13
jun
Seneste opdatering: 13/6-10 kl. 0435
41 kommentarer - Tryk for at kommentere!

af  Julia Caesar ©

Låser du alltid ytterdörren? Måste du låsa bilen för att den inte ska bli stulen?
”Ja självklart” säger du kanske. Men är det så självklart? Jag behöver aldrig låsa bilen, och jag låser sällan min ytterdörr. Där jag bor litar vi på varandra. Hit kommer inga okända. Alla vet var alla bor. Vi vet varandras namn, och vi hälsar på varandra när vi möts. Vi lever våra liv med en av livets absolut viktigaste förutsättningar: tillit. Tillit är den grund som allting vilar på. Relationer, enskilda individer, familjer, samhällen, länder. Tillit bygger världen. Den är det största kapital ett samhälle kan ha. Utan tillit rasar allting. En värld utan tillit är dömd att gå under.

Författaren Karin Boye (1900-1941) skriver i en av sina mest kända dikter, ”Ja visst gör det ont”:

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

(För trädets skull, 1935.)

Barnet utvecklar grundläggande tillit

Redan när ett barn föds börjar byggandet av den livsviktiga tilliten. Inom psykologin talar man om ”basic trust”, den grundläggande tillit som växer i samspelet mellan det lilla barnet och omgivningen. Om föräldrarna klarar att tillgodose barnets känslomässiga och fysiska behov lägger de grunden för barnets hela kommande liv. Ett barn som inte överges, som blir sett, accepterat och älskat precis som det är utvecklar trygghet i sig själv och tillit till omvärlden. Tillitens plattform kan formuleras så här: ”Jag litar på att världen är god, att jag kan bli älskad för den jag är och att jag kommer att få det jag behöver.”

Föräldrarna är barnets första kärleksobjekt. I alla senare relationer prövas tilliten – i vänskap, på jobbet, i familjen, men allra mest i kärleksrelationer. När en annan människa berör oss på djupet sätts tilliten på prov. Den testas, om och om igen. Älskar du mig som den jag är eller måste jag vara på något annat sätt för att få din kärlek? Om jag blir arg på dig, vänder du dig från mig då? Står du ut med att jag är pedant om jag står ut med att du aldrig skruvar på locket på tandkrämstuben? Om du sviker mig, orkar jag fortsätta att älska dig?

Tilliten i Norden är högst i världen

De nordiska länderna är utpräglade högtillitssamhällen. Enligt World Values Survey är tilliten mellan människor i Sverige och Norge den högsta i världen. De flesta av oss som nu lever i Norden har vuxit upp i ett samhälle där vi har kunnat lita på varandra och känna oss trygga. Välfärdsstaten bygger på solidaritet mellan medborgarna. Den har möjliggjorts enbart på grund av att våra samhällen har varit homogena. Vi har svetsats samman av en nationell tillhörighet och en gemensam historia – faktorer som sammantagna innebär en känsla av trygghet, tillhörighet och igenkännande i varandra. Vi har alla ingått i ett starkt ”vi”. I ett samhälle som upplevs som ett gemensamt hem kan lojaliteten växa. Man hör ihop med andra och ställer upp för varandra. Tillsammans bildar de här faktorerna ett socialt kapital. Den danske författaren och kultur- och litteraturkritikern Kasper Stövring kallar det ”sammenhaengskraft” – den kraft som håller ett samhälle samman.

Samhällen som präglas av hög tillit mellan medborgarna och stort socialt kapital har mindre kriminalitet, lägre grad av korruption och mindre av etniska konflikter. De har också bättre fungerande demokratiska institutioner och högre ekonomisk tillväxt. Socialt kapital höjer alltså ett lands ekonomiska kapital. I lyckliga fall blir det sociala kapitalet självförökande och ger upphov till goda cirklar. Ju mer social tillit som präglar ett samhälle, desto mer motiverade blir vi att bidra till det allmänna välståndet.

Undersökningar visar att omkring 60 procent av invånarna i de nordiska länderna känner social tillit. Genom att ställa frågor som ”I allmänhet, anser du att man kan lita på andra människor?” har SOM-institutet i Göteborg sedan 1996 mätt graden av mellanmänsklig tillit i Sverige. Givetvis präglas vi starkt av barndomens förutsättningar för att bli tillitsfulla människor. Skillnaderna är alltså till viss del individualpsykologiska. Ett barn som har haft dåliga villkor för tillitens sköra väv bär med sig en misstro som kommer att prägla alla relationer och livsval. Men det är uppenbart att det finns stora skillnader också på samhällsnivå. Olika samhällen erbjuder olika villkor för social tillit. Variationen mellan världens länder är stor.

Bristande social tillit ger ekonomisk kollaps

Mot de nordiska ländernas höga siffror för tillit står länder i Mellan- och Sydeuropa där bara hälften så många, 30 procent, känner tillit till andra människor. I exempelvis Turkiet, Bosnien, Peru, Ghana och Filippinerna är den sociala tilliten mycket låg.

I fokus just nu står Grekland, vars ekonomiska kollaps skakar hela EU. Samma scenario med katastrofala budgetunderskott som håller på att brisera finns i en rad andra länder, bland annat Spanien, Portugal, Storbritannien, Irland och USA. Kriserna ska förstås utifrån ett perspektiv av bristande social tillit, skriver Bo Rothstein, professor i statskunskap vid Göteborgs universitet.

Krisens orsak är inte som många tror orimligt höga offentliga utgifter. Tvärtom har de OECD- länder som brottas med stora ekonomiska problem inte alls uppseendeväckande höga offentliga utgifter. Det största problemet är istället att staten inte lyckas ta in tillräckligt med skatt för att täcka de offentliga utgifterna. Det beror i sin tur på att medborgarna inte litar på att andra gör rätt för sig och bidrar till det allmänna. Misstron mot andra människors vilja till ekonomisk hederlighet gör att det inte känns meningsfullt att vara ”hederlig skattebetalare”. Bristande social tillit ger alltså direkta skador på samhällsekonomin. Istället för välstånd och solidaritet växer en skattefuskarekonomi där alla försöker komma undan med så mycket som möjligt. (Social misstro orsakar kriser, Svenska Dagbladet Brännpunkt 18 maj 2010.)

