Af Julia Caesar

Copyright Julia Caesar, Snaphanen och HRS. Citera gärna delar av texten men iaktta gott bloggskick och länka till Snaphanen!

Egen härd är guld värd. Är du en av de lyckliga ägarna till Sveriges omkring 565 000 fritidshus? Har du sparat och gnetat för att förverkliga din dröm om en stuga som din oas i livet, eller är den ett kärt arv? Ett hus som du har snickrat på och ägnat din omsorg varje ledig stund? Då ligger du risigt till. Fritidshusen är den bostadsreserv som staten kommer att beslagta allra först om flyktingströmmarna till Sverige ökar till ännu mer ohanterliga nivåer. Den statliga Hot- och riskutredningen drog redan för tjugo år sedan upp riktlinjerna för hur landet ska hantera massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige. Så kallad ”rekvisition”, det vill säga statlig konfiskation av svenska folkets fritidshus, blir i ett sådant scenario nödvändig, enligt utredningens delbetänkande från 1993, (SOU 1993:89).  Förslaget lades den gången på is utan åtgärder. Men planerna finns kvar i de statliga arkiven, och verkligheten kryper allt närmare det värsta scenariot.

Om ”det otänkbara” händer måste varje land ha en beredskap för katastrofer i fredstid. Därför tillsatte Carl Bildts (m) borgerliga regering  1992 en kommitté för att utreda olika slags påfrestningar på samhället i fredstid.  Några tänkta scenarion var massflykt av asyl- och hjälpsökande till Sverige under kort tid. Ett scenario som den borgerliga regeringen i verkligheten skulle komma att iscensätta fortare än någon kunnat ana.

Här är en liten tillbakablick på de värsta åren i Sveriges moderna historia för er som har glömt eller inte var med: 1992-94 öppnades Sveriges gränser på vid gavel för människor från Balkan som i flertalet fall saknade asylskäl. 1993 fick 58 769 utlänningar permanent uppehållstillstånd (PUT). 1994 ökade antalet PUT till 78 860. Det var ett historiskt rekord. Ett rekord som skulle stå sig i sexton år, ända till 2006 när nästa borgerliga regering hade tillträtt. Det året beviljades 86 436 PUT.

Importerad arbetslöshet: 350 000 invandrare

Samtidigt med det enorma insläppet från Balkan gick svensk ekonomi in i en djup kris  som skulle komma att prägla hela 1990-talet med kraftigt ökande arbetslöshet, skakiga finanser och valutaoro. Mellan 1990 och 1999 sjönk sysselsättningen i åldrarna 16-64 år från 83 till 72 procent, en nettonedgång med 420 000 arbetstillfällen.  Under denna rekordarbetslöshet importerade Carl Bildts regering med Bengt Westerberg (fp) som biträdande statsminister och Birgit Friggebo (fp) som invandringsminister åren 1991-94 ännu mer arbetslöshet i form av 350 000 invandrare. Kostnaden för socialbidrag nådde 1997 ett all time high.

Under loppet av några timmar den 16 september 1992 höjdes marginalräntan från 50 till 500 procent. Till slut tvingades regeringen bita i det sura äpplet och devalvera den svenska kronan.

Befolkningsutbytet går allt snabbare

Under de tjugo år som gått har Sverige alltmer närmat sig det ”otänkbara” scenario som skissades i den statliga Hot- och riskutredningen. Sedan Fredrik Reinfeldt (m) och den borgerliga alliansregeringen kom till makten 2006 har befolkningsutbytet accelererat i allt snabbare takt. Affes statistikblogg visar i grafik hur befolkningsförändringen mellan 2002 och 2011 ser ut.  I åldersgruppen 0-54 år har antalet invånare med utländsk bakgrund under de tio senaste åren ökat med nästan en halv miljon, 447 759 personer, medan invånare med svensk bakgrund har minskat med 209 122 personer.

Verkligheten kryper allt närmare ”det otänkbara” scenariot. Alla gränser är passerade, nu är det vansinnet som styr Sverige rakt mot katastrof. Svensk invandringspolitik har nått sådana nivåer att den uppvisar alla tecken på en galopperande psykos  med bisarrt beteende, utbredda vanföreställningar och hallucinationer, grandiost tänkande och bristande kontakt med verkligheten.

