20
jun
Seneste opdatering: 20/6-10 kl. 1315
94 kommentarer - Tryk for at kommentere!

af Julia Caesar ©

På min kylskåpsdörr finns en mening skriven på en liten lapp. Varje gång jag öppnar kylskåpet läser jag den där meningen. Det står: ”Endast den som simmar mot strömmen når källorna”. Jag behöver bli påmind om de där kloka orden ibland. När jag känner mig ledsen och modlös, när trötthet och uppgivenhet slår klorna i mig, då tänker jag på att det bara är de som simmar mot strömmen som når källorna

Mer än någonsin behövs människor som simmar motströms. Vi lever i medlöparnas tid. Våra västerländska sekulära demokratier går mot upplösning och sönderfall. Inte till följd av någon obeveklig naturlag som inte hade gått att hejda. Utan för att våra politiker fullkomligt frivilligt och med berått mod har fattat beslut som leder käpprätt mot katastrof. Medlöparna låter det ske. Med tomma ögon står de bredvid och ser på och passar under tiden på att utvinna så stora egna vinster som möjligt. De förråder vad som helst bara det ger dem egna fördelar. Bara de klarar sitt eget skinn.

En gång var Sverige ett tryggt och bra land att leva i. Vi som levde här hade en framtidstro och kände tillit till varandra. Förfallet inleddes på 1970-talet, när den socialdemokratiska eran hade pågått i mer än 40 år. Trettiofem år senare är det goda och trygga Sverige som jag och många minns utplånat, ödelagt och förött. Våra folkvalda politiker har i största enighet tagit det ifrån oss. Borgerliga regeringar har fortsatt i socialdemokraternas upptrampade spår. Utan medborgarnas tillstånd har samtliga sju riksdagspartier genom en ansvarslös invandringspolitik sålt ut vårt land till lägstbjudande.

Utan medlöpare är inga katastrofer möjliga

Det är mot den här bakgrunden jag går omkring och tänker på medlöparna. Utan medlöparnas medverkan är inga politiska katastrofer möjliga. Medlöparna är de som följer med strömmen istället för att simma motströms. De som ställer upp på vad som helst bara de säkrar sina egna positioner vid någon av maktens köttgrytor.

En god vän skriver i ett mail:

”Vi lever i en fruktansvärd verklighet där våra ledare sänder oss ned i avgrunden. Jag ser egentligen ingen utväg eller mening med framtiden längre. De har tagit ifrån oss allt som är betydelsefullt i grunden, från den naturliga nationella självkänslan och behovet av samhörighet till framtidstro och nära relationer. Sunda instinkter klassas som sjukdomar; xenofobi och allt det där. Detta splittrar familjer som ett inbördeskrig. Många unga är så indoktrinerade och tvärsäkra på att allt som är kritik mot mångkultur och massinvandring är rasism och främlingsfientlighet att det inte går att resonera med dem. Man får tiga och gå undan och försöka komma ihåg att man själv trodde sig veta hur allt låg till när man var ung. Det är kört, Julia, på alla nivåer – det är bara att inse det. Men jag kommer aldrig för det att acceptera att mitt land tillhör alla som kommer hit och säger att dom vill vara här eller bara uttalar ordet asyl.”

Människan är ett flockdjur. Vi behöver tillhörighet, trygghet och bekräftelse i en grupp. Vi är i allmänhet beredda att betala ett högt pris för att inte bli uteslutna ur den grupp som vi är beroende av eller känner respekt för. Erfarenheterna från andra världskriget visar att till synes helt normala, friska och socialt välanpassade människor är kapabla till mord, tortyr och andra grymma handlingar bara ordern ges av en auktoritet.

”Och detta är grunden till alla hemskheters omfattning; medlöparna ställer upp på allt – just nu på att hylla massinvandring/mångkultur, trots att alla fakta tyder på välfärdssamhällets undergång. Det är samma mekanismer som möjliggjorde Stalin/Hitlers maktutövning” skriver min vän i mailet.

Beredda att döda om ordern ges av en auktoritet

Med avstamp i nazisternas grymheter bestämde sig den amerikanske psykologen Stanley Milgram (1933-1984) för att undersöka hur långt människor är beredda att gå för att lyda order. Tre månader efter att rättegången hade inletts mot en av de värsta nazistiska krigsförbrytarna, Adolf Eichmann, i juli 1961, påbörjade Stanley Milgram vad som kallas Milgrams lydnadsexperiment vid Yaleuniversitetet. Försöken gjordes med elchocker som var fejkade, men försökspersonerna som utdelade dem trodde att de var äkta.

Det visade sig att 65 procent av deltagarna delade ut försökets kraftigaste elchock, 450 volt. Samtliga deltagare fortsatte utdelningen av stötar förbi 300-voltsnivån. Ingen enda av dem som vägrat utdela den slutliga maximala stöten krävde att försöket skulle avbrytas. Ingen av dem hade heller lämnat rummet för att kontrollera hur mottagaren mådde. I försöket deltog enbart män. Men när försöket senare har upprepats med kvinnor och i andra länder har resultaten bekräftat Milgrams experiment. En majoritet, två tredjedelar, är alltså beredd att gå i princip hur långt som helst i att skada andra människor om de uppfattar att ordern ges av en auktoritet.

Medlöparna leker med elden

Grovt räknat finns det två sorters medlöpare. Båda sorterna är farliga. Båda sorterna är kapabla att undergräva ett samhälle och störta det ned i avgrunden. Ingen av dem besväras av en välutvecklad samvetsfunktion. De drar sig i allmänhet inte för några lögner och intriger i syfte att skada andra människor bara det gagnar deras egen karriär och sociala status. Medlöparna sover antagligen gott om natten, även om både Systembolagets och Apotekets försäljningssiffror indikerar något annat. Medlöparna är övertygade om att den maktstruktur som de stöder ska vara för evigt. Tanken på ett paradigmskifte – att de själva en dag ska hamna i samma position som de som de nu demoniserar och förföljer – den föresvävar dem aldrig.

Medlöparna leker med elden. Både för egen del och för andras. För vad blir följden av att man lägger ut verbala bombmattor och fördömer alla åsikter som inte stämmer överens med de officiellt påbjudna? I dag förföljs de som ifrågasätter massinvandring och mångkultur på det mest oanständiga vis och kallas lika regelmässigt som ogrundat ”rasist” eller ”främlingsfientlig”. Inte nog med det, rasisterna sägs ”fiska i grumliga vatten”. Den som kritiserar kvinnoförtryck, dödsstraff och obefintlig yttrandefrihet inom islam kallas ”islamofob”. Man sätter alltså psykiatriska sjukdomsdiagnoser på all opposition mot den rådande åsiktshegemonin. Det är exakt samma taktik som alltid har använts i diktaturer. I Stalins Sovjet kallades meningsmotståndarna ”revolutionens fiende” eller ”folkfiende” och avrättades. I Maos Kina avrättades 70 miljoner ”högerelement”.

Det legitimerade hatet

När demoniseringen och förföljelsen av meningsmotståndare tillåts gå tillräckligt långt ger man full legitimitet åt hatet mot allt som avviker från det sanktionerade. Det är en extremt farlig situation. Då har man lagt grunden för samma sak som hände i Holland i valrörelsen 2002 när politikern och sociologiprofessorn Pim Fortuyn (1948-2002) sköts till döds av vänsteraktivisten Volkert van der Graaf. Pim Fortuyn hade gjort det som ingen annan holländsk politiker dittills hade vågat: han talade om invandringen och pekade på flera problem som den fört med sig. Det mordmotiv som van der Graaf uppgav under rättegången var att han ”ville stoppa Fortuyn från att framställa muslimer som syndabockar”. Den 2 november 2004 dödades filmregissören Theo van Gogh i ett sadistiskt hatmord på öppen gata i Amsterdam av islamisten Mohammed Boyeri. Boyeri har senare uttalat att han inte skulle tveka att göra samma sak igen.

Morden på Pim Fortuyn och Theo van Gogh är inga enstaka olyckshändelser. De är den logiska följden av ett samhällsklimat som tillåter mobbing och hat mot oliktänkande att härja fritt. Klimatet har skapats av ett ruttet etablissemang av lögnkorrumperade politiker och deras samvetsbefriade medlöpare i media. Inför valet i september ser vi samma scenario i Sverige. De sju riksdagspartierna har i sin övergripande intressegemenskap bildat kartell med varandra. De är fullkomligt överens om att invandringspolitiken med alla medel ska tystas ned, och alla som opponerar sig ska oskadliggöras. Det ställer journalisterna upp på. De har anslutit sig till kartellen. Inga besvärande frågor ställs. Som en logisk följd riktas hatet, demoniseringen och förföljelsen mot invandrings- och islamkritiker i allmänhet och mot Sverigedemokraterna i synnerhet. Alla medel är uppenbarligen tillåtna. Varken makten eller medlöparna har någon skam i kroppen. Om man lyckas tillintetgöra dem som pekar på problemen kanske problemen försvinner av sig själva?

Den intellektuella eliten är handikappad

En sorts medlöpare är de som vanligen går under beteckningen ”den intellektuella eliten”. Av dem väntar man sig gärna att de ska besitta en viss moralisk resning. Det är tyvärr en illusion. Intellektuell begåvning är ingen garanti för sunt förnuft och hederlighet. Tvärtom, av den intellektuella eliten kan vi vänta oss den största ohederligheten och de grövsta lögnerna och bedrägerierna. Högutbildade, intellektuella människor har i allmänhet de starkaste psykiska försvarsmekanismerna. Förnekande är den vanligaste. Förnekandet blockerar förmågan att ta in verkligheten. Sanningen förvrängs. Förnekandet gör det fullt möjligt att betrakta en svart vägg och bestämt hävda att den är röd. Eller vit. Hos den här kategorin har utvecklingen av intellektet i många fall skett på den känslomässiga utvecklingens bekostnad. Hjärna har skilts från hjärta, ibland till den grad att de inte kommunicerar med varandra utan är åtskilda inom personligheten. Ett citat ur en kommentar av signaturen ”Nordbo” på min förra krönika säger vad det är fråga om:
“I Fritz Langs “Metropolis” säger Maria: ”There can be no understanding between the hand and the brain unless the heart acts as mediator.”

Det är inte svårt att se att de styrande eliterna i hög grad är känslomässigt handikappade personer med glapp mellan hjärna och hjärta. De är inte autentiska. I politiken och på många andra områden får de utlopp för och belönas för sin brist på autenticitet. De är den kategori som har svårast att känna genuina känslor och skapa nära relationer. Den inre misären står ofta i skärande kontrast till det framgångsrika och glänsande utanverket.

Staten älskar de jag-svaga

Den andra gruppen medlöpare är de jag-svaga människorna, de som av olika skäl aldrig har fått chansen att utveckla en genuin personlighet. De jag-svaga vet helt enkelt inte vad de tycker. De är rädda för att avvika och inte bli omtyckta av omgivningen. De håller oftast med den de senast talade med och vill helst efterlikna andra eftersom deras största fasa är att uteslutas ur gruppen. Om det behövs byter de åsikt lika besvärsfritt som de byter skjorta.

Staten älskar jag-svaga människor och uppmuntrar deras jag-svaghet. De jag-svaga är lättledda och lättmanipulerade, verkliga drömmedborgare för statlig indoktrinering. I omvandlingen av Sverige till ett mångkulturellt samhälle har statlig propaganda varit och är fortfarande en mycket viktig del. Ett enigt riksdagsbeslut 1975 (1975:26) innebar att befolkningen genom propaganda på alla samhällsnivåer skulle indoktrineras att acceptera mångkulturen. Barnen var en viktig målgrupp. För att motverka föräldrarnas okunnighet i mångfaldsfrågor och deras negativa och fördomsfulla påverkan på sina barn betonades vikten av att ”motåtgärder mot föräldrainflytande” sätts in så tidigt som möjligt. Förebilder fanns både i DDR och i Josef Stalins sovjetiska skräckdiktatur.

Den statliga hjärntvätten har lyckats

Resultatet av 35 års statlig indoktrinering i mångkultur ser vi nu. Den svenska staten har haft stor framgång med sin hjärntvätt. Generationer av politiskt korrekta medlöpare stöpta i samma socialdemokratiska form lämnar skolan och går ut i samhället där deras talanger som medlöpare kommer perfekt till pass. Den svenska skolan och barnomsorgen har lyckats skapa det som var känt i Hitlers nazistiska Europa: skiljelinjer och konflikter som skär som osynliga väggar tvärs igenom familjer och splittrar dem, som i inbördeskrig. I Hitlers Tyskland vågade inte föräldrar prata öppet med sina egna barn, som var fostrade i Hitlerjugend. I dagens Sverige kan föräldrar och far- och morföräldrar inte prata öppet om invandringspolitik och mångkultur med sina politiskt korrekta barn och barnbarn. Det är inget annat än mord på samhällets minsta och ömtåligaste byggstenar – familjen med dess kapital av tillit.

