6
jun
Seneste opdatering: 7/6-10 kl. 1526
47 kommentarer - Tryk for at kommentere!

Af Julia Caesar ©

En hälsning från Sveriges regering till all världens krigsförbrytare och terrorister i dag på Sveriges nationaldag:

”Varmt välkomna ska ni vara, ni som har blod på era händer och har mördat några hundra eller tusen människor! I Sverige kan ni känna er som hemma. Känn ingen oro för att ert blodiga förflutna ska läggas er till last! Här ser vi det tvärtom som en mycket angelägen uppgift att skydda krigsförbrytare från lagföring och rättvisa. Vi öppnar vår vida, generösa och humanitära famn för alla! Inte heller er försörjning behöver ni oroa er för. Den står svenska folket för. Och vill ni ta hit er stora familj och era gamla älskarinnor har ni regeringens och Migrationsverkets välsignelse. Svensk humanitet omfamnar både onda och goda.”

Nej, det finns ingen officiell doktrin med den här lydelsen. Självklart inte. Men i praktiken är detta den svenska regeringens hållning som tydligt går att avläsa i praxis. Sverige är ett paradis för krigsförbrytare och terrorister.

När invandringen till Sverige tog fart under 1970-talet rådde en lika utbredd som naiv tro på att de som kom skulle vara som vi. I vissa läger tror man det fortfarande. För de beslutsfattare som eventuellt börjar vakna upp ur illusionerna verkar det komma som en chock att många av de nya svenskarna inte alls är lika oss eller solidariska med Sverige. Men varför skulle de vara det? De är precis som alla andra självklart präglade av sina hemländer och sina olika kulturer. Hur skulle de kunna vara något annat?

De hånskrattar åt svensk humanitet

Journalisten Thomas Gür, själv invandrare från Turkiet, säger:

”Om du kommer till exempel från Libanon ser du med förundran på skandinavisk samhällssyn. Du kommer från ett ställe som kännetecknas av blodiga strider mellan en lång rad grupper. Så din utgångspunkt är självbevarelsedriften. Den utgångspunkten tar du med till Skandinavien. Landet som du kommer till ser ut att ligga öppet med en massa fördelar som väntar på att bli utnyttjade. Så uppstår bidragsutnyttjandet, föraktet för det nya landet och synsättet ”det ju bara är svenskarna man lurar”. (Jyllands-Posten 25 maj 2002.)

Man måste ha en mycket stark ideologisk övertygelse av närmast religiös karaktär och/eller mycket stora och heltäckande skygglappar för att undgå att se att många av dem som har kommit till vårt land varken respekterar vår demokrati eller omfattar våra lagar och värderingar. Svenska politiker vill inte inse det, men många av dem som har släppts in i landet hånskrattar åt svensk humanitet som erbjuder sådana utmärkta möjligheter till exploatering.

Minst 1 500 krigsförbrytare i landet

Omkring 1 500 krigsförbrytare som flytt från väntade straff i sina hemländer uppehåller sig i Sverige. Uppskattningen av antalet gjordes 2007 när Migrationsverket, Polisen och Åklagarmyndigheten publicerade rapporten Internationella förbrytare i Sverige, pdf. Siffran kan vara betydligt högre. I många, sannolikt flertalet fall försörjs de med bidrag av svenska skattebetalare. En enda har hittills dömts. Jackie Arklöv dömdes den 18 december 2006 för brott mot folkrätten som han gjort sig skyldig till som legosoldat på Balkan.

”För att vara ett land som ser sig som moralisk stormakt har Sverige ett sällsynt släpphänt förhållningssätt till krigsförbrytare” skriver Per Gudmundson i en ledare i Svenska Dagbladet den 14 januari 2010. Vår godtyckliga asylprövning gör det möjligt för i stort sett vem som helst att ta sig in i landet utan ID-handlingar eller på falska premisser. På Migrationsverkets hemsida kan man läsa följande:

”Om du har begått något brott kan du ändå bli svensk medborgare, men då måste du vänta en tid. Hur länge du måste vänta beror på vilket straff du fick.”

Sverige är det land i Norden där det ställs allra lägst krav för att få medborgarskap. Det krävs en boendetid på bara 5 år. I Norge är kravet 7 år och i Danmark 9 år. I Sverige går det utmärkt att ha dubbla medborgarskap och därmed dubbla lojaliteter – eller snarare behålla lojaliteten med det gamla hemlandet men utnyttja de svenska förmånerna. Dubbla medborgarskap säger både Norge och Danmark nej till. Ett trohetslöfte mot det land man har sökt sig till är obligatoriskt i Norge och Danmark men inte i Sverige. Norge och Danmark kräver språkkunskaper och samhällskunskap. Danmark ställer dessutom krav på egenförsörjning. Inget av dessa krav ställs i Sverige.

Svensk lag kriminaliserar fortfarande inte tortyr eller brott mot mänskligheten. Det är bara om man har begått brott i Sverige som man kan få vänta ett tag på att beviljas svenskt medborgarskap. Många tycker att det är värt det. Dessutom har Sverige som enda land normal preskriptionstid på krigsförbrytelser. Det är paradisiska villkor för krigsförbrytare. Det är fullständigt logiskt att ett land där politikerna nedvärderar sitt eget land och dess befolkning till noll och intet värde importerar krigsförbytare. Tydligare kan aggressionen mot den egna befolkningen inte demonstreras. Humaniteten utövas på det egna folkets bekostnad. Den för befolkningen livsavgörande tryggheten har slängts överbord för mycket länge sedan.

En fristad för krigsförbrytare

Jag ska presentera ett litet urval av personer som har beretts en fristad i Sverige. De är krigsförbrytare och terrorister som har begått grova brott mot mänskligheten. Om Tysklands nazistiske rikskansler Adolf Hitler (1889 – 1945) i dag hade sökt sig till Sverige hade han sannolikt fått asyl. Utifrån den utlänningslag som beslutades av en enig riksdag 2005 hade han med största säkerhet ansetts ha skyddsbehov och fått permanent uppehållstillstånd, PUT. Eftersom hans möjligheter på arbetsmarknaden antagligen hade varit begränsade hade han dessutom fått bidragsförsörjning livet ut på svenska skattebetalares bekostnad. Det är exakt vad som sker med utländska krigsförbrytare i dagens Sverige.

Vad vi ser är det svenska rättssamhällets nedgång och snara fall. Brottslingar med invandrarbakgrund bedöms ofta med mildare måttstock än svenska kriminella. Det gäller i synnerhet om domen också innebär utvisning ur Sverige – som i många fall aldrig verkställs. Resultatet blir en straffrabatt som knappast kan ha varit lagstiftarnas avsikt. Det senaste exemplet på uppseendeväckande mild bedömning är den 23-årige libanesen Ahmad Akileh som nyligen dömdes till futtiga ett års och tio månaders fängelse för misshandeln av 71-årige Sven och dödsmisshandeln av hans 78-åriga hustru Inger på en parkeringsplats i Landskrona den 29 mars. Det låga straffet motiveras av att Akileh ”mår psykiskt dåligt”. Dessutom försattes han i veckan på fri fot i väntan på rättegång i hovrätten. Han skulle självklart ha dömts till lagens strängaste straff för grov misshandel och grovt vållande till annans död och utvisning ur Sverige på livstid.

Den förste och hittills ende krigsförbrytare som har gripits i Sverige är 43-årige Ahmet Makitan.
Han kom till Sverige från Bosnien-Hercegovina 2001, alltså många år efter Balkankrigens slut, och fick utan problem permanent uppehållstillstånd. Svenskt medborgarskap fick han lika problemfritt 2006. En januaridag 2010 greps han på sin arbetsplats, en kommunal vuxenskola i Sollefteå där han var vaktmästare. Ahmet Makitan greps som skäligen misstänkt – den starkare misstankegraden – för grovt brott mot folkrätten; mord, människorov och tortyr.

Lägervakt i Bosnien-Hercegovina

Makitan tjänstgjorde under inbördeskrigen på Balkan 1992 som lägervakt i koncentrationslägret Dretelj i Bosnien-Hercegovina. Fler än 70 personer, vittnen och brottsoffer, har hörts i utredningen om hans förbrytelser. En av vakternas grymmaste metoder att förnedra fångarna var att tvinga dem att beta gräs på ett minfält. De var tvungna att svälja gräs, jord och fimpar. Många vittnar också om hur Ahmet Makitan brutalt har misshandlat och torterat fångar. En man misshandlades särskilt grovt, försvann och likviderades. Makitan misstänks för mordet.

Gripandet är en historisk händelse. Aldrig tidigare har en krigsförbrytare gripits i Sverige. Polisen inrättade 2001 (samma år som Ahmet Makitan kom till Sverige) Folkrätts- och krigsbrottskommissionen sedan Sverige antagit Romstadgan, en internationell konvention för att lagföra krigsförbrytare. Kommissionen gick länge på sparlåga. Till och med 2006 arbetade en enda polis där på heltid. Resurserna förstärktes 2008.

Mot detta enda gripande står ett okänt antal krigsförbrytare och terrorister som med svenska politikers och myndigheters välsignelse har bosatt sig i Sverige och lever i högönsklig välmåga utan att någon känner till deras förflutna. Migrationsverket är den myndighet som ska ansvara för en seriös och lagenlig asylprövning. I praktiken har rättssäkerheten för länge sedan sålts ut av verkets ledning. Av dem som sökte asyl i Sverige under 2008 saknade 95 procent pass eller andra identitetshandlingar.

117 000 irakier i Sverige

”Flyktingar är ingen slumpmässig sortering av mänskligheten. De är, per definition, produkter av samhällen som är märkta av våld och korruption eller båda – och ingen humanitär princip tillåter att man väljer ut bara dem som är mest rättskaffens bland dem som flyr” skriver den amerikanske journalisten Christopher Caldwell i boken ”Reflections on the Revolution in Europe”.

Det är ingen slump att de blodigaste krigen och de största humanitära katastroferna i världen utspelar sig i muslimska länder (Afghanistan, Iran, Irak, Somalia, östra Turkiet) och i deras gränstrakter (det forna Jugoslavien). Så ser islams historia ut sedan 1 400 år. Miljoner muslimer har flytt och fortsätter att fly från islams ”bloody borders” – de krig, det våld, förtryck och det armod och brist på utveckling som följer i islams spår i deras hemländer. För Sveriges del är ett av resultaten att vi vid millennieskiftet hade en muslimsk population på cirka 300 000 – 500 000 personer. Siffran steg kraftigt efter 2003 när tusentals irakier flydde följderna av den USA-ledda invasionen, och efter avrättningen av diktatorn Saddam Hussein 2006. Vid årsskiftet 2009 – 2010 utgjorde irakierna näst efter invandrare från Finland den största invandrargruppen med 117 000 personer. Arabiska är i dag Sveriges tredje största språk efter svenska och finska.

Qusay Husseins livvakt får PUT

En av Sveriges nya invånare med irakiskt ursprung är Yasin Ahmad Jasem. Han är före detta livvakt hos Saddam Husseins son Qusay Hussein och ett lysande exempel på Sveriges gränslösa humanitet. I oktober 2009 beviljades Yasin Ahmad Jasem och hans familj permanent uppehållstillstånd (PUT) i Sverige. Då upphävde Migrationsdomstolen i Malmö Migrationsverkets beslut att utvisa honom.

Yasin Ahmad Jasem, född 1962, arbetade i Saddam Husseins säkerhetstjänst i Irak mellan 1982 och 2003. Han var livvakt åt Saddams yngre son Qusay Hussein al-Tikriti, som tillsammans med den äldre brodern Uday dödades av amerikanska styrkor i en eldstrid i Mosul den 22 juli 2003. Sönerna Uday och Qusay var kända för att vara minst lika brutala och samvetslösa som sin far. Qusay fick sitt ”genombrott” när Iraks shiamuslimer revolterade mot Saddam Husseins regim i flera städer när det första Gulfkriget var till ända. Ett ögonvittne berättar hur Qusay anländer till Suera, där väpnade styrkor har föst ihop 300 tillfångatagna shiiter på ett fält. Qusay går fram till männen och skjuter fyra av dem i huvudet. När han trycker på avtryckaren skriker han: ”Bad people! Dirty criminals!”. Sedan ger han order om exekution av resten av fångarna, stiger in i bilen och kör tillbaka till Bagdad.

”Skyddsbehövande i övrigt”

Detta var bara en av många avrättningar av shiiter som Qusay beordrade eller utförde personligen under 1991. Det berättar en före detta irakisk officer i artikeln ”The Sum of Two Evils” i tidskriften Time den 25 maj 2003, alltså bara ett par månader innan Uday och Qusay dödades av amerikanska styrkor. Samma källa, en av Qusays säkerhetsofficerare, uppger att Qusay beordrade avrättning av 15 familjer i Saddam City, en shiitisk enklav i Bagdad.

Det var i denne mans säkerhetstjänst Yasin Ahmad Jasem arbetade och bidrog till att upprätthålla ett av de värsta skräckväldena i modern tid. Han tillhörde bland annat den specialstyrka som hade till uppgift att i hemlighet infiltrera befolkningen. Sedan Saddam Hussein avrättats lyckades han hålla sig flytande i Irak och Syrien i ett år. Men målet var Sverige, och hit kom han i slutet av november 2007. Jasem saknar asylskäl och klassas inte som flykting. Men i Sverige är han hjärtligt välkommen ändå. Han anses av Migrationsdomstolen vara ”skyddsbehövande i övrigt”. Familjen bor i Åseda i Småland.

Migrationsdomstolen i Malmö skriver:

”Med hänsyn till vad Yasin Ahmad Jasem utsatts för i Irak, vad som framkommit om hans kollegor och om riskerna för personer i hans situation finner Migrationsdomstolen att han har gjort sannolikt att hans fruktan för att vid ett återvändande till Irak utsättas för allvarliga övergrepp mot vilka han inte kan få myndigheternas skydd är välgrundad.”

Saddam Husseins giftkemist får PUT

Ett verkligt fynd för Sverige är Muhamed Kemal Abed, 58 år. Han var kemiingenjör i Irak, en av Saddam Husseins närmaste män och arbetade med att ta fram kärnvapen och kemiska och biologiska stridsmedel. I november 2009 beviljades han uppehållstillstånd i Sverige, även i detta fall av Migrationsdomstolen i Malmö. Hur länge Muhamed Kemal Abed har arbetat med framställning av kärnvapen och kemiska och biologiska vapen vägrar han uppge. De vapen som Saddams kemister konstruerade användes på order av diktatorn i fruktansvärda folkmord och massakrer på oskyldiga civila. En av de mest kända är giftgasmassakern i den kurdiska staden Halabja i norra Irak den 16 mars 1988 då mer än 5 000 människor dödades. De flesta av offren var kvinnor och barn. Marken i området är så förgiftad att den fortfarande efter mer än 20 år skördar nya dödsoffer.

Mer än 180 000 kurder mördades under Saddam Husseins skräckvälde. En av hans specialiteter var just giftgasattacker som beordrades av hans underhuggare. Mannen som beordrade giftgasmassakern i Halabja hette Ali Hassan al-Majid, mer känd som ”Kemiske Ali” och kusin till Saddam Hussein. Efter fyra dödsdomar avrättades han genom hängning den 25 januari i år.

Men folkmorden hade inte varit möjliga utan hjälp av skickliga kemister som framställde de dödsbringande substanserna – just sådana som Muhamed Kemal Abed. Istället för att ställas inför rätta för sina illgärningar har han beviljats uppehållstillstånd och en behaglig och bekymmersfri tillvaro i Sverige. Det hör till historien att Muhamed Kemal Abed och hans familj erbjöds asyl i USA – men tackade nej eftersom han ansåg det vara otänkbart att leva i ett land som hade ”ockuperat och fördärvat Irak”. Det var Sverige som var hans resmål. Och den valfriheten måste ju en krigsförbrytare och konstruktör av kemiska/biologiska stridsmedel ha, ansåg Migrationsdomstolen i Malmö och upphävde Migrationsverkets utvisningsbeslut. Muhamed Kemal Abed kan i lugn och ro fortsätta bo med sin familj i östra Göinge i Skåne, som en värdig representant för det nya fantastiska Sverige – dessutom försörjd av de svenska skattebetalarna resten av sitt liv.

”Jag hatar Sverige”

På tal om Saddam Hussein ska vi heller inte glömma hans mångåriga älskarinna Parisoula Lampsos. Hon lever sedan 2003 ett bekvämt liv i Sverige med skyddad identitet och är bosatt i Göteborg. Nyligen utkom hon med boken ”Mitt liv med Saddam”, spökskriven av journalisten Lena Katarina Swanberg.

I kvinnofängelset Hinseberg satt i sju år ”Serbiens järnlady” Biljana Plavsic, född 1930 och före detta president i den bosnienserbiska utbrytarrepubliken Republika Srpska med etnisk rensning av muslimer och kroater som specialitet. Biljana Plavsic var en av de ansvariga för massakern i Srebrenica 1995 när cirka 8 000 bosniska muslimer mördades. Hon dömdes av krigsförbrytartribunalen i Haag i januari 2003 till elva års fängelse för brott mot mänskligheten men frigavs enligt svensk rättspraxis i oktober 2009 när hon hade avtjänat två tredjedelar av straffet. Hon var då 79 år gammal.

Biljana Plavsic valde att avtjäna sitt straff i Sverige. Hon gjorde en bedömning av vilket land som skulle vara mest gynnsamt för henne. Men när hon efter många års vägran att tala med journalister gick med på att träffa tidningen Vi:s reporter Margaretha Nordgren stod Sverige inte högt i kurs längre. Biljana Plavsic sa att hon hatade det mesta Sverige har att erbjuda. Kriminalvården, vår syn på jämlikhet och offentlighetsprincipen är några exempel.
-Jag har det värre här på Hinseberg än vad nazisten Albert Speer hade det i Spandaufängelset. Han hade åtminstone en egen trädgård.

Svenska terrorkopplingar

På anstalten Hall utanför Södertälje satt till helt nyligen en svensk-palestinier vid namn Mohammed Abu Talb, född i Egypten 1954. Han dömdes i december 1989 till livstids fängelse för terrorbombningar med spikbomber i Amsterdam och Köpenhamn 1985. Tillsammans med Marten Imandi var han huvudansvarig för sprängningen av flygbolaget Northwest Orients kontor, ett planerat attentat mot den judiska synagogan på Krystalgade samt det israeliska flygbolaget El Al´s kontor, samtliga i Köpenhamn i juli 1985. En förbipasserande algerisk man dödades och 26 personer skadades.

Till Sverige kom Mohammed Abu Talb året därpå, 1986, efter en kringflackande tillvaro i Mellanöstern. Närmast kom han från Syrien med fru och barn på ett falskt marockanskt pass och under falskt namn. Han lyckades få politisk asyl och bosatte sig i Uppsala, där han drev en affär med arabiska livsmedel fram till 1989 när han fängslades.

Starka ledtrådar pekade på att Mohammed Abu Talb var en av männen bakom det värsta terrordådet i Europas historia, bombningen av Pan Amplanet Flight 103 ovanför Lockerbie i Skottland den 21 december 1988 som skördade 270 liv. Planet sprängdes efter 38 minuter i luften på 10 000 meters höjd. Alla 259 ombord omkom, liksom elva människor på marken.

Bomben bestod av Semtex placerat i en Toshibaradio tillsammans med en timer. Spåren, ledde via en butik på Malta till Mohammed Abu Talb. Två månader före Lockerbiebombningen hade västtysk polis gjort razzia mot en terrorcell i närheten av Frankfurt där man grep 17 medlemmar av den palestinska terrororganisationen PFLP-GC. Där fann man fyra Semtexbomber gömda i radioapparater av märket Toshiba. Men den femte bomben saknades. Den hade gömts undan av terrorcellens bombtillverkare, Marwan Kreesat. I fängelset berättade han för en journalist att han var säker på att det var just hans bomb som hade lastats ombord på Pan Am Flight 103.

Misstänkt för Lockerbiedådet

I utkanten av den tyska terrorcellen fanns svensk-palestiniern Mohammed Abu Talb. Många med insyn i utredningen misstänker att det var han som tog hand om den femte bomben och såg till att den lastades ombord på planet. Men inför Gulfkriget 1990 skiftade Lockerbieutredningen fokus. PFLP-GC-spåret och spåren till Syrien och Iran släpptes, och istället föll misstankarna på Libyen. Den libyske agenten Abdelbaset Ali al-Megrahi dömdes 2001 men frigavs 2009 på grund av långt gången prostatacancer. Libyens ledare Muammar Khadaffi betalade 2,7 miljarder dollar till Lockerbieoffrens anhöriga.

Journalisten som talat med terrorcellens bombtillverkare Marwan Kreesat var amerikan och hette Pierre Salinger (1925 – 2004).  Från 1983 var han baserad i London som chef för amerikanska ABC News Europakorrespondenter. Han vittnade i rättegången mot Abdelbaset Ali al-Megrahi och hävdade att al-Megrahi var oskyldig. Han sa också att han visste vilka som låg bakom Lockerbiebombningen, men som journalist var han förhindrad att yppa det han visste. Han tog sin vetskap med sig i graven.

Den värste terroristen går fri

I april 2008 förvandlade tingsrätten i Örebro Mohammed Abu Talbs livstidsstraff till ett tidsbegränsat straff på 30 år. Efter avtjänat straff ska han utvisas på livstid. Enligt svensk rättspraxis frigavs han för några månader sedan efter att ha avtjänat 20 år och har i all tysthet släppts ut från Hall som en fri man. Abu Talbs enda restriktion är att hålla kontakt med en frivårdsinspektör under ett års tid. Utvisningsdomen mot Mohammed Abu Talb har ännu inte verkställts.
-Ärendet ligger högst upp på vår prioriteringslista, säger Stefan Martinengo, chef för Gränspolisen.
Problemet är att Mohammed Abu Talb är statslös palestinier och att inget land vill ta emot honom. Inte heller hans födelseland Egypten är intresserat av att få en terrorist tillbaka.
I likhet med många andra som har dömts till utvisning går Mohammed Abu Talb alltså fortfarande omkring i full frihet i Sverige. Sannolikt har han återvänt till Uppsala, där han har sin familj och många andra kontakter, bland annat den svensk-iranske shiamuslimske imamen Walid Monfared.
Monfared tjänstgör i moskén i Uppsala, däremellan jobbar han svart i olika matbutiker. Han tycker att det är ”haram” (förbjudet eller synd enligt islam) att betala skatt och ”halal” (bra enligt islam) att ta emot socialbidrag från ”otrogna”. Ursprungligen kommer han från Kermanshah i iranska Kurdistan. För några år sedan gifte sig en av Walid Monfareds styvdöttrar, Fariba Shamorady Karim, född 1981, i Gottsunda i Uppsala med Mohammed Abu Talbs son. Vigseln skedde i närvaro av Mohammed Abu Talb, på permission från Hall och övervakad av fyra vakter från kriminalvården.
Om den avsomnade utredningen av Lockerbiedådet inte återupptas och Mohammed Abu Talb ställs inför rätta kommer den möjlige gärningsmannen till ett av de värsta terrordåden i efterkrigshistorien aldrig att dömas. Ansvaret faller mycket tungt på den svenska regeringen och svenska myndigheter. Inte nog med att de öppnade Sveriges dörrar för Abu Talb trots hans falska pass och falska identitet. De har dessutom möjliggjort en terrorists flykt undan rättegång och straff genom att bevilja honom politisk asyl. De har till råga på allt gett vanlig straffrabatt för den värste terrorist som har satt sin fot på svensk mark. Därmed visar de att de struntar fullkomligt i sin egen befolknings säkerhet. Det är en skandal utan like.
Svenska folk – streta på!

Avslutningsvis ska jag på den svenska regeringens vägnar formulera den regel som gäller speciellt för Sveriges folk, sedd mot bakgrund av humaniteten gentemot krigsförbrytarna. Så här skulle regeringen uttrycka sig – om den vågade sätta ord på vad som gäller i verkligheten:

”I som arbeten och ären betungade – streta på! Ligg inte på latsidan! Besinna att ni har ett stort antal invandrade lycksökare att försörja. Ni undrar varför det är ert ansvar att försörja en massa krigsförbrytare med tusentals liv på sina samveten? Svaret är enkelt. Det stavas h – u – m – a – n – i – t – e – t. Den humanitet som vi i regeringen bekänner oss till och håller så högt ska omfatta hela jordens befolkning och i synnerhet dess krigsförbrytare och terrorister. Den som ifrågasätter det är antingen rasist, främlingsfientlig eller islamofob.”

För var och en som lever i Sverige börjar vidden av ”det mångkulturella samhället” att bli tydlig. Vi lever i ett förändrat land. Regeringens och oppositionens gemensamma linje är entydig och fullt möjlig för väljarna att avläsa: Mångfaldsmålet är heligt. Inga offer är för stora. Den svenska generositeten mot blodbesudlade krigsförbrytare är bara ett led i förstörelsen av Sverige. Detta är skammens innebörd av den nationaldag som Sverige firar i dag.

Julia Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter: Slöjan kränker migFlykten från mångkulturenTill yttrandefrihetens försvar, Brev till Fredrik ReinfeldtSvenska massmedias moraliska bankruttSverige sjunker som en stenMoster och svenskheten, Kriget mot läsarna .

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Pk

    Tak for indlægget.
    Læste engang at religion gik ud på, at skabe paradiset her på Jorden.
    Den har de opfattet forkert i Sverige. Der tror politikererne, at det handler
    om at skabe DE ONDES PARADIS.
    Og nu er de godt på vej.
    Om 20 til 30 år har man så det perfekte paradis for de onde.

    • Hej
      Jeg vil gerne spørge.

      Er krigen i Bosnien mellem kroater og muslimer, ikke-international væbnet konflikt, eller international krigen.
      Mange tak saric

  • Henrik Jørgensen

    Carsten Jensen med en gedigen omgang SD- og Danmarksbask:

    http://www.information.dk/235365

  • Detta är ju oerhört aggraverade uppgifter. Inte undra på att de förtigs och kläs i tjusiga ord av humanism samt att man mer eller mindre hotar svenska folket med att kalla dem rasister om de så mycket som vågar ifrågasätta detta. Att göra en liknelse med Hitler är ju en intressant parallell, vilket torde vara oerhört pinsamt för de styrande om det fick offentlig spridning.

    Detta är ett lysande grävjobb, ett som skulle anstå de svenska journalisterna att ägna sig åt, istället för alltid att skönmåla de rådande omständigheterna. Då skulle de styrande få det riktigt hett om öronen. Istället kan de nu operera ostört och stärka sina egon som bygger på denna förmenta godhet, en godhet som vuxit sig så stor att det sannolikt kommer att bli deras fall.

    De känner sig inte tillräckligt goda längre av att värna om de egna. Istället har detta vanvett tagit sig orimliga proportioner. Hade de svenska journalisterna haft vett nog att ägna sig åt denna typ av journalistik skulle troligen politikerna åtminstone fått lov att förklara vad de håller på med. Nu kan de köra sitt eget race utan kritisk granskning.

  • Utlandssvensk

    Självklart hade Hitler fått asyl i dagens Sverige.

    Så här ser verkligheten ut:
    Sverige beviljar asyl till alla som har en
    “välgrundad fruktan för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”

    dvs. en stor del av alla grova brottslingar i tredje världen och mellanöstern har rätt till asyl i Sverige.

    http://www.regeringen.se/sb/d/9688

    Den som har orkat följa asyllagstiftningen genom åren vet att det har funnits gott om absurda regler. Personligen anser jag att Westerberg tog priset när han införde automatisk asyl till alla desertörer, samtidigt som det var livstidsstraff för en svensk som deserterade. Många Iraner och Irakier kom in i Sverige via dessa regler när deras länder låg i krig.

    Tyvärr verkar väldigt få svenskar bry sig. Den vanligaste reaktionen när jag berättar om dessa regler är att folk helt enkelt inte tror att det är sant. “Så kan det väl inte vara?”. Sen fortsätter de att rösta på partierna som står bakom reglerna.

  • Pingback: Sverigedemokraterna i Svedala » It`s something rotten in the state of Sweden()

  • “Så här ser verkligheten ut:
    Sverige beviljar asyl till alla som har en
    “välgrundad fruktan för dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning””

    Ironiskt för snart har vi hudud-straff infört i Sverige också…

  • Ett mycket viktigt inlägg. Det som tidigare var ett jobb för den franska främlingslegionen, nämligen ett sätt för mördare och banditer att komma undan rättvisan, har numera blivit svensk vardagsmat. Jasså, du har ingen identitet, här får du!

  • Liva

    Tak for endnu en rigtig god og vigtig kronik, Julia. Håber at du får mange læsere. Det fortjener du i den grad. Og jeg håber at det du skriver kan være med til at råbe vore blinde og døve politikere op – både i Danmark og i Sverige og i det øvrige Europa.

  • Liva

    OT

    Til jer gæve snaphaner der har præsenteret mig for denne musik, så hør lige dette nummer. Hvor er det skønt! 🙂

    http://www.youtube.com/watch?v=VcJd75FByHI

  • Pingback: Ett paradis för krigsförbrytare « Demokratbloggen()

  • Erik S Lund

    Det här var fan i mig den bästa och den mest insatta krönika jag någonsin läst.
    Tänk om dessa vettiga formuleringar kunde komma ut i bredare skala till allmänheten.
    Nå, tills vidare all heder åt dig Julia.

    • Bjovulf

      Du har helt rätt – husk att sprida länken til den till hela Sverige 😉

  • Tommy

    Sverige borde ockuperas, svenska politiker fangslas och stallas till svars for brott mot landet. Sverige har blivit en fara for ovriga europa…

    Excellent artikel Julia!

  • lee

    Nazisterna mörda 6 miljoner judar ..Snart har dom svenska politikerna utrotat 8,5 miljoner svenskar..om 20år finns inget som är svenskt kvar..

  • Skrämmande läsning. Deta talar man inte om för den svenska befolkningen. Istället flödar nyhetssidorna av snyfthistorier över stackare som “riskerar utvisning”.
    Det är dags för en ny invandringspolitik, frågan är hur den ska komma till stånd. Jag vet uppriktigt sagt inte var jag ska ta vägen för resten av livet. Far nu på en månad till USA för första gången. Gillar jag landet så flyttar jag.

    Sverige av idag är en stinkande kloak. Alla vet det, alla kan känna stanken från den, alla ser hur samhället bit för bit rasar samman. Men våra kära politiker sjunger alla mångkulturens lovsång. Hur har de mage att hyckla oss rakt i ansiktet? Jag skulle vilja sparka in deras falska nunor hårt. De vet vad som pågår men väljer att antingen nonchalera och släta över det eller också offerförklara muslimska mördare, våldtäktsmän och andra våldsverkare.
    De pågående upploppen i Rinkeby är ett sådant exempel: “Ungdomarna lider av segrerationens utanförskap, är bittra och frustrerade på det svenska samhället”.
    Vadå? Vi skattebetalare bokstavligen häller miljoner över dessa områden och deras skolor. Det byggs kulturhus, simhallar och föreningsgårdar. Men vad har vi för det? De väljer att bränna ner dem istället.
    Genom att offerförklara dessa terrorister, för det är de, ger man dem underförstått rätt i att attackera det vi byggt upp.

    Vad än politikerna gör för muslimerna, hur mycket pengar vi än öser över dem, så kommer det att sluta på samma sätt. De föraktar oss och vår demokrati, de tycker vi är idioter. Och politiker och media står och ler och lyckönskar alla “nysvenskar” välkomna.
    Muslimerna har rätt; svenskarna är idioter. Men inte gemene man, utan det politiska och mediala etablissemanget.
    Jag kommer att fly Sverige. Och många med mig.

  • Pingback: Søndagskronik: Den livsviktiga tilliten « Snaphanen()

  • Pingback: Skibet var ladet med bedrag « Snaphanen()

  • Sven Gönge

    He,he,he. I ser det helt forkert. Muslimerne er en resource. Det fortalte en svensk partiformand fra et af de borgelige svenske partier til den danske befolkning på dansk TV ved valgkampen i 2001. Vi danskere (eller nogen af os) har siden da været ganske forbannede på jer svenskere for jeres grådige ranen resourcer til jer. Typisk svensk – 95 % stemmer for partier, der ønsker flere resourcer – og så brokker i jer; intet til os andre. he he he

    • li

      Ha,ha,ha jamen så syntes jeg vi skal hjælpe vores gode naive naboer og sende dem nogle flere af vores “resourcer” over til dem, gerne med en pose penge med hver “resource” som en ekstra gave til de godt nok god troende svenskere, bare som en venlig gestus, bare sådan for at vise hvor betænksomme og gavmilde vi danskere er. ha ha ha

      • Den danske straffelovs
        Den danske straffelovs § 8, stk. 5, giver de danske domstole autoritet til at dømme mennesker for ”alvorlige overtrædelser” af Geneve-konventionen om menneskerettigheder og i den henseende følger Danmark trenden i international strafferet.
        Ifølge dansk ret har dette land KUN ret til at dømme personer for genocid og forbrydelser mod menneskeheden, hvis disse tre betingelser er opfyldt:
        1. At et bestemt land har anmodet om udlevering af en person på grund af sådanne forbrydelser. (Altså, at det ikke er Danmark, der starter efterforskningen).

        2. At Danmark afviser udleveringen.

        2. At den forbrydelse, som pågældende person sigtes for, også er en forbrydelse efter dansk straffelov. (Altså, hvis Danmark ikke har genocid i sin lovgivning, kan ingen stå til ansvar for en sådan handling).

        Situationen er for øjeblikket den, at den danske lovgivning ikke indeholder krigsforbrydelser (såvel som forbrydelser mod menneskeheden) – så Danmark kan ikke stå til ansvar for sådanne handlinger.

        BIRN BIH (www.bim.ba Balkans Efterforskningsnet) er et specialiseret bureau, der følger krigsforbryderprocesser i Bosnien og Hercegovina, ved Drzavni Sud (Statsdomstolen) i Sarajevo, hvor vi befinder os, og for kort tid siden også ved de lokale domstole over hele landet.
        Denis
        Genevekonvention o Dansk Straflængder i Danmark
        Ved Østre Landsrets nævningedom af 22. november 1994 blev statsborger i Bosnien-Hercegovina For overtrædelse af straffelovens§ 246, jf. § 245, stk 1, jf- 3.og 4. Genevekonvention af 12. augusta 1949 vedrørende beskytelse af ofre for væbnede konflikter henholdsvis artikel 129 og 130 og artikel 146 og 147, idomt fængsel i 8 år.
        Danmark har ingen lovgivning imod tortur. Kaznjen sam po zakon kojeg Danska Drzava nije imala. I samo po tome Danska Kraljevina nije imala pravo i mogucnost da pokrene proces i sudenje protiv mene 1994 godine.

        Herunder kan du se, hvor lang straf man får for bl.a. vold og voldtægt, og læse om hvordan straffeloven er udformet. Der vil også være nogle faktiske eksempler.

        Først vil straffen for vold blive gennemgået, og længere nede på siden kan du læse om straffen for voldtægt.
        ________________________________________
        Vold
        I straffeloven er lovgivningen delt op i § 244, 245 og 246, hvor § 244 er den mildeste og 246 den hårdeste.

        Straffelovens §§ 244 – 246 spænder fra den helt simple vold i form af et enkelt slag eller skub uden personskade, til den alvorligere vold der medfører skader og til sidst til den særdeles alvorlige vold, der fører til, at offeret bliver invalid eller dør af volden.

        Straffelovens § 244 – Simpel vold
        Denne paragraf omhandler simpel vold, som fortolkes som vold i form af slag med flad hånd og knytnæveslag, kast med genstande, der rammer en anden, benspænd, førergreb, bid og lignende.

        Straffelovens § 244 om simpel vold lyder som følger:
        ”§ 244. Den, som øver vold mod eller på anden måde angriber en andens legeme, straffes med bøde eller fængsel indtil 3 år.”

        Selvom loven siger, at man kan straffes med op til 3 år, så var gennemsnitsstraffen i 2006 kun på 90 dage.

        Straffelovens § 245 – Kvalificeret vold
        Denne paragraf bruges, når volden er særlig rå eller brutal. Det er bl.a., når der er anvendt våben, som kunne være pistoler, økser eller knive. Den gælder også, hvis voldsmanden har slået med et redskab, som f.eks. kan være ølflasker, stave, kæder osv.

        Straffelovens § 245, stk. 1, lyder som følger:
        ”Den, som udøver et legemsangreb af særlig rå, brutal eller farlig karakter eller gør sig skyldig i mishandling, straffes med fængsel i indtil 6 år. Har et sådant legemsangreb haft betydelig skade på legeme eller helbred til følge, skal dette betragtes som en særlig skærpende omstændighed.”

        Som det ses herover, så kan der dømmes op til 6 år for særlig rå vold. Den kommer dog meget sjældent der op, da gennemsnitsstraffen kun lå på 222 dage i 2006.

        Straffelovens § 246 – Vold under særdeles skærpende omstændigheder
        Denne paragraf er den hårdeste af de 3 og bruges derfor ved lovovertrædelser, der er så voldsomme, at de giver alvorlige skader eller medfører døden.

        Straffelovens § 246, lyder som følger:
        ”§ 246. Har et legemsangreb, der er omfattet af § 245 eller § 245 a, været af en så grov beskaffenhed eller haft så alvorlige skader eller døden til følge, at der foreligger særdeles skærpende omstændigheder, kan straffen stige til fængsel i 10 år.”

        Hvad angår vold med døden til følge, så er normalstraffen, at man kommer i fængsel i mindst 7 – 8 år, mens normalstraffen for vold efter § 246, hvor offeret har fået meget betydelige skader og varige mén, som udgangspunkt kun bliver fængslet i 6 år.

        Strafferammen for vold:
        § 244 om simpel vold – fængsel indtil 3 år.
        Gennemsnitsstraf: 90 dage
        § 245 om kvalificeret vold blev – fængsel indtil 6 år
        gennemsnitsstraf: 222 dage
        § 246 om vold under særdeles skærpende omstændigheder – fængsel indtil 10 år.
        Normalstraffen ved dødsfald: 7-8 år
        Normalstraffen ved betydelige skader: 6 år
        Jurister vil have lovændring om krigsforbrydelser?
        09. apr. 2007 12.27 Indland Opdat.: 09. apr. 2007 18.05
        Danmark har ingen lovgivning imod tortur. Og loven imod folkedrab er fra 1955 og gælder strengt taget kun folkedrab begået på dansk grund. Meget tyder derfor på, at dansk lov er langt bagefter, når det gælder om at retsforfølge internationale krigsforbrydere. Det konkluderer en række af landets jurister i antologien “Enhver Stats pligt..” De mener, at tiden er inde til at lave en reform af straffeloven.
        Nabolande i gang
        Reformer som vore nabolande allerede er i gang med. Norge er i gang med at opprioritere internationale forbrydelser til en førsteplads i sin straffelov. Tyskland har allerede vedtaget en international straffelov, og Sverige overvejer det samme. Danmark har altid set sig selv i front, når det gælder om at beskytte andre folks rettigheder. Udgangspunktet er, at den danske straffelov dækker hele verden. Derfor er vi nok forfaldne til at tro, at vort system er godt nok, siger vicestatsadvokat Lars Plum, der har været med til at redigere bogen, som er udkommet på Jurist- og Økonomforbundets Forlag.

        Han arbejder i Statsadvokaturen for Særlige Internationale Straffesager. Intet fristed
        Statsadvokaturen har til opgave at sikre, at ingen, der har begået alvorlige forbrydelser i udlandet, bruger dansk jord som fristed.
        Men i flere tilfælde har statsadvokaten på forhånd måttet opgive sager om tortur, fordi dansk straffelov ikke indeholder begrebet tortur. Sager om tortur hører derfor ind under voldsparagrafferne, som har en forældelsesfrist på 10 år. Justitsministeren bad i sommer Straffelovrådet om at se på behovet for en torturbestemmelse i straffeloven.
        Foregangsland
        Bogens jurister gør opmærksom på en række problemer, som skal løses, før Danmark kan leve op til billedet af sig selv som foregangsland i jagten på de internationale krigsforbrydere. I en konkret sag frygter juristerne, at en rwandisk mand sigtet for folkedrab på 25 personer kan dømmes i Danmark. Af samme grund er manden også sigtet efter straffelovens paragraf om manddrab. Manden nægter sig skyldig.
        Statsadvokat Birgitte Vestberg fra Statsadvokaturen for Særlige Internationale Straffesager har tidligere kritiseret advokaturens manglende adgang til systematisk gennemgang af Udlændingeservices arkiver.
        ______________________________________________________________________ ________

        Amnesty International Har gjort opmærksom på problemet
        Amnesty International gjorde allerede i 2007 justitsminister Lene Espersen opmærksom på, at loven var forældet. Organisationen indsamlede blandt andet 145.000 underskrifter, men siden er intet sket, forklarer kampagneleder Eva Hesse til Radioavisen: Siden vi afleverede vores underskrifter, har ministeren flere gange understreget over for os, at de arbejder på sagen. Men der er ikke sket noget yderligere, siger Eva Hesse fra Amnesty International.
        Men Amnesty International står fast på, at loven bør ændres:
        – Vi fastholder presset på regeringen. Vi minder jævnligt justitsministeren om, at hun tidligere har lovet at indføre en lov mod tortur, siger Eva Hesse.
        Om statsadvokaturen i Danmark
        Statsadvokaturen for Særlige Internationale Straffesager blev oprettet den 1. juni 2002 og har til opgave at undersøge, om der er grundlag for at retsforfølge personer med tilknytning til Danmark for alvorlige forbrydelser begået i udlandet, herunder navnlig folkedrab, forbrydelser mod menneskeheden, krigsforbrydelser Og terrorhandlinger. Formålet er at sikre, at Danmark ikke bliver et fristed for personer, der har begået alvorlig kriminalitet forud for deres ophold i Danmark. Statsadvokaturen er en del af anklagemyndigheden, og statsadvokatens nærmeste overordnede er Rigsadvokaten. Politipersonalet, som er tilknyttet statsadvokaturen, er organisatorisk forankret i Rigspolitiet, Efterforskningsafdelingen. Statsadvokaturen er organiseret således: Statsadvokat Sagsindhentning Analyse og Dokumentation
        Efterforskning og Retsforfølgning Vicestatsadvokat Politiinspektør Administration og EDB-støtte 7
        Nye Tider, Nye krav, Nye love Uden vidner og ofre – ingen sag! Nye love har været på dagsordenen lige siden statsadvokaten satte sig i stolen den 1. juni 2002 – Danmark var med oprettelsen af Statsadvokaturen
        for Særlige Internationale Straffesager en måned forud for Den Internationale Straffedomstols
        ikrafttræden, men udfordringerne ventede Fra første dag. Der var allerede i juni 2002 indsat en bestemmelse
        i udlændingelovens § 45c, som gav Udlændingemyndighederne adgang til at orientere anklagemyndigheden, hvis der var mistanke om at en udlænding havde begået meget alvorlig kriminalitet. For at gennemføre en straffesag skal der også være vidner og ofre – ellers kan man sjældent Beviser noget strafbart forhold. Derfor bad statsadvokaten allerede i 2002 om adgang til oplysninger om udlændinge, der kunne være vidner til
        Eller ofre for disse forbrydelser. Det er naturligvis altid en meget alvorlig sag, når politi og anklagemyndighed skal have adgang til fortrolige oplysninger, men alle var f.s.v. enige om det nyttige heri. Et lovforslag herom først kom på lovprogrammet for folketingsåret 2008-2009, fordi alle muligheder med
        hjemmel i retsplejeloven og forvaltningsloven skulle afprøves, evt. i retten. Loven blev stadfæstet den 27. december 2008, og den træder i kraft den 1. marts 2009. Der er ingen tvivl om, at denne væsentlige lovændring vil bidrage til at sikre, at Danmark ikke bliver et helle for alvorligt kriminelle indvandrere
        Og flygtninge. Internationale forbrydelser kommer ofte først frem i lyset efter rigtig mange år I 2005 vedtog folketinget en ny forældelsesbestemmelse i Straffelovens § 93a: Når en lovovertrædelse er omfattet af en af Danmark tiltrådt mellemfolkelig overenskomst, ifølge hvilken straffeansvaret er uforældeligt, indtræder forældelse ikke.Og i 2008 fik straffeloven indsat § 93b om uforældelighed for forbrydelser, begået ved tortur, jf. § 157a. Danmark skal også kunne retsforfølge internationale forbrydelser I 2008 førte Jurisdiktionsudvalgets arbejde til en lovændring, der betyder, at Danmark kan retsforfølge i en række yderligere situationer, hvor forbrydelserne var begået uden for Danmark, blandet andet for forbrydelser af den art, som Den Internationale Straffedomstol behandler, fx. Folkedrab, Forbrydelser mod menneskeheden og krigsforbrydelser, hvis der er den fornødne personlige tilknytning til Danmark. Den ny bestemmelse i straffelovens § 8, nr. 5 Giver bedre mulighed for bl.a. at leve op til beslutninger fra FN, når det hedder, at der er dansk straffemyndighed for handlinger, der ”… er omfattet af en international bestemmelse, ifølge hvilken Danmark er forpligtet til at have straf 8 femyndighed.” Dette omfatter også Sikkerhedsrådets beslutninger i medfør af FN’s charter, kap. VII om resolutioner med henblik på opretholdelse af fred og sikkerhed i verden.
        Og efter straffelovens § 8a er der nu dansk strafmyndighed for, ”… handlinger, som foretages uden for den danske stat, når handlinger af den pågældende art er omfattet af statutten for Den Internationale Straffedomstol, hvis handlingen er foretaget af en person, der på tidspunktet for sigtelsen 1) har dansk indfødsret, er bosat i den danske stat eller har lignende fast ophold her i landet eller 2) befinder sig her i landet.” Dette vil fremover give gode muligheder for at retsforfølge de alvorligste internationale forbrydere.
        Nye strafbestemmelser? Som det fremgår af en artikel nedenfor, har Norge indført nye strafbestemmelser for at kunne leve op til deres medlemskab af Den Internationale Straffedomstol. I Danmark har vi ikke ændret vore strafbestemmelser bortset fra, at der er indført en ny forældelsesbestemmelse og en strafskærpelsesbestemmelse for forbrydelser, hvis de er begået ved tortur. En lang række andre lande, herunder Tyskland, Belgien, Frankrig, Canada, Australien og New Zealand har også indført ændringer i deres straffelove for at sikre, at de kan leve op til kravene fra Den Internationale Straffedomstol.9 Folkedrab, krigsforbrydelser mv., hvad er hvad? Folkedrab, Forbrydelser mod Menneskeheden og Krigsforbrydelser. Vi nævner dem i flæng, men ikke sjældent bliver vi i statsadvokaturen spurgt om forskellen på dem.
        Krigsforbrydelser er nok dem, der tidligst er beskrevet, idet man var klar over allerede i slutningen af det nittende århundrede, at der måtte være regler, der beskyttede dem, der var med i krige, det vil sige internationale væbnede konflikter. Det er de regler, der skal medvirke til at krige føres efter visse regler, og at navnlig sårede og tilfangetagne behandles korrekt. I den forbindelse tænker vi navnlig på de fire Geneve
        konventioner fra 1949. Forbrydelser mod Menneskeheden blev man opmærksom på under den første verdenskrig med forbrydelserne begået mod det armenske folk, men først under den anden verdenskrig
        tog man skridt til effektivt at retsforfølge for disse overgreb mod civilbefolkningen i eget land, som vi kender fra Holocaust i Tyskland. Nürnberg sagerne og den tilhørende statut danner grundlaget for kriminaliseringen af disse alvorlige forbrydelser. Folkedrab blev beskrevet i forbindelse medudryddelserne af forskellige grupper af mennesker under den anden verdenskrig og efter Nürnberg sagerne vedtog man i 1948 FN’s folkedrabskonvention, der omhandler udryddelse med videre, helt eller delvist, af grupper af samme
        nationalitet, race, etnicitet eller religion. Med andre ord; man slår ihjel, blot fordi de er, som de er! Folkedrab kaldes også ”forbrydelsen over alle forbrydelser”. Forbrydelser mod Menneskeheden og Folkedrab kan også begås udenfor krigstid, hvorimod krigsforbrydelser forudsætter, at der er en international væbnet konflikt.
        Alle tre kategorier af forbrydelser er indeholdt i statutten for Den Internationale Straffedomstol, der påbegyndte sit virke i Haag i 2002. Danmark har en lov om krigsforbrydelser, der dog kun gælder forbrydelser begået under besættelsen i Danmark 1940-45. Vi har en folkedrabslov fra 1955, der kriminaliserer folkedrab, begået i Danmark. Derudover kan Danmark straffe for overtrædelser af den almindelige danske straffelov i en række situationer, der internationalt vil være omfattet af en af de tre nævnte kategorier af forbrydelser. I en række stater – men ikke i Danmark – har man, i forbindelse med tiltræden til den Internationale Straffedomstol, vedtaget nye straffebestemmelser for at være sikker på, at man nationalt kan leve op til domstolens princip om, at sagerne, under de anførte betegnelser og med
        disse forbrydelsers specifikke kendetegn, bør kunne pådømmes nationalt, og Domstolen træder kun til, hvis staterne ikke kan eller vil efterforske og retsforfølge mistænkte.

  • Pingback: Søndagskronik: Medlöparnas förräderi « Snaphanen()

  • DexterSverige

    Brilliant skrivet “Julia”. Du sätter i dina artiklar fingret mitt i prick på det som är fel med svenska makthavares förhållningssätt till invandring. Känner igen väldigt mycket från mina egna reflektioner genom åren.

    En kommentar dock kring den sk “straffrabatten” eller 2/3-delsfrigiviningen. Syftet med att utdöma längre straff (eller påföljd som det så vackert heter) än det reella har aldrig varit att släppa ut ngn för i förtid för gott uppförande. Det är en mekanism för att kunna backa på straffet för intagna utan att ta rättväsendets resurser i nämnvärt anspråk.

    Det hela bottnar m a o främst i ett krasst ekonomiskt resonemang, och det är i själva verket aldrig tänkt att vederbörande ska sitta inne hela den utdömda strafftiden, inte ens om den intagne tydligt uppvisar någon form av problematik. Taget detta i betraktande är den effektiva fängelsetid om döms ut löjligt låg, vilket domstolar och makthavare är mkt medvetna om.

    Den sk “lufttiden” eller sista tredjedelen av straffet tjänar även det viktiga syftet att upprätthålla ngn slags chimär gentemot allmänheten om att rättsväsendet faktiskt straffar i paritet med folks rättsmedvetande.

  • Pingback: Søndagskronik: Den svenska asyltombolan « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Fler ministrar borde gråta « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Kedjeinvandring utan slut « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Medias pressetiska apartheid « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Djurplågeri i Guds namn « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Allas olika värde « Snaphanen()

  • Pingback: De hånskrattar | Pettersson – försöker göra skillnad.()

  • Pingback: Søndagskronik: Sverige – våldtaget land « Snaphanen()

  • Pingback: Sverige snart ett förlorat land « Dalkullansrevir's Blog()

  • Pingback: Søndagskronik: Mina drömmars stad « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Landet vi ärvde « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: När det smäller « Snaphanen()

  • dev

    Del
    Mænd, der begår folkedrab i udlandet, kan sandsynligvis ikke straffes i Danmark. I ny bog foreslår jurister reform af straffeloven.
    Dansk lov er langt bagefter, når det gælder om at retsforfølge internationale forbrydere.

    Danmark har ingen lovgivning imod tortur. Vi har en lov imod folkedrab, men loven fra 1955 gælder kun folkedrab begået på dansk grund.

    Norge er i gang med at opprioritere internationale forbrydelser til en førsteplads i sin straffelov. Tyskland har allerede vedtaget en international straffelov, og Sverige overvejer det samme. Men Danmark er stadig, når det handler om alvorlige forbrydelser begået i udlandet, hvor vi var i tiden mellem det forrige århundredes to verdenskrige.

    Sådan lyder konklusionen fra en række af rigets mest kyndige jurister i bogen ‘Enhver Stats pligt…’. Tiden er overmoden til en reform af dansk lov, hvis vi skal leve op til vores internationale forpligtelser, skriver de.

    – Danmark har altid set sig selv i front, når det gælder om at beskytte andre folks rettigheder. Udgangspunktet er, at den danske straffelov dækker hele verden. Derfor er vi nok forfaldne til at tro, at vort system er godt nok, siger vicestatsadvokat Lars Plum, der har været med til at redigere bogen, som er udkommet på Jurist- og Økonomforbundets Forlag.

    /ritzau/

    Hvad er krig, og hvornår gælder krigens regler JURA§
    Hvad er
    Der eksisterer ikke en egentlig og fast definition af, hvornår kamphandlinger kan kaldes krig. Det
    Afhænger blandt andet af intensiteten af kamphandlingerne. Overordnet forholder krigens regler sig til
    to former for krige: internationale væbnede konflikterQ og ikke-internationale væbnede konflikter.
    En international væbnet konflikt finder sted, når et eller flere lande erklærer et andet land krig, hvis et
    land besætter et andet land, eller hvis der finder kamphandlinger sted. Som for eksempel da Irak
    invaderede Kuwait i 1991. Krigens regler gælder, uanset om krigen er indledt i overensstemmelse med
    FN-pagten (se s. 20), og uanset om parterne selv mener, at de er i krig. Læs i Genève-konventionernes
    fællesartikel 2 om deres anvendelsesområde.
    En ikke-international væbnet konflikt (også kaldet en borgerkrig) er en krig, der foregår enten mellem
    En stat og en oprørsstyrke eller mellem forskellige oprørsstyrker. For at der er tale om en ikke-international
    væbnet konflikt, skal de kæmpende på begge sider af frontlinien være organiserede, bevæbnede, og
    de skal være have en struktur, som gør dem i stand til at lave konstante angreb af en ”vis intensitet”.
    Hvis det ikke er tilfældet, så er der alene tale om interne uroligheder eller en enkeltstående begivenhed
    – og så gælder krigens regler ikke. Der gælder langt færre regler for ikke-internationale væbnede konflikter
    End for internationale væbnede konflikter. Genève-konventionernes fællesartikel 3 (også kaldet minikonventionen)
    Gælder dog altid under væbnet konflikt. Se desuden II Tillægsprotokol om beskyttelse af
    ofre for ikke-internationale væbnede konflikter, artikel 1.
    Hvad er væbnet konflikt? I krigens regler bruger man begrebet væbnet konflikt i stedet for krig. Når det handler om jura er krig for
    upræcist og har mange andre betydninger (priskrig og så videre).

    Baggrunden for krigens regler
    > Krigens regler er en del af folkeretten, som handler om, hvordan verdens
    lande skal opføre sig over for hinanden. Inden for folkeretten findes der
    regler om, hvornår man må gå i krig (jus ad bellum – FN -pagten, se s. 20)
    og regler for, hvordan man skal opføre sig under en krig (jus in bello – se
    nedenfor). Reglerne, der gælder under krig, er nedskrevet i Genèvekonventionerne
    og Haag-reglerne. De træder i kraft, når en krig bryder ud.
    l G enève-konventionerne beskytter krigens ofre – de mennesker der ikke
    eller ikke længere deltager i konflikten (for eksempel civile, sårede
    soldater eller krigsfanger).
    l H aag-reglerne regulerer de metoder og våben, der må bruges i en krig5.
    Der har altid været regler for krig – fra det antikke Grækenland er der
    eksempler på, at man forbød kamphandlinger under olympiaden, læs
    mere på http://www.emu.dk/gym/krigensregler. De første teoretiske tanker i
    nyere tid om internationale regler for krig blev tænkt af hollænderen
    Hugo Grotius i 1600-tallet. Men først i 1859 kom der for alvor skub i
    tingene. Det skete, da den schweiziske forretningsmand Henry Dunant
    overværede et brutalt slag mellem franskmænd og østrigere ved Solferino

    Oversigt over regler
    Grundloven af 1849
    Indeholder frihedsrettigheder
    Meneskeretigheds –
    konventioner
    1948 Verdenserklæringen om
    Menneskerettigheder
    1948 Folkedrabskonventionen
    1950 Den Europæiske Menneskerettighedskonvention
    1965 Racediskriminationskonventionen
    1984 Torturkonventionen
    1989 Børnekonventionen
    2002 Tillægsprotokol til Børnekonventionen
    om børns deltagelse i væbnede
    konflikter
    2002 Frivillig protokol til Torturkonventionen
    2006 Konvention om beskyttelse
    mod tvungne forsvindinger
    FN-Pagten
    Hovedregel: Forbud mod at starte en krig • Undtagelse: Selvforsvar, FN-resolution
    Den humanit ære folkeret
    Krigens regler
    Gen ève -konventionerne
    Beskyttelsesreglerne
    Genève-konvention I af 1949
    Genève-konvention II af 1949
    Genève-konvention III af 1949
    Genève-konvention IV af 1949
    I Tillægsprotokol til GK af 1977
    II Tillægsprotokol til GK af 1977
    III Tillægsprotokol (emblem) til GK af 1977
    Haag -reglerne
    Midler og metoder i krig
    1868 St. Petersborg-deklarationen
    1899 Haag-deklarationerne
    1907 Landkrigsreglement
    1954 Kulturkonventionen
    1980 Våbenkonventionen
    1993 FN’s konvention om forbud
    mod kemiske våben
    1997 Ottawa-traktaten
    2008 Konventionen mod klyngebomber
    HVAD ER KRIGENS REGLER? > OVERSIG T ov er r egler
    Fælles for meneskeretigheder og den humanit ære folkeret
    • Forbud mod diskrimination pga. race, farve, køn el. religion
    • Retten til liv
    • Forbud mod tortur
    • Forbud mod grusom behandling
    • Forbud mod umenneskelig og nedværdigende behandling
    • Forbud mod slaveri
    • Forbud mod at anvende regler med tilbagevirkende kraft
    ICRC har ret til at besøge fanger
    Efter 1. Verdenskrig var det nødvendigt at lave nye regler for krig, fordi de eksisterende regler i forhold til
    krigsfanger var upræcise og mangelfulde. Det blev til Den tredje Genève-konvention, hvor der blandt
    andet står, at krigsfanger skal behandles humant, og at den Internationale Røde Kors Komité (ICRC) har
    krav på at besøge alle krigsfanger på begge sider af frontlinien. Hvert år besøger ICRC omkring en halv
    million fanger verden over i forbindelse med krige og konflikter – for eksempel på Guantanamo. Langt
    de færreste er juridisk set krigsfanger. Efter hvert besøg i et fængsel diskuterer ICRC med de ansvarlige
    myndigheder, hvilke ting der skal ændres, og hvilke fanger som har brug for speciel hjælp. Ved næste
    besøg bliver der fulgt op på, om forholdene har ændret sig. Det er ikke altid, at det lykkes at få forbedret
    forholdene for fangerne. Alligevel går Røde Kors yderst sjældent ud og fortæller noget til offentligheden
    om arbejdet i fængslerne. Et tilfælde var i 1980’erne, da ICRC fik adgang til irakiske fanger i Iran – efter
    lang tids forhandling. På et tidspunkt offentliggjorde Iran de gode ting fra en rapport ICRC havde lavet.
    Derfor valgte ICRC at offentliggøre resten af rapporten. Læs om ICRC’s mandat i artikel 9 og 10 i Den
    tredje Genève-konvention.
    JURA §

    Krig er forbudt – FN-pagten
    FN-pagten indeholder regler for, hvordan stater skal opføre sig, blandt andet i forhold til krig. Hovedreglen
    er, at stater ikke har ret til at bruge væbnet magt mod andre stater eller true med det. Men der er
    undtagelser fra reglen:
    • Et land har ret til at forsvare sig mod et væbnet angreb. Staten, som bliver angrebet, må kun svare
    tilbage i en grad, der står i et rimeligt forhold til angrebet (FN-pagtens artikel 51).
    • FN’s Sikkerhedsråd kan tillade brugen af væbnet magt, hvis Sikkerhedsrådet vurderer, at der er en
    såkaldt ”trussel mod freden”, og hvis de fem permanente medlemmer af rådet er enige. Typisk vil FN
    forsøge med økonomiske sanktioner, før man griber til våben (FN-pagtens artikel 42).
    I de seneste årtier, har man diskuteret, hvorvidt det er tilladt at gå i krig, hvis det er for at afværge en
    humanitær katastrofe som et resultat af for eksempel folkedrab, forbrydelser mod menneskeheden eller
    etnisk udrensning. Man diskuterer også, hvornår man må forsvare sig mod et forventet væbnet angreb
    – debatten om de såkaldte ”preemptive strikes”. Du kan finde hele FN-pagten her: http://www.un.dk.

  • Pingback: Søndagfskronik: Vems ansvar är Ahmed Agiza? « Snaphanen()

  • Pingback: Sverige, terroristparadiset « Snaphanen()

  • Annacarin

    Jag skulle vilja lägga upp detta på min Facebook sida men ser ing “Gila”-ikon någonstans.
    Mvh Annacarin

  • dev

    Krigsforbrydelser skal først anklaget for en forbrydelse. hvis de ikke anklaget for krigsforbrydelser i henhold til Genève-konventionen, så kan ikke blive straffet for krigsforbrydelser.

  • Pingback: Söndgaskrönika: Leka med elden « Snaphanen()

  • Pingback: Söndagskrönika: Rapport från lögnens rike « Snaphanen()

  • Pingback: Söndagskrönika: När rättvisan hinner ifatt « Snaphanen()

  • Pingback: Julia Caesars söndagskrönika: ”När rättvisan hinner ifatt”()

  • Pingback: Masochistiska folkpartister | Petterssons gör skillnad()