Svenska folket lever redan i ett krisscenario

Svenska folket lever redan i ett krisscenario. Men inte på grund av okontrollerbar massflykt av sådana dimensioner som Hot- och riskutredningen målade upp. Det krisscenario som pågår i Sverige är självmant och frivilligt iscensatt av politiker som har tappat all verklighetsförankring och råbrutalt kör över sitt eget folk.

Till och med augusti har 78 557 utlänningar fått uppehållstillstånd eller uppehållsrätt i år.  Det betyder att antalet utlänningar som får tillstånd att stanna i Sverige troligen kommer att uppgå till minst 120 000 innan året är slut. Nya rekord slås på löpande band.

Sedan 1980 och till och med sista augusti i år har Sverige gett PUT eller uppehållsrätter till drygt 1,6 miljoner (1 608 020) personer. Bara lite mer än två procent, eller drygt 35 000 personer är flyktingar enligt FN:s flyktingkonvention. Nästan 800 000 är anhöriga, enligt migrationsverket. Men statistiken är svårtydd och opålitlig.

Flyktingmottagandet slår alla rekord

Det svenska flyktingmottagandet slår nu alla rekord. Till och med den 31 augusti i år har cirka 24 700 personer sökt asyl. Omkring ettusen asylsökande i veckan – dubbelt så många som ”normalt” (det vill säga ”normalt” enligt de extrema förhållanden som kännetecknar Sverige) – anländer för närvarande till Sverige. Sverige är det land som tar emot flest flyktingar från Syrien. Och inte bara därifrån, utan dessutom från Somalia, Afghanistan och Irak. I ren ”solidaritet” har Sverige tagit det som sin uppgift att sopa upp resterna av underutvecklade muslimska länder som slits sönder av oförmåga att lösa sina egna problem och inre strider mellan olika muslimska falanger.

Dessutom kommer ett ständigt ökande antal så kallade ”ensamkommande flyktingbarn”, som i verkligheten sällan är vare sig barn, flyktingar eller ensamma utan vuxna män som ljuger om sin ålder för att snabbare och lättare få PUT. Hittills i år har 2 107 unga sökt asyl, vilket tyder på att siffran för hela året kommer att överskrida 4 000. En rekordsiffra i hela EU.

Räknat per invånare toppar Sverige utan konkurrens asylmottagandet i hela Europa. Till detta kommer ett kraftigt växande antal anhöriginvandrare, framför allt från Somalia. Om flyktingströmmarna fortsätter i lika stor omfattning kommer antalet asylsökande i år att överstiga 50 000. Nästa år räknar Sveriges snabbast expanderande myndighet, migrationsverket, med att få in 41 000 asylansökningar – 40 procent fler än i fjol. Men verkets prognoser är inte tillförlitliga, de har spruckit gång på gång och uppjusteras ständigt.

Panikläge att hitta förläggningsplatser

Läget är absolut panikartat när det gäller att hitta förläggningsplatser. Migrationsverkets personal har tvingats inkvartera asylsökande på madrasser i källare och andra nödutrymmen i väntan på att de kan slussas vidare på morgonen till lämpligare förläggningar. Med andra ord: exakt den verklighet som tusentals bostadslösa svenskar, bland annat studenter, lever med. Nu söker verkets tjänstemän desperat land och rike kring efter platser i vandrarhem, skolor, campingbyar, lägenheter och stugbyar – åt de asylsökande.

”Vi vill egentligen erbjuda de asylsökande boende i egen lägenhet. Men vi är tvungna att söka gemensamma boenden för de asylsökande under en initial period” säger Charlotte Jacobsson, pressinformatör på migrationsverket, till Sydsvenska Dagbladet.

Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson begär för de kommande fyra åren ytterligare 8,1 miljarder kronor, utöver de 13,5 miljarder som är årets anslag. Det kostar att ta emot halva Afrika och Mellanöstern. Och svenska folket tvingas betala genom ständiga nedskärningar i den inarbetade välfärden.

Desperation i kommunerna

En lång rad drabbade kommuner har i skrivelser och uppvaktningar hos regeringen protesterat mot de påfrestningar som det hämningslösa mottagande av flyktingar/invandrare innebär. Se tidigare krönikor; ”Syriens sak är inte vår”, ”Blåsningen”  och ”Katalysatorerna”.