Journalisterna är de värsta medlöparna

I medlöparnas absoluta frontlinje går den svenska journalistkåren. Svenska media har i årtionden fört allmänheten bakom ljuset när det gäller invandringspolitiken och dess konsekvenser. Politikens följder avspeglar sig inte i medierna, annat än som oförklarliga fragment lösryckta ur ett begripligt sammanhang. Genom energiska insatser av journalistkåren förtigs och mystifieras sammanhang och helhet, och problemens orsaker höljs i dimma. När massmedia tar upp ämnet invandring består insatserna huvudsakligen av snyftartiklar om enskilda fall med ständigt lika förutsägbar dramaturgi. Den typen av ensidig och vilseledande information har länge dominerat journalistiken. Det undergräver effektivt allmänhetens resterande förtroende för media.

Ett övergripande samhällsperspektiv lyser med sin frånvaro. Hur påverkas Sverige och den svenska befolkningen av en världsunik invandringspolitik? Vill man skildra det räcker det inte med en till intet förpliktande sentimentalitet. En allsidig journalistik sträcker sig med nödvändighet bortom pizza och kebab, currydoft och färgglad exotism. Den måste också ta upp asyllotteriet, integrationsfiaskot, växande etniska motsättningar, heders- och skamkultur, islamisering, en ökande och allt grövre kriminalitet, nedmonterad välfärd och gigantiska kostnader för svenska skattebetalare. En sådan journalistik har ännu inte synts till i Sverige, trots att många väntar på den. Istället sviks allmänheten och förs systematiskt bakom ljuset när journalisterna använder sin makt till att underlåta att berätta sanningen, att mörklägga och i vissa fall aktivt ljuga. Inte på något annat samhällsområde sviker journalisterna så till den grad sitt professionella ansvar. De grundläggande frågorna och politikens inriktning faller rakt ned genom universums svarta hål.

Det här Aktuelltinslaget om det holländska parlamentsvalet är ett bra exempel på politiserad journalistik. Programledaren Karin Hübinette har svårt att hålla anletsdragen på plats när hon meddelar att det holländska valet “slutade med en skräll”. Skräll för vilka? Hon talar sedan om att “många bedömare blev förvånade när de största framgångarna skördades av ett starkt islamfientligt parti”, och varken hon eller reportern Lena Scherman kan dölja sin upprördhet över att Geert Wilders och Frihetspartiet PVV nästan tredubblade sina mandat i parlamentet. Sanningen kan vara svårsmält, i synnerhet om man är journalist på SVT. För säkerhets skull har Aktuellt kallat in den pålitligt vänstervridne Per Wirtén som talar om “den populistiska anstormningen” och att PVV är “ett oerhört obehagligt parti”. Stasi-TV när den är som värst:

De apatiska journalisterna

Journalisterna kör sin egen politiska agenda – för mångkultur och massinvandring. Dessutom går de som lydiga knähundar i maktens koppel. De är så förlamade av politisk korrekthet att de har blivit apatiska. I ”bästa” fall utgörs den politiska korrektheten av en hårt friserad sanning. I sin värsta form är den detsamma som ren lögn, men fortfarande med samma syfte: lojalitet med makten. Att vara politiskt korrekt är att vara mainstream, att anpassa sig till de politiska makthavarnas uppfattning och aldrig utmana den – inte ens när journalisten vet att de ljuger. Människor som läser tidningar, lyssnar på radio och ser på TV känner inte igen sig i medias bild av verkligheten. Det finns uppenbarligen två skilda verkligheter. Dels journalisternas eget universum. Och så de vanliga människornas verklighet.
”Den politiska korrektheten är dödlig. Den förlamar andningsorganen i en demokrati, det vill säga yttrandefriheten” skriver Hans Rustad på den norska Internetsajten document.no. Han fortsätter:

”Tidningar och etermedia förmedlar mycket viktig information, men de använder inte huvudet, de går inte vidare och drar de logiska slutsatserna och gräver vidare med nya frågor för att finna svar och lösningar. Dessa tankespärrar är media fulla av varenda dag. När vi hör journalisterna på radio och TV hör vi ekot av de frågor som inte blir ställda.” (Document.no 12 december 2009.)

Sanningen skonar ingen

Det är mycket möjligt, ja rentav troligt att de politiskt korrekta journalisterna och övriga medlöpare tror att de kommer att skonas när sanningen bryter igenom. Kanske tror de att det räcker att sitta still i båten så kommer de att klara sig. Under tiden försöker de med olika medel hålla självföraktet och den ständigt närvarande rädslan ifrån sig. Det är här Systembolagets och Apotekets sortiment kommer in i bilden. Medlöparna lever under hårt inre tryck. I helgfyllans regression kan det innersta få pysa ut och den politiskt korrekte medlöparen skrika ut sin frustration och weekend-rasism i full frihet. Måndag morgon klär han på sig PK-fasaden igen.

Medlöparnas strategiska antagande att de ska komma undan är felaktigt. Sanningen skonar ingen. Paul E. Marek, kanadensare med tjeckiskt ursprung, berättar i artikeln ”Why the Peaceful Majority is Irrelevant” om en god vän vars familj tillhörde den tyska överklassen under andra världskriget. De ägde flera stora industrier och andra egendomar. Väldigt få tyskar var verkliga nazister. Men många gladde sig åt återupprättandet av den tyska nationella stoltheten, och ännu fler var alltför upptagna för att bry sig.

”Vi trodde att nazisterna bara var en samling dårar. Så majoriteten lutade sig bara tillbaka och lät allting hända. Innan vi visste ordet av ägde de oss, vi hade förlorat kontrollen, och världen störtade samman. Min familj förlorade allt vi ägde. Jag hamnade i ett koncentrationsläger, och de allierade förstörde mina fabriker.”

I dag får vi höra om och om igen att islam är fredens religion, och att den stora majoriteten muslimer vill leva i fred. Det kanske är sant, men det är fullständigt irrelevant. Det är meningslöst fluff, avsett att få oss att må bättre och förminska bilden av de fanatiker som härjar i världen i islams namn. Det är ett faktum att det är fanatikerna som styr islam. Det är fanatikerna som marscherar. Det är fanatikerna som för vart och ett av de 50 väpnade krig och konflikter som pågår i världen. Den ”fredsälskande” majoriteten tiger.”

Den ”fredsälskande” majoriteten slaktas

Historien visar vad som har hänt med andra ”fredsälskande” majoriteter. Sovjetunionen beboddes av ryssar som bara ville leva i fred. Ändå slaktade kommunisterna 25 miljoner människor. Den fredsälskande majoriteten var irrelevant. Rwanda kollapsade i allmän människoslakt. Vem kan säga annat än att majoriteten av Rwandas befolkning var ”fredsälskande”? Paul E. Marek skriver:

”Historiska lärdomar är ofta ofattbart enkla och burdusa. Ändå missar vi ofta det mest grundläggande i dem. Fredsälskande muslimer har gjorts irrelevanta av fanatikerna. Fredsälskande muslimer blir våra fiender om de inte höjer sina röster och säger ifrån. Annars kommer de, precis som i Tyskland att vakna en dag och upptäcka att fanatikerna äger dem och att världens sammanbrott har börjat. Fredsälskande tyskar, japaner, kineser, ryssar, rwandier, bosnier, afghaner, irakier, palestinier, somalier, nigerianer, algerier och många andra har dött på grund av att den fredsälskande majoriteten inte öppnade munnen förrän det var för sent. När vi får det avslöjat för oss måste vi se den enda grupp som räknas: fanatikerna som hotar vårt sätt att leva.”(Why the Peaceful Majority is Irrelevant, Israel National News 18 mars 2007.)

Den avgörande striden mot islam

Den amerikanske statsvetaren Samuel P. Huntington (1927-2008) vann världsrykte med sin bok om civilisationernas kamp, ”The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order”, 1996. Han förutspådde att framtidens krig inte skulle stå mellan stater utan mellan olika civilisationer, där kultur och religion har avgörande betydelse. Han har bland annat sagt följande:

”1900-talets konflikt mellan liberal demokrati och marxism-leninism är bara ett flyktigt och ytligt historiskt fenomen jämfört med den pågående och djupt konfliktfyllda relationen mellan islam och kristendomen.”

Allt tyder på att Samuel P. Huntington hade rätt. Lägger vi till detta historiens facit om den irrelevanta ”fredsälskande” majoriteten inser vi att Västvärlden står inför en avgörande strid, mot islam. Det finns moderata ”fredsälskande” muslimer, men det finns ingen moderat islam. Det gäller att rädda vår västerländska civilisation – eller låta den gå under. I den striden har vi alla ett val: valet mellan att simma mot strömmen och få ta en del skit på vägen.
Eller att glida med strömmen och göra sig till medlöpare. Och bära skiten inombords.

af Julia  Caesar

Tidligere kronikker af samme forfatter: Den livsviktiga tilliten, Ett paradis för krigsförbrytareSlöjan kränker migFlykten från mångkulturenTill yttrandefrihetens försvar, Brev till Fredrik ReinfeldtSvenska massmedias moraliska bankruttSverige sjunker som en stenMoster och svenskheten, Kriget mot läsarna .

Annoncer fra Danske Partner-Ads:


Donér engangsbeløb?Kan du forpligte dig til fast betaling?

  • Detta var en klockren beskrivning av det gällande svenska klimatet inom medier och etablissemang. “Medlöpare” – tack för ordet. Det kan bli användbart i framtida debatter med just medlöpare, när de som vanligt, utan faktabaserade argument, slänger sig med sina invektiv för att sätta p för en för dem obehaglig debatt.

    Som flitig debattör i kommentarsfält och i egen blogg tycker jag mig märka att dessa medlöpare är oerhört okunniga. Vi “dissidenter” är ofta mer pålästa och insatta och blir därför attackerade när vi framhåller fakta, fakta som de inte känner till och som de direkt bemöter med “rasism” och liknande avvärjande apostroferingar.

    Att tro att islam enbart är en religion är en oerhört naiv hållning, som jag dessvärre tror att ALLA medlöpare, inklusive makthavare, i brist på kunskap, håller sig med, men även alla icke insatta samhällsmedborgare, “för det fick man ju lära sig i skolan”.

    För er som vill gå tillbaka och läsa Julia Caesars samtliga krönikor, har jag gjort en länksamling här:

    http://www.korta.nu/jc

    Än en gång, tack för detta folkbildningsarbete, Julia. Du är ett levande exempel på den journalistik som saknas i Sverige. Du, ensam, står som kontrast till hela den svenska journalistkåren. Jag anser att dina texter måste komma många till del. Därför har jag sammanställt länksamlingen och jag ber alla att sprida länken i mejl och på annat sätt.

  • Tack än en gång för denna krönika. Du är den enda svenskan journalisten som förtjänar att kallas journalist. Dina krönikor finns i ena vågskålen, och i den andra finns alla den textdynga som produceras av de svenska valboskapsteknikerna, oj, jag menade journalisterna.

    Medlöpare – tack för uttrycket. Kan komma väl till pass i diskussioner med okunniga och dåligt pålästa politiskt korrekta personer som gärna snoppar av en diskussion med “rasist” eller liknande apostrofering när de märker att de kommer till korta och deras faktaargument är obefintliga.

    För er som vill läsa alla Julias krönikor, har jag sammanställt en länklista med korta sammanfattningar här:

    http://www.korta.nu/jc

    Sprid denna länk till så många ni kan. Svenskarna måste få upp ögonen för vad hedervärd journalistik går för. Det har de flesta glömt idag, för det var så länge sedan de fick smaka på sådan.

  • David

    I slutet av intervjun så försäger sig Per Wirtén när han säger:

    “…försvinner han… av någon anledning… då kan det partiet försvinna…”

    Vi vet alla vad han menade; att chansen för att någon islamist eller marxistiskt indoktrinerad galning kommer att försöka ta livet av honom är mycket stor, utan att han förstod det själv så påtalade han just den nya verklighet som fått holländarna att rösta på PVV.

  • Peter Buch

    Människan är ett flockdjur.
    Muligvis, men trods der endnu kræves mindst menneskers indsats og ophav til menneskets skabelse er mennesket også- et individ.

    Under andre forhold end de aktuelle kunne en redegørelse for dette, at mennesket også er et individ, og at få individer i historien har skabt og kan skabe store forandringer til glæde for rigtig mange, være på sin plads.
    Dette blot et forslag. Til forhåbentlig snarlig brug eller evig inspiration.

    At individer, her brugt som massebetegnelse for en stor del mennesker der til bestemte tider også kan betegnes som en majoritet af menneskeheden, i deres opfattelse og ved deres handlinger tiltror andre/flertallet eller myndighederne de bedste intentioner og andre, beslutningstagere eller myndighederne vil lade rationaliet, rigmelighed eller fornuften råde, trods overvældende belæg om det modsatte i virkelighedens vidnesbyrd gennem historien, viser vist kun at rigtig mange er naive.
    Dette ikke være at opfatte som naive, hvorledes en sådan rubricering ellers skulle konstateres, skal være uden for indflydelse på verden. Det kunne dog være selvklart at naives indflydelse kunne søges begrænset, eksempelvis ved at forsøge at forøge individuelt ansvar.
    Godmorgen.

  • tavsen

    Faldt over et citat af Will Durant.: A great civilization is not conquered from without, until it has destroyed itself from within

  • Stefan K

    Återigen en alldeles utmärkt krönika av Julia Caesar som man bara önskar att hela Sverige fick ta del av.