Låg social tillit kontra hård yttre kontroll

I underutvecklade länder, vilket ofta sammanfaller med muslimska länder och länder med hederskultur är den sociala tilliten låg eller obefintlig. Det gäller ända ned till samhällets minsta beståndsdel, familjen. Det är familjen som i första hand ska ge sina medlemmar skydd, trygghet och gemenskap. Men hur ska tillit kunna växa när en nedärvd och primitiv klanheder innebär att föräldrar är kapabla att döda sina egna barn? Det skapar misstro och skräck, inte tillit.

Den muslimska världen med dess låga grad av tillit präglas istället av hård yttre kontroll. Islam gör anspråk på att kontrollera varje aspekt av muslimers liv, varje minut på dygnet. Individens tänkande ska präglas av islam, ekonomin ska underordnas islam, sociala relationer ska organiseras enligt islam, mäns och kvinnors förhållande till varandra inklusive sexualiteten bestäms av islam. I likhet med alla andra totalitära läror är islam en kollektiv ideologi som inte tillåter individuella fri- och rättigheter, som förbjuder opposition och straffar oliktänkande. Det säger sig själv att islam inte kan skapa någon grund för tillit, lika lite som den totalitära kommunismen i Stalins Sovjet och Maos Kina. Den låga tillitsgraden är direkt avläsbar i ekonomiska termer. Islam har inte lyckats skapa utveckling, hållbart välstånd, frihet och jämställdhet någonstans i världen. Istället flyr miljoner muslimer från det våld, förtryck, armod och brist på utveckling som kännetecknar de muslimska länderna.

Lägst tillit i invandrartät kommun

Samhällen präglade av etnisk och religiös mångfald, hög migration, hög grad av kriminalitet och korruption innebär en usel grogrund för den ömtåliga tilliten. Sedan 1950-talet och i accelererande omfattning genomgår de nordiska länderna en omstörtande samhällsomvandling i form av hög invandring från utomeuropeiska länder. En mycket stor andel av migranterna kommer från muslimska lågtillitsländer och för med sig en ideologi och en kultur som inte i något avseende liknar den nordiska kulturen.

Hur påverkar det den sociala tilliten? Det vet vi inte. Forskning pågår, men den här typen av forskning rör sig över stora tidsspann. Så djupt liggande drag i det allmänna medvetandet som social tillit förändras inte i en handvändning. Snart kan ingen längre med hjälp av olika strategier undkomma hög kriminalitet och andra följder av det mångkulturella samhälle som politikerna har tvingat på oss. Först då kommer vi att få se förändringar i graden av social tillit hos befolkningen. De kommer sannolikt att bli mycket stora.

En tidig signal om hur vi påverkas är studien ”Tillitens geografi” från Ersta Sköndal i Stockholm. Den visar att graden av tillit varierar kraftigt också inom ett och samma land. Hela 78 procent av invånarna i lilla norrländska Lycksele instämde i påståendena ”Jag tycker att man kan lita på människor här i kommunen” och ”Jag känner gemenskap med människorna i mitt bostadsområde”. Hög grad av tillit i Lycksele, alltså. I Botkyrka (där invandrarna redan är i majoritet med 52,3 procent) och i Stockholm finns den lägsta sociala tilliten med 34 respektive 42 procent. Forskarnas förklaring till den låga tilliten i Botkyrka och Stockholm är etnisk mångfald, hög kriminalitet, ekonomisk ojämlikhet och svagare anknytning till kyrkan.

USA: The melting pot isn´t melting any more

Det är väl känt att den sociala tilliten minskar i samhällen präglade av etnisk mångfald. Människor litar inte på varandra – inte ens inom samma etniska ursprung – , de ”hukar sig”, har färre vänner och deltar i mindre utsträckning i samhällsaktiviteter. De är dessutom mindre benägna att betala skatt till allmänna utgifter, eftersom de på nära håll ser vart pengarna tar vägen. Det har den amerikanske statsvetaren Robert Putnam visat i sin forskning. På senare år har Putnam delvis frångått sin egen teori och hävdar att mångkulturella samhällen – väl att märka begränsade till ”successfull immigrant societies” – på längre sikt skapar nya former av social solidaritet och en ny, bredare känsla av samhörighet – ett nytt ”vi”. (Robert D. Putnam: Diversity and Community in the Twenty-First Century. The 2006 Johan Skytte Prize Lecture. Scandinavian Political Studies 30 (2), 137-174.)

Här hänger sig Robert Putnam åt önsketänkande, och man kan spekulera i vem som betalar honom för det.

Det finns inget stöd för att samhällen som splittras av många olika etniska och religiösa grupper och stora kulturella skillnader stabiliseras över tid. Etnisk och religiös tillhörighet och identitet är mycket starka psykologiska och sociala krafter som snarare kan förstärkas under loppet av flera generationer och återuppstå i nya skepnader. Det visar bland annat 2000-talets islamistiska terrordåd, som i stor utsträckning har begåtts av andragenerationsinvandrare som är födda och uppvuxna i Västvärlden.

Globaliseringsruset, den hänförda övertygelsen om det mångkulturella samhällets välsignelser, har övergått i en svårbotad baksmälla. Den ruvar tung över Europa när konsekvenserna av flera decenniers massimmigration blir allt tydligare. USA sågs länge som en förebild med sin så kallade ”melting pot-teori”, det vill säga tron att olika etniska grupper med tiden automatiskt smälter samman till en helhet. Teorin höll fram till 1970-talet, alltså så länge som invandringen främst utgjordes av europeiska invandrare. Den utomeuropeiska invandringen har spräckt hela teoribygget. Nu konstaterar man uppgivet:

“The melting pot isn´t melting any more!”

Lägg ned Diskrimineringsombudsmannen!

Det är framför allt fyra faktorer som gnager på det sociala kapitalet, enligt Bo Rothstein:

· Bostadssegregation i form av etniska enklaver.
· Positiv särbehandling av vissa etniska grupper.
· Ekonomisk och social ojämlikhet.
· Orättvisa och korrumperade institutioner.