Regeringen strör generöst skattebetalarnas pengar omkring sig i så gott som dagliga panikåtgärder. De kommuner som tar emot somaliska anhöriginvandrare ska få 1,3 miljarder kronor för att garantera somaliernas försörjning under de två första åren i landet. Dessutom har integrationsminister Erik Ullenhag (fp) efter påtryckningar från SKL, Sveriges kommuner och landsting, i princip lovat anhöriginvandrarna statlig försörjning livet ut. En kapitulation för insikten att de sällan eller aldrig kommer ut på arbetsmarknaden.

Ingen aning om muslimska katastrofscenarion

Med en så pressad situation som politikerna nu tvingar Sverige in i gäller det att ha en Plan. Och det har Sverige. Hot- och riskutredningen kalkylerade med några olika scenarion där händelser i andra länder utsätter landet för stora påfrestningar på alla nivåer i samhället. I oktober 1993 kom utredningen med ett delbetänkande, “Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande” (SOU 1993:89) som tar upp konfiskation av svenskarnas fritidshus för att inkvartera migranter. Utredningen gick 1994 i arv till den tillträdande socialdemokratiska regeringen med Göran Persson som statsminister.

Intressant nog utgår samtliga scenarion från att anstormningen av hjälpsökande kommer från öst och Ryssland. Det kalla kriget och östdiktaturernas fall låg bara ett par år tillbaka i tiden. Någon aning om hur ständiga krig och konflikter och oduglighet i att lösa egna problem präglar muslimska länder fanns inte, inte heller om hur det skulle komma att drabba Sverige.

Massflykt till Sverige – tre scenarion

Tre tänkbara scenarion skisserades.

Delscenario 1: Nya makthavare har tagit över i Ryssland. Efter en tids aggressiv utrikespolitik går den ryska armén in i de baltiska staterna. Omfattande utrensningar sker bland politiker och tjänstemän som deltagit i frigörelsen några år tidigare. Det politiska systemet krossas. Det antas att ca 50 000 asylsökande under en vecka i februari kommer till svenska hamnar via småfartyg. Utredningen är bussig nog att tipsa om lämpliga hamnar.

Delscenario 2: Utöver 50 000 asylsökande tar sig 150 000 hjälpsökande till Sverige under sammanlagt fyra månader. Ett stort antal människor kommer via Finland och Polen till Sverige.

Delscenario 3: Efter en lång period av sträng kyla och stor brist på livsmedel kommer en halv miljon hjälpsökande till Sverige under en tid av cirka sex månader. Samtidigt sprids ryktet att en allvarlig olycka har inträffat i ett kärnkraftverk utanför Moskva. Man antar vidare att ett stort antal massflyktingar har smittsamma sjukdomar som får den svenska sjukvården att kollapsa.

”Rekvisition” av svenskarnas fritidshus

Alla myndigheter ska agera enligt planer som gjorts upp i förväg. Dåvarande invandrarverket ordnar tillsammans med kommunerna inkvartering av flyktingarna, till att börja med i kommunala sport- och idrottsanläggningar. Landstingen överväger att tömma vårdavdelningar på länssjukhus för att kunna ta hand om hjälpsökande och smittade. Att hjälpa både svenskar och hjälpsökande klarar man inte av.

Länsstyrelserna får så småningom allt svårare att ordna förläggningar med sanitära utrymmen och möjligheter till utspisning. Nästa steg är så kallad ”rekvisition”, det vill säga att med stöd av lagstiftning beslagta bostäder som behövs för att inkvartera immigranterna. I första hand tas outhyrda lägenheter i flerfamiljshus i anspråk. Men de räcker inte långt för en halv miljon människor. Staten har då rätt att ”rekvirera”, det vill säga konfiskera svenskarnas fritidshus. Husen och deras utrustning beslagtas och används på obestämd tid utan ägarens medgivande. Fastigheterna görs om för att passa immigranternas behov utan att ägaren har något att säga till om. Inte ens i fredstid kan alltså svenskarna vara säkra på att själva förfoga över sin egendom.

”Ett så värdigt och mänskligt mottagande som möjligt”

Paragraf 20 i betänkandet 1993:89 lyder:

”Rekvisition får, när andra lösningar inte utan avsevärd olägenhet kan komma i fråga, ske för att tillgodose kommuns, polismyndighets eller Statens Invandrarverks ofrånkomliga behov av lämpligt belägna och utformade utrednings- och inkvarteringslokaler så att de uppgifter som enligt denna lag åvilar kommun eller myndighet kan fullgöras på ett riktigt sätt och att i enlighet med intresset att bereda de skyddssökande ett så värdigt och mänskligt mottagande och vistelse som möjligt.”