    Svenska journalister är en yrkeskår som lagt stoltheten över sitt yrke hemma i garderoben. Vilka andra löntagare går till sitt jobb med vetskapen om att man kommer att göra ett dåligt jobb? Med lögner, mörkläggning och påhopp försöker de förtvivlat få alla att inse Islams förträfflighet och muslimernas vilja att anpassa sig till västvärldens demokratiska och mer moderna värderingar.
    Invandringens positiva sidor belyser man dagligen, men man vägrar envetet och medvetet att gräva i och berätta om de baksidor som allt oftare visar sig. Julia beskriver träffsäkert hur den trygghet som förr kännetecknade Sverige är på väg att haverera, hur välfärdens kärnämnen får stryka på foten och hur vi svenskar ska tvingas förneka vårt ursprung, vår historia, vår kultur och våra traditioner.

    Varför samtliga journalister väljer att blunda lär vi kanske få veta en dag, men verkligheten gör sig mer påtaglig utanför redaktionsfönstren och denna verklighet påverkar allt fler som bor i vårt land. Att vi svenskar som protesterar över denna utveckling kallas för rasister och främlingsfientliga är givetvis ett enkelt sätt att smita undan en obehaglig debatt, men nu börjar ju t.o.m. personer med invandrarbakgrund se på utvecklingen med förfärade ögon. Jag har själv bekanta och arbetskamrater som själva, eller vars föräldrar, kom hit som arbetskraftsinvandrare på 50 och 60-talen. De gjorde rätt för sig redan från dag 1 och har gjort allt för att anpassa sig till sitt nya land och är idag lika mycket svenskar som de flesta av oss, men hjärtat har de givetvis kvar i Finland, Ungern, Polen och andra länder.
    Dessa personer ser idag med besvikna ögon hur “de nya svenskarna” tillåts att i år efter år livnära sig på skattefinansierade bidrag, utan att det ställs några som helst krav på motprestationer. De ser också med vämjelse hur deras nya land Sverige är på väg att förvandlas till något som bara kan sluta med förskräckelse.
    Upplopp, attacker mot rättsväsendet, sabotage mot räddningstjänsten, etniska konflikter, odemokratiska organisationer, valsabotage och segregation är inget som de förknippar med Sverige, lika lite som vi “etniska” svenskar gör.

    Detta är dock något som vi fått vänja oss vid och tyvärr har vi nog bara sett början på en nedmontering av det Sverige som vi själva och många andra vant oss vid och älskat. Över allt detta står våra politiker och blickar ner utan att inse faran. Kanske de gör det förresten, men med vetskapen om att de kan fly med sina förmögenheter och förmåner den dagen då det smäller, gör att de inte vill agera innan det är för sent.
    Makten är för många lika hägrande som honung är för bina. Att värva röster i det mångkulturella Sverige är idag viktigare än att värna välfärden för de som i åratals finansierat den med hjälp av världens högsta skatter. Känner man också en plikt gentemot olika världsorganisationer är det naturligtvis lätt att undanhålla en och annan sanning och ihärdigt förneka att den politik man själv bedriver är en katastrof för det land och det folk man valts fram för att leda.

    Undrar om den yrkeskår som kallar sig själva för journalister sover gott om nätterna när de lagt sig med vetskapen om att arbetsdagen ägnats åt lögner, mörkläggningar och obefogade påhopp?

    • Arvid Falk

      Stefan, svenska journalister anser som regel inte alls, att de gör “ett dåligt jobb” eller att de har “lagt stoltheten över sitt yrke hemma i garderoben”.

      Svenska journalister har radikalt omdefinierat sin egen yrkesroll.

      Så här skriver en ung, kvinnlig journalist (Anna Hellgren), när Nerikes Allehanda aviserade, att “vi här på NA ska försöka reda ut hur det ser ut med statistiken i Sverige” betr. våldtäkter och gärningsmannens etnicitet.

      “I en tid där fascismen och “mångkulturmotståndet” grasserar är det viktigare än någonsin att navigera rätt. Blind konsekvensneutralitet är inte bara aningslös, det är en livsfarlig praktik.”

      http://www.second-opinion.se/so/view/1217

      “Konsekvensneutralitetsprincipen, innebär att eventuella konsekvenser av publicering av en text, ett reportage eller dylika inslag i ett mediautrymme ej ska avgöra om publicering skall ske eller ej, det vill säga man skall förhålla sig neutral till konsekvenserna utan att låta sig påverkas av dem.” / wikipedia

      Svenska journalister har övergett konsekvensneutralitetsprincipen. De verkar som regel vara stolta över eller åtminstone inte se några problem med sin ändrade hållning. Unga (i synnerhet kvinnliga?) svenska journalister verkar t.o.m. vara omedvetna om, att svenska journalister idag har ett annorlunda förhållningssätt jämfört med de flesta journalister i andra (jämförbara) länder.

      Svenska unga journalister delar som regel Anna Hellgrens uppfattning, att “Blind konsekvensneutralitet är inte bara aningslös, det är en livsfarlig praktik.”

      —–

      PS NA publicerade en vecka senare den vanliga drapan a la Brå – de-flesta-invandrare-våldtar-inte.

      • @ Arvid: Meget interessant og ærligt udtrykt af journalisten.Hun beskriver netop den journalistik, vi ser. “Yrkesstolthet” er en by i Sovjet.

        Der er ingen journalister der nødvendigvis publicerer ALT om en historie. Men skellet går ved, om man er tro overfor historiens kerne, eller om man tjener en anden, “højere” sag og er villig til at svigte sandheden på dens bekostning. Og det siger hun jo ligeud, hun er. I dette aktuelle tilfælde, altså svenske kvinder der er ofre for voldtægt.

        Det er ord fra et propagandaministerium, ikke en redaktion, og det selvportræt hun giver er af en afskyelig apparatchnik og en åndelig prostitueret, der villigt afstår fra at bruge sit jobs fornemmeste våben: det frie ord.

        ************************************************************

        Arvid: (til nedenunder, hvor jeg ikke kan post pt.):

        Det er jo sand søstersolidaritet.

        Är det störst nytta eller störst skada med att publicera ett signalement? Jag tror att man oftast kan dra slutsatsen att det inte är någon större nytta, men att det är till väldigt mycket skada.”

        Trykker man et signalement, kan man fange en grov forbryder og undgå fremtidige ofre. Gør man det ikke, undgår man at skade multikulturens omdømme. DET er afvejningen, og de to søstre har valgt. Der er jo mageløst. Føj for H………. De intellektuelle er de værste forræddere, værre er kun de halv- og kvartintellektuelle, hvortil man med god grund regner journalister,.

        Man griber sig i at ønske at de damer bliver offer for en forbryder, der ikke må efterlyses i avisen.

        • Arvid Falk

          I en artikel där Nerikes Allehanda försöker motivera, att svenska tidningar inte rutinmässigt beskriver gärningsmannen (vilket media som regel gör i andra jämförbara länder), så avslutar de två kvinnliga journalisterna sin artikel genom att fråga “medieforskaren Ylva Brune”:

          “Så hur ska vi göra?”

          Journalisterna låtsas, att de ställer denna fråga till “en medieforskare”. Men de *har medvetet valt* att ställa denna fråga till den extrema, rabiata och fanatiska mångkulturförespråkaren Ylva Brune, eftersom de är säkra på, vilket svar hon kommer att ge. Ylva Brune svarar:

          “– Jag tycker att man ska vara praktisk: Är det störst nytta eller störst skada med att publicera ett signalement? Jag tror att man oftast kan dra slutsatsen att det inte är någon större nytta, men att det är till väldigt mycket skada.”

          http://na.se/nyheter/2.2503/1.807348–varfor-skriver-ni-inte-att-mannen -ar-svart-

          Frågeställningen är alltså, om det är nytta eller skada med att publicera ett signalement.

          Längre bort från konsekvensneutralitetsprincipen kan man knappast komma….

  • Arvid Falk

    Mycket bra krönika, Julia, tack för den! Den systematiska, målmedvetna indoktrinering som skola och media utför i Sverige bör uppmärksammas mer.

    En fråga. Du skriver: “Ett enigt riksdagsbeslut 1975 (1975:26) innebar att befolkningen genom propaganda på alla samhällsnivåer skulle indoktrineras att acceptera mångkulturen. Barnen var en viktig målgrupp. För att motverka föräldrarnas okunnighet i mångfaldsfrågor och deras negativa och fördomsfulla påverkan på sina barn betonades vikten av att ”motåtgärder mot föräldrainflytande” sätts in så tidigt som möjligt.”

    Jag har läst igenom propositionen 1975:26, som du länkade till. Jag hittar inte formuleringen, att “motåtgärder mot föräldrainflytande” bör sättas in så tidigt som möjligt. Var det något som sades i riksdagsdebatten? Kan du ge en referens.

  • Axel

    OT: Læs lige den her …

    Danmark hænger på regningen ved grønlandsk oliekatastrofe

    http://ing.dk/artikel/109828-danmark-haenger-paa-regningen-ved-groenla ndsk-oliekatastrofe

  • M Capensis

    Tack Julia!

    Den vaga känslan av politisk sjösjuka jag levt med de sista 20 åren är borta. Jag ser horisonten igen, och vet varåt jag ska rikta stäven.

    Tack.

  • Allemand

    Tack Julia,

    Senaste exemplet är Expressens Gambialögn. Nu skyller Chefredaktören på andra och törs inte ta upp sin rättelse på första sidan utan bara på sin blogg.

    http://politisktinkorrekt.info/2010/06/19/expressen-ber-om-ursakt/#mor e-45303

  • Liva

    Tak Julia, for endnu en god kronik. Jeg har stor respekt for din grundighed, din saglighed og tålmodighed.

  • Også tak fra mig for en særdeles god kronik, den kan også bruges på danske forhold, og den burde kunne komme i sin helhed i et dansk medie.

  • Jeg glemte at fremhæve de intellektuelles inclusive journalisternes svigt. Det er fremragende analyse.

  • @ Julia: Når jeg læser den, kommer jeg bla. til at tænke på Mona Sahlin i 2002, den korte tid, hvor svenske politikere endnu var så indskrænkede,(“mentalt indavlede,” som vores kommentator Skåning kalder det), at de troede det gav pote at skamme den nye danske regering ud. Hun sagde:

    “Sverige er 40 år forud for Danmark”. (eller var det kun 20 ?)

    Ja, demografisk passer det meget godt. Men den politiske samtale, jeg ser i Sverige, er 15-20 år bagefter Danmmark. Den er ukvalificeret og løgnagtig, så måske skulle jeg skrive 50 år. I Danmark havde vi øvelsen i politiske opgør, i det meget af efterkrigstiden var et opgør mellem besættelsens forskellige parter. Det opgør, der bla smed det danske kommunistparti på historiens mødding i 1958, døde først med deltagerne.

    Ganske enkelte glimt af åben, indsigtsfuld opinion (Gunnar Sandelin,2008, f.eks.)

    Ikke at den i fremtiden kommer til at blive ligesom den danske kulturkamp, men noget lignende vil uvægerligt komme på et tidspunkt. Desværre måske endda voldeligt, hvis store grupper begynder at indse forræderiets omfang.

    F.eks. – da vi nåede 12.500 familiesammenføringer i år 2000, sagde selv vores dengang endnu ureformerede sosser, “at her er smertegrænsen.” Sverige modtager hvert år over 33.000 (!) år har gjort det i årevis. Det slutter på et tidspunkt, men hvordan ? Hvis det først bliver når pengekassen er tom, frygter jeg kaos og omfattende vold. I mørkere stunder mener jeg allerede at vold er for sent at forebygge, at det VIL bryde ud før eller senere.

    @ Cavatus: Tak for link-samlingen.

    Nu spiller “politisk korrethed” en vis rolle i denne kronik. Jeg kan anbefale dette lynindføring på 22 minutter i fænomenets historie. PK = Kulturmarxisme, Frankfurterskolen, Horkheimer, Adorno, Fromm og Marcuse. Vi bruger ikke ordet så meget i Danmark, måske fordi dets ideer har opnået lidt mindre dominans her, end så mange andre steder. (Islamofobi er et andet ord, der ikke rigtig vil slå igennem, et virkeligt sundhedstegn.)

  • Emeritus

    Til kronikken.
    Som et ‘Goddag mand. – Økseskaft’ til det, Julias kronik kredser om, hævder kriminologen, Jercy Sarnecki til ‘Dagens Nyheter’ om ødelæggelserne i Rinkeby forleden, ,,,at de sociale omstændigheder er forklaringen på de unges højst forståelige vrede… – Igen, igen, forkert, forkert. Da jeg i en vis perifér forstand dog anser mig for fagmand på, om vi i tilfælde som Rinby taler om sociale omstændigheder eller ej, er det ulideligt at opleve den samme lodrette forfalskning repeteret af endnu en fagmand, skønt han snarest burde vælge en anden profession.

    ‘Forståelig vrede?’ – Nej, han er alt for konform til at forstå nogetsomhelst. Som han ser det, er ødelæggelserne aldeles uforklarlige, og hans forklaringsforsøg langt ude i hampen, fordi han vælger det samme som alle andre politisk korrekte, en godkendt, men falsk offerskabelon, som hele hans tænkning derefter udgår fra. Han går ikke imod strømmen for at komme til kilden.