För Sverige och övriga Norden är det framför allt de två första punkterna som ljuder som larmsignaler. På bara några årtionden har Sverige blivit ett land som är djupt splittrat mellan områden med vitt skilda etniska sammansättningar. Flera hundra etniska satellitsamhällen lever sina liv isolerade från den svenska befolkningen och det svenska samhället, med ett enda undantag: bidragen från Sverige som regelbundet tickar in på kontot. Utanförskapets karta växer sig allt större.

”Många muslimer är så alienerade från det svenska samhället att de knappt vet var de befinner sig. Deras politiska intresse är överhuvudtaget inte riktat mot Sverige utan mot hemländerna där släktingar och vänner bor kvar.” (Aje Carlbom, socialantropolog och forskare vid högskolan i Malmö på debattsajten Newsmill 23 oktober 2009.)

I Sverige pågår dessutom en synnerligen samhällsskadlig positiv särbehandling av etniska och religiösa minoriteter genom diskrimineringslagstiftningen. DO, Diskrimineringsombudsmannen, sysselsätter ett hundratal tjänstemän till en kostnad av lika många miljoner per år. Resultatet är kraftiga utdömda skadestånd på hårresande grunder till invandrare som vägrar anpassa sig till svenska lagar och normer. DO:s verksamhet splittrar befolkningen i olika grupper och särintressen, är stötande för det allmänna rättsmedvetandet och fräter kraftigt på det sociala kapitalet. Det finns inget försvar för en statlig verksamhet med så destruktiva effekter. DO bör läggas ned per omgående och diskrimineringslagen skrivas om. Det skulle avsevärt minska urholkningen av socialt kapital i Sverige.

Vad gäller ekonomisk och social ojämlikhet är den i Sverige avskaffad såtillvida att något samband mellan arbete och försörjning inte existerar. Enligt Socialtjänstlagen har alla som uppehåller sig lagligt på svensk mark rätt till ”skälig levnadsnivå” genom försörjningsstöd. Tolkningen görs givetvis av den enskilde handläggaren, men det är ingen grundlös gissning att socialtjänstemännen hellre är generösa än tvärtom. Rasisthotet hänger som ett permanent åskmoln över all offentlig verksamhet.

Social tillit kontra självbevarelsedrift

En stor utmaning mot det sociala kapitalet är skillnaderna i olika gruppers sätt att hantera den sociala välfärden. En massiv invandring, och i synnerhet muslimsk invandring, påverkar hela det europeiska samhället på ett genomgripande sätt. I lågtillitssamhällen är självbevarelsedriften människors starkaste drivkraft. Att säkra den egna överlevnaden är överordnat alla andra mål. Knappheten på resurser föder rovdjursinstinkter. Djungelns lag gäller. Äta eller ätas. När människor kommer från underutvecklade lågtillitsländer är många självklart inställda på att roffa åt sig mesta möjliga från det dukade bord som Västvärlden tillhandahåller. Två tredjedelar av Frankrikes imamer försörjs med socialbidrag. Så är även fallet med många imamer i Storbritannien. Det vittnar om spjutspetskompetens och kreativa förhållningssätt i utnyttjandet av den sociala välfärden.

I de nordiska länderna frodas mängder av illusioner om dem som söker sig till våra länder för att skaffa sig bättre liv. En av de populäraste är myten om ”den ädle vilden”, tron på att människor från primitiva kulturer är goda och oförstörda och har högre moralisk kvalitet än människor i civiliserade länder. Steven Pinker, känd kanadensisk-amerikansk professor i psykologi vid Harvard University, avrättar myten effektivt i boken ”Ett oskrivet blad och andra myter om människans natur”.

Verkligheten visar en helt annan bild än myterna. När enorma strömmar av invandrare från lågtillitsländer med självbevarelsedrift som viktigaste drivkraft kommer till utpräglade högtillitssamhällen i Norden frontalkolliderar två vitt skilda kulturer med en smäll. Följderna blir förödande. Generellt har svenska folket en dåligt utvecklad självbevarelsedrift, till stor del betingad av att vi inte anfölls under andra världskriget. Den långvariga freden har gjort oss till kastrerade huskatter som tror alla om gott. Vi dränks dessutom i politisk propaganda om att ”alla är lika” och ”alla har lika värde”. Vi har alltså ett dåligt utgångsläge när vi behöver få upp ögonen för kulturella och andra skillnader som utgör stora hot mot välfärden och riskerar att rasera hela samhällsbygget. Ändå vågar allt fler människor av dem som lever mitt i mångkulturen i dag ifrågasätta det rimliga i att ” invandrare sätter ett kryss i rutan för obegränsat tillträde till välfärdsstaten men samtidigt kryssar i rutan för befrielse från många av dess förpliktelser” (Journalisten John Vinocur i The New York Times 18 maj 2009).

De okända rösterna

De vanliga människornas röster har sällan blivit hörda när det gäller den samhällsomvandling som har prackats på dem med det mångkulturella samhället. Massmedia har konsekvent tystat dem som djupast berörs, och deras röster har förblivit ohörda. Internet förändrar allting. Plötsligt stiger de okända rösterna fram och gör sig hörda. Forskning kan aldrig ge annat än tillrättalagda och fragmentariska bilder av djupgående förändringsprocesser bland medborgarna. Men om vi lyssnar till de tidigare ohörda rösterna stiger ett tätnande mummel ur folkdjupet. Det är röster som politiker och media bör lyssna på innan det är för sent. De berättar om ett högtillitssamhälle i snabb förändring mot ett lågtillitssamhälle. Det de ser och upplever i sina liv visar vart Sverige är på väg. En insändare på bloggen Fria Nyheter, Stefan K, ger en bild av hur hans bostadsområde i en mellansvensk stad har förvandlats på några år:

”Jag och frugan bor i ett av 60-talets alla miljonprojekt, och som i de flesta sådana har majoriteten avinvånarna utländsk bakgrund. För tre år sedan bestämde sig det kommunala bostadsbolaget för att rusta upp området, som påminner mycket om de trista förorter man kan se i Östeuropas storstäder. Grått, trist och utslitet. Meningen var att den mest utslitna huslängan skulle genomgå en renovering, men pengarna räckte bara till en del av den. En dylik renovering har givetvis sitt pris, och hyrorna i denna länga steg med 1 000 -1 500    kronor i månaden. (Bloggen Fria Nyheter, 3 april 2010.)