Observera det cyniska resonemanget om att konfiskera svenska folkets egendom för att ge utlänningar ”ett så värdigt och mänskligt mottagande och vistelse som möjligt”. Även för tjugo år sedan fanns alltså värderingen av det egna folket som mindre värt än människor från andra länder. Det rimmar mycket illa med hycklarnas favoritfloskel, den så kallade ”värdegrunden” om alla människors lika värde.

Paragraf 21: ”Ägare eller innehavare av egendom som tas i anspråk enligt § 19, är skyldig att, i förekommande fall, mot särskild ersättning, godta att inredning eller utrustning som hör till egendomen flyttas eller ändras och att även i övrigt tåla de åtgärder i fråga om egendomen som befinns nödvändiga för att egendomen skall kunna användas för ändamål som sägs i § 20. När rekvisitionen upphör, skall egendomen på statens försorg eller på dess bekostnad så långt möjligt återställas i sitt tidigare skick.”

Ett yxhugg rakt i den svenska folksjälen

Att beslagta svenska folkets fritidshus för att inkvartera immigranter är ett yxhugg rakt i det allra heligaste och ömtåligaste, den svenska folksjälen. I England talar man om sitt ”hide-away”, ett ställe dit man kan fly vardagens plikter, koppla av och återhämta kropp och själ. På motsvarande sätt är stugan i skogen eller vid stranden något heligt för svenskarna, en absolut okränkbar glädje för alla dem som har lyckan att äga ett fritidshus, liksom för deras gäster.

Både den borgerliga och den socialdemokratiska regeringen insåg naturligtvis den känslomässiga laddningen i planen. Bostäder har visserligen beslagtagits i alla tider. De ryska bolsjevikerna och Josef Stalin stal brutalt andra människors bostäder och drev dem därifrån eller mördade dem. Samma sak hände i Mao Zedongs Kina och Pol Potregimens Kambodja. Under andra världskriget lade nazisterna beslag på judarnas bostäder, deras möbler, konst, smycken och – ända in i döden – de ihjälgasades guldplomber.

En explosionsartad kriminalitet bryter ut

Men de här planerna är tänkta att gälla i fredstid, inte i krig. Kommunerna uppmanas planera för att på bara några månader ta emot fem procent av sin egen befolkningsmängd som massflyktingar. För till exempel Stockholms del skulle det innebära 40 500 flyktingar, för Filipstad 528, Eskilstuna 816, Falun 2 802, Malmö 14 948, Kalmar 3 141 , Nässjö 1 467 och Gävle 4 753 personer.

I slutsatserna kring det tredje scenariot (en halv miljon asylsökande) antar utredningen att det svenska samhället havererar av påfrestningar och oroligheter i landet. En explosionsartad kriminalitet med mängder av bank- och butiksrån bryter ut. Sjukvården klarar inte anstormningen utan bryter till stora delar samman. Utredningen förutser att konfiskation av fritidshusen kommer att utlösa massivt motstånd, demonstrationer och rentav väpnade konflikter. Med hjälp av makttrogna medier trodde man ändå att motståndet i vanlig ordning skulle gå att ”informera bort” genom kraftfulla propagandainsatser. Hot- och riskutredningen konstaterar att “behovet av information kommer att vara mycket stort såväl på lokal som på central nivå”.

S-regeringen drog öronen åt sig

Till slut når ett massivt motstånd från remissinstanserna fram till regeringen. I proposition 1993/94:94 säger statsminister Göran Perssons (s):

”De flesta remissinstanser som yttrat sig över den del av förslaget som rör rekvisition är kritiska. Bland annat har ifrågasatts om den föreslagna möjligheten till rekvisition i fredstid står i överensstämmelse med våra internationella åtaganden. Det har också framförts att tvångsrekvisition kan leda till negativa opinionsmässiga effekter som ytterst kommer att drabba de hjälpsökande.”

S-regeringen drar öronen åt sig och backar. ”Ställningstagande till förslagen i betänkande 1993:89 bör avvaktas.” Förslagen läggs på is tills vidare. Men de finns självklart kvar som del i den svenska krisberedskapen.