    Kasper Støvrings udgangspunkt derimod, som begynder i det kulturelle fællesskab, kommer langt nærmere en forklaring på og den nødvendige dybe forståelse af de unges destruktive adfærd. Med en bedre forklaring, bliver man samtidig bedre til at svare på, hvad man gør ved problemet.

    Selvfølgelig er de unge ikke ‘ofre’ eller sociale tilfælde på grund af en udstødelse, der skal søges i vore samfunds måde at gøre tingene på. Ren indbildning.
    Vi skal ikke gøre os umage med muslimske unge på samme måde, som vi gør med vore egne unge, men gøre os umage på helt andre måder.

    Hvis de unge (utilpassede muslimer) overhovedet kan kaldes ofre, er de ofre for den islamiske måde at manifestere og fastholde sin rigide, kulturelle identitet på i vore samfund. Så længe denne muslimske baggrund er fastholdt, sidder den der, urokkeligt fastholdt generation efter generation, prentet i neuronbanerne og har derfor absolut intet med os at gøre.
    Og hvorfor altså?
    Fordi indprentningen ikke anerkender os, men kun sig selv. At de unge gebærder sig moderne og taler vort sprog har ingen betydning, så længe det indre fortegn i forhold til vor kultur er et stort kulturelt minus. I kraft af dette minus, som man kan læse sig til, hvad består af, kan muslimsk ungdom måske fremstå som sociale tabere, men det skyldes udelukkende, at deres familier aldrig sørgede for at ændre det afgørende fortegn, allerede mens de unge var spæde. Men tabere bliver de under alle omstændigheder – nogle ligefrem radikale tabere, men alle ofret på den korte bane og på et rent muslimsk grundlag, men historisk forstået i et meget langt, strategisk perspektiv.

    Med venlig hilsen

  • Utlandssvensk

    I de flesta totalitära stater, t.ex Hitler Tyskland eller gamla Sovjetunionen, har det funnits en hunsad och skrämd journalistkår som lydigt har sprungit maktens ärenden.

    Frågan är om det faktiskt inte är tvärtom i Sverige.

    Om någon politiker får för sig att prata om verkligheten nyttjar media alla medel för att straffa och/eller skrämma personen ifråga. Tänk bara på ”valstugereportaget”. Det är utan tvekan så att fram t.o.m detta fanns det en hel del motstånd mot massimmigration inom Moderaterna. Men valstugereportaget visade klart och tydligt:
    1. Journalisterna kan använda vilka metoder som helst. Vem som helst kan ha en dold mikrofon
    2. När journalisterna väl har införskaffat sitt material kan de presentera det hur de vill.
    3. Journalisterna kan välja tidpunkten när det presenterar sitt material på ett sådant sätt att det ger maximal skada för ett parti.

    M lärde sig läxan: Partiet måste stödja asylsystemet och mångkulturen till 100%, eller också kommer journalistkåren att utsätta dem för förföljelse.

    Alla politiker i Sverige VET att journalisterna kommer att driva en ren hetskampanj mot dem om de säger så mycket som ett pip mot mångkulturen.

    Den svenska journalistkåren är mer än bara medlöpare. De är kallhammrade landsförrädare som, HELT UTAN TRYCK FRÅN NÅGON TOTALITÄR REGIM, utsätter alla dissidenter för publika skamstraff. Jag hoppas innerligt att de får vad de förtjänar, men troligt verkar det knappast.

    • Arvid Falk

      Hej Utlandssvensk,

      Instämmer helt! Blott Sverige svenska journalister har…

      De svenska journalisterna är både den mångkulturella agendans hängivna (alt. lojala) megafoner och politikernas inpiskare.

      “A whip is an official in a political party whose primary purpose is to ensure party discipline in a legislature. Whips are party ‘enforcers’, who typically offer inducements and threaten punishments for party members to ensure that they vote according to the official party policy. … The usage comes from the hunting term whipping in, i.e. preventing hounds from wandering away from the pack.”/wikipedia

      En intressant fråga är, vem/vilka som är chefsinpiskarna i den svenska journalistkåren? Vilken roll spelar t.ex. Publicistklubben (PK)? Är PK bara fasaden… vem/vilka bestämmer i praktiken?

  • Tack för krönikan. Jag trodde du skulle gilla citatet från Lang. 🙂

    Kina är en urgammal civilisation. Det finns ett och ett annat vi kan lära oss från kinesernas erfarenheter som sträcker sig årtusenden bakåt i tiden. Det vi kallar “politisk korrekthet” är en slags feg konformism där saker och ting INTE kallas vid sina rätta namn. I ett sunt samhälle är det korrekta tvärtom att säga sanningen, istället för att försöka dölja den.

    Analects  XIII.3

    Tzu-lu said, “The prince of Wei has been waiting for you, in order that you administer (cheng) the government. What will you consider the first thing to be done?” The Master replied, “What is necessary is to rectify (cheng) names.” “So, indeed!” said Tzu-lu. “You are wide of the mark. Why must their be such rectification?” The Master said, “How uncultivated you are, Yu! A superior man, in regard to what he does not know, shows a cautious reserve. If names be not correct, language is not in accordance with the truth of things. If language be not in accordance with the truth of things, affairs cannot be carried on to success. When affairs cannot be carried on to success, proprieties (li ) and music (yüeh) will not flourish. When proprieties and music do not flourish, punishments will not be properly awarded. When punishments are not properly awarded, the people do not know how to move hand or foot. Therefore a superior man considers it necessary that the names he uses may be spoken appropriately, and also that what he speaks may be carried out appropriately. What the superior man requires, is just that in his words there may be nothing incorrect.”

    Men att kalla saker vid sina rätta namn kräver mod. Så här sade Solzhenitsyn om bristen på mod i väst:

    “Frånvaron av mod i Västerlandet, är nog det som allra först faller en utifrån kommande besökare i ögonen. Civilisationen i Väst har tappat modet. Det gäller Väst som helhet och i samma grad de enskilda staterna och deras styrande elit, alla de politiska partierna och inte minst FN. Förfallet är mest uppenbart hos de maktägande och den intellektuella eliten. Det ger upphov till ett missmod som sprider sig ut i samhället. Visst finns det modiga människor men de har inget egentligt inflytande i det publika livet. Det är de politiska och
    intellektuella byråkraternas modlöshet, passivitet och förvirrning som är avgörande och ännu mer de bakom liggande idéerna, som visar hur föga verklighetstroget och moraliskt berättigat det kan vara att grunda staternas politik på svaghet och feghet. Detta försvinnande mod blir ironiskt nog understrykt av plötsliga
    utbrott av ilska och omedgörlighet som samma byråkrater visar, när de ställs inför svaga regeringar och svaga länder som saknar stöd och som inte kan bjuda motstånd. Inför ett verkligt hot däremot får de tunghäfta.”

  • Att jag hänvisar till Confucius med gillande betyder inte att jag sympatiserar med det nuvarade Kina…

  • Pingback: Sverigedemokraterna i Svedala » Medlöparnas förräderi()

  • Conlon

    Mycket intressant artikel med precisa formuleringar. Min erfarenhet är att detta ideologiska vansinne kan häröras ur: Postmodernismen, Frankfurtskolan och den kritiska teorin, Gramscis kulturteorier samt ett generellt USA-hat som leder till “min fienedes fiende är min vän”-tänkande.

    Säg gärna emot.

    • Utlandssvensk

      Nej, jag säger inte emot utan håller snarare med.

      68-generationen har aldrig varit FÖR någonting utan kännetecknas helt av vad de är EMOT.

      Visst, under 70 och 80 talet kunde man kanske tro att de var för en massa saker: Jämställdhet för män och kvinnor, frihet för förtyckta folkgrupper, osv, osv.

      Men utvecklingen de senaste 10 åren har visat vad de är för figurer. De är helt uppfyllda av hat mot:
      – USA och västvärlden
      – Den vanliga kärnfamiljen
      – Småborgliga vanliga människor

      Länge har de påstått att de är “feminister”. Men nu visar det sig att de helhjärtat stödjer ett av de absolut mest kvinnoförnedrande trossystem som världen har skådat, nämligen Islam. Det viktiga var aldrig “kvinnlig frigörelse” utan att avskaffa den traditionella västerländska kärnfamiljen. Vad som kommer istället spelar mindre roll. Höjden av ondska är en vanlig familj med mamma, pappa, barn, villa, volvo och vovve. Denna MÅSTE bort. Två pappor eller två mammor är mycket bättre. En muslimsk familj där kvinnan i princip är mannens egendom är mycket bättre. Att dessa två grupper (homosexuella och muslimer) knappast kan samexistera, ja det struntar man glatt i. Alla som är EMOT kärnfamiljen är 68-ornas vänner.

      De påstår att de stöder demokrati. Men sanningen är tvärtom. Alla totalitära mördarregimer stöder man medans det inte finns någon hejd på kritiken mot USA och Israel. Faktum är att jag är helt övertygad om att 68 orna skulle jubla om Obama avskaffade demokratin och införde militärdiktatur i USA. Att se USAs vita medelklass i fångläger tror jag skulle utlösa fullständig eufori på t.ex DN kultur. Det enda som möjligen skulle vara ännu bättre är att arabstaterna i ett blodigt krig utplånde Israel. Då skulle rödvinet flöda på uppsluppna fester på Södermalm…..

  • Julia Caesar

    STORT TACK för alla positiva omdömen från Nordens klokaste och mest reflekterande läsare! Det är tack vare er som det är möjligt att orka fortsätta simma mot strömmen!

    @ Utlandssvensk. Du har helt rätt. Det är en maktbalans, en symbios mellan politiker och media. Ingen av dem klarar sig utan den andre. Jag skrev att journalisterna kör sin egen agenda – för mångkultur och massinvandring. De använder sin makt synnerligen ohederligt och kan till skillnad från politikerna varken väljas eller avsättas. Jag skäms uppriktigt över mina kolleger, fast skammen ingalunda är min.

    Det obegripliga är hur totalitära strukturer och mekanismer kan härska i en demokrati. Vem som helst som tar del av etermedia eller press känner stanken av diktatur. Jag tröstar mig med karmalagen. Alla onda gärningar man begår kommer förr eller senare tillbaka till en själv.

    @ Arvid Falk.
    Tyvärr kan jag inte på rak arm hitta citatet om “motåtgärder mot föräldrainflytande”. Jag beklagar, jag rör mig med tonvis av information och virrar till det ibland. Om jag hittar det ska jag ge en referens. Det kan härröra från Invandrarutredningen, IU, som tillsattes 1968 och ledde fram till riksdagsbeslutet 1975.

    Befolkningen skulle genom propaganda på alla samhällsnivåer indoktrineras att acceptera mångkulturen. Kraftfulla utbildnings- och informationskampanjer riktades till svenska folket. Kommunala invandrarbyråer skulle få en opinionsbildande uppgift och ”påverka invånarnas attityder i en för invandrarna positiv riktning”.
    ”Syftet är att påverka den allmänna opinionen och skapa ökad förståelse för människor med värderingar, traditioner, seder och beteendemönster som skiljer sig från svenskarnas” sägs det i proposition 1975:26.

    Regeringen är tveksam till annonskampanjer, eftersom ”opinionsbildning på lång sikt sker bäst genom ökade insatser inom utbildningsväsendet. Framför allt bör man satsa på förskolan, grundskolan och gymnasieskolan.”

    Inspirationen från DDR – som Sverige hade ytterst vänskapliga förbindelser med – och Josef Stalins sovjetiska skräckdiktatur är tydlig. För bolsjevikerna var utbildning en nyckelfråga, och skolornas primära uppgift var att fjärma barnen från familjen och dess förment skadliga inverkan. En av teoretikerna bakom det sovjetiska skolsystemet skriver:

    ”Vi måste förvandla de unga till en generation av kommunister. Barn är som mjukt vax, de är mycket formbara och av dem kan man skapa goda kommunister. Vi måste skydda barnen från familjens skadliga inflytande…Vi måste nationalisera dem. Redan mycket tidigt i deras unga liv måste de hamna under det välgörande inflytande kommunistiska skolor erbjuder…Att tvinga modern att överlämna sitt barn till den sovjetiska staten – det är vår uppgift.” (V. Zenzinov: ”Deserted. The Story of the Children Abandoned in Soviet Russia”. London 1931, sid. 27. Återgiven i Orlando Figes: ”De som viskade. Tystnad och terror i Stalins Sovjet” 2009.)

    I propositionen lades också riktlinjerna för massmedia fast. Informationen om invandring och invandrare skulle vara ”så objektiv, korrekt och positivt attitydskapande som möjligt”. Att objektiv och korrekt information kan stå i motsatsställning till positivt attitydskapande berördes inte. Men sett i backspegeln är det uppenbart att massmedia tog fasta på det positiva attitydskapandet och lämnade objektiviteten och korrektheten därhän.

    • Utlandssvensk

      “Det obegripliga är hur totalitära strukturer och mekanismer kan härska i en demokrati.”

      Man kan spekulera hur mycket man vill om varför det är som det är. Däremot kan man inte förneka att dessa metoder hitills har varit enormt framgångsrika. Befolkningen är helt tuktad och förefaller stillatigande acceptera att finansiera sin egen kolonisering.