Ingen svensk hade råd – då flyttade somalierna in

Stefan K berättar att en intresseförfrågan skickades ut till alla hyresgäster. Men ingen av dem hade råd att tacka ja och få hyran höjd med 1 00 – 1 500   kronor i månaden. Stefan K och hans fru tackade också nej, trots att båda arbetar. Och vad händer med de nyrenoverade, fina lägenheterna? Stefan K. igen

”Idag ser vi boende hur allt fler av lägenheterna i den nyrenoverade delen bebos av flyktingar, företrädesvis från Somalia. Detta är givetvis inte deras fel, då de självklart tackar och tar emot. Kommunen har ju också skrivit kontrakt om att ta emot 70 -100 flyktingar per år, och någonstans måste de ju bo. Ni ska dock veta kära läsare, att detta sticker i ögonen på folk. Här sitter invånare som jobbar och har jobbat hårt i sina slitna, utnötta och omoderna bostäder och har tvingats tacka nej till de nyrenoverade och fräscha på grund av de ekonomiska förutsättningarna och ser på hur allt fler människor som de försörjer med skattepengar får tillträde till dessa lägenheter. Det kanske kan kallas för avundsjuka, jag vet inte, men en sak vet jag. Detta har inte byggt några broar mellan de som bott i Sverige under hela sitt liv och de som nyligen flyttat hit.” (Bloggen Fria Nyheter 3 april 2010.)

Tvångsintegrerad med kackerlackor

Maj Grandmo, psykolog och lärare i Uppsala, berättar på sin blogg Osagt om hur hon har blivit tvångsintegrerad i det mångkulturella samhället. Hon har tagit lån och skuldsatt sig för resten av livet för att kunna köpa en bostadsrättslägenhet i ett trevligt område i Uppsala. Det vill säga, det var ett trevligt område. Nu har Uppsala kommun för skattebetalarnas pengar köpt in bostadsrätter och gett bort till dem som inte klarar att bo i hyreslägenhet. Det är människor som inte har betalat hyran och blivit vräkta, missbrukare och invandrare. På båda sidor av sin lägenhet har Maj Grandmo nu invandrarfamiljer. Ständiga störningar och vandalisering av fastigheten pågår. Hon har blivit så integrerad att hon har fått kackerlackor i köket.

”Jag har skuldsatt mig för livet för att få en egen lägenhet där jag trodde att jag skulle kunna påverka hur mitt boende såg ut. Men tji, socialfallens behov går före mina” skriver Maj Grandmo.

Ytterligare en berättelse om det mångkulturella samhället som inte är ägnad att höja den sociala tilliten: På flera små orter på den svenska landsbygden finns till exempel lokala sport- och cykelhandlare. Deras kärva villkor har förbytts i ett enormt uppsving i takt med att invandrarna flyttar in. Invandrarfamiljerna kommer med alla sina barn och rekvisitioner från socialtjänsten på dyra mountain bikes. Bredvid står svenska barnfamiljer och ser på. De har inte råd att köpa de dyra cyklarna till sina egna barn. Men det är de som betalar invandrarbarnens. Sådana scener utspelas inför invånarnas ögon varje dag i det nya Sverige. För varje sådan upplevelse minskar det sociala tillitskapitalet.

Under trycket av de senaste årtiondenas hämningslösa invandring äventyras enorma värden som har byggts upp i de nordiska länderna under århundraden. Ekonomiska värden givetvis. Men den påtvingade mångkulturens allra allvarligaste följd är att den raserar det kapital som utgörs av social tillit. Mångkultur har aldrig skapat välfärd någonstans i världen. De avläsbara effekter som vi kan se är en kraftigt ökande och alltmer brutal kriminalitet, polarisering, misstänksamhet och hat mellan olika grupper av invånare, växande parallella satellitsamhällen, våldsamma kulturkollisioner och snabbt ökande kostnader. Vi som bor i de nordiska länder som tidigare har präglats av hög social tillit har tvingats in i ett paradigmskifte som vi aldrig har bett om. Vår höga tillit är inte längre relevant. Vi måste ändra på en av livets grundförutsättningar, den livsviktiga tilliten, för att överleva.

Men hur ska våra samhällen kunna överleva utan tillit?

Julia Caesar

Andre kronikker af samme forfatter: Ett paradis för krigsförbrytareSlöjan kränker migFlykten från mångkulturenTill yttrandefrihetens försvar, Brev till Fredrik ReinfeldtSvenska massmedias moraliska bankruttSverige sjunker som en stenMoster och svenskheten, Kriget mot läsarna .

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • David Gress

    Punkt ét. Hvorfor bliver de svenske skatteydere, som ser deres penge gå til indvandreres mountainbikes, ved med at stemme på Socialdemokraterne eller for den sags skyld Moderaterna? For det gør de jo.

    Punkt to. Tillid. Jeg kender ikke “Julia Cæsars” historie, men jeg har aldrig nogen sinde haft tillid til magthaverne. De er pr.definition skurke og røvere. Derfor overrasker intet af det, der nu sker, mig. Jeg fatter blot ikke, hvorfor menigmand ikke forlængst har gjort oprør. Hvor er vikingeånden? Hvor er karolinerne?

  • hansL

    @David Gress
    Jeg tror nu mange mennesker har mistet tillid i de senere år. De mennesker du efterspørger der skulle evt stå for et oprør er fedtet ind i feminisme og pladderhumanitet, vi er jo et dekadent samfund der hylder de kvindelige værdier, hvor konflikter og vold ikke er velset.

  • Pingback: Delad vinst = dubbel förlust « Gotiska Klubben()

  • Pingback: Kan du känna det, Herr Svensson? « Gotiska Klubben()

  • Peter Buch

    Indkomstskat, ejendomsskat, selskabsskat og flere skatteobjekter kan opfattes som metoder der positivt kan påvirke diverse- eller som rene tåbeligheder, en mulighed for finansiering af noget andre metoder ikke gør muligt. For at sætte det simpelt op.
    Når stater kan få gæld eller stort overskud i økonomien er der noget der siger mig hin enkelte har stor indflydelse. Indflydelse dels som enkeltmenneske, som vælger, forbruger, investor, dels som beslutningstager for samfund eller repræsentant for firmaer med store økonomiske midler eller behov.
    Kan 1 million eller færre investorer tjene mere end 1 milliard eller resten af menneskeheden der i denne forbindelse ses som de små investorer- hvilket har været virkeligheden en tid, så vidt jeg ved- er der for mig at se noget ganske galt i økonomiens primat i det politiske landskab, der kunne kalde på andre løsninger for samfundsproblemer af typen finanskriser, end nogle der i første omgang har med økonomi at gøre.

    Spanske, tyske, sydamerikanske eksempler med ganske stor økonomisk vækst var ikke – generelt set- som sådan samfund med tillid. Som jeg forstår tillid kan vise sig.

    Det forekommer mig der er en forunderlig mangel på overbevisning, på selv-tillid til at egne valg, ikke regeringens ikke andres, kunne være det rigtige i søndagens ord.

  • LN

    Det en gång stora sociala kapitalet i den forna nationalstaten Sverige är på upphällningen. Om man kan tillåta sig att likna det Sverige som var vid en gammal ståtlig ek, redan kanske ett halvt tusental år gammal (hinc robur et securitas!), som skulle kunna ha haft många hundratals år kvar av vitalt liv, så är den numera moribund, eftersom socialdemokratien valde att i skuggan av dess stolta krona ständigt uträtta sina behov.
    Idag är det bara en och annan gren på eken som bär löv, dess livsmiljö är förstörd. Den blev formligen ihjälpissad av sossarna, numera ersatta av den lika frejdigt pinkande NYA ALLIANCEN.

    Och i detta nya Sverige håller slöddret på att ta över helt! Både det inhemska och det från utlandet importerade. Slöddret har under ett 25-tal år tillvuxit lavinartat i antal och utbredning. Slöddret spelar herrefolk – och det finns givetvis överallt, i Rosenbad, i Rosengård, i Tensta, i Täby, kring Stureplan, på Helgeandsholmen, i Södertälje, i Landskrona, i Borlänge och i Vellinge, hos AFA, hos Hell’s Angels, hos EXPO, inom de politiska ungdomsförbunden, i fängelserna, i asylförläggningarna, inom rättsväsendet och polisen. Hela samhället är impregnerat av slödderanda.

    Slöddret har strävat mot hegemoni sedan slutet av 60-talet; slöddret satte igång att förverkliga sig på allvar efter 68; kunskapskraven i skolan och på universiteten demonterades; den sociala ingeniörskonsten infördes; mor och far och familjen detroniserades, något normsystem som kunde överträdas fick ej finnas; konsekvent påföljd på samhällsdestruktivitet avskaffades; regelfrihet och ansvarsfrihet blev högsta ideal; ett rudimintärt ansvar för ungjävlarna övertogs av samhället; standardiserade pedagogtanter ersatte föräldrarna, ofta redan från det att ungarna var nykläckta; byggandet av vad som 40 år senare skulle bli invandrarghetton igångsattes.

    Moral och etik blev bristvaror. Blivande slödder produceras sedan ett 40-tal år på löpande band på dagis och i skolan (tack Alva, Gunnar, Joachim, tack i synnerhet Olof och Bengt W!); vänsterpatrasket har lyckats avskaffa normalfördelningskurvan (enl.Gauss) och har ersatt den med en liggande rektangel; alla skolbarn är lika dåliga (duktiga!) och alla de upp till 7 %, som normalt är överbegåvade, tas inte tillvara; skolan är en statisk förvaringsanstalt, den undermåliga undervisningen skall absolveras av alla, vilket med nödvändighet medför att de svagt begåvade blir norm; så som tegel tillverkas på tegelbruket, där en ändlös sträng av lera med jämna mellanrum avskäres av en ståltrådsgiljotin, så och tillverkas de nya samhällsmedborgarna; normindivider produceras, som alla skall vara kapabla att fortsätta sin så kallade studiegång genom att på ett av de femtioelva universiteten i landet erhålla sin slutliga vänster-PK-vridning. Vad ‘regula de tri’ eller till och med ‘multiplikationstabell’ är, har man ingen aning om.
    Också du och jag kanske kan räknas till slöddret?