Många tecken på kris och panik

I dag närmar sig Sverige i rask takt Hot- och riskutredningens värsta scenario. Många tecken vittnar om kris och panik i det svenska samhället på grund av en fullkomligt ansvarslös invandringspolitik. Inför anstormningen av syriska flyktingar skriver 25 socialdemokratiska politiker i Stockholms län i en debattartikel i Svenska Dagbladet:  ”Vi måste hjälpas åt att ta emot syrier på flykt.”

”Socialdemokraterna föreslår att samtliga kommuner i Stockholmsregionen sätter sig ned och begär av allmännyttiga bolag och andra fastighetsägare att inventera alla bostäder som tillfälligt kan erbjudas de som söker asyl. Alla kan inte göra lika mycket, men ingen enda kommun får vända ryggen till att ta sin del av ansvaret. Vänd upp och ned på alla bostadsföretag och leta rätt på rivningskontrakt, ombyggnadskontrakt och andra tillfälligt tömda lägenheter. Fler kommuner måste ställa upp med krisrådgivning, och i samarbete med landstinget bör arbetet för traumabehandling och rådgivning stärkas” skriver de 25 s-politikerna.

”Solidaritet” – men bara med partikollegan

Lägg märke till det tvångsmässiga ordvalet: ”Vi MÅSTE hjälpas åt att ta emot dem.” Vilken tvångslag åberopar s-politikerna? Notera också att s-politikernas solidaritet ingalunda gäller syrierna, och definitivt inte svenska folket. Det här utspelet handlar om att dra en lans för en partikamrat, kommunalrådet Boel Godner, som har bett att få slippa ta emot fler flyktingar i Södertälje. Kommunen har redan tagit emot 8 000 irakier.

När det gäller att ”vända upp och ned på alla bostadsföretag och leta reda på tillfälligt tömda lägenheter” borde s-politikerna veta bättre. Det finns helt enkelt inga lediga lägenheter längre. En stor del av allmännyttans lägenheter har redan getts med förtur till invandrarna. I september förra året fanns drygt 27 000 outhyrda lägenheter i hela landet, varav ungefär 16 000 lediga för omedelbar uthyrning. De utgör futtiga 1,9 procent av samtliga hyreslägenheter i flerbostadshus. Antalet har minskat med 19 procent bara sedan 2009. Nästan 9 000 färre lediga lägenheter på bara två år – och det lägsta antalet sedan mätningen i mars 1991. Bostadsbristen drabbar ett tvärsnitt av svenska folket men slår allra hårdast mot ungdomar. 

Kommunen köper villor åt somalierna

I Falkenberg i Halland vill kommunen lösa problemet genom att köpa sex villor åt de barnrika somaliska familjerna. Detta för att kunna erbjuda flyktingfamiljerna ”ett godtagbart boende” när de ska förenas med sina nära anhöriga i Falkenberg. Eftersom det i regel är svårt att hitta stora lägenheter vill kommunen istället köpa in villor som familjerna kan hyra. Det vill säga, Falkenbergs kommun är beredd att både betala villor åt de somaliska invandrarna och försörja dem via socialbudgeten. Någon inbetald hyra kan kommunen knappast räkna med.

I lilla Hållsta utanför Eskilstuna med drygt 800 invånare vill företagaren Nichlas Lundin starta ett asylboende för 388 asylsökande i IBM:s gamla industrilokaler. En 50-procentig befolkningsökning i Hållsta i ett nafs. Migrationsverkets upphandlingsenhet har skickat ett avtal till Nichlas Lundins företag Lilla Hotellet i Eskilstuna med 388 platser. Ramavtalet ger den enskilt största mängden platser för asylsökande.

Grums kommun vräker gamla trogna hyresgäster

I Grums kommun i Värmland har man gått längre än så. I maj sades två hyresgästfamiljer i det kommunala bostadsbolagets lägenheter på Järpegatan upp från sina lägenheter. Den ena familjen, Åke Vigren och hans fru, hade bott i huset i 43 år. Orsaken till tvångsflytten är att så kallade ”ensamkommande flyktingbarn” ska flytta in. Annika Lomarker, som behändigt nog är både kommunchef och VD för det kommunala bostadsbolaget GHAB, fattade beslutet och är helt oförstående inför kritik. Händelsen förtegs i det längsta av gammelmedia men spreds i bloggvärlden.