      I dag kom ännu ett ypperligt exempel.

      “Fyra av fem svenskar vill att just deras kommun ska ta emot ensamkommande flyktingbarn.”

      http://www.dn.se/nyheter/sverige/sverige-valkomnar-1.1125274

      I resten av Europa kallas dessa figurer för “illegala immigranter” och väljarna har i de flesta länder mycket tydligt visat att de har fått nog av denna typ av invandring.

      Tyvärr tror jag att vi får räkna med KRAFTIGT ökad immigration från tredje världen under nästa mandatperiod eftersom alla andra västländer stänger sina gränser samtidigt som de svenska riksdagspartierna med närmast frikyrklig iver tvävlar om vem som kan föreslå mest “liberala” immigrationsregler. Räkna med 200.000 immigranter om året inom kort. Sen väntar sönderfall och möjligen inbördeskrig.

      • Arvid Falk

        @ Utlandssvensk

        När media propagerade som mest intensivt för ett mottagande av ensamkommande s.k. barn i Vellinge, så påstod Sysvenskan, att “bara 18 procent emot boendet”.

        Tidningen skriver: “Sydsvenskan har låtit GFK Sverige göra en opinionsundersökning i Vellinge kommun. Enligt den tycker endast 18 procent av kommuninvånarna att transitboendet för ensamkommande flyktingungdomar bör stoppas.”

        1137 personer ringdes upp (GFK ville ha 500 svarande). 637 (!) personer ville inte delta i någon undersökning i det inflammerade läget… Bortfallet var alltså 56%.. någon bortfallsanalys gjordes inte. Det är nog inte ett alltför djärvt antagande, att gruppen som bortföll
        skiljer sig markant från dem, som var villiga att delta i Sydsvenskans undersökning.

        En månad senare konstaterar Sydsvenskan besviket: “Få i Vellinge vill ta emot flyktingbarn.”

        http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/vellinge/article618363/Fa-i-Vellin ge-vill-ta-emot-flyktingbarn.html

        —–

        Det finns alltså skäl att fråga sig hur den undersökning som DN slår upp stort gick till – inte minst då beställaren av undersökningen (vårdföretaget Aleris) har ekonomiska intressen i branschen ensamkommande s.k. barn.

        En nätkommentar: “DN raderade kommentarfälten till flykting-“barn”-artiklarna efter ett par minuter, eftersom folket inte var redo att hylla utkomsten utan istället ville mena att undersökningen är manipulerad.”

        • Utlandssvensk

          Arvid,
          Säkert är dessa undersökningar kraftigt missvisande.

          MEN de kan likväl användas av media och riksdagspartierna för att rättfärdiga den förda politiken.

          Om inte befolkningen vågar att rösta in SD med stora siffror i September ser det mörkt ut.

          Sverige har redan störst andel utlandsfödda i Europa och vi lär ha högst andel muslimer inom några få år. Om man tittar på den yngre delen av befolkningen är andelen utlandsfödda och muslimer mycket högre än om man ser på hela befolkningen. Detta innebär att även om vi totalstoppade immigrationen nu skulle andelen muslimer fortsätta att växa under många årtionden. Nu tyder dock allt på att immigrationen kommer att öka de närmaste åren och de svenska barn som föds idag kommer att bli en minoritet.

          Jag tror att sista tåget går NU. En mandatperiod till med massimmigration och landet är förlorat.

  • Hans L

    Denne video kunne måske give lidt baggrunds viden.. http://www.youtube.com/watch?v=VebOTc-7shU

  • Asger Trier Engberg

    Hermed en tidligere analyse, den kan måske perspektivere Julias fremragende kronik 🙂

    The current immigration policies of the European Union may very well stem from the underlying competition between the federal government and the national parliaments.

    It is no secret that the federal bureaucracy tries its very best to grasp as much power as possible. This to the extent that it borders to outright treachery of the european people.

    Immigrants are perphaps seen as new citizens by the federal government. New citizens that do not have the loyalty to the nationstates, and are therefor loyal to the federal system. This is very wrong, the immigrants do not swear loyalty to the EU, they swear loyalty to either the Umma, the islamic state, or their tribe, wherever they come from. Actually the immigrant are much more nationalistic than the average european.

    So the European Union have mixed up a brew that may very well tear the world asunder.

    Let us have a look on the history of Europe seen from a state angle.

    Up here in the north we have had nationstates the last 4 – 5000 thousand years, with a brief multicultultural interpose between 1100 to approximately 1900. Then the nationstate was reinstated. Lower down in Germany the shift of states was after the french invasion in app. 800. Before this Germany was organized more or less in the same way as in Denmark.

    The kingdoms of Europe, combined with the papal state of the vatican was, in effect a multicultural state. A good example is the Habsburg realm. The Habsburgs was the major powerplayer before the advent of France with Napoleon. The Habsburgs ruled over Austria, The Netherlands, Spain and many other locations. In effect, the Habsburg reich really was a multicultural state. You could call it the inheritor of Rome, as they held some of the same ideological principles as Rome, ruling the state with justice.

    The european union was build on the skeleton of Europe after the second world war. The second world war was really also a war between nationstates, and federal states. Nazigermany was very tribal in their ideology, they dreamt about the thousand year reich of the blue eyed arians, but they had no respect for nations. Actually you could say that nazigermany was a federal idea, it tried to gobble up as much as it could, creating a new empire. It was multicultural in the sense that many people of diffferent kind was a part of the reich, but there were layers of power. The Arians on the top, the jews in the bottom. The soviet union was really also a federal idea. Only France, England, Denmark, Norway, The Netherlands and a few countries others were real nations. Even The United States has a strong federal element.

    Therefor you cannot blame the second world war on the nationstates. Having a nationstate is just a way of organizing a given number of people.

    Consequently the war on the nationstates made by the European Union, is based on a false premise. The huge flux of immigrants into Europe organized by the UNHCR in collaboration with The UN and The EU, is really a very unjust action done by the political, economical and bureaucratic elite.

    Actually one of the most common motives of war is injustice. The second world war was motivated by injustice done to the german people. Germany was unjustly plundered by France after the first world war. And the german people reacted by electing a tyrant to stem the influence of France.

    The next coming war is also based on injustice. It is injustice done by the elite to the common man. The situation in Europe is, right now, a situation of utter chaos, especially in the quarters of the poor. Because really, the conflict between immigrants and the indegenous people of Europe is mainly in the poor areas. The lines of conflict is therefor, in this war between immigrants and the original europeans, between the people and the elite.

    The elite seem to live in a world of security. Well, they have put the people in a situation where they are raped, robbed and killed. This injustice will fall back on themselves, if you believe in the justice of nature. So far, the elite have been secured by the law, but if the law falls, as it has done in many areas. I am quite sure that the elites are pretty easy targets to take down.

    The elite still have a little time to run on, to change course. But so much blood has already flown down the river, so I really doubt that the change is even possible.
    http://www.rubicon.dk/?p=97

    • Asger Trier Engberg

      Og så kan man vel, for en god ordens skyld, citere Polybius, en af de største græske politiske tænkere:

      Now every state relies for its preservation on two fundamental qualities, namely bravery in the face of the enemy, and harmony among its citizens”

      Polybius, The rise of the Roman Empire, Penguin Books, London, 1979, s. 341

  • Robin Shadowes

    Ett sönderfall som kommer gå oerhört snabbt. Passa på att fira dom traditioner ni älskar för snart kommer det vara slut. Om dom sedan upphör på grund av allmänt kaos, folk inte längre har råd eller för att muslimerna tagit över låter jag stå skrivet i stjärnorna.

    • Utlandssvensk

      “Ett sönderfall som kommer gå oerhört snabbt”

      Ja, det kan nog stämma.

      Moderna bilar påstås ibland byggas med målsättningen att allt ska hålla ungefär lika länge. Detta innebär att man har väldigt få problem fram till t.ex 10.000 mil när helt plötsligt allt möjligt börjar att gå sönder.

      Jag tror att något liknande nu händer i Sverige. En mängd system som har skapats de senaste 30-40 åren börjar nu ge resultat och effekterna är skrämmande. Barn utan kontakt med sina föräldrar, flumskolan, löjligt dåliga universitet och mitt i allt detta 50 till 100 tusen immigranter om året från världens absolut värsta och mest hopplösa länder.

      Upploppen i Malmö, Göteborg och Rinkeby är bara en liten försiktig föraning om vad som väntar oss.

  • Rune

    Julia:
    ” Journalisterna använder sin makt synnerligen ohederligt och kan till skillnad från politikerna varken väljas eller avsättas. Jag skäms uppriktigt över mina kolleger, fast skammen ingalunda är min.”
    ————————————–
    De kan inte väljas eller väljas bort men ändå så utövar de en väldig makt. Alla de stora tidningarna, och även de små, drar åt samma håll. Radio och TV likaså. Väldigt samordnat, alla går i takt. Jag får ett intryck av att det finns något slags centrum där det går ut direktiv. Annars skulle det spreta åt alla håll i de olika medierna.
    Har Julia någon idé om det finns någon slags central som styr och samordnar och var i så fall, var den finns?

    • Rudolf

      Rune!
      Visst finns det förklaringar till samstämmigheten i journalistkåren.Svensk media kontrolleras idag nästan helt av bolag som ägs av ett speciellt utvalt vandringsfolk…
      David Duke vet mer om detta!

  • Julia Caesar

    @ Rune. Jag önskar att jag kunde ge ett enkelt svar på din fråga. Men verkligheten är som vanligt komplex. Någon central instans som styr och ger direktiv finns inte. Däremot finns en stark och enhetlig journalistisk kultur som präglar alla media. Den är till stor del underförstådd och outtalad och bygger på tradition och vana.
    Irrationella och neurotiska drivkrafter i mediakulturen håller sig märkvärdigt levande och opåverkade tvärs genom tidsåldrarna. Kulturen sitter i väggarna.

    Men journalister är också trendkänsliga. Med ett fuktigt finger i luften känner de snabbt av vindkantringar i samhällsklimatet och anpassar sig.

    En röst som jag tycker har fångat något väsentligt är Roland Huntford. Huntford var 1961-1974 tidningen The Observers korrespondent i Sverige. I sin bok The New Totalitarians från 1971 (Det blinda Sverige, Tema 1972) skriver han:

    ”Hela den svenska maffian av massinformatorer, kommentatorer, vägledare och uppfostrare uppträder som en kollektiv enhet och följer ögonblickets tendenser. De är konformister till övermått och önskar bara att befordra det allmänna samförståndet – en tradition som förstärkts av skolutbildningen. Partiideologerna säger att det nya skolsystemet har konditionerat den uppväxande generationen att tänka som ideologerna vill att de ska tänka. Indoktrinering i skolorna har ständigt avancerat sedan 1950-talet, och systemets produkter dominerar nu medierna.

    Ängsligt måna som de är om att framlägga endast vad deras kolleger tror behöver de svenska massinformatorerna inget tvång för att följa partilinjerna. I deras värld är en avvikelse från den accepterade normen ett slags förräderi. (…) Det är relativt lätt att ta dem i anspråk för en speciell ideologi. Det räcker med att omvända ett utvalt fåtal i hierarkins topp, så följer de övriga lydigt efter.”

    Att avvika från normen är det ultimata brottet i den typ av kontrollstat som Sverige är, menar Huntford. Normen är tömd på innehåll i form av etik och moral, den är enbart tillkommen utifrån vad som är ändamålsenligt ur statens synvinkel. Skrotad är idén om rätt och fel, eller den moraliska innebörden av en handling.”

    • Arvid Falk

      @ Julia

      A propos Huntsfords bok. När jag köpte boken i början på 90-talet, så var antikvarien tydligt ogillande. Han betraktade boken med tydlig avsmak. Boken hade ju varit såå skandalös när den kom ut, framhöll han – och såg reserverat på mig.

      Känner du till några detaljer betr. hur “Det blinda Sverige” mottogs? Blev det någon diskussion? Idag tigs ju misshagliga böcker ihjäl (eller hittar inte någon förläggare). Huntsford skulle väl knappast ha publicerats idag..

      —-

      Jag delar din bedömning av den “starka och enhetliga” kulturen hos den svenska journalistkåren. Men det måste dessutom finnas en del informella (eller formella) ledare.

      När Newsmill avlägsnade Maj Grandmos artikel, så måste initiativet ha kommit någonstans ifrån? Det kan ju inte ha varit “väggarna” som fick Newsmills redaktörer att lyfta bort artikeln? Vem tog initiativ till den s.k. “nazist-uthängningen”? De fyra Stockholmstidningarna kan inte bara ha känt på sig, att det var läge för ett sådant initiativ pga “väggarna”.. Hur gick det till, när Erik Månsson fick sparken från Expressen – inte var det väl “väggarna” som tog initiativ till det?

  • Ole Burde

    Det nytter ikke ret meget hvis vi bliver ved med at sidde i vores laenestole og graede over at verdens ende snart kommer fordi alle de onde mennsker heletiden GOER en masse grimme ting… som erfaringen med EDL har vist det i England er det nok med et par hundrede FRYGTLOESE aktivister til at forandre paa spillets regler .
    Eller med andre ord , svenskerne er saa uheldige at de ikke har mere tid tilbage ,saa maaske var det en idee at smoege aermerne op ,rette ryggen og gaa ud og GOERE NOGET VED DET . Glem ikke at vi alle er blevet opdraget til at vaere passive konsensus mennesker , den bedste maade at vaagne op paa er at knibe sig selv HAARDT i armen .
    Proev feks. at staa en uge med et skildt uden for statsministerens privat bolig, gerne i regnvejr.
    Forslag til skildtet : Stop indvandring fra fejlslaaede kulturer !

  • Anonym

    Der er ikke brug for mange ord efter denne rammende kronik.En ting vil jeg dog gerne kommentere, Henvisningen til Paul E. Marek´s lille historie. I al beskedenhed er det præcist den vinkel jeg selv anlægger, når diskussionen falder på den store majoritet af fredelige muslimer. Synspunktet bliver sjældent vel modtaget, omend jeg undertiden fornemmer at folk dvæler lidt ved denne ubehagelige mulighed. De muslimer som vil modsætte sig indførelsen af et islamisk styre vil ganske enkelt, ligesom os andre, blive voldsomt undertrykt eller elimineret. De resterende vil aldrig være i tvivl om hos hvem deres loyalitet ligger. De europæiske lande vil blive renset for fredelige muslimer.

  • Tine

    Takk Julia 🙂

    Det er forandringen som er viktig og SD er ensbetydende med forandring som eneste parti som reagerer. Det sier mye om en kultur som har et parti som ikke sitter i riksdagen som tar problemet innvandring på alvor. Mange svensker har vært klar over dette problemet i mange år. Det jeg da stiller meg undrende til er hvorfor har ikke et eller flere partier og / eller grupperinger organisert seg tidligere? Med tanke på Ny Demokrati som var basert på en tilfeldighet kom inn på riksdagen. Hvorfor tok ingen over stafettpinnen mobiliserte seg og fortsatte “kampen”?

    Det skrives side opp og side ned om dommedag om SD ikke kommer inn. Lang tid før 11 september 2001 som var den dagen befolkningen i mange vesteuropiske land “våknet”. Når vi, og jeg sier vi fordi det problemet gjelder hele norden har sittet med hendene i fanget må vi ta det som kommer. Vi har problem med Islam i Danmark og Norge hvor problemene i Sverige har “vokst seg stort som et fjell”. Med andre ord må vi nordboere stå i fellesfront. SD kommer inn kan skape forandringer, kreve utredninger etc, og det er strålende. Samtidig er det dags å tenke lenger. Skal vi sitte å dulle oss inn i dommedagsprofeti eller skal vi foreta oss noe? Naturligvis har jeg den største forståelse for at dere alle jobber hardt for å få folket til å våkne, og at det er en del av prosessen. Samtidig tror jeg at vi som er klar over problemet islamisering begynner å bli mange her i norden. Jeg tilhører ikke den gruppen som skal sitte klar med giftbegeret i påvente av at muslimene skal ta over.

    Fordi om SD kommer inn betyr ikke det at vi kan sette oss ned og slappe av fordi da er probleme “løst”. Kanskje vi må tenke litt lenger og ha motstandsbevegelser på tvers av grensene i norden. En bevegelse som utgjør en pressgruppe, og som mobiliserer folk. Det er naivt å tro at dette blir uten kamp. Jeg er villig til offre meg for mitt land og min kultur (som også er hele norden). Vi vet at muslimene kan ta over men det betyr ikke at de skal ta over.

    Vi befinner oss i en tid hvor “krigen mot terror” ble manifistert for ni år siden. De vestlige alliansene har knust ikke mindre enn 1000 sovende terrorist celler. Forandringene må skje i oss selv ikke for av en person eller at et parti skal redde oss.

  • Julia Caesar

    @ Arvid Falk.

    Det citat du frågade efter kommer ur boken “Exit Folkhemssverige”, som finns här på Snaphanen. Kapitel 3, sidan 95:

    “De åtgärder som propositionen främst inriktade sig på var insatser inom skolväsendet. Det betonades, att eftersom små barns attityder påverkas av föräldrarna och dessas inställning till invandring och invandrare ofta präglas av okunnighet, måste motåtgärder mot föräldrainflytandet sättas in på ett tidigt stadium. På den grund som lagts i förskolan skulle man sedan bygga vidare i grundskolan och gymnasieskolan.”

    Din andra fråga: självklart är det människor och inte väggarna som fattar beslut och vidtar åtgärder. Men besluten fattas och åtgärderna vidtas utifrån den kultur som sitter i väggarna. På varje tidning är det den ansvarige utgivaren som fattar de slutgiltiga besluten i olika frågor.

  • Micke

    Jag är väldigt tagen efter att ha läst denna otroligt välskrivna artikel som träffar rätt på alla punkter, kan inte göra annat än att applådera och be dig att fortsätta med det du gör.

  • Maj

    Du har så rätt Julia. Medlöpare är alla som låter det ske, utan att lyfta ett finger. Men medlöparna är fega, annars skulle de inte vara medlöpare. Och det som utmärker Sverige mer än något annat är just feghet. Kombinerat med flathet är det livsfarligt. Vi lägger oss bokstavligen på rygg framför de som vi av någon anledning anser som okränkbara och stridbara. Därmed erkänner vi ju faktiskt att det finns något att frukta.
    Riksdagens dokument från 1975 är ju framtvingat av Sveriges största förrädare och samhällsförstörare genom tiderna: Olof Palme. Men i ljuset av vad som utspelade sig i början av 70-talet, kan man se att det var 68-rörelsen och deras kommunistideal som fick Sverige att gå från arbetskraftsinvandring till flyktinginvandring. Man ansågs helt enkelt som en “god socialist” om man bjöd in människor från tredje världen.
    Denna “godhet” är orsakens till Sveriges tragiska förfall från välståndsland till den muslimska världens socialbyrå.
    Jag tror att makteliten (och dess medlöpare med förtvinat känslocentrum) egentligen förstår det här. Men nu när samhällets förfall har gått så långt så t o m våra grundlagar hotas, gör deras feghet och flathet att man helt enkelt väljer att gilla läget och spela spelet för ett allt mer storögt galleri. Rädslan är den största fienden av dem alla. Med den kommer hyckleriet, förtrycket av oliktänkande, manipulering av den verklighet som allt fler lever i idag, historieförfalskningen och ruckandet på de demokratiska grundvärderingarna.
    Rädslan och ångesten för islamismen, terrorister och krigshetsare plus rädslan för att man känner en berättigad avsky för alltihop men inte får visa det, förvandlas så till förföljelse av de som har modet att framföra denna avsky. Projicering kallas det för.
    Undertecknad har gång på gång blivit refuserad på Newsmill, nu under annat namn. Jag skrev om bränderna och upploppen i förorterna på ett sakligt men tydligen för provocerande sätt när jag tog in islam i sammanhanget.
    Därefter skrev jag en ännu mer saklig artikel om sammanställningen som kommer varje år från Tällberg Foundation, där Sverige alltid hamnar i topp, och hur korrupt ledningsgruppen är när hur man bara väljer variabler som passar den egna politiska arenan. Ledningsgruppen leds nämligen av Jan Eliasson (s). Jag har även skrivit om det här på min blogg också: maj.grandmo.com.
    Artikeln nekades publicering utan kommentar till varför.
    Sverige har börjat göra sig känt som en stat som praktiserar “soft totalitarism”. Men med tanke på hur klimatet hårdnar allt mer, så lär det inte dröja så länge innan man kastas i fängelset för sina åsikters skull.

  • Pingback: Pricksäker krönika om samhällsklimatet « Niklas Hallenfur()

  • Bjovulf

    Ha, Steen – måske skulle I ligefrem overveje at gå tilbage til det gamle navn “Dansk-Svensk Blog” (?),
    med alle de mange svenskere vi får besøg af her efterhånden – eller måske endog “Svensk-Dansk”? 😀

    Det er i hvert fald dejligt at se så manga gæster “från hinsidan”, og godt at se, at der trods “elitens”
    PK-tyranni stadig er masser af svenskere som vover at tænke selv 😉

    • Peter Buch

      I betragtning af ClustrMaps tal og ihukommende befolkningstallene er det stadig danske eller klik fra Danmark, der er i stort flertal, svenskerne er bagud/optaget af andet/uvidende om hjemmesidens eksistens eller noget ganske andet.
      ClustrMaps oplysninger om top tre lande blandt Snaphaneklikkere- lyttere, -læsere:
      Current Country Totals
      From 18 Sep 2009 to 22 May 2010

      Denmark (DK) 190,952
      Sweden (SE) 40,622
      Norway (NO) 36,849

      • @ Peter Buch: Vi har meget godt tjek på, hvem der besøger os. Ikke at vi undersøger det tit eller interesserer os det fjerneste. Vi er ikke “publikumsorienterede”, så det sker kun hvert halve år, at vi undersøger det. Vi skriver spontant uden overlæg. Men her er en smagsprøve. Vi må huske at hilse PET fra dem, når vi snakker med dem igen 🙂 Vi må hellere skåne svenske medier for en lignende liste. Ellers tør de jo ikke vende tilbage, og det ville være skidt i oplysningens tjeneste. Hejsan, allihopa ! Nu skriver I Karle der henne?
        I kender vores mail, hvis I vil noget.

        Dessa har besökt snaphanen.dk

        snaphanen.dk 2010-06-21 13:12:39 – Försäkringskassan
        snaphanen.dk 2010-06-21 12:04:47 – Försvarsmakten
        snaphanen.dk 2010-06-18 12:01:39 – Försäkringskassan
        snaphanen.dk 2010-06-18 12:01:26 – Försäkringskassan
        snaphanen.dk 2010-06-14 15:37:09 – FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut
        snaphanen.dk 2010-06-14 15:30:03 – FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut
        snaphanen.dk 2010-06-11 13:10:12 – Försvarsstaben
        snaphanen.dk 2010-06-11 13:08:43 – Försvarsstaben
        snaphanen.dk 2010-06-10 14:49:11 – Försvarsmakten
        snaphanen.dk 2010-06-09 08:44:59 – Försäkringskassan
        snaphanen.dk 2010-06-08 16:57:36 – Försvarsmakten
        snaphanen.dk 2010-06-08 16:44:31 – Försvarsmakten
        snaphanen.dk 2010-06-08 16:35:08 – Försvarsmakten
        snaphanen.dk 2010-05-28 10:01:18 – Åklagarmyndigheten
        snaphanen.dk 2010-05-27 09:34:49 – Skatteverket
        snaphanen.dk 2010-05-25 09:42:28 – Åklagarmyndigheten
        snaphanen.dk 2010-05-25 09:42:28 – Åklagarmyndigheten
        snaphanen.dk 2010-05-21 08:35:29 – Rikspolisstyrelsen
        snaphanen.dk 2010-05-20 16:06:31 – FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut
        snaphanen.dk 2010-05-20 09:46:52 – Försvarsmakten
        snaphanen.dk 2010-05-17 16:00:02 – Försvarsmakten
        snaphanen.dk 2010-05-17 14:35:43 – Rikspolisstyrelsen
        snaphanen.dk 2010-05-17 14:24:28 – Rikspolisstyrelsen
        snaphanen.dk 2010-05-17 14:23:17 – Rikspolisstyrelsen
        snaphanen.dk 2010-05-17 14:16:11 – Rikspolisstyrelsen
        snaphanen.dk 2010-05-17 14:01:28 – Rikspolisstyrelsen
        snaphanen.dk 2010-05-17 13:45:42 – Rikspolisstyrelsen
        snaphanen.dk 2010-05-12 10:43:23 – Rikspolisstyrelsen
        snaphanen.dk 2010-05-11 11:21:06 – FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut
        snaphanen.dk 2010-05-10 12:49:39 – Domstolsverket

        • Peter Buch

          steen

          Ja, det er en noget mere imponerende liste end hvad mange andre hjemmesider kan præstere.
          Bliver to computere – som mine to- kørt fra samme adresse talt med i Clustr-tallene for een hver, eller en i alt?

        • Tine

          Første gangen jeg besøkte snaphanen var via en link til en av Julia sine artikkler. Jeg har oppgitt snaphanen.dk til svensker som er lei av svenske medier (i tillegg til andre nettsteder hvor de kan få daglig informasjon). Gruppen svensker som vil vite mer har begynt å vokse seg stor.

      • Bjovulf

        Ja ja, men nu var det jo altså også sagt i spøg 😀

        Men der kommer da flere og flere svenskere her – og de for svenskere relevante indlæg
        så som Julias og Majs får rigtigt mange svenske kommentarer og bliver forhåbentligt
        hurtigt spredt vidt omkring i Sverige sammen med links til Snaphanen.

        Og folk som Mas her i denne tråd finder så ud af at de langt fra er alene om at undre sig
        over, at de i Sverige tilsyneladende “HAR EN MAKTELIT SOM INTE VILL OSS VÄL.” – Hvorfor?
        Hvad er meningen? Hvad er formålet? Er det bare fordi, de alle er medløbere – alle de
        der burde vide bedre og reagere – og ikke vover at sige noget af rædsel for PK-“mafiaen”
        og for fascisterne på venstrefløjen (AFA, EXPO & co.)?

        På et eller andet tidspunkt må denne kraftigt oppustede ballon altså eksplodere, og det kommer næppe
        til at gå stille af, når folk som flest i Sverige – og i DK – for alvor opdager, hvad der er foregået – og stadigt foregår! -,
        hvor meget der er blevet løjet og virkeligheden fordrejet, og hvordan det på få årtier vil forvandle vore engang så
        velfungerende, velhavende og sikre samfund til uigenkendelighed. Skamstøtterne over de selvbestaltede “eliters”
        forræderi imod deres egne folk kommer til at blive meget høje, hvis der skal være plads til navnene på alle de,
        der mod alle advarsler (varninger) og alle muligheder for indsigt og overblik svigtede, enten pga. ligegyldighed
        over for de meget alvorlige konsekvenser, uvidenhed (okunnighet), frelsthed eller dyb uansvarlighed.

        • Tine

          Jeg ser ingen grunn til vise denne PK – gjengen eller “mafian” for stor respekt. Det gjelder alltid å ikke være en medløper og vite at det gjelder å reagere som du skriver. Sverige, Danmark og Norge vil se anderledes ut den dagen folk oppdager hva våre styresmakter har gjort med våre samfunn. Enkelte politiske tiltak som skal gi inntrykk av at politikerene er handlekraftige holder ikke mål. Sveriges store problem er også et problem for nabolandene. Vi nordboere må stå i felles front. En vakker dag vil de ansvarlige stå til rette for hva de har gjort mot oss.

  • Mas

    Julia,

    Stort tack för dina oerhört välskrivna, vassa och träffsäkra inlägg om situationen i Sverige. Jag har sedan en längre tid ägnat allt mer tid åt att fundera över det vanvettiga med att förvandla ett etniskt homogent samhälle med ett mångrasligt dito.
    Att söka förstå varför etablissemanget med en sådan frenesi serverat oss mångkultur och upphöjt det till en dogm, är onekligen något som leder in på synnerliga politiskt inkorrekta spår.

    Nå, frågan varför kanske inte är helt enkel att besvara – eller helt enkelt allt för kontroversiell till och med för den politiskt inkorrekte – men en insikt har jag fått på vägen i mitt sökande: VI HAR EN MAKTELIT SOM INTE VILL OSS VÄL.

    Det är en insikt som skänker en enorm, frustration, ångest, känsla av vanmakt och bitterhet. Trösten när dylika tankar försvårar nattsömnen är alla skickliga, pålästa och engagerade bloggare etc. som man vet finns därute, alltid beredda och uppdaterade på ny sylvass kritik.

    Sluta aldrig att skriva eller kämpa för det goda Julia.

    /M

  • Robin Shadowes

    Jag kommer ihåg för inte så länge sedan när vi bara var några få svenskar som hängde här. Brytningspunkten kom när Julia började skriva krönikor, då ökade besöksfrekvensen även från denna sida sundet kraftigt. Jag är inte förvånad över våra myndigheters intresse och snokande. Har ni en lista på svenska MSM som också besöker Snaphanen, för jag är övertygad om att dom också följer bloggen med stort intresse? Speciellt med tanke på att Julia hävdar att hon är journalist så är dom säkert väldigt nervösa och paranoida. Jobbar hon på vår redaktion eller inte? Dom ser henne säkert som en förrädare och det gör dom oroliga. Ingen av dom vill bli avslöjade med att ha en renegat på sin egen tidning.

  • Julia Caesar

    @ Robin.

    Jag inte bara hävdar att jag är journalist. Jag ÄR journalist, med gedigen erfarenhet av medievärlden. Tyvärr är samhällsklimatet i dag sådant att jag ser mig nödsakad att skriva under pseudonym.

    Det roar mig mycket ifall mina kolleger på olika redaktioner svettas och undrar vem denna Judas Iskariot (förrädare) är. De behöver koka i sitt eget spad, ett riktigt långkok. Journalistkåren måste rannsaka sig själv och allvarligt besinna vems ärenden de går.

    Det finns inte en enda svensk tidning som skulle publicera vad jag skriver här på Snaphanen. Ett vittnesbörd om tillståndet i massmedia som borde väcka dem till eftertanke.

    Tack vare växande påverkan från bloggvärlden tror och hoppas jag att det inte ska dröja alltför länge innan sjuka maktstrukturer i medievärlden rasar och vi får se en ärligare journalistik. Gammelmedia har kniven mot strupen. De vet det, och de svettas, som alla som förlorar makt.

    • Arvid Falk

      Julia

      enl. din bedömning, vilken roll spelar Publicistklubben för svenska journalisters åsiktskonformitet och för att redaktionerna har övergivit principen om konsekvensneutralitet (när det gäller den målmedvetna förvandlingen av Sverige till ett mångetniskt land). Spelar det t.ex. någon roll, vem som är ordförande för PK?

      Jag kan inte se, att du skulle åventyra din anonymitet om du svarar på den här frågan. Någon slags allmän uppfattning betr. Publicistklubbens inflytande måste en journalist rimligen ha…

  • Julia Caesar

    @ Arvid Falk.

    Publicistklubben är mer en sällskapsklubb för inbördes beundran, rätt begränsad till Stockholm. Jag kan inte se att den har något nämnvärt inflytande på journalister eller journalistiken i allmänhet. De flesta är inte medlemmar i PK.

    Däremot speglar PK journalistkårens politiska sympatier eller snarare kåren som den tidigare har sett ut genom att ha en tydlig vänsterprofil. (Dagens journalister är på starkt glid mot miljöpartiet, i synnerhet gäller detta yngre kvinnliga journalister i Stockholm, där mer än var tredje sympatiserar med miljöpartiet.)

    Enbart att ha haft en före detta KGB-spion (Jan Guillou) som ordförande säger ju en del. Nuvarande ordföranden Ulrika Knutson är vänstervänster och marginaliserade sig själv rätt effektivt i samband med överfallet på Lars Vilks i Uppsala för en tid sedan. Efter de avslöjade dödshoten mot Vilks och före överfallet utvecklade hon sin syn på Vilks och yttrandefriheten här:
    http://www.fokus.se/2010/03/ett-hot-mot-vilks/

    Hon ägnade sedan åtskillig kraft åt att aggressivt försvara sin säregna ståndpunkt. Jag tvivlar på att hon kommer att sitta kvar som ordförande särskilt länge till.

    Den övergivna konsekvensneutraliteten är snarare att hänföra till till synes omärkliga glidningar i praxis som sker över tid, i takt med att journalisterna alltmer internaliserar den statligt påbjudna mångkulturen.

    En intressant jämförelse kan göras med brittiska BBC som 2007 utredde problem med objektiviteten i sina egna program. Rapporten “From Seesaw to Wagon Wheel; safeguarding impartiality in the 21:st century” visade att vänstervridningen av rapporteringen var ett problem. Men den allvarligaste upptäckten var den här:

    “En mindre synlig risk som kräver uppmärksamhet är när program påstås skildra en konsensus om “det allmänna bästa” eller dras in i kampanjande.”

    Det är exakt den fälla som journalisterna faller i. De köper politikernas målsättning rakt av, tar för givet att den är bäst för oss alla och sprider evangeliet till den klentrogna allmänheten.

    • Arvid Falk

      Tack för svar, Julia!

      Konsensus om “det allmänna bästa” är ju särskilt uttalat i Sverige pga de eftersträvade och ymnigt förekommande överenskommelserna (t.ex. mellan “arbetsmarknadens parter”).

      Jag har, som sagt, undrat (och undrar) hur den s.k. nazistuthängningen kom till stånd. Vem tog initiativet? Det sades ngr år senare att tre (tror jag) ytterligare tidningar hade kontaktas – av vem?? – med avböjt att delta. Hur uppstår (och samordnas) ett sådant initiativ?

      —–

      Som du ju vet, så sändes programmet “Sverigedemokraterna och medierna” 2007-04-29 i Axess TV.

      Det var en debatt under Susanna Popovas ledning. Deltagare var (förutom Popova) Åke Ortmark, Niklas Ekdahl, Anders Hellner, Lennart Persson och Tomas Gür. I programmet utspelade sig följande replikskifte:

      Susanna Popova: Om vi knyter… Thomas, du och jag var båda två på, i slutet av 80-talet, på en konferens för journalister där man på allvar diskuterade om det var dags att ta av locket för rapporteringen om brottsligheten bland invandrare eller om locket skulle ligga på.

      Thomas Gür:Mm, mm, mm.

      Susanna Popova: Det är ju en annan del…

      Thomas Gür: Min uppfattning var väl att på den konferensen var det bara du och jag som ansåg att man ska ta av locket medan alla andra ansåg att det var jättefarligt att… lyfta av det här.

      Susanna Popova: > Det är mitt minne också.

      Därefter bytte någon – jag vill osäkert minnas att det var Åke Ortmark – resolut samtalsämne.

      En “konferens för journalister där man på allvar diskuterade om det var dags att ta av locket för rapporteringen om brottsligheten bland invandrare eller om locket skulle ligga på” kan imo knappast beskrivas som några “omärkliga glidningar i praxis”. Kurt Lundgren kontaktade Tomas Gür, som inte sade sig minnas någon särskild konferens. (Gür sade sig ha deltagit i flera konferenser.)

      Är det Journalistförbundet som ordnar konferenser, där svenska journalister i praktiken dryftar, hur de skall vilseleda väljarna ang. invandringspolitikens negativa konsekvenser?

  • Från riksdagsbeslut 1975 (1975:26), som länkas ovan:

    En förutsättning för att jämlikhetsmålet skall kunna nås är att invandringen hela tiden anpassas till samhällets möjligheter att ge invandrarna arbete, bostad, social omvårdnad och utbildning på samma villkor som befolkningen i övrigt. En grundläggande utgångspunkt för svensk invandringspolitik bör därför liksom hittills vara att invandringen inte skall motverka den önskvärda utvecklingen på andra samhällsområden. Vid en arbetsmarknadsmässig bedömning av framtida invandring bör således hänsyn tas till om det finns undersysselsatta grupper i landet som först bör beredas sysselsättning.

    Det låter ju faktiskt ganska förnuftigt. Finns det något senare beslut som uttryckligen upphäver detta? För ingen kan ju påstå att det i dagens invandrarpolitik tas någon nämnvärd hänsyn till att det finns “undersysselsatta grupper” i landet…

  • Julia Caesar

    @ Arvid Falk.

    Det så kallade “Lilla Saltsjöbadsavtalet” som jag antar att du syftar på är en av de konspiratoriska vandringssägner som cirkulerar i bland annat bloggvärlden och dyker upp med jämna mellanrum. Något sådant avtal existerar inte.

    Självklart arrangerar inte Svenska Journalistförbundet konferenser där journalister dryftar hur de ska vilseleda väljarna. Jag ber att få hänvisa till mina tidigare svar till dig.

    Jag känner tyvärr inte till hur den så kalalde nazistuthängningen gick till.

    • Bjovulf

      Muligvis ikke en officiel aftale, men der er faktisk ting, der tyder på, at der blev vedtaget en slags “gentlemen’s agreement”, hvor man opsatte retningslinjer for, hvordan masseindvandringen kunne omtales positivt og de alvorlige og hastigt voksende problemer med den medfølgende “kulturberigelse” – grov kriminalitet, vold, gruppevoldtægter, barbariske æresbegreber ( häders- ) islamisme etc. – kunne nedtones eller forties i medierne for at undgå (undvika), at den “yderste højrefløj” skulle få fremgang.

      På Axess TVs debat i 2007 om SD og medierne fremgik det helt klart, at noget sådant faktisk blev diskuteret
      på den konference – Popova & Gür, som begge havde været til stede, var helt enige (överens) om dette!
      ( De øvrige journalister & redaktører sendte vrede blikke, fordi der åbenbart blev afsløret noget, som skulle have været holdt hemmeligt ! )
      Og mystisk nok er NETOP dette program blandt alle deres programmer nu helt forsvundet fra Axess TVs
      site. Det lå også i lang tid – 1-2 år eller så – på YouTube ( i 3 afsnit ), men de er nu pludselig blevet fjernet (!)

      Jeg har alle tre afsnit, men de ligger desværre på en extern harddisk, som ikke vil tale med min PC 😉

      • Tanya

        Titta på detta videoklippet från Jan Milld:
        http://www.dailymotion.com/video/xb5dej_makten-och-media_news
        Från 01:08.

        @Bjovulf
        Hoppas du kan publicera dessa tre avsnitt från Axess. Skulle vara intressant att se hela programmet.

        • Bjovulf

          Ja, mycket gärna – men du får nog pröva att övertala min externa hårddisk (?) till det först 😀
          Vi får nog hoppas, att någon annan någonstanns har nersparat dom, när de låg på YouTube.

          Tack för link – ja, det er et klip fra det programmet ( “SD & Medierne” – 2007 ).

    • Arvid Falk

      @ Julia,

      Notera att jag skriver: “Är det Journalistförbundet som ordnar konferenser, där svenska journalister *i praktiken* dryftar, hur de skall vilseleda väljarna ang. invandringspolitikens negativa konsekvenser?”

      Jag har aldrig påstått, att det i klartext skulle stå på mötets dagordning, hur svenska journalister skall gå till väga för att vilseleda väljarna. Naturligtvis gör det inte det!

      Intentionen är givetvis inte att vilseleda väljarna. Men, när svenska journalister döljer gärningsmännens profil vid rapporteringen av våldsbrott, då vilseleder de i praktiken väljarna ang. invandringspolitikens negativa konsekvenser (även om det inte är deras primära intention).

      Vem – utöver de politiskt korrekta – tror f.ö. (eller låtsas tro), att det skulle handla om ett formellt avtal?! (Jag har t.o.m. läst någon journalist, som gjorde ett stort nummer av, att journalister minsann inte hade träffats i Saltsjöbaden (!) – som om någon hade föreslagit det…).

      Rimligen anser du inte, att de sex journalister som diskuterade frågan i Axess TV fabulerar, när de berättar om en konferens i slutet av 80-talet, där journalister diskuterade “om det var dags att ta av locket för rapporteringen om brottsligheten bland invandrare eller om locket skulle ligga på” och där alla närvarande (förutom Thomas Gür och Susanna Popova) ansåg att “det var jättefarligt lyfta av det här”.

      Var du själv närvarande på den konferensen, Julia?

  • Tack för alla dina välskrivna söndagskrönikor, Julia! Det har blivit något jag ser fram mot.

    Keep up the good work!

  • Pingback: Behov av ideologisk strid, inte propaganda! | Sverige är inte världens navel!()

  • Nils

    Hej
    Tack för dina välskrivna artiklar. Din penna ger mig hopp och framtidstro. Jag tror inte jag är ensam om att känna denna framtidstro. Då jag själv inte har talangen att skriva så vackert som du, vill jag passa på att önska.

    Svenska folket har i mångt och mycket vaknat nu. Rörelsen har satts igång. Självfallet behövs fortfarande grävande “samhälls-klagande” artiklar. Dock tror jag att tiden är mogen för mer “hoppfulla” artiklar som ingjuter framtidstro.

    Ex. Vi har genom vår demokratiska naivitet lurats in i Islamiseringen, tyvärr fungerade inte denna syn. Det visade sig vara en utopi. Nu har vi vaknat och framtiden är ljus. Folkets rörelse kommer leda till något nytt och spännande. En värld där vi svenskar kommer att komma stärkta ur. För svensken är stark, pliktfull, trovärdig och fortfarande i majoritet.

    Snälla Julia tror du att detta kan vara något?
    Mvh
    Nils

  • Nordväst

    Hej Julia!

    Tack för en väl belysande artikel, och tack så oerhört mycket för den hopp och framtidstro (du är inte ensam, Nils) som du lyckas injicera! Sammanhang klargörs, och allt det kaotiska i dessa krisartade decennier kristalliseras ut i en mer ordnad bild. Just ordnandet av intryck och pågående ting i samhället till begripliga helhetsbilder är ovärderligt. Att inte få det till godo är att famla i osäkerhet och rastlös ängslan. Vet vi vad som pågår och vad som kan komma att hända så är vi mer tillfreds med oss själva. Osäkerhet och dålig självkänsla måste bort, och då dessa har skapats hos många människor av just ett fragmenterat nyhetsintag så är krönikor som denna… ovärderliga.

    Tyvärr måste jag hålla med den kommunistiske Eric J. Hobsbawm, om att framtiden inte härbärgerar några lovande utsikter för liberal demokrati – snarare är “välmenta” auktoritära regeringar som styr för landets och folkets bästa (likt Napoleon III:s regim på 1800-talet i Frankrike) det bästa som vi kan hoppas på. Flodvågen av totala tokfransar som grep makten i olika länder världen över under 1900-talet är dock inte särskilt lovande inför framtida “halvdiktaturers” tillblivande. Vi får försöka hålla oss till en mer vaksam demokrati i framtiden, istället för några despotismer, och få de styrande att vara rädda för folket – inte tvärtom. Tills vidare, tappa inte suget! Det är farligt att ha rätt när regeringen har fel. Jag tror att det var Rousseau som sade det. 🙂

    Svensken är i god färd med att vakna, fast många decennier för sent tack vare journalisters och politikers indoktrinering, och samhällets sönderliberalisering pådriven av en lite väl rovgirig kapitalism och “68:ornas” nihilism. Denna försening kan visa sig vara ödesdiger. Framtida kampanjer för “återvandring och återetablering” (Å&Å: d.v.s. att Sverige, eller vilket annat land som helst, driver på för återvandring samtidigt som landet ifråga stödjer de “hemvändande” med att etablera sig i sina egentliga hemländer) är nödvändiga i mina ögon, men jag kan bara be till någon högre makt om att vi verkligen kan genomföra det på ett så snyggt, humant och kristligt givmilt sätt som möjligt. Annars kan våldet eskalera, och till skillnad från vad många “antirasister” tror så det bland det sista som vi invandringskritiker vill. Nej, vi MÅSTE både driva på för återvandring och en så human sådan som möjligt. Världen har åsett alltför mycket glid in i barbari och hänsynslöshet under ytterligheternas tidsålder, som Hobsbawm benämner 1900-talet. Låt oss i väst via att vi kan räcka ut en hjälpande hand där folk från andra länder nog skulle ha grävt upp folkmordsyxan för länge sedan.

    Men för att återknyta till det fantastiska och numera även skrämmande Kina, så följer här ett citat:

    “We are only afraid of being like India, unable to defend our land;
    We are only afaid of being like Annam [Thailand], of having no hope of reviving;
    We Chinese have no part in this China of ours…
    When at last all the Foreign Devils
    Are expelled to the very last man,
    The Great Ch’ing, united, together
    Will bring peace to our land.”

    Det är en sång från boxarrörelsen, tagen ur Clive Pontings “World History” (sid. 731), och den känns relevant för Västerlandet idag. Sammanhanget är helt annorlunda, då det här rörde sig om ilska över rovgiriga kolonialmakter som försvagade Kina och roffade åt sig hamnar och rättigheter, vilket indirekt hade bidragit starkt till en jättekatastrof med svält och ett inbördeskrig (Taipingupproret) som kostade fler än 20 miljoner människor livet samtidigt som det amerikanska inbördeskriget pågick.

    Likväl är sången tankvärd. Visserligen är haveriet politikernas (och journalisternas) fel framför alla andras skuld. Det är politikernas fel. Men inte desto mindre innehåller sången samma indignation och vanmakt som finns i Väst hos folket över vad helt främmande utlänningar åstadkommer i ett folks hemland. Frågan är inte om folk kommer att vakna upp. Det är bara en tidsfråga, som tydligen besvaras i detta nu. Frågan är hur uppstädningen efter “68:orna” kommer att gå till – för en sådan kommer att ske. Blir det fredligt och med mänskligt ansikte trots de uppenbara spänningar som måste uppkomma kring återvandringen (läs “deportation” om ni så vill)? Eller kommer uppdämd ilska och frustration att explodera i våldsamheter som vi trodde att Sverige (ja, hela Norden) var lyckligt förskonade från?

    Ni märker nog själva hur den frågan formar sig kring sången ovanför. Kommer det att ske fredligt/anständigt, eller kommer det att ske på blodigare väg? För Kinas del misslyckades boxarupproret, och kejsarriket störtades. Inbördeskrig följde med tusentals krigsherrar som höll små områden runtom i landet, men de europeiska kolonialmakterna var däckade efter första världskriget och stannade bara kvar i sina redan tagna utposter. Japan gick in, men kunde inte bemästra Mittens Rike på egen hand. Andra världskriget kom emellan, och med det kommunistiska maktövertagandet 1947 och alla dess hemskheter så var det utländska marionettspelet i Kina definitivt över. (Exempelvis var det efter 1960-talet större risk för krig mellan Sovjet och Kina än mellan Sovjet och USA.)

    Hur kommer det att bli i Sverige? I Danmark? I Norden?

    När blodet pumpar hett inom oss under kommande dagar så bör vi komma ihåg att vi i alla fall är av samma art, de som vi. Vi får hålla tumarna på en så fredlig lösning som möjligt. Och ställa inför rätta de ansvariga politiker och journalister som faktiskt har agerat brottsligt.

    MvH, Nordväst

  • Nordväst

    PS.
    Oj, det blev en del skrivfel. Bärbar dator… Dessutom så är det virrigt på mitt vanliga sätt. Jag hoppas att budskapet når fram i alla fall. 🙂
    DS.

  • Tack Julia, för en alltigenom lysande och tyvärr alltför sann artikel. Den bekräftar entydigt den uppfattning jag under ett par decennier haft om de mediala och politiska etablissemangens upprörande brist på ärlighet och intellektuell integritet.

    I den fylliga artikeln vill jag särskilt kommentera tre saker. För en som ofta tycker att motströmmen är överväldigande stark är det uppfriskande och motiverande att ta de av de kloka orden: ”Endast den som simmar mot strömmen når källorna”.

    TV-inslaget med Per Wirtén är en närmast övertydlig illustration av vad du säger i krönikan.

    I slutet av krönikan skriver du: “Det finns moderata ”fredsälskande” muslimer, men det finns ingen moderat islam”. Detta är precis vad flera intellektuella ex-muslimer som Ayan Hirsi Ali, Abul Kasem, M A Khan, Ali Sina, Wafa Sultan och Ibn Warraq säger grundat på gedigen kunskap och erfarenhet. Det bekräftas också entydigt av Ammanbudskapet http://nilsdacke.blogspot.com/2009/12/ett-budskap-med-flera-bottnar.ht ml antaget i konsensus av företrädare för de ledande grenarna av islam.

  • Pingback: Varför den fredliga majoriteten muslimer är irrelevanta « Varg i Veum()

  • Pingback: Søndagskronik: Juvelerna i maktens krona « Snaphanen()

  • istappar

    Trots allt snack om hur dåligt det är med “medlöperi” så är alla kommentarer okritiskt positiva till ditt inlägg, är inte detta konformism om något? Jag tror inte att sverige / danmark / norge / finland någosin kommer att bli muslimskt så jag förstår inte vad ni är så rädda för. Möjligtvis att det skulle kunna bli mer likt USA. Jag förstår verkligen inte kopplingen ni verkar göra mellan islam och kriminalitet., på vilka grunder? Jag hade velat ha mindre gnäll och mera fakta. Antagligen kommer den här kommentaren sorteras bort eftersom du ogillar avvikande åsikter.

    • Antagligen kommer den här kommentaren sorteras bort eftersom du ogillar avvikande åsikter“.

      Sådan noget pjat. Du skulle skamme dig over at være så plat. Vi sletter kun trollende og ekstremistiske kommentarer, og det sker meget, meget sjældent. Danmark er ikke Orwell-Sverige.

      Jag tror inte att sverige / danmark / norge / finland någosin kommer att bli muslimskt så jag förstår inte vad ni är så rädda för“.

      Jamen, menneske da, så start dog med at komme med noget konkret kritik. Vi henviser til konkret information i vores indlæg – din kommentar indeholder intet. Du “tror” ikke – er dette hvad du forstår ved debat? Har vi skrevet noget faktuelt forkert? Har vi draget forkerte konklusioner? Kom dog i gang.

      Jag förstår verkligen inte kopplingen ni verkar göra mellan islam och kriminalitet., på vilka grunder?

      Det kaldes f. eks. “empiri” og “religiøs legitimering af alt der fremmer trossystemets sag” og “opdeling af verden i kuffar og muslimer”. Det skriver vi faktisk også. Har du overhovedet læst noget her? Hvad i alverden skal man bruge indholdsløs kritik som denne til?

  • Pingback: Søndagskronik: Den svenska asyltombolan « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Fler ministrar borde gråta « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Kedjeinvandring utan slut « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Medias pressetiska apartheid « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Djurplågeri i Guds namn « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Allas olika värde « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Sverige – våldtaget land « Snaphanen()

  • Sten

    Många kloka ord. Men författaren borde tänka ett steg längre. Muslimerna har inte släppt in sig själva. Varifrån har västerländska politiker och journalister fått “sina” idéer? Vilka kontrollerar media..?

  • Sten

    Här är en mycket intressant artikel: http://www.folketsnyheter.se/?sida=artikel&aID=372

  • Pingback: Sandheden ligger i detaljen « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Mina drömmars stad « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Landet vi ärvde « Snaphanen()

  • Pingback: Søndagskronik: Journalistpartiet och demokratin « Snaphanen()

  • Peter

    Bra skrivet. Precis samma sak kan tillämpas på klimatreligionen.

  • Berit

    Utan medlöpare är inga katastrofer möjliga det är sant.

    Över 90% av svenska folket var medlöpare vid valet 2010.
    Sedan har vi svekets administratörer som genomsyrar hela samhället från riksdag,regering,skolor,rättsväsendet,kommuner,landsting och myndigheter.

    Alla vi se svenskarnas undergång och deras belöning från politiker är fint jobb och hög lön.

    Resten går mot strömmen har en egen åsikt,sympatiserar med SD kallas för rasister / främlingsfintliga och hamnar i totalt utanförskap på grund av sin åsikt.
    Det är anledningen till Sveriges och svenskarnas undergång.
    Svikna av sina politiker,ledare och majoriteten av det egna folket.

  • Pingback: Söndagskrönika: Rapport från skampålen « Snaphanen.dk()

  • Pingback: Julia Caesar: Rapport från skampålen « Avpixlat()