    Det finns olika slags slödder – litet finare sådant, som ofta dricker champagne – och sedan majoriteten vanligt slöder. Slöddret karakteriseras av friheten att äta hur få skivor bröd om dagen som helst, oavsett vad medicinalstyrelsen skulle ha ansett vara sunt; slöddret karakteriseras i högre grad av oförmågan att stänga en dörr eller grind efter sig eller av oförmågan att lägga sitt skräp i den tre meter längre bort befintliga avskrädesbehållaren — men på verkligt allvar, så karakteriseras slöddret av sin undermåliga eller obefintlig empatiförmåga och sin oförmåga eller ovilja att blicka bortom den egocentriska sfären. Slöddret är oförmöget att uppleva skam och ånger, ty skulden är alltid någon annans och då behöver man inte heller vara sjävkritisk. Värst är oförmågan eller oviljan att tillämpa en för ett anständigt socialt liv nödvändig etisk hållning dvs. bidraga till att generera SOCIALT KAPITAL, som till exempel genom att följa en sådan genialt enkel levnadsregel som:
    UTSÄTT INTE DINA MEDMÄNNISKOR FÖR SÅDANT SOM DU SJÄLV INTE VILL BLI UTSATT FÖR.
    Denna simpla maxim är alldeles för svår att följa även för sådana som de 349, som utger sig för att representera det svenska folket i den lagstiftande församlingen. Summan av kardemumman blir till exempel att det nya Sverige också är väl befolkat av kriminella.
    Av hobbykriminella, kvarts- och halvkriminella och yrkeskriminella; data- och internetkriminella, mishandlare och huliganer och AFA-iter, som kräver gatorna åter; trafik- och rattonykterhetskriminella; pederaster och pedofiler; omyndiga och myndiga våldtäktsmän; prostitutions- och traffikingkriminella; snattare, små- och stortjuvar, tonårsrånare, bankrånare och penningtransportrånare; småbedragare och storbedragare och inte minst ännu fler hälare.
    HUR STOR ANDEL AV BEGAGNATMARKNADEN ÄR BASERAD PÅ STÖLDGODS?
    40% – 50% – 60% – eller mer?
    Snabba pengar gäller och oftast pröjsar något försäkringsbolag. Försäkringspremier, vad är det? Alltid är det någon annan som betalar – i alla sammanhang, det är tidens melodi. Så varför vara sparsam och stå sitt kast. Varför nedlåta sig till att vara sparsam med det gemensamt ägda? Eller vara aktsam om det? Sannolikt är dessa förhållanden inte specifika för Sverige – kanske är det lika illa i andra västliga länder – men där bor vi inte.
    Om nu INGEN är villig att avstår från att tillfredsställa den egna girigheten och hagalenskapen, varför skall då NÅGON vara det? Och bli ansedd för att vara dum!
    Det blir som på den offentliga toaletten: har en eller några svinat ner, fortsätter nersvinandet lavinartat. Resultat: Ett Stinkande Skithus…det nya Sverige.
    Ja, ja, capisco, detta är en predikan för döva öron – skratta ni bara…

    • Det här var lika bra som Julias alster. Och jag skrattar inte, jag vill gråta, för precis så är det…..

  • Der har været mere galt i de samfund, som ikke lod de dygtigste erhvervsfolk og investorer tjene penge 🙂

    At personer som Warren Buffett, George Soros, osv. tjener langt bedre end andre investorer, de skyldes at de er dygtige, og det er der vel ikke noget galt med?

    Mange investorer følger dem nøje, fordi de ved, at de sjældent taget fejl med en investering.

    Aktiemarkedet belønner de dygtige og kloge, dem med fingeren på pulsen, de dygtige kommer til at eje virksomheder via aktiemajoritet, de dygtige gør selskaberne endnu bedre, hvor er fejlen?

  • Arvid Falk

    Bra artikel, som vanligt, Julia – men ett verkligt *kuriöst* val av versrader. Dikten handlar i sin helhet om individens rädsla för förändring (den unges rädsla inför förändringen att bli vuxen).

    Du citerar, att de “glömmer att de skrämdes av det nya”…

  • Rudolf

    Två utmärkta sammanfattningar av dagens Sverige,tack Julia o LN!Vi som växte upp i landet på 50-60 talet minns fortfarande ett helt annat liv,eller som Tage Erlander sade (ungefär) i en intervju:-Vi har ju haft turen att kunna behålla ett etniskt homogent samhälle.
    Nu är det slut med det,men det är nog ingen fara,enligt en av våra nya ledargestalter nämligen “slödderproffesorn” Sarnieki så har visserligen våldet i samhället ökat lite på kort sikt men å andra sidan har det minskat kraftigt sedan 1500-talet!Det låter ju betryggande o brottsstatistiken dom senaste femhundra åren är säkert heltäckande!Detta avskums löner ska man vara med o betala…

  • Peter Buch

    Thomas Bolding Hansen

    Det er ikke tale om nogen fejl som sådan, set herfra. det er ikke nogen fejl, der relativt let kan rettes, at nogle ikke er specielt interesserede i karriere eller økonomisk udvikling, det er sådan nogle mennesker altid vil være, nogle er interesserede i det ene, nogle i noget andet. Når problematikken er, at samfund kan indrettes med given mulighed for de fleste, er der et utal af fejl, der kan laves og optræder i samfunds indretning.

    Der er tale om at når samfund har mulighed for store kapitalers NEGATIVE påvirkning af store dele af hele samfund og hele verden, hvilket vel de færreste vil bestride kan optræde, kan alle andre end de store kapitalers indehavere- være nok så velfungerende intelligente elskelige sociale individer, det betyder intet, når den store kapital, krigen og pesten folder sig ud, da de færreste små mennesker selv i enormt stort antal formå at sikre sig mod det nævntes negative påvirkning.

    Såfremt økonomi har primat i politik er muligheden for at politikken bliver ensidig fokuseret på økonomiske tilgange og aspekter til stede, hvilket herfra ses som en fejl opstået på baggrund af beslutningstageres, af valgte repræsentanters, af os alle som menneskers ringe forståelse af mennesket og handlen, for mennesker. Valget af metode for samfunds fungeren er, her groft generaliseret skitseret, med ensidig økonomisk primat som jeg hævder det har, i min tolkning forfejlet.

    At flere med større kapitaler lod en del kapital gå til sikring af menneskers eksistens, ikke karrieremindede menneskesker der ikke er overvældende interesseret i økonomi og finanser ville jeg ikke se som en fejl, men som en beslutning de havde mulighed for at træffe, og en beslutning jeg ville finde yderst korrekt.

    Jeg må hellere søge job som politiker. Forstået som politiker i stedet for de andre stillinger jeg søger.

    • Tager vi boligboblen så har kloge hovedet vidst, at den gik ikke i det lange løb. Men forestil dig ramaskriget, hvis en regering havde grebet ind over for den. Alle de små og store investorer, og bare boligtrængende, der har købt ejendom til en for høj pris.
      Med præcis viden og omtanke var det dog aldrig sket. Men det var ikke en lille flok storkapitalister, der skabte den krise. Nul tudekiks herfra til personer, som satsede dumt og overilet og de var mange.

      Boligmarkedet er sjovt nok gået kraftigt i stå, efter at de store gevinster er forsvundet.

      Man kan skyde skylden på politikerne, der tillod afdragsfrie lån – det er inklusive S, og banker der lånte ud til subprime, men det grundlæggende problem var grådighed efter en boliggevinst og overinflaterede forventninger til udviklingen i priserne på boligmarkedet.

      Det burde have givet sig selv, at der ligger en grænse et sted for, hvor mange penge man har til rådighed til at smide i boligen.

      Men den her boble blev skabt af et stort kollektiv, selv om der også var nogle store investorer, der brændte nallerne.

      Men skal markedet være frit og samfundet, skal mennesket også have frihed til at investere.

      Lige i denne her situation, burde man aldrig have givet lov til subprime lån, rentefri lån, afdragsfrie lån. For der var for mange i finansverdenen, der ikke forstod, at boligmarkedet en dag ville løbe med hovedet direkte ind i en mur.

      “At flere med større kapitaler lod en del kapital gå til sikring af menneskers eksistens, ikke karrieremindede menneskesker der ikke er overvældende interesseret i økonomi og finanser ville jeg ikke se som en fejl, men som en beslutning de havde mulighed for at træffe, og en beslutning jeg ville finde yderst korrekt.”

      Jeg håber ikke du tænker Danmark? Her er skattetrykket faretruende højt, hvilket presser lønnen op, hvilket fordyrer virksomhedernes aktiviteter. Og der er rigelig omfordeling, vi ender med at blive ansvarsløse gøgeunger.

      • Victor

        Thomas – jeg ville ønske mig, at den med det danske skattetryk og virksomhederne ville blive kvalificeret en hel del.

        Hvis du sammenligner med USA eller Tyskland – to af de lande jeg kender bedst – så har konsekvensen af, at en række ydelser IKKE er skatteyderbetalte, at konkurrenceevnen faktisk er forværret.

        De amerikanske virksomheder tynges af såkaldte legacy costs, fordi de også skal betale for tidligere ansattes pension + sygesikring osv.

        Det samme billede ser du i Tyskland, hvor det er sindssygt dyrt at ansætte nye folk. Jeg sad for nogle år siden sammen med en tysk kollega og sammenlignede lønsedler – mange af de ting, som jeg betalte over skattebilletten, måtte hendes arbejdsgiver være med til at betale. Du må ikke hænge mig op på tallene; men jeg mener, at når hun fik 1000 dm i løn, skulle arbejdsgiveren hoste op med 2.500.

        Jeg kender godt OECDs tal over skattetrykket, har direkte spurgt nogle økonomer om det, og mener, at de faktisk er vildledende. Når Tyskland f.eks. har private sygekasser og Danmark har en skatteyderbetalt sundhedssektor, så bliver det i DK præsenteret som et større problem end den tyske ordning – til trods for, at tyskernes sundhedssektor, som pct af GDP, er godt 1/3 større – DK er otte pct, Tyskland er over 12.

        • Victor, USA er måske ikke inde i den bedste udvikling lige nu, og slet ikke med dollarens styrke i forhold til Euro og Yuan. Men du kan vække stort set en hvilken som helst økonom midt om natten med spørgsmålet om hvilket land i Europa, der har den bedste konkurrenceevne, og vedkommende vil i 99 pct. af tilfældende svare Tyskland.

          Se her for en kort præsentation af en analyse af Nationalbanken omhandlende vores konkurrenceevne, vs andre lande i Europa:

          http://logisksnit.blogspot.com/2010/03/konomien-i-verdensklasse.html

          Der findes også mange andre lande med en offentlig betalt sundhedssektor, af dem har vi også det højeste skattetryk.

          (Nu er jeg ikke for en privatisering af sundhedssektoren., men skattetrykket skal ned og det offentlige forbrug skal tæmmes, samt jeg bryder mig ikke om at vi skal spilde 16 mia. kr. på renter, tæring før næring, tak.
          Jeg mener ikke, at skatten skal radikalt ned, den kunne trimmes 5-10 pct. ned med en fast årlig rate, hvor der tilgengæld er lønvækststop, som skattelettelserne kompenserer for)

          Dit tyske eksempel: Den tyske løn er relativt høj, så det ville være en dyr omgang, hvis de oven i skulle betale det dobbelte. De offentlige medarbejdere i Danmark alene koster over 300 milliarder i løn, hvilket er omkring 1/3 del af hele det offentlige budget. Fordoble det og vi ville alene qua de offentlige medarbejdere have 300 mia. mere sundhedssektor. Så det holder ikke.
          Om hende du talte med har haft en specielt dyr forsikring skal ikke udelukkes.

          Danske virksomheder flytter til Tyskland og Polen, selv til Frankrig – slagterier har gjort det igen husker jeg, andre gør det også.

          En af hovedårsagerne til at virksomhederne flytter fra Danmark er de høje lønomkostninger, som naturligvis er høje på grund af de høje leveomkostninger og lønninger. Det har jeg behandlet kort her:

          Faktum er, at selv om vi producerer nye arbejdspladser, så forsvinder de i samme tempo, og det er dem i landbrug og industri, der virkelig betaler festen, der forsvinder. Det er i hovedtræk servicefag, der er afhængige at andre betaler gildet, der opstår i stedet for. Den udvikling skal som minimum bremses.

          Når jeg har tid samler min kritik af den danske økonomi, i stedet for at arbejde på fragment basis. Omvendt burde jeg snart skrive en bog, i stedet for at skulle smide daglige output afsted.

        • I øvrigt om virksomheder, der vil flytte ud, se her:

          Og for udviklingen i arbejdpladser op og ned efter branche, se her,

      • Peter Buch

        Enig i skattertrykket er rigeligt, og frihed, samt frie investeringer, for mennesker og samfund lyder som en god idé.
        De væsentligste begreber for overlevelse og udvikling har hr. Gress med særligt perspektiv på den europæiske økonomi skildret i bogen Velstandens Kilder, jeg vil her blot betone boligområdet, fødevareområdet og energiområdet som de fundamentale felter hvorpå fastboende samfund hviler, og ud fra hvilke alle andre områder kan tage deres udspring.

        At boligmarkedet med en stor del af økonomien tilknyttet ikke er et ideal i samfunds udformning er min opfattelse.
        At jeg gerne så energi og fødevarer spille en mindre rolle for økonomi for samfund og individer er ligeledes min tolkning.

        Når investeringer ikke i større omfang foretages så negative påvirkninger fra diverse formindskes, eller så betydningen af diverse markedspåvirkelige livsnødvendige felter som de nævnte, bolig, fødevarer og energi ikke er bedre sikret mod markedskræfters udfolden, ser situationen ud, som den gør.
        Ikke specielt positivt, set herfra.

  • Pingback: Sverigedemokraterna i Svedala » Den livsviktiga tilliten()

  • Vivian

    Tack LN!
    Jag kan bara nicka igenkännande,

  • Liva

    “Vi som bor i de nordiska länder som tidigare har präglats av hög social tillit har tvingats in i ett paradigmskifte som vi aldrig har bett om.”

    Det er så sandt. Og det er derfor der behøves nogle nordiske og vestlige politikere, der siger klart fra.

  • Liva

    Apropos det påtvungne paradigmeskifte og den stigende mangel på tillid.

    “Hærværk, brand og tyveri har kostet Odense Kommune 56 mio. kr. de seneste to år – nu skal der passes bedre på daginstitutioner og skoler. Odense: Et nyt kommunalt vagtværn skal som et forsøg passe bedre på skoler, børnehaver og vuggestuer.”

    h t t p://www.fyens.dk/article/1612271:Odense–Nyt-vagtvaern-skal-passe-paa-s koler

  • JensH

    OT

    Jeg tror den muslmske verden med OIC i spidsen igen bliver ‘kræmkede’, og rejser en protest overfor FIFA. Jeg sidder og ser WM-kampen Ghana-Serbien, og det Serbiske landshold spiller faktisk i en ‘Danneborgs-trøje’, hvilket vil sige en rød trøje med et stort hvide kors. Mon ikke den muslimske verden vil protestere over dnne trøje overfor FIFA og de Sydafrikanske værter?? Der er faktisk et fortilfæde. For et par år siden skulle Inter (fra Milano) spille mod et Tyrkisk hold i Europa-cup turneringen, og da kampen skulle foregå i Tyrkiet måtte Inter bruge sin udebane-dragt. Nu viste det sig imidlertid, at Inters udebane-trøje var en identisk med det Milanesiske flag, som er et rødt kors på en hvid baggrund, (som England-flaget):

    http://en.wikipedia.org/wiki/Flag_of_Milan

    Behøver jeg at fortælle, at Tyrkerne blev dybt krænkede, og protesterede vildt mod at Inter brugte denne trøje. med et kristent kors på. Såvidt jeg husker valgte Inter at spille med trøjen alligevel. Uriasposten tog historien op:

    http://www.uriasposten.net/?p=5301

  • Victor

    Interview med Lars Vilks i Information:

    http://www.information.dk/236093

  • Bodil M.

    Kære Julia Caesar, tak for et forbilledligt klar, velskrevet og tankevækkende indlæg!

  • Pingback: Den livsviktiga tilliten « Demokratbloggen()

  • Tack för ytterligare en mycket bra artikel, Julia Caesar. I Fritz Langs “Metropolis” säger Maria: ”There can be no understanding between the hand and the brain unless the heart acts as mediator.” Det tycks mig som att kärnan är just att det inte finns något hjärta i Sverige längre. Därför kan makthavarna brutalt köra över det egna folket och den fina sociala väven som håller ihop samhället riskerar att rivas upp i processen. Hur ska vi kunna återställa den om den går förlorad? Det är oerhört sorgligt.

  • Nimrod

    Så jäkla bra JC, Jag tror jag håller på att bli kär i dig.

  • Pingback: Søndagskronik: Medlöparnas förräderi « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Juvelerna i maktens krona « Snaphanen()

  • leifer

    Rätt fantastiskt hur rasism idag kallas svenskar som vill leva bland svenskar men inga andra folkslag. Ex romer som vill leva med romer, samer som vill leva med samer, finnar som vill leva med finnar, irakier som vill leva med irakier etc. På sin höjd tycker då journalister att ex. irakier lever s.k. segregerat i Södertälje, och skulden läggs då på majoritetsbefolkningen, dvs svenskar igen. Samtidigt kallar aldrig media romer som lever för sig för segregerade. Förvirringen hos media och journalister är total. Ingen vill ta en debatt om vad mångkultur är egentligen, eller att man skulle kunna få ha olika åsikter i hur ett sånt samhällsbygge ska se ut. Media kännetecknas ironiskt nog dessutom av en kraftig monokultur i åsikt allmänt. Det är en kultur där bara en åsikt är ok i många frågor, och det gäller inte bara invandring. Även frågor som “jämställdhet” accepteras bara en syn. Detta är väl igen den s.k. kultureliten. Medias makt är mycket stor och frågan är om inte politikerna många gånger är dess fånge. Politiker vet att karriären är över om man tar i ex integrationsfrågan och använder en felaktig formulering. Dessutom tycks politiker många gånger också tro att folkets åsikt återfinns i media. Därför är ju då en bra start på dagen att plöja igenom ett antal dagstidningar, för att på så sätt bilda sig en uppfattning om vad “folket tycker”. Men frågan är om gapet mellan folket och makt/media nånsin varit större. F.ö. har makten tonat ner ordet mångkultur och pratar numera om mångfald. Och i det politiskt korrekta och feminismens fotspår så är mångfald = en kvinna och/eller en invandrare, en person med avvikande sexualitet etc. Ex så är då en svensk vanlig snäll man så långt från mångfald man kan komma. En svensk man är per definition nåt felaktigt och står då för unkna värderingar och för ondskan i världen, “den vite mannen”.

  • Pingback: Søndagskronik: Den svenska asyltombolan « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Fler ministrar borde gråta « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Kedjeinvandring utan slut « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Medias pressetiska apartheid « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Djurplågeri i Guds namn « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Allas olika värde « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Allas olika värde « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Sverige – våldtaget land « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Mina drömmars stad « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Landet vi ärvde « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Journalistpartiet och demokratin « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Ett politiskt mord « Snaphanen()