Den 14 juli arrangerades en stor demonstration i Grums av Victoria Wärmler i protest mot uppsägningarna av hyresgäster. Nu har Åke Vigren och hans fru köpt en bostadsrätt. De ville inte längre vara i händerna på GHAB och riskera att bli vräkta igen.

Var går gränsen? Finns det någon gräns?

Inför det pågående och ständigt eskalerande vansinnet är det en fråga som avtecknar sig allt tydligare för allt fler svenskar: Var går gränsen för svenska politikers strävan att sätta all världens folkslag från dysfunktionella u-länder före sin egen befolkning? Finns det någon gräns över huvud taget eller ska dårskapen pågå ända tills kistan med skattebetalarnas pengar är så tom att till och med dammkornen hånskrattar?

”Varför ska just Sverige ge en fristad?” skriver journalisten och socionomen Gunnar Sandelin i en replik på den 25 s-politikernas debattartikel i Svenska Dagbladet. Ja varför?

”Finns det ingen broms när det gäller det svenska asylmottagandet? Migrationsverket höjer ständigt sina prognoser. Närmare 200 000 asylsökande/anhöriga väntas hit inom två år. Varför ska just Sverige återigen vara ledande att ge fristad?” skriver Gunnar Sandelin.

”Vi är det i-land som har tagit emot flest irakier, somalier och så kallade ensamkommande flyktingbarn. Hälften av alla irakier som flydde till EU kom hit. Av de asylsökande minderåriga kom under 2011 närmare 3 000 till Sverige. Av drygt 30 000 somalier som kom till Europa under 2010 /2011 sökte sig en tredjedel till Sverige. Minst två tredjedelar fick permanent uppehållstillstånd. Inget annat land kommer i närheten av ett så stort mottagande. Sverige ligger etta vad gäller asylmottagande per capita i väst. ”

Några råd till dem som flyr mångkulturen

Till dem som vurmar för mångkultur och upplever spänning i tillvaron med bilbränning, knivskärningar, gruppvåldtäkter och rån av försvarslösa åldringar vill jag säga: GRATTIS! Ni har verkligen anledning att vara nöjda. Ni har fått precis som ni ville.

Men allt fler svenskar har fått nog av alliansregeringens kriminella politik och den snabbt progredierande förstörelsen av Sverige. Allt fler flyr från den påtvingade mångkulturen i det som kallas ”white flight”. Det är dags att höja tonläget och säga ifrån, både vid valurnorna och i enskilda livsval. Långtifrån alla kan välja bostadsort. Men om man vill flytta bort från mångkulturen är det några saker som kan vara bra att tänka på.

Undersök om din blivande hemkommun har ett avtal med migrationsverket och vad det i så fall innebär.Se upp med cyniska fastighetsspekulanter som åker runt och köper upp fastigheter och sedan hyr ut dem till migrationsverket.

Undvik kommuner som styrs av en röd-grön majoritet (socialdemokrater, vänsterpartiet, miljöpartiet). Det finns en lång rad varnande exempel: Borlänge, Ludvika, Södertälje, Malmö, Söderhamn, Katrineholm, Eskilstuna och många fler.

Undvik samhällen med sportanläggningar och andra större kommunala lokaler, till exempel skolbyggnader som kan tas i anspråk som asylboenden.

Undvik över huvud taget att bo nära allmänna byggnader som kan omvandlas till flyktingboenden; herrgårdar, nedlagda ålderdomshem, industrilokaler.

Undvik hyreslägenhet, i synnerhet i den kommunala allmännyttan. Sky stora hyreshusområden som pesten.

Om du köper en bostadsrätt, kontrollera att föreningen inte har avtal om att sälja lägenheter till kommunen. Annars kan du fortare än du anar få grannar som har vräkts från sina hyreslägenheter på grund av störningar eller att de inte har betalat hyran.

Kontrollera att bostadsrättsföreningens stadgar innehåller förbud mot parabolantenner.

Bosätt dig så långt från allmän service som du klarar att bo. Glesbygden är fortfarande ganska fredad. Då behöver du förstås ha bil, vilket miljöpartiet kommer att fortsätta göra allt för att försvåra.

Förebrå aldrig dig själv för att du väljer ett fredat boende och flyr den mångkultur som har tvingats på dig av politikerna. När du flyttar gör du bara exakt samma sak som eliten gör. De skulle aldrig drömma om att utsätta sig själv för konsekvenserna av sina beslut och sin propaganda. Låt dem bli din förebild.

Af Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter