängarna har lagt Söder under sig och kommit att dominera den lokala stadsbilden har det vuxit fram en vänsterstyrd kultur med totalitära förtecken och skarpa gränser för vad som är tillåtet och inte. Bland de toleranta människorna på Söder gäller militanta regler för hur man som rättroende bör leva, var man ska bo, vilka man bör umgås med och vilka åsikter som är tillåtna.

Vänsterns folkdomstolar Facebook och Twitter

Bakom miljöpartiets ekologiska fruktstunder i förskolan döljer sig en stenhård uppdelning i vad som är acceptabelt och inte, manifesterad på maktarenorna Facebook och Twitter. Åsikter och människor sorteras i godkända och icke godkända kategorier enligt strikta kriterier för “vi och dom”. Vänsterns folkdomstolar är beredda att blixtsnabbt förkasta allt som sticker ut utanför den godkända ankflockens kvackande.

Får man bo i glesbygd längre? Är det över huvud taget möjligt att bo kvar med straffskatter på bensin och varutransporter? Eller ska alla trängas på Söder för att befinna sig i garanterat rätt sällskap och slippa få sin sinnesfrid förstörd av att eventuellt ha en Sverigedemokrat inom synhåll? Hur många steg mot åsiktsgrundad apartheid är den nya överklassen beredd att ta?

“Du ifrågasätter inte en valvinnare”

“Du kan och får inte bo granne med en Sverigedemokrat om du är mån om din politiska framtid, än mindre ha dem som kollegor eller bekanta. Du skall heller inte kritisera eller ens granska vare sig miljöparti eller Feministiskt Initiativ om du är rättroende vänster. Att ens våga ifrågasätta varför Fi´s Soraya Post gifte bort sin 16-åriga dotter, i strid mot andemeningen i UNICEFS barnrättsdokument, är i det närmaste politiskt självmord. Inte ens internt inom Fi är detta en fråga som vare sig Gudrun Schyman eller Soraya Post själva vill svara på. Locket är på internt. Nästan på ett patriarkalt sätt, vilket leder till en viss komik – men du ifrågasätter inte en valvinnare” skriver Johan Westerholm. 

Sveriges journalisttätaste område avskyr SD

Söderborna är förenade i en djupt känd avsky mot Sverigedemokraterna. Bara 4,39 procent på Söder röstade på SD i EU-valet. Här finns ett samband med att Söder är den journalisttätaste stadsdelen i hela Sverige. Allra flest journalister bor i Högalid, före detta Knivsöder.  I sin bok “Problempartiet”  har Björn Häger dokumenterat journalisternas besinningslösa avsky mot SD. Alla journalister som han intervjuade intygade att de avskyr partiet.

“Något har gått sönder i Sverige”

De tolerantas intolerans får inte bara det politiska samtalet att brista, den kastar frostiga skuggor över all mänsklig samvaro och kommunikation. “Något har gått sönder i Sverige” skriver Marcus Svensson i en ledare i Smålandsposten.

“Den svenska hiphopjournalistikens mäktigaste” enligt Dagens Nyheter, frilansjournalisten Ametist Azordegan, kallade Janne Josefsson nazist när han den 7 maj sände SVT Uppdrag granskning om våldsvänstern.  Marcus Svensson skriver:

“Ametist Azordegan är ett mycket bra exempel på i vilken riktning samhällsdebatten rör sig, mot kategoriska överdrifter och polarisering. Vi ser det på områden som rör migration, antirasism, minoriteters rättigheter, polisiärt arbete och miljöfrågor. Men också i konflikten mellan stad och land, mellan folk och elit. Antingen nedklassas åsikter till att vara PK (politiskt korrekt) eller som uttryck för fascism. Alltmedan ytterlighetsrörelserna möter varandra med kniv och påk i offentliga miljöer. Det är en mycket oroväckande samhällsutveckling. Viljan att förstå den andre, respektera sin politiska motståndare, har förbytts i förakt och avståndstagande.”

I Ställdalen röstade 35,41 procent på SD

Læs mere »

(Edward Weie, Faun og Nymfe , 1940, foto Snaphanen)

Sveriges  Radio har et program, vi ikke har haft i Danmark siden først i halvfemserne, Stefan Wermelin. Jeg er fast lytter. Det spiller al slags  populærmusik, men kun den slags man ikke kan høre andre steder, og meget af det har man aldrig hørt før. Nyt som gammelt.

Oupptänkelig, det giver  næsten sig selv, alligevel er der næsten igen andre google hits  på det end netop Stefan Wermelins, måske er ordet også oupptänkeligt, så Wermelin selv har fundet på det ? Vi har vist ingen direkte parallel  på dansk. Bogmærk Wermelin, hvis du vil høre noget du ikke har hørt før. Noget er skidt, noget er godt og noget er virkelig langt ude. Han kan godt lide excentrisk musik. Jeg fik ham engang til at spille  fra Scott Walkers album Tilt, Farmer in the City.

Jeg elsker Anton Bruckner. Jeg har arvet ham fra en afdød ven. Denne dybt troende provins-organist, der hele sit liv drømte om kærligheden, men aldrig fandt den undtagen hos sin gud. Han havde hørt Beethovens sene strygekvartetter fra 1825-1827, der katapulterede ham ind i en moderne verden, han stod tvivlsom overfor. Bruckner er den meget foragtede, romantiske længsel tilbage til en tid, der er tabt for altid.

Tabet er en klangbund, for enhver der vil skrive, dokumentere eller komponere. Har man ikke mistet nok, er man  endnu ikke parat,  til at fortælle nogen noget.. Bruckner nåede ikke at opleve 1914.

Læs mere »

Det er ikke nemt, at komme på tværs af Ezra Levant. Den slags journalister er der mangel på i Europa. Se også Freedom award, off to Copenhagen, in court monday og Ezra Levant: Tale i Trykkefrihedsselskabet, 1.3.2014.

Ned med nationen

Foujan Rouzbeh er iransk indvandrer og medlem af Gudrun Schymans feministiske, kommunistiske nutcracker-foretagende. Nedlæg Sverige? Det klarer de da fint uden hendes hjælp, langt ind liberalistiske, såkaldt borgerlige kredse, er der en stemning for at Avskaffa Sverige. Det er helt main-stream ortodoksi og efter enhver beregning, er Sverige afskaffet i 2050. Hvorfor ikke bare sætte sig ned og vente? Hvorfor udsætte sig for mordtrusler for noget, der er helt ukontroversielt?

Skulle hun ikke nedlægge Iran først, hvis hun altså tør? Mark Steyn sagde for en måneds tid siden, i en interessant og morsom tale. Den varer i en time, men jeg anbefaler den.

Verden har slet ikke brug for at blive reddet, red jeres familie, jeres by, red jeres kommune først, det er overkommeligt og der kan være udsigt til succes, som kan måles umiddelbart.

Foujan Rouzbeh förnekar att hon med sin tweet skulle ha uppmanat till flaggskändning. Hon säger att inlägget inte ska tolkas bokstavligt.– Vi måste prata om det som anses vara heligt när det som anses vara heligt för många kan vara exkluderande. Allting bottnar i min syn på nationalstaten och hur nationalstaten sätter upp gränser och murar. Jag tror på en gränslös värld och tänker att vi måste röra oss mot avskaffandet av gränser.

Hon menar att tweeten var menad som en referens till Carl Johan De Geers konstverk Skända flaggan. – Det är en referens till De Geers konstverk att skända flaggan. Det är en referens som tydligt pekar åt samma håll, vi måste våga ifrågasätta nationalstaten. Politiker mordhotad efter tweet om flaggskändning

“Den person, der skød jøderne i Bryssel, havde ikke tænkt sig at blive fanget, endnu mindre fanget med Dawla flaget [arabisk forkortelse for EIIL, den islamiske stat i Irak og Levanten] … “Det er ikke godt for os her i Syrien. Han ville dø med våben i hånd, ligesom Mohamed Merah.”

Abu Usaamah er en belgisk kæmper i Syrien i næsten to år siger, han er “stolt” af Mehdi Nemmouche, morderen fra ​​det jødiske museum. “Selvfølgelig kender jeg ham. Naturligvis, vi har “kæmpet sammen. Hele verden vil opleve tilbagevendingen til kalifatet,” siger Abu Usaamah.

“Nemmouche har lavet rigtig rav i den, han er godt militært udannet, det er, hvad jeg hører. Jeg ved ikke mere. Kun Allah ved, hvad der er sandt,” siger han og tilføjer tilføjer: “Jeg ved ikke, hvorfor han havde vores flag, vi har ikke bedt ham noget.” Paris Match: MEHDI NEMMOUCHE LE DJIHAD MADE IN FRANCE (Snaphanens oversættelse) Brussels Jewish Museum killings: Fourth victim dies

Når jeg ser fotografiet, tænker jeg på den eksilerede iranske redaktør, Amir Taheri, der i København sagde: “Show me your beard, and I´ll tell you who you are”.

Mehdi Nemmouche nægter enhver skyld i mord, og nægter at lade sig udlevere fra Frankrig til Belgien. Dette menneskehedens afskum, som hjernedøde politikere har skaffet os på halsen, har brug for en advokat som Thorkild Høyer. Hjælp ham, Thorkild fra Thy. Vi har ikke dødsstraf for massemordere i Europa – endnu, det kommer, når vi har lidt nok – men det er synd for ham alligevel. Giv ham en ægte Thorkild, hvis udkomme er enhver fjende af vores samfund, der fiser ind over radaren hos Nyhavnsadvokaterne. Penge lugter ikke – altid.

Når vi ikke længere accepterer at blive truet og angrebet af Høyers malkekvæg, så er han out of business. Dødsstraffen i Europa vil genindføre sig selv, så sandt som humanisternes største fortjeneste i livet vil være,  at tilvejebringe alt det, de selv mest afskyr.

Og jeg gentager – for døve øren, naturligvis: Ethvert samfund, som ikke er korrumperet i hovedet, ville have aflivet Breivik på en hensynsfuld og human måde, når han nu er kendt tilregnelig. Ikke skåret halsen over på ham uden bedøvelse, som et lam, som det sker hver dag i Syrien. Vi er antagelig civiliserede mennesker. De videoer, der viser hovedafskæringerne, må I selv opsøge. Breivik skal bare sove ind, altså, det skulle han have gjort, hvis ikke han havde masse-myrdet i et fjamset land.

Læs mere »

Fred and the Paras return to the killing fields… as daredevil veteran, 89, is greeted by Prince Charles after fearless leap from the skies, ‘I’ve never missed my grandfather more’: Obama leads tributes to D-Day heroes and breaks from prepared remarks with emotional tribute of his own.

Man kan mene så meget om Obama, men det gør vi ikke i dag. Det er en fremragende tale, han holder her. Nu er veteranerne så gamle, at de dårligt kan rejse sig. Da jeg var i Normandiet for ti år siden, gik de endnu frisk rundt overalt, de besøgte alle mindestederne også inde i landet i Les Bocages. De besøgte Bayeux-tapetet, den danske Jellinge-kopi i Rouen og kirken i Sainte-Mère-Église, hvor John Steele hang i sin faldskærm fra klokketårnet. De ærede endda de undseelige trækors “Für unsere Kameraden, die hier gefallen sind.”

De tyske tab på D-dag var også store, og vi er nu nået så langt i historien, at tyskere også må sørge deres døde.

For tredive år siden i 1984, holdt Reagan talen på Pointe du Hoc ovenfor Omaha Beach, det kritiske sted, der holdt amerikanske styrker i skak en hel dag med forfærdende tabstal til følge. Se Pointe du Hoc her stadig i dag koparret af bombekratere. Fredag er dronningen med til 70-året for D-dag i Normandiet, hvor Danmarks bidrag for første gang anerkendes. Se også min gode ven:“Les sanglots longs…”

Malmström tilbyder EU-lande 6000 € pr flygtning

EU-kommissær for indre anliggender Cecilia Malmström forudsiger, at flygtningestrømmen mod Europa fortsætter. Det kan hun trygt gøre, hun har ingen anelse om, hvor meget, og i det sociale lag, hun befinder sig,  med 1.2 mio kr i årsløn og minimum 20 mio. i pension, kommer hun heller aldrig til at opdage det. Vejen til Helvede er brolagt med kvindelige, svenske ‘Strøm’er og en enkelt Sahlin. De ved ikke noget videre om noget, men de er steget til tops i EU.

Malmström tilbyder nu ethvert EU-land 6000 Euros for hver flygtning fra Afrika, de aftager. Måske er det af egen lomme, hun har sagtens råd til den første halve million sultne sub-saharans. Når de ikke har brød, kan de vel få Surströmming og Kalles Kaviar, nu om stunder bedre kendt som Khaleds Kaviar. Står det til EU, skal Europa aftage Afrikas massive befolkningstilvækst på 1.3 miliarder de næste 36 år.

1.3 milliarder på én generation, er mere end det dobbelte af Europas nuværende befolkning fordi de er “ingeniører og sygeplejersker” ifølge denne svenske “Strøm.” Skød Europa sig en kugle for panden, da de gav kvinder stemmeret? Sverige gjorde, for der er også mændene kvinder undtagen de få, der stadig knokler i landbrug og industri, for at opretholde resterne af  en nation. Jeg vil gerne tale pænt om kvinder, men statistikken siger, at de er de primære drivkræfter bag dette. Uden dem og de kvindagtige mænd, ville det der er sket med Sverige, ikke have været muligt.

Det HBTQ bøssoide segment sidder tungt på byerne, medierne og Riksdagen. En nation er det værste, de kan forestille sig, og det er derfor halvvejs lykkedes dem at afskaffe den. Resten kommer helt af  sig selv. Det er fint nok, at være homo, jeg har forsøgt at forsvare dem imod de trusler, de påfører sig selv,  men det er kun halvanden procent af befolkningen, de skal ikke spille nogen videre rolle i et normalt samfund.

Sverige er, eller var, ikke noget normalt samfund, det er en ideologisk undtagelse, der nu afskaffer sig selv på samme måde, som bøsser ikke formerer sig. Landet ligger åbent for enhver, der har mere livsvilje, det er sat på udsalg på verdensmarkedet, og der er købere nok. Efter homo- og feminist-samfundet, tager mere potente kræfter over, der er ingen mystik i det. Der er ingen ‘retfærdighed’, livet er en magtkamp og  Sverige har kastet håndklædet i ringen for mange år siden. Det interessante i disse år er, om Norge vil gøre det samme. Alt tyder på det. Bare lad det køre, det er så ubehageligt at sige fra og politikere hader konflikter, især dem, der kan skade deres karriere. De vil sætte dig på udsalg, bare få at få fred for dem, deres loyalitet er rettet imod.

Cecilia Malmström: Vi arbejder meget tæt sammen med italienerne. EU støtter den italienske regering økonomisk, både i grænsekontrollen inden for rammerne af Frontex samt med overvågning og redningsaktioner til søs i “Mare Nostrum” missionen. Det vigtigt, at flygtningene bliver registreret og ordenligt modtaget i Italien. Vi har indgået såkaldte mobilitetspartnerskaber med Tunesien og Marokko, og vi vil snart underskrive en aftale med Jordan. Målet med disse partnerskaber er at skabe flere lovlige kanaler for migration og mobilitet. Desuden er systemet med satellitovervågning (Eurosur) blevet forbedret. Nu opdages flygtninge i nød hurtigere.

Die Welt: Vil regeringerne i Den Europæiske Union tage deres ansvar for  flygtningene?

Malmström: Jeg er overbevist om, at EU-landene vil gøre meget mere for at hjælpe de mennesker, der flygter fra deres hjemlande fra sult, elendighed og vold. Antallet af flygtninge til Europa vil stige i de kommende årtier, flere og flere flygtninge vil søge til Europa. Så længe der er vold og fattigdom i mange lande ved Europas dørtrin, vil flygtningene komme.

Læs